RSS

Månadsarkiv: juli 2012

Svar om Gud och profetior

Signaturen myrklafsaren (blå text) kommenterade mitt inlägg om Att tolka profetior, ifrågasättande profetior och Guds karaktär. Här kommer mina svar.

Begreppet profetia måste väl ändå vara ett av dom löjligare påhitten inom religionen,
i mördande konkurrens naturligtvis, men ändå.

Bibeln beskriver Gud som oberoende av tiden. För honom är ”en dag som tusen år och tusen år som en dag” (2 Pet 3:8). Likt en serietecknare som kan bläddra fram och tillbaka mellan tidningens sidor och se på de olika serierutorna helt oberoende av rutornas ordning, kan Gud betrakta historiens helhet oberoende av tidens ordning. Både serietecknaren och Gud kan till och med göra ändringar och justera detaljer helt oberoende av den (för ”seriefigurerna”) upplevda kronologiska ordningen.

Om man tror på en Gud med dessa egenskaper är det verkligen inte ”löjligt” att tro att han kan förutsäga framtiden, det är istället helt logiskt och konsekvent att tro så. Om man tror på en Gud som dessutom är kärleksfull kan man även förvänta sig att han varnar oss för framtida faror, vilket Bibelns Gud ofta har gjort och gör.

Om du däremot inte tror att det finns en Gud med dessa egenskaper, kanske du av känslomässiga skäl vill avfärda profetior och förutsägelser som ”löjliga påhitt”. Jag säger känslomässiga skäl eftersom det inte finns några förnuftsmässiga eller vetenskapliga skäl att utesluta förekomsten av förutsägelser om framtiden.

På tal om mördande konkurrens av löjliga påhitt inom religion, finns det inom den ateistiska religionen väldigt många påhitt som kan klassas som löjliga med tanke på hur inkonsekventa de är mot den egna världsbilden. Det går inte ihop! Många gånger går ateistisk tro helt emot både förnuft, logik och vetenskap – samtidigt som den påstår sig vara byggd på just detta.

För att kunna förutsäga något krävs naturligtvis att inget oförutsett inträffar.

Jaså, så du tror alltså inte på vetenskap?

Till och med vi tidsbundna människor kan förutsäga en hel del. Till exempel går det att förutsäga ungefär hur många personer som kommer att omkomma i trafiken nästa år, baserat på statistik och kunskap om nya livräddande uppfinningar och lagar. Ju mer information vi har desto mer träffsäkra blir förutsägelserna. Genom att göra opinionsundersökningar kan vi förutsäga vilka som kommer att vinna nästa val. Ju bättre urval och ju närmare inpå valet, desto mer säkra blir förutsägelserna. Med god research och lite tur kan man till och med förutsäga att ett skepp med ett visst namn kommer att krocka med ett isberg och sjunka (se Tankar om likheterna mellan Titanic och Titan). Ju mer vi vet om hur något fungerar desto bättre kan vi förutsäga vad som kommer att ske.

Men jag antar att du egentligen menade att det inte går att förutsäga en händelse med 100 % säkerhet och exakthet. Där har du rätt, så länge det är tidsbundna människor som ska stå för förutsägelserna. Jag kan ju inte ens förutsäga med 100 % säkerhet att ett föremål verkligen kommer att falla till marken när jag släpper det. Något oförutsett kan ju inträffa. Men i det där ordet ”oförutsett” ligger själva nyckeln. Det innebär ju att det finns faktorer som vi inte har kännedom om, som inte kan tas med i beräkningen, så att det inte går att förutsäga händelser med 100 % säkerhet. Endast den som vet allt kan förutsäga saker med 100 % säkerhet – alltså en som är allvetande.

I ditt resonemang förutsätter du något som du själv inte att kan veta, nämligen att det inte finns någon Gud som är allvetande och som står utanför tiden. Det är alltså enbart baserat på din tro (att någon sådan Gud inte finns) som du föraktar profetior. (Apropå det, se 1 Thess 5:20.)

Gud måste således ha kontroll över varje cell, varje atom i varje cell och varje liten kvark i varje atom
för att med säkerhet kunna veta vad som skall ske i dom levandes värld.

Ja, och vad är problemet? Varför skulle inte den Gud som själv har skapat tiden, rummet och materian ha koll på vad händer i sin egen skapelse?

Med ordet ”kontroll” känns det som att du menar att Gud måste styra allt som händer. I så fall vill jag bara poängtera att kunskap om skeenden inte måste innebära styrning. Det räcker att observera framtiden för att kunna berätta om den.

Om han nu har det, så varför inte se till att allt levande gör som han vill direkt,
istället för alla dessa då fullständigt onödiga prövningar.

Gud vill inte styra oss. Han vill att vi ska ha en fri vilja. Han skapade oss till att kunna älska, och det kan man inte göra utan en fri vilja. Jämför gärna med Liknelsen om Datateknikern.

Eller kan det, o hemska tanke, vara så, att vi bara ingår i guds lilla spel och att
gud i själva verket är en ovanligt elak spelberoende, som gillar att se på när barn svälter ihjäl,
människor mördar varandra och förstör planeten.

Den Gud som Bibeln beskriver gillar inte att se sådana hemskheter. Han avskyr också att se när ”fäder och mödrar skymfas, invandrare förtrycks, änkor och faderlösa kränks” (Hes 22:7). Det är inte Gud som har orsakat detta onda. ”Det är en fiende som har varit framme” (Matt 13:28). Denne fiende har Gud – som ser hela partiets fortsättning framför sig – lovat att han kommer att besegra. Om Gud kan använda mig till att göra denne onde fiende schack matt, så är jag gärna en enkel liten bonde i hans spel (se Är vi bara spelpjäser i Guds schackspel?)

Kanske testar han också hur mycket sagor och dumheter han kan få okritiska hjärnor
att gå på och skrattar gudomligt gott uppe i sin himmel åt resultatet.

Är du säker på att du inte blandar ihop Gud och hans motståndare (Satan)? Den sistnämnde skrattar förstås gott åt att alla påhittiga idéer som framgångsrikt får folk att sluta tro på Gud, eller som i näst bästa fall framställer Gud i dålig dager.

Är detta scenario mindre trovärdigt än det gängse religiösa och i så fall varför?

Jag tycker inte att ditt scenario är det minsta trovärdigt. Det är varken konsekvent eller logiskt, och det saknar helt dokumenterad grund. Scenariot med en god Gud som gör allt för att rädda oss från fienden är däremot väldigt väldokumenterat i Bibeln.

Annonser
 

Noas 16 sonsöner – Tubal Jafetsson

Bibeln nämner 16 sonsöner till Noa. Gud har gett oss tydliga bevis för att bekräfta att dessa var riktiga personer som verkligen har levt. Många av deras namn lever nämligen kvar än idag, omkring 4000 år efter att de gick här på Jorden. De finns inskrivna i historien i form av namn på platser, folkslag och språk. Detta inlägg ingår i en bloggserie om Noas 16 sonsöner (länken leder till en sida med innehållsförteckning).

Han är mest känd som Tubal men i Bibel 2000 kallas han Tuval. Vilket är det rätta namnet? Båda är faktiskt rätt, för båda är godtagbara uttal av hebreiskans Tuvbal. (Om man säger det snabbt några gånger så märks det.) Det finns flera exempel på hebreiska ord som traditionellt har uttalats med ett b men som på senare tid även återges med ett v, t ex folkslaget jevuseerna (jebuseerna).

Förutom i släkttavlorna (i 1 Mos 10 och 1 Krön 1), och ett omnämnande i förbifarten av Jesaja (66:19) finns Tubal med i fem verser i Biblen – alla i Hesekiel (27:13; 32:26, 38:2-3; 39:1). Vi kan notera att Tubal nämns tillsammans med Meshek (som är Jafets nästa son), och även ett par gånger tillsammans med Gog i landet Magog, som jag skrivit om tidigare.

Den assyriske kungen Tiglath-Pileser I (ca 1100 f Kr) kallar Tubals ättlingar Tabali eller Tabal. Även hans efterträdare Shalmaneser III och Tiglath-Pileser III nämner detta folk som verkar ha bott i nuvarande södra Turkiet. Det må vara det närmaste området (från spridningspunkten betraktat) som Tubals ättlingar spreds till, men sannolikt inte det enda. Vi vänder blicken längre norrut.

Josephus skev på sin tid att ”Tubal gav upphov till Thobeliterna, som nu kallas Iberier.” Iberier var just vad antikens greker (Strabon, Herodotos, Plutarchos, Homeros m fl) och romare (Titus Livius, Publius Cornelius Tacitus m fl) kallade de tidiga östra georgierna. Landet hette Iberus på grekiska och Hiberus på latin. Enligt nämnda greker kallades landet tidigare Tiberia. Jag förmodar att det är den vägen namnet byttes till Iberia – t:et togs bort. Folket kallades tibareni och räknades som metallurgins grundare. Detta folk har även kopplingar till det Tabali-rike som assyrierna talade om (se ovan). För att skilja mellan detta Iberien och den iberiska halvön (där bl a Spanien och Portugal ligger) kallar man det för Kaukasiska Iberien, efter den bergkedja som utgör landet Georgiens gränser. Huvudstaden i Georgien bär namnet Tbilisi, vilket möjligen kan härledas till namnet Tubal.*

Tubals ättlingar verkar hursomhelst ha bosatt sig norrut, vilket stämmer överens med att Bibeln kopplar ihop Tubal med Meshek och Magog (som bodde ”långt uppe i norr”). En del av Tubals ättlingar kan förstås ha fortsatt över de kaukasiska bergen och kanske kommit till den flod som bär namnet Tobol och som i sin tur har gett namn till staden Tobolsk i Sibirien.

Sattelitbild med bergskedjan Stora Kaukasus i norr och Lilla Kaukasus i söder. Till vänster ser vi Svarta Havet och till höger Kaspiska havet.

*Etniska georgier kallar förresten sig själva kartveler. Enligt de gamla georgiska krönikorna hette förfadern till det kartveliska folket Kartlos och sades vara sonsons son till Jafet. Det bör dock sägas att någon Kartlos inte nämns i Bibeln och att han enligt denna krönika istället är son till Togarma, en av Gomer Jafetssons söner.

 
21 kommentarer

Publicerat av på 30 juli, 2012 i Noas 16 sonsöner

 

En närmare titt på Javans söner: Rodan eller Dodan

Se först startsidan för serien om Noas 16 sonsöner och inlägget om Javan Jafetsson.

Javans söner var Elisha och Tarshish, kitteerna [Kittim] och rodaneerna [Rodanim]. Från dem kom folken som spred sig till öarna och kustlandet, vart och ett i sitt land och med sitt språk, i olika stammar och folk. – 1 Mos 10:4-5

Javan är som sagt det bibliska namnet på Grekland. Alla hans söner är på något vis förknippade med det grekiska folket.

Rodan eller Dodan

Detta namn finns endast med i släkttavlorna så vi har bara namnet att gå på (förutom att han bosatte sig nära bröderna bland ”öarna och kustlandet”). Dessutom är det oklart hur namnet skulle uttalas.

Tar vi bort pluraländelsen (-im) från Rodanim återstår Rodan, som alltså verkar ha varit namnet på den siste av Javans söner. Det är bara ett litet problem: Vi vet inte om den första bokstaven ska vara R eller D, alltså om han hette Rodan eller Dodan. Skillnaden i hebreiskans uttal avgörs av en liten prick. Jag tycker det verkar mer sannolikt att pricken fallit bort i kopieringen snarare än att den av misstag har lagts till. Eftersom det blir R utan punkt och D med punkt tycker gissar jag alltså på att Dodanim är det korrekta uttalet.

Baserat på den förstnämnda stavningen har man kopplat ihop det med Rhodos. Om vi istället väljer den andra versionen (Dodan) blir det intressantare, anser jag. Det folk som ursprungligen bosatte sig vid den antika staden Troja (en stad som sedan dess raserats och byggts upp många gånger om) tillbad nämligen Jupiter under namnet Jupiter Dodonaeus. Det verkar som att Dodan i så fall blev dyrkad som en gud av sina ättlingar. ”Jupiter” kan då möjligen vara en härledning av Jafet som enligt Bibeln var Dodans farfar. Eller … med tanke på att adjektivformen av Jupiter är Javian kanske det istället bör härledas till Dodans far Javan.

Några av dem som dyrkade Jupiter Dodanaeus kanske drog vidare västerut till den grekiska halvön och byggde templet vid Dodona, som nämns några gånger i Homeros Illeaden. Detta har betraktats som det äldsta templet till Zeus (Jupiters) ära, där han även dyrkades under namnet Zeus Naios eller Naos. (Kan det vara en härledning av Noa?)

Tänk om grekerna avgudade sina förfäder. I så fall kan denna planet i förlängningen ha fått sitt namn efter Noas son Jafet eller hans sonson Javan.

 
5 kommentarer

Publicerat av på 29 juli, 2012 i Noas 16 sonsöner

 

En närmare titt på Javans söner: Hello Kitti?

Se först startsidan för serien om Noas 16 sonsöner och inlägget om Javan Jafetsson.

Javans söner var Elisha och Tarshish, kitteerna [Kittim] och rodaneerna [Rodanim]. Från dem kom folken som spred sig till öarna och kustlandet, vart och ett i sitt land och med sitt språk, i olika stammar och folk. – 1 Mos 10:4-5

Javan är som sagt det bibliska namnet på Grekland. Alla hans söner är på något vis förknippade med det grekiska folket. Ibland används i Bibeln ett av sönernas namn för att beteckna flera av de grekiska öarna.

Kitti

Kittim och Rodanim är pluralformer, vilket också är anledningen till att dessa namn återgivits på detta sätt i Bibel 2000 (”kitterna och rodaneerna”). Om man plockar bort pluraländelsen återstår bara ”kitt”, sedan antar jag att det kan ha funnits någon vokal efter kitt som dolts av pluraländelsen och det verkar ha varit ett i-ljud – alltså Kitti.

”Kittim” (alltså pluralformen) nämns åtta gånger i Bibeln: ”skepp från kitteernas kuster” (4 Mos 24:24), ”kitteiska skepp” (Dan 11:30), ”cedrar från kitteernas kuster [eller öar]” (Hes 27:6), ”kitteernas kuster [eller öar]” (Jer 2:10), ”kitteernas land” (Jes 23:1 och 23:12), samt i släkttavlorna. Vad det än var för land Kittis ättlingar bosatte sig i verkar det ha bestått av kuster, troligtvis på en eller flera öar.

Encyclopedia Britannica anger att ”Kittim” är Cypern. Josefus påpekade att staden Citium/Kition på Cypern (idag Larnaca) vittnar om detta tidigare namn. Zenon från Kition (Zēnōn ho Kitiéŭs) – stoicismens grundare – är nog den mest kända personen från denna stad. Egypterna kallade befolkningen på Cypern kheto, grekerna kallade dem ketei, fenikerna kallade dem kt eller kti.

Zenon från Kition (Zēnōn ho Kitiéŭs) kanske var en av kitteerna, som alltså härstammade från ”Kitti Javansson” – Foto: Shakko (Wiki)

 

 
4 kommentarer

Publicerat av på 28 juli, 2012 i Noas 16 sonsöner

 

En närmare titt på Javans söner: Tarshish och Tarsos

Se först startsidan för serien om Noas 16 sonsöner och inlägget om Javan Jafetsson.

Javans söner var Elisha och Tarshish, kitteerna [Kittim] och rodaneerna [Rodanim]. Från dem kom folken som spred sig till öarna och kustlandet, vart och ett i sitt land och med sitt språk, i olika stammar och folk. – 1 Mos 10:4-5

Javan är som sagt det bibliska namnet på Grekland. Alla hans söner är på något vis förknippade med det grekiska folket. Ibland används i Bibeln ett av sönernas namn för att beteckna flera av de grekiska öarna.

Tarshish

Javans andre son har gett namn till den stad och region som idag är känd som Tarsos, belägen i södra Turkiet. Josefus berättar att Tharsus var det gamla namnet för Kilikien (Cilicien) med huvudstaden Tarsus (den grekiska bokstaven theta byttes ut till tau). Aposteln Paulus föddes där: ”Jag är själv jude, född i Tarsos i Kilikien men uppfostrad här i staden [Jerusalem]” (Apg 22:3).

Tarshish nämns hela 28 gånger i gamla testamentets böcker, oftast tillsammans med ordet för ”skepp”. Det fanns nämligen en speciell sorts skepp som blev känd som Tarshish-skepp (som i 1 Kung 22:49). ”Tarshierna” (eller vad vi nu ska kalla dem) var så skickliga på att segla på Medelhavet att hela havet uppkallades efter dem (som i Ps 48:8). ”Rule, Britannia! Britannia, rule the waves” sjöng britterna stolt under den tid då deras flotta ”ägde” haven. Man kanske sjöng något liknande om Tarshish. Tartessos i Spanien kan vara en koloni av detta folk. Eftersom detta spanska ”Tarshish” ligger så långt bort från staden Nineve man bara kunde komma på den tiden har det föreslagits att det var dit profeten Jona tänkte resa från staden Jafo (Jaffa/Joppa) för att slippa lyda befallningen om att predika i Nineve (Jon 1:3). Jag ser dock Tarsos som ett mer troligt resmål för Jona.

Detta fynd föreställande ett assyriskt krigsskepp hittades i Nineve och är förmodligen från 700-talet f Kr. Fartyget är en birem (med två rader med åror – till skillnad från en trirem som hade tre rader med åror). Antagligen är det den här typen av skepp som åsyftas med ”Tarshish-skepp” – Foto: WIkipedia

 
1 kommentar

Publicerat av på 27 juli, 2012 i Noas 16 sonsöner

 

En närmare titt på Javans söner: Elisha och elyseerna

Se först startsidan för serien om Noas 16 sonsöner och inlägget om Javan Jafetsson.

Javans söner var Elisha och Tarshish, kitteerna [Kittim] och rodaneerna [Rodanim]. Från dem kom folken som spred sig till öarna och kustlandet, vart och ett i sitt land och med sitt språk, i olika stammar och folk. – 1 Mos 10:4-5

Javan är som sagt det bibliska namnet på Grekland. Alla hans söner är på något vis förknippade med det grekiska folket. Ibland används i Bibeln ett av sönernas namn för att beteckna flera av de grekiska öarna.

Elisha

Förutom i släkttavlorna i 1 Mos 10 och 1 Krön 1 omnämns Elisha bara på ett ställe i Bibeln, och det är i Hes 27:7:

Av tyg från Elishas kuster,
violett och purpurrött,
var ditt soltak gjort.

 

Det finns flera förslag på grekiska städer som kan ha ärvt sitt namn från Elisha. Den ena behöver förstås inte utesluta den andra, eftersom Elishas ättlingar kan ha bosatt sig på flera olika ställen. Josefus kopplar ihop dem med den antika staden och regionen Aeolis som ligger i nuvarande Turkiet och som för övrigt omnämns i Odysséen. Elisha har även förknippats med Hellas som idag är det grekiska namnet på Grekland. Vi har också den antika staden Eleusis 30 km nordväst om Aten, floden Elissus (idag Ilissos) som rinner genom Aten; för att inte tala om elyseerna och de elyseiska fälten, som genom den grekiska mytologin bland annat har gett oss namnet på den mest kända avenyn i Paris (Champs-Élysées) och frasen ”Tochter aus Elysium” i den europeiska unionens nationalsång An die Freude av Beethoven.

Den allra tydligaste kopplingen till Elisha är kanske staden och regionen Elis som ligger på halvön Peloponnesos. (I den samariska pentateuken har man till och med hoppat över det sista ljudet i Elisha. Där heter han alltså ”Elish”.) Detta område var dessutom känt för sina purpurtyger, tillsammans med andra regioner på Peleponnesos som t ex Korinth, och i synnerhet Lakonia (där Sparta är huvudstaden).

Stadion i antikens Olympia. De första olympiska spelen ägde rum här i regionen Elis – Foto: Olokorre (Wiki)

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 26 juli, 2012 i Noas 16 sonsöner

 

Noas 16 sonsöner – Javan Jafetsson

Bibeln nämner 16 sonsöner till Noa. Gud har gett oss tydliga bevis för att bekräfta att dessa var riktiga personer som verkligen har levt. Många av deras namn lever nämligen kvar än idag, omkring 4000 år efter att de gick här på Jorden. De finns inskrivna i historien i form av namn på platser, folkslag och språk. Detta inlägg ingår i en bloggserie om Noas 16 sonsöner (länken leder till en sida med innehållsförteckning).

Javans söner var Elisha och Tarshish, kitteerna och rodaneerna. Från dem kom folken som spred sig till öarna och kustlandet, vart och ett i sitt land och med sitt språk, i olika stammar och folk. – 1 Mos 10:4-5

Förutom i listor över Noas ättlingar finns det hebreiska ordet javan med sju gånger i gamla testamentet. I Bibel 2000 har det tre gånger översatts med ”Javan” (Jes 66:19Hes 27:13Sak 9:13), tre gånger med ”Grekland” (Dan 8:21,10:2011:2) och en gång har man inte översatt det alls (Hes 27:19 – tydligen på grund av att det är en svårtolkad text – men ordet javan finns definitivt med). Många bibelöversättningar översätter alla dessa med ”Grekland” (eller grekisk/greker). I Dan 8:21 beskrivs ”kungen av Grekland” i en profetia. Av de detaljer som ges förstår vi att det är Alexander den store som åsyftas.

Javan är det hebreiska ordet för grekerna och används än idag i modern hebreiska. Det finns gott om utombibliskt stöd för att koppla ihop javanerna med grekerna.

  • Egypter använde konsonanterna j-v-n
  • Assyrier använde ordet iavanu
  • Perser använde ordet jauna eller javanu
  • Indier och singaleser använde ordet javana
  • På pali (buddhismens äldsta källspråk) heter det jona
  • Bengaler använde ordet javanan
  • I arabisk, turkisk, persisk och urdisk litteratur används ordet junan

Jona och joner är används parallellt med javaner. Det kan härledas så här: iawones (äldre grekiska), iaones (den grekiska Homeros använde omkring 700-talet f Kr), iones (senare och modern grekiska).

En av kejsaren Ashokas inskriptioner – vid Maski i sydvästra Indien – Foto: Ashok.tapase (Wiki)

  • I den indiske kejsaren Ashokas inskrifter som höggs in i ett antal klippor under 200-talet, kallas den grekiske kungen Antiochus II för ”jona-kungen Antiochus” (Amtijoko nama Jona-raja), tillsammans med fyra andra grekiska kungar Ptolemaios (Turamaye), Antigonos (Amtikini), Magas (Maka) och Alexander (Alikasudaro).
  • I heliodorus-pelaren från ca 110 f Kr nämns den grekisk-indiske kungen Antialcidas på motsvarande sätt.
  • I den buddhistiska skriften Milinda Panha nämns den grekisk-indiske kungen Menander I (lokalt känd som Jonaka) och hans livvakt på ”500 joner”.
  • En beskrivning av grekisk astrologi från ca 120 f Kr bär namnet Javanajataka, vilket är sanskrit för ”grekernas utsagor”. Den är översatt direkt från grekiskan och är skriven av Javanesvara, vilket är sanskrit för ”grekisk härskare”. Man tror att den översattes i den grekiska lärdomsstaden Alexandria (i dagens Egypten). I en skrift från 400-talet f Kr – Mahavamsa (pali för ”stor krönika”) – nämns för övrigt Alexandria som ”jonernas stad Alasanda”.

Kung ”Jonaka” (Menander I)

Detta var bara ett litet smakprov som visar att många olika språk (inte bara hebreiska) och många olika källor (inte bara Bibeln) kallar grekerna för ”javaner” eller liknande, vilket stämmer överens med namnet på den person som Bibeln anger som stamfar till grekerna: Javan Jafetsson

I nästföljande fyra inlägg tar vi En närmare titt på Javans söner: Elisha, Tarshish, Kitti, Rodan/Dodan

 
26 kommentarer

Publicerat av på 25 juli, 2012 i Noas 16 sonsöner