Har kvinnor ett revben mer än män?

Delar detta videoklipp från creation.com. Översättning följer nedan.

 

Eftersom Eva formades av ett revben från Adam har en del kristna vuxit upp med uppfattningen ​​att män har ett revben mindre än kvinnor. Men det har de inte. Vissa anti-kreationister har använt detta för att håna Första Mosebok.

Men om någon idag förlorar sin hand betyder inte det att deras barn kommer att födas utan händer.

Intressant nog är revben ett av de få ben i kroppen som kan växa tillbaka om man tar bort det, så länge benhinnan – vävnaden runt benet – lämnas intakt.

Så, till och med Adam skulle ha haft samma antal revben som alla andra.

Läs mer här: Adams revben kan ha vuxit tillbaka 

 

Finns det motsägelser mellan första och andra kapitlet i Första Mosebok?

I många översättningar ser det ut att finnas motsägelser mellan första och andra kapitlet i Första Mosebok. Det handlar om den kronologiska ordningen i vilken växter, djur och människor skapades (se tabellen). När man tar en titt på grundtexten ser man dock att kapitel två inte alls säger emot den kronologiska ordningen i kapitel ett, utan helt enkelt ger oss mer detaljerad information om den sjätte dagens skeenden. Innan jag gör det ska jag bara visa motsägelser som brukar lyftas fram.

Av kapitel två kan man få intrycket att växter och djur skapades mellan det att mannen skapades och kvinnan skapades, särskilt när man läser det i den här översättningen (Bibel 2000). Det skulle helt klart innebära motsägelser mot kapitel ett, som är väldigt tydlig med kronologin.

Faktiskt har hela det första kapitlet ett starkt fokus på kronologi och tid. Det börjar med det ultimata tid-ordet ”begynnelsen”, det sätts tydliga gränser mellan skapelsedagarna (som numreras), och det slutar med att den sjunde dagen avskiljs som helig tid. Alltså var det fokus på tid och kronologi i det första kapitlet. Det andra andra kapitlet fokuserar inte på kronologi och tid utan snarare plats. Gud avskilde en helig plats – Eden – som skulle vara människornas hem. Även människorna är väldigt starkt i fokus. Därför kan vi inte förvänta oss att allt ska nämnas i kronologisk ordning i det andra kapitlet, samtidigt som det förstås inte bör finnas några direkta motsägelser när tids-ord väl används, vilket det bland annat görs i vers 5 och 19.

Vers 2:5 säger att ”ingen buske fanns på marken och ingen ört hade spirat” när Gud skapade mannen. Vidare beskriver vers 2:9 hur ”Herren Gud lät alla slags träd växa upp ur marken”. Så, skapades växterna före mannen eller skapades mannen före växterna?

Vers 2:19 ger intrycket att ”markens djur och himlens fåglar” formades efter Adam men före Eva, medan 1:26-27 istället ger intrycket att både Adam och Eva skapades efter alla djur. Så, vilket är det? Och hur var det med fåglarna? Skapades de samma dag som människorna och djuren, eller skapades de en dag tidigare (enligt kapitel ett)? Det är utan tvekan kapitel ett vi bör förlita oss på när det gäller den rätta kronologiska ordningen, eftersom den är så tydlig på den punkten. Men hur ska vi då förstå dessa texter i kapitel två?

Felöversättning

All denna förvirring beror faktiskt på två dåligt översatta verser. Det är tråkigt när det händer. Kanske har översättarna låtit sitt arbete färgas av bibelkritikernas försök att plocka sönder Bibeln. Jag kan berätta mer om bibelkritikernas idéer en annan gång, men jag vill bara kort nämna att det inte finns några som helst historiska bevis för att Första Mosebok någonsin har varit något annat än en komplett helhet.

 

1. Buskar och örter

I vers 2:5 står det som sagt: ”när ingen buske fanns på marken och ingen ört hade spirat” (Bibel 2000). I Folkbibeln står det ”ingen buske på jorden och ingen ört hade ännu skjutit upp ur marken”. De flesta engelska översättningar följer samma mönster: buskar och örter. Men en del har översatt texten mer ordagrant: ”Now no shrub of the field was yet in the earth, and no plant of the field had yet sprouted”. Det finns ett ord i den hebreiska grundtexten som hoppats över i de flesta översättningar – sadeh – som betyder åker eller fält. Antagligen förstod inte alla översättare varför det ordet var viktigt i sammanhanget, så det bakades ihop med orden för buske och ört/växt. Men det skulle de inte ha gjort!

De växter som skapades den tredje dagen kallades enbart eseb (som betyder ört eller växt). Men de växter som nämns i kapitel två, och som alltså inte hade vuxit upp vid den sjätte dagens början, kallas eseb ha-sadeh – åkerväxter! Vad 2:5 säger är alltså att en viss sorts växter inte hade skapats ännu. Anledningen får vi veta i samma vers: För att det ännu inte fanns någon människor som kunde odla dem. Gud väntade alltså med att skapa de växter som skulle vara människornas huvudsakliga föda (1 Mos 3:18) – på samma sätt väntade han ju också med att skapa trädgården Eden – tills han hade skapat människan. Dessa växter skapas också för en specifik plats – närmare bestämt i Eden där människorna skulle bo – och tydligen inte över hela planeten. Vi skulle med all rätt kunna kalla dem födoväxter eller odlingsväxter, eftersom de skulle odlas och eftersom de skulle vara människornas föda. En mer korrekt översättning av vers 2:5 vore således:

När inga odlingsbuskar fanns på jorden och inga odlingsväxter hade spirat, eftersom Herren Gud inte hade låtit något regn falla på jorden och ingen människa fanns som kunde bruka marken.

Det är alltså bara om man plockar bort ordet sadeh som det blir en motsägelse mellan den här versen och kapitel ett. Tyvärr har man gjort just det i många översättningar, och då är det ju inte så konstigt om folk tycker det är motsägelsefullt. Många motsägelser och missförstånd beror på dåliga översättningar. Den riktiga betydelsen blir ”lost in translation”! För det mesta gör det inte så stor skillnad – det går att förstå poängen ändå – men ibland får det allvarliga konsekvenser.

 

2. Djur och fåglar

Även den andra motsägelsen har orsakats av dålig översättning. Det hela hänger på vilken tempusform ordet ”formade” ska ha i vers 2:19. Enligt Bibel 2000 lyder texten ”Så formade Herren Gud av jord alla markens djur och alla himlens fåglar och förde fram dem till mannen”. Enligt Folkbibeln lyder samma vers ”Herren Gud hade format alla markens djur och alla himlens fåglar av jord. Han förde fram dem till mannen…”. Visst märks skillnaden? ”Formade” eller ”hade format”? I hebreiskan skiljer man inte mellan imperfekt och pluskvamperfekt. Det är meningen att det ska förstås av sammanhanget.

Därför kanske man kan tycka det är förlåtligt att man översatte som man gjorde i Bibel 2000. Båda tempusformerna är ju tillåtna. Men när det gällde att välja rätt tempusform baserat på sammanhanget måste man ändå säga att Bibel 2000 helt har missat målet. I föregående kapitel berättades det nämligen klart och tydligt att de landlevande djuren och himlens fåglar skapades på olika dagar. Därför måste den korrekta översättningen vara ”hade format”. Det ger en helt annan innebörd, och det leder inte alls till någon motsägelse mellan den här versen och kapitel ett. Endast om man på förhand förutsätter att det ska finnas en motsägelse kan man alltså översätta det med ”formade”. Jag befarar att det är så man har gjort i Bibel 2000.

(De är dock inte ensamma om det. Av de 38 engelska översättningar som finns listade här är det bara nio som har prickat rätt: ”had formed”. Sex andra översättningar kommer undan med att de inte har inlett meningen med ”And” eller ”So”, utan bara skrivit något i stil med ”The Lord God formed”. På det viset kommer de undan med att det inte knyter ihop det tidsmässigt med skapandet av mannen.)

Slutsats: Det finns ingen motsägelse i kronologin mellan första och andra kapitlet i Första Mosebok.
De som till varje pris vill kunna avfärda skapelseberättelsen som orimlig får allt ta att hitta något annat att haka upp sig på. 😉

 

När hjältinnan Eva kom och räddade Adam

”Herren Gud sade: Det är inte bra att mannen är ensam. Jag skall ge honom någon som kan vara honom till hjälp.” … Mannen gav namn åt all boskap, alla himlens fåglar och alla vilda djur. Men han fann inte någon som kunde vara honom till hjälp. – 1 Mos 2:18, 20

Betyder det att kvinnan skapades som mannens hjälpreda? Nej, att säga så är verkligen att tvinga in sin egen kulturs kvinnosyn i Bibelns kvinnosyn. Eva kom snarare och räddade Adam ur hans ensamhet? För att detta ska bli tydligare ska jag nu demonstrera hur ordet ”hjälp” används i resten av Bibeln. Är det måhända i samband med hushållsarbete och annat ”kvinnogöra”? We’ll see…

Det hebreiska ord som används här i vers 18 och 20 är eizer. Det finns med på 19 andra ställen i Bibeln. Nästa gång det används är när Mose berättar för sin svärfar Jetro om hur det gick med uttåget ur Egypten: ”min faders Gud kom mig till hjälp och räddade mig undan faraos svärd” (2 Mos 18:4). Till att börja med kan vi notera att det är ingen mindre än Gud själv som står för själva hjälpen. Eva är alltså i gott sällskap när det gäller att vara till hjälp. Vad var det då Gud hjälpte Mose med? Hushållsarbete? Nej, han räddade hans liv! Gud kom som räddaren i nöden!

Samma innebörd ser vi i 5 Mos 33:7, 26, 29. Även där handlar det om att få hjälp av Gud i form av beskydd från fiender (alltså inte hjälp med hushållsarbete). Likaså i psalmerna: Ps 20:2; 33:20; 70:5; 89:19; 115:9-11; 121:1-2; 124:8; 146:5. Där har ordet översatts med ”hjälp”, ”stöd”, ”värn” och ”sköld”. Det är verkligen ingen obetydlig hjälp. I Hos 13:9 får vi bilden av att denna typ av hjälp är något som verkligen behövs, som man inte klarar sig utan. Jes 30:5; Hes 12:14; Dan 11:34 skiljer sig från de andra i att de inte handlar om hjälp från Gud. Det är istället arméer eller folk som hjälper, eller är i behov av hjälp.

Hoppsan! Där tog det slut på verser där detta ord används. Förhoppningsvis var det även slutet på myten om att kvinnan skulle ha varit skapad till mannens hjälpreda. Ja, kvinnan är till mannens hjälp. Men inte till den typ av hjälp som handlar om att göra livet enklare för mannen, utan den typ av hjälp som man inte kan överleva utan!

Ännu ett råd från mig till alla singlar där ute, både män och kvinnor:
Gift dig inte med någon du kan leva med, gift dig med någon som du inte kan leva utan! 😀

Bibelns användning av ordet eizer för att beskriva kvinnans förhållande till mannen skulle göra ”hjältinna” till en betydlig bättre tolkning än ”hjälpreda”. Precis som alla hjältar och hjältinnor så kom Eva för att rädda dagen – ”Here I come to save the day!” Den sjätte skapelsedagen var Adams första dag. Han hade verkligen inte kunnat glädja sig lika mycket över den om han inte hade haft Eva vid sin sida – skapad ur sin sida – till att vara jämlik men olik.

 

Skapades kvinnan som mannens hjälpreda?

I föregående inlägg skrev jag om När Skaparen inte var nöjd med sitt jobb, syftandes på 1 Mos 2:18 där Gud säger: ”Det är inte bra att mannen är ensam.” Gud gjorde en särskild poäng av att det saknades något mycket viktigt i Skapelsen. Först efter att han skapat både en man OCH en kvinna kunde han säga att det var ”mycket gott”.

Hittills måste jag säga att jag verkligen gillar hur Gud lyfter upp både mannen och kvinnan, på två helt olika sätt, som ändå tydligt visar att de skapades som jämlikar. (Läs gärna Adam skapades först – Är först bäst? om du inte förstår varför jag tycker det.) Av de två första kapitlen att döma så går det alltså mycket bra för min hypotes om Bibelns kvinnosyn.

Det finns dock en formulering som har fått många att undra:

”Herren Gud sade: Det är inte bra att mannen är ensam. Jag skall ge honom någon som kan vara honom till hjälp.” … Mannen gav namn åt all boskap, alla himlens fåglar och alla vilda djur. Men han fann inte någon som kunde vara honom till hjälp. – 1 Mos 2:18, 20

Därefter skapades alltså kvinnan, för att vara mannen till hjälp. Vad menas med det? Betyder det att kvinnan skapades till att vara mannens hjälpreda? Vad var det egentligen han behövde hjälp med? Diskning och städning hade inte uppfunnits ännu, så det kan ju knappast ha varit det… 😉 Han höll på att namnge alla djur. Blev vetenskapsmannen Adam så trött av sina taxonomiska studier att han behövde en labbassistent som kunde anteckna åt honom? Var det därför Gud skapade Eva?

På vilket sätt var Adam ensam? Var han enbart ensam i att utföra något arbete? Eller var han ensam på så vis att han var den enda människa i hela världen? Ja, så var det förstås! Men inte nog med det. När Gud förde fram alla djuren till Adam måste han ha noterat att det fanns två versioner av varje djur, att det fanns handjur och hondjur. Han lär ha insett att han inte bara var ensam människa, utan att det verkligen saknades någon som kunde komplettera honom. Vem skulle kunna rädda honom ur denna tvåfaldiga ensamhet?

Adam behövde verkligen hjälp med något mycket större än bara arbetssysslor. Så … är det en korrekt tolkning att kvinnan skapades som mannens hjälpreda? Knappast! Att säga så är verkligen att läsa in sin egen kulturs kvinnosyn i Bibelns kvinnosyn. I nästa inlägg ska jag berätta hur ordet ”hjälp” används i Bibeln. Då blir det ännu tydligare. 😀

 

När Skaparen inte var nöjd med sitt jobb

Sju gånger under skapelseveckan (som återges kronologiskt i 1 Mos 1) tog Skaparen ett kliv tillbaka och betraktade sitt konstverk. Varje gång kunde han nöjd konstatera att ”det var gott”:

Gud såg att ljuset var gott – vers 4

Gud kallade det torra landet jord, och vattenmassan kallade han hav. Och Gud såg att det var gott. – vers 10

Jorden frambringade grönska: olika arter av fröbärande örter och olika arter av träd med frö i sin frukt. Och Gud såg att det var gott. – vers 12

Han satte ljusen på himlavalvet att lysa över jorden, att härska över dag och natt och att skilja ljus från mörker. Och Gud såg att det var gott. – vers 17-18

Gud skapade de stora havsdjuren och alla olika arter av levande varelser som vattnet myllrar och vimlar av och alla olika arter av fåglar. Och Gud såg att det var gott. – vers 21

Gud gjorde de olika arterna av vilda djur, boskap och markens kräldjur. Och Gud såg att det var gott. – vers 25

Gud såg att allt som han hade gjort var mycket gott. – vers 31

När människorna hade skapats och allt var färdigt kunde Skaparen till och med konstatera att det var ”mycket gott”. Men innan han sa det var det faktiskt ett tillfälle då han inte alls var nöjd. Han gjorde till och med en särskild poäng av att det fanns något som inte var bra. Vad var det? I andra kapitlet, som innehåller en mer detaljerad beskrivning av när människans skapades, säger Gud så här:

Det är inte bra att mannen är ensam. – 1 Mos 2:18

En intressant detalj innan jag fortsätter: Det hebriska ordet för ensam är bad. 😉

Gud visste förstås precis vad det var Adam behövde. Men som den fantastiske pedagog han är ordnade Gud först så att Adam själv fick inse sitt behov. Kanske kände han att han saknade något, men han visste inte vad. Han saknade alltså Eva utan att veta om det, medan Gud visste precis vem Adam behövde.

Detta kan vara en uppmuntran till alla ensamma singlar där ute, ni som ännu inte har funnit den rätta: Du saknar någon utan att veta vem. Men Gud vet vem! Din saknad kommer förmodligen leda till desto större glädje när du väl finner kärleken. Så blev det i alla fall för Adam, att döma av hans reaktion när han fick se Eva (se föregående inlägg). Inte så konstigt att de älskade varandra högt. De var ju gjorda för varann! 😀

 

Adam skapades först – Är först bäst?

Detta är det andra inlägget i min bloggserie om Bibelns kvinnosyn.

I det andra kapitlet av Bibelns första bok kan vi läsa en mer utförlig beskrivning av hur det gick till när Gud skapade människorna och den trädgård som skulle bli deras hem. Det är alltså inte som vissa menar att första och andra kapitlet skulle innehålla två skilda skapelseberättelser. I första kapitlet ges en övergripande beskrivning av hela skapelseveckan. I andra kapitlet zoomar vi in på den sjätte skapelsedagen och får följa den i större detalj.

Först skapades Adam. Gud formade honom av jord från marken och blåste in liv i honom. Man kan förstås fråga sig varför Gud valde just denna metod. Det har jag svarat på i inlägget Varför skapades inte Adam och Eva ur intet? (Se även 37 folkslag kan inte ha fel: Den första människan skapades av lera! och fascineras över hur många olika folkslag som nämner samma detaljer.)

Adam fick vara ensam människa i några timmar, tills hans insåg att han var ensam. Gud förde fram alla andra skapade varelser och lät Adam namnge dem. (Därmed grundade Gud naturvetenskapen.) Jag föreställer mig hur Adam försökte prata med vart och ett av djuren, tills han tvingades inse att det inte fanns någon annan varelse i skapelsen som han kunde umgås med. Först när Adam förstod sitt behov av en livskamrat som var lik honom, var han redo för världens första kirurgiska ingrepp. Gud sövde honom, tog ut ett av hans revben och  av det byggde han den första kvinnan.

Varför valde Gud att skapa kvinnan av ett ben från mannen? Ja, varför formade han inte kvinnan på samma sätt som när han gjorde mannen – av jord från marken? Det kanske verkar som en bra lösning vid första anblick, men jag kan tänka mig flera goda anledningar till att Gud gjorde som han gjorde. Notera Adams reaktion när han fick se Eva:

Den här gången är det ben av mina ben, kött av mitt kött. Kvinna skall hon heta, av man är hon tagen. – 1 Mos 2:23

(I hebreiskan är orden för man och kvinna väldigt lika: ish och ish-sha. Det är som om vi skulle säga man och ”manna”. Våra svenska ord ger nästan intrycket att vi är två vitt skilda varelser.)

Adams reaktion vittnar om hur tydligt det var för honom att de två hörde ihop. Inte nog med att de liknade varandra, Eva hade till och med skapats ur hans egen kropp. Jag tror alltså att en av anledningarna till att Gud skapade på detta sätt, var att de skulle känna en extra stark enhet och samhörighet. Kunde Gud ha gjort det tydligare för dem att de hörde ihop – att var ”ett kött”? Om det fanns ett tydligare sätt att lära dem det borde Gud verkligen ha använt det sättet. Det kanske skulle ha gjort att de höll sig närmre varandra, vilket i sin tur skulle ha gjort det svårare för Satan att lura dem. (Han passade ju när Eva var ensam och Adam inte fanns i närheten.) Om Gud däremot hade skapat dem båda av jord från marken, skulle det inte alls ha gett dem samma känsla av enhet och samhörighet. Jag tycker det var klokt av Gud att låta den ena komma från den andres kropp. Jag kan inte komma på något bättre sätt.

Varför var det just Eva som kom från Adams kropp och inte tvärtom? Eftersom Gud valde att skapa två ”sorters” människor (två kön) där bara den ena skulle få bära ett växande barn inom sig, leder det oundvikligen till att alla människor föds ur en kvinnas kropp. Alla män i den här världen har ju fötts av en kvinna. Om nu Gud hade valt att skapa kvinnan först, och därefter skapat mannen av en del från hennes kropp… Hur skulle kommande generation ha tolkat det? Historien kunde snabbt ha förvrängts till att Adam i själva verket var Evas son. Det skulle helt klart ha fått konsekvenser för hur alla såg på äktenskapet och familjen. Det skulle även ligga nära till hands att fabulera kring om det fanns någon människa före Eva, alltså någon form av utvecklingslära. Genom att låta den första människan vara av den ”sort” som inte kan föda barn, gjorde Gud en tydlig markering i att det verkligen var den första människan. Jag kan inte komma på något bättre sätt att visa det, och att samtidigt visa det jag nämnde i förra stycket.

Varför just ett revben? Vad hade Gud för val? Om han till exempel hade tagit ett tåben skulle det tolkas som att hon var en underlägsen varelse som kunde trampas på. Om han hade tagit en del av skallen skulle det ha tolkats som att hon stod över honom. Istället valde Gud ett revben från Adams sida för att indikera att hon skulle stå vid hans sida som en jämlik. Och den symboliska innebörden i att detta ben låg nära Adams hjärta …? Goes without saying! 😀

Förresten, varför Gud överhuvudtaget valde ben tror jag är för att det är så hårt och konkret – det känns verkligen som en del av kroppen. En annan intressant detalj om just revbenet: det är det enda benet i människokroppen som kan växa tillbaka om det opereras bort. Adam skulle antagligen ha saknat sitt pannben, om Gud plockat ut det istället. 🙂

Till sist: Att Adam skapades först, gjorde det honom viktigare eller mer värdefull än Eva? Knappast! Den biten tycker jag är enklast att svara på. I vilken ordning de skapades säger inget om vem som var mest värd eller mest betydelsefull. Människan skapades ju i slutet av skapelseveckan. Betyder det att allt som skapades före människan var viktigare? Nej, det som särskilde människorna från resten av skapelsen var inte när de skapades utan det faktum att de skapades till Guds avbild. Och det gällde både mannen och kvinnan. Det står ju att Gud skapade mannen OCH kvinnan till sin avbild.

 

Det finns en mening med ditt liv!

För många känns det logiskt att vårt ursprung säger oss något om meningen med våra liv. Om man är fast övertygad om att evolutionsläran ger oss sanningen om livets ursprung, ligger det därför nära till hands att i samma lära söka svaret på livets mening. I föregående inlägg citerade jag en evolutionsbiolog som sagt att ”Meningen med livet är att föra sina gener vidare”. Det var den mening han själv kunde se baserat på det ursprung som han trodde på.

Enligt Bibeln har du istället ditt ursprung i Gud. Eftersom du har ditt ursprung i en tänkande individ så finns det en tanke med din existens. Dina mänskliga föräldrar kunde inte planera att du skulle födas. Även om de hade önskat sig ett barn och blev mycket glada att få träffa dig, så visste de inte att det skulle bli just du. Men Gud, som redan är i framtiden, visste att du skulle födas och har sedan han skapade de första människorna sett fram emot den dag då du tog ta ditt första andetag. Du var planerad!

Tack för att du skapade mig så unik och så underbar! Det är fascinerande att bara tänka på det. Allt du gör är fantastiskt, det har jag verkligen fått erfara. Du var där när mina ben formades i det tysta, när de fogades samman i min mors liv. Du såg mig innan jag föddes och planerade varje dag i mitt liv, innan någon av dem började. Ja, varje dag skrevs ner i din bok! – Ps 139:14-16

Dessutom är du en avbild av Skaparen själv (1 Mos 1:27). Som sådan skapades du med ett särskilt syfte: Du är skapad till kärlek och gemenskap med andra människor och med din Skapare. Han tänker dock inte tvinga någon att uppfylla sitt syfte. Därför är det du själv som väljer om du vill leva det liv som Gud har planerat för dig. Han längtar efter att du ska göra det. Han vill att du ska leva livet!

Jag har kommit för att de skall ha liv, och liv i överflöd. – Joh 10:10

Han är ju inte långt borta från någon enda av oss. Ty i honom är det vi lever, rör oss och är till … Vi har vårt ursprung i honom. – Apg 17:27-28

Se även:
Säger evolution något om meningen med livet?

 

Gud skapade mannen OCH kvinnan till sin avbild

Detta är det första egentliga inlägget i min bloggserie om Bibelns kvinnosyn. Jag har tidigare berättat hur jag tänker gå tillväga: Jag kommer att läsa igenom hela Bibeln och stryka under alla texter som säger något om kvinnor. Idag har jag läst kapitel 1-11 i Första mosebok –  från ”I begynnelsen…” till det att Abram (aka Abraham) och Saraj (aka Sara) gör entré. Imorgon läser jag vidare enligt den plan jag beskrivit i inlägget Från pärm till pärm på tre månader.

Än om jag läser vidare imorgon kommer mina blogginlägg dröja kvar ett tag i dagens inledande kapitel. Medan jag läste insåg jag nämligen att Bibeln har så pass mycket att berätta om kvinnor (särskilt här i början, antar jag) så jag hinner bara kommentera en bråkdel av det. Jag måste prioritera de texter som är mest intressanta och relevanta för frågan. Jag tänker absolut inte sålla bort någon text som kan tyckas vara ”besvärlig” (som alltså motsäger min hypotes), för en sådan text är ju i så fall högst relevant. Om jag inte hinner kommentera den på en gång så ska jag i alla fall se till att nämna den, och återkomma till den senare.

Då sätter vi igång!

Första gången kvinnan nämns i Bibeln är i samma andetag som mannen:

Gud sade: ”Vi skall göra människor som är vår avbild, lika oss. De skall härska över havets fiskar, himlens fåglar, boskapen, alla vilda djur och alla kräldjur som finns på jorden.” Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne. Som man och kvinna skapade han dem. Gud välsignade dem och sade till dem: ”Var fruktsamma och föröka er, uppfyll jorden och lägg den under er. Härska över havets fiskar och himlens fåglar och över alla djur som myllrar på jorden.” – 1 Mos 1:26-28

I dessa tre verser finns det mycket intressant att lyfta fram. I svenskan säger vi ”hon” om människan; det gör man inte i hebreiskan. Där är ”människa” maskulint ord – det heter till och med adam. Dock används det nästan alltid i bemärkelsen ”människor” eller ”mänskligheten”. Det framgår tydligt av texten att Gud skapade mannen och kvinnan till sin avbild. Det var alltså inte så att Adam skapades till Guds avbild och att Eva sedan skapades till mannens avbild – de skapades båda till Guds avbild.

Guds uppmaning att härska över alla djur var riktad till dem båda. Det står inte att det bara var mannen som skulle härska över dem. Inte heller står det här att mannen skulle härska över kvinnan. Inte ens efter syndafallet står det så. Det är olika ord som används här (kadash, rada) och i 1 Mos 3:16 (mashal) som jag ska skriva om en annan gång. Detta med att härska över djuren nämns förresten direkt efter det där med att vara skapad till Guds avbild, så man kan tänka sig att detta var ett av de sätt på vilka människorna gjordes lika Gud: Här gav Gud oss en liknelse som vi kan leva i. Vi ska vara herrar över djuren på samma sätt som Gud är Herre över oss. Tar vi vår uppgift på lika stort allvar? Jag kan tänka mig att en herde som tar hand om sina får lär sig en hel del om hur Gud tar hand om oss. Den illustrationen hjälpte säkerligen till att forma gudsbilden hos många av dem som levde under gamla testamentets tid.

”Var fruktsamma och föröka er”, löd en annan uppmaning som gavs till dem båda (lite svårt för Adam att ordna det själv, särskilt då han helt saknade livmoder). Skaparen uppmanade människorna att göra precis som han själv hade gjort: skapa nytt liv som är deras egen avbild … Nu sa jag förresten ”han” om Skaparen, men i texten ovan står det att Gud sa: ”Vi skall göra människor som är vår avbild, lika oss”. Jag tror att detta syftar på Guds treeninghet. När en man och en kvinna börjar leva tillsammans blir de ett (1 Mos 2:24) – de bildar en tvåenighet. Där har vi ännu en liknelse som vi kan leva i som hjälper oss att förstå Gud. Och när en man och en kvinna tillsammans skapar avbilder av sig själva, som de sedan får ta hand om, så är även det en helt perfekt illustration som har hjälpt många att bättre förstå sin relation till Skaparen.

Med tanke på ovanstående vill jag till sist presentera en tanke som jag tycker är intressant: Det är när mannen och kvinnan är tillsammans som de utgör den mest fullständiga avbilden av Gud. Visst kan man säga att en man för sig eller en kvinna för sig ändå är skapad till Guds avbild, men egentligen krävs det att de båda är tillsammans för att de ska vara Guds avbild.

Alltså:
Man = ½ Guds avbild
Kvinna = ½ Guds avbild
Man + Kvinna = Guds avbild

Det skulle vara intressant att höra vad mina läsare har säga om den tanken, och förstås om allt det andra jag skrivit här. Jag kan tänka mig att det finns många frågor om andra bibeltexter som handlar om kvinnor från senare delar av Bibeln (hittills har jag bara tagit upp det allra första kapitlet). Jag skulle uppskatta om vi kunde spara de frågorna till senare och hålla oss till den aktuella texten. Jag ämnar ju gå igenom hela Bibeln… 😀

 

Budord 4: ”Tänk på sabbatsdagen”

Tänk på att hålla sabbatsdagen helig. Sex dagar skall du arbeta och sköta alla dina sysslor, men den sjunde dagen är Herrens, din Guds, sabbat. Då skall du inte utföra något arbete, varken du eller din son eller din dotter, din slav eller din slavinna, din boskap eller invandraren i dina städer. Ty på sex dagar gjorde Herren himlen och jorden och havet och allt vad de rymmer, men på den sjunde dagen vilade han. Därför har Herren välsignat sabbatsdagen och gjort den till en helig dag. – 2 Mos 20:8-11

Sabbaten är ett monument över Skapelsen! Denna koppling nämns specifikt här i Andra mosebok och påminner oss samtidigt om att detta inte är något nytt bud. Det är ju faktiskt det allra äldsta och kan med rätta kallas det allra heligaste av de tio budordet. Sabbatsbudet innehåller nämligen ”Guds sigill”, eftersom det är det enda budet som både innehåller Laggivarens namn (”Jag är” – den självexisterande) och titel: Skaparen! Och det är ju just detta som utgör skillnaden mellan den sanna Guden och alla falska gudar. Det finns bara en som är Skaparen.

Sabbaten är dessutom ett minne från en perfekt värld – den som fanns innan syndafallet! Tillsammans med äktenskapet är den det enda som mänskligheten har fått med sig därifrån. Alla de andra budorden lades till efter syndafallet, då relationen med Skaparen förstördes. En gång i veckan kallas vi nu att särskilt ägna oss åt återuppbyggandet av den brustna relationen, för att en gång få möta honom igen ansikte mot ansikte när han har gjort allting nytt.

Det finns mycket jag skulle vilja säga om Sabbaten, men det blir fler chanser till det.
Jag vill bara passa på att nämna ett par saker:

1. Det finns inte en enda text i Bibeln som säger att Sabbaten har flyttats från den sjunde dagen (lördag) till den första (söndag).
2. Det finns inte heller någon text som säger att budet inte gäller lägre, eller att vi ska sluta fira Sabbat.

Och varför skulle det göra det?
Vad skulle vara anledningen att göra sig av med detta monument över Skapelsen?

 

När skapades världen?

Baserat på de uppgifter som ges i Bibeln (se Bibelns kronologi 101) tror jag att vår värld är omkring 6000 år gammal. Jag ska nu visa hur detta härleds från Bibeln.

I Första Mosebokens femte kapitel kan vi följa släkttavlan från Adam till Noa. Den börjar så här:

När Adam var 130 år fick han en son som liknade honom och var hans avbild; han gav honom namnet Set. – 1 Mos 5:3

Sedan får vi veta hur gammal Set var när blev far till Enosh, och hur gammal Enosh i sin tur var när han blev far till Kenan, och så vidare hela vägen till Noa. Genom att addera dessa åldrar får vi reda på hur lång tid som gick från skapelsen till Floden. I 1 Mos 8:13-14 står det sedan att Noa var 601 år gammal när de gick ut ur arken.

Som ni ser i tabellen blir summan av alla dessa åldrar 1657, vilket innebär att Flodens slut var år 1657 e S (efter Skapelsen). Detta kan sedan adderas till de 1337 år som varade från Floden till att kung Salomo började bygga templet (den uträkningen kan följas i inlägget När var Noas flod?). Den sistnämnda tidpunkten har fastställts till år 966 f Kr.

966 + 1337 + 1657 = 3960

Enligt de uppgifter som Bibeln ger ägde alltså skapelsen rum kring år 3960 f Kr.
I så fall kan man säga att Jesus korsfästes omkring år 4000 e S.

Båda listorna anger åldrar för nio personer vardera vilket ger en sammanlagd felmarginal på 18 år (se Bibelns kronologi 101). Det finns dock andra faktorer som skulle kunna påverka desto mer, för det finns olika manuskript som inte är helt överens gällande åldrarna. De flesta bibelöversättningar har dock i huvudsak använt sig av den masoretiska texten, som anses överlägsen de andra i tillförlitlighet. Den längsta möjliga ålder vi kan få fram med hjälp av dessa andra versioner är ungefär 1400 år längre, vilket alltså skulle innebära att skapelsen istället ägde rum för omkring 7400 år sedan. Dessa andra versioner har dock en del interna problem. T ex skulle Metushelach dö flera år efter Floden.

Så vitt jag kan se har det ingen teologisk betydelse vilken av dessa åldrar som är den rätta. Det finns inte heller något behov av att fastställa det exakta datumet för världens skapelse. Man kan i alla fall konstatera att det inte finns utrymme i texten för miljoner eller miljarder år.

 

Totem-evolution?

I inläggen 37 folkslag kan inte ha fel: Den första människan skapades av lera! och ”Man av lera, kvinna av revben.” Hmm… det låter bekant har jag sammanlagt gett exempel på 20 av de 37 snarlika traditionerna från olika delar av världen, som säger att människor har skapats av lera.

Frazer – en skotsk antropolog och professor vid Cambridge, som ägnade över 50 år till att studera forntida människors tro – hittade totalt 66 traditioner om hur människan blev till. Alltså finns det 29 andra traditioner som förtäljer en helt annan historia om hur de första människorna blev till. Så här skrev Frazer: ”många vildar avfärdar skapelsehypotesen till förmån för evolutionsteorin” – ett lite underligt påstående, som avslöjar Frazers egna syn på saken. Det finns dock ingen samstämmighet mellan dessa traditioner, som det finns bland de andra. Det finns inte heller något typiskt exempel. Traditionerna är vitt skilda och handlar oftast om att indianernas förfäder härstammar från respektive stams totemdjur, eller till och med totemväxt.

En del indianer från Californien tror att de är ättlingar till prärievargar. Den irokesiska Sköldpaddsklanen säger att de härstammar från sköldpaddan, och Karpklanen från Ottawa säger att de kommer från karpens ägg. Osagerna säger att människor är resultatet av en snigel (hane) och en bäver (hona). Haidaindianerna säger att det var en korp och en mussla. Dajakerna, ursprungsbefolkningen på Borneo (från en annan grupp än de jag nämnt tidigare) säger att de kommer från en fisk, medan kayanerna (en undergrupp till folkslaget karen, som jag också nämnt tidigare) säger att de kommer från ett träd. Den mest underliga historien kommer från Samoa: De två första männen utvecklades från två små larver som i sin tur hade förvandlats av resterna av en rutten vindeblomma. Sedan dog en av männen varpå guden Tangaloa ändrade kroppen till en kvinna och återupplivade henne. Från detta par kommer sedan alla människor. Greken Empedokles (från 400-talet f Kr) föreslog att klumpar av jord och vatten kastades ner i underjordisk eld och bildade monster som gradvis elimninerats tills bara de nuvarande djurarterna och människorna fanns kvar.

Det råder väldigt dålig samstämmighet bland dessa 29 traditioner som enligt Frazer förespråkar evolutionsteorin, medan det råder desto bättre samstämmighet bland de 37 traditioner som säger att Gud formade den första människan av lera. Om vi skulle betrakta dessa traditioner som vittnesmål skulle en jury förstås ha slutit sig till att de 37 samstämmiga talar sanning medan de övriga 29 har fel eller ljuger.

Men nu är inte min poäng att detta ska avgöras med en omröstning, utan bara att lyfta fram den påfallande samstämmigheten som vittnar om att dessa folkslag har burit med sig den här berättelsen då de spreds ut över hela världen från en gemensam kultur – vilket är precis vad Bibeln beskriver:

Och Herren skingrade dem från denna plats ut över hela jorden, och de slutade att bygga på staden. Därför kallas den Babel, ty där skapade Herren språkförbistringen på jorden, och därifrån skingrade han människorna ut över hela jorden. (1 Mos 11:8-9)

De övriga 29 traditionerna ger för övrigt exempel på vilka idéer om vårt ursprung som vi människorna själva tänker ut när vi får spåna fritt. Att 37 av 66 skulle råka få så stora likheter framstår då som föga sannolikt.

Källa: Taylor, I. Adam – Man of clay, Journal of Creation, vol. 26(1), 2012

 

”Man av lera, kvinna av revben.” Hmm… det låter bekant

Som uppföljare till mitt inlägg 37 folkslag kan inte ha fel: Den först människan skapades av lera! kommer här ett par exempel på traditioner som även nämner att den första kvinnan skapades av ett ben från mannen:

• Tahiti: Guden Toara formade mannen av röd jord och tog senare ett ben från mannen och gjorde en kvinna vid namn Ivi, som betyder ben på deras språk.
• Befolkningen på Fakaofo – en av atollerna bland Tokelauöarna i Stilla Havet – säger samma sak som folket på Tahiti men mer specifikt: Benet var ett revben (kvinnans namn var Eevee som betyder revben) och alla människor härstammar från detta par.
• Karen – ett folkslag i Burma med mongoliskt ursprung: Mannen skapades ur lera, sedan blev han levande genom att liv blåstes in i hans näsborrar och kvinnan kom från mannens revben.
• Sibiriska tatarer: Gud gjorde den första mannen av lera, men djävulen tog ut revbenet och gjorde den första kvinnan. (Undrar vad det folket har för kvinnosyn… ;))
• Eskimåerna vid Point Barrow i Alaska: En ande vid namn A-se-lu gjorde mannen av lera och blåste in liv i honom. Närliggande stammar säger att det var korpen kom och gjorde den första kvinnan av lera som mannens följeslagare.
• Kumeyaayfolket i Californien: Guden Tcaipakomat tog lera och gjorde en man, sedan tog han ett av mannens revben och gjorde kvinnan.

Om det som står i Bibeln är sant, så är alla människor på den här planeten ättlingar till de människor som spreds ut över hela världen efter att Gud stoppade deras högfärdiga (bokstavligen) ambitioner vid Babel för drygt 4000 år sedan. I så fall kan vi förvänta oss att finna samstämmiga berättelser över hela världen om alla dessa folkslags gemensamma historia – vilket är precis vad vi finner!

Precis som med alla traditioner som vittnar om en världsvid översvämning, finns det en skildring som verkligen överträffar alla de andra i detaljrikedom och i överensstämmelse med sådant som kan prövas och undersökas vetenskapligt!

Visst är det fantastiskt! Mänsklighetens historia sträcker sig bara några tusen år bakåt i tiden – vi är alla mycket nära släkt! Och världens bästa historiebok är Bibeln!

Källa: Taylor, I. Adam – Man of clay, Journal of Creation, vol. 26(1), 2012

 

Första Mosebok – vers för vers

Till alla som är bra på att läsa engelska och har frågor om Bibelns elva första kapitel kan jag varmt rekommendera denna resurs på creation.com: Genesis verse by verse

Förutom länkar till artiklar som svarar på vanliga frågor om dessa verser, så finner man i högra kolumnen hänvisningar till andra texter i Bibeln (oftast från Nya Testamentets böcker) som refererar till det som sägs i Första Mosebok.

Som sagt: Rekommenderas!

 

 

37 folkslag kan inte ha fel: Den första människan skapades av lera!

Efter att jag skrev mitt inlägg om hur och varför Bibeln säger att Adam skapades av jord från marken, så läste jag en mycket intressant uppsats av Ian Taylor i senaste numret av Journal of Creation. Uppsatsen heter Adam – man of clay och handlar om att flera traditioner från folkslag över hela världen säger samma sak som Bibeln om hur den första människan skapades.

Taylor använder Sir James George Frazer som huvudkälla. Frazer var en skotsk antropolog och professor vid Cambridge. Han ägnade över 50 år till att studera forntida människors tro. (Enligt Fazer själv var han inte kristen.)

Språkliga ledtrådar till människans ursprung

På hebreiska är ordet för mark adamá, som är femininum av adaam (Adam). Ordet för röd är förresten adom (se nedan om röd lera).

På latin är ordet för människa homo (som i Homo sapiens). Det betyder ”jord-född” och kommer från samma rot som ordet humus (jord). Franskans homme, spanskans hombre, engelskans human och italienskans umano (etc) är förstås olika ‘dialekter’ av samma ord.

Traditioner som säger att de första människorna formades av lera

• Mota – en stam på Banks Islands i Vanatu: Guden Qat formade den första människan av röd lera
• Korkus – en stam i centrala Indien: Guden Mahadeo tog en myrstack av röd lera för att göra den första människan
• Maidu – indianer i Californien: Guden vars namn betyder jord-startare tog mörk lera och formade den första mannen och kvinnan
• Babylonierna: Guden Bel formade en man av jord blandat med sitt eget blod
• Grekerna: Prometheus formade en man av lera
• Egypterna: Khonoumou, gudarnas fader, formade människor av lera på en drejskiva
• Dajakerna – ursprungsbefolkningen på Borneo: Guden Salampandai formade den första människan av fuktig jord
• Niafolket på Sumatra: Guden Luo Zaho formade den första människan av fuktig jord
• Marierna – ett finsk-ugriskt folk som bor i Ryssland: Skaparen formade en man av lera
• Shilluk – en stam i Sudan: Guden Juok formade en man av lera i olika färger (förklarar varför vi har olika hudfärg)
• Ewe-talande stammar i Togoland, Nigera tror att Gud fortfarande skapar människor av lera. Han använder bra och dålig lera vilket förklarar varför det finns bra och dåliga människor.
• Indianer som bor vid Tiwanaku i Peru: Skaparen återskapade människor av lera efter den stora Översvämningen.

Traditioner som dessutom säger att Gud blåste in liv i människan

• Aboriginer: Skaparen, Pund-jel, tog två stora barkbitar, la lera på dem och arbetade fram två män. Pund-jel blåste sedan hårt i deras munnar, näsor och navlar så att de blev levande.
• Maorierna – Nya Zeelands ursprungsbefolkning: Gud (Tu, Tiki, eller Tane) tog röd lera, knådade den med sitt eget blod till en avbild av honom själv och blåste sedan i munnen och näsborrarna!

Om inte det där sista låter bekant: Se 1 Mos 1:27 och 1 Mos 2:7 och förundras!

Detta var bara 14 av de 37 snarlika traditionerna från olika delar av världen, som säger att människor har skapats av lera. Frazer beskriver totalt 66 traditioner, så det finns alltså 29 andra traditioner som förtäljer en helt annan historia om hur människan skapades. (Jag kommer att skriva om dem vid ett senare tillfälle.)

OBS! Fazer förvissade sig noggrant om att dessa folkslag trodde såhär långt innan det kom dit några missionärer med Biblar.

Källa: Taylor, I. Adam – Man of clay, Journal of Creation, vol. 26(1), 2012

Läs gärna mitt inlägg om alla de traditioner som talar om en världsvid översvämning.

 

Intervju med newtonbloggaren – del 2

Här kommer fortsättningen av intervjun, där jag svarar på frågor om evolutionen.

Tror du på teorin att Gud skapade jorden på sju dagar?

Jag tror att Gud skapade Jorden under en vecka bestående av vanliga 24-timmars-dygn. Gud kunde ha gjort det på en bråkdels sekund, men valde att göra det på en vecka – för vår skull (vilket jag skriver om här). Men jag skulle inte kalla detta för en ”teori”, eftersom skapelsens längd inte kan bekräftas med hjälp av naturvetenskap. Den biten är helt baserad på Bibeln. Men det finns en hel del annat som kan undersökas med hjälp av naturvetenskap, och som faktiskt passar in väldigt bra på övrigt som Bibeln beskriver (t ex om en världsvid översvämning: läs gärna här, här, här och här).

Tror du inte att vetenskapen har någon inblandning i livets uppkomst? Detta experiment [Miller-Urey-experimentet] visar att evolutionen kan ha skett på ett vetenskapligt sätt. Vad är dina tankar om detta?

Med ”vetenskapligt sätt” antar jag att du menar om det finns en naturlig förklaring (naturalistisk) till livets uppkomst, som alltså inte behöver hjälp av någon övernaturlig Gud för att komma igång. Svar: Nej, jag tycker det är mycket ologiskt att den första cellen skulle ha uppstått genom naturliga processer – det är kemiskt och matematiskt absurt. Om någon påstår att forskarna har lyckats skapa liv i ett laboratorium, så har den personen grovt fel. Efter mängder av försök lyckades man framställa lite drygt hälften av de 20 aminosyror som behövs för att kunna göra proteiner. Vad Miller-Urey-experimentet egentligen demonstrerade var att inte ens intelligenta forskare lyckades framställa alla de 20 aminosyror som behövs för att kunna bygga upp liv. (Läs gärna om Den svåra konsten att få aminosyror att uppstå helt utan påverkan av någon intelligens.) Om man mot förmodan skulle få fram alla aminosyror finns det många många fler problem som forskarna inte kan förklara. Varför just detta experiment fortfarande lyfts fram efter alla dessa år, är för att man inte har något bättre att komma med. Forskarna är ärliga och erkänner att de inte vet hur livet har uppkommit. Läroboksförfattarna vill helst ha med något om livets uppkomst för att boken ska kännas mer komplett. Ateister vill helst undvika det ämnet helt och hållet.

Vad är dina åsikter om teorin att människan härstammar från aporna?

Enkelt uttryckt är min åsikt denna: De fossila arter som heter något med apa (pithecus) är helt enkelt fossil av hundraprocentiga apor. De arter som heter något med människa (homo) är fossil av hundraprocentiga människor. (OBS! Det där var en förenkling. I själva verket är det mer komplicerat än så. Forskarna har svårt att klassificera allt, och en del vill läsa in nya arter där de inte finns. Piltdownmannen är inte den enda bluffen inom det här området.)

Om vi studerar de fossila skallarna av t ex Homo erectus och neandertalare ser vi att det finns människor som har samma form på skallarna idag. Därför finns det ingen anledning att anta att de inte skulle vara människor baserat på formen på deras skelett. Om du skulle möta en av dem på stan (i moderna kläder) skulle du troligtvis inte lägga märke till att det var något annorlunda med deras utseende.

Om du tror att Gud ”satte” djuren till jorden, tror du i så fall att han satte alla olika djurarter på jorden på en och samma gång, eller tror du att alla djurarter utvecklats från en art som han från början satte på jorden?

Jag tror att Gud skapade alla djurgrupper (ej detsamma som arter) under skapelseveckan, men att han även byggde in möjligheten till rik variation. T ex finns det flera hästdjur: häst, åsna, sebra. Jag tror att alla dessa härstammar från samma art, men att de genom variation har fått olika utseenden (typ som de där tvillingarna jag länkade till tidigare, fast med större variation än bara hudfärg). De olika hästdjuren kan para sig med varandra och få avkomma. (En korsning mellan sebra och åsna kallas förresten zebrass. :D) Men man kan inte korsa en häst och en ko, för de härstammar inte från samma skapade slag.

När du stöter på bevis på vetenskapen, blir du då någon gång osäker på vad du ska tro och tycka eller står du alltid fast vid din tro?

Jag har sett och hört rätt många argument som talar både för och emot evolutionen. Med tiden har jag lärt mig att vissa argument för evolution som till en början verkat mycket starka, visar sig vara betydligt svagare vid en närmare granskning. Därför blir jag inte längre osäker när någon kommer med ett till synes starkt argument för evolutionen, för jag tänker att jag kommer att finna att det är på samma vis med det argumentet som med många andra.

Sedan ska man ha klart för sig att det finns många vetenskapliga observationer som passar in i båda modellerna. Det betyder förstås inte att båda modellerna är rätt på samma gång, men att observationen varken bevisar eller motbevisar den ena eller den andra synen i det fallet. Ofta handlar det om att man själv får tänka efter vilken förklaring som passar bäst – inte vilken som är den enda tänkbara förklaringen.

Djur och växtlivet som det ser ut idag, tror du att det för alltid kommer se ut som det gör idag, eller tror du att det kommer fortsätta att utvecklas?

Jag tror inte att det sker en utveckling, men däremot att det sker variation och anpassning till olika miljöer. Jag tror att en klok skapare har byggt in denna förmåga till anpassning i våra gener.

Om du tror att utvecklingen går framåt, tror du då att det gör det genom mutation (förändring i den genetiska delen i en cell, dna) eller tror du att det sker med hjälp av Gud?

Jag tror inte att mutationer överhuvudtaget kan få utvecklingen att gå ”framåt”. Mutationer skadar våra gener och orsakar cancer och en massa hemska genetiska sjukdomar. Vårt DNA förstörs flera hundra gånger snabbare än det skulle kunna förbättras. Vad vi ser är snarare motsatsen till evolution: devolution.

Tycker du inte att det finns tillräckligt med bevis på att livet uppkom på ett vetenskapligt sätt, i form av fossiler, avlämningar, experiment m.m. för att din tro ska ändras?

Det finns väldigt många fossil av hastigt begravda djur, vilket stämmer perfekt med den världsvida översvämning som beskrivs i Biblen. Dessa begravda djur är ofta väldigt lika nu levande djur fastän det sägs ha gått flera miljoner år av evolution sedan de begravdes. Det finns även dinosauriefossil som inte har hunnit förstenas helt och hållet, trots att de ska ha legat där i 65 000 000 år. Fossil kan bildas mycket snabbare än så (se Fossilt smör) och experiment har visat att proteiner inte kan finnas kvar efter så lång tid. Det finns massvis av observationer som passar bättre in i Bibelns scenariot (att det bara har gått några tusen år sedan detta begravdes), och det finns mängder av observationer som är svåra för evolutionister att förklara (de har förklaringar, men jag tycker det är väldigt krystade). Jag tycker att bevisen pekar på att dessa skildringar som nedtecknats i en flera tusen år gammal skrift stämmer bättre med naturvetenskapliga upptäckter än vad idén om evolutionen gör. Så länge bevisen pekar åt det håller, varför skulle jag då ändra min tro?

Finns det någon eller några händelser i evolutionen (nu vet jag dock inte hur insatt du är i dessa händelser) där du tvekar på att det är Guds verk?

Jag vet inte om det stämmer, men jag har tolkat frågan så här: Finns det något som jag inte tycker passar så bra i ett skapelseperspektiv? Ja, det finns ett par saker som tidigare har stått på min lista över besvärligheter. Den listan blir ständigt kortare och kortare efter hand som jag lär mig mer och mer. T ex: Tidigare hade jag svårt att förstå varför Gud skulle ha skapade virus och bakterier. Sedan förstod jag att de förstås lär ha varit nyttiga från början (det finns ju många goda bakterier), men eftersom dessa små organismer är extra känsliga för mutationer så har de förstörts, så att en del av dem istället orsakar problem.

Tror du bokstavligen på allt som står i Biblen?

Ja. Finns det egentligen någon anledning att inte tro på det som står i Bibeln? Varför skulle författarna ljuga? De är så ärliga om sina egna personliga fel och brister så det är helt förbluffande. Vad skulle författarna tjäna på att berätta vitt och brett om sina patetiska misslyckanden och ibland fruktansvärda misstag? Den mest logiska slutsatsen tycker jag är att de faktiskt hade mött Gud, ångrade sig och ville dela med sig av denna lärdom till alla efterlevande.

Tycker du att det är jobbigt att det finns så många motståndare till kreationismen? Tar det mycket energi för dig när du blir motsagd och måste komma med motargument för att andra ska förstå dina tankar?

För min egen del är det inte jobbigt när jag blir motsagd, för det är jag helt beredd på. Det är helt naturligt, och det vore konstigt om mina motståndare plötsligt skulle erkänna att något argument från skapelsetroende faktiskt håller. Många av dem är starkt fientliga till all religion överhuvudtaget och det skulle innebära en väldigt stor förändring av deras liv om Bibeln visade sig vara sann. Någon sådan förändring vill de inte veta av, så därför måste de finna något sätt att såga allt som skapelsetroende skriver. Alla har förstås inte denna inställning, men för mig underlättar det att känna till att vissa tänker så. Det hjälper mig att inte ta illa upp av en del påhopp, utan att istället försöka ha överseende med att mitt perspektiv rör upp jobbiga känslor hos vissa.

Vi skapelsetroende kämpar i ett kraftigt numerärt underläge. Därför är det svårt att hinna med alla diskussioner och följa upp alla frågor man får. Att föra den här debatten ger mig ändå mer energi än det tar, för det känns roligt och meningsfullt att kämpa för en god sak.

Läs gärna: Tio saker som jag anser talar för skapelse

 

Församlingar behöver diskutera besvärliga frågor

Jag tänkte att jag skulle berätta lite om panelsamtalet jag var med i. Det var mycket intressant och givande – tyckte i alla fall jag :). Även om vi i panelen representerade olika syn på Bibeln och olika uppfattningar om skapelsefrågans betydelse för oss kristna så var det en mycket lugn och trevlig diskussion, som vi alla ville fortsätta med vid ett senare tillfälle. Jag tänker inte ge mig in på att återge någon annans åsikter, utan bara redogöra för mina egna tankar kring en frågeställningar som kom upp (ej ett direkt citat).

Orsakar frågan om skapelsens längd onödig splittring i församlingarna?

Jag tror det är viktigt att alla församlingar är öppna för alla teologiska diskussioner oavsett ämne. Man bör inte undvika frågor bara för att de är besvärliga eller ”politiskt inkorrekta”. Kanske är det just de besvärliga frågorna som behöver diskuteras allra mest, just för att undvika splittring. Att lägga locket på leder bara till att det börjar bubbla allt kraftigare under ytan.

 

Panelsamtal om betydelsen av skapelse

Både från kristna och ateister har det hävdats att evolutionen är förenlig med kristen tro. I beg to differ.

För det första: Bibeln är väldigt tydlig i frågan om skapelsen. Första Mosebok är inte en profetisk skrift full av symbolspråk (som Uppenbarelseboken), utan en konkret skildring av vad som har hänt i världens historia. Ingen av Bibelns övriga böcker ifrågasätter något av det som beskrivs i Första Mosebok. Istället refererar de till den som en historiebok och använder den som teologisk grund.

För det andra: Bibeln handlar om hur vi människor kan försonas med Skaparen och räddas från ondska, synd och död. Något sådant fanns inte i Guds perfekta skapelse, utan kom in i världen som ett resultat av att Adam och Eva valde att inte lita på Gud. De drog in sig själva och alla sina ättlingar i ett uppror mot honom. Jesus – i egenskap av en andra Adam – kom för att reparera allt som blivit förstört. Om allt har skapats genom en låååång evolution har lidande och död varit en del av Guds skapelse från första början, då är dessa problem inte ett resultat av människors uppror mot Gud, och då finns det inget som behöver lagas. (If it’s not broken, why fix it?) Om det aldrig fanns någon första Adam finns det inte heller något behov av en andra Adam. På så vis görs alltså Jesus död helt onödig. Det blir som sagt inte mycket kvar av en kristen tro som kompromissar med evolutionen.

Imorgon (lördag 26 maj) ska jag vara med i ett panelsamtal om betydelsen av skapelsetro för den kristna tron. Varmt välkomna dit! För er som inte kan vara med så kommer det förmodligen en rapport i ett framtida inlägg.

Tidigare inlägg på detta tema:
Kompromissa inte med evolutionen
Dawkins, kan man tro på både Bibeln och evolutionen?
Sökandet efter en omoralisk gud
Om Gud inte finns
Om Gud finns
Newsflash: Teodicéproblemet löst!
Hur långa var skapelsedagarna?
Vad säger Jesus om världens ålder?

 

Kompromissa inte med evolutionen

[Till dig som kommer hit via evolutionsteori.se – Välkommen! Artikeln nedan riktar sig främst till kristna, och handlar om de problem som kan uppstå när man försöker förena två motsatta världsbilder. Om du är nyfiken på vad det finns för vetenskapliga grunder till att ifrågasätta evolutionsteorin till förmån för skapelsetro kan jag t ex tipsa om följande inlägg: mjuk vävnad i dinosauriefossil, levande fossil, tio saker som jag anser talar för skapelse] 

Alla unga kristna som är uppvuxna i Sverige har sedan barnsben matats med en lång rad tvärsäkra påståenden genom skola och medier: att Jorden är miljarder år gammal, att allt levande har utvecklats ur en enda cell som själv har uppstått genom naturliga processer, att vi är nära släkt med apor, att vi som lever idag är mer utvecklade och intelligenta än forntidens grottmänniskor, att religioner bygger på underliga vanföreställningar som en del svagsinta människor håller fast vid, och att Bibeln bara är en sagobok.

 

Hade Adam en navel?

Bibeln uttalar sig inte uttryckligen om Adams och Evas navlar eller avsaknaden av sådana. Men Bibeln säger däremot klart och tydligt att våra första föräldrar formades av Gud och att de därmed inte föddes som alla vi andra.

Din navel är ju ett bevis på att du en gång fått liv genom en ”livlina” från din mamma – att du fick näring från din mamma när du låg i hennes livmoder. Om Adam och Eva hade haft navlar skulle det innebära att Gud medvetet satte dit dem? Men varför skulle han göra det? Vad skulle vara poängen med att få det att se ut som om de hade blivit födda på vanligt sätt? Det skulle däremot finnas en god poäng med att Adam och Eva var de enda människorna på Jorden som saknade navlar, som en bekräftelse på att de faktiskt hade blivit skapade av Gud och inte blivit födda av några tidigare förfäder.

Adam och Eva levde i flera hundra år och kunde berätta för flera generationer om deras första hem och det allvarliga misstag som ledde till att de blev tvungna att lämna det. Avsaknaden av navlar lär definitivt ha varit något som stärkte deras berättelse. Om de däremot hade haft navlar skulle de fått problem med sitt vittnesbörd: ”Men om ni aldrig blivit födda av någon kvinna, varför har ni då navlar?”

Som ni ser handlar denna fråga egentligen inte om navlar, utan om huruvida de första människorna är resultatet av en lång evolution eller formades av Gud (vilket Bibeln beskriver).

 

Varför skapades inte Adam och Eva ur intet?

Efter gårdagens inlägg om Adams revben var det flera som ställde samma fråga:

Kunde inte Gud ha skapat kvinnan från tomma intet som med allt annat?
Varför utsatte han Adam för ett onödigt ingrepp?

Ja, en allsmäktig Skapare kunde förstås ha skapat både Adam och Eva ur intet (ex nihilo). Allt är lika ”oomöjligt” för Gud (Matt 19:26). Inget skulle kunna göra honom trött (Jes 40:28). Orden ”besvärligt” och ”jobbigt” finns liksom inte i Guds vokabulär.

Men jag tror ändå att Gud föredrar att göra saker på ett enkelt, smart och logiskt sätt. Och det gör han för att vi ska kunna följa med i hans tankar. Han vill dela med sig av sina tankar till oss.