RSS

Månadsarkiv: maj 2012

Intervju med newtonbloggaren – del 2

Här kommer fortsättningen av intervjun, där jag svarar på frågor om evolutionen.

Tror du på teorin att Gud skapade jorden på sju dagar?

Jag tror att Gud skapade Jorden under en vecka bestående av vanliga 24-timmars-dygn. Gud kunde ha gjort det på en bråkdels sekund, men valde att göra det på en vecka – för vår skull (vilket jag skriver om här). Men jag skulle inte kalla detta för en ”teori”, eftersom skapelsens längd inte kan bekräftas med hjälp av naturvetenskap. Den biten är helt baserad på Bibeln. Men det finns en hel del annat som kan undersökas med hjälp av naturvetenskap, och som faktiskt passar in väldigt bra på övrigt som Bibeln beskriver (t ex om en världsvid översvämning: läs gärna här, här, här och här).

Tror du inte att vetenskapen har någon inblandning i livets uppkomst? Detta experiment [Miller-Urey-experimentet] visar att evolutionen kan ha skett på ett vetenskapligt sätt. Vad är dina tankar om detta?

Med ”vetenskapligt sätt” antar jag att du menar om det finns en naturlig förklaring (naturalistisk) till livets uppkomst, som alltså inte behöver hjälp av någon övernaturlig Gud för att komma igång. Svar: Nej, jag tycker det är mycket ologiskt att den första cellen skulle ha uppstått genom naturliga processer – det är kemiskt och matematiskt absurt. Om någon påstår att forskarna har lyckats skapa liv i ett laboratorium, så har den personen grovt fel. Efter mängder av försök lyckades man framställa lite drygt hälften av de 20 aminosyror som behövs för att kunna göra proteiner. Vad Miller-Urey-experimentet egentligen demonstrerade var att inte ens intelligenta forskare lyckades framställa alla de 20 aminosyror som behövs för att kunna bygga upp liv. (Läs gärna om Den svåra konsten att få aminosyror att uppstå helt utan påverkan av någon intelligens.) Om man mot förmodan skulle få fram alla aminosyror finns det många många fler problem som forskarna inte kan förklara. Varför just detta experiment fortfarande lyfts fram efter alla dessa år, är för att man inte har något bättre att komma med. Forskarna är ärliga och erkänner att de inte vet hur livet har uppkommit. Läroboksförfattarna vill helst ha med något om livets uppkomst för att boken ska kännas mer komplett. Ateister vill helst undvika det ämnet helt och hållet.

Vad är dina åsikter om teorin att människan härstammar från aporna?

Enkelt uttryckt är min åsikt denna: De fossila arter som heter något med apa (pithecus) är helt enkelt fossil av hundraprocentiga apor. De arter som heter något med människa (homo) är fossil av hundraprocentiga människor. (OBS! Det där var en förenkling. I själva verket är det mer komplicerat än så. Forskarna har svårt att klassificera allt, och en del vill läsa in nya arter där de inte finns. Piltdownmannen är inte den enda bluffen inom det här området.)

Om vi studerar de fossila skallarna av t ex Homo erectus och neandertalare ser vi att det finns människor som har samma form på skallarna idag. Därför finns det ingen anledning att anta att de inte skulle vara människor baserat på formen på deras skelett. Om du skulle möta en av dem på stan (i moderna kläder) skulle du troligtvis inte lägga märke till att det var något annorlunda med deras utseende.

Om du tror att Gud ”satte” djuren till jorden, tror du i så fall att han satte alla olika djurarter på jorden på en och samma gång, eller tror du att alla djurarter utvecklats från en art som han från början satte på jorden?

Jag tror att Gud skapade alla djurgrupper (ej detsamma som arter) under skapelseveckan, men att han även byggde in möjligheten till rik variation. T ex finns det flera hästdjur: häst, åsna, sebra. Jag tror att alla dessa härstammar från samma art, men att de genom variation har fått olika utseenden (typ som de där tvillingarna jag länkade till tidigare, fast med större variation än bara hudfärg). De olika hästdjuren kan para sig med varandra och få avkomma. (En korsning mellan sebra och åsna kallas förresten zebrass. :D) Men man kan inte korsa en häst och en ko, för de härstammar inte från samma skapade slag.

När du stöter på bevis på vetenskapen, blir du då någon gång osäker på vad du ska tro och tycka eller står du alltid fast vid din tro?

Jag har sett och hört rätt många argument som talar både för och emot evolutionen. Med tiden har jag lärt mig att vissa argument för evolution som till en början verkat mycket starka, visar sig vara betydligt svagare vid en närmare granskning. Därför blir jag inte längre osäker när någon kommer med ett till synes starkt argument för evolutionen, för jag tänker att jag kommer att finna att det är på samma vis med det argumentet som med många andra.

Sedan ska man ha klart för sig att det finns många vetenskapliga observationer som passar in i båda modellerna. Det betyder förstås inte att båda modellerna är rätt på samma gång, men att observationen varken bevisar eller motbevisar den ena eller den andra synen i det fallet. Ofta handlar det om att man själv får tänka efter vilken förklaring som passar bäst – inte vilken som är den enda tänkbara förklaringen.

Djur och växtlivet som det ser ut idag, tror du att det för alltid kommer se ut som det gör idag, eller tror du att det kommer fortsätta att utvecklas?

Jag tror inte att det sker en utveckling, men däremot att det sker variation och anpassning till olika miljöer. Jag tror att en klok skapare har byggt in denna förmåga till anpassning i våra gener.

Om du tror att utvecklingen går framåt, tror du då att det gör det genom mutation (förändring i den genetiska delen i en cell, dna) eller tror du att det sker med hjälp av Gud?

Jag tror inte att mutationer överhuvudtaget kan få utvecklingen att gå ”framåt”. Mutationer skadar våra gener och orsakar cancer och en massa hemska genetiska sjukdomar. Vårt DNA förstörs flera hundra gånger snabbare än det skulle kunna förbättras. Vad vi ser är snarare motsatsen till evolution: devolution.

Tycker du inte att det finns tillräckligt med bevis på att livet uppkom på ett vetenskapligt sätt, i form av fossiler, avlämningar, experiment m.m. för att din tro ska ändras?

Det finns väldigt många fossil av hastigt begravda djur, vilket stämmer perfekt med den världsvida översvämning som beskrivs i Biblen. Dessa begravda djur är ofta väldigt lika nu levande djur fastän det sägs ha gått flera miljoner år av evolution sedan de begravdes. Det finns även dinosauriefossil som inte har hunnit förstenas helt och hållet, trots att de ska ha legat där i 65 000 000 år. Fossil kan bildas mycket snabbare än så (se Fossilt smör) och experiment har visat att proteiner inte kan finnas kvar efter så lång tid. Det finns massvis av observationer som passar bättre in i Bibelns scenariot (att det bara har gått några tusen år sedan detta begravdes), och det finns mängder av observationer som är svåra för evolutionister att förklara (de har förklaringar, men jag tycker det är väldigt krystade). Jag tycker att bevisen pekar på att dessa skildringar som nedtecknats i en flera tusen år gammal skrift stämmer bättre med naturvetenskapliga upptäckter än vad idén om evolutionen gör. Så länge bevisen pekar åt det håller, varför skulle jag då ändra min tro?

Finns det någon eller några händelser i evolutionen (nu vet jag dock inte hur insatt du är i dessa händelser) där du tvekar på att det är Guds verk?

Jag vet inte om det stämmer, men jag har tolkat frågan så här: Finns det något som jag inte tycker passar så bra i ett skapelseperspektiv? Ja, det finns ett par saker som tidigare har stått på min lista över besvärligheter. Den listan blir ständigt kortare och kortare efter hand som jag lär mig mer och mer. T ex: Tidigare hade jag svårt att förstå varför Gud skulle ha skapade virus och bakterier. Sedan förstod jag att de förstås lär ha varit nyttiga från början (det finns ju många goda bakterier), men eftersom dessa små organismer är extra känsliga för mutationer så har de förstörts, så att en del av dem istället orsakar problem.

Tror du bokstavligen på allt som står i Biblen?

Ja. Finns det egentligen någon anledning att inte tro på det som står i Bibeln? Varför skulle författarna ljuga? De är så ärliga om sina egna personliga fel och brister så det är helt förbluffande. Vad skulle författarna tjäna på att berätta vitt och brett om sina patetiska misslyckanden och ibland fruktansvärda misstag? Den mest logiska slutsatsen tycker jag är att de faktiskt hade mött Gud, ångrade sig och ville dela med sig av denna lärdom till alla efterlevande.

Tycker du att det är jobbigt att det finns så många motståndare till kreationismen? Tar det mycket energi för dig när du blir motsagd och måste komma med motargument för att andra ska förstå dina tankar?

För min egen del är det inte jobbigt när jag blir motsagd, för det är jag helt beredd på. Det är helt naturligt, och det vore konstigt om mina motståndare plötsligt skulle erkänna att något argument från skapelsetroende faktiskt håller. Många av dem är starkt fientliga till all religion överhuvudtaget och det skulle innebära en väldigt stor förändring av deras liv om Bibeln visade sig vara sann. Någon sådan förändring vill de inte veta av, så därför måste de finna något sätt att såga allt som skapelsetroende skriver. Alla har förstås inte denna inställning, men för mig underlättar det att känna till att vissa tänker så. Det hjälper mig att inte ta illa upp av en del påhopp, utan att istället försöka ha överseende med att mitt perspektiv rör upp jobbiga känslor hos vissa.

Vi skapelsetroende kämpar i ett kraftigt numerärt underläge. Därför är det svårt att hinna med alla diskussioner och följa upp alla frågor man får. Att föra den här debatten ger mig ändå mer energi än det tar, för det känns roligt och meningsfullt att kämpa för en god sak.

Läs gärna: Tio saker som jag anser talar för skapelse

Annonser
 

Intervju med newtonbloggaren – del 1

Jag blev nyligen tillfrågad om en intervju av en som vill veta hur en ‘kreationist’ tänker. När jag började besvara den första delen av intervjufrågorna, som bestod av frågor om min bakgrund, insåg jag att jag aldrig riktigt berättat vem jag är – förutom att jag som sagt är en kristen, bibelläsande, skapelsetroende NO-lärare som bor i närheten av Umeå. Så det kanske är kanske på tiden att jag presenterar mig. Här kommer alltså den första delen av intervjun:

Vad heter du?
Johannes Axelsson

Hur gammal är du?
31, en prima ålder!

Var är du uppväxt?
I det lilla samhället Bårslöv utanför Helsingborg

Vad är din etniska bakgrund?
Detta är nog den enda frågan i den här intervjun som jag inte känner mig helt bekväm med att svara på. Som skapelsetroende tror jag att alla människor på den här planeten är mycket nära släkt och har gemensamma föräldrar bara ett par hundra generationer bakåt i tiden. Begreppet etnicitet känns inte meningsfullt för mig. Se på de här tvillingarna och säg mig sedan vad de har för etnisk bakgrund 😉

Är dina föräldrar troende?
Ja. Och nu vet jag vad en del tänker: Att jag bara har ärvt min tro från mina föräldrar. Men… there is no such thing as nedärvd tro. Självklart har mina föräldrar haft en mycket viktig roll i att jag nu är den jag är, inklusive min tro. Men samtidigt blir man påverkad från många andra håll och får sin tro rejält ifrågasatt många gånger om. De flesta vill ju gå sin helt egna väg här i livet. Om man inte känner att föräldrarnas tro är något man själv kan stå för, lämnar man sakta men säkert alla kyrkliga sammanhang (som jag resonerar kring i det här inlägget). Än om man skulle stanna kvar i kyrkan av kärlek till sina vänner och bekanta som också är kvar, eller om man rent av upplever något slags tvång (ovanligt i Sverige tror jag), så har man likafullt inte kvar sin tro. Ingen kan tvingas att tro på något, eller att inte tro på något. Det är alltid ett helt självständigt val.

Berätta gärna lite om din uppväxt, dina föräldrar, syskon, fritidsintressen, vänner m.m.
Jag och min yngre syster har haft en väldigt trygg och bra uppväxt. T ex kan jag inte minnas att jag någonsin har sett mina föräldrar vara arga på varandra. Bara en sådan enkel sak är nog få förunnat.

När det gäller fritid, familj och vänner: Nuförtiden går mycket av min fritid åt till den här bloggen, och jag gör mitt bästa för att det inte ska gå ut över min fantastiska fru och våra två pojkar. Mina närmaste vänner bor tyvärr i andra delar av landet. En del träffar jag t ex då vi arrangerar scoutläger ihop. Just nu lär jag känna många nya vänner genom mitt engagemang för skapelsetro och Bibeln.

Scouting och friluftsliv är för övrigt några av mina intressen. (Medan jag gick lärarutbildningen arbetade jag med att organisera scoutverksamheten inom Sjundedags Adventistsamfundet.) Mitt senaste intresse är surfing. Det blir inköp av brädor så fort vi har pengar över – helst i tid till midsommarstormen.

Vad i ditt liv tror du kan ha bidragit till att du tror just på kreationismen?

Genom min uppväxt och genom de erfarenheter som Gud har gett mig, har jag lärt mig att våga vara mig själv och att stå för en åsikt även om den inte är populär bland alla. Det är omöjligt att vara skapelsetroende om man saknar dessa karaktärsdrag (åtminstone här i Sverige). Jag har även lärt mig att jag kan lita på Gud i alla lägen och att Bibeln är en outtömlig källa av kunskap om allt från himmel till jord (bokstavligen).

Två specifika saker som har bidragit till att jag tror just på skapelse:

1. när en skapelsetroende vetenskapsman kom och föreläste på min gymnasieskola under en temadag. Han var för mig det första levande beviset på att skapelsetro är kompatibelt med vetenskap.

2. när jag läste om evolution på universitetet. Anledningen till att detta fick mig att tro på skapelse var att de påståenden som jag hade hört om evolutionens brister bekräftades på punkt efter punkt av mina universitetslärare. Samtidigt fick jag lära mig hur oerhört komplex en enkel liten cell är (se detta filmklipp). Jag tycker det krävs väldigt mycket mer tro för att acceptera att detta kommit till av sig självt, än att tänka sig att Gud har skapat det.

En annan sak som har bidragit till min tro på Gud: Jag satt ca sju meter upp i ett träd och svimmade – utan att ramla ner och dö. Det är en händelse som jag inte har funnit någon naturlig förklaring till. Men det får jag berätta om en annan gång.

I nästa inlägg ska jag att svara på resten av intervjufrågorna, de som handlar om evolutionen.

 
 

Paulus – elektronen som bytte riktning

För att förstå det här bör du först läsa inlägget Gör som elektronerna – gå mot strömmen!

Elektronen Saul (aka Paulus) hade länge känt sig dragen till korset (+). Han hade känt av spänningen (U), men vägrade envist att ge efter för den. Han ansträngde sig istället allt hårdare i sina försök att stoppa den kraftiga ström (I) av elektroner som enligt honom gick åt helt fel håll. Saul satte upp alla möjliga motstånd i deras väg. Men plötsligt en dag, på väg till Damaskus, fick han en elektromagnetisk upplevelse:

”Saul, Saul, varför förföljer du mig? Du gör dig bara illa när du kämpar emot” (Apg 26:14)

Med andra ord: Sluta plåga dig själv med att göra motstånd mot Gud. Du känner ju själv spänningen som drar dig mot korset, och du har sett den starka strömmen av andra som känner samma spänning. Ja, du har ju aktivt försökt stoppa dem. Du vet vilken riktning som är rätt. Saul, det är dags för dig att ge upp och vända om!

Den dagen bytte Saul riktning. Den store Ledaren kortslöt allt motstånd som Saul hade byggt upp.
Resistance is futile! 😉

 

 

Läs gärna Apostlagärningarna kapitel 26, där Paulus (f d Saul) själv berättar om sin omvändelse inför kung Agrippa och ståthållaren Festus. I like the part when… kungen erkänner att han själv känner spänningen: ”Det går fort för dig att få mig till kristen.”

 
 

Etiketter: , , , ,

Gör som elektronerna – gå mot strömmen!

När jag under Jesusmanifestationen i Umeå tillsammans med många andra tågade fram längs en gatan, och mötte några enstaka individer som gick åt andra hållet, kom jag att tänka på detta: ”För en gångs skull innebär följa Jesus inte att jag går mot strömmen utan att jag går med strömmen.” Det fick mig osökt att tänka på det här med strömmens riktning.

Alla som har läst grundläggande ellära och har fått rita kopplingsscheman vet att pilarna som visar strömmens riktning ska ritas från pluspol till minuspol, fastän elektronerna tokigt nog går från minuspol till minuspol. Elektronerna går alltså mot strömmen. Man kan ju tycka att det är korkat av elektronerna, men egentligen är det ju inte dem det är fel på – det är ju till och med elektronerna som är strömmen.

När man började rita kopplingsscheman hade man ännu inte upptäckt elektronen så man visste egentligen inte vad ström var, bara att det berodde på en spänningsskillnad mellan två poler. Så man bestämde att strömmens riktning skulle vara från plus till minus. Så än idag, fastän vi vet att elektronerna rör sig från minuspol till pluspol, ritas strömmens riktning ut från pluspol till minuspol – till alla elevers förvirring och frustration: ”Men varför ändrar man inte det då?” Ja, det kan man ju undra. Antagligen för att det skulle vara jobbigt, och dyrt, och för att ett kopplingsschema funkar lika bra ändå. Men visst känns det knepigt.

”Jag följer korset och lämnar värden…”

Det är lite som med Jesus. Om vi är elektronerna så är han pluspolen som drar oss till sig. Passande nog för denna liknelse betecknas pluspolen med ett kors (+).

”Och när jag blir upphöjd från jorden skall jag dra alla till mig” (Joh 12:32)

Så sa Jesus syftandes på sin nära förestående korsfästelse. Han visste att detta bevis på Guds kärlek skulle skapa en spänning (U) hos alla elektroner som hörde talas om det. ”Varför blev han frivilligt korsfäst?” Detta evangeliets mysterium har en stark dragningskraft på oss som vi inte helt kan komma undan hur mycket vi än försöker. Vi kan välja att göra motstånd (R). Vi kan ropa Vive la resistance! och hävda vår rätt till vår negativa natur. Många är rädda för att förlora sin negativa laddning och vill därför inte komma till korset (+). En del försöker till och med intala sig själva att de inte alls känner någon spänning som drar dem mot korset. De säger att de istället känner sig repellerade av det, och har till och med lyckats definiera om strömmens riktning för att leda alla andra bort från korset.

Men trots detta känner alla av spänningen, och då och då är det någon som vågar gå emot den konventionella strömmen. Snabbt upptäcker de då strömmens verkliga riktning. Ett mer positivt och spännande liv väntar alla som vänder om. ”Jag har kommit för att de skall ha liv, och liv i överflöd.” (Jesus, Joh 10:10)

Läs gärna om elektronen Saul (aka Paulus) i nästa inlägg.

 
2 kommentarer

Publicerat av på 28 maj, 2012 i Evangeliet, Följa strömmen, Jesus

 

Etiketter: , ,

Nej, Jesus var verkligen inte rasist

Nu är det dags att reda ut AteistBibelns felaktiga slutsats om Jesus bemötande av den kanaaneiska kvinnan i Matt 15. Detta har citerats:

”Jag har inte blivit sänd till andra än de förlorade fåren av Israels folk.” (Matt 15:24)
”Det är inte rätt att ta brödet från barnen och kasta det åt hundarna.” (Matt 15:26)

Ja, det är Jesus som säger detta, och jag håller med om att han avser att åhörarna ska förstå det här med brödet, barnen och hundarna på just det sätt som antyds: brödet = Jesus själv (”Jag är livets bröd” Joh 6:48-51) , barnen = Israels folk, hundarna = andra folkslag (ordet ”hund” används ofta på ett nedlåtande sätt i Bibeln men det tillämpas även på israeliter, endast av sammanhanget förstår vi att Jesus kallar kvinnan ”hund”). Genom att göra denna tolkning har vi redan tittat på en del av kontexten och låtit Biblen förklara sig själv. Men nu ska vi göra det lite mer strukturerat och stegvis zooma ut och titta på kontexten (som jag skrev om tidigare).

Zoom 1:10

Vi börjar med att zooma ut så att vi ser verserna före och efter, alltså hela stycket: Read the rest of this entry »

 

Etiketter: ,

Församlingar behöver diskutera besvärliga frågor

Jag tänkte att jag skulle berätta lite om panelsamtalet jag var med i. Det var mycket intressant och givande – tyckte i alla fall jag :). Även om vi i panelen representerade olika syn på Bibeln och olika uppfattningar om skapelsefrågans betydelse för oss kristna så var det en mycket lugn och trevlig diskussion, som vi alla ville fortsätta med vid ett senare tillfälle. Jag tänker inte ge mig in på att återge någon annans åsikter, utan bara redogöra för mina egna tankar kring en frågeställningar som kom upp (ej ett direkt citat).

Orsakar frågan om skapelsens längd onödig splittring i församlingarna?

Jag tror det är viktigt att alla församlingar är öppna för alla teologiska diskussioner oavsett ämne. Man bör inte undvika frågor bara för att de är besvärliga eller ”politiskt inkorrekta”. Kanske är det just de besvärliga frågorna som behöver diskuteras allra mest, just för att undvika splittring. Att lägga locket på leder bara till att det börjar bubbla allt kraftigare under ytan. Read the rest of this entry »

 
2 kommentarer

Publicerat av på 26 maj, 2012 i Kompromisser, Skapelsen

 

Panelsamtal om betydelsen av skapelse

Både från kristna och ateister har det hävdats att evolutionen är förenlig med kristen tro. I beg to differ.

För det första: Bibeln är väldigt tydlig i frågan om skapelsen. Första Mosebok är inte en profetisk skrift full av symbolspråk (som Uppenbarelseboken), utan en konkret skildring av vad som har hänt i världens historia. Ingen av Bibelns övriga böcker ifrågasätter något av det som beskrivs i Första Mosebok. Istället refererar de till den som en historiebok och använder den som teologisk grund.

För det andra: Bibeln handlar om hur vi människor kan försonas med Skaparen och räddas från ondska, synd och död. Något sådant fanns inte i Guds perfekta skapelse, utan kom in i världen som ett resultat av att Adam och Eva valde att inte lita på Gud. De drog in sig själva och alla sina ättlingar i ett uppror mot honom. Jesus – i egenskap av en andra Adam – kom för att reparera allt som blivit förstört. Om allt har skapats genom en låååång evolution har lidande och död varit en del av Guds skapelse från första början, då är dessa problem inte ett resultat av människors uppror mot Gud, och då finns det inget som behöver lagas. (If it’s not broken, why fix it?) Om det aldrig fanns någon första Adam finns det inte heller något behov av en andra Adam. På så vis görs alltså Jesus död helt onödig. Det blir som sagt inte mycket kvar av en kristen tro som kompromissar med evolutionen.

Imorgon (lördag 26 maj) ska jag vara med i ett panelsamtal om betydelsen av skapelsetro för den kristna tron. Varmt välkomna dit! För er som inte kan vara med så kommer det förmodligen en rapport i ett framtida inlägg.

Tidigare inlägg på detta tema:
Kompromissa inte med evolutionen
Dawkins, kan man tro på både Bibeln och evolutionen?
Sökandet efter en omoralisk gud
Om Gud inte finns
Om Gud finns
Newsflash: Teodicéproblemet löst!
Hur långa var skapelsedagarna?
Vad säger Jesus om världens ålder?