RSS

Kategoriarkiv: Vetenskap och paradigm

Bibelns ljus i ateismens mörker

Från medeltidens mörker – till reformation och vetenskaplig metod – och in i ett nytt mörker

Den moderna vetenskapen tog fart tack vare reformationen, då människor efter många år av medeltida mörker äntligen fick se Bibelns ljus med egna ögon.

De studerade Bibeln flitigt och återupptäckte sanningar om Gud som hållits fångna av den romersk katolska kyrkan i flera hundra år.

Samtidigt väcktes också intresset för att studera naturen, och på så vis lära känna Skaparen genom hans skapelse. Men det var inte bara intresset och upptäckarglädjen som smittade av sig från Bibelstudierna till Naturstudierna. Man tog även med sig metodiken och systematiken, och tillämpade samma principer på studier av naturen.

I detta tankeklimat föddes den vetenskapliga metoden. Eftersom man läste i Bibeln att Gud var en ordningens Gud förstod man att Gud hade skapat ett ordnat och förutsägbart Universum. Verkligheten gick att studera! Det gick att göra förutsägelser. Man kunde göra experiment och dra slutsatser av dem. Detta innebar en kunskapsrevolution! Det var djupt bibeltroende kristna som la grunden för den kunskap och det samhälle vi har idag. Historiens främsta vetenskapsmän var bibelläsande kristna. Hos dem fanns verkligen inget kunskapsförakt, utan istället en mycket stor kunskapstörst och upptäckarglädje.

Ett nytt mörker

Därefter kom ett nytt mörker. Bibelns ljus togs ifrån oss än en gång. Det borde inte ha kunnat ske. Alla hade ju tillgång till Bibeln. De historiska skrifter som tidigare bara kunde kopieras långsamt för hand hade nu översatts till ett stort antal språk och kunde tryckas i stora upplagor. Inget kunde hindra en kunskapstörstande människa från att få läsa Guds ord på sitt eget språk. Ljuset var omöjligt att dölja. Vad som istället hände var att folk slutade lita på det.

Det uppstod en rad filosofier och tankebyggnader som fick folk att sluta tro på det de läste i Bibeln. Man hittade på att den var uppdiktad långt efter de händelser den beskrev, av människor som drevs av diffusa bakomliggande motiv. Man hittade på att det inte fanns någon Skapare och att allt istället hade utvecklats av sig självt genom stegvis förändringar. Många övergav därmed synen på Bibeln som Guds ord. Idéerna välkomnades särskilt av alla som avskydde tanken på en Gud – en högre makt som hade synpunkter på hur de levde sina liv.

Ovetenskapligt nonsens

Trots att dessa idéer helt saknade stöd i konkreta experiment, och trots att de stämde dåligt med det sådant som kunde observeras, kom idéerna ändå att kallas vetenskap. Dess förespråkare gav intrycket av att vara lärda och kloka, och deras budskap var precis vad en del människor önskade att få höra. Därför välkomnades idéerna och lyftes upp som vetenskapliga sanningar, fastän det redan då fanns mycket som talade mot dess riktighet och trots att de inte hade avlats genom den vetenskapliga metoden. På så vis förgiftades den en gång rena naturvetenskapen av ovetenskapligt nonsens. Än idag är det många som har svårt skilja den äkta och sanna naturvetenskapen från de falska och förvridna idéer som ofta associeras till den.

Därför lever vi nu i en ny tid av mörker som kanske är ännu mörkare än på medeltiden. Ironiskt betraktar vi oss som ”upplysta”. Men har världen någonsin skådat så mycket våld och död som under dessa århundraden sedan den så kallade ”upplysningen” tog fart? Människor har förföljts, förtryckts, förslavats och förintats för att de – med stöd i de ovetenskapliga idéerna – har betraktats som lägre stående varelser utan egentligt värde. På motsvarande vis mördas ofödda barn idag under förevändningen att de bara är omänskliga cellklumpar som genomgår evolutionära stadier. Detta är en mörk och grym tidsålder.

Ljuset lyser i mörkret

Men Bibelns ljus lyser ännu i mörkret. Den finns där för alla som längtar efter att se klart. I Bibelns ljus får även vetenskapliga upptäcker en helt ny lyster. De vittnar om en fantastisk verklighet som länge legat dold för oss. De vittnar om en kärleksfull Skapare som verkligen är att lita på.

”Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.” – Joh 1:5

 

Sevärd film: Programming of Life

Programming of life

Den här filmen förklarar på ett mycket pedagogiskt och illustrativt sätt varför livet omöjligt kan ha uppkommit genom naturliga processer. Jag kan varmt rekommendera den, och hoppas att den snart blir tillgänglig med svensk text.

Filmen är bara 44 minuter lång, men om man vill kan man dela upp tittandet i elva kapitel.

1. Introduktion
2. Information
Programming of life 23. Aminosyror
4. Proteiner
5. Proteinsyntes
6. Biologiska datorer
7. Eukaryot cell
8. DNA
9. Sannolikhet
10. Sannolikheten att en cell utvecklas
11. Slutsats

Jag kan förstås inte annat än instämma i det vetenskapens lov som uttrycks i slutet av filmen:

När vi lär oss mer om denna fantastiska värld som vi lever i, börjar vi förstå hur komplex den är. Och när det gäller cellen: Ju mer vi forskar, desto mer komplex verkar den vara.

När vi samlar information är det upp till oss som forskare, elever och kollegor, att lyfta upp vetenskapen till den grad av integritet och kritisk granskning som den förtjänar. Om vi närmar oss vetenskapen med en ogrundad och förutfattad mening då är det faktiskt inte vetenskap vi ägnar oss åt.

Det fina med vetenskapen är att människor har lyckats överge allmänt vedertagna dogmer för att undersöka bevisen. Det är inte upp till oss att motbevisa en viss teori, det är upp till teorin att bevisa sig själv i förhållande till vetenskapens regler. Om en teori misslyckas med det bör den förkastas och vi bör söka efter mer kunskap.

 

”Ska du inte sluta kämpa mot Gud?” – Uppföljning av debatt – del 1

I podcasten Mellan svart och vitt kan ni sedan en vecka tillbaka lyssna på en diskussion mellan mig och Mattias Larsson, som mycket riktigt är ”en av de flitigaste kommentatorerna på Newtonbloggen”. Mattias har bett mig följa upp debatten och han har lyft fram en del saker som jag gav dåliga svar på under den senare delen av diskussionen. Innan jag ger mig in på det vill jag först kommentera och följa upp något vi pratade om i början av vår diskussion (som börjar vid 00:13:15 i den här mp3-filen).

Efter en kort presentation av oss läste moderator/programledare Thomas Sjöberg upp en sex-gradig skala över olika sätt som man kan förhålla sig gällande hur allt har blivit till, och bad oss placera oss själva på den skalan. Föga förvånande intog jag och Mattias varsin ”extrem”. Jag tror på en (relativt) ung skapelse enligt Bibelns skildringar, medan Mattias tror att allt har blivit till utan någon Gud.

Jag upptäckte några felaktigheter i beskrivningen av skapelsetro, men hann bara med en korrigering (vid 00:21:55) gällande de arter som Gud skapade: att de inte var desamma som de arter vi har idag, utan att livet är förprogrammerat till att kunna anpassa sig till olika miljöer. Jag tycker det är viktig att poängtera den skillnaden, eftersom det är just dessa anpassningar som brukar användas som bevis på evolution … trots att anpassningarna ofta sker så snabbt att de knappast kan förklaras med mutationer och naturligt urval.

Det var intressant att höra Mattias (vid 00:24:00) vittna om hur lite de flesta människor kan om evolution. De har hört att vi har utvecklats från apor, men de har väldigt lite koll på själva mekanismerna. Mattias säger att de har köpt det hela på ett ganska passivt sätt. Jag tyckte det gav en väldigt tydlig signal om att det egentligen är auktoritetstro det hela handlar om, vilket jag också påpekade. Mattias höll inte med om det, och särskilt inte att det skulle kunna råda ett sådant auktoritetstänk bland forskare, utan avfärdade det hela som naivt.

Men det måste förstås vara tvärtom. Det säger sig självt att det är mer naivt att lita blint på något, än att inta en skeptisk och ifrågasättande hållning. Jag svarade med att citera professor Jerome Lejeune som exempel på att forskarna inte alls är överens om evolutionens sanningshalt:

”Vi har i nuläget ingen godtagbar teori om evolutionen. Det finns ingen, och jag kan inte acceptera den teori som jag lär ut till mina elever varje år. Låt mig förklara. Jag lär ut syntesen känd som den neo-darwinistiska av en enda anledning; inte för att den är bra, vi vet att den är dålig; utan för att det inte finns någon annan…”

Mattias svarade aldrig på mitt resonemang utan verkade mena att det var fel av mig att citera forskare. När jag läste ovanstående citat hände något som jag tycker låter riktigt läskigt. Enligt Mattias egna ord (citerat från en av hans kommentarer på Mellan Svart och Vitt efter att han fått beröm för sitt tålamod):

”Haha, det lustiga (eller kanske snarare oroväckande) är att jag inte alls behöll tålamodet, även om det kanske märks förvånansvärt lite. Det mesta var frid och fröjd fram till dess att Johannes började citera vad ”Professor Jerome Lejeune” hade att säga om olika saker. Då fick jag ett sådant vredeskast så att det bokstavligen svartnade för mig i flera sekunder, och resten av samtalet sker i en blodröd dimma som jag inte lugnade ner mig från förrän ett par timmar senare…”

Jag märkte aldrig någon förändring hos Mattias, utan tyckte att han ändå höll en god ton genom hela samtalet. Men om Mattias själv tycker det känns oroväckande håller jag förstås med om det. Det får mig även att instämma även i Thomas Sjöbergs fråga till Mattias mot slutet av programmet (01:32:50): ”Varför utsätter du dig för det här?”

Jag har alltid undrat varför evolutionsläran försvaras med ett sådant raseri. Handlar det verkligen bara om att frågan är intressant? Handlar det verkligen om att försvara något man uppfattar som sann vetenskap? Eller finns det något i den här frågan som faktiskt berör djupt på det känslomässiga planet?

Även om Thomas kanske bara skojade när han sa det, så vill jag faktiskt stämma in även i den här frågan: ”Ska du inte sluta kämpa mot Gud och istället söka hans ansikte?” (Med andra ord: Varför inte göra en Paulus?)

Mattias, jag skriver inte detta för att vara elak. Tvärtom skriver jag det med uppriktig omtanke. Jag hoppas att jag inte förstör något genom att skriva detta offentligt. Jag hoppas istället att det ger både dig och många andra som läser detta desto större anledning att verkligen tänka efter. Jag hoppas nämligen att jag en dag får uppleva glädjen i att välkomna dig över till Guds sida. Som du märker behöver Gud skickligare debattörer än undertecknad, och jag anar att Mattias Larsson står mycket högt upp på Guds önskelista!

 

Skapelse eller Evolution – med Erik och Mackan

Jag har just sett programmet Världens största konspirationer med Erik och Mackan. Det visades ikväll på TV6 men kan även ses i webb-tv (eller i en tv-sänd repris på söndag). Jag hade aldrig tidigare hört talas om det här programmet, men en rubrik fångade mitt intresse: ”Allt som står i Bibeln är sant”. Ännu mer intresserad blev jag då såg att min vän Rolf Lampa skulle delta i dagens avsnitt. Så här löd beskrivningen på kanalens hemsida:

”Allt som står i Bibeln är sant och de forskare som menar att jorden är miljoner år gammal har fel. Adam Alsing besöker museet i Kentucky som på allvar hävdar detta. Nu får de här teorierna också uppbackning från Sverige, när skapelsetroende Rolf Lampa från föreningen Genesis gästar programmet.”

Big Bang och platt jord

Programledarna Erik och Mackan presenterar temat som ”Ord mot ord om vår jord” och inleder med att behandla frågan om hur Jorden blev till. ”En populär teori är den så kallade Big Bang-teorin”, börjar Erik och ger en kort och sammanfattning av skolboksversionen där hela Universum med all dess materia plötsligt blev till ur intet genom en väldig explosion, och hur till slut Jorden på något mystiskt vis bildades ur detta. Då avbryter Mackan och säger att det finns några som inte alls håller med om detta, och berättar om Flat Earth Society (som jag skrivit lite om här). Med sina kreativa förklaringar kring hur hela världen hindras från att upptäcka att Jorden i själva verket är platt, så utgör deras idéer ett bra exempel på en typisk konspirationsteori. Liksom många andra konspirationsteorier faller den bland annat på att väldigt många människor måste vara inblandade i den och på något vis förbli starkt motiverade att inte avslöja hemligheterna för alla oss andra.

Liv i jordnötssmöret? Nej tack!

Efter en titt på en annan konspirationsteori, som istället säger att Jorden är ihålig, går programledarna vidare till frågan om livets uppkomst (som de för övrigt kallar ”evolution”). Erik redogör för den ”gängse” bilden där ”Jorden skulle ha varit i ett visst kemiskt tillstånd, där en ensam cell uppstod – en så kallad urcell. Och så delade sig den här cellen gång på gång på gång…” Sedan visar de ett klipp som får representera ”de troende” (som om evolutionsläran inte krävde tro):

”Enligt evolutionsteorin kan energi som blixtar och värme – plus materia – ibland skapa nytt liv. Ändå bygger hela vår livsmedelsindustri på att det aldrig kan inträffa. Vi undersöker en burk jordnötssmör. Den innehåller materia och utsätts för ljus och värme. Men vi hittar aldrig nytt liv i den om inte ett yttre liv förorenar den.”

Jag tycker detta var ett rätt talande exempel. All vår erfarenhet säger oss att liv aldrig uppstår av sig självt, inte ens när alla de rätta förutsättningarna och ingredienserna finns på plats. I vardagen, verkligheten, praktiken fungerar inte evolutionen (i det här fallet abiogenesis). Livsmedelsindustrin räknar med att det inte kan hända. På samma sätt är det med mutationer. I vardagen, verkligheten, praktiken vill vi undvika mutationer eftersom det kan leda till cancer. Det är bara i evolutionistens tankevärld som mutationer utgör något positivt – man tror till och med att det har skapat alla växter, djur och människor!

Skapa liv i laboratoriet?

Vi får sedan följa med Erik och Mackan när de beger sig till Stockholms Universitet, där de tillsammans med en professor i organisk kemi får göra ett experiment med syfte att simulera hur Jorden såg ut för 3,5 miljarder år sedan. De försöker upprepa Millers och Ureys berömda experiment från 50-talet. (Läs gärna mer om experimenten och hur det snarare visade att livet inte kan ha uppstått trots optimala förhållanden och mycket styrning.)

Något som verkligen förvånade mig var när denne professor i organisk kemi hoppades att experimentet skulle ge ”byggstenarna för DNA och RNA”. Jag tänkte först att han inte kan ha menat det, att han måste ha sagt dessa ord i ett annat sammanhang och att det sedan klipptes ihop lite klumpigt. När han sedan upprepade det i studion fick det mig att tappa haka. Så här sa han om resultatet: ”Det är flera av alla aminosyror som finns i våra kroppar, som du är uppbyggd av, och sen så finns det byggstenar till DNA och RNA…

Jag undrar vad han syftade på för byggstenar. Det kan inte ha varit aminosyrorna han menade, för de kan inte kombineras till DNA- eller RNA-molekyler. Om man hade alla sorters aminosyror (vilket man aldrig lyckats skapa) skulle man visserligen kunna bygga de proteiner som behövs för att sedan bygga ihop DNA och RNA av helt andra byggstenar. Men det vore lite väl långsökt att kalla det byggstenar för DNA och RNA. Menade han att det bildades nukleotider? Deoxiribos? Fosfatgrupper? Jag har inte hört talas om att någon av dessa skulle bildats i något Miller-Urey-experiment, så jag är väldigt nyfiken på vad det var för specifika byggstenar han syftade på.

Hursomhelst uttrycker Erik sin känsla att de har misslyckats med experimentet, eftersom det gick ut på att skapa liv och inte bara byggstenar för liv. Jag är definitivt beredd att hålla med honom om det. 🙂 ”Det är ett faktum att det är väldigt svårt att vetenskapligt förklara hur livet uppstod…”

”… hur vetenskapen ljuger oss rakt i ansiktet.”

Nu får vi följa Adam Alsing till Creation Museum i Kentucky. Där läser han bland annat på en skylt som säger ”Kan detta dinosauriefossil vara miljoner år gammalt? Nej, Jorden är bara några tusen år gammal så det kan inte vara det.” Om det verkligen är vad skylten säger (och om det är allt vad den säger) så håller jag med om att det är ett cirkelresonemang och därmed inte ett giltigt argument. Men det är i så fall inte värre än det cirkelresonemang som evolutionister använder för att förklara bort fynden av mjuk vävnad i dinosauriefossil.

Med hjälp av ljudeffekter försöker producenterna sedan förlöjliga museiägarens uttalande om att det kan finnas dinosaurier vid liv än idag. Varför skulle det inte kunna finnas det? Än om evolutionsteorin skulle vara sann, så finns det ju inget som säger att alla dinosaurierna måste ha dött ut. Om de finns kvar är de förstås just på sådana ställen där de ännu inte har blivit jagade till döds av människor.

Adam Alsing pekar också på en ”dino som äter ananas” som om det var något orimligt i det. Han har nog tagit för stort intryck av fantasifulla filmer som Jurrasic Park. Med hjälp av bland annat fossil dinosauriespillning vet vi emellertid att de flesta dinosaurier var växtätare.

I brist på motargument…

Ibland är det jobbigt och svårt för tv-producenter att förse tittarna med forskningsbaserade motargument till skapelsetro. Men de behöver inte misströsta, eftersom det ofta är så mycket enklare och roligare att helt enkelt locka tittarna till att skratta åt det (se även Ett gott skratt förlänger… Jordens ålder?). Till exempel säger skapelsemuseets ägare något väldigt viktigt och allvarligt i slutet av inslaget, men tyvärr skojas även det bort:

”Alla människor i världen är syndare som gör uppror mot sin Skapare.”

Tillbaka i studion följer dock Erik upp tanken: ”Tänk om vi alla har blivit lurade. Tänk om Jorden är 6000 år gammal.” Ja, tänk om!

Äntligen dags för debatten!

Per Kornhall och Rolf Lampa gör entré. Kornhall är evolutionstroende och författare till boken Skapelsekonspirationen (som sågats ordentligt av hans före detta kollega Krister Renard). Lampa är ordförande för Genesis – Sveriges största förening för skapelsetroende. Programledarnas ingång verkar vara att de båda debattörerna beskyller varandra för att konspirera. Det må vara sant när det gäller Kornhall, som tycks uppfatta skapelsetroende som delaktiga i någon stor lömsk sammansvärjning. Men så länge man är öppen med sin agenda – att människor ska upptäcka Bibelns sanningar och att vinna dem till en räddande relation med för Gud – då är det ju knappast fråga om en konspiration.

Finns det då en konspiration bland forskare mot skapelsetroende? Är alla evolutionstroende forskare lögnare och inblandade i någon gigantisk konspiration med syfte att hålla evolutionens brister hemliga? Knappast. Det vore totalt omöjligt att hålla en så stor lögn hemlig för så många (se mitt inlägg om Evolutionskonspiration?). Problemet med evolutionsläran är mycket mer komplext och insnärjt än så, och det är svårt att med ett kortfattat svar nysta upp det.

Därför tycker jag det var bra att Rolf Lampa gick till kärnan i problemet, här omformulerat med mina ord: Bland all seriös och riktig forskning gömmer det sig tyvärr mindre seriösa grupper som i sitt arbete tillåter sig gå utanför den vetenskapliga metoden. Evolutionsbiologer forskar inte på samma sätt som övriga biologer, men deras slutsatser och påståenden likställs ändå med verklig vetenskap. På så vis åker evolutionstron snålskjuts på vetenskapen. (Ironiskt nog försöker man samtidigt måla upp en konflikt mellan vetenskap och skapelsetro – som om det fanns några motsägelser där.)

Tyvärr är resten av debatten svår att följa. Det märks tydligt att det är flera klipp och hopp i en diskussion som i verkligheten pågick mycket längre. Det hela blir därmed väldigt osammanhängande för oss tittare. Jag som känner Rolf Lampa och har följt många av hans diskussioner, kan skönja fragment av goda svar och förklaringar som uppenbarligen klipptes bort av någon anledning. Tråkigt att vi inte fick höra det.

En som däremot hörde hela samtalet var veckans gäst i studion: Martina Thun (från morgonpasset i P3), och så här kommenterar hon debatten:

”Jag tyckte det var oerhört intressant. Och så är jag också imponerad av någon som är så här ‘här har du argumentet’ – ‘det är Gud eller Pär.'”

🙂 Även om producenterna inte direkt var ute efter att framställa skapelsetro i god dager så är jag ändå rätt nöjd och tycker det är roligt att frågan togs upp. Tack TV6!

 

Charles Darwins bidrag till mänskligheten: Ateister kände sig inte längre lika dumma

Charles Darwin 01Richard Dawkins skrev 1987 att ”Charles Darwin gjorde det möjligt att vara en intellektuellt hederlig ateist”. Jag håller faktiskt med om det.

Inte för att evolutionsläran på långa vägar skulle vara intellektuellt hederlig. Den är i själva verket helt absurd, och till och med ohederlig. Men jag håller definitivt med om att evolutionsläran har haft just en sådan effekt på folk – och har än idag! Den framställs som högst intellektuell och vetenskaplig fastän den består av en lång rad ologiska och motsägelsefulla påståenden. Dessa påståenden ligger dessutom långt utanför vetenskapens spelplan.

Evolutionsläran försvarare uttalar sig tvärsäkert om saker som vi aldrig har sett och aldrig kommer få se, med en blind övertygelse som kan mäta sig med de mest dogmatiska av religioner. Sagor presenteras som fakta. När de motbevisas ersätts de av nya sagor, som är ännu mer fantasifulla. Till och med direkta bluffar fortsätter dyka upp i läroböcker långt efter att de har avslöjats. Den typ av bevis som används för att försvara evolutionsläran är så långsökta att de aldrig skulle hålla i en brottsutredning. Men genom att läran ändå har associerats med vetenskap har den vunnit mark i många människors tankar – särskilt hos dem som av olika personliga anledningar välkomnar tanken att det inte skulle finnas någon Gud. I viss mån har även många som tror på Gud dragits med i bedrägeriet, så att också de har bilden av evolutionsläran som många gånger mer trovärdig än vad den i själva verket är.

Före Darwin var det svårt att bli tagen på allvar om man påstod att allt det vi ser har blivit till utan en Skapare. Den tidens främsta vetenskapsmän skakade på huvudet åt sådant nonsens. Dagens evolutionstroende invänder att vi vet mycket mer idag. Javisst gör vi det! Men det gör verkligen inte evolutionsläran mer trovärdig. Tvärtom blir det svårare och svårare för dem att förklara hur det skulle ha gått till ju mer vi lär oss om hur allt fungerar. Se till exempel komplexiteten hos en enda komponent i en cell! Att det finns så många som trots alla vetenskapliga upptäckter håller benhårt fast vid evolutionsläran visar bara hur allvarligt hjärntvättade vi är.

Tänk att så många på så fullt allvar kan tro att något så absurt skulle vara så logiskt!
Tänk att så många än idag uppfattar evolutionsläran som ett intellektuellt hederligt alternativ!

 

Etiketter: ,

Kan man kombinera kristen tro med ett akademiskt tankesätt?

En elev på en bibelskola kontaktade mig för ett tag sedan och bad mig svara på en del frågor kring detta tema. Här kommer frågorna, med mina svar.

Vad har du för utbildning och eller specialområden?

Jag har min lärarexamen från Umeå Universitet. Eftersom jag visste att jag ville bli högstadielärare, riktade jag in mig på ”grundskolans senare år”. En positiv bieffekt av det valet var att jag inte behövde välja bort två av de naturvetenskapliga ämnena (biologi, kemi, fysik och teknik), vilket jag hade behövt göra som gymnasielärare. Istället kunde jag välja att bli NO-lärare och är därför behörig i samtliga ämnen på högstadiet. Jag kunde dessutom välja ytterligare ett ämne, och då låg matematik närmast till hands. Jag är inte lika förtjust i matematik som naturvetenskap, men jag älskar att försöka göra det svårbegripliga begripligt – och matematik är något som många elever kämpar med.

Anser du att man kan kombinera en kristen tro med ett akademiskt tänkande? Motivera gärna.

Absolut! Frågan verkar antyda att det skulle vara svåra att kombinera, att skulle finnas något slags motsatsförhållande mellan kristen tro och akademiskt tänkande, att det kanske går att tänka akademiskt trots att man är kristen. Men jag tycker att det är precis tvärtom. Vår förmåga att tänka och resonera vetenskapligt kan aldrig att nå sin fulla potential utan Gud. Vårt intellekt är mindre fruktbart utan dess Skapare.

Dessutom är det väldigt ironiskt, för det akademiska tänkandet och den moderna vetenskapen har till och med sitt ursprung i den kristna tron – och då syftar jag främst på de metodiska och systematiska bibelstudier som inleddes under reformationen, då alla fick frihet och tillgång till att själva läsa Bibeln. Denna Ordets revolution lade därmed grunden för västvärldens snabba vetenskapliga framsteg.

Vad finns det för positiva och negativa sidor med att kombinera dessa?

Helt ärligt kan jag inte se någon svaghet i denna fantastiska kombo. Jag vet att det finns de som menar att kristen tro leder till minde nyfikenhet, som om man skulle sluta forska om hur något i naturen fungerar bara för att man tror att det var Gud som skapade det. Historien visar oss att det var precis tvärtom. Det var tanken på att Gud hade skapat ett ordnat och förutsägbart Universum som ledde till tanken att man i så fall skulle kunna räkna ut hur denna ordnade verklighet är beskaffad. Detta gjorde de kristna, skapelsetroende, bibelläsande vetenskapsmännen desto mer ivriga och nyfikna. De fascinerades av att få ”tänka Guds tankar efter Honom” (Johannes Kepler).

Kan du ge något exempel på vad det har fått för reaktioner att du är kristen och jobbar som NO-lärare?

Nu är det ju så att jag inte bara är kristen utan att jag dessutom hör till den skara av kristna som föredrar Bibelns ögonvittnesbaserade historieskildringar framför evolutionslärans fantasifulla sagoberättande. (Om du tycker att jag överdriver nu får du gärna läsa det här inlägget.) Att jag är av denna uppfattningar har ju fått en del av evolutionslärans mest fanatiska försvarare att gå i taket. Jag får ofta kommentarer och frågor gällande min undervisning, och huruvida mina elever får del av det jag skriver om här på bloggen.

Kan du ge något exempel på reaktioner du fått från andra kristna? Finns det både positiva och negativa?

Det finns som sagt kristna som inte riktigt tror att Bibeln menar vad den säger – att den innehåller fel eller att det bara är metaforer. Tyvärr ställer de sig ofta på ateisternas sida och försvarar evolutionsläran. Eftersom denna lära i mångt och mycket utgör en direkt motsats till Bibelns budskap tycker jag förstås att det är tråkigt att det finns kristna som tror så. Jag hoppas att de en dag får upp ögonen för vilket fuskbygge evolutionsläran är, och att det inte finns någon anledning att kompromissa.

Har dina studier/forskning stärkt din personliga tro på Gud?

Ja! Sedan jag började blogga har min tro stärkts dagligen. Ju mer jag lär mig om naturen och hur fantastiskt allt är konstruerat, desto mer främmande känns tanken att det skulle ha blivit till utan en väldigt intelligent Skapare.

Dessutom har jag fått möta evolutionisternas alla bästa argument, och erfara att de verkligen inte har mycket att komma med. En del argument kan verka skrämmande till en början. Men jag har av märkt att de alltid faller sönder så fort man rör vid dem och börjar undersöka dem närmare. De är bara rökridåer, som blåser bort vid minsta lilla vindpust. Men då måste man förstås våga gå några steg närmare och blåsa på dem. Och det är nog på den punkten min tro har stärkts allra mest under det gångna året (sedan jag började blogga). Jag är inte längre rädd för evolutionisternas argument. Jag önskar bara att jag hade mer tid – och större lungor. 😀

 
40 kommentarer

Publicerat av på 11 februari, 2013 i Vetenskap och paradigm

 

Vi berättar hellre om våra problem i perfekt än i presens

”Ibland kan man inte säga det som är sant förrns det har gått en stund.”

Ovanstående visdomsord är hämtade från barnboken Mamma mu får ett sår, där Kråkan till slut tordes erkänna att det var han som åt upp glassen. Vi känner nog alla igen oss i detta fenomen. När man nyss har begått ett misstag kan det vara svårt att erkänna det. När det har gått ett tag känns det lite lättare. Efter ännu längre tid kanske man till och med kan skratta åt sitt misstag. Man kan berättar om det vitt och brett utan att skämmas. Det var ju så länge sedan.

Till exempel räds jag inte för att berätta om hur jag som nybliven norrlänning (läs: med minimal erfarenhet av det norrländska klimatet) körde fast med bilar och skotrar på de lustigaste vis. Om jag hade varit mindre stolt av mig hade jag nog kunnat skratta mer åt det när det hände, men där och då var det svårt att se det roliga i det hela. Sådant tenderar alltid att bli lättare med tiden. Med distans och perspektiv är det lättare att erkänna sina misstag.

På samma vis kan det vara svårt för oss att berätta om våra problem medan vi ännu dras med dem. Det är därför tågpersonalen hellre väntar ett tag för att sedan kunna ropar ut till resenärerna ”Vi har haft ett problem men det är åtgärdat nu”, istället för att säga ”Vi har ett problem som vi jobbar på att lösa.” Det var därför jag nyss kunde referera till mig själv som en som tidigare hade problem med stolthet – det hade jag antagligen inte kunnat erkänna då. 😀 Och det är därför forskare inte berättar om sina problem förrän de tror att de är en lösning på spåren.

Yes, you head me! Problem som forskare stöter på brukar inte komma till allmän kännedom förrän forskarna anser att de har en lösning. Först då hör allmänheten talas om att detta är något som forskarna faktiskt har grubblat över länge. Lägg märke till att jag inte menar att det pågår någon form av systematisk mörkläggning bland forskarna. Det är bara helt vanligt psykologiskt fenomen – något som vi alla gör: Vi skyltar ogärna med våra problem. Det är lättare att erkänna att vi tidigare har haft problem, än att erkänna att vi har problem just nu. Vi talar hellre om våra problem i perfekt än i presens.

Jag har bevittnat detta mönster flera gånger. I sina artiklar refererar forskarna till de tidigare problemen på ett sätt som visar att det länge har varit känt för dem. Samma problem har samtidigt förnekats av nitiska lekmän som hävdat att problemen inte är verkliga, eftersom det inte finns några forskningsartiklar som vittnar om dem. Men det är ju inte alls särskilt konstigt, dels för att det som sagt inte är så kul att erkänna det, och dels för att de inte har någon anledning att skriva om problemen. De är ju i första hand inte anställda för att uppmärksamma problem utan för att komma på lösningar. (Sedan har förstås media också ett ansvar här. Det är oftast roligare för dem att skriva om färska upptäckter än att dementera felaktiga upptäckter.)

Här följer några exempel på hur det kan se ut när det gäller problem med evolutionsläran:

Problemet med tunga metaller uppe vid jordytan lyfts när forskarna tror att de har en lösning.
– Vi får höra att människan blir dummare och dummare istället för smartare och smartare av en forskare som anser sig ha en evolutionär förklaring till varför (medan andra forskare varken håller med om problemet eller förklaringen).
– Vi får höra att Big Bang behöver skrivas om av fysiker som tror att de har en bättre förklaring.

Varför fick vi inte höra om dessa problem och motsägelser av någon som själv saknade en alternativ förklaring? Ja, som sagt, de hade inget som de ville berätta för allmänheten. Det finns fler exempel som jag har sett genom åren. Men jag har också sett många exempel på när det inte är så här. Ibland beskrivs nämligen problemen helt ogenerat. Givetvis finns ofta en förklaring till hands, men ändå:

Chefredaktör berättar om biologins stora utmaning
Forskare förundras: ”Solen och planeterna är konstruerade på olika sätt”
Forskarna förvånas över att Månen är så blöt
Mjuk vävnad upptäcks i dinosauriefossil

OBS! Mitt syfte med detta är inte att misskreditera forskare eller framställa dem som oärliga. (Man kan ju lika gärna skylla på journalisterna.) Jag menar bara att vi måste vara realistiska i våra förväntningar på dem. De är människor som alla andra.

Här kommer ett par tankeställare: Tänk om det just nu är många evolutionstroende forskare som grubblar över saker som de ser som problem och brister i de evolutionära modellerna, men som de inte riktigt känner sig redo att berätta om. Tänk om vi i framtiden kommer att skratta åt hela evolutionsläran och undra hur vi kunde tro något så dumt. ”Farfar, du som till och med forskade inom evolutionsbiologi … Upptäckte ni aldrig problemen?” – ”Jo, förvisso. Vi såg problemen klart och tydligt. Vi var bara inte redo att erkänna dem där och då. Vi tyckte inte att vi hade något bättre alternativ.” Och så kommer de berätta om alla problem de grubblat över men hållit inne med, inför en skara storögda barnbarn.

Mamma_mu

 

 
4 kommentarer

Publicerat av på 15 januari, 2013 i Vetenskap och paradigm

 

När är det INTE tillåtet att följa bevisen dit de leder?

Tänkte dela med mig av detta videoklipp från creation.com.
Nedan finner ni en översättning av det som sägs i klippet.

En av vetenskapens grundprinciper är att det är mycket viktigt att ha ett öppet sinne, och att man ska bevisen vart de än leder. Men vissa vetenskapsmän säger att vi inte alltid bör ha ett så öppet sinne, och att vissa slutsatser inte borde tillåtas, även om alla bevis kräver det.

De säger att oavsett hur mycket bevis det finns för en helt genialisk design i livet, i Universums uppbyggnad, i all den kodade informationen som finns lagrad i arvsmassan (motsvarande flera bibliotek), så får de inte ens överväga möjligheten att Gud skulle ha haft något att göra med skapandet av sådana underverk.

En vetenskapsman sa: ”Även om alla data pekar på en intelligent designer, så är en sådan hypotes utesluten från vetenskapen eftersom den inte är naturalistisk.” Men detta avslöjar helt enkelt en filosofisk bias mot Gud.

Många mycket kvalificerade vetenskapsmän tror att Bibelns skildring av skapelsen ger en mycket bättre förklaring till Universums existens och funktion.

 

Vad är det evolutionsbiologer ständigt måste påminna sig om?

Detta inlägg är ett svar på signaturen Spitos kommentar till mitt inlägg Dawkins bortförklaring av den uppenbara sanningen. Spitos kommentarer återges här med blå text.

Johannes skrev: “Borde inte evolutionen – om den var sann – vara fullt synlig och märkbar för oss?” Nej det borde den inte av det skälet att den, till skillnad från gökurstillverkning, är en process som sträcker sig över mycket lång tid. Våra vardagliga referensramar räcker inte för att rent intuitivt upptäcka och ta in den evolutionära processen.

Aha! Nu förstår jag. Detta är alltså ännu en anledning till att evolutionsteorin står och faller (med betoning på faller) med idén att Jorden är miljarder år gammal. Inte nog med att man behöver ta till obegripligt lång tid för att evolutionen ska kännas rimlig – alltså för att man ska kunna föreställa sig att även det osannolika (läs omöjliga) kanske hinner ske – dessa årmiljoner behövs också som bortförklaring till varför vi aldrig kan se evolutionen.

Utan som all annan vetenskap …

Du menar sådan vetenskap som faktiskt kan observeras, testas och upprepas genom experiment?

… så krävs det att vi lägger den spontana känslan att det är uppenbart att något borde vara på ett visst sätt på hatthyllan …

Det är inte bara den spontana känslan som måste läggas på hatthyllan för att kunna tro på evolutionen. Vi måste även lägga ifrån oss kravet på att vetenskap ska kunna observeras, testas och upprepas. Vi kan inte observera och mäta vad som har hänt historiskt. Vad vi däremot kan göra är att, likt en detektiv på en brottsplats, tolka de spår som finns och pröva olika förklaringsmodeller till vad som har hänt. Men då måste vi vara observanta på att vi faktiskt har lämnat den observerbara vetenskap! Ofta likställs studier om vårt ursprung med annan riktig naturvetenskap av dem hävdar att evolutionen är absolut sann, fastän sådan forskning fungerar på ett helt annat sätt.

… och lugnt och metodiskt studerar data mer grundligt än de vardagliga observationerna kan erbjuda oss.

Visst finns det många exempel på att vår första tanke inte håller när man mer noggrant undersöker sakens natur. Eller rättare sagt: Man upptäcker en ny modell som är bättre på att förklara det vi ser. Ett exempel är heliocentrismen. Det är inte uppbart vid första anblick att Jorden kretsar kring Solen, men när vi väl kommit på den förklaringsmodellen faller många bitar på plats. Då överger vi den första modellen för att den nya är bättre – den kan förklara mer! När man väl har förstått idén med att det är Jorden och alla planeterna som kretsar kring Solen, då tycker man istället att denna förklaring känns mer naturlig, självklar och uppenbar. Då måste man inte påminna sig om det hela tiden. 

Men så är inte fallet med evolutionen. För att citera Francis Krick, en av dem som upptäckte DNA-molekylen:

”Biologists must constantly keep in mind that what they see is not designed, but rather evolved.”

[Översättning] ”Biologer måste ständigt komma ihåg att det de ser inte är designat, utan snarare utvecklat.”

En mycket träffsäker beskrivning av läget! Evolutionen är en modell som inte ens känns självklar för dem som har förstått den. Man måste ständigt påminna sig själv om att det inte är som det ser ut. Däri ligger skillnaden mellan den evolutionistiska modellens övertagande av biologin jämfört med andra modellers övertagande inom andra områden.

Trollkarlen som trollar fram en kanin ur hatten har inte en verkliga magisk förmåga bara för att vi inte kan förstå hur det gick till. Lika lite kan vår brist för förståelse för evolutionära processer tas som intäkt för att vår omedelbara vardagssyn har rätt när den tror sig se design i något biologiskt.

Och naturliga processer har inte förmågan att skapa liv bara för att vi inte kan förstå hur det gick till när Gud skapade livet. Och mutationer kombinerat med naturligt urval har inte förmågan att skapa information bara för att vi inte kan förstå hur det gick till när Gud skapade den mest intelligenta kod som någonsin skådats.

Du har förstås rätt i att brist på kunskap om alternativ x inte automatiskt leder till att alternativ y är sant. Därför måste vi jämföra de båda alternativen och fundera över vilket som är bäst.

Men kom då ihåg att man inte brukar överge en förklaringsmodell till förmån för en modell som är sämre. Ett sätt att känna igen den bättre förklaringsmodellen är att när man väl känner till den faller alla bitarna på plats och det hela verkar uppenbart. När även evolutionsbiologer ständigt måste intala sig själva att deras modell ändå stämmer, då har de verkligen bytt ner sig.

 

Näe Nye, evolutionen är inte så viktig och bevisad som du tror

Här kommer resten av mina kommentarer till vad Bill Nye säger i videon (se föregående inlägg).

Evolution is the fundamental idea in all of life science, in all of biology.

Dobzhansky påstod ju det i sin berömda uppsats Nothing in biology makes sense except in the light of evolution. Men inte ens alla biologer håller med om att evolutionen skulle vara så viktig för att förstå resten eller för att göra framsteg. T ex har vi Dr Marc Kirschner som sa:

“Faktum är att under de senaste 100 åren har nästan all biologi gått vidare oberoende av evolutionen, utom evolutionsbiologin själv. Molekylärbiologi, biokemi och fysiologi har inte räknat in evolutionen överhuvudtaget.”

Andra vetenskapsmän skakar på huvudet åt evolutionen och säger ”Detta är inte vetenskap”. Man kan med all rätt fråga sig: Vad har vi för nytta av evolutionsteorin egentligen?

It’s like, it’s very much analogous to trying to do geology without believing in tectonic plates.
You’re just not going to get the right answer.

Här försöker sig Bill på en analogi mellan biologi och geologi. Oavsett hur det nu ligger till med plattektoniken så finns det något ännu större som geologer ignorerar, vilket ständigt leder dem in i snår av motsägande svar och invecklade men fantasifulla historier: Geologerna blundar för de tydliga bevisen på att det har skett en stor omvälvande katastrof. När man väl håller upp det framför näsan på geologerna och säger ”Titta, detta kan bäst förklaras med en katastrof” – först då kan de se den och erkänna att det verkar stämma (dock med reservationen att de inte tror på en enda global katastrof, utan bara en massa mindre katastrofer).

Your whole world is just going to be a mystery instead of an exciting place.

Evolutionsteorin orsakar väldigt många olösta mysterier. Fenomenet med ett växande gap av saker som så småningom måste förklaras är inte unikt för cellens evolution. Känslan när man står med ena foten i båten och andra foten på bryggan – och båten glider iväg! – den känslan kommer krypande för alla evolutionsbiologer. För varje framsteg som görs inom genetiken blir det mer och mer att förklara. Visst, vi kan inte förvänta oss svar på allt på en gång. Men om nya upptäckter ständigt leder till att en teori får fler och fler olösta gåtor, då är vi ju på väg i helt fel riktning. Det är lika lönlöst att vänta på evolutionsteorin, som det är att vänta på en buss som kör åt helt fel håll.

Under tiden som man står och väntar på den bussen kan man passa på att istället fascineras över hur skapelsetroende forskares förutsägelser bekräftas av de nya upptäckterna. Kanske kommer du då fram till att det måste finnas en Gud som har skapat oss. Det tycker jag gör den här världen mer spännande.

Bill Nye – Foto: Doobie Jefferson (Wiki)

As my old professor, Carl Sagan, said,
”When you’re in love you want to tell the world.”
So, once in a while I get people that really
—or that claim—they don’t believe in evolution.

And my response generally is ”Well, why not? Really, why not?”
Your world just becomes fantastically complicated
when you don’t believe in evolution.

Bill är själv förälskad i evolutionen, och frågar oss andra ”why not?” med hänvisning till att allt blir så ”fantastiskt komplicerat” annars. Han bör ta en närmare titt på evidensen, för de pekar nämligen åt det motsatta hållet.

I mean, here are these ancient dinosaur bones or fossils,

Som till exempel de dinosauriefossil som innehåller mjuk vävnad (se Segosaurus strex)? Trots att riktig vetenskap har visat att det inte kan finnas proteiner i ben som är 65 miljoner år gamla, håller man ”benhårt” fast vid den höga åldern. En mer vetenskaplig slutsats hade varit: ”Alltså kan inte benet vara 65 miljoner år gammalt.” Men det är som sagt svårt att utmana ett paradigm.

here is radioactivity,

Radioaktivitet i sig är förstås inget bevis för evolution. Bill syftar antagligen på radiometrisk datering, vilket många sätter stor tillit till trots att det inte går att mäta ålder. Vad man däremot kan göra är att fastställa vilka maxåldrar man får om man utgår från olika kända processer. Till exempel kan inte diamanter vara så gamla som man säger, eftersom det finns kol-14 i dem vilket det inte borde finnas (se Diamanten: den skapelsetroendes bästa vän).

here are distant stars that are just like our star but they’re at a different point in their lifecycle. The idea of deep time, of this billions of years, explains so much of the world around us.

Hoppsan! Här lyfts tydligen kosmologin fram för att försvara evolutionsteorin. När jag tar upp argument som ligger utanför biologin (t ex för att visa att den evolutionära tidtabellen inte håller) brukar jag minsann få höra att det inte har något med evolutionsteorin att göra. Men här kopplas alltså kosmologin in för att försvara tanken om att vår värld är flera miljarder år gammal. Det finns dock en rad problem för Bill, t ex: Om vår galax verkligen är miljarder år gammal borde vi kunna se mer än 5000 supernovarester med en diameter på 300 ljusår eller mer. Ändå ser vi inte en enda! Intressant nog är det precis vad vi kan vänta oss om vår galax är 6 000 – 10 000 år gammal.

If you try to ignore that, your world view just becomes crazy, just untenable, itself inconsistent.

På tal om crazy och ohållbar världsbild. Jag inte ens börjat blogga om de ohållbart crazy och nasty etiska problem som evolutionismen leder till, särskilt för dem som försöker vara konsekventa i den världsbilden.

And I say to the grownups, if you want to deny evolution and live in your world, in your world that’s completely inconsistent with everything we observe in the universe, that’s fine, but don’t make your kids do it because we need them. We need scientifically literate voters and taxpayers for the future. We need people that can—we need engineers that can build stuff, solve problems.

Sen när behöver ingenjörer bekymra sig för evolutionsteorin? När varken molekylärbiologi, biokemi och fysiologi har räknat in evolutionen för att kunna göra sina framsteg de senaste hundra åren, vad gör det då för skillnad om en om en ingenjör tror på evolutionen eller ej?

Och vad barnen beträffar så är det väl snarare bättre att de får tro på en Gud som älskar dem och har en fantastisk framtid planerad för dem. Om man vill ta ifrån någon denna meningsfullhet så får man allt ha en mycket bra anledning till det än. Evolutionsteorins korthus byggt på sand är inte en god nog anledning. Dessutom tycker jag att man bör kunna erbjuda en bättre (eller åtminstone duglig) mening med livet för att ersätta den man berövar barnen. Att ”föra sina gener vidare”, vilket jag har hört biologer säga, tycker jag inte riktigt duger.

It’s just really hard a thing, it’s really a hard thing. You know, in another couple of centuries that world view,
I’m sure, will be, it just won’t exist. There’s no evidence for it.

We’ll see about that. Jag skulle ge evolutionsteorin högst tre till fyra decennier. Frågan är vad folk kommer att vända sig till när de väl tvingas inse att denna världsbild inte håller. Jag vill verka för att så många som möjligt söker sig till Bibeln (som ju visat sig ha rätt hela tiden) och inte till olika former av spiritism.

 

Etiketter: , ,

Näe du, Bill Nye

Jag vet inte så mycket om Bill Nye (aka ”the science guy”) annat än att han är rätt känd och omtyckt i USA på grund av att han brukade leda ett tv-program för barn på 90-talet. Många av hans tittare är idag unga vuxna och har förmodligen stor tilltro till det han säger. Men jag tänkte egentligen inte prata om Bill Nye, utan bara kommentera det han säger i videon ovan.

Denial of evolution is unique to the United States.

Jag stämmer förstås inte. Det finns bra många utanför USA:s gränser som förnekar evolutionen. Däremot kan man utan tvekan säga att det är relativt många i USA som är skapelsetroende. Senast i juni fick vi höra från Gallup att hela 46 % av USA:s befolkning tror att Gud skapade människan inom de senaste 10 000 åren. Bland personer med högre universitetsutbildning (masters eller högre) är den siffran 25 %. (Ytterligare 42 % av dessa tror att Gud skapade med hjälp av evolution. Alltså tror sammanlagt två tredjedelar av amerikaner med högre universitetsutbildning att människan på ett eller annat sätt är skapad av Gud.)

I mean, we’re the world’s most advanced technological—I mean, you could say Japan—but generally, the United States is where most of the innovations still happens. People still move to the United States. And that’s largely because of the intellectual capital we have, the general understanding of science. When you have a portion of the population that doesn’t believe in that, it holds everybody back, really.

Vänta lite nu… Först poängteras att USA är ett land med ovanligt många skapelsetroende. Sedan poängteras att USA är det land som ligger mest i framkant när det gäller teknologi och vetenskap. Hallå? Är det bara jag som ser att det kan finnas ett mycket intressant samband här? Skapelsetro tycks snarare leda till bättre vetenskap!

Bill Nye låtsas i alla fall inte om detta uppenbara samband. Istället beklagar han sig över att skapelsetron håller alla tillbaka. Är det måhända en väldigt stark patriotism som lyser igenom här? Typ: ”USA är så överlägset bra så det skulle vara hundra gånger mer överlägset om det inte vore för dessa evolutionsförnekare.”

Another Bill, with another message 😀

Näe du, Bill Nye. Om nu USA är bäst så vågar jag påstå att det inte är trots den höga andelen skapelsetroende, utan snarare på grund av den höga andelen skapelsetroende. Precis som för Sir Isaac Newton så innebär en tro på Skaparen en rejäl boost när det gäller vetenskaplig klarsyn.

I nästa inlägg fortsätter jag kommentera videon med Bill Nye.

 

Etiketter: , ,

Somliga tror att de inte tror

Utan att röra till det och hamna i ord-definitionernas djungel (t ex: vad menas egentligen med ateism?) så kan vi i all enkelhet konstatera att vi alla har något slags uppfattning om hur och varför vi finns till. Vi har inte alltid färdiga svar, men vi har alltid frågor. Vi bryr oss olika mycket och ägnar olika mycket tid åt att filosofera över dessa frågor, men vi har alla tänkt på dem och återkommer till dem då och då.

En del betraktar sig själva som neutrala, bara för att de inte bekänner sig till någon religion. Som en följd av att de ser sig själva som neutrala tror somliga att de är mer objektiva och därmed mer lämpade att avgöra vad som är sant. Men oförmåga att inse att du faktiskt har en åsikt, kan snarare göra det svårare att för dig vara objektiv – det kan snarare göra dig mindre lämpad att avgöra vad som är sant.

Det är först när vi är medvetna om våra egna tankar och åsikter som vi kan lära oss att i viss mån tänka förbi dem. Det är först då vi kan se mer objektivt på saker och ting. Om man tror att man inte tror – om man tror att man är helt neutral – då är man inte heller medveten om de tankesystem man lyder under. Min uppmaning till alla som eftersträvar objektivitet och förmåga att avgöra vad som är sant, är därför:

Var ärlig mot dig själv och fundera först över vilka erfarenheter som kan ha hjälpt till att forma dina tankar och åsikter. Vilka människor finns det i ditt liv som tänker på samma sätt som du, och vad betyder de personerna för dig? En tanke är förstås inte automatiskt fel bara för att du kommer på hur du fått den, eller för att du vet vem som har tänkt samma tanke före dig. Därför behöver du inte vara orolig för att reflektera över detta. Det är du själv och ingen annan som bestämmer vad du ska tro på.

Sätt ord på vad du tror. Du kan till exempel lista några punkter som börjar med ”Jag tror …” Fundera sedan över varför du tror så. Just nu behöver du inte ha en fullständig förklaring för att backa upp varje trospunkt, du behöver bara fundera över hur det kommer sig att du har valt just detta synsätt.

Alla har vi en uppfattning om hur och varför. Denna uppfattning ligger sedan till grund för många andra åsikter och val. Därför är det viktigt att reflektera över denna grund. Om inte grunden håller så håller inte heller alla de andra tankar och åsikter som bygger på den.

 

Har jag missförstått evolutionsteorin?

Många är så vana vid att betrakta evolutionen som ett bevisat faktum att så fort någon ifrågasätter den drar de automatiskt slutsatsen att detta ifrågasättande måste bero på bristande kunskap och förståelse. Jag har sett flera debatter mellan skapelsetroende och evolutionstroende där den som företräder evolutionen bygger större delen av sitt case kring att reda ut ett antal vanliga missförstånd kring evolutionsteorin, som om det var det det hängde på. Det är förstås alltid bra att förtydliga för åhörarna var man står och inte står, men som argument betraktat blir det totalt missriktat. Det framstår mer som ett halmgubbe-argument eller ett försök att framställa motståndaren som okunnig i ämnet, vilket oftast tillrättaläggs när den skapelsetroende får ordet. En smula pinsamt… Generöst tips till alla som debatterar mot skapelsetroende: Utgå från att de kan mer om evolutionsteorin än du själv gör. 😉

När jag skulle läsa en kurs om evolution på universitetet var jag nyfiken på att få se om jag hade fått med mig en korrekt bild av evolutionsteorin från den kristna gymnasieskola som jag hade gått på. (Det hade jag.) Jag hade också hört och läst en del av vad skapelsetroende säger om evolutionsteorin, och beredde mig därför på att höra den och ovinklade versionen från dem som själva trodde bergfast på evolutionsteorin. Som jag nämnt ett par gånger tidigare (t ex här) märkte jag till min förvåning att alla de påståenden som jag hade hört om evolutionens brister bekräftades på punkt efter punkt av mina universitetslärare.

Sedan jag startade den här bloggen har jag kommit i kontakt med flera som utger sig för att förstå evolutionen, så om jag har missförstått vad den handlar om borde det ha upptäckts vid det här laget. Hittills har det påpekats åtskilliga gånger att mitt ifrågasättande av evolutionsteorin beror på missförstånd från min sida, men det är aldrig någon som lyckats förklara vad det är som jag i så fall har missförstått. (Förutom att jag inte har förstått hur fantastiskt bevisad den tydligen är…)

 
61 kommentarer

Publicerat av på 17 juni, 2012 i Vetenskap och paradigm

 

Nackdelen med att försöka göra sig dummare än vad man är

”…det är att man mycket ofta lyckas med det”.

Apropå försvarstaktiken att spela dum och oförstående när någon förklarar något som man inte vill förstå (se En mattelärares tankar om en pedagogisk utmaning), kommer jag osökt att tänka på ovanstående citat (i rubriken). Det är hämtat från CS Lewis bok Min morbror trollkarlen. Här kommer ett längre citat ur den boken:

”När det stora ögonblicket kom och djuren talade gick [morbror Andrew] miste om hela innebörden, och det av ett ganska intressant skäl. När lejonet först hade börjat sjunga, för länge sedan då det ännu var helt mörkt, hade han fattat att det var en sång han hörde och han hade tyckt väldigt illa om den. Den kom honom att tänka och känna saker som han inte ville tänka och känna. Sedan, när solen gick upp och han upptäckte att sångaren var ett lejon (”bara ett lejon”, som han sade till sig själv), försökte han av alla krafter övertyga sig själv om att det inte sjöng och aldrig hade sjungit – att det bara vrålade som vilket lejon som helst i en zoologisk trädgård i vår värld. Det är klart att lejonet inte sjöng, tänkte han. Jag måste ha inbillat mig det. Jag har låtit mina nerver spela mig ett spratt. Har man nånsin hört talas om ett sjungande lejon? Och ju längre och vackrare lejonet sjöng, dess mer försökte morbror Andrew övertyga sig om att han inte hörde något annat än vrål. Nackdelen med att försöka göra sig dummare än vad man är, det är att man mycket ofta lyckas med det. Morbror Andrew gjorde det. Snart hörde han inget annat än vrål i Aslans sång. Snart skulle han inte kunnat höra något annat även om han hade velat. Och när till sist lejonet talade och sade ”Narnia, vakna”, hörde han inga ord, bara ett morrande”

Senare i boken vill barnen att Aslan ska tala till morbror Andrew, varpå Aslan svarar:  Read the rest of this entry »

 

Evolutionskonspiration?

Det är flera som har frågat om jag betraktar alla evolutionstroende forskare som lögnare och inblandade i någon gigantisk konspiration med syfte att hålla evolutionens brister hemliga. Jag brukar svara att jag aktar mig för att tro på konspirationsteorier. Det vore totalt omöjligt att hålla en så stor lögn hemlig för så många. (Se mitt tidigare inlägg om konspirationsteorier.) Jag tror knappast att det går runt någon evolutionsbiolog och tänker: ”Hehe! Alla har gått på det!” Jag tror snarare att alla är helt aningslösa gällande evolutionens brister, men att det finns starka hinder som göra att problemen inte upptäcks.

Men då kan man ju fråga sig, om nu bristerna är så uppenbara som vi skapelsetroende säger, varför har de inte upptäckts för länge sedan? Read the rest of this entry »

 
104 kommentarer

Publicerat av på 5 juni, 2012 i Vetenskap och paradigm

 

Intervju med newtonbloggaren – del 2

Här kommer fortsättningen av intervjun, där jag svarar på frågor om evolutionen.

Tror du på teorin att Gud skapade jorden på sju dagar?

Jag tror att Gud skapade Jorden under en vecka bestående av vanliga 24-timmars-dygn. Gud kunde ha gjort det på en bråkdels sekund, men valde att göra det på en vecka – för vår skull (vilket jag skriver om här). Men jag skulle inte kalla detta för en ”teori”, eftersom skapelsens längd inte kan bekräftas med hjälp av naturvetenskap. Den biten är helt baserad på Bibeln. Men det finns en hel del annat som kan undersökas med hjälp av naturvetenskap, och som faktiskt passar in väldigt bra på övrigt som Bibeln beskriver (t ex om en världsvid översvämning: läs gärna här, här, här och här).

Tror du inte att vetenskapen har någon inblandning i livets uppkomst? Detta experiment [Miller-Urey-experimentet] visar att evolutionen kan ha skett på ett vetenskapligt sätt. Vad är dina tankar om detta?

Med ”vetenskapligt sätt” antar jag att du menar om det finns en naturlig förklaring (naturalistisk) till livets uppkomst, som alltså inte behöver hjälp av någon övernaturlig Gud för att komma igång. Svar: Nej, jag tycker det är mycket ologiskt att den första cellen skulle ha uppstått genom naturliga processer – det är kemiskt och matematiskt absurt. Om någon påstår att forskarna har lyckats skapa liv i ett laboratorium, så har den personen grovt fel. Efter mängder av försök lyckades man framställa lite drygt hälften av de 20 aminosyror som behövs för att kunna göra proteiner. Vad Miller-Urey-experimentet egentligen demonstrerade var att inte ens intelligenta forskare lyckades framställa alla de 20 aminosyror som behövs för att kunna bygga upp liv. (Läs gärna om Den svåra konsten att få aminosyror att uppstå helt utan påverkan av någon intelligens.) Om man mot förmodan skulle få fram alla aminosyror finns det många många fler problem som forskarna inte kan förklara. Varför just detta experiment fortfarande lyfts fram efter alla dessa år, är för att man inte har något bättre att komma med. Forskarna är ärliga och erkänner att de inte vet hur livet har uppkommit. Läroboksförfattarna vill helst ha med något om livets uppkomst för att boken ska kännas mer komplett. Ateister vill helst undvika det ämnet helt och hållet.

Vad är dina åsikter om teorin att människan härstammar från aporna?

Enkelt uttryckt är min åsikt denna: De fossila arter som heter något med apa (pithecus) är helt enkelt fossil av hundraprocentiga apor. De arter som heter något med människa (homo) är fossil av hundraprocentiga människor. (OBS! Det där var en förenkling. I själva verket är det mer komplicerat än så. Forskarna har svårt att klassificera allt, och en del vill läsa in nya arter där de inte finns. Piltdownmannen är inte den enda bluffen inom det här området.)

Om vi studerar de fossila skallarna av t ex Homo erectus och neandertalare ser vi att det finns människor som har samma form på skallarna idag. Därför finns det ingen anledning att anta att de inte skulle vara människor baserat på formen på deras skelett. Om du skulle möta en av dem på stan (i moderna kläder) skulle du troligtvis inte lägga märke till att det var något annorlunda med deras utseende.

Om du tror att Gud ”satte” djuren till jorden, tror du i så fall att han satte alla olika djurarter på jorden på en och samma gång, eller tror du att alla djurarter utvecklats från en art som han från början satte på jorden?

Jag tror att Gud skapade alla djurgrupper (ej detsamma som arter) under skapelseveckan, men att han även byggde in möjligheten till rik variation. T ex finns det flera hästdjur: häst, åsna, sebra. Jag tror att alla dessa härstammar från samma art, men att de genom variation har fått olika utseenden (typ som de där tvillingarna jag länkade till tidigare, fast med större variation än bara hudfärg). De olika hästdjuren kan para sig med varandra och få avkomma. (En korsning mellan sebra och åsna kallas förresten zebrass. :D) Men man kan inte korsa en häst och en ko, för de härstammar inte från samma skapade slag.

När du stöter på bevis på vetenskapen, blir du då någon gång osäker på vad du ska tro och tycka eller står du alltid fast vid din tro?

Jag har sett och hört rätt många argument som talar både för och emot evolutionen. Med tiden har jag lärt mig att vissa argument för evolution som till en början verkat mycket starka, visar sig vara betydligt svagare vid en närmare granskning. Därför blir jag inte längre osäker när någon kommer med ett till synes starkt argument för evolutionen, för jag tänker att jag kommer att finna att det är på samma vis med det argumentet som med många andra.

Sedan ska man ha klart för sig att det finns många vetenskapliga observationer som passar in i båda modellerna. Det betyder förstås inte att båda modellerna är rätt på samma gång, men att observationen varken bevisar eller motbevisar den ena eller den andra synen i det fallet. Ofta handlar det om att man själv får tänka efter vilken förklaring som passar bäst – inte vilken som är den enda tänkbara förklaringen.

Djur och växtlivet som det ser ut idag, tror du att det för alltid kommer se ut som det gör idag, eller tror du att det kommer fortsätta att utvecklas?

Jag tror inte att det sker en utveckling, men däremot att det sker variation och anpassning till olika miljöer. Jag tror att en klok skapare har byggt in denna förmåga till anpassning i våra gener.

Om du tror att utvecklingen går framåt, tror du då att det gör det genom mutation (förändring i den genetiska delen i en cell, dna) eller tror du att det sker med hjälp av Gud?

Jag tror inte att mutationer överhuvudtaget kan få utvecklingen att gå ”framåt”. Mutationer skadar våra gener och orsakar cancer och en massa hemska genetiska sjukdomar. Vårt DNA förstörs flera hundra gånger snabbare än det skulle kunna förbättras. Vad vi ser är snarare motsatsen till evolution: devolution.

Tycker du inte att det finns tillräckligt med bevis på att livet uppkom på ett vetenskapligt sätt, i form av fossiler, avlämningar, experiment m.m. för att din tro ska ändras?

Det finns väldigt många fossil av hastigt begravda djur, vilket stämmer perfekt med den världsvida översvämning som beskrivs i Biblen. Dessa begravda djur är ofta väldigt lika nu levande djur fastän det sägs ha gått flera miljoner år av evolution sedan de begravdes. Det finns även dinosauriefossil som inte har hunnit förstenas helt och hållet, trots att de ska ha legat där i 65 000 000 år. Fossil kan bildas mycket snabbare än så (se Fossilt smör) och experiment har visat att proteiner inte kan finnas kvar efter så lång tid. Det finns massvis av observationer som passar bättre in i Bibelns scenariot (att det bara har gått några tusen år sedan detta begravdes), och det finns mängder av observationer som är svåra för evolutionister att förklara (de har förklaringar, men jag tycker det är väldigt krystade). Jag tycker att bevisen pekar på att dessa skildringar som nedtecknats i en flera tusen år gammal skrift stämmer bättre med naturvetenskapliga upptäckter än vad idén om evolutionen gör. Så länge bevisen pekar åt det håller, varför skulle jag då ändra min tro?

Finns det någon eller några händelser i evolutionen (nu vet jag dock inte hur insatt du är i dessa händelser) där du tvekar på att det är Guds verk?

Jag vet inte om det stämmer, men jag har tolkat frågan så här: Finns det något som jag inte tycker passar så bra i ett skapelseperspektiv? Ja, det finns ett par saker som tidigare har stått på min lista över besvärligheter. Den listan blir ständigt kortare och kortare efter hand som jag lär mig mer och mer. T ex: Tidigare hade jag svårt att förstå varför Gud skulle ha skapade virus och bakterier. Sedan förstod jag att de förstås lär ha varit nyttiga från början (det finns ju många goda bakterier), men eftersom dessa små organismer är extra känsliga för mutationer så har de förstörts, så att en del av dem istället orsakar problem.

Tror du bokstavligen på allt som står i Biblen?

Ja. Finns det egentligen någon anledning att inte tro på det som står i Bibeln? Varför skulle författarna ljuga? De är så ärliga om sina egna personliga fel och brister så det är helt förbluffande. Vad skulle författarna tjäna på att berätta vitt och brett om sina patetiska misslyckanden och ibland fruktansvärda misstag? Den mest logiska slutsatsen tycker jag är att de faktiskt hade mött Gud, ångrade sig och ville dela med sig av denna lärdom till alla efterlevande.

Tycker du att det är jobbigt att det finns så många motståndare till kreationismen? Tar det mycket energi för dig när du blir motsagd och måste komma med motargument för att andra ska förstå dina tankar?

För min egen del är det inte jobbigt när jag blir motsagd, för det är jag helt beredd på. Det är helt naturligt, och det vore konstigt om mina motståndare plötsligt skulle erkänna att något argument från skapelsetroende faktiskt håller. Många av dem är starkt fientliga till all religion överhuvudtaget och det skulle innebära en väldigt stor förändring av deras liv om Bibeln visade sig vara sann. Någon sådan förändring vill de inte veta av, så därför måste de finna något sätt att såga allt som skapelsetroende skriver. Alla har förstås inte denna inställning, men för mig underlättar det att känna till att vissa tänker så. Det hjälper mig att inte ta illa upp av en del påhopp, utan att istället försöka ha överseende med att mitt perspektiv rör upp jobbiga känslor hos vissa.

Vi skapelsetroende kämpar i ett kraftigt numerärt underläge. Därför är det svårt att hinna med alla diskussioner och följa upp alla frågor man får. Att föra den här debatten ger mig ändå mer energi än det tar, för det känns roligt och meningsfullt att kämpa för en god sak.

Läs gärna: Tio saker som jag anser talar för skapelse

 

Ett gott skratt förlänger… Jordens ålder?

Till dig som kommit hit från ”Kvack!”: Läs gärna mitt inlägg Kvack så mycket!

Det här filmklippet tycker jag demonstrerar hur svårt det är att utmana paradigmet som säger att Jorden är miljarder år gammal. Detta är så djupt rotat i oss, och ofta får dem som tror på en ‘ung’ Jord utså den här formen av mobbning:

Kan man tro på både Gud och evolutionen?

Vi kommer in i programmet just när Richard Dawkins får frågan: ”Kan man tro på Gud samtidigt som man tror på evolutionsteorin?” Han svarar att det finns många kristna som tror på evolutionsteorin, och räknar upp olika ledare inom katolska kyrkan som ”ser bevisen och vet att evolutionen är ett faktum”. Alltså är det är ett ”empiriskt faktum” att man kan tro på båda. Han säger att inte alla tror så, men att åtminstone de ledare som är ”värda namnet” är av denna uppfattning. Dawkins vill gärna vara med och bestämma hur en god kristen ledare ska vara: De ska predika att evolutionen är sann och att Adam och Eva aldrig har existerat. Men som vi har sett tidigare inser Dawkins att även om det är många kristna som tror på evolutionen så går det emot vad Bibeln lär.  Read the rest of this entry »

 

Etiketter: ,

Evolutionsteorin – ett korthus byggt på sand – del 3

Ett korthus byggt nära sand – Bild: Wikipedia

”Vad ska jag likna [evolutionsteorin] vid? Vad ska jag använda för bild?” Jo, denna: Evolutionsteorin är som ett korthus som är byggt på sand.

Del 3 – Sanden

Om vi bortser från själva korthusets instabilitet och limmets motsatta verkan, så finns det dock ännu en sak som gör evolutionsteorin väldigt ostadig. Den står och faller på denna enda punkt: Jordens ålder!

Evolutionister känner sig i regel väldigt självsäkra på denna punkt. De är helt övertygade om att Jorden har en bekräftat hög ålder på flera miljarder år, och många drar sig inte för att skratta åt och förlöjliga dem som påstår något annat. Man sätter förstås också väldigt stor tilltro till dateringar av olika fossil och sedimentlager – så pass stor tilltro att när man finner mjuk vävnad i dinosaurieben, som baserat på experiment och observationer inte kan finnas kvar efter 65 miljoner år, föredrar man att ifrågasätta dessa fakta framför att ifrågasätta fossilets datering. Varför? Jo, för att det är jobbigt att utmana ett paradigm – särskilt att utmana sitt eget paradigm. Och här säger paradigmet att det måste ha gått många miljoner år.

Identitetskris för skapelsetroende

Baserat på vad som står i Bibeln tror många skapelsetroende, mig själv inräknad, att Jorden är omkring 6000 år gammal, och förstås att dinosaurier levde samtidigt som människor för bara några tusen år sedan. En del skapelsetroende har svårt att erkänna detta, på grund av evolutionisternas förlöjligande av den uppfattningen. Det kan vara svårt att ‘komma ut’ med det, eller att stå fast vid det om man blir konfronterad med frågor som ”tror du seriöst att Jorden bara är mindre än 10 000 år gammal?” ackompanjerat av skratt och blickar som menar att man är dum i huvudet om man svarar ja på den frågan. Vi har sedan barnsben blivit matade med evolutionisternas självsäkra påstående att Jorden är flera miljarder år gammal. Därför har även skapelsetroende svårt att se världen med andra ögon än de evolutionistiska, och det är många som ger efter och börjar leta efter kompromisser. Identitetskris och splittring uppstår. Read the rest of this entry »

 

Evolutionsteorin – ett korthus byggt på sand – del 1

Ett korthus byggt nära sand – Bild: Wikipedia

”Vad ska jag likna [evolutionsteorin] vid? Vad ska jag använda för bild?” Jo, denna: Evolutionsteorin är som ett korthus som är byggt på sand.

Del 1 – Korthuset

Själva tanken att alla nu levande varelser har utvecklats ur en enda cell må vara vacker och fascinerande för många – som ett stort och imponerande korthus.

Tänk er att korten representerar fossil och nu levande organismer, dvs sådant vi kan studera och undersöka. Att placera dessa i ett tilltänkt utvecklingsträd där de ‘enklare’ kommer först (överst i korthuset) och de ‘mer komplexa’ kommer senare (längre ner i korthuset) är inte direkt någon svår konst. Att däremot sätta ihop alla dessa spelkort på ett sätt som stämmer överens med verkligheten (t ex genetiken och den ordning i vilken fossilen är begravda) är desto svårare.

Ombyggnad pågår

Nya upptäckter gör ständigt att korthuset måste justeras och byggas om. Hittar man ett fossil som ligger i ‘fel’ lager, alltså för långt ner för att det ska passa med den aktuella versionen av utvecklingsträdet, då måste man – försiktigt så att inte hela korthuset rasar – flytta upp det kortet (och andra kort som hör ihop med det) en eller flera våningar och säga att ett visst organ eller en viss egenskap måste ha utvecklats färdigt väldigt tidigt. Se t ex den ”krävande” pippin från kritagitarrfiskarna och räkorna som inte har förändrats på miljoner år. Det finns många exempel på hur korthuset har fått byggas om på grund av att nya fossil upptäckts. På samma vis bygger man om korthuset när man upptäcker genetiska likheter mellan olika organismer. Här blir det ibland en enda röra då jämförelse av olika egenskaper kan leda till olika utvecklingsträd. Read the rest of this entry »

 

Min kära gamla rakhyvel

Häromdagen gjorde jag ett fjärde försök att köpa nya rakblad till den rakhyvel som jag använt de senaste tio åren (minst). Jag fick äntligen en förklaring till varför jag inte fått tag på dem vid tidigare försök. Det visade sig att de hade utgått ur sortimentet och alltså slutat tillverkas. Så jag fick välja mellan att låta skägget växa eller att ge efter för tillverkarnas önskan att köpa deras nyare och dyrare variant med fem rakblad. Jag valde det senare alternativet.

Nu kanske ni undrar om jag helt har bytt inriktning på min blogg. Kommer jag snart att lägga upp bilder på dagens outfit? (Det var vad några av mina elever trodde när de fick höra att jag hade en blogg. :D)

William av Ockham – Bild: Wikipedia

Världens mest kända rakkniv

Förr i tiden använde man istället rakknivar. Och världens mest kända rakkniv är nog den som tillhörde den medeltida munken, teologen, logikern och filosofen William av Ockham. Se bara hur slätrakad han är på bilden! Fast egentligen är det ju inte alls själva rakkniven som är känd, utan den princip som är uppkallad efter den: Ockhams rakkniv. Denna princip tillämpas än idag vid tolkningar av vetenskapliga observationer. Tanken är att man ska skära bort onödiga och krångliga förklaringar och antaganden (skäggstrån) och föredra den minst invecklade förklaringen. En del brukar därför säga att den enklaste förklaringen oftast är den rätta, eller att man inte ska krångla till saker i onödan. Själv brukar jag säga att det handlar om att hitta den ”rakaste” förklaringen. 😉

Read the rest of this entry »

 

Etiketter:

 
%d bloggare gillar detta: