Bibeln som moralisk kompass

En vän till mig skrev i en diskussion på Facebook att ”människan bör formulera sin egen moral, och då inte utifrån en 2000 år gammal bok”. Jag tror inte att det är någon bra idé. Historiskt sett har det nämligen gått utför med människans moral då människan har formulerat den själv. I detta inlägg kommer min förklaring till varför jag istället anser att Bibeln fungerar alldeles utmärkt som moralisk kompass.

Bibeln innehåller väldigt lite ”Du skall inte…” jämfört med andelen historieskildringar om människor som gjorde si och så. Även om jag alltid har gillat att läsa dem har jag en gång i tiden funderat över varför den måste innehålla så många sidor. Varför har det ägnats sida upp och sida ner av dessa skildringar. Hade inte Gud bara kunnat ge oss en kortfattad vägledning? Hade det inte räckt med de tio budorden, till exempel? Men så insåg jag hur otroligt mycket vi kan lära av dessa historier. De människor som det berättas om hinner under årens lopp fatta en hel del beslut om både stort och smått. Dessa kan vi lära oss av – de bra besluten genom att ta efter dem, och de dåliga besluten genom att, förstås, inte ta efter dem.

Men hur vet vi vilka som var bra och vilka som var dåliga? Ja, ibland är det ju rätt uppenbart för oss, som t ex när Kain mördade sin bror Abel. Men ibland är det mindre självklart för läsaren riktigt hur allvarlig en viss handling är, tills vi har läst fortsättningen. Då kan vi både se och analysera, med facit i hand, vilka som blev de långtgående konsekvensen av ett enskilt val. (Här berättar jag om ett av Bibelns dåliga exempel, samt analyserar vad det ledde till.)

Genom Bibelns många sidor kan vi följa hur en hel nation åker en över 1500 år lång moralisk berg- och dalbana genom historien, och se hur denna banas lutning påverkas av enskilda ledares bra respektive mindre bra beslut. På så vis är Bibeln en riktig guldgruva när det gäller moral. För visst är det väl bra när man kan dra lärdom av historien? Som skriftsamling är Bibeln faktiskt helt unik på detta sätt. Var hittar man annars en så lång sammanhängande länk av historia att analysera och ur vilken vi kan uthämta moralisk lärdom?

Jag anser dessutom att de Bibliska skrifterna utmärker sig i hur objektivt händelserna skildras. Det är inte som i ett nationalepos där personer lyfts upp till skyarna. Deras allvarliga brott återges helt ogenerat. Det talar starkt för att författarna faktiskt har vinnlagt sig om att skildra sanningen och alltså inte målat upp någon förskönad och förfalskad bild av historien.

Bibeln innehåller alltså en hel del historia. Med hjälp av denna kan vi spegla oss själva och vår egen tid i tidigare generationers och personers handlingar och misstag (vilket jag ämnade göra i förrförra inlägget i frågan om abort). Vi kan då fundera över om vi vill gå samma väg som de gjorde eller om vi vill välja att följa något av de exempel som i längden visade sig leda åt rätt håll. På så vis kan Bibeln användas som moralisk kompass.

För den som dessutom tror att Gud finns och har inspirerat Bibelns författare, finns det ännu mer moralisk vägledning att hämta i Biblen – alltså inte bara på ”vi lär oss av historien”-nivån. Den Gud som beskrivs i Bibeln är nämligen obunden av tid och rum. Han kan läsa framtiden som en öppen bok och därmed veta i förväg vad som blir följden av olika val. Till utvalda (villiga) personer har han genom tiderna kommunicerat sin moraliska vägledning och gett oss facit i hand för att vi inte ska behöva experimentera i flera generationer innan vi inser att det var fel riktning att gå. Jag tror att vi verkligen skulle ha nytta av Guds ovanifrån-perspektiv i vår bedömning av vad som är bra och dåligt, rätt och fel, gott och ont. (Där har vi förresten svaret på en gammal filosofisk fråga. Är det rätt och fel för att bara för att Gud säger det? Nej. Det är alltså istället så att Gud säger det för att han vet vad som är rätt och fel.)

För att sammanfatta ser jag alltså två sätt på vilka Bibeln kan fungera som moralisk kompass för oss idag:

1. Bibeln kan förse oss med ett stort historiskt underlag för analys kring vad som är bra och dåliga val.
2. Genom Bibeln kan vi få input från en allvetande Gud med ett ovanifrån-perspektiv som vi saknar.

 

Umeå Adventkyrka svarar på tio vanliga invändningar mot tro

I maj förra året skrev jag följande i ett inlägg om att Församlingar behöver diskutera besvärliga frågor:

En del kristna tycker att man helst bör undvika alla besvärliga frågor som folk inom församlingen kan ha olika uppfattningar om – och helst också undvika frågor som kan väcka anstöt hos folk utanför församlingen. Därför lyfter man istället fram det enda som alla kristna har gemensamt: Kristus. Bilden av vem Jesus var kan dock variera kraftigt inom församlingen, beroende på vilken syn man har på Gud och vilken syn man har på Bibeln. Man lyfter lite klichéartat fram vikten av att ”följa Jesus”, men aktar sig för att definiera vad det konkret innebär; för då måste man ju börja diskutera vad Jesus egentligen undervisade om.

Detta var bland annat en respons på det panelsamtal om betydelsen av skapelse som vi hade i min församling den dagen. Man kan säga att det mötet blev startskottet för just det jag förespråkade: Snarare än att undvika besvärliga frågor har vi i allra högsta grad välkomnat dem. Det har vi nog alltid gjort, men i våras nådde välkomnandet en ny nivå, då vi bjöd in till debatt. Jag höll även två föreläsningar om skapelse och evolution och mitt i allt detta pågick livliga nätdiskussioner på församlingens facebook-sida.

Under dessa möten och diskussioner, liksom här på Newtonbloggen, dök det upp alla möjliga (och omöjliga) invändningar mot kristen tron. Vi hade fullt upp med att försöka svara på allt. Vår pastor David Cederström tog vara på alla invändningar och sammanställde dem i olika kategorier. Resultatet ser ni här nedan. Det blev en hel mötesserie där vi ger svar på vanliga invändningar mot tro.

Som ni ser är det redan dags för del 3. (Jag beklagar att jag hittills inte hunnit sprida informationen om detta.) För snart två veckor sedan besvarade jag invändningen ”Bibelns Gud är ett monster” och i lördags svarade David på frågan ”Hur kan man påstå att Jesus är enda vägen till Gud?” Nu på lördag är det min tur igen, och då ska jag visa varför detta resonemang inte håller: ”Gudshypotesen behövs inte längre – idag vet vi så mycket om hur världen och universum fungerar att idén om Gud spelat ut sin roll.”

Du som bor i närheten av Umeå… Du som kanske tycker att det ligger något i dessa invändningar… Du som letar efter svar… Eller du som bara är nyfiken på hur det är i en församling där man vågar bemöta (till synes) besvärliga frågor: Välkommen!

 

Hur många djur fanns med i Noas ark? – del 1

De som vill få det till att djuren inte skulle få plats i Noas ark, men som redan känner till att arken var väldigt stor, inser att de måste ta i riktigt ordentligt när det gäller antalet djur för att det hela ska bli orimligt. Därför utgår de gärna i sina egna beräkningar från att Noa hade representanter från alla levande organismer i arken. Man menar att det på arken måste ha funnits alla arter av insekter, bakterier, växter, ryggradslösa djur, fiskar, och valar – trots att dessa organismer skulle kunna överleva i vattnet utanför arken, och trots att Bibeln inte nämner dem bland de typer av organismer som faktiskt var med:

Av allt levande, av alla varelser, skall du föra in ett par i arken för att de skall överleva tillsammans med dig. Hankön och honkön skall det vara. Av fåglarna efter deras slag, av fyrfotadjuren efter deras slag och av alla kräldjur på marken efter deras slag skall ett par av varje slag gå in till dig för att förbli vid liv. – 1 Mos 6:19-20 (Folkbibeln)

Notera att ”av allt levande, av alla varelser” så var det bara vissa sorters organismer som skulle representeras i arken: fåglar, fyrfotadjur, kräldjur och eventuellt groddjur. Alla dessa är djur – närmare bestämt ryggradsdjur. Ett kapitel senare får vi ytterligare information.

Hela myllret av varelser på jorden gick under: fåglar, boskap och vilda djur, allt liv som jorden vimlade av, och alla människor. Allt som levde och andades dog, alla varelser som levde på land. Herren utplånade allt som fanns till på jorden, människor och fyrfotadjur, kräldjur och himlens fåglar: allt utplånades från jorden. Kvar blev bara Noa och de som var med honom i arken. – 1 Mos 7:21-23 (Bibel 2000)

Alltså skulle man kunna sammanfatta de räddade arterna med: ”landlevande ryggradsdjur som andas”. Knappt två procent av alla nu levande djurarter hamnar i denna kategori.

Där har vi förresten en annan sak som kritikerna tar till för att få det så trångt som möjligt i arken. De utgår gärna i sina egna beräkningar från att Noa hade med sig representanter från alla nutida arter. Det vore förstås omöjligt, eftersom de arter vi har idag inte är desamma som levde för ca 4300 år sedan. Efterhand som livet anpassar sig till olika miljöer uppstår ständigt nya arter. Denna anpassning – som är förprogrammerad i generna – lär ha varit mycket kraftig under tiden direkt efter floden. Då djuren spreds över planeten anpassades de till vitt skilda miljöer. Den genetiska potentialen minskade med tiden, så att variationen inom varje grupp blev mindre och mindre. Idag ser vi inte längre särskilt stora eller drastiska anpassningar.

Det räcker med släkten (åtminstone)

Hela släktet Panthera kan ha representerats av ett enda par kattdjur i arken. Genom vanlig hederlig ”mendelsk” variation fick deras avkomma olika utseende och egenskaper så att arterna lejon, tiger, leopard och jaguar uppstod. Ett lejon kan inte få en unge som är en tiger eftersom de specifika tiger-generna nu endast finns hos tigrar. Men deras förfader och förmoder, som alltså fanns med i arken, bar på alla de gener som behövdes för det mångfald som vi ser idag.

Alltså behöver det inte ha funnits ett par lejon, ett par tigrar, ett par leoparder och ett par jaguarer i arken. Alla arter inom släktet Panthera kan härstamma från ett enda par. Kanske var det till och med ett par i arken som gav upphov till hela familjen kattdjur, i vilken även lodjur, tamkatter och pumor ingår. Detsamma gäller förstås inom andra djurgrupper. Ta till exempel kolibrierna som är en stor familj med över 300 arter fördelade på över 100 släkten. Med tanke på att de alla är så lika varandra härstammar de sannolikt från ett fåtal olika ”slag”. Detta reducerar drastiskt antalet djur som behövde vara med i arken.

Förmodligen fanns det ett stort mångfald av olika arter även före Floden. Men det står inte att Noa skulle ta med ett par av varje ”art” – åtminstone inte enligt det sätt vi idag definierar art. Det står hela tiden ”fåglarna efter deras slag, av fyrfotadjuren efter deras slag och av alla kräldjur på marken efter deras slag”. Samma terminologi används i skapelseberättelsen, där Gud skapar de olika djuren ”efter deras slag”. (I Bibel 2000 har man dock använt sig av ordet ”arter”, vilket har orsakat en del missförstånd.)

Hur många var de då? Fortsättning följer i del två.

 

Kött ingick inte i människans ursprungliga diet

SVT publicerade idag ett reportage med rubriken ”Vi äter alltmera kött, nu varnar forskarna”. Det man varnar för är bland annat den ökade risken för hjärt- och kärlsjukdomar, diabetes och olika cancerformer, som hör ihop med konsumtionen av kött.

Detta får mig osökt att tänka på människans ursprungliga diet enligt Bibelns allra första kapitel. I den ingick det nämligen inget kött alls:

”Jag ger er alla fröbärande örter på hela jorden och alla träd med frö i sin frukt; detta skall ni ha att äta.” – 1 Mos 1:29

Detta var alltså Skaparens egna direktiv. Efter Floden tillät han kött som föda, dock med vissa restriktioner (1 Mos 9:3-4). Jag har svårt att tänka mig att Gud gjorde så att kött plötsligt blev nyttigt för oss. Det känns mer logiskt att detta var en eftergift från Guds sida. ”Okej, jag ser att ni väldigt gärna vill äta kött så därför ska ni få göra det. Men i så fall vill jag att ni gör det inom vissa ramar.” Sedan gav han mer utförliga instruktioner om vilka djur i synnerhet som var olämpliga som föda (se 3 Mos 11).

Makes perfect sense att lyssna på Skaparens instruktioner, tycker jag! På samma vis som vi är måna om att använda rätt sorts motorolja i våra bilar – enligt tillverkarens skötselråd – så bör vi förstås vara måna om att använda rätt sorts föda i oss själva – enligt skötselråden från den som tillverkat oss. (Eller anser vi att våra bilar är mer värdefulla än våra egna kroppar?)

Jag tycker också att det är roligt att forskningen på senare tid äntligen har börjat komma ikapp Bibeln i den här frågan.

 

Har kvinnor ett revben mer än män?

Delar detta videoklipp från creation.com. Översättning följer nedan.

 

Eftersom Eva formades av ett revben från Adam har en del kristna vuxit upp med uppfattningen ​​att män har ett revben mindre än kvinnor. Men det har de inte. Vissa anti-kreationister har använt detta för att håna Första Mosebok.

Men om någon idag förlorar sin hand betyder inte det att deras barn kommer att födas utan händer.

Intressant nog är revben ett av de få ben i kroppen som kan växa tillbaka om man tar bort det, så länge benhinnan – vävnaden runt benet – lämnas intakt.

Så, till och med Adam skulle ha haft samma antal revben som alla andra.

Läs mer här: Adams revben kan ha vuxit tillbaka 

 

Fullskalig kopia av Noas ark i Hong Kong

Världens första fullskaliga kopia av Noas Ark finns alltså i Hong Kong, närmare bestämt vid stranden på ön Ma Wan. Vid bygget av en stor väg till Hong Kongs flygplats, som är en av världens mest trafikerade flygplatser, behövde man korsa denna ö. Befolkningen på ön var förstås inte så förtjusta i tanken att en stor genomfartsled skulle byggas tvärs över deras hem. En advokatfirma tog då initiativet och gick in för att medla mellan regeringen och landägarna. De föreslog att regeringen bekostade att nya bostäder byggdes åt dem som behövde flytta från sina hem och att man dessutom upprättade en nöjespark på ön. Både regeringen och landägarna gillade förslaget.

Först visste man inte vad det skulle vara för slags nöjespark. ”De hade en vision om att göra något anmärkningsvärt – något enastående”, säger Matthew Pine som är verksamhetschef på parken. ”Det lades fram många idéer, en del var väldigt skandalösa och några var verkligen orimliga.” Idén om att bygga en park med Noas ark kom till slut från en liten flicka på åtta år. Hon ritade en bild som hennes pappa tog med till politikerna, och de älskade idén. Man anlitade arkitekter och ingenjörer och påbörjade projektet som blev ett samarbete mellan regeringen och privata investerare. (En sattelitbild av ön och arken kan ses här i GoogleMaps. Om man zoomar in till streetview får man även se många fina fotografier av parken.)

Arken under uppbyggnad. Bron heter Tsing Ma och leder till Hong Kongs flygplats.

Arken har nu blivit till ett av Hongs Kongs landmärken. Den är byggd enligt de mått som anges i Bibeln (dock med en något kortare aln – se Hur stor var Noas ark?). Istället för originalets tre våningar har den delats upp i fem. Där ryms ett antal restauranger, ett hotel, ett vandrarhem, flera utställningar samt en stor biosalong. Där kan man få se välgjorda filmer i 3D och 180 graders widescreen. Scenerna görs extra levande av det skakande golvet och vattendroppar som regnar ner över publiken.

Det är tydligt att de flesta utställningarna och aktiviteterna sköts av en kristen organisation. De filmer som visas i biosalongen handlar nämligen om Floden, israeliternas uttåg ur Egypten och Jesus död på korset. I utställningarna (med guidade turer) kan man få information om arken, Floden, Bibeln och skapelsetro. Det finns en replika av tabernaklet med förbundsarken, och då och då kan man möta Jesus familj som jagas av romerska soldater.

Parken utanför arken beskrivs som mycket familjevänlig. Den har en hinderbana, en liten djurpark, och en vacker trädgård med verklighetstrogna djur-skulpturer i naturlig storlek. Naturligtvis finns det två av varje djur – hela 67 par finns att beskåda. (Apropå ”par” så kan man även se en del brudpar som har valt att ta sina bröllopsfoton i den vackra omgivningen.) Man valde att placera djuren på väg ut ur arken (alltså efter Floden) för att sprida ett positivt budskap till Hong Kong, till Kina och till hela världen. Direktör Matthew Pine beskriver det budskapet med dessa ord:

”I våra liv kommer vi alltid att möta ‘översvämningar’. Vi kommer att få möta prövningar, svårigheter och lidanden. I våra liv handlar det ibland om sjukdomar, ibland är det ekonomiska bekymmer, ibland är det problem med relationer. Om vi kan finna något som kan bära oss genom dessa stormar, dessa översvämningar i våra liv som kan hota själva livet, då kan vi ta oss igenom dem, få en ny början, få ett nytt hopp – ‘som det var i Noas dagar.'”

Jag tycker detta är en mycket träffsäker beskrivning av det kristna budskapet. Många fokuserar så mycket på domedag och straff att de helt missar de goda nyheterna i att Gud så gärna vill rädda oss från allt detta. Den som kan bära oss genom livets alla bekymmer är förstås ingen annan än Jesus. Inte nog med att han kom för att vi ska få liv – han vill ge oss liv i överflöd (Joh 10:10)! Han ger nytt hopp och en ny början till alla som tar emot honom.

En halv miljon besökare fick del av detta positiva budskap under det första året, och då hade man ännu inte börjat annonserat i Kina. Till skillnad från Kinas fastland råder det religionsfrihet i Hong Kong. En klar majoritet av Hong Kong-regionens sju miljoner invånare kan räknas som ateister eller agnostiker eftersom de inte bekänner sig till någon religion. Bland dem som ändå gör det är de flesta buddhister, daoister eller tillbedjare av sina avlidna släktingar (konfucianism). Cirka 12 % av befolkningen är kristna och den andelen har ökat under de senaste åren. Kanske har det att göra med ovan nämnda kristna nöjespark som öppnades i maj 2009.

Religionsfriheten var förstås en förutsättning för att detta skulle kunna ske i Hong Kong. Det vore totalt otänkbart att ett sådant bygge skulle tillåtas i Kina – framför allt om det skulle finansieras av regeringen! Faktiskt skulle jag bli mycket förvånad om det skulle kunna hända här i Sverige, och det får mig att fundera över vad för slags religionsfrihet vi egentligen har i Sverige. Jämfört med Hong Kong framstår Sverige som ett starkt religionsfientligt land. Jag föreställer mig nämligen att det skulle bli vilda protester vid minsta ekonomiska fördel som tillföll parkens ägare om den byggdes här i Sverige. Jag kan höra många hasare (humanister, anti-teister, skeptiker och allmänt religionsfientliga eldsjälar) ropa att deras skattepengar minsann inte ska användas till att stödja spridandet av ‘pseudovetenskap’. Därmed avslöjar de något om sin syn på både religionsfrihet och fri vetenskap. (Vad får vetenskapen komma fram till egentligen?).

Själv blev jag mycket glad när jag hörde om (p)arken i Hong Kong och hur Bibelns sanningar och glada budskap där kan presenteras helt ogenerat för allmänheten – synd bara att det är lite långt för oss att åka dit. 😀

 

Hur stor var Noas ark?

För att kunna avgöra om Noa kunde få plats med alla djur i arken (som ett steg i att undersöka Bibelns tillförlitlighet) måste vi ta reda på hur stor arken var. Sådana uppgifter finns faktiskt återgivna i Bibeln – precis som vi skulle kunna vänta sig av en historiebok som berättar för oss vad som verkligen hände. Gud gav Noa dessa mått i byggnadsinstruktionerna:

Och så skall du göra arken: Den skall vara trehundra alnar lång, femtio alnar bred och trettio alnar hög. – 1 Mos 6:15 (Folkbibeln)

Hur lång var en aln?

I översättningen Bibel 2000 anges istället arkens mått i meter: 150, 25, 15. Då har man antagit att den aln som Noa använde var exakt en halv meter lång. En aln är avståndet från armbågen till fingerspetsen, vilket i genomsnitt är 27,2 % av kroppslängden. Den person vars underarm användes som måttstock för en aln på en halv meter bör i så fall ha varit lika lång som undertecknad, nämligen 184 cm (50/0,272).

‘Halvmetersalnen’ (500 mm) är dock något kortare än de alnar som till exempel egypterna använde sig av i sina byggnadsverk (524 mm), men den är också längre än de alnar som användes senare i Bibeln – se exempelvis 2 Krön 3:3 där det står att kung Salomo byggde templet efter ”den gamla alnen” istället för den nyare (och kortare) aln som var i bruk på hans tid. ‘Halvmetersalnen’ är därför att betrakta som en kompromiss mellan dessa båda alnar. Det är tydligt att den aln som avses i berättelsen om arken var längre än den som senare blev standard (457 mm). Om man tar Bibelns historiebeskrivning på allvar, och utgår från att egypterna, babylonierna och perserna var ättlingar till Noa, bör Noas aln i alla fall inte ha varit kortare än deras – alltså minst en dryg halvmeter. De byggde nämligen alla med alnar som var i storleksordningen 520-543 mm. Det talas även om engelska, kinesiska och aztekiska alnar som var 518-531 mm. Den aln som Noa använde bör åtminstone inte ha varit kortare än den egyptiska alnen.

Egyptisk aln (524 mm)

Frågan om hur lång en aln var på Noas tid hör uppenbarligen ihop med hur långa människorna var. Jag tror att människorna som levde före floden var betydligt resligare. I takt med att deras livslängd med tiden förkortades efter arken (vilket framgår i 1 Mos 11:10-26), så tror jag att även deras kroppslängd förkortades – som ett resultat av genetiskt förfall. Om människorna före floden var lika långa som Goljat från Gat (som David besegrade) så var de alltså minst tre meter långa. Då skulle deras alnar ha varit minst 815 mm långa.

Hur påverkas arkens storlek av alnens längd?

Så här påverkas den: I kubik! Eftersom det i första hand är volymberäkningar som är aktuella, kommer dessa alnar att multipliceras med varandra i tre dimensioner. En ökning av alnens längd med knappt 15 % leder förstås till en 15 % längre ark, men volymen blir hela 50 % större (1,15⋅1,15⋅1,15 ≈ 1,5). Med en 25 % längre aln får vi nästan dubbla volymen (1,25⋅1,25⋅1,25 ≈ 2,0). Tabellen nedan visar hur arkens längdmått, yta (fördelat på tre våningar) och volym påverkas av alnens längd. En ark som byggts baserat på en aln från en tre meter lång person skulle vara omkring 90 meter längre och ha fyra gånger större volym.

För att lättare få en uppfattning av hur mycket som ryms har jag även räknat ut hur många 20-fots ISO-containrar som skulle få plats (se bilden nedan). Containerns mått anges i kolumnen längst till höger. ”Containrar (area)” är helt enkelt arkens yta delat med ytan på en container. Om vi inte får utnyttja volymen maximalt genom att stapla burar/containrar ovanpå varandra (utan måste hålla oss till ytan på de tre däck som anges i 1 Mos 6:16), om vi dessutom antar att en del av ytan går bort på grund av stabiliserande strukturer, och om vi använder oss av den kortare ‘halvmetersalnen’, då har vi gjort arken så liten som möjligt utifrån de uppgifter vi har att tillgå. I denna minimalt tilltagna ark skulle det då rymmas över 700 containrar av den här storleken:

Varje container har alltså en yta på nästan 15 kvadratmetrar – som ett hyfsat stort sovrum. Minst 700 sådana skulle alltså ha fått plats i arken. Med en aln baserat på en tre meter lång person skulle det dock få plats nära 2000 containrar, eller över 6000 om volymen fick utnyttjas maximalt. Dessa area- och volymuppgifter är mycket användbara för att svara på om Noa kunde få plats med alla djur i arken. Vi tar med dem för att svara på nästa fråga: Hur många djur fanns med i Noas ark? Jag kommer alltid att utgå från minsta möjliga storlek på arken för att visa att djuren får plats med god marginal. Ibland kommer jag även hänvisa till de större måtten för att visa hur mycket utrymme som i så fall skulle bli över.

Stor som…

Vi har redan en något bättre bild av hur mycket som rymdes ombord på arken. För att få en bättre bild av dess totala storlek kan vi jämföra med Viking Lines M/S Gabriella som trafikerar sträckan Stockholm-Helsingfors. Baserat på den egyptiska alnen var arken ungefär lika lång och bred som detta fartyg. För att få en mer korrekt bild av hur hög arken var kan man kapa detta kryssningsfartyg längs den breda blå linjen.

För att matcha den längre alnen från en tre-meters-person, varför inte jämföra med Titanic! Om man kapar av fören och skorstenarna (se bilden till höger och nedan) så stämmer dimensionerna – förutsatt att vi byter höjden mot bredden. Kritiker som utifrån jämförelsen med Titanic är snabba att dra paralleller om sjöduglighet och säkerhet bör undersöka hur stabiliteten påverkas av att arkens bredd var större än dess höjd. 🙂

Men det allra bästa sättet att bilda sig en uppfattning om arkens storlek vore kanske att besöka den fullskaliga kopian av Noas ark i Hong Kong. (Jag har inte hittat några uppgifter om vilken aln de utgick från när de byggde den, men utifrån satellitbilden på GoogleMaps uppmätte jag den till 144 meter lång. I så fall har de använt en aln som är 480 mm.)

 

Hur fick alla djur plats i Noas ark?

Ovanstående fråga dyker alltid upp – förr eller senare – i diskussioner om Bibelns trovärdighet. Det är förstås en helt berättigad fråga. Om vi inte kan lita på berättelsen om Noas ark, hur kan vi då lita på något annat av det Bibeln säger? Här har vi faktiskt en perfekt möjlighet att pröva Bibelns tillförlitlighet. Skildringen om Noas ark är ett bra exempel på hur rimligheten i Bibelns skildringar kan prövas vetenskapligt. Vi kan förstås inte observera hur allt gick till, eftersom det har hänt i det förflutna, och det finns en hel del detaljer som vi inte kan få reda på. Men Bibeln ger oss i alla fall tillräckligt detaljerad information för att kunna beräkna och undersöka om själva scenariot är rimligt.

Det är förstås ingen överraskning att de som är kritiska till Bibeln – och bara menar att alltihop är uppdiktat av ”fåraherdar” eller ”bronsåldersbönder” – till varje pris vill skjuta Noas ark i sank, och på så vis även sänka Bibeln. Precis som dem som tror på Bibeln ser även kritikerna detta som en perfekt möjlighet att pröva Bibelns skildringar vetenskapligt, men de väntar sig förstås ett helt annat resultat.

Använd med tillstånd från AiG

Inte sällan ställs därför frågan (Hur fick alla djur plats i Noas ark?) med den bakomliggande tanken att det är totalt omöjligt och absurt: Djuren kan inte ha fått plats i Noas ark. I översta rutan i serien till höger påstår den förste mannen:

”Berättelsen om Noas flod är inte verklig. Noa skulle aldrig kunna få plats med alla de där djuren i arken!”

Den andre frågar då: ”Hur stor var arken och hur många djur behövde Noa ha med i den?”

Den förste mannen svarar: ”Det vet jag inte. Men Noa skulle aldrig kunna få plats med alla de där djuren i arken!”

Jag har själv mött folk som uttalat sig med samma tvärsäkerhet om att djuren inte skulle kunna få plats i arken. När jag sedan har frågat – precis som mannen i bilden – om de vet hur stor arken var och om de vet hur många djur som behövde få plats i den, så har jag fått samma svar: Det vet de inte. Men i så fall kan man förstås undra hur någon kan vara så säker på att ett okänt antal djur inte kan få plats i ett utrymme av okänd storlek? Det är bra att ställa dessa frågor till kritiker, eftersom de så effektivt avslöjar den bristande logiken i deras påstående.

För att kunna uttala sig om huruvida djuren skulle få plats eller ej behövs förstås mer information, och det kan faktiskt Bibeln förse oss med. Med hjälp av matematik och naturvetenskap kan vi sedan räkna ut och pröva huruvida berättelsen om Noas ark är rimlig. De två huvudfrågorna är som sagt:

Hur stor var Noas ark?
Hur många djur fanns med i Noas ark?

Men det finns förstås fler frågor som är intressanta i sammanhanget, och det finns en lång rad mer eller mindre genomtänkta invändningar:

Hur sjöduglig var Noas ark?
Hur kunde alla dinosaurier få plats i Noas ark?
Hur länge varade översvämningen?
Hur fick Noa plats med mat och vatten till alla djur?
Vad åt alla köttätande djur om det bara fanns två av varje slag på arken?
(Hur kunde rovdjur och bytesdjur samsas på arken?)
Hur hann Noa ta hand alla djur på arken?

Tog Noa med växter på arken?
Fanns insekter med i Noas ark?
(Det måste ha tagit tid för alla insekterna att spridas från Noas ark, hur kunde alla växter pollineras och föröka sig innan insekterna kom?)
Hur överlevde söt- och saltvattensfiskar i samma vatten … eller var de med på arken?
Hur överlevde alla sjukdomsbakterier på arken?
(Var alla djur och människor sjuka under hela resan för att kunna bevara alla sjukdomsbakterier?)
Hur kunde Noa samla ihop vartenda litet djur från alla delar av världen?
Hur tog sig alla djur från Noas ark till Australien och andra avlägsna platser?

Hur kunde Noa överleva utan syrgastuber om han befann sig högre än alla berg?
Hur kunde Noa och hans söner bygga en hel ark själva?
Hur klarade en 600 år gammal man av att bygga en stor ark?
Var lärde sig Noa teknologin för att bygga arken och varför levde den inte vidare efteråt?
Hur gjorde Noa för att inte de första plankorna i arken skulle ruttna bort innan de sista plankorna kom på plats?

Som sagt, mer eller mindre genomtänkta invändningar. De flesta av dem är sådana som jag själv hört eller sett ställas. Jag har formulerat om dem för att de ska kunna fungera som rubriker eller för att baka ihop flera frågor till en enda. En del påståenden har omformulerats till frågor. Jag räknar med att det kommer att dyka upp fler frågor och invändningar. Den här listan kommer därför att utvidgas med tiden. (Varje fråga här ovan kommer att få en länk till ett inlägg där det besvaras.)

 

Bibeltexter som säger att Jorden är rund

Det står ingenstans i Bibeln att Jorden skulle vara platt. Istället finns det några olika texter som på ett eller annat sätt säger att Jorden är rund.

Förstår ni inte, hör ni inte? Har det inte sagts er från begynnelsen, har ni inte vetat det sedan jordens grund blev lagd? Han tronar ovan jordens rund, de som bor på den är som myror. Han breder ut himlen som en duk, spänner upp den som ett tält att bo i. – Jes 40:21-22

Notera att syftet med texten inte är att berätta om hur världen är beskaffad. I så fall hade vi kunnat vänta oss en mer utförlig beskrivning på den punkten. Texten handlar istället om Gud, och detta med att Jorden är rund nämns som i förbifarten – som om det är en självklarhet som inte behöver förklaras närmare. Att Jorden är rund har man ju faktiskt kunnat se i alla tider. Till exempel har man kunnat se det vid månförmörkelser (skuggan som Jorden kastar på Månen) och genom att det första man såg på ett annalkande skepp var masterna (medan skrovet ännu doldes bakom horisonten). Vid havet kunde man till och med se att horisonten är välvd, precis som det står i en av Bibelns allra äldsta böcker:

En välvd horisont har han satt över vattnen, där ljuset gränsar mot mörkret.
– Job 26:10

Några verser tidigare kan vi förresten läsa att Jorden hänger fritt i rymden – alltså på samma vis som Solen och Månen.

Han spänner ut himlen i norr över det tomma, han hänger upp jorden på intet.
– Job 26:7

Mitt favoritexempel är dock Jesus egna ord då han talar om sin återkomst:

Om någon den dagen är uppe på taket och har sina tillhörigheter i huset, skall han inte gå ner och hämta dem. På samma sätt skall den som är ute på åkern inte vända tillbaka hem … Jag säger er: Den natten skall två ligga i samma säng. Den ene skall tas med och den andre skall lämnas kvar. – Luk 17:31, 34

Jag tror jag ska låta bli att förklara på vilket sätt denna text säger att Jorden är rund, och ge mina läsare chans att klura på den en stund. Jag vet att det blir så mycket roligare för den som kommer på det själv. 😀

 

Ska Bibeln läsas bokstavligt?

För att förstå svaret på den frågan måste du först känna till att Bibeln inte är en enda bok utan en samling av 66 böcker. Du behöver också veta att dessa skrifter tillhör flera olika genrer – dvs olika typer av skrift.

Tänk nu efter hur du läser olika typer av skrifter. Antagligen läser du på lite olika sätt om det du läser är:

• en nyhetsartikel – med syfte att kortfattat skildra en verklig händelse
• en ekonomirapport – med syfte att noggrant redovisa inkomster och utgifter som referens
• en låttext – oftast med syfte att förmedla en verklig känsla eller ett personligt budskap
• ett öppet brev – med budskap och råd som i första hand är riktade till specifika mottagare, men som fler kan ta intryck av
• en allegori – med syfte att förtydliga en viss poäng men där detaljer kan vara överdrivna eller helt fiktiva – fast poängen är verklig
• en debattartikel – med syfte att argumentera för en viss ståndpunkt

Vad skulle du nu svara om någon frågade: Ska alla dessa texter läsas bokstavligt?
Visst skulle det kännas lite svårt att svara på den frågan?

Det känns kanske naturligt att en nyhetsartikel ska läsas bokstavligt, medan det i en allegorisk skildring är mer ”bildligt talat”. Bildligt används ju ofta just som motsats till bokstavligt. T ex kan den här meningen tolkas både bokstavligt och bildligt: ”Jag tappade hakan.”

Men det stämmer inte i alla lägen. Betrakta den här meningen: ”Blodpudding är det absolut värsta jag vet!” Om detta tolkas bokstavligt så innebär det att den som sa det faktiskt inte kan komma på någon tortyr som skulle vara mer fruktansvärd och plågsam. De flesta skulle dock förstå att detta var en överdrift. (Jag är inte en av dem eftersom jag inte kan låta bli att märka ord. :D) I det fallet skulle man kunna säga att motsatsen till bokstavligt är ”som det är menat”. I så fall… Om det står mellan att tolka bokstavligt eller att tolka som det är menat, så rekommenderar jag att alltid tolka som det är menat. 🙂 Då gäller det bara att ta reda på hur det är menat, och det kan vi oftast få reda på genom att se efter vad det är för typ av text.

Genom att klicka på länkarna ovan kan du (när de är klara) läsa hur jag likställer de olika typerna av skrift med de olika genrer som förekommer i Bibeln. Med detta vill jag visa dig hur du med hjälp av en mycket enkel princip kan lära dig tolka Bibeln på rätt sätt:

Bibeln ska läsas precis som andra texter; i sitt sammanhang och med textens genre i åtanke.

 

Har djävulen horn?

Alla har vi sett den typiska bilden av djävulen – en röd sagofigur med horn och eldgaffel. Ibland har han ett spjut på svansen och ett svart bockskägg. Ofta ser han väldigt ful och dum ut.

I bilden till höger ser vi en särskilt ful version. Den gjordes på 1200-talet och ingick som illustration i Codex Gigas (den gigantiska boken) – en Bibel som numera är känd över hela världen som ”Djävulsbibeln”. Det namnet har den fått på grund av just denna bild. (Djävulsbibeln finns faktiskt på Kungliga Biblioteket i Stockholm.)

Jag undrar varför djävulen började porträtteras på detta sätt. Var syftet att göra folk mer rädda för honom? Eller var syftet att förlöjliga honom? I så fall kanske det var just för att folk skulle slippa vara rädda för honom?

Än idag avbildas han på detta sätt, och jag frågar än en gång: Varför? Det är ju inte alls så Bibeln beskriver honom. Där beskrivs han som ängeln Lucifer. Även om han har förlorat mycket av den glans han en gång hade när stod vid Guds sida, så kan han ännu uppträda som en ljusets ängel (2 Kor 11:14).

Naturligtvis har Satan inget emot att människor tänker sig honom som en komisk sagofigur. En sådan kan ju knappast utgöra något verkligt hot. Även bilden av en Sith Lord-liknande lieman med svart huva och stelt ansikte duger också gott. Det är mycket lättare att bedra folk om de väntar sig att alla strålande änglar som visar sig för dem måste vara budbärare från Gud.

En annan typisk bild av djävulen är att han på något vis skulle vara chef över helvetet – som om han hade fått i uppdrag av Gud att utfärda Guds straff. Sitter han måhända vid termostaten och bestämmer att ”idag ska mördarna få det lite extra hett om öronen, och imorgon tar vi lögnarna”?

Knappast! Om det är någon som borde grillas för ovan nämnda brott så är det väl han som ”har varit en mördare från första början” samt ”en lögnare och lögnens fader”! (Joh 8:44)

Någon evig plåga i helvetet tror jag inte på. Vad Bibeln lär är istället att Satan en dag kommer att förintas tillsammans med alla som på ett eller annat sätt har ställt sig på hans sida. För att förstå hur det hela hänger och hur det kommer att sluta, behöver man få veta hur allt började. Därför vill jag rekommendera dessa blogginlägg:

Strid i himlen
(pilotavsnitt till en filmserie som är under produktion)

Liknelsen om Datateknikern
(en allegorisk skildring av striden mellan Gud och Satan)

För att citera Satan…
(en mycket bra låt som avslöjar Satans strategier)

”Vem skapade Satan och helvetet, och varför?”

Om Gud visste vad Lucifer skulle göra, varför skapade han honom?

 

Är Satan som en ouppfostrad pitbullterrier som Gud har släppt lös?

I en kommentar av signaturen Sake liknas Satan vid en vildsint pitbullterrier som Gud inte har tagit ansvar för. Kommentaren kan läsas i sin helhet här under mitt inlägg Om Gud visste vad Lucifer skulle göra, varför skapade han honom?

Johannes, din berättelse hänger inte hop – logiskt. Liknelser är ju populära ibland troende,
jag väljer därför att åskådliggöra min kritik mot berättelsens logik genom en sådan.

Sake. Jag uppskattar att du har läst mitt resonemang och att du verkar ha gjort en uppriktig ansträngning att förstå det. Jag ska försöka förklara de punkter som du upplever som ologiska.

En man skaffar sig en pitbullterrier som valp. Den har en utomordentligt fin stamtavla och är väldigt söt.
Men mannen låter hunden uppfostra sig själv, dvs exercera fri vilja.

Här ser jag att du har missförstått vad som menas med fri vilja. Det innebär inte frihet att göra precis som du vill. Det innebär helt enkelt att du inte är en robot. Den fria viljan är en egenskap hos oss som Gud uppenbarligen värderar oändligt högt – så högt att han låter sig själv och hela sin skapelse genomlida den mest fruktansvärda kris, hellre än att tumma det minsta på den principen. Slopa den fria viljan? Det finns inte på kartan!

Det finns en baksida med den fria viljan: Ett par mänskliga föräldrar kan uppfostra sina barn på allra bästa tänkbara sätt, men ändå få erfara att barnen en dag vänder dem ryggen. Föräldern Gud uppfostrade Lucifer på allra bästa tänkbara sätt. Precis som i all uppfostran innebär det att föräldern sätter gränser, och det tror jag verkligen att Gud har gjort och fortfarande gör när det gäller Satan. Se till exempel vad Gud sa om Job. ”Nåväl, jag ger honom i din hand. Men du måste skona hans liv.” (Job 2:6).

Hunden växer upp till att bli rejält elak och stridför, något som omgivningen bittert får erfara, med ihjälbitna hundar, svårt skadade barn och vuxna, då mannen låter hunden springa helt lös i omgivningen.

Din beskrivning av Satans raseri och våldsamma framfart stämmer faktiskt överens med Bibeln (se t ex Upp 12:12 och 1 Pet 5:8), men däremot stämmer det som sagt inte att Gud har släppt honom helt lös. Det finns gränser. Dessa gränser ifrågasätts ständigt av Satan, som envist förhandlar om större svängrum och frihet att få bevisa sina poänger. Han kräver att få släppas helt lös, men Gud håller hårt i kopplet. Det kommer han att göra ända tills Upp 20:7 går i uppfyllelse: ”När de tusen åren har gått skall Satan släppas lös ur sitt fängelse.” Rädda sig den som kan! (Joel 2:32)

I detta läget, eller troligen redan vid första anmälda incident, skulle samhället utkrävt juridiskt ansvar av mannen. Dels för att han, som varandes hundens ägare är ansvarig för vad hunden gör (men detta är inte intressant för liknelsen), dvs oavsett uppsåt så finns där ett ansvar. Men, något mer intressant är att han genom att släppa hunden vind för våg i samhället TROTS ATT HAN VISSTE att hunden var elak och aggressiv, skulle kunna fällas till ansvar för de skador som hunden tillfogat andra med ett underliggande likgiltighetsuppsåt som grund.

Det är väldigt intressant att du säger detta, eftersom du omedvetet refererar till en lag som Gud själv gav genom Mose. Där är det inte pitbull som används som exempel, utan en annan typ av bull.

Om en oxe stångar ihjäl en man eller en kvinna, skall oxen stenas, och dess kött får inte ätas, men ägaren skall gå fri. Men om oxen brukar stångas och ägaren vet om det men ändå inte vaktar den, och om oxen dödar en man eller en kvinna, då skall oxen stenas och dess ägare skall också mista livet. – 2 Mos 21:28-29

Visst var det en klok lag som verkligen utkrävde ansvar av ägaren? Så, hur är det då med Gud? Borde vi utkräva samma ansvar av honom i fallet Satan? I så fall borde både Satan (djuret) och Gud (ägaren) båda avtjäna dödstraffet. Gud har redan gjort det (check!), och Satan kommer att få göra det då tiden hunnit ikapp Upp 20:10 (check!).

Jag tror nog att de flesta kan hålla med om att Satan förtjänar det. Men jag tycker inte att hans skapare förtjänade att dö, och det är av den enkla anledningen att jag inte tycker att Gud kunde ha hanterat situationen på ett klokare och bättre sätt än han gjorde. Låt mig utveckla…

Enligt din logik motsvarar likgiltighetsuppsåtet istället en akt av kärlek mot människan.
Detta hade aldrig hållit som en försvarsstrategi i svensk domstol.
Du menar dessutom att mannen i förväg har full kännedom om att hans hund kommer att skada människor, vilka människor som kommer att skadas och hur, men trots detta undlåter att kontrollera hunden, vilket jag anser borde bedömas som att mannen uppsåtligen låtit dessa människor lida skada.

Det är nu vi måste ta ett kliv ur din liknelse och inse att det finns en avgörande skillnad mellan Satan och en pitbullterrier. Han är inte ett ”oskyldigt” djur som drivs av sina instinkter och impulser. Han är inte ett offer för omständigheterna. Istället är han en intelligent varelse som kalkylerat och utstuderat döljer sin karaktär och sina avsikter i invecklade bedrägerier. (Vissa har han till och med bedragit så pass att han lyckats dölja sin existens!) Han har ljugit och kamoflerat sig ända sedan den här världen skapades. För att inte Eva skulle känna igen sin fiende ”klädde han ut sig” till en oskyldig och klok liten orm, som sa: ”Ni kommer visst inte att dö. Men Gud vet att den dag ni äter av frukten öppnas era ögon, och ni blir som gudar med kunskap om gott och ont.” (1 Mos 3:4-5) Han säger alltså: ”Gud ljuger för er. Det är han som är er fiende.”

Att en bitsk pitbullterrier behöver tjudras är ju rätt uppenbart. Hans grannar skulle säkert känna sig mycket lugnare om ägaren ”gjorde sig av med den”. Men det Satan presenterar är intellektuella argument (vilket pitbullterrier sällan brukar uttrycka). Oavsett hur farliga argumenten är, så kunde inte Gud döda honom för det. Han skulle kunna göra sig av med argumentens upphovsman, men då själva argumenten skulle därmed ha odödliga! Om Satan anklagar Gud för att vara en hänsynslös tyrann – en diktator som inte tål att ifrågasättas – då kan inte Gud vinna genom att plötslig avrätta eller på annat sätt få tyst på upprorsmakaren. Det skulle bara bekräfta Satans anklagelse.

Gud måste bevisa sin godhet och vinna vårt förtroende. Det har han gjort nu under 6000 år – särskilt när Jesus dog på korset. Under tiden har vi även fått se Satans rätta jag – särskilt när Jesus dog på korset. Hans sanna karaktär måste bli fullständigt tydlig för alla för att det aldrig mer ska uppstå ett nytt uppror. Det är av kärlek till oss som Gud tillåter lidandet, för att en dag vinna hela striden på ett sätt så att karusellen aldrig behöver börja om på nytt. Alla behöver bli övertygade om sanningen!

Att ta tag i ett problem så ordentligt att det reds ut en gång för alla – det tycker jag inte direkt är att betrakta som ”likgiltighet”.

Vidare i liknelsen – mannen har i sin makt att när som helst kuva hunden, eller till och med döda den om det skulle behövas. Men han väljer att utsträcka hundens liv och därmed terror, för att ge så många av människorna i grannskapet chansen att ty sig till honom innan han tar bort sin egen hund.
Kärleksfullt? Logiskt? Nej! bara knasigt.

Hade det farliga i Satans argument varit tillräckligt uppenbart från första början, då hade striden kunnat avslutas mycket tidigare. Men nu var det inte så uppenbart, så därför är det inte bra om Gud har för bråttom. Själv skulle jag inte ha några problem med om Gud skulle låta Satan förstöra hela den här planeten, så länge det slutgiltigt skulle leda till att allt blir bra och förblir bra. Do what it takes!

Dessutom kan man säga att några tusen år av lidande är en försvinnande kort tid sett ur ett evighetsperspektiv. (Om det vittnar ju alla ni som tror att Jorden är miljarder år gammal.) Jag säger som Paulus:

Mina kortvariga lidanden väger ju oändligt lätt mot den överväldigande, eviga härlighet de bereder åt mig, som inte riktar blicken mot det synliga utan mot det osynliga. – 2 Kor 4:17

 

Om Gud visste vad Lucifer skulle göra, varför skapade han honom?

I detta inlägg svarar jag på en kommentar av signaturen jon, som kommenterade föregående inlägg (För att citera Satan…).

Hmmm… har jag förstått det rätt??
Gud skapade Lucifer TROTS han VISSTE att Lucifer skulle vända sig bort från honom.

Den Lucifer som Gud skapade var perfekt (se ”Vem skapade Satan och helvetet, och varför?”). Det var inte Gud som gjorde honom till motståndaren Satan, utan det var han själv som valde att bli det. Alltså hade inte Gud gjort honom sådan. Han hade gett Lucifer de allra bästa tänkbara förutsättningarna för att inte välja den väg som han valde.

Men du har helt rätt i att Gud – som är oberoende av tiden som han själv har skapat – kunde se slutet från början (se Schack matt på 2000 drag!). Han visste alltså redan innan han skapade Lucifer vad denne skulle ställa till med. Han visste också det vi ännu inte har sett men ändå har fått veta i förväg genom Bibeln: att det hela kommer att sluta med att Lucifer och alla hans anhängare dör, men att det därefter aldrig kommer att bli något mer uppror.

Jag vet inte om du är förälder, men låt oss anta att du är det och att du är den mest perfekta föräldern som finns. Finns det då ingen som helst risk att något av dina barn en dag kommer att vända sig bort från dig, och till och med börja hata dig? Du inser nog att så länge dina barn har en fri vilja finns det alltid en möjlighet att det kan hända.

Anta nu att du på något vis får kännedom om framtiden, innan du ens får ditt första barn. Du får veta att ett av alla dina barn – vi antar att du kommer att få många – en dag kommer förklara krig mot dig och orsaka mycket lidande och sorg för hela familjen. Det barnet kommer att övertyga flera av dina andra barn att du är en fruktansvärd förälder. Han får dem att hata dig. Vad skulle du göra om du fick veta det? Skulle du välja att aldrig någonsin bli förälder?

Men det finns mer. Du får också veta att deras hat en dag kommer att bli deras död. Du vet att det kommer att innebära en fruktansvärt djup sorg och saknad som aldrig kommer att gå över. Men du vet också att du – om du låter dig själv genomgå en fruktansvärt smärtsam och omänsklig prövning – en dag kommer att få glädja dig åt gemenskapen med alla dina kvarvarande barn, och att ni kommer att få leva lyckliga tillsammans för all framtid. Så, än en gång: Vad skulle du göra om du fick veta det? Skulle du välja att aldrig någonsin bli förälder?

Gud valde att bli förälder, fastän han är den som lider allra mest. Jag är tacksam att han valde det, för annars skulle jag aldrig få en chans att vara med om det överflödande liv som väntar alla som vill.

Lucifer, sedermera satan, Gör sen allt för att få människorna att vända sig från gud. (Syftet med detta har dock aldrig riktigt framkommit. Satan borde för den delen vara så pass läskunnig att han kan kolla upp i första bästa bibel att det faktiskt är rätt kört för honom)

Gud har hela tiden varit väldigt tydlig med hur det hela kommer att sluta. Det var dock inte förrän när Jesus dog på korset som Satan själv kunde se att det var kört – att han oundvikligen blir schack matt på 2000 drag! En artig och hedersam schackspelare skulle kanske i det läget sträcka fram handen och erkänna sig besegrad. Satan valde att fortsätta spela till the bitter end, vilket verkligen inte är särskilt hedersamt med tanke på att de spelpjäser han offrar för att nå dit är människor. Han hade redan en väldigt destruktiv spelstil, och den blev inte desto mindre våldsam av hans raseri inför en stundande förlust.

”Hans raseri är stort, ty han vet att hans tid är kort.” – Upp 12:12

”Er fiende djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter någon att sluka.” – 1 Pet 5:8

Gud låter honom hållas och till och med använder sig av Satans tjänster (Job) i eget syfte.
Hmmm… Sen låter gud ondskan frodas på jorden.

Anledningen till att Gud låter Satan hållas – och till och med låter honom utsätta Guds mest trogna vänner för de mest plågsamma prövningar – är att Gud har vår framtid i sikte! Han måste vinna det här kriget på ett sätt som gör att det aldrig någonsin kan uppstå ett nytt krig. För att det ska vara möjligt måste först de fruktansvärda konsekvenserna av Satans agenda bli uppenbara för alla. Därför måste han låta Satan hållas. Gud skulle ha klippt banden med Satan för länge sen (så att han dog) om det inte vore för att det hade orsakat ett ännu starkare ifrågasättande av Guds karaktär, vilket i sin tur skulle leda till att Gud aldrig kunde garantera ett slut på kriget.

Han låter dessutom människan reproducera sig i miljarder
i hopp om att i alla fall några ska vara så rättrogna att han kan släppa in dom i himlen.
Passersedeln till himlen är att man tror på gud.

Eftersom Gud redan är i framtiden ”hoppas” han inte att kunna rädda bara ”några”, för han vet att han kommer att kunna rädda många – ”en stor skara som ingen kan räkna” (Upp 7:9). ”Passersedeln till himlen” är att man är Guds vän och följer i hans fotspår (vare sig man vet det eller ej). Man måste också vara beredd att lägga sig under kniven och låta kirurgen Jesus genomföra den obligatoriska hjärttransplantationen. Det är tack vare denna förvandling som himlen kan vara en säker plats för all framtid trots att den innehåller en massa före detta syndare.

Han har inte lämnat speciellt mycket spår efter sig utom en bok som i sig är extremt motsägelsefull
och vars ”bevis” motsägs direkt av det observerbara.

Bibeln är inte en bok utan 66 olika böcker, skrivna av olika författare från olika tidsåldrar, från olika kulturer, med olika bakgrund och olika perspektiv, men som ändå med fantastisk samstämmighet skildrar samma historia och berättar om samma Gud. Jag har många gånger hört talas om att det skulle finnas motsägelser i Bibeln, men har hittills aldrig sett något exempel som överlevt dagsljuset. Jag har heller aldrig sett något i Bibeln som motsägs av det observerbara. Istället får jag gång på gång se Bibelns historia bekräftas. Gud har lämnat väldigt många spår i både historien och naturen: ”Alltsedan världens skapelse har hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomlighet, kunnat uppfattas i hans verk och varit synliga.” (Rom 1:20) Det finns ingen ursäkt att inte se den uppenbara sanningen.

Dock låter han Satan härja på fritt för att vinna så många själar som möjligt…..

Gud låter Satan härja på (dock inte fritt) för att Gud ska vinna så många som möjligt.

För Herren är en dag som tusen år och tusen år som en dag. Det är inte så som många menar, att Herren är sen att uppfylla sitt löfte [om Jesus ankomst]. Han dröjer för er skull, eftersom han inte vill att någon skall gå förlorad utan att alla skall få tid att omvända sig. – 2 Pet 3:3-9

Ifall du menade att Satan vinner någon så vill jag bara säga att det gör han verkligen inte. Precis som schackspelaren kan han inte vinna utan enbart förlora spelpjäser. Han kan däremot göra så att Gud förlorar så många som möjligt. Det är precis vad han vill. Om han nu inte själv kan vinna så tänker han i alla fall göra så att det blir en så dyrköpt seger som möjligt för Gud, som inte vill förlora en enda av sina skapelser. Jag tror knappast att Gud kommer att jubla när Lucifer till slut dör. Han kommer att vara den som sörjer mest av alla.

Det är kärlek det…….

Ja, det är kärlek det. En kärleksfull och oändligt vis förälder väljer att agera på det allra bästa sättet. Ibland kan det vara svårt för hans barn att förstå hans vägar medan de är mitt inne i det. Så var det till exempel för Job. Men en dag kommer vi att kunna se det hela i ett större perspektiv och utbrista: ”God, I see what you did there!”

 

För att citera Satan…

Jag tycker att The Arrows har träffat mitt i prick med den här låten: In the words of Satan avslöjar träffsäkert intentionerna och metoderna hos lögnens fader samtidigt som dessa ställs i kontrast till den kärlek och befrielse som Gud vill ge oss.

 

För att alla ska förstå den kommer här min översättning av låttexten, som är skriven ur Satans perspektiv:

Jag har varit här sedan begynnelsen – vet precis hur du fungerar
Jag kan alla dina begär och vad som får dig att bli våldsam
Jag har ljugit från första början bara för att få dig att spela en roll
I mitt ändlösa uppror mot Fadern Gud

Jag hatar allt vad han är, och jag får dig att också hata honom
Jag får dig att hata honom med dina handlingar – det är så lätt för mig att göra
För du gillar det – synd känns bra för egot
Du älskar det – så kom igen, släpp loss nu!

Och hela tiden drar jag upp dig, som min fina lilla marionettdocka
Du är min älsklingsrobot – välkommen till föreställningen
Men jag tittar på dig, och hela helvetet är med mig och
Hjälper mig att få mina lögner att verka sanna

Åh, och det finns en lögn som passar för alla – alla
En lögn som öppnar upp ditt hjärta så att jag kan få lite
Mer av din fria vilja – jag drar upp dig, drar upp dig
Ge mig kontrollen – det är därför jag säger dig och säljer dig
Allting och vadsomhelst som tilltalar din mänskliga sätt att vara
Och jag använder alltihop mot dig
Bara för att hindra dina ögon från att se förbi det liv du lever,
Förbi stunden du är i, förbi din synds njutning
Eller cigaretten du röker, kvävd av ditt begär
Jag gör dig berusad av högmod
Och väver in dig så djupt i mitt nät så att du inte ser ljuset
För att inte tala om att jag dränker dig, jag fortsätter bedra dig…

För jag berättar inte för dig
Om Gud i himlen
Som älskar dig
Som längtar efter dig

Nej, nej
Jag berättar inte för dig
Om friheten i förlåtelse och sanning
Varför skulle jag berätta det för dig?
Varför skulle jag berätta för dig om sanningen?

Men jag säger istället att för miljoner år sedan exploderade en olycka
Och du är resultatet av detta kosmiska okända
Med inget egentligt syfte, skapad utan något egentligt uppsåt
Orsaken till att du lever är bara: tillfällighet
Så allt som återstår är vad du kan uppnå
Vilken mening du än fyller dina dagar med
Du bestämmer, men jag hjälper dig att känna igen de viktiga sakerna i livet:

Jag introducerar pengar, som sägs vara roten till all ondska
Så jag knyter ihop ditt egenvärde med den lön du får
Var slav till din egendom, dina smycken, dina bilar och saker
Gör reklam för lögnen i tv så att du vill ha allt bling
Du säljer bit för bit varje del av din själ
Klättrandes upp för stegen av ekonomisk kontroll
Åh, människans habegär gör det så lätt att förvränga Faderns plan

Eller så säger jag att…
Det finns en himmel, men det finns många vägar som leder dit
Håller dig så förvirrad att du förblir bunden av din synd
Jag säger att det finns många vägar till samma gud
Håller dig distraherad av dina metoder så att ditt hjärta förblir hårt
Jag får dig att tro att du har andlighet
Men det är i själva verket bara känslomässig alkemi
Åh, självavguderiets fåfänga – jag låter dig aldrig se att det föder:
Hedonism! Whoo! Det är den här generationens melodi.

Kom igen! Drick den, snorta den, rök den, svälj den
Tugga på min illusion av frihet tills du spyr upp den.

Men jag berättar inte för dig
Om Gud i himlen
Som älskar dig
Som längtar efter dig

Nej, nej
Jag berättar inte för dig
Om friheten i förlåtelse och sanning
Varför skulle jag berätta det för dig?
Varför skulle jag berätta för dig om sanningen?

Satan tar till alla medel för att vi inte ska upptäcka sanningen om Guds karaktär. Satan är inte kräsen på den punkten. Vad det än är som för oss bort från Gud duger till att tjäna hans syften. Men allt detta går ut över oss och skadar oss. De goda nyheterna är att Jesus har gått ännu längre för att rädda oss från synden och dess konsekvenser, men inte på ett sätt som skadar oss. Istället för att låta det gå ut över oss, har han låtit det gå ut över sig själv.

 

”Vem skapade Satan och helvetet, och varför?”

Ovanstående fråga ställdes av signaturen alternativmedicin som kommentar till ett tidigare inlägg. Frågan har redan fått ett alldeles utmärkt svar av Kim Majholm här, så jag tänkte egentligen bara utveckla det och komplettera med lite fler förklaringar och bibeltexter.

Vem skapade Satan, och varför?

I honom [Jesus] skapades allt i himlen och på jorden, synligt och osynligt, troner och herravälden, härskare och makter; allt är skapat genom honom och till honom. Han finns före allting, och allting hålls samman i honom. – Kol 1:16-17

Eftersom allt och alla som finns till är skapade av Gud, så är även Satan skapad av Gud. Men det var inte Gud som gjorde honom till ”Satan”. Satan är nämligen ett hebreiskt ord som betyder ”motståndare”. (I det här inlägget kan man läsa mer om på vilket sätt Satan är Guds motståndare: Är vi bara spelpjäser i Guds schackspel?) Det var inte Gud som gjorde Satan till en motståndare (”Gud frestar ingen” – Jak 1:13-17). Han skapade honom helt perfekt, och precis som med oss människor skapades han till gemenskap och kärlek.

Du var som en dyrbar sigillring. Du var full av vishet och fulländat skön. I Eden, Guds trädgård, bodde du. Du var höljd i ädelstenar av alla de slag: karneol, topas och kalcedon, krysolit, onyx och jaspis, safir, rubin och smaragd. Av guld var dina smycken och prydnader, gjorda åt dig den dag du blev skapad. Du var en kerub som jag hade smort och satt till beskyddare. På det heliga gudaberget bodde du. Där gick du bland gnistrande stenar. Du var oförvitlig i allt vad du gjorde, från den dag du blev skapad till dess att orätt kom i dagen hos dig. – Hes 28:12-15

När Gud skapade Lucifer (lat. ”ljusbärare”) var han alltså ”oförvitlig”, vilket är detsamma som ”fullkomlig”. Engelska översättningar använder ord som ”blameless” och ”perfect”. Så om det inte var Gud som gjorde Lucifer till Satan (motståndaren). Vem var det då? Jo, det var han själv som valde det. I Jesajas bok får vi veta vad det var för ”orättfärdighet” som blev funnen hos honom, och varför:

Det var du som sade till dig själv: ”Upp till himlen skall jag stiga. Ovan Guds stjärnor skall jag resa min tron och ta säte på gudaberget längst uppe i norr. Jag skall stiga upp ovan molnen, jag skall bli som den Högste.” – Jes 14:13-14

Trots sin redan upphöjda position var Lucifer inte nöjd. Han ville ta emot de andra skapade varelsernas tillbedjan. Detta var den orättfärdighet som först blev funnen hos honom. Detta begär växte sig starkare och starkare. Precis som med alla andra begär antar jag att det växte genom att han matade det. För att få mer makt och inflytande började han ifrågasätta Guds karaktär, och sprida missnöje bland de andra änglarna. Man kan säga att han uppfann världens fulaste språk: lögniskan. Med lögnen som vapen vann han över många till sin sida. Så började den stora striden i himlen, och så blev Lucifer motståndare till Gud. Så blev han Satan.

Vilket kontrast mellan Satan och Jesus! Satan som ville bli ännu mer upphöjd, och Jesus som villigt avstod från sin gudomliga gestalt, blev människa och plågades på ett kors (Fil 2:6-8) – för att vinna tillbaka oss ur Satans järngrepp!

Vem skapade helvetet, och varför?

Helvetet är inte en plats som finns nu och det är inte heller en plats där någon kommer att plågas i evighet. Helvetet är istället ett tillfälle i framtiden då Gud kommer att utplåna Satan och alla som valt att ställa sig på hans sida. På motsvarande sätt som när hela världen med all dess ondska en gång tvättades med vatten, kommer den ännu en gång att renas – fast den här gången med eld (2 Pet 3:6-7). Resultatet är evigt (slutgiltigt). Bibeln säger förresten att Satan själv kommer att förintas i den elden. Det kan vi till exempel läsa om i fortsättningen av de texter från Hesekiel och Jesaja som jag citerade tidigare, eller i Upp 20:10 (i kombination med v 14 och andra texter på ämnet).

Så även om helvetet inte är vad många tror att det är, så är det alltså Gud som en dag kommer att ”skapa” det. Varför? Jo, för att utplåna all ondska. Att låta ondskan och lidandet fortsätta i all evighet vore ett rent helvete. Att Gud sätter stopp för det är faktiskt ett bevis på hans barmhärtighet och kärlek.

Tar gärna emot följdfrågor på detta!

Se även:
Filmtips: Hell and Mr Fudge
Den viktigaste av alla kristna läror: Sanningen om Guds karaktär
Vilka är Gog och Magog?

 

Pi-nsamt dålig matematik att hävda bibliskt fel om pi

Första gången jag hörde det här som ett argument mot Bibelns trovärdighet trodde jag att det var menat som ett skämt. Efter att nu ha hört det ett antal gånger börjar jag mer och mer förstå att det är många som faktiskt uppfattar detta som en allvarlig brist i Bibeln. Det har fått mig, som matematiklärare, att istället börja fundera över brister i matematikundervisningen här i vårt land (eller kanske är det bara bland bibelkritiker som det saknas kunskaper i matematik). Vad det handlar om är detta: Det hävdas att Bibeln hävdar att pi (π) är 3, fastän det egentliga värdet är närmare 3,14.

Men Bibeln uttalar sig aldrig om pi. Det står inte att det finns ett förhållande mellan en cirkels omkrets och diameter och att det är si eller så mycket. Däremot beskriver Bibeln en stor cirkelrund bassäng på följande sätt:

Han gjorde vidare Havet i gjutgods. Det var cirkelrunt och mätte tio alnar från kant till kant; det var fem alnar högt och 30 alnar i omkrets.
– 1 Kung 7:23 (upprepas i 2 Krön 2:4)

Visst, tar man måttet 30 och delar det med 10 så blir det 3. Men det är bara dålig matematik att klaga på att det inte blir närmare 3,14.

För det första: En sådan slutsats tyder på bristande kunskaper om betydelsen av att ta hänsyn till noggrannhet och värdesiffror i beräkningar. Man kan inte använda sig av ungefärliga och avrundade mätvärden och förvänta sig ett exakt svar. Till exempel: Om uppgiften är beräkna arean av en cirkel med den uppmätta radien 5 cm; då är ”78,539851 kvadratcentimeter” inte ett bra svar, även om det är precis vad miniräknaren visar (efter att man knappat in 5 i kvadrat gånger pi). Svaret gör nämligen anspråk på större noggrannhet än vad som anges i det ingående mätvärdet 5 cm (som kan vara avrundat från 4,51 eller 5,49). Hade det stått att radien var 5,0000000 cm istället för bara 5 cm hade det varit ‘en annan femma’. 😉 Ungefärliga mätvärden kan endast ge ungefärliga resultat. För att få ett exakt värde på pi baserat på två mätvärden (både diameter och omkrets) behövs mer exakta mätvärden.

Hur vet jag då att de mätvärden som anges i 1 Kung 7:23 (10 respektive 30 alnar) inte är tillräckligt exakta mått? Jo för att…

• Inga decimaler anges. I Bibeln används aldrig tiondelsalnar – inte heller tredjedelsalnar eller fjärdedelsalnar. (Ibland används dock halvalnar – t ex i 2 Mos 25:10) En aln är avståndet från armbågen till långfingerspetsen – lite under en halv meter. Det finns inget praktiskt sätt att dela upp en aln i mindre enheter. Man brukade ange mindre mått i ”handsbredd” vilket förresten görs tre verser senare: ”Godset i Havet var en handsbredd tjockt”. Men jag har aldrig sett dessa två olika måttenheter kombineras, såsom man gör med fot och tum (min surfbräda är t ex 8 fot och 2 tum lång).
• Kvoten blir inte tillräckligt nära pi. Jag vet, det var ju det som var poängen. Men man kan ju faktiskt gå bakvägen och konstatera att eftersom vi vet att pi är närmare 3,14 kan inte de ingående måtten på 10 och 30 alnar ha varit exakta (se mitt lektionstips: introduktion av talet pi där jag påstår mig veta hur noggrant mina elever har utfört sina mätningar av runda föremål).

En annan sak som gör det till dålig matematik att klaga på de uppgifter som Bibeln ger om bassängen är att man behöver mer information om föremålets geometriska form:

• När det gäller formen betraktat uppifrån tror jag inte att det finns något som kan ursäkta ett inexakt värde på pi. Hade den varit smått oval är det en sak, men det står att bassängen var cirkelrund. Då det är lätt att med enkla redskap kontrollera om ett föremål är en perfekt cirkel – och då detta inte var vilken bassäng som helst utan en som skulle användas till heliga ceremonier – antar jag att den faktiskt var ‘perfekt’ cirkelrund.
• Men hur var det då med formen betraktat från sidan. Var bassängen formad som en cylinder, eller var den smalare nedtill än upptill? Det skulle förstås ha viss inverkan, för då blir det genast relevant att veta om måtten ens hämtades från samma höjd. Texten ger faktiskt ett tydligt svar på frågan om formen. Några verser senare står det nämligen att ”kanten var formad som kanten på en bägare, lik kalken av en lotusblomma” (Bibel 2000) eller ”liknade en utslagen lilja” (Folkbibeln). Alltså var bassängens diameter större allra högst upp vid ”kanten”. Och var mättes diametern? Vid kanten! (”tio alnar från kant till kant”) Då är frågan hur man mätte omkretsen. I Bibel 2000 står det bara att den var ”30 alnar i omkrets”, men mer ordagrant (i den hebreiska grundtexten) står det ”ett 30 alnar långt snöre nådde runt det”, vilket avslöjar mer om hur detta mått uppmättes (samt att det verkligen rörde sig om ett uppmätt värde och inte ett som härletts från diametern). Med den här formen skulle det vara rätt svårt att spänna ett snöre allra högst upp vid kanten. Snöret – som ju måste vara helt spänt – skulle vilja glida ner till en punkt där bassängens kanter inte längre kurvade sig. Kanske mättes alltså inte diametern och omkretsen på samma höjd. I alla fall tror jag inte att omkretsen mättes högst upp, men det är mycket möjligt att diametern mättes nedanför kanten.

Hade syftet med mätningen varit att undersöka förhållandet mellan en cirkels diameter och omkrets, och hade syftet med dess nedtecknande varit att göra en antik handbok i matematik, då hade det förstås varit viktigt att hålla reda på det i redovisningen. Jag skulle ha påpekat för mina elever (se mitt lektionstips: introduktion av talet pi), att de måste mäta diametern och omkretsen på samma höjd för att få ett riktigt värde på pi. Men syftet med texten är uppenbarligen ett annat: Att beskriva utseendet på dessa föremål som tillverkades för att använda templet. För att få en bild av hur stort ett runt föremål är, är det intressant att höra både diametern och omkretsen.

Att utifrån texten förutsätta att måtten 10 respektive 30 alnar är uppmätta vid samma höjd och att bassängen var formad som en cylinder är helt enkelt dålig matematik, särskilt med tanke på att det klart och tydligt står i texten att formen var krökt upptill.

Sammanfattningsvis…

Vi har ett föremål med de (troligen) avrundade måtten 10 alnar respektive 30 alnar. De egentliga måtten skulle kunna vara allt från 9,5 till 10,49… respektive allt från 29,5 till 30,49…. Till exempel kan det ha varit 9,65 och 30,30, vilket skulle ge pi ett mer korrekt värde. Vi har även en uppmätt diameter som eventuellt är inkompatibel med omkretsen. Det gör att vi till och med – för exemplets skull – skulle kunna anta att 10 och 30 är exakta mått. Om omkretsen var exakt 30 alnar, och vi delar det med 3,14 får vi diametern 9,55 alnar. Mellanskillnaden 0,45 alnar är då ett mått på hur mycket de bägarformade kanterna sticker ut (delat på två eftersom det sticker ut på båda sidor). I så fall stack kanterna ut ca 10 centimeter. Det finns alltså flera olika parametrar som påverkar och gör det svårt att dra några slutsatser om ett bibliskt värde för pi. Att inte ta hänsyn till dessa – och hävda att Bibeln har fel om pi – är alltså bara dålig matematik.

Som en sista upplysande poäng kan nämnas att än om Bibeln hade sagt rakt ut att ”förhållandet mellan en cirkels diameter och omkrets är lika med 3” så hade man faktiskt inte kunnat säga att det var fel. Man skulle kunna klaga på att det vore en mindre exakt approximation av pi, men inte att den var fel. I vissa sammanhang skulle även den så populära approximationen 3,14 vara förfärligt oexakt. Inte ens 3,14159265358979323846 är exakt, eftersom pi är ett irrationellt tal med oändlig decimalutveckling. Det går således inte att nedteckna ett exakt värde på pi. Om vi skulle kräva att Gud genom inspiration skulle ha sett till att ett exakt värde på pi nedtecknades i Bibeln, skulle den stackars författaren skriva än idag. 🙂

Länka gärna hit om ni stöter på någon som med samma dåliga matematik till varje pris vill hävda att Bibeln har fel. De får allt ta och hitta sina fel någon annanstans. (Pi-ng till AteistBibeln som tagit upp detta hela 1, 2, 3 gånger i sitt uppslagsverk över ”tokiga bibelord”, och till en Niclas Karlsson som proklamerar att Pi bevisar att Bibeln har fel. ”Fel, fel, fel.” samt hävdar att detta fel är omöjligt att försvara.)

 

Har man någonsin sett en stjärna födas?

Nej, man har aldrig någonsin sett en stjärna födas. Då talar jag förstås om den typ av stjärnor som finns i rymden, och inte dem som finns på fotbollsplaner och står och sjunger på scener. Sådana föds varje dag! 🙂

Somliga säger att man kan se stjärnor som håller på att formas i stora molekylmoln. Men då menar de inte att man ser själva formandet, utan bara att man ser en ögonblicksbild av något som man tror kommer bli en stjärna inom flera hundra tusen år. På ett annat ställe på stjärnhimlen kanske man ser en stjärna som man tror är alldeles ny. Eftersom det är så långsamma processer det handlar om kan man dock aldrig se det hända.

Detta med att man inte kan se när det händer är väldigt typiskt för hela evolutionsläran:

1. Först menar man att alla stjärnor och planeter har formats under miljarder år.
   Något sådant har vi som sagt aldrig sett och lär heller aldrig få se, för det sker så långsamt.
2. Sedan menar man att liv har uppstått – på något sätt – ingen vet hur. Man har försökt framställa livets första byggstenar men istället i princip bevisat att det är omöjligt (se Miller-Urey-experimentet). Så det har vi aldrig sett och lär heller aldrig få se. Faktiskt blir livets uppkomst svårare och svårare att förklara eftersom vi lär oss mer och mer om hur fantastiskt komplexa även de enklaste cellerna är. (Läs mer om det här och se imponerande animationer här och här.)
3. Sedan menar man att de första cellerna utvecklades till allt det liv som finns idag. Man påstår att det är denna utveckling vi ser spår av i form av fossil som ligger begravda i olika lager. Man tror att det tog många miljoner år att bilda dessa lager. Man såg aldrig när det bildades och lär heller aldrig få se det, eftersom det tar så lång tid … Fast om man vill kan man få se lager bildas på bara några minuter, och man har faktiskt sett något som liknar Grand Canyon bildas på bara några dagar. Men att tänka sig detta i stor skala – det blir kusligt likt den världsvida översvämningskatastrof som Bibeln beskriver och den tanken kan inte de som tror på evolutionen tänka sig att tänka. (Här finns annars en film med ett experiment som visar hur lager bildas snabbt, här och här kan man se bilder på djur som uppenbarligen blivit begravda av kraftigt strömmande vatten och lera, här kan man läsa om diosaurieben som har kvar mjuka delar i sig så att de knappast kan vara flera miljoner år gamla, och här kan man läsa om fler legender från världen som också säger att det har skett en världsvid översvämning.)
4. Hur är det då med själva utvecklingen – evolutionsteorin? Kan man se den utveklingen? Nej, faktiskt är även den så långsam att inte den heller kan ses. Visst, man kan se hur livet gör små förändringar och anpassar sig lite grann (ganska snabbt faktiskt – som om de var programmerade till det), men de riktigt stora förändringarna där nya organ och kroppsdelar bildas så att det blir helt nya djur – de har vi aldrig sett det och lär heller aldrig få se, eftersom det tydligen händer så långsamt. En av de människor som är allra mest övertygade om att hela den här evolutionsläran är sann och att man är korkad om man inte tror på den, sa faktiskt så här:

Evolution har observerats.
Det är bara det att det inte har observerats medan det händer.
– Richard Dawkins (källa)

Ganska talande! När han sa det syftade han på livets utveckling, men som vi just har sett passar detta citat in på hela evolutionsläran: Evolution har egentligen aldrig observerats. Men det låter ju inte så bra, så därför säger man istället att man har sett det – det är bara det att man aldrig har sett det när det händer. (Men har man då verkligen sett det?) Och anledningen till att man inte har sett det när det händer är att det händer så långsamt. (How convenient! Mycket passande, eller hur?)

I vanliga fall brukar man säga att vetenskap är sådant som kan testas och observeras – medan det händer. Till exempel kan man testa och observera gravitationen (tyngdlagen) på ett väldigt konkret sätt. De som tror väldigt starkt på evolutionsteorin påstår att den minsann är lika bevisad som gravitationen, så det så. Men det stämmer förstås inte. Gravitationen kan vi se in action precis när vi vill, men evolutionen har vi aldrig sett och lär aldrig få se, eftersom det krävs mycket mer än en livstid för att se det hända (om det ens händer). Orka vänta! 😉

Det finns somliga som tycker jag är konstig för att jag tror på det som står i Bibeln. Jag har ju aldrig sett något av det hända, ändå tror jag på det. Men jag tror så klart att det fanns folk som såg dessa händelser när de hände, och att de valde att skriva ner det för att till exempel vi som lever här idag skulle kunna läsa om det och få reda på att det har hänt och hur det hände. Konstigare än så är det inte. Bibeln är en historiebok! (Rättare sagt är den ett bibliotek med 66 historiska skrifter från olika tidsåldrar.)

Jag har aldrig sett Gud. Jag tycker dock att jag ofta möter honom och kan prata med honom i mina tankar. Många skulle förstås skratta åt det och mena att jag bara inbillar mig att Gud finns. De kan få skratta om de vill. Men själv tycker jag att jag har varit med om alldeles för många häftiga saker för att bara kunna vifta bort det som inbillning, tur eller ”sammanträffanden” – till exempel den gången då jag svimmade högt uppe i ett träd. Jag kan inte komma på någon naturlig förklaring till det som hände.

Jag kan på ett sätt tycka att min tro på en Gud som skapat allt är lika vetenskaplig som någons tro på evolutionen – eftersom vi båda grundar vår tro på saker som vi INTE har sett hända. Men faktiskt finns det en viktig skillnad i vår tro:

Den som tror på Evolutionen lär aldrig få se någon del av Evolutionen, vare sig den är sann eller ej.
Medan jag som tror på Gud … om det är sant att Gud finns … då kommer jag att få se Honom!
Och inte nog med det, jag kommer att få se alla historiens händelser spelas upp: när Jesus dog på korset, när hela Jorden var täckt av vatten, när Jorden och Universum skapades. Jag kommer att få färdas i rymden, resa till andra planeter, och … Jag kommer få se stjärnor födas! 😀

 

Finns det motsägelser mellan första och andra kapitlet i Första Mosebok?

I många översättningar ser det ut att finnas motsägelser mellan första och andra kapitlet i Första Mosebok. Det handlar om den kronologiska ordningen i vilken växter, djur och människor skapades (se tabellen). När man tar en titt på grundtexten ser man dock att kapitel två inte alls säger emot den kronologiska ordningen i kapitel ett, utan helt enkelt ger oss mer detaljerad information om den sjätte dagens skeenden. Innan jag gör det ska jag bara visa motsägelser som brukar lyftas fram.

Av kapitel två kan man få intrycket att växter och djur skapades mellan det att mannen skapades och kvinnan skapades, särskilt när man läser det i den här översättningen (Bibel 2000). Det skulle helt klart innebära motsägelser mot kapitel ett, som är väldigt tydlig med kronologin.

Faktiskt har hela det första kapitlet ett starkt fokus på kronologi och tid. Det börjar med det ultimata tid-ordet ”begynnelsen”, det sätts tydliga gränser mellan skapelsedagarna (som numreras), och det slutar med att den sjunde dagen avskiljs som helig tid. Alltså var det fokus på tid och kronologi i det första kapitlet. Det andra andra kapitlet fokuserar inte på kronologi och tid utan snarare plats. Gud avskilde en helig plats – Eden – som skulle vara människornas hem. Även människorna är väldigt starkt i fokus. Därför kan vi inte förvänta oss att allt ska nämnas i kronologisk ordning i det andra kapitlet, samtidigt som det förstås inte bör finnas några direkta motsägelser när tids-ord väl används, vilket det bland annat görs i vers 5 och 19.

Vers 2:5 säger att ”ingen buske fanns på marken och ingen ört hade spirat” när Gud skapade mannen. Vidare beskriver vers 2:9 hur ”Herren Gud lät alla slags träd växa upp ur marken”. Så, skapades växterna före mannen eller skapades mannen före växterna?

Vers 2:19 ger intrycket att ”markens djur och himlens fåglar” formades efter Adam men före Eva, medan 1:26-27 istället ger intrycket att både Adam och Eva skapades efter alla djur. Så, vilket är det? Och hur var det med fåglarna? Skapades de samma dag som människorna och djuren, eller skapades de en dag tidigare (enligt kapitel ett)? Det är utan tvekan kapitel ett vi bör förlita oss på när det gäller den rätta kronologiska ordningen, eftersom den är så tydlig på den punkten. Men hur ska vi då förstå dessa texter i kapitel två?

Felöversättning

All denna förvirring beror faktiskt på två dåligt översatta verser. Det är tråkigt när det händer. Kanske har översättarna låtit sitt arbete färgas av bibelkritikernas försök att plocka sönder Bibeln. Jag kan berätta mer om bibelkritikernas idéer en annan gång, men jag vill bara kort nämna att det inte finns några som helst historiska bevis för att Första Mosebok någonsin har varit något annat än en komplett helhet.

 

1. Buskar och örter

I vers 2:5 står det som sagt: ”när ingen buske fanns på marken och ingen ört hade spirat” (Bibel 2000). I Folkbibeln står det ”ingen buske på jorden och ingen ört hade ännu skjutit upp ur marken”. De flesta engelska översättningar följer samma mönster: buskar och örter. Men en del har översatt texten mer ordagrant: ”Now no shrub of the field was yet in the earth, and no plant of the field had yet sprouted”. Det finns ett ord i den hebreiska grundtexten som hoppats över i de flesta översättningar – sadeh – som betyder åker eller fält. Antagligen förstod inte alla översättare varför det ordet var viktigt i sammanhanget, så det bakades ihop med orden för buske och ört/växt. Men det skulle de inte ha gjort!

De växter som skapades den tredje dagen kallades enbart eseb (som betyder ört eller växt). Men de växter som nämns i kapitel två, och som alltså inte hade vuxit upp vid den sjätte dagens början, kallas eseb ha-sadeh – åkerväxter! Vad 2:5 säger är alltså att en viss sorts växter inte hade skapats ännu. Anledningen får vi veta i samma vers: För att det ännu inte fanns någon människor som kunde odla dem. Gud väntade alltså med att skapa de växter som skulle vara människornas huvudsakliga föda (1 Mos 3:18) – på samma sätt väntade han ju också med att skapa trädgården Eden – tills han hade skapat människan. Dessa växter skapas också för en specifik plats – närmare bestämt i Eden där människorna skulle bo – och tydligen inte över hela planeten. Vi skulle med all rätt kunna kalla dem födoväxter eller odlingsväxter, eftersom de skulle odlas och eftersom de skulle vara människornas föda. En mer korrekt översättning av vers 2:5 vore således:

När inga odlingsbuskar fanns på jorden och inga odlingsväxter hade spirat, eftersom Herren Gud inte hade låtit något regn falla på jorden och ingen människa fanns som kunde bruka marken.

Det är alltså bara om man plockar bort ordet sadeh som det blir en motsägelse mellan den här versen och kapitel ett. Tyvärr har man gjort just det i många översättningar, och då är det ju inte så konstigt om folk tycker det är motsägelsefullt. Många motsägelser och missförstånd beror på dåliga översättningar. Den riktiga betydelsen blir ”lost in translation”! För det mesta gör det inte så stor skillnad – det går att förstå poängen ändå – men ibland får det allvarliga konsekvenser.

 

2. Djur och fåglar

Även den andra motsägelsen har orsakats av dålig översättning. Det hela hänger på vilken tempusform ordet ”formade” ska ha i vers 2:19. Enligt Bibel 2000 lyder texten ”Så formade Herren Gud av jord alla markens djur och alla himlens fåglar och förde fram dem till mannen”. Enligt Folkbibeln lyder samma vers ”Herren Gud hade format alla markens djur och alla himlens fåglar av jord. Han förde fram dem till mannen…”. Visst märks skillnaden? ”Formade” eller ”hade format”? I hebreiskan skiljer man inte mellan imperfekt och pluskvamperfekt. Det är meningen att det ska förstås av sammanhanget.

Därför kanske man kan tycka det är förlåtligt att man översatte som man gjorde i Bibel 2000. Båda tempusformerna är ju tillåtna. Men när det gällde att välja rätt tempusform baserat på sammanhanget måste man ändå säga att Bibel 2000 helt har missat målet. I föregående kapitel berättades det nämligen klart och tydligt att de landlevande djuren och himlens fåglar skapades på olika dagar. Därför måste den korrekta översättningen vara ”hade format”. Det ger en helt annan innebörd, och det leder inte alls till någon motsägelse mellan den här versen och kapitel ett. Endast om man på förhand förutsätter att det ska finnas en motsägelse kan man alltså översätta det med ”formade”. Jag befarar att det är så man har gjort i Bibel 2000.

(De är dock inte ensamma om det. Av de 38 engelska översättningar som finns listade här är det bara nio som har prickat rätt: ”had formed”. Sex andra översättningar kommer undan med att de inte har inlett meningen med ”And” eller ”So”, utan bara skrivit något i stil med ”The Lord God formed”. På det viset kommer de undan med att det inte knyter ihop det tidsmässigt med skapandet av mannen.)

Slutsats: Det finns ingen motsägelse i kronologin mellan första och andra kapitlet i Första Mosebok.
De som till varje pris vill kunna avfärda skapelseberättelsen som orimlig får allt ta att hitta något annat att haka upp sig på. 😉

 

Varför kunde inte Gud leda israeliterna till perfekt moral på en gång?

I ett tidigare inlägg förklarade jag varför Gud uppmanade israeliterna att göra sådant som många idag skulle betrakta som fel och omoraliskt. Mitt svar var att Gud möter oss där vi är – för att lyfta oss! Hans moraliska standard är alltid densamma – långt över vår. När Gud böjde sig ner för att lyfta israeliterna åtskilliga steg uppåt innebar det en klar förbättring av moralen för dem. Men när vi idag – ovetandes om hur illa det var ställt på den tiden – läser vad Gud föreskrev åt dem, kan det hända att vi missar att det utgjorde en förbättring. Att vi idag rynkar på näsan åt de blodiga scener som beskrivs i gamla testamentet vittnar ju faktiskt om att Gud i viss mån har besegrat Satan i dragkampen om våra karaktärer och vår räddning.

Men då är frågan, varför kunde inte Gud leda israeliterna till perfekt moral på en gång?

Jo, för att det tar tid att förändra moralen hos ett helt folk, det vill säga, om man vill förändra den till det bättre. Moraliskt förfall går desto snabbare och lättare. Det tar längre tid att klättra upp än att falla ner, och ”ner kommer man ju alltid”.

När israeliterna skulle inta Kanaans land var de inte redo göra det Guds sätt. Gud hade sagt att han själv skulle strida för dem precis som han gjorde mot egypterna (5 Mos 1:30). När Gud ledde dem ut ur Egypten var det nämligen ingen av dem som behövde ta till svärd. Det var Gud som stod för själva stridandet så att inte israeliterna själva skulle behöva bloda ner sina händer. Gud gjorde det åt dem. Dödande har nämligen en hemsk, förhärdande effekt på våra sinnen. Guds avsikt var att intåget i Kanaan skull gå till samma sätt. Men folket var inte redo för det. De ville göra det på sitt sätt. Gud valde då att hjälpa dem inom vissa ramar så att han kunde fortsätta jobba med dem och successivt leda dem till något bättre. Det var inte perfekt, men Gud mötte dem där de var.

När man läser om israeliternas vandring i vildmarken ser man att det ofta rådde upprorstämning. Man ser också att många hade svårt nog att anpassa sig ens till den mest grundläggande nivån i de tio budorden (alla har de ett djup bortom ”bokstaven”). Det var inte läge för Gud att ställa fler krav som folket då skulle ha uppfattat som totalt orimliga. Det var till exempel inte läge att avskaffa slaveriet eller säga åt dem att de inte ens fick ta till vapen.

På detta vis har Gud ofta riskerat att hans namn blivit draget i smutsen och förnedrat, då det förknippas med vår synd och vår låga moral. Detta vittnar verkligen starkt om Guds kärleksfulla och uppoffrande karaktär! Han hade kunnat lämna oss att dö i vår synd och smuts. Men inte nog med att den Helige kunde tänka sig att smutsa ner sina rena händer, han valde till och med att bli en av oss; för att i sig själv bära bort all denna syndighet och smuts för vår skull! (Fil 2:5-8)

 

Spjutspetsteknologi bland Hams ättlingar

I föregående inlägg berättade jag om fyndet av spjutspetsar som forskarna tror tillverkades av ”förmänniskor” för en halv miljon år sedan. Jag tänkte nu dela mina tankar om hur gamla dessa spjutspetsar är.

Som skapelsetroende har man tillgång till samma data men tolkar den bara ur ett annat perspektiv. Vi ser dessa spjutspetsar som finns begravda några meter ner i marken. Vi vet inte hur gamla de är. Eftersom det än idag finns folk som tillverkar spjutspetsar av sten, finns det ingen anledning att tro att de tillverkades av någon ”förmänniska” som var mindre intelligent eller saknade teknisk kunskap.

Om en av NASA:s raketingenjörer hamnade på en öde ö långt borta från civilisationen, vad skulle han då tillverka för sorts spjut? Varför krångla till det med att först bryta malm, bygga en stor masugn och smedja, när allt som behövs är lite sten för att komma igång med jakten? Det första man tillverkar när man utvandrat till ett nytt ställe kanske är ganska ”primitivt”, men det betyder inte att man saknar kunskap och förmåga för bygga något större. Det håller alltså inte att ett föremål måste ha tillverkats av någon som är mindre utvecklad eller utan tillgång till högre teknologisk kunskap, bara för att föremålet är ”primitivt” konstruerat.

Jag kan tänka mig att de tillverkades av ättlingar till Ham, som skulle ut och jaga i det land som de nyss utvandrat till. De var inte dumma för det. Några av Hams andra ättlingar byggde till exempel pyramiderna, vilket krävde en hel del ”spjutspetsteknologi”.

En avslutande reflektion angående dessa spjutspetsar: Jag tycker alltid det är lite ironiskt att de som forskar ur ett evolutionistiskt perspektiv kan titta på en stenbit och tänka ”Den här ser ut att var designad för att passa på ett spjutskaft”, men samtidigt förklara bort alla andra uppenbara tecken på design som finns mitt framför näsan på dem. Svårigheten ligger alltså inte i att känna igen design, utan i att erkänna att denna design förekommer på vissa ställen.