RSS

Kategoriarkiv: Skapelsen

Har kvinnor ett revben mer än män?

Delar detta videoklipp från creation.com. Översättning följer nedan.

 

Eftersom Eva formades av ett revben från Adam har en del kristna vuxit upp med uppfattningen ​​att män har ett revben mindre än kvinnor. Men det har de inte. Vissa anti-kreationister har använt detta för att håna Första Mosebok.

Men om någon idag förlorar sin hand betyder inte det att deras barn kommer att födas utan händer.

Intressant nog är revben ett av de få ben i kroppen som kan växa tillbaka om man tar bort det, så länge benhinnan – vävnaden runt benet – lämnas intakt.

Så, till och med Adam skulle ha haft samma antal revben som alla andra.

Läs mer här: Adams revben kan ha vuxit tillbaka 

 
4 kommentarer

Publicerat av på 10 maj, 2013 i Människan, Skapelsen

 

Finns det motsägelser mellan första och andra kapitlet i Första Mosebok?

I många översättningar ser det ut att finnas motsägelser mellan första och andra kapitlet i Första Mosebok. Det handlar om den kronologiska ordningen i vilken växter, djur och människor skapades (se tabellen). När man tar en titt på grundtexten ser man dock att kapitel två inte alls säger emot den kronologiska ordningen i kapitel ett, utan helt enkelt ger oss mer detaljerad information om den sjätte dagens skeenden. Innan jag gör det ska jag bara visa motsägelser som brukar lyftas fram.

Av kapitel två kan man få intrycket att växter och djur skapades mellan det att mannen skapades och kvinnan skapades, särskilt när man läser det i den här översättningen (Bibel 2000). Det skulle helt klart innebära motsägelser mot kapitel ett, som är väldigt tydlig med kronologin.

Faktiskt har hela det första kapitlet ett starkt fokus på kronologi och tid. Det börjar med det ultimata tid-ordet ”begynnelsen”, det sätts tydliga gränser mellan skapelsedagarna (som numreras), och det slutar med att den sjunde dagen avskiljs som helig tid. Alltså var det fokus på tid och kronologi i det första kapitlet. Det andra andra kapitlet fokuserar inte på kronologi och tid utan snarare plats. Gud avskilde en helig plats – Eden – som skulle vara människornas hem. Även människorna är väldigt starkt i fokus. Därför kan vi inte förvänta oss att allt ska nämnas i kronologisk ordning i det andra kapitlet, samtidigt som det förstås inte bör finnas några direkta motsägelser när tids-ord väl används, vilket det bland annat görs i vers 5 och 19.

Vers 2:5 säger att ”ingen buske fanns på marken och ingen ört hade spirat” när Gud skapade mannen. Vidare beskriver vers 2:9 hur ”Herren Gud lät alla slags träd växa upp ur marken”. Så, skapades växterna före mannen eller skapades mannen före växterna?

Vers 2:19 ger intrycket att ”markens djur och himlens fåglar” formades efter Adam men före Eva, medan 1:26-27 istället ger intrycket att både Adam och Eva skapades efter alla djur. Så, vilket är det? Och hur var det med fåglarna? Skapades de samma dag som människorna och djuren, eller skapades de en dag tidigare (enligt kapitel ett)? Det är utan tvekan kapitel ett vi bör förlita oss på när det gäller den rätta kronologiska ordningen, eftersom den är så tydlig på den punkten. Men hur ska vi då förstå dessa texter i kapitel två?

Felöversättning

All denna förvirring beror faktiskt på två dåligt översatta verser. Det är tråkigt när det händer. Kanske har översättarna låtit sitt arbete färgas av bibelkritikernas försök att plocka sönder Bibeln. Jag kan berätta mer om bibelkritikernas idéer en annan gång, men jag vill bara kort nämna att det inte finns några som helst historiska bevis för att Första Mosebok någonsin har varit något annat än en komplett helhet.

 

1. Buskar och örter

I vers 2:5 står det som sagt: ”när ingen buske fanns på marken och ingen ört hade spirat” (Bibel 2000). I Folkbibeln står det ”ingen buske på jorden och ingen ört hade ännu skjutit upp ur marken”. De flesta engelska översättningar följer samma mönster: buskar och örter. Men en del har översatt texten mer ordagrant: ”Now no shrub of the field was yet in the earth, and no plant of the field had yet sprouted”. Det finns ett ord i den hebreiska grundtexten som hoppats över i de flesta översättningar – sadeh – som betyder åker eller fält. Antagligen förstod inte alla översättare varför det ordet var viktigt i sammanhanget, så det bakades ihop med orden för buske och ört/växt. Men det skulle de inte ha gjort!

De växter som skapades den tredje dagen kallades enbart eseb (som betyder ört eller växt). Men de växter som nämns i kapitel två, och som alltså inte hade vuxit upp vid den sjätte dagens början, kallas eseb ha-sadeh – åkerväxter! Vad 2:5 säger är alltså att en viss sorts växter inte hade skapats ännu. Anledningen får vi veta i samma vers: För att det ännu inte fanns någon människor som kunde odla dem. Gud väntade alltså med att skapa de växter som skulle vara människornas huvudsakliga föda (1 Mos 3:18) – på samma sätt väntade han ju också med att skapa trädgården Eden – tills han hade skapat människan. Dessa växter skapas också för en specifik plats – närmare bestämt i Eden där människorna skulle bo – och tydligen inte över hela planeten. Vi skulle med all rätt kunna kalla dem födoväxter eller odlingsväxter, eftersom de skulle odlas och eftersom de skulle vara människornas föda. En mer korrekt översättning av vers 2:5 vore således:

När inga odlingsbuskar fanns på jorden och inga odlingsväxter hade spirat, eftersom Herren Gud inte hade låtit något regn falla på jorden och ingen människa fanns som kunde bruka marken.

Det är alltså bara om man plockar bort ordet sadeh som det blir en motsägelse mellan den här versen och kapitel ett. Tyvärr har man gjort just det i många översättningar, och då är det ju inte så konstigt om folk tycker det är motsägelsefullt. Många motsägelser och missförstånd beror på dåliga översättningar. Den riktiga betydelsen blir ”lost in translation”! För det mesta gör det inte så stor skillnad – det går att förstå poängen ändå – men ibland får det allvarliga konsekvenser.

 

2. Djur och fåglar

Även den andra motsägelsen har orsakats av dålig översättning. Det hela hänger på vilken tempusform ordet ”formade” ska ha i vers 2:19. Enligt Bibel 2000 lyder texten Så formade Herren Gud av jord alla markens djur och alla himlens fåglar och förde fram dem till mannen”. Enligt Folkbibeln lyder samma vers Herren Gud hade format alla markens djur och alla himlens fåglar av jord. Han förde fram dem till mannen…”. Visst märks skillnaden? ”Formade” eller ”hade format”? I hebreiskan skiljer man inte mellan imperfekt och pluskvamperfekt. Det är meningen att det ska förstås av sammanhanget.

Därför kanske man kan tycka det är förlåtligt att man översatte som man gjorde i Bibel 2000. Båda tempusformerna är ju tillåtna. Men när det gällde att välja rätt tempusform baserat på sammanhanget måste man ändå säga att Bibel 2000 helt har missat målet. I föregående kapitel berättades det nämligen klart och tydligt att de landlevande djuren och himlens fåglar skapades på olika dagar. Därför måste den korrekta översättningen vara ”hade format”. Det ger en helt annan innebörd, och det leder inte alls till någon motsägelse mellan den här versen och kapitel ett. Endast om man på förhand förutsätter att det ska finnas en motsägelse kan man alltså översätta det med ”formade”. Jag befarar att det är så man har gjort i Bibel 2000.

(De är dock inte ensamma om det. Av de 38 engelska översättningar som finns listade här är det bara nio som har prickat rätt: ”had formed”. Sex andra översättningar kommer undan med att de inte har inlett meningen med ”And” eller ”So”, utan bara skrivit något i stil med ”The Lord God formed”. På det viset kommer de undan med att det inte knyter ihop det tidsmässigt med skapandet av mannen.)

Slutsats: Det finns ingen motsägelse i kronologin mellan första och andra kapitlet i Första Mosebok.
De som till varje pris vill kunna avfärda skapelseberättelsen som orimlig får allt ta att hitta något annat att haka upp sig på. 😉

 
33 kommentarer

Publicerat av på 26 november, 2012 i Skapelsen, Svåra bibeltexter

 

När hjältinnan Eva kom och räddade Adam

”Herren Gud sade: Det är inte bra att mannen är ensam. Jag skall ge honom någon som kan vara honom till hjälp.” … Mannen gav namn åt all boskap, alla himlens fåglar och alla vilda djur. Men han fann inte någon som kunde vara honom till hjälp. – 1 Mos 2:18, 20

Betyder det att kvinnan skapades som mannens hjälpreda? Nej, att säga så är verkligen att tvinga in sin egen kulturs kvinnosyn i Bibelns kvinnosyn. Eva kom snarare och räddade Adam ur hans ensamhet? För att detta ska bli tydligare ska jag nu demonstrera hur ordet ”hjälp” används i resten av Bibeln. Är det måhända i samband med hushållsarbete och annat ”kvinnogöra”? We’ll see…

Det hebreiska ord som används här i vers 18 och 20 är eizer. Det finns med på 19 andra ställen i Bibeln. Nästa gång det används är när Mose berättar för sin svärfar Jetro om hur det gick med uttåget ur Egypten: ”min faders Gud kom mig till hjälp och räddade mig undan faraos svärd” (2 Mos 18:4). Till att börja med kan vi notera att det är ingen mindre än Gud själv som står för själva hjälpen. Eva är alltså i gott sällskap när det gäller att vara till hjälp. Vad var det då Gud hjälpte Mose med? Hushållsarbete? Nej, han räddade hans liv! Gud kom som räddaren i nöden!

Samma innebörd ser vi i 5 Mos 33:7, 26, 29. Även där handlar det om att få hjälp av Gud i form av beskydd från fiender (alltså inte hjälp med hushållsarbete). Likaså i psalmerna: Ps 20:2; 33:20; 70:5; 89:19; 115:9-11; 121:1-2; 124:8; 146:5. Där har ordet översatts med ”hjälp”, ”stöd”, ”värn” och ”sköld”. Det är verkligen ingen obetydlig hjälp. I Hos 13:9 får vi bilden av att denna typ av hjälp är något som verkligen behövs, som man inte klarar sig utan. Jes 30:5Hes 12:14Dan 11:34 skiljer sig från de andra i att de inte handlar om hjälp från Gud. Det är istället arméer eller folk som hjälper, eller är i behov av hjälp.

Hoppsan! Där tog det slut på verser där detta ord används. Förhoppningsvis var det även slutet på myten om att kvinnan skulle ha varit skapad till mannens hjälpreda. Ja, kvinnan är till mannens hjälp. Men inte till den typ av hjälp som handlar om att göra livet enklare för mannen, utan den typ av hjälp som man inte kan överleva utan!

Ännu ett råd från mig till alla singlar där ute, både män och kvinnor:
Gift dig inte med någon du kan leva med, gift dig med någon som du inte kan leva utan! 😀

Bibelns användning av ordet eizer för att beskriva kvinnans förhållande till mannen skulle göra ”hjältinna” till en betydlig bättre tolkning än ”hjälpreda”. Precis som alla hjältar och hjältinnor så kom Eva för att rädda dagen – ”Here I come to save the day!” Den sjätte skapelsedagen var Adams första dag. Han hade verkligen inte kunnat glädja sig lika mycket över den om han inte hade haft Eva vid sin sida – skapad ur sin sida – till att vara jämlik men olik.

 
91 kommentarer

Publicerat av på 8 november, 2012 i Bibelns kvinnosyn, Skapelsen

 

Etiketter:

Skapades kvinnan som mannens hjälpreda?

I föregående inlägg skrev jag om När Skaparen inte var nöjd med sitt jobb, syftandes på 1 Mos 2:18 där Gud säger: ”Det är inte bra att mannen är ensam.” Gud gjorde en särskild poäng av att det saknades något mycket viktigt i Skapelsen. Först efter att han skapat både en man OCH en kvinna kunde han säga att det var ”mycket gott”.

Hittills måste jag säga att jag verkligen gillar hur Gud lyfter upp både mannen och kvinnan, på två helt olika sätt, som ändå tydligt visar att de skapades som jämlikar. (Läs gärna Adam skapades först – Är först bäst? om du inte förstår varför jag tycker det.) Av de två första kapitlen att döma så går det alltså mycket bra för min hypotes om Bibelns kvinnosyn.

Det finns dock en formulering som har fått många att undra:

”Herren Gud sade: Det är inte bra att mannen är ensam. Jag skall ge honom någon som kan vara honom till hjälp.” … Mannen gav namn åt all boskap, alla himlens fåglar och alla vilda djur. Men han fann inte någon som kunde vara honom till hjälp. – 1 Mos 2:18, 20

Därefter skapades alltså kvinnan, för att vara mannen till hjälp. Vad menas med det? Betyder det att kvinnan skapades till att vara mannens hjälpreda? Vad var det egentligen han behövde hjälp med? Diskning och städning hade inte uppfunnits ännu, så det kan ju knappast ha varit det… 😉 Han höll på att namnge alla djur. Blev vetenskapsmannen Adam så trött av sina taxonomiska studier att han behövde en labbassistent som kunde anteckna åt honom? Var det därför Gud skapade Eva?

På vilket sätt var Adam ensam? Var han enbart ensam i att utföra något arbete? Eller var han ensam på så vis att han var den enda människa i hela världen? Ja, så var det förstås! Men inte nog med det. När Gud förde fram alla djuren till Adam måste han ha noterat att det fanns två versioner av varje djur, att det fanns handjur och hondjur. Han lär ha insett att han inte bara var ensam människa, utan att det verkligen saknades någon som kunde komplettera honom. Vem skulle kunna rädda honom ur denna tvåfaldiga ensamhet?

Adam behövde verkligen hjälp med något mycket större än bara arbetssysslor. Så … är det en korrekt tolkning att kvinnan skapades som mannens hjälpreda? Knappast! Att säga så är verkligen att läsa in sin egen kulturs kvinnosyn i Bibelns kvinnosynI nästa inlägg ska jag berätta hur ordet ”hjälp” används i Bibeln. Då blir det ännu tydligare. 😀

 
14 kommentarer

Publicerat av på 7 november, 2012 i Bibelns kvinnosyn, Skapelsen

 

När Skaparen inte var nöjd med sitt jobb

Sju gånger under skapelseveckan (som återges kronologiskt i 1 Mos 1) tog Skaparen ett kliv tillbaka och betraktade sitt konstverk. Varje gång kunde han nöjd konstatera att ”det var gott”:

Gud såg att ljuset var gottvers 4

Gud kallade det torra landet jord, och vattenmassan kallade han hav. Och Gud såg att det var gott. – vers 10

Jorden frambringade grönska: olika arter av fröbärande örter och olika arter av träd med frö i sin frukt. Och Gud såg att det var gott. – vers 12

Han satte ljusen på himlavalvet att lysa över jorden, att härska över dag och natt och att skilja ljus från mörker. Och Gud såg att det var gott. – vers 17-18

Gud skapade de stora havsdjuren och alla olika arter av levande varelser som vattnet myllrar och vimlar av och alla olika arter av fåglar. Och Gud såg att det var gott. – vers 21

Gud gjorde de olika arterna av vilda djur, boskap och markens kräldjur. Och Gud såg att det var gott. – vers 25

Gud såg att allt som han hade gjort var mycket gott. – vers 31

När människorna hade skapats och allt var färdigt kunde Skaparen till och med konstatera att det var ”mycket gott”. Men innan han sa det var det faktiskt ett tillfälle då han inte alls var nöjd. Han gjorde till och med en särskild poäng av att det fanns något som inte var bra. Vad var det? I andra kapitlet, som innehåller en mer detaljerad beskrivning av när människans skapades, säger Gud så här:

Det är inte bra att mannen är ensam.1 Mos 2:18

En intressant detalj innan jag fortsätter: Det hebriska ordet för ensam är bad. 😉

Gud visste förstås precis vad det var Adam behövde. Men som den fantastiske pedagog han är ordnade Gud först så att Adam själv fick inse sitt behov. Kanske kände han att han saknade något, men han visste inte vad. Han saknade alltså Eva utan att veta om det, medan Gud visste precis vem Adam behövde.

Detta kan vara en uppmuntran till alla ensamma singlar där ute, ni som ännu inte har funnit den rätta: Du saknar någon utan att veta vem. Men Gud vet vem! Din saknad kommer förmodligen leda till desto större glädje när du väl finner kärleken. Så blev det i alla fall för Adam, att döma av hans reaktion när han fick se Eva (se föregående inlägg). Inte så konstigt att de älskade varandra högt. De var ju gjorda för varann! 😀

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 6 november, 2012 i Bibelns kvinnosyn, Skapelsen

 

Adam skapades först – Är först bäst?

Detta är det andra inlägget i min bloggserie om Bibelns kvinnosyn.

I det andra kapitlet av Bibelns första bok kan vi läsa en mer utförlig beskrivning av hur det gick till när Gud skapade människorna och den trädgård som skulle bli deras hem. Det är alltså inte som vissa menar att första och andra kapitlet skulle innehålla två skilda skapelseberättelser. I första kapitlet ges en övergripande beskrivning av hela skapelseveckan. I andra kapitlet zoomar vi in på den sjätte skapelsedagen och får följa den i större detalj.

Först skapades Adam. Gud formade honom av jord från marken och blåste in liv i honom. Man kan förstås fråga sig varför Gud valde just denna metod. Det har jag svarat på i inlägget Varför skapades inte Adam och Eva ur intet? (Se även 37 folkslag kan inte ha fel: Den första människan skapades av lera! och fascineras över hur många olika folkslag som nämner samma detaljer.)

Adam fick vara ensam människa i några timmar, tills hans insåg att han var ensam. Gud förde fram alla andra skapade varelser och lät Adam namnge dem. (Därmed grundade Gud naturvetenskapen.) Jag föreställer mig hur Adam försökte prata med vart och ett av djuren, tills han tvingades inse att det inte fanns någon annan varelse i skapelsen som han kunde umgås med. Först när Adam förstod sitt behov av en livskamrat som var lik honom, var han redo för världens första kirurgiska ingrepp. Gud sövde honom, tog ut ett av hans revben och  av det byggde han den första kvinnan.

Varför valde Gud att skapa kvinnan av ett ben från mannen? Ja, varför formade han inte kvinnan på samma sätt som när han gjorde mannen – av jord från marken? Det kanske verkar som en bra lösning vid första anblick, men jag kan tänka mig flera goda anledningar till att Gud gjorde som han gjorde. Notera Adams reaktion när han fick se Eva:

Den här gången är det ben av mina ben, kött av mitt kött. Kvinna skall hon heta, av man är hon tagen. – 1 Mos 2:23

(I hebreiskan är orden för man och kvinna väldigt lika: ish och ish-sha. Det är som om vi skulle säga man och ”manna”. Våra svenska ord ger nästan intrycket att vi är två vitt skilda varelser.)

Adams reaktion vittnar om hur tydligt det var för honom att de två hörde ihop. Inte nog med att de liknade varandra, Eva hade till och med skapats ur hans egen kropp. Jag tror alltså att en av anledningarna till att Gud skapade på detta sätt, var att de skulle känna en extra stark enhet och samhörighet. Kunde Gud ha gjort det tydligare för dem att de hörde ihop – att var ”ett kött”? Om det fanns ett tydligare sätt att lära dem det borde Gud verkligen ha använt det sättet. Det kanske skulle ha gjort att de höll sig närmre varandra, vilket i sin tur skulle ha gjort det svårare för Satan att lura dem. (Han passade ju när Eva var ensam och Adam inte fanns i närheten.) Om Gud däremot hade skapat dem båda av jord från marken, skulle det inte alls ha gett dem samma känsla av enhet och samhörighet. Jag tycker det var klokt av Gud att låta den ena komma från den andres kropp. Jag kan inte komma på något bättre sätt.

Varför var det just Eva som kom från Adams kropp och inte tvärtom? Eftersom Gud valde att skapa två ”sorters” människor (två kön) där bara den ena skulle få bära ett växande barn inom sig, leder det oundvikligen till att alla människor föds ur en kvinnas kropp. Alla män i den här världen har ju fötts av en kvinna. Om nu Gud hade valt att skapa kvinnan först, och därefter skapat mannen av en del från hennes kropp… Hur skulle kommande generation ha tolkat det? Historien kunde snabbt ha förvrängts till att Adam i själva verket var Evas son. Det skulle helt klart ha fått konsekvenser för hur alla såg på äktenskapet och familjen. Det skulle även ligga nära till hands att fabulera kring om det fanns någon människa före Eva, alltså någon form av utvecklingslära. Genom att låta den första människan vara av den ”sort” som inte kan föda barn, gjorde Gud en tydlig markering i att det verkligen var den första människan. Jag kan inte komma på något bättre sätt att visa det, och att samtidigt visa det jag nämnde i förra stycket.

Varför just ett revben? Vad hade Gud för val? Om han till exempel hade tagit ett tåben skulle det tolkas som att hon var en underlägsen varelse som kunde trampas på. Om han hade tagit en del av skallen skulle det ha tolkats som att hon stod över honom. Istället valde Gud ett revben från Adams sida för att indikera att hon skulle stå vid hans sida som en jämlik. Och den symboliska innebörden i att detta ben låg nära Adams hjärta …? Goes without saying! 😀

Förresten, varför Gud överhuvudtaget valde ben tror jag är för att det är så hårt och konkret – det känns verkligen som en del av kroppen. En annan intressant detalj om just revbenet: det är det enda benet i människokroppen som kan växa tillbaka om det opereras bort. Adam skulle antagligen ha saknat sitt pannben, om Gud plockat ut det istället. 🙂

Till sist: Att Adam skapades först, gjorde det honom viktigare eller mer värdefull än Eva? Knappast! Den biten tycker jag är enklast att svara på. I vilken ordning de skapades säger inget om vem som var mest värd eller mest betydelsefull. Människan skapades ju i slutet av skapelseveckan. Betyder det att allt som skapades före människan var viktigare? Nej, det som särskilde människorna från resten av skapelsen var inte när de skapades utan det faktum att de skapades till Guds avbild. Och det gällde både mannen och kvinnan. Det står ju att Gud skapade mannen OCH kvinnan till sin avbild.

 
37 kommentarer

Publicerat av på 5 november, 2012 i Bibelns kvinnosyn, Skapelsen

 

Etiketter:

Det finns en mening med ditt liv!

För många känns det logiskt att vårt ursprung säger oss något om meningen med våra liv. Om man är fast övertygad om att evolutionsläran ger oss sanningen om livets ursprung, ligger det därför nära till hands att i samma lära söka svaret på livets mening. I föregående inlägg citerade jag en evolutionsbiolog som sagt att ”Meningen med livet är att föra sina gener vidare”. Det var den mening han själv kunde se baserat på det ursprung som han trodde på.

Enligt Bibeln har du istället ditt ursprung i Gud. Eftersom du har ditt ursprung i en tänkande individ så finns det en tanke med din existens. Dina mänskliga föräldrar kunde inte planera att du skulle födas. Även om de hade önskat sig ett barn och blev mycket glada att få träffa dig, så visste de inte att det skulle bli just du. Men Gud, som redan är i framtiden, visste att du skulle födas och har sedan han skapade de första människorna sett fram emot den dag då du tog ta ditt första andetag. Du var planerad!

Tack för att du skapade mig så unik och så underbar! Det är fascinerande att bara tänka på det. Allt du gör är fantastiskt, det har jag verkligen fått erfara. Du var där när mina ben formades i det tysta, när de fogades samman i min mors liv. Du såg mig innan jag föddes och planerade varje dag i mitt liv, innan någon av dem började. Ja, varje dag skrevs ner i din bok! – Ps 139:14-16

Dessutom är du en avbild av Skaparen själv (1 Mos 1:27). Som sådan skapades du med ett särskilt syfte: Du är skapad till kärlek och gemenskap med andra människor och med din Skapare. Han tänker dock inte tvinga någon att uppfylla sitt syfte. Därför är det du själv som väljer om du vill leva det liv som Gud har planerat för dig. Han längtar efter att du ska göra det. Han vill att du ska leva livet!

Jag har kommit för att de skall ha liv, och liv i överflöd. – Joh 10:10

Han är ju inte långt borta från någon enda av oss. Ty i honom är det vi lever, rör oss och är till … Vi har vårt ursprung i honom. – Apg 17:27-28

Se även:
Säger evolution något om meningen med livet?

 
18 kommentarer

Publicerat av på 4 november, 2012 i Evangeliet, Skapelsen

 

Etiketter: ,