RSS

Kategoriarkiv: Vetenskap och paradigm

Bibelns ljus i ateismens mörker

Från medeltidens mörker – till reformation och vetenskaplig metod – och in i ett nytt mörker

Den moderna vetenskapen tog fart tack vare reformationen, då människor efter många år av medeltida mörker äntligen fick se Bibelns ljus med egna ögon.

De studerade Bibeln flitigt och återupptäckte sanningar om Gud som hållits fångna av den romersk katolska kyrkan i flera hundra år.

Samtidigt väcktes också intresset för att studera naturen, och på så vis lära känna Skaparen genom hans skapelse. Men det var inte bara intresset och upptäckarglädjen som smittade av sig från Bibelstudierna till Naturstudierna. Man tog även med sig metodiken och systematiken, och tillämpade samma principer på studier av naturen.

I detta tankeklimat föddes den vetenskapliga metoden. Eftersom man läste i Bibeln att Gud var en ordningens Gud förstod man att Gud hade skapat ett ordnat och förutsägbart Universum. Verkligheten gick att studera! Det gick att göra förutsägelser. Man kunde göra experiment och dra slutsatser av dem. Detta innebar en kunskapsrevolution! Det var djupt bibeltroende kristna som la grunden för den kunskap och det samhälle vi har idag. Historiens främsta vetenskapsmän var bibelläsande kristna. Hos dem fanns verkligen inget kunskapsförakt, utan istället en mycket stor kunskapstörst och upptäckarglädje.

Ett nytt mörker

Därefter kom ett nytt mörker. Bibelns ljus togs ifrån oss än en gång. Det borde inte ha kunnat ske. Alla hade ju tillgång till Bibeln. De historiska skrifter som tidigare bara kunde kopieras långsamt för hand hade nu översatts till ett stort antal språk och kunde tryckas i stora upplagor. Inget kunde hindra en kunskapstörstande människa från att få läsa Guds ord på sitt eget språk. Ljuset var omöjligt att dölja. Vad som istället hände var att folk slutade lita på det.

Det uppstod en rad filosofier och tankebyggnader som fick folk att sluta tro på det de läste i Bibeln. Man hittade på att den var uppdiktad långt efter de händelser den beskrev, av människor som drevs av diffusa bakomliggande motiv. Man hittade på att det inte fanns någon Skapare och att allt istället hade utvecklats av sig självt genom stegvis förändringar. Många övergav därmed synen på Bibeln som Guds ord. Idéerna välkomnades särskilt av alla som avskydde tanken på en Gud – en högre makt som hade synpunkter på hur de levde sina liv.

Ovetenskapligt nonsens

Trots att dessa idéer helt saknade stöd i konkreta experiment, och trots att de stämde dåligt med det sådant som kunde observeras, kom idéerna ändå att kallas vetenskap. Dess förespråkare gav intrycket av att vara lärda och kloka, och deras budskap var precis vad en del människor önskade att få höra. Därför välkomnades idéerna och lyftes upp som vetenskapliga sanningar, fastän det redan då fanns mycket som talade mot dess riktighet och trots att de inte hade avlats genom den vetenskapliga metoden. På så vis förgiftades den en gång rena naturvetenskapen av ovetenskapligt nonsens. Än idag är det många som har svårt skilja den äkta och sanna naturvetenskapen från de falska och förvridna idéer som ofta associeras till den.

Därför lever vi nu i en ny tid av mörker som kanske är ännu mörkare än på medeltiden. Ironiskt betraktar vi oss som ”upplysta”. Men har världen någonsin skådat så mycket våld och död som under dessa århundraden sedan den så kallade ”upplysningen” tog fart? Människor har förföljts, förtryckts, förslavats och förintats för att de – med stöd i de ovetenskapliga idéerna – har betraktats som lägre stående varelser utan egentligt värde. På motsvarande vis mördas ofödda barn idag under förevändningen att de bara är omänskliga cellklumpar som genomgår evolutionära stadier. Detta är en mörk och grym tidsålder.

Ljuset lyser i mörkret

Men Bibelns ljus lyser ännu i mörkret. Den finns där för alla som längtar efter att se klart. I Bibelns ljus får även vetenskapliga upptäcker en helt ny lyster. De vittnar om en fantastisk verklighet som länge legat dold för oss. De vittnar om en kärleksfull Skapare som verkligen är att lita på.

”Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.” – Joh 1:5

 

Sevärd film: Programming of Life

Programming of life

Den här filmen förklarar på ett mycket pedagogiskt och illustrativt sätt varför livet omöjligt kan ha uppkommit genom naturliga processer. Jag kan varmt rekommendera den, och hoppas att den snart blir tillgänglig med svensk text.

Filmen är bara 44 minuter lång, men om man vill kan man dela upp tittandet i elva kapitel.

1. Introduktion
2. Information
Programming of life 23. Aminosyror
4. Proteiner
5. Proteinsyntes
6. Biologiska datorer
7. Eukaryot cell
8. DNA
9. Sannolikhet
10. Sannolikheten att en cell utvecklas
11. Slutsats

Jag kan förstås inte annat än instämma i det vetenskapens lov som uttrycks i slutet av filmen:

När vi lär oss mer om denna fantastiska värld som vi lever i, börjar vi förstå hur komplex den är. Och när det gäller cellen: Ju mer vi forskar, desto mer komplex verkar den vara.

När vi samlar information är det upp till oss som forskare, elever och kollegor, att lyfta upp vetenskapen till den grad av integritet och kritisk granskning som den förtjänar. Om vi närmar oss vetenskapen med en ogrundad och förutfattad mening då är det faktiskt inte vetenskap vi ägnar oss åt.

Det fina med vetenskapen är att människor har lyckats överge allmänt vedertagna dogmer för att undersöka bevisen. Det är inte upp till oss att motbevisa en viss teori, det är upp till teorin att bevisa sig själv i förhållande till vetenskapens regler. Om en teori misslyckas med det bör den förkastas och vi bör söka efter mer kunskap.

 

”Ska du inte sluta kämpa mot Gud?” – Uppföljning av debatt – del 1

I podcasten Mellan svart och vitt kan ni sedan en vecka tillbaka lyssna på en diskussion mellan mig och Mattias Larsson, som mycket riktigt är ”en av de flitigaste kommentatorerna på Newtonbloggen”. Mattias har bett mig följa upp debatten och han har lyft fram en del saker som jag gav dåliga svar på under den senare delen av diskussionen. Innan jag ger mig in på det vill jag först kommentera och följa upp något vi pratade om i början av vår diskussion (som börjar vid 00:13:15 i den här mp3-filen).

Efter en kort presentation av oss läste moderator/programledare Thomas Sjöberg upp en sex-gradig skala över olika sätt som man kan förhålla sig gällande hur allt har blivit till, och bad oss placera oss själva på den skalan. Föga förvånande intog jag och Mattias varsin ”extrem”. Jag tror på en (relativt) ung skapelse enligt Bibelns skildringar, medan Mattias tror att allt har blivit till utan någon Gud.

Jag upptäckte några felaktigheter i beskrivningen av skapelsetro, men hann bara med en korrigering (vid 00:21:55) gällande de arter som Gud skapade: att de inte var desamma som de arter vi har idag, utan att livet är förprogrammerat till att kunna anpassa sig till olika miljöer. Jag tycker det är viktig att poängtera den skillnaden, eftersom det är just dessa anpassningar som brukar användas som bevis på evolution … trots att anpassningarna ofta sker så snabbt att de knappast kan förklaras med mutationer och naturligt urval.

Det var intressant att höra Mattias (vid 00:24:00) vittna om hur lite de flesta människor kan om evolution. De har hört att vi har utvecklats från apor, men de har väldigt lite koll på själva mekanismerna. Mattias säger att de har köpt det hela på ett ganska passivt sätt. Jag tyckte det gav en väldigt tydlig signal om att det egentligen är auktoritetstro det hela handlar om, vilket jag också påpekade. Mattias höll inte med om det, och särskilt inte att det skulle kunna råda ett sådant auktoritetstänk bland forskare, utan avfärdade det hela som naivt.

Men det måste förstås vara tvärtom. Det säger sig självt att det är mer naivt att lita blint på något, än att inta en skeptisk och ifrågasättande hållning. Jag svarade med att citera professor Jerome Lejeune som exempel på att forskarna inte alls är överens om evolutionens sanningshalt:

”Vi har i nuläget ingen godtagbar teori om evolutionen. Det finns ingen, och jag kan inte acceptera den teori som jag lär ut till mina elever varje år. Låt mig förklara. Jag lär ut syntesen känd som den neo-darwinistiska av en enda anledning; inte för att den är bra, vi vet att den är dålig; utan för att det inte finns någon annan…”

Mattias svarade aldrig på mitt resonemang utan verkade mena att det var fel av mig att citera forskare. När jag läste ovanstående citat hände något som jag tycker låter riktigt läskigt. Enligt Mattias egna ord (citerat från en av hans kommentarer på Mellan Svart och Vitt efter att han fått beröm för sitt tålamod):

”Haha, det lustiga (eller kanske snarare oroväckande) är att jag inte alls behöll tålamodet, även om det kanske märks förvånansvärt lite. Det mesta var frid och fröjd fram till dess att Johannes började citera vad ”Professor Jerome Lejeune” hade att säga om olika saker. Då fick jag ett sådant vredeskast så att det bokstavligen svartnade för mig i flera sekunder, och resten av samtalet sker i en blodröd dimma som jag inte lugnade ner mig från förrän ett par timmar senare…”

Jag märkte aldrig någon förändring hos Mattias, utan tyckte att han ändå höll en god ton genom hela samtalet. Men om Mattias själv tycker det känns oroväckande håller jag förstås med om det. Det får mig även att instämma även i Thomas Sjöbergs fråga till Mattias mot slutet av programmet (01:32:50): ”Varför utsätter du dig för det här?”

Jag har alltid undrat varför evolutionsläran försvaras med ett sådant raseri. Handlar det verkligen bara om att frågan är intressant? Handlar det verkligen om att försvara något man uppfattar som sann vetenskap? Eller finns det något i den här frågan som faktiskt berör djupt på det känslomässiga planet?

Även om Thomas kanske bara skojade när han sa det, så vill jag faktiskt stämma in även i den här frågan: ”Ska du inte sluta kämpa mot Gud och istället söka hans ansikte?” (Med andra ord: Varför inte göra en Paulus?)

Mattias, jag skriver inte detta för att vara elak. Tvärtom skriver jag det med uppriktig omtanke. Jag hoppas att jag inte förstör något genom att skriva detta offentligt. Jag hoppas istället att det ger både dig och många andra som läser detta desto större anledning att verkligen tänka efter. Jag hoppas nämligen att jag en dag får uppleva glädjen i att välkomna dig över till Guds sida. Som du märker behöver Gud skickligare debattörer än undertecknad, och jag anar att Mattias Larsson står mycket högt upp på Guds önskelista!

 

Skapelse eller Evolution – med Erik och Mackan

Jag har just sett programmet Världens största konspirationer med Erik och Mackan. Det visades ikväll på TV6 men kan även ses i webb-tv (eller i en tv-sänd repris på söndag). Jag hade aldrig tidigare hört talas om det här programmet, men en rubrik fångade mitt intresse: ”Allt som står i Bibeln är sant”. Ännu mer intresserad blev jag då såg att min vän Rolf Lampa skulle delta i dagens avsnitt. Så här löd beskrivningen på kanalens hemsida:

”Allt som står i Bibeln är sant och de forskare som menar att jorden är miljoner år gammal har fel. Adam Alsing besöker museet i Kentucky som på allvar hävdar detta. Nu får de här teorierna också uppbackning från Sverige, när skapelsetroende Rolf Lampa från föreningen Genesis gästar programmet.”

Big Bang och platt jord

Programledarna Erik och Mackan presenterar temat som ”Ord mot ord om vår jord” och inleder med att behandla frågan om hur Jorden blev till. ”En populär teori är den så kallade Big Bang-teorin”, börjar Erik och ger en kort och sammanfattning av skolboksversionen där hela Universum med all dess materia plötsligt blev till ur intet genom en väldig explosion, och hur till slut Jorden på något mystiskt vis bildades ur detta. Då avbryter Mackan och säger att det finns några som inte alls håller med om detta, och berättar om Flat Earth Society (som jag skrivit lite om här). Med sina kreativa förklaringar kring hur hela världen hindras från att upptäcka att Jorden i själva verket är platt, så utgör deras idéer ett bra exempel på en typisk konspirationsteori. Liksom många andra konspirationsteorier faller den bland annat på att väldigt många människor måste vara inblandade i den och på något vis förbli starkt motiverade att inte avslöja hemligheterna för alla oss andra.

Liv i jordnötssmöret? Nej tack!

Efter en titt på en annan konspirationsteori, som istället säger att Jorden är ihålig, går programledarna vidare till frågan om livets uppkomst (som de för övrigt kallar ”evolution”). Erik redogör för den ”gängse” bilden där ”Jorden skulle ha varit i ett visst kemiskt tillstånd, där en ensam cell uppstod – en så kallad urcell. Och så delade sig den här cellen gång på gång på gång…” Sedan visar de ett klipp som får representera ”de troende” (som om evolutionsläran inte krävde tro):

”Enligt evolutionsteorin kan energi som blixtar och värme – plus materia – ibland skapa nytt liv. Ändå bygger hela vår livsmedelsindustri på att det aldrig kan inträffa. Vi undersöker en burk jordnötssmör. Den innehåller materia och utsätts för ljus och värme. Men vi hittar aldrig nytt liv i den om inte ett yttre liv förorenar den.”

Jag tycker detta var ett rätt talande exempel. All vår erfarenhet säger oss att liv aldrig uppstår av sig självt, inte ens när alla de rätta förutsättningarna och ingredienserna finns på plats. I vardagen, verkligheten, praktiken fungerar inte evolutionen (i det här fallet abiogenesis). Livsmedelsindustrin räknar med att det inte kan hända. På samma sätt är det med mutationer. I vardagen, verkligheten, praktiken vill vi undvika mutationer eftersom det kan leda till cancer. Det är bara i evolutionistens tankevärld som mutationer utgör något positivt – man tror till och med att det har skapat alla växter, djur och människor!

Skapa liv i laboratoriet?

Vi får sedan följa med Erik och Mackan när de beger sig till Stockholms Universitet, där de tillsammans med en professor i organisk kemi får göra ett experiment med syfte att simulera hur Jorden såg ut för 3,5 miljarder år sedan. De försöker upprepa Millers och Ureys berömda experiment från 50-talet. (Läs gärna mer om experimenten och hur det snarare visade att livet inte kan ha uppstått trots optimala förhållanden och mycket styrning.)

Något som verkligen förvånade mig var när denne professor i organisk kemi hoppades att experimentet skulle ge ”byggstenarna för DNA och RNA”. Jag tänkte först att han inte kan ha menat det, att han måste ha sagt dessa ord i ett annat sammanhang och att det sedan klipptes ihop lite klumpigt. När han sedan upprepade det i studion fick det mig att tappa haka. Så här sa han om resultatet: ”Det är flera av alla aminosyror som finns i våra kroppar, som du är uppbyggd av, och sen så finns det byggstenar till DNA och RNA…

Jag undrar vad han syftade på för byggstenar. Det kan inte ha varit aminosyrorna han menade, för de kan inte kombineras till DNA- eller RNA-molekyler. Om man hade alla sorters aminosyror (vilket man aldrig lyckats skapa) skulle man visserligen kunna bygga de proteiner som behövs för att sedan bygga ihop DNA och RNA av helt andra byggstenar. Men det vore lite väl långsökt att kalla det byggstenar för DNA och RNA. Menade han att det bildades nukleotider? Deoxiribos? Fosfatgrupper? Jag har inte hört talas om att någon av dessa skulle bildats i något Miller-Urey-experiment, så jag är väldigt nyfiken på vad det var för specifika byggstenar han syftade på.

Hursomhelst uttrycker Erik sin känsla att de har misslyckats med experimentet, eftersom det gick ut på att skapa liv och inte bara byggstenar för liv. Jag är definitivt beredd att hålla med honom om det. 🙂 ”Det är ett faktum att det är väldigt svårt att vetenskapligt förklara hur livet uppstod…”

”… hur vetenskapen ljuger oss rakt i ansiktet.”

Nu får vi följa Adam Alsing till Creation Museum i Kentucky. Där läser han bland annat på en skylt som säger ”Kan detta dinosauriefossil vara miljoner år gammalt? Nej, Jorden är bara några tusen år gammal så det kan inte vara det.” Om det verkligen är vad skylten säger (och om det är allt vad den säger) så håller jag med om att det är ett cirkelresonemang och därmed inte ett giltigt argument. Men det är i så fall inte värre än det cirkelresonemang som evolutionister använder för att förklara bort fynden av mjuk vävnad i dinosauriefossil.

Med hjälp av ljudeffekter försöker producenterna sedan förlöjliga museiägarens uttalande om att det kan finnas dinosaurier vid liv än idag. Varför skulle det inte kunna finnas det? Än om evolutionsteorin skulle vara sann, så finns det ju inget som säger att alla dinosaurierna måste ha dött ut. Om de finns kvar är de förstås just på sådana ställen där de ännu inte har blivit jagade till döds av människor.

Adam Alsing pekar också på en ”dino som äter ananas” som om det var något orimligt i det. Han har nog tagit för stort intryck av fantasifulla filmer som Jurrasic Park. Med hjälp av bland annat fossil dinosauriespillning vet vi emellertid att de flesta dinosaurier var växtätare.

I brist på motargument…

Ibland är det jobbigt och svårt för tv-producenter att förse tittarna med forskningsbaserade motargument till skapelsetro. Men de behöver inte misströsta, eftersom det ofta är så mycket enklare och roligare att helt enkelt locka tittarna till att skratta åt det (se även Ett gott skratt förlänger… Jordens ålder?). Till exempel säger skapelsemuseets ägare något väldigt viktigt och allvarligt i slutet av inslaget, men tyvärr skojas även det bort:

”Alla människor i världen är syndare som gör uppror mot sin Skapare.”

Tillbaka i studion följer dock Erik upp tanken: ”Tänk om vi alla har blivit lurade. Tänk om Jorden är 6000 år gammal.” Ja, tänk om!

Äntligen dags för debatten!

Per Kornhall och Rolf Lampa gör entré. Kornhall är evolutionstroende och författare till boken Skapelsekonspirationen (som sågats ordentligt av hans före detta kollega Krister Renard). Lampa är ordförande för Genesis – Sveriges största förening för skapelsetroende. Programledarnas ingång verkar vara att de båda debattörerna beskyller varandra för att konspirera. Det må vara sant när det gäller Kornhall, som tycks uppfatta skapelsetroende som delaktiga i någon stor lömsk sammansvärjning. Men så länge man är öppen med sin agenda – att människor ska upptäcka Bibelns sanningar och att vinna dem till en räddande relation med för Gud – då är det ju knappast fråga om en konspiration.

Finns det då en konspiration bland forskare mot skapelsetroende? Är alla evolutionstroende forskare lögnare och inblandade i någon gigantisk konspiration med syfte att hålla evolutionens brister hemliga? Knappast. Det vore totalt omöjligt att hålla en så stor lögn hemlig för så många (se mitt inlägg om Evolutionskonspiration?). Problemet med evolutionsläran är mycket mer komplext och insnärjt än så, och det är svårt att med ett kortfattat svar nysta upp det.

Därför tycker jag det var bra att Rolf Lampa gick till kärnan i problemet, här omformulerat med mina ord: Bland all seriös och riktig forskning gömmer det sig tyvärr mindre seriösa grupper som i sitt arbete tillåter sig gå utanför den vetenskapliga metoden. Evolutionsbiologer forskar inte på samma sätt som övriga biologer, men deras slutsatser och påståenden likställs ändå med verklig vetenskap. På så vis åker evolutionstron snålskjuts på vetenskapen. (Ironiskt nog försöker man samtidigt måla upp en konflikt mellan vetenskap och skapelsetro – som om det fanns några motsägelser där.)

Tyvärr är resten av debatten svår att följa. Det märks tydligt att det är flera klipp och hopp i en diskussion som i verkligheten pågick mycket längre. Det hela blir därmed väldigt osammanhängande för oss tittare. Jag som känner Rolf Lampa och har följt många av hans diskussioner, kan skönja fragment av goda svar och förklaringar som uppenbarligen klipptes bort av någon anledning. Tråkigt att vi inte fick höra det.

En som däremot hörde hela samtalet var veckans gäst i studion: Martina Thun (från morgonpasset i P3), och så här kommenterar hon debatten:

”Jag tyckte det var oerhört intressant. Och så är jag också imponerad av någon som är så här ‘här har du argumentet’ – ‘det är Gud eller Pär.'”

🙂 Även om producenterna inte direkt var ute efter att framställa skapelsetro i god dager så är jag ändå rätt nöjd och tycker det är roligt att frågan togs upp. Tack TV6!

 

Charles Darwins bidrag till mänskligheten: Ateister kände sig inte längre lika dumma

Charles Darwin 01Richard Dawkins skrev 1987 att ”Charles Darwin gjorde det möjligt att vara en intellektuellt hederlig ateist”. Jag håller faktiskt med om det.

Inte för att evolutionsläran på långa vägar skulle vara intellektuellt hederlig. Den är i själva verket helt absurd, och till och med ohederlig. Men jag håller definitivt med om att evolutionsläran har haft just en sådan effekt på folk – och har än idag! Den framställs som högst intellektuell och vetenskaplig fastän den består av en lång rad ologiska och motsägelsefulla påståenden. Dessa påståenden ligger dessutom långt utanför vetenskapens spelplan.

Evolutionsläran försvarare uttalar sig tvärsäkert om saker som vi aldrig har sett och aldrig kommer få se, med en blind övertygelse som kan mäta sig med de mest dogmatiska av religioner. Sagor presenteras som fakta. När de motbevisas ersätts de av nya sagor, som är ännu mer fantasifulla. Till och med direkta bluffar fortsätter dyka upp i läroböcker långt efter att de har avslöjats. Den typ av bevis som används för att försvara evolutionsläran är så långsökta att de aldrig skulle hålla i en brottsutredning. Men genom att läran ändå har associerats med vetenskap har den vunnit mark i många människors tankar – särskilt hos dem som av olika personliga anledningar välkomnar tanken att det inte skulle finnas någon Gud. I viss mån har även många som tror på Gud dragits med i bedrägeriet, så att också de har bilden av evolutionsläran som många gånger mer trovärdig än vad den i själva verket är.

Före Darwin var det svårt att bli tagen på allvar om man påstod att allt det vi ser har blivit till utan en Skapare. Den tidens främsta vetenskapsmän skakade på huvudet åt sådant nonsens. Dagens evolutionstroende invänder att vi vet mycket mer idag. Javisst gör vi det! Men det gör verkligen inte evolutionsläran mer trovärdig. Tvärtom blir det svårare och svårare för dem att förklara hur det skulle ha gått till ju mer vi lär oss om hur allt fungerar. Se till exempel komplexiteten hos en enda komponent i en cell! Att det finns så många som trots alla vetenskapliga upptäckter håller benhårt fast vid evolutionsläran visar bara hur allvarligt hjärntvättade vi är.

Tänk att så många på så fullt allvar kan tro att något så absurt skulle vara så logiskt!
Tänk att så många än idag uppfattar evolutionsläran som ett intellektuellt hederligt alternativ!

 

Etiketter: ,

Kan man kombinera kristen tro med ett akademiskt tankesätt?

En elev på en bibelskola kontaktade mig för ett tag sedan och bad mig svara på en del frågor kring detta tema. Här kommer frågorna, med mina svar.

Vad har du för utbildning och eller specialområden?

Jag har min lärarexamen från Umeå Universitet. Eftersom jag visste att jag ville bli högstadielärare, riktade jag in mig på ”grundskolans senare år”. En positiv bieffekt av det valet var att jag inte behövde välja bort två av de naturvetenskapliga ämnena (biologi, kemi, fysik och teknik), vilket jag hade behövt göra som gymnasielärare. Istället kunde jag välja att bli NO-lärare och är därför behörig i samtliga ämnen på högstadiet. Jag kunde dessutom välja ytterligare ett ämne, och då låg matematik närmast till hands. Jag är inte lika förtjust i matematik som naturvetenskap, men jag älskar att försöka göra det svårbegripliga begripligt – och matematik är något som många elever kämpar med.

Anser du att man kan kombinera en kristen tro med ett akademiskt tänkande? Motivera gärna.

Absolut! Frågan verkar antyda att det skulle vara svåra att kombinera, att skulle finnas något slags motsatsförhållande mellan kristen tro och akademiskt tänkande, att det kanske går att tänka akademiskt trots att man är kristen. Men jag tycker att det är precis tvärtom. Vår förmåga att tänka och resonera vetenskapligt kan aldrig att nå sin fulla potential utan Gud. Vårt intellekt är mindre fruktbart utan dess Skapare.

Dessutom är det väldigt ironiskt, för det akademiska tänkandet och den moderna vetenskapen har till och med sitt ursprung i den kristna tron – och då syftar jag främst på de metodiska och systematiska bibelstudier som inleddes under reformationen, då alla fick frihet och tillgång till att själva läsa Bibeln. Denna Ordets revolution lade därmed grunden för västvärldens snabba vetenskapliga framsteg.

Vad finns det för positiva och negativa sidor med att kombinera dessa?

Helt ärligt kan jag inte se någon svaghet i denna fantastiska kombo. Jag vet att det finns de som menar att kristen tro leder till minde nyfikenhet, som om man skulle sluta forska om hur något i naturen fungerar bara för att man tror att det var Gud som skapade det. Historien visar oss att det var precis tvärtom. Det var tanken på att Gud hade skapat ett ordnat och förutsägbart Universum som ledde till tanken att man i så fall skulle kunna räkna ut hur denna ordnade verklighet är beskaffad. Detta gjorde de kristna, skapelsetroende, bibelläsande vetenskapsmännen desto mer ivriga och nyfikna. De fascinerades av att få ”tänka Guds tankar efter Honom” (Johannes Kepler).

Kan du ge något exempel på vad det har fått för reaktioner att du är kristen och jobbar som NO-lärare?

Nu är det ju så att jag inte bara är kristen utan att jag dessutom hör till den skara av kristna som föredrar Bibelns ögonvittnesbaserade historieskildringar framför evolutionslärans fantasifulla sagoberättande. (Om du tycker att jag överdriver nu får du gärna läsa det här inlägget.) Att jag är av denna uppfattningar har ju fått en del av evolutionslärans mest fanatiska försvarare att gå i taket. Jag får ofta kommentarer och frågor gällande min undervisning, och huruvida mina elever får del av det jag skriver om här på bloggen.

Kan du ge något exempel på reaktioner du fått från andra kristna? Finns det både positiva och negativa?

Det finns som sagt kristna som inte riktigt tror att Bibeln menar vad den säger – att den innehåller fel eller att det bara är metaforer. Tyvärr ställer de sig ofta på ateisternas sida och försvarar evolutionsläran. Eftersom denna lära i mångt och mycket utgör en direkt motsats till Bibelns budskap tycker jag förstås att det är tråkigt att det finns kristna som tror så. Jag hoppas att de en dag får upp ögonen för vilket fuskbygge evolutionsläran är, och att det inte finns någon anledning att kompromissa.

Har dina studier/forskning stärkt din personliga tro på Gud?

Ja! Sedan jag började blogga har min tro stärkts dagligen. Ju mer jag lär mig om naturen och hur fantastiskt allt är konstruerat, desto mer främmande känns tanken att det skulle ha blivit till utan en väldigt intelligent Skapare.

Dessutom har jag fått möta evolutionisternas alla bästa argument, och erfara att de verkligen inte har mycket att komma med. En del argument kan verka skrämmande till en början. Men jag har av märkt att de alltid faller sönder så fort man rör vid dem och börjar undersöka dem närmare. De är bara rökridåer, som blåser bort vid minsta lilla vindpust. Men då måste man förstås våga gå några steg närmare och blåsa på dem. Och det är nog på den punkten min tro har stärkts allra mest under det gångna året (sedan jag började blogga). Jag är inte längre rädd för evolutionisternas argument. Jag önskar bara att jag hade mer tid – och större lungor. 😀

 
40 kommentarer

Publicerat av på 11 februari, 2013 i Vetenskap och paradigm

 

Vi berättar hellre om våra problem i perfekt än i presens

”Ibland kan man inte säga det som är sant förrns det har gått en stund.”

Ovanstående visdomsord är hämtade från barnboken Mamma mu får ett sår, där Kråkan till slut tordes erkänna att det var han som åt upp glassen. Vi känner nog alla igen oss i detta fenomen. När man nyss har begått ett misstag kan det vara svårt att erkänna det. När det har gått ett tag känns det lite lättare. Efter ännu längre tid kanske man till och med kan skratta åt sitt misstag. Man kan berättar om det vitt och brett utan att skämmas. Det var ju så länge sedan.

Till exempel räds jag inte för att berätta om hur jag som nybliven norrlänning (läs: med minimal erfarenhet av det norrländska klimatet) körde fast med bilar och skotrar på de lustigaste vis. Om jag hade varit mindre stolt av mig hade jag nog kunnat skratta mer åt det när det hände, men där och då var det svårt att se det roliga i det hela. Sådant tenderar alltid att bli lättare med tiden. Med distans och perspektiv är det lättare att erkänna sina misstag.

På samma vis kan det vara svårt för oss att berätta om våra problem medan vi ännu dras med dem. Det är därför tågpersonalen hellre väntar ett tag för att sedan kunna ropar ut till resenärerna ”Vi har haft ett problem men det är åtgärdat nu”, istället för att säga ”Vi har ett problem som vi jobbar på att lösa.” Det var därför jag nyss kunde referera till mig själv som en som tidigare hade problem med stolthet – det hade jag antagligen inte kunnat erkänna då. 😀 Och det är därför forskare inte berättar om sina problem förrän de tror att de är en lösning på spåren.

Yes, you head me! Problem som forskare stöter på brukar inte komma till allmän kännedom förrän forskarna anser att de har en lösning. Först då hör allmänheten talas om att detta är något som forskarna faktiskt har grubblat över länge. Lägg märke till att jag inte menar att det pågår någon form av systematisk mörkläggning bland forskarna. Det är bara helt vanligt psykologiskt fenomen – något som vi alla gör: Vi skyltar ogärna med våra problem. Det är lättare att erkänna att vi tidigare har haft problem, än att erkänna att vi har problem just nu. Vi talar hellre om våra problem i perfekt än i presens.

Jag har bevittnat detta mönster flera gånger. I sina artiklar refererar forskarna till de tidigare problemen på ett sätt som visar att det länge har varit känt för dem. Samma problem har samtidigt förnekats av nitiska lekmän som hävdat att problemen inte är verkliga, eftersom det inte finns några forskningsartiklar som vittnar om dem. Men det är ju inte alls särskilt konstigt, dels för att det som sagt inte är så kul att erkänna det, och dels för att de inte har någon anledning att skriva om problemen. De är ju i första hand inte anställda för att uppmärksamma problem utan för att komma på lösningar. (Sedan har förstås media också ett ansvar här. Det är oftast roligare för dem att skriva om färska upptäckter än att dementera felaktiga upptäckter.)

Här följer några exempel på hur det kan se ut när det gäller problem med evolutionsläran:

Problemet med tunga metaller uppe vid jordytan lyfts när forskarna tror att de har en lösning.
– Vi får höra att människan blir dummare och dummare istället för smartare och smartare av en forskare som anser sig ha en evolutionär förklaring till varför (medan andra forskare varken håller med om problemet eller förklaringen).
– Vi får höra att Big Bang behöver skrivas om av fysiker som tror att de har en bättre förklaring.

Varför fick vi inte höra om dessa problem och motsägelser av någon som själv saknade en alternativ förklaring? Ja, som sagt, de hade inget som de ville berätta för allmänheten. Det finns fler exempel som jag har sett genom åren. Men jag har också sett många exempel på när det inte är så här. Ibland beskrivs nämligen problemen helt ogenerat. Givetvis finns ofta en förklaring till hands, men ändå:

Chefredaktör berättar om biologins stora utmaning
Forskare förundras: ”Solen och planeterna är konstruerade på olika sätt”
Forskarna förvånas över att Månen är så blöt
Mjuk vävnad upptäcks i dinosauriefossil

OBS! Mitt syfte med detta är inte att misskreditera forskare eller framställa dem som oärliga. (Man kan ju lika gärna skylla på journalisterna.) Jag menar bara att vi måste vara realistiska i våra förväntningar på dem. De är människor som alla andra.

Här kommer ett par tankeställare: Tänk om det just nu är många evolutionstroende forskare som grubblar över saker som de ser som problem och brister i de evolutionära modellerna, men som de inte riktigt känner sig redo att berätta om. Tänk om vi i framtiden kommer att skratta åt hela evolutionsläran och undra hur vi kunde tro något så dumt. ”Farfar, du som till och med forskade inom evolutionsbiologi … Upptäckte ni aldrig problemen?” – ”Jo, förvisso. Vi såg problemen klart och tydligt. Vi var bara inte redo att erkänna dem där och då. Vi tyckte inte att vi hade något bättre alternativ.” Och så kommer de berätta om alla problem de grubblat över men hållit inne med, inför en skara storögda barnbarn.

Mamma_mu

 

 
4 kommentarer

Publicerat av på 15 januari, 2013 i Vetenskap och paradigm