RSS

Månadsarkiv: juli 2012

Svar om Gud och profetior

Signaturen myrklafsaren (blå text) kommenterade mitt inlägg om Att tolka profetior, ifrågasättande profetior och Guds karaktär. Här kommer mina svar.

Begreppet profetia måste väl ändå vara ett av dom löjligare påhitten inom religionen,
i mördande konkurrens naturligtvis, men ändå.

Bibeln beskriver Gud som oberoende av tiden. För honom är ”en dag som tusen år och tusen år som en dag” (2 Pet 3:8). Likt en serietecknare som kan bläddra fram och tillbaka mellan tidningens sidor och se på de olika serierutorna helt oberoende av rutornas ordning, kan Gud betrakta historiens helhet oberoende av tidens ordning. Både serietecknaren och Gud kan till och med göra ändringar och justera detaljer helt oberoende av den (för ”seriefigurerna”) upplevda kronologiska ordningen.

Om man tror på en Gud med dessa egenskaper är det verkligen inte ”löjligt” att tro att han kan förutsäga framtiden, det är istället helt logiskt och konsekvent att tro så. Om man tror på en Gud som dessutom är kärleksfull kan man även förvänta sig att han varnar oss för framtida faror, vilket Bibelns Gud ofta har gjort och gör.

Om du däremot inte tror att det finns en Gud med dessa egenskaper, kanske du av känslomässiga skäl vill avfärda profetior och förutsägelser som ”löjliga påhitt”. Jag säger känslomässiga skäl eftersom det inte finns några förnuftsmässiga eller vetenskapliga skäl att utesluta förekomsten av förutsägelser om framtiden.

På tal om mördande konkurrens av löjliga påhitt inom religion, finns det inom den ateistiska religionen väldigt många påhitt som kan klassas som löjliga med tanke på hur inkonsekventa de är mot den egna världsbilden. Det går inte ihop! Många gånger går ateistisk tro helt emot både förnuft, logik och vetenskap – samtidigt som den påstår sig vara byggd på just detta.

För att kunna förutsäga något krävs naturligtvis att inget oförutsett inträffar.

Jaså, så du tror alltså inte på vetenskap?

Till och med vi tidsbundna människor kan förutsäga en hel del. Till exempel går det att förutsäga ungefär hur många personer som kommer att omkomma i trafiken nästa år, baserat på statistik och kunskap om nya livräddande uppfinningar och lagar. Ju mer information vi har desto mer träffsäkra blir förutsägelserna. Genom att göra opinionsundersökningar kan vi förutsäga vilka som kommer att vinna nästa val. Ju bättre urval och ju närmare inpå valet, desto mer säkra blir förutsägelserna. Med god research och lite tur kan man till och med förutsäga att ett skepp med ett visst namn kommer att krocka med ett isberg och sjunka (se Tankar om likheterna mellan Titanic och Titan). Ju mer vi vet om hur något fungerar desto bättre kan vi förutsäga vad som kommer att ske.

Men jag antar att du egentligen menade att det inte går att förutsäga en händelse med 100 % säkerhet och exakthet. Där har du rätt, så länge det är tidsbundna människor som ska stå för förutsägelserna. Jag kan ju inte ens förutsäga med 100 % säkerhet att ett föremål verkligen kommer att falla till marken när jag släpper det. Något oförutsett kan ju inträffa. Men i det där ordet ”oförutsett” ligger själva nyckeln. Det innebär ju att det finns faktorer som vi inte har kännedom om, som inte kan tas med i beräkningen, så att det inte går att förutsäga händelser med 100 % säkerhet. Endast den som vet allt kan förutsäga saker med 100 % säkerhet – alltså en som är allvetande.

I ditt resonemang förutsätter du något som du själv inte att kan veta, nämligen att det inte finns någon Gud som är allvetande och som står utanför tiden. Det är alltså enbart baserat på din tro (att någon sådan Gud inte finns) som du föraktar profetior. (Apropå det, se 1 Thess 5:20.)

Gud måste således ha kontroll över varje cell, varje atom i varje cell och varje liten kvark i varje atom
för att med säkerhet kunna veta vad som skall ske i dom levandes värld.

Ja, och vad är problemet? Varför skulle inte den Gud som själv har skapat tiden, rummet och materian ha koll på vad händer i sin egen skapelse?

Med ordet ”kontroll” känns det som att du menar att Gud måste styra allt som händer. I så fall vill jag bara poängtera att kunskap om skeenden inte måste innebära styrning. Det räcker att observera framtiden för att kunna berätta om den.

Om han nu har det, så varför inte se till att allt levande gör som han vill direkt,
istället för alla dessa då fullständigt onödiga prövningar.

Gud vill inte styra oss. Han vill att vi ska ha en fri vilja. Han skapade oss till att kunna älska, och det kan man inte göra utan en fri vilja. Jämför gärna med Liknelsen om Datateknikern.

Eller kan det, o hemska tanke, vara så, att vi bara ingår i guds lilla spel och att
gud i själva verket är en ovanligt elak spelberoende, som gillar att se på när barn svälter ihjäl,
människor mördar varandra och förstör planeten.

Den Gud som Bibeln beskriver gillar inte att se sådana hemskheter. Han avskyr också att se när ”fäder och mödrar skymfas, invandrare förtrycks, änkor och faderlösa kränks” (Hes 22:7). Det är inte Gud som har orsakat detta onda. ”Det är en fiende som har varit framme” (Matt 13:28). Denne fiende har Gud – som ser hela partiets fortsättning framför sig – lovat att han kommer att besegra. Om Gud kan använda mig till att göra denne onde fiende schack matt, så är jag gärna en enkel liten bonde i hans spel (se Är vi bara spelpjäser i Guds schackspel?)

Kanske testar han också hur mycket sagor och dumheter han kan få okritiska hjärnor
att gå på och skrattar gudomligt gott uppe i sin himmel åt resultatet.

Är du säker på att du inte blandar ihop Gud och hans motståndare (Satan)? Den sistnämnde skrattar förstås gott åt att alla påhittiga idéer som framgångsrikt får folk att sluta tro på Gud, eller som i näst bästa fall framställer Gud i dålig dager.

Är detta scenario mindre trovärdigt än det gängse religiösa och i så fall varför?

Jag tycker inte att ditt scenario är det minsta trovärdigt. Det är varken konsekvent eller logiskt, och det saknar helt dokumenterad grund. Scenariot med en god Gud som gör allt för att rädda oss från fienden är däremot väldigt väldokumenterat i Bibeln.

 

Noas 16 sonsöner – Tubal Jafetsson

Bibeln nämner 16 sonsöner till Noa. Gud har gett oss tydliga bevis för att bekräfta att dessa var riktiga personer som verkligen har levt. Många av deras namn lever nämligen kvar än idag, omkring 4000 år efter att de gick här på Jorden. De finns inskrivna i historien i form av namn på platser, folkslag och språk. Detta inlägg ingår i en bloggserie om Noas 16 sonsöner (länken leder till en sida med innehållsförteckning).

Han är mest känd som Tubal men i Bibel 2000 kallas han Tuval. Vilket är det rätta namnet? Båda är faktiskt rätt, för båda är godtagbara uttal av hebreiskans Tuvbal. (Om man säger det snabbt några gånger så märks det.) Det finns flera exempel på hebreiska ord som traditionellt har uttalats med ett b men som på senare tid även återges med ett v, t ex folkslaget jevuseerna (jebuseerna).

Förutom i släkttavlorna (i 1 Mos 10 och 1 Krön 1), och ett omnämnande i förbifarten av Jesaja (66:19) finns Tubal med i fem verser i Biblen – alla i Hesekiel (27:13; 32:26, 38:2-3; 39:1). Vi kan notera att Tubal nämns tillsammans med Meshek (som är Jafets nästa son), och även ett par gånger tillsammans med Gog i landet Magog, som jag skrivit om tidigare.

Den assyriske kungen Tiglath-Pileser I (ca 1100 f Kr) kallar Tubals ättlingar Tabali eller Tabal. Även hans efterträdare Shalmaneser III och Tiglath-Pileser III nämner detta folk som verkar ha bott i nuvarande södra Turkiet. Det må vara det närmaste området (från spridningspunkten betraktat) som Tubals ättlingar spreds till, men sannolikt inte det enda. Vi vänder blicken längre norrut.

Josephus skev på sin tid att ”Tubal gav upphov till Thobeliterna, som nu kallas Iberier.” Iberier var just vad antikens greker (Strabon, Herodotos, Plutarchos, Homeros m fl) och romare (Titus Livius, Publius Cornelius Tacitus m fl) kallade de tidiga östra georgierna. Landet hette Iberus på grekiska och Hiberus på latin. Enligt nämnda greker kallades landet tidigare Tiberia. Jag förmodar att det är den vägen namnet byttes till Iberia – t:et togs bort. Folket kallades tibareni och räknades som metallurgins grundare. Detta folk har även kopplingar till det Tabali-rike som assyrierna talade om (se ovan). För att skilja mellan detta Iberien och den iberiska halvön (där bl a Spanien och Portugal ligger) kallar man det för Kaukasiska Iberien, efter den bergkedja som utgör landet Georgiens gränser. Huvudstaden i Georgien bär namnet Tbilisi, vilket möjligen kan härledas till namnet Tubal.*

Tubals ättlingar verkar hursomhelst ha bosatt sig norrut, vilket stämmer överens med att Bibeln kopplar ihop Tubal med Meshek och Magog (som bodde ”långt uppe i norr”). En del av Tubals ättlingar kan förstås ha fortsatt över de kaukasiska bergen och kanske kommit till den flod som bär namnet Tobol och som i sin tur har gett namn till staden Tobolsk i Sibirien.

Sattelitbild med bergskedjan Stora Kaukasus i norr och Lilla Kaukasus i söder. Till vänster ser vi Svarta Havet och till höger Kaspiska havet.

*Etniska georgier kallar förresten sig själva kartveler. Enligt de gamla georgiska krönikorna hette förfadern till det kartveliska folket Kartlos och sades vara sonsons son till Jafet. Det bör dock sägas att någon Kartlos inte nämns i Bibeln och att han enligt denna krönika istället är son till Togarma, en av Gomer Jafetssons söner.

 
21 kommentarer

Publicerat av på 30 juli, 2012 i Noas 16 sonsöner

 

En närmare titt på Javans söner: Rodan eller Dodan

Se först startsidan för serien om Noas 16 sonsöner och inlägget om Javan Jafetsson.

Javans söner var Elisha och Tarshish, kitteerna [Kittim] och rodaneerna [Rodanim]. Från dem kom folken som spred sig till öarna och kustlandet, vart och ett i sitt land och med sitt språk, i olika stammar och folk. – 1 Mos 10:4-5

Javan är som sagt det bibliska namnet på Grekland. Alla hans söner är på något vis förknippade med det grekiska folket.

Rodan eller Dodan

Detta namn finns endast med i släkttavlorna så vi har bara namnet att gå på (förutom att han bosatte sig nära bröderna bland ”öarna och kustlandet”). Dessutom är det oklart hur namnet skulle uttalas.

Tar vi bort pluraländelsen (-im) från Rodanim återstår Rodan, som alltså verkar ha varit namnet på den siste av Javans söner. Det är bara ett litet problem: Vi vet inte om den första bokstaven ska vara R eller D, alltså om han hette Rodan eller Dodan. Skillnaden i hebreiskans uttal avgörs av en liten prick. Jag tycker det verkar mer sannolikt att pricken fallit bort i kopieringen snarare än att den av misstag har lagts till. Eftersom det blir R utan punkt och D med punkt tycker gissar jag alltså på att Dodanim är det korrekta uttalet.

Baserat på den förstnämnda stavningen har man kopplat ihop det med Rhodos. Om vi istället väljer den andra versionen (Dodan) blir det intressantare, anser jag. Det folk som ursprungligen bosatte sig vid den antika staden Troja (en stad som sedan dess raserats och byggts upp många gånger om) tillbad nämligen Jupiter under namnet Jupiter Dodonaeus. Det verkar som att Dodan i så fall blev dyrkad som en gud av sina ättlingar. ”Jupiter” kan då möjligen vara en härledning av Jafet som enligt Bibeln var Dodans farfar. Eller … med tanke på att adjektivformen av Jupiter är Javian kanske det istället bör härledas till Dodans far Javan.

Några av dem som dyrkade Jupiter Dodanaeus kanske drog vidare västerut till den grekiska halvön och byggde templet vid Dodona, som nämns några gånger i Homeros Illeaden. Detta har betraktats som det äldsta templet till Zeus (Jupiters) ära, där han även dyrkades under namnet Zeus Naios eller Naos. (Kan det vara en härledning av Noa?)

Tänk om grekerna avgudade sina förfäder. I så fall kan denna planet i förlängningen ha fått sitt namn efter Noas son Jafet eller hans sonson Javan.

 
5 kommentarer

Publicerat av på 29 juli, 2012 i Noas 16 sonsöner

 

En närmare titt på Javans söner: Hello Kitti?

Se först startsidan för serien om Noas 16 sonsöner och inlägget om Javan Jafetsson.

Javans söner var Elisha och Tarshish, kitteerna [Kittim] och rodaneerna [Rodanim]. Från dem kom folken som spred sig till öarna och kustlandet, vart och ett i sitt land och med sitt språk, i olika stammar och folk. – 1 Mos 10:4-5

Javan är som sagt det bibliska namnet på Grekland. Alla hans söner är på något vis förknippade med det grekiska folket. Ibland används i Bibeln ett av sönernas namn för att beteckna flera av de grekiska öarna.

Kitti

Kittim och Rodanim är pluralformer, vilket också är anledningen till att dessa namn återgivits på detta sätt i Bibel 2000 (”kitterna och rodaneerna”). Om man plockar bort pluraländelsen återstår bara ”kitt”, sedan antar jag att det kan ha funnits någon vokal efter kitt som dolts av pluraländelsen och det verkar ha varit ett i-ljud – alltså Kitti.

”Kittim” (alltså pluralformen) nämns åtta gånger i Bibeln: ”skepp från kitteernas kuster” (4 Mos 24:24), ”kitteiska skepp” (Dan 11:30), ”cedrar från kitteernas kuster [eller öar]” (Hes 27:6), ”kitteernas kuster [eller öar]” (Jer 2:10), ”kitteernas land” (Jes 23:1 och 23:12), samt i släkttavlorna. Vad det än var för land Kittis ättlingar bosatte sig i verkar det ha bestått av kuster, troligtvis på en eller flera öar.

Encyclopedia Britannica anger att ”Kittim” är Cypern. Josefus påpekade att staden Citium/Kition på Cypern (idag Larnaca) vittnar om detta tidigare namn. Zenon från Kition (Zēnōn ho Kitiéŭs) – stoicismens grundare – är nog den mest kända personen från denna stad. Egypterna kallade befolkningen på Cypern kheto, grekerna kallade dem ketei, fenikerna kallade dem kt eller kti.

Zenon från Kition (Zēnōn ho Kitiéŭs) kanske var en av kitteerna, som alltså härstammade från ”Kitti Javansson” – Foto: Shakko (Wiki)

 

 
4 kommentarer

Publicerat av på 28 juli, 2012 i Noas 16 sonsöner

 

En närmare titt på Javans söner: Tarshish och Tarsos

Se först startsidan för serien om Noas 16 sonsöner och inlägget om Javan Jafetsson.

Javans söner var Elisha och Tarshish, kitteerna [Kittim] och rodaneerna [Rodanim]. Från dem kom folken som spred sig till öarna och kustlandet, vart och ett i sitt land och med sitt språk, i olika stammar och folk. – 1 Mos 10:4-5

Javan är som sagt det bibliska namnet på Grekland. Alla hans söner är på något vis förknippade med det grekiska folket. Ibland används i Bibeln ett av sönernas namn för att beteckna flera av de grekiska öarna.

Tarshish

Javans andre son har gett namn till den stad och region som idag är känd som Tarsos, belägen i södra Turkiet. Josefus berättar att Tharsus var det gamla namnet för Kilikien (Cilicien) med huvudstaden Tarsus (den grekiska bokstaven theta byttes ut till tau). Aposteln Paulus föddes där: ”Jag är själv jude, född i Tarsos i Kilikien men uppfostrad här i staden [Jerusalem]” (Apg 22:3).

Tarshish nämns hela 28 gånger i gamla testamentets böcker, oftast tillsammans med ordet för ”skepp”. Det fanns nämligen en speciell sorts skepp som blev känd som Tarshish-skepp (som i 1 Kung 22:49). ”Tarshierna” (eller vad vi nu ska kalla dem) var så skickliga på att segla på Medelhavet att hela havet uppkallades efter dem (som i Ps 48:8). ”Rule, Britannia! Britannia, rule the waves” sjöng britterna stolt under den tid då deras flotta ”ägde” haven. Man kanske sjöng något liknande om Tarshish. Tartessos i Spanien kan vara en koloni av detta folk. Eftersom detta spanska ”Tarshish” ligger så långt bort från staden Nineve man bara kunde komma på den tiden har det föreslagits att det var dit profeten Jona tänkte resa från staden Jafo (Jaffa/Joppa) för att slippa lyda befallningen om att predika i Nineve (Jon 1:3). Jag ser dock Tarsos som ett mer troligt resmål för Jona.

Detta fynd föreställande ett assyriskt krigsskepp hittades i Nineve och är förmodligen från 700-talet f Kr. Fartyget är en birem (med två rader med åror – till skillnad från en trirem som hade tre rader med åror). Antagligen är det den här typen av skepp som åsyftas med ”Tarshish-skepp” – Foto: WIkipedia

 
1 kommentar

Publicerat av på 27 juli, 2012 i Noas 16 sonsöner

 

En närmare titt på Javans söner: Elisha och elyseerna

Se först startsidan för serien om Noas 16 sonsöner och inlägget om Javan Jafetsson.

Javans söner var Elisha och Tarshish, kitteerna [Kittim] och rodaneerna [Rodanim]. Från dem kom folken som spred sig till öarna och kustlandet, vart och ett i sitt land och med sitt språk, i olika stammar och folk. – 1 Mos 10:4-5

Javan är som sagt det bibliska namnet på Grekland. Alla hans söner är på något vis förknippade med det grekiska folket. Ibland används i Bibeln ett av sönernas namn för att beteckna flera av de grekiska öarna.

Elisha

Förutom i släkttavlorna i 1 Mos 10 och 1 Krön 1 omnämns Elisha bara på ett ställe i Bibeln, och det är i Hes 27:7:

Av tyg från Elishas kuster,
violett och purpurrött,
var ditt soltak gjort.

 

Det finns flera förslag på grekiska städer som kan ha ärvt sitt namn från Elisha. Den ena behöver förstås inte utesluta den andra, eftersom Elishas ättlingar kan ha bosatt sig på flera olika ställen. Josefus kopplar ihop dem med den antika staden och regionen Aeolis som ligger i nuvarande Turkiet och som för övrigt omnämns i Odysséen. Elisha har även förknippats med Hellas som idag är det grekiska namnet på Grekland. Vi har också den antika staden Eleusis 30 km nordväst om Aten, floden Elissus (idag Ilissos) som rinner genom Aten; för att inte tala om elyseerna och de elyseiska fälten, som genom den grekiska mytologin bland annat har gett oss namnet på den mest kända avenyn i Paris (Champs-Élysées) och frasen ”Tochter aus Elysium” i den europeiska unionens nationalsång An die Freude av Beethoven.

Den allra tydligaste kopplingen till Elisha är kanske staden och regionen Elis som ligger på halvön Peloponnesos. (I den samariska pentateuken har man till och med hoppat över det sista ljudet i Elisha. Där heter han alltså ”Elish”.) Detta område var dessutom känt för sina purpurtyger, tillsammans med andra regioner på Peleponnesos som t ex Korinth, och i synnerhet Lakonia (där Sparta är huvudstaden).

Stadion i antikens Olympia. De första olympiska spelen ägde rum här i regionen Elis – Foto: Olokorre (Wiki)

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 26 juli, 2012 i Noas 16 sonsöner

 

Noas 16 sonsöner – Javan Jafetsson

Bibeln nämner 16 sonsöner till Noa. Gud har gett oss tydliga bevis för att bekräfta att dessa var riktiga personer som verkligen har levt. Många av deras namn lever nämligen kvar än idag, omkring 4000 år efter att de gick här på Jorden. De finns inskrivna i historien i form av namn på platser, folkslag och språk. Detta inlägg ingår i en bloggserie om Noas 16 sonsöner (länken leder till en sida med innehållsförteckning).

Javans söner var Elisha och Tarshish, kitteerna och rodaneerna. Från dem kom folken som spred sig till öarna och kustlandet, vart och ett i sitt land och med sitt språk, i olika stammar och folk. – 1 Mos 10:4-5

Förutom i listor över Noas ättlingar finns det hebreiska ordet javan med sju gånger i gamla testamentet. I Bibel 2000 har det tre gånger översatts med ”Javan” (Jes 66:19Hes 27:13Sak 9:13), tre gånger med ”Grekland” (Dan 8:21,10:2011:2) och en gång har man inte översatt det alls (Hes 27:19 – tydligen på grund av att det är en svårtolkad text – men ordet javan finns definitivt med). Många bibelöversättningar översätter alla dessa med ”Grekland” (eller grekisk/greker). I Dan 8:21 beskrivs ”kungen av Grekland” i en profetia. Av de detaljer som ges förstår vi att det är Alexander den store som åsyftas.

Javan är det hebreiska ordet för grekerna och används än idag i modern hebreiska. Det finns gott om utombibliskt stöd för att koppla ihop javanerna med grekerna.

  • Egypter använde konsonanterna j-v-n
  • Assyrier använde ordet iavanu
  • Perser använde ordet jauna eller javanu
  • Indier och singaleser använde ordet javana
  • På pali (buddhismens äldsta källspråk) heter det jona
  • Bengaler använde ordet javanan
  • I arabisk, turkisk, persisk och urdisk litteratur används ordet junan

Jona och joner är används parallellt med javaner. Det kan härledas så här: iawones (äldre grekiska), iaones (den grekiska Homeros använde omkring 700-talet f Kr), iones (senare och modern grekiska).

En av kejsaren Ashokas inskriptioner – vid Maski i sydvästra Indien – Foto: Ashok.tapase (Wiki)

  • I den indiske kejsaren Ashokas inskrifter som höggs in i ett antal klippor under 200-talet, kallas den grekiske kungen Antiochus II för ”jona-kungen Antiochus” (Amtijoko nama Jona-raja), tillsammans med fyra andra grekiska kungar Ptolemaios (Turamaye), Antigonos (Amtikini), Magas (Maka) och Alexander (Alikasudaro).
  • I heliodorus-pelaren från ca 110 f Kr nämns den grekisk-indiske kungen Antialcidas på motsvarande sätt.
  • I den buddhistiska skriften Milinda Panha nämns den grekisk-indiske kungen Menander I (lokalt känd som Jonaka) och hans livvakt på ”500 joner”.
  • En beskrivning av grekisk astrologi från ca 120 f Kr bär namnet Javanajataka, vilket är sanskrit för ”grekernas utsagor”. Den är översatt direkt från grekiskan och är skriven av Javanesvara, vilket är sanskrit för ”grekisk härskare”. Man tror att den översattes i den grekiska lärdomsstaden Alexandria (i dagens Egypten). I en skrift från 400-talet f Kr – Mahavamsa (pali för ”stor krönika”) – nämns för övrigt Alexandria som ”jonernas stad Alasanda”.

Kung ”Jonaka” (Menander I)

Detta var bara ett litet smakprov som visar att många olika språk (inte bara hebreiska) och många olika källor (inte bara Bibeln) kallar grekerna för ”javaner” eller liknande, vilket stämmer överens med namnet på den person som Bibeln anger som stamfar till grekerna: Javan Jafetsson

I nästföljande fyra inlägg tar vi En närmare titt på Javans söner: Elisha, Tarshish, Kitti, Rodan/Dodan

 
26 kommentarer

Publicerat av på 25 juli, 2012 i Noas 16 sonsöner

 

Noas 16 sonsöner – Madaj Jafetsson

Bibeln nämner 16 sonsöner till Noa. Gud har gett oss tydliga bevis för att bekräfta att dessa var riktiga personer som verkligen har levt. Många av deras namn lever nämligen kvar än idag, omkring 4000 år efter att de gick här på Jorden. De finns inskrivna i historien i form av namn på platser, folkslag och språk. Detta inlägg ingår i en bloggserie om Noas 16 sonsöner (länken leder till en sida med innehållsförteckning).

Varje gång folkslaget meder omnämns i Bibeln används det hebreiska ordet madaj. I grekiska Bibeln heter de medos, och historikern Josefus uppger att ättlingarna till Madaj kallades meder av grekerna.

Området där mederna bodde ligger i nuvarande Iran och heter än idag Media. Enligt den pseudepigrafiska skriften Jubileerboken gifte sig Madaj Jafetsson med en av Sems döttrar och föredrog att bosätta sig bland Sems ättlingar. Han bad sina svågrar (och kusiner) Elam, Assur och Arpaxad att få ett landområde bland dem. Det står mycket annat i Jubileerboken som är väldigt konstigt så man bör ta den med en stor nypa salt, men detta är i alla fall en möjlig förklaring till varför en av Jafets söner bosatte sig bland Sems söner, och i förlängningen varför Madajs ättlingar långt senare bildade ett rike tillsammans med Elams ättlingar (perserna).

Från och med kung Cyrus tid nämns nämligen mederna alltid tillsammans med perserna. De blev ett kungarike med en lag (se Mediens och persiens lag). Efter ett tag kallades de bara perser. Sedan 1935 har de kallat sitt land Iran.

Medisk soldat till vänster – persisk soldat till höger

 
18 kommentarer

Publicerat av på 24 juli, 2012 i Noas 16 sonsöner

 

Mediens och persiens lag

Hört talas om ”mediens och persiens lag”? Man brukar till exempel säga ”men det är ju inte mediens och persiens lag” om regler som det inte är så noga med. I medernas och persernas rike var däremot alla lagar helt orubbliga. När kungen väl hade signerat (satt sitt sigill på) en lag kunde den inte ändras – inte ens av kungen själv.

Denna orubblighet kunde ibland orsaka en del probem. Till exempel var det en som hette Haman som övertalade kung Xerxes att utfärda ett påbud om att alla judar skulle förintas (Ester 3:9). När kungens favoritdrottning Ester (som själv var av judisk börd) fick kungen på andra tankar var det aldrig tal om att ändra lagen, för ”en skrivelse utfärdad i kungens namn och bekräftad med kungens sigill kan inte återkallas” (Ester 8:8). Istället utfärdades en ny skrivelse som gav judarna rätt att försvara sig och slå tillbaka om någon uppträdde fientligt mot dem (Ester 8:11).

I Daniel 6 kan vi läsa om hur kung Dareios blir lurad att utfärda en lag vars syfte var att döma hans närmaste man Daniel till döden. Kungen mådde fruktansvärt dåligt över detta. Han gjorde allt för att rädda Daniel och arbetade in i det sista med att hitta något sätt att kringgå lagen. De män som ville se Daniel död började bli oroliga så de gick för säkerhets skull och påminde kungen:

”Konung, betänk att enligt medisk och persisk lag är alla påbud och förordningar som kungen utfärdar oåterkalleliga.” – Dan 6:15

Kungen hade inget annat val än att kasta Daniel till lejonen. ”Den gud som du ständigt dyrkar må rädda dig!” ropade han efter honom innan stenen rullades för och förseglades (Dan 6:16). Kungen låg sömnlös hela natten. Tidigt nästa morgon sprang han till lejongropen och fann till sin stora glädje att Daniel var välbehållen (Dan 6:21-23).

Guds orubbliga lagar

Guds lagar är lika orubbliga som mediens och persiens lag. Detta gäller morallagarna såväl som naturlagarna. Det går inte att bryta mot tyngdlagen – vi kommer bara att bryta oss själva om vi försöker. På samma vis går det inte att bryta mot morallagarna – vi bryter bara oss själva. ”Syndens lön är döden …” (Rom 6:23)

När Gud ingriper i vår fysiska värld upphäver han inte naturlagarna utan tillför istället något nytt – som i fallet med Xerxes och Ester. När Gud räddade mig då jag svimmade i ett träd, upphävde han inte tyngdlagen utan agerade i enlighet med fysikens lagar genom att istället tillföra en kraft som kunde rädda mig.

När vi människor bryter mot morallagen (aka ”syndar”) kan inte Gud upphäva den för att rädda oss. Precis som i fallet med Dareios och Daniel måste Kungen verkställa dödsdomen. Men istället för att kasta oss till lejonen låter han domen drabba honom själv. Och precis som att Daniel kom ut levande ur lejongropen kom Jesus levande ut ur graven. Lagen uppfylldes. Domen verkställdes. Guds lagar kan inte upphävas för de är orubbliga.

Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att uppfylla. – Matt 5:17

 

Att tolka profetior

Som jag sa sist angående Gog och Magog: Vill man förstå Uppenbarelseboken måste man göra det i ljuset av allt annat som står skrivet i Bibeln. Detta är ett mycket spännande och intressant detektivarbete – och viktigt! En felaktig tolkning kan nämligen vara farlig, t ex om den får oss att fatta politiska beslut som leder till krig. En annan fara är att vi, om vi inte är uppmärksamma, kan hamna på fel sida i striden mellan Gud och Satan.

Vi får inte göra som judarna gjorde på Jesus tid. De läste in sina egna politiska motiv i profetiorna om Messias och kände därför inte igen honom när han kom. De väntade på en kung av ett jordiskt rike som kunde befria dem från romarnas förtryck. Istället fick de Kungen av Himmelriket som kunde befria dem från syndens slaveri. Att de ”inte tog emot honom” är förstås ett understatement.

Petrus har ett värdefullt råd till alla som vill tyda profetior:

Och framför allt skall ni tänka på att man aldrig kan tyda en profetia i skriften på egen hand. Ingen profetia har förmedlats genom mänsklig vilja, utan drivna av helig ande har människor talat ord från Gud. – 2 Pet 1:20-21

Vad vore bättre än att ha självaste författaren med sig när man läser något som är svårbegripligt?

 

Vilka är Gog och Magog?

En av anledningarna till att det finns så många förslag till vilka som är just Magogs ättlingar är att hans namn finns omnämnt i profetior om den slutgiltiga striden mellan Gud och Satan. Många har därför försökt pekat ut sina aktuella fiender som Magog. Så här står det om Gog och Magog i Uppenbarelseboken kapitel 20:

Och när de tusen åren har gått skall Satan släppas lös ur sitt fängelse. Och han skall gå ut och förföra folken i jordens fyra hörn, Gog och Magog, och samla dem till striden, och deras antal är som havets sand. Och de drog upp till den höga slätten på jorden och omringade de heligas läger och den älskade staden. Och eld föll från himlen och förtärde dem. – Upp 20:7-9

Under det kalla kriget pekades särskilt Ryssland ut som Gog, bland annat i ett tal av USA:s president Ronald Reagan. Om Ryssland hade gått till anfall mot Israel gissar jag att de amerikanska ledarna skulle ha betraktat det som sitt uppdrag att personligen se till att det föll eld från himlen (i form av atombomber) över vad de tolkade som Gog och Magog. Det framgår dock tydligt i texten ovan att ”Gog och Magog” i det här sammanhanget inte syftar på något enskilt folkslag, utan på många olika folk från hela världen.

När jag tidigare har läst denna text om ”Gog och Magog” i Uppenbarleboken har jag uppfattat det som ett uttryck i stil med ”från öst till väst” – som att Gog var ett folk från ett av världens ”hörn” och Magog var ett folk från motsatt del av världen. Men efter att studerat Hesekiel 38-39 har jag istället dragit slutsatsen att Gog och Magog snarare syftar på ”ledare och folk” eller ”änglar och människor”. Gog är nämligen inte alls något folkslag. Det är namnet på en ledare för flera olia folkslag. Kapitel 38-39 i Hesekiel innehåller ett  budskap till ”Gog i landet Magog, storfursten av Meshek och Tuval”. Denna profetia innehåller många likheter med den slutstrid som beskrivs i Uppenbarelseboken (se t ex Hes 38:22) där Satan (Gog?) slutgiltigt förintas och det blir slut på all ondska. Det är väl att betrakta  som goda nyheter!

Aposteln Johannes avsikt med att i förbifarten nämna ”Gog och Magog” på detta sätt är uppenbarligen att leda våra tankar till Hesekiels profetia så att vi kan söka mer kunskap där. Denna typ av referenser är för övrigt kännetecknande för Uppenbarelseboken – den är full av referenser till resten av Bibeln. Vill man förstå Uppenbarelseboken måste man därför göra det i ljuset av allt annat som står skrivet i Bibeln. (Se Att tolka profetior.)

 

Etiketter:

Noas 16 sonsöner – Magog Jafetsson

Bibeln nämner 16 sonsöner till Noa. Gud har gett oss tydliga bevis för att bekräfta att dessa var riktiga personer som verkligen har levt. Många av deras namn lever nämligen kvar än idag, omkring 4000 år efter att de gick här på Jorden. De finns inskrivna i historien i form av namn på platser, folkslag och språk. Detta inlägg ingår i en bloggserie om Noas 16 sonsöner (länken leder till en sida med innehållsförteckning).

Den andre av Noas sonsöner som nämns är Jafets son Magog. Den judiske historikern Flavius Josefus säger att de som kallades magogiter kallade grekerna för skyter. Skytien var en region norr om Svarta havet, alltså i dagens Rumänien och Ukraina. Detta folk betraktades av grekerna som särskilt våldsamt och barbariskt. Paulus räknar upp dem som exempel när han vill berätta att härkomst och social status inte längre spelar någon roll när man har blivit född på nytt (Kol 3:11).

Skyterna passar även in på Bibelns senare beskrivningar av Magogs ättlingar. I Hesekiel 38:15 och 39:2 nämns att de levde ”långt uppe i norr” (sett ur Israels perspektiv). Det finns en träffsäker beskrivning av hur detta folk skulle bli besegrat: ”Då skall jag slå bågen ur din vänstra hand och vrida pilarna ur din högra.” (Hes 39:3) Skyterna är nämligen kända för sina skickliga bågskyttar. Det verkar till och med finnas ett samband mellan orden skytt och skyt.

Bågsky(t)ter i ett guldsmycke från 300-talet f Kr upphittat i Ukraina – Foto: PHGCOM (Wikipedia)

Skyterna är det enda folkslag som med relativt hög historisk tillförlitlighet kan kopplas till Magog. Men det kan förstås finnas fler. Precis som med Gomers ättlingar kanske det bara var en del av Magog som bosatte sig relativt nära spridningspunkten (Babel i Mesopotamien) och att andra utvandrade till andra delar av världen. Det finns många förslag på andra folkslag som är ättlingar till Magog, och en del av dem är väldigt … kreativa.

Suenno?

Till exempel trodde vi här i Sverige att svenskar är ättlingar till Magog. Det var Johannes Magnus, den siste katolske ärkebiskopen i Sverige, som hittade på detta. I sitt verk Alla göta- och sveakonungars historia (som utkom postumt 1554) påstod han att Magog hade fem söner som inte omnämns i Bibeln: Suenno (svearnas förfader), Gethar (eller Gog – götarnas/goternas förfader), Ubbo (som grundade Uppsala), Tor och German. Han fabricerade sedan ihop en lång lista över kungar som regerade i Sverige sedan Noas sonson Magogs tid. Detta bluffverk blev en rikigt bestseller eftersom den gav extra ”biblisk” pondus till Sverige oss dess regenter. Drottning Kristina räknade sig själv regent nummer 249 baserat på denna släkttavla. Johannes Magnus hade lagt till ett antal erikar och karlar före Erik Segersäll och Karl Sverkersson, vilket för övrigt är anledningen till att Erik XIV och Karl IX antog så (annars) omotiverat höga regentnummer. Vår kung Carl XVI Gustav är således inte den sextonde karlen – denna numrering är bara en kvarleva från Johannes Magnus försök att skriva in Sverige i Biblen.

Så, är svenskarna ättlingar till Magog? Tja, man kan förstås inte automatiskt utesluta det bara för att det var någon som en gång påstod det på fabricerade grunder – det kan vi ju vara ändå. Med tanke på alla år som gott sedan dess och att folkslagen inte har levt genetiskt isolerade från varandra (utom några undantag) är det fullt möjligt att många av oss är ättlingar till flera av Noas 16 sonsöner – inklusive Magog. Men det enda folkslag som med historisk tillförlitlighet kan kopplas till Magogs ättlingar är som sagt skyterna.

Se även Vilka är Gog och Magog?

 
5 kommentarer

Publicerat av på 20 juli, 2012 i Noas 16 sonsöner

 

Noas 16 sonsöner – Gomer Jafetsson

Bibeln nämner 16 sonsöner till Noa. Gud har gett oss tydliga bevis för att bekräfta att dessa var riktiga personer som verkligen har levt. Många av deras namn lever nämligen kvar än idag, omkring 4000 år efter att de gick här på Jorden. De finns inskrivna i historien i form av namn på platser, folkslag och språk. Detta inlägg ingår i en bloggserie om Noas 16 sonsöner (länken leder till en sida med innehållsförteckning).

Den förste av Noas sonsöner som nämns är Jafets son Gomer. Hans söner var i sin tur Ashkenas, Rifat och Togarma (1 Mos 10:3). Gomer och hans ättlingar verkar ha utvandrat i nordvästlig riktning från Babel i Mesopotamien (den plats från vilken alla folkslag skingrades ut över hela Jorden, se 1 Mos 11:8).

En del slog sig ner kring sydöstra TurkietEncyclopedia Britannica skriver att armenierna av tradition hävdar att de är ättlingar till Ashkenas och Togarma. Idag är Armenien ett väldigt litet land öster om Turkiet, men antikens Armenien var mycket större och sträckte sig bland annat in i Turkiet. Namnet Turkiet kommer sannolikt från namnet Togarma. Hesekiel (som levde på 500-talet f Kr – långt efter att Första Mosebok skrevs) refererar för övrigt till Gomers och Togarmas ättlingar som folk som levde långt uppe i norr (Hes 38:6).

Om vi fortsätter i den riktningen kommer vi strax till det område i dagens Turkiet som på nya testamentets tid kallades Galatien (Paulus skrev t ex ett brev till galaterna: Galaterbrevet). Vad har då galater med Gomer att göra? Jo, den judiske historikern Flavius Josefus skrev att det folk som kallades galater eller galler på hans tid (ca 93 e Kr) tidigare hade kallats gomeriter.

Gomers ättlingar fortsatte sedan vandra västerut och norrut till det som idag heter Frankrike och Spanien. Under många århundraden kallades Frankrike för Gallien, och än idag finns det ett område i nordvästra Spanien som heter Galicien, efter Gomers ättlingar.

En del av gomeriterna flyttade vidare till vad som idag kallas Wales. Den walesiske historikern David återger en traditionell walesisk uppfattning att Gomers ättlingar ”landsteg på den brittiska ön från Frankrike ungefär 300 år efter floden”. Han nämner också att det walesiska språket kallas gomeriska (Gymraeg).

Ashkenas är för övrigt det hebreiska ordet för Tyskland.

 
10 kommentarer

Publicerat av på 19 juli, 2012 i Noas 16 sonsöner

 

Noas 16 sonsöner

Noas söner, de som gick ut ur arken, var Sem, Ham och Jafet … och från dem härstammar alla människor på hela jorden.  – 1 Mos 9:18-19

Detta är släkttavlan för Noas söner, Sem, Ham och Jafet. De fick söner efter floden. – 1 Mos 10:1

Bibeln nämner 16 sonsöner till Noa. Gud har gett oss tydliga bevis för att bekräfta att dessa var riktiga personer som verkligen har levt. Många av deras namn lever nämligen kvar än idag, omkring 4000 år efter att de gick här på Jorden. De finns inskrivna i historien i form av namn på platser, folkslag och språk. Denna sida kommer att fungera som innehållsförteckning för kommande inlägg i serien om Noas 16 sonsöner.

Jafets sju söner

Jafets söner var Gomer, Magog, Madaj, Javan, Tuval, Meshek och Tiras. – 1 Mos 10:2

  1. Gomer
  2. Magog
  3. Madaj
  4. Javan
  5. Tuval
  6. Meshek
  7. Tiras

Hams fyra söner

Hams söner var Kush, Misrajim, Put och Kanaan. – 1 Mos 10:6

  1. Kush
  2. Misrajim
  3. Put
  4. Kanaan

Sems fem söner

Sems söner var Elam, Assur, Arpakshad, Lud och Aram – 1 Mos 10:6

  1. Elam
  2. Assur
  3. Arpakshad
  4. Lud
  5. Aram

Första Mosebok kapitel 10

Jag rekommenderar att man även läser själva släkttavlan i sin helhet, som den är beskriven i 1 Mos 10.

Detta är släkttavlan för Noas söner, Sem, Ham och Jafet. De fick söner efter floden. Jafets söner var Gomer, Magog, Madaj, Javan, Tuval, Meshek och Tiras. Gomers söner var Ashkenas, Rifat och Togarma. Javans söner var Elisha och Tarshish, kitteerna och rodaneerna. Från dem kom folken som spred sig till öarna och kustlandet, vart och ett i sitt land och med sitt språk, i olika stammar och folk.

Hams söner var Kush, Misrajim, Put och Kanaan. Kushs söner var Seba, Havila, Savta, Ragma och Savteka. Ragmas söner var Saba och Dedan.

Kush blev far till Nimrod, som var den förste härskaren på jorden. Han var en väldig jägare inför Herren; det är därför man säger ”som Nimrod, en väldig jägare inför Herren”. Hans rike omfattade från början Babel, Erek, Ackad och Kalne i Shinar. Från detta land kom han till Assyrien och byggde Nineve, Rechovot Ir, Kelach och Resen mellan Nineve och Kelach; det är den stora staden.

Misrajim blev far till ludeerna, anameerna, lehaveerna, naftucheerna, patruseerna, kaslucheerna, från vilka filisteerna härstammar, och kaftoreerna.

Kanaan blev far till Sidon, den förstfödde, och till Het, till jevuseerna, amoreerna, girgasheerna,hiveerna, arkeerna, sineerna, arvadeerna, semareerna och hamateerna. Sedan utbredde sig de kanaaneiska stammarna, så att deras område sträckte sig från Sidon fram till Gerar och ända bort till Gaza, vidare fram till Sodom och Gomorra, Adma och Sevojim, ända bort till Lasha. Detta var Hams söner, stam för stam och språk för språk, land efter land och folk efter folk.

Också Sem, Jafets äldste bror, fick söner. Han blev stamfar till alla Evers ättlingar. Sems söner var Elam, Assur, Arpakshad, Lud och Aram. Arams söner var Us, Hul, Geter och Mash. Arpakshad blev far till Shelach och Shelach till Ever. Ever fick två söner. Den ene hette Peleg, ty på hans tid delades jorden upp. Hans bror hette Joktan. Joktan blev far till Almodad, Shelef, Hasarmavet, Jerach, Hadoram, Usal, Dikla, Oval, Avimael, Saba, Ofir, Havila och Jovav. Alla dessa var Joktans söner. De hade sina boplatser från Mesha fram till Sefar, bergsområdet i öster. Detta var Sems söner, stam för stam och språk för språk, land efter land och folk efter folk.

Detta var Noas söners stammar efter deras härkomst, folk för folk. Från dem har folken spritts ut över jorden, efter floden.

Bibeln är verkligen inte en samling myter och legender, tvärtom är den unik i sitt slag som nyckeln till världens tidiga historia.

 
24 kommentarer

Publicerat av på 18 juli, 2012 i Noas 16 sonsöner

 

Omkastat berg

Så här står det om Siljansringen på informationstavlor i trakten:

Siljansringen bildades för 360 miljoner år sedan då en meteorit slog ned och kastade omkull vad som fanns kvar av de sedimentära bergarterna. Ofta blev de stående vertikalt eller helt omkastade …

I bilden nedan ser vi exempel på sedimentärt berg som står helt omkastat:

Högst upp till vänster ser vi först sedimentlager som lutar ca 45 grader. I mitten ser vi ett annat stycke berg där sedimentlagren är helt vertikala. Och till höger ser vi sedan ett tredje stycke där det lutar mer som det gjorde till vänster, fast med en intressant liten böj längst ner.

Om detta har hänt på grund av en meteorit vet jag ej, även om det verkar troligt, men det är i alla fall helt uppenbart att dessa bergstycken har kastats omkring efter att de först bildades. Så långt är jag enig med de evolutionstroende geologerna. Men jag tycker inte alls att det ser ut som att dessa sedimentlager hade hårdnat färdigt innan de slungades omkring. Då tänker jag bland annat på de böjda lager som finns till höger i bild, och inte minst på det material som ser ut att ha runnit ner på båda sidor om den mittersta biten.

Vad tycker ni? Hur tycker ni att det ser ut?

Här kommer en bild från ett annat kalkbrott i Siljansringen:

 

Sjöliljestjälkar i mjuk ”bergvägg”

Innan jag kom till Amtjärnsbrottet i Dalarna hade jag ännu inte funnit några fossil av sjöliljor, så de stod på min önskelista. När jag gick fram till bergväggen fann jag till min stora glädje ett sådant fossil ligga mitt på stigen – en liten bit av en stjälk. Men det blev snabbt inflation på sjöliljestjälkar, för när jag såg upp på väggen fann jag nämligen att den var alldeles full av dessa. Den lilla bit som jag först hade funnit kändes plötsligt inte så speciell längre, bland mängder av fossil som var tjockare och längre.

Sjöliljor sitter fast på havsbotten och fångar upp mat ur vattnet med sina palmbladsliknande armar. Namnet och uteseendet föreslår att sjöliljor är växter, men de är faktiskt djur. De finns än idag och är alltså ”levande fossil”. Den typ som har stjälk är dock mindre vanlig nuförtiden. Den typen verkar ha varit betydligt vanligare för några tusen år sedan då dessa fossil begravdes. Fast om man hellre vill tro på evolutionen levde dessa sjöliljor istället för flera hundra miljoner år sedan.

Enligt informationstavlorna på stället bildades nämligen dessa lager för 500-400 miljoner år sedan. En objektiv betraktare – som ännu inte har blivit inpräntad att dessa fossil är flera hundra miljoner år gamla – får istället känslan att de inte har varit där särskilt länge. ”Berget” är nämligen alldeles mjukt och lerigt. Man kan utan problem plocka loss fossilen – en del faller till och med loss.

Jag finner det är mycket mer rimligt att tro att dessa fossil har bildats relativt nyligen, att de har slitits sönder av snabbt strömmande vatten och sedan begravts i sediment.

 

 

Bläckfiskar sorterade sina skal när de dog?

Det var tydligen inte bara trilobiter som sopsorterade sig själva när de dog, om man ska utgå från vad de evolutionstroende geologerna säger om hur dessa lager bildades. Den här bilden tog jag vid ett annat kalkbrott i Siljansringen (Dalarna) och den visar en bergvägg full av ortoceratitskal riktade åt samma håll. Ortoceratiter är en art av bläckfiskar som anses vara utdöd. Man ser ofta fossil av deras konformade skal i trappuppgångar av marmor (som bildats av kalksten).

Man kan ju verkligen fråga sig varför ortoceratiternas skal ligger sorterade på det här sättet? Brukade döende ortoceratiter först dumpa sina skal på en angiven plats, för att sedan simma vidare utan skal och dö på en annan plats?

Och varför ligger de så tätt packade? Om de lämna sina skal ett i taget borde de väl ha hunnit täckas över med lite sand innan nästa duktigt sopsorterande ortoceratit kom dit?

Personligen ser jag detta som ännu ett exempel på vattnets sorterande verkan. Detta är resultatet av en väldigt stor översvämning.

 
 

Etiketter: ,

Ordspråk på krångliska

Idag har jag varit på bröllop. I bröllopshäftet fanns följande välkända ordspråk, något omformulerade. 😀 Min utmaning till er läsare är förstås att lista ut vilka de är och dela med er av lösningarna bland kommentarerna. OBS! Man får bara svara på ett ordspråk per person.

 

1. Objekt, vilka kamoufleras i säsongsbetonad kristallisk tillståndsform av diväteoxid, blottlägges vid dennas övergång till större molekulär rörlighet.

2. Att en i tid bestämd punkt infaller vid ett senare tillfälle än det man från början estimerat, är ett mer fördelaktigt scenario än att den icke infaller alls.

3. Verbal expansion förenas ofta med ett objektivt sett ringa format på planeten Tellus.

4. Singulär händelse av negativ karaktär har en benägenhet att i ett synnerligen beaktansvärt antal fall uppträda gruppvis.

5. En till avsevärd ålder nådd emotionell bindning av huvudsakligen erotisk art löper inte under några förhållanden någon risk att på ett avgörande sätt förändras genom gradvis omvandling till järnoxid.

6. Förekomsten av en enstaka individ av klassen Aves, familj Hirundinidae, innebär icke med automatik att dygnsmedeltemperaturen överstiger +10 grader

 
7 kommentarer

Publicerat av på 14 juli, 2012 i Klurigt

 

Trilobiter sopsorterade sig själva?

Jag har nyligen varit och letat fossil i ett några kalkbrott i Siljansringen (Dalarna). Stället kryllar verkligen av fossil så det är mycket lätt att hitta dem. Stenblocket som syns i bilden ovan var så fullt av fossil att man faktiskt kan säga att det enbart var uppbyggt av dessa. Tyvärr var stenen väldigt skör med sprickor som gick kors och tvärs, så det var svårt att ”frilägga” något enskilt fossil från just denna sten. Eftersom det fanns andra stenar som var lättare att bearbeta lät jag detta block (på cirka 40 cm) få bli ett experiment där jag knackade sönder den för att undersöka vilka fossila organismer som fanns begravda i den.

Jag fann då att hela stenblocket bestod av ett och samma slags fossil, nämligen tätt packade trilobit*stjärtar från arten Eubronteus. Jag hittade endast ett undantag: ett trilobithuvud (av en annan art – se bilden nedan). Själv hittade jag inte så många huvuden, men jag fick veta att de också brukar ligga samlade för sig. Denna typ av sortering är mycket vanlig.

Till höger: Trilobitstjärt från arten Eobronteus – Till vänster: Trilobithuvud av (för mig) okänd art – (Fossilen var cirka 5 cm långa.)

Man kan ju verkligen fråga sig varför trilobiternas kroppsdelar ligger sorterade på det här sättet? Brukade döende trilobiter först dumpa sina stjärtar på en angiven plats, för att sedan krypa vidare och dumpa huvudet på annan plats och mellankroppen på en tredje? Varför denna sortering?

Och varför ligger de så tätt packade? Om de ”tappade” sina stjärtar en i taget borde det väl ha hunnit täckas över med lite sand innan nästa duktigt sopsorterande trilobit kom dit?

En mer rimlig förklaring är förstås att snabbt forsande vatten har slitit sönder alla dessa trilobiter, och att de genom vattnets sorterande verkan har samlats på detta sätt.

 

* Trilobiten är ett slags bottenlevande kräftdjur som antas vara utdött. Den har fått sitt namn på grund av att den har tre lober: huvud, kropp och bakkropp. Den fanns i tusentals olika varianter.

Trilobite sections-en

 
 

Etiketter: ,

Uppfinnaren berättar: Hur man bygger en Giraff (2)

Nu ska jag fortsätta berätta om hur jag uppfann giraffen, eller ”kameloparden” som den första generationens prototyper hette. Första delen av min berättelse slutade med att jag kom på att jag skulle ge giraffen en extremt lång hals. När skelettet var klart uppstod en lång rad nya tekniska problem och utmaningar som jag inte hade förutsett vidden av. Jag ska nu berätta hur jag löste dessa problem och om den krokiga vägen fram till den perfekta giraffen.

Read the rest of this entry »

 

Etiketter: