Min kompis geckoödlans fantastiska fötter

När jag bodde i Marshallöarna – och i synnerhet under min tid på Woja1 – hade jag nöjet att bekanta mig med mina vänner geckoödlorna. Till skillnad från våra mina övriga husdjur så uppskattade jag att ha geckosarna i närheten. De små illaluktande klumpar som de lämnade efter sig var inte alls lika besvärande som själva närvaron av spindlar i duschen, kackerlackor i sängen, eller råttor som krafsade omkring i skafferiet när man försökte sova. Förutom någon kvarglömd brödsmula då och då var geckosarna inte särskilt intresserade av vår mat, utan höll sig till sin egen diet: spindlar, kackerlackor och en del mindre kryp. Som du kanske förstår gjorde det att jag gillade dem ännu mer. (Synd bara att de inte åt råttor också.)

Geckosar är charmiga på många sätt. Inte nog med att de ser charmiga ut, de rör sig charmigt och låter charmigt. I små snabba spurtar springer de på både väggar och tak. Vad gäller lätet så är det faktiskt det som gett geckoödlan dess namn. Tokayogeckon låter nämligen ”Geh-kooo” (youtube). Den art som dominerade i Marshallöarna (”Mourning gecko” – youtube) hade istället ett smackande läte som jag tyckte lät riktigt hemtrevligt när de fyrade av det i snabb följd.

Ännu en sak som jag gillar med geckoödlor är att vi verkar ha ett gemensamt intresse. I bilden ser du nämligen en geckoödla som studerar min Bibel. 🙂

Men jag är verkligen inte ensam om att fascineras av geckoödlor. Till exempel delar jag detta intresse med ett stort antal biologer och ingenjörer. Ingengörer? Ja, ingengörer. De är särskilt intresserade av geckoödlornas fötter, eftersom dessa ger dem perfekt fotfäste på (nästan) vilket underlag som helst. Ingengörerna vill veta hur de gör, för att kunna härma deras teknik till att uppfinna superstark gecko-tejp2.

Därför har forskarna lagt mycket möda på att knäcka gåtan med geckofötternas fanstiska fästförmåga. Flera olika förklaringar har föreslagits, och motbevisats:

Sugproppar? – Sugproppar bygger på att det skapas ett lägre tryck innanför sugproppen än utanför, och eftersom geckons fötter även fungerar i vakuum (där det inte finns något yttre lufttryck alls) så kan inte fästförmågan bero på sugproppar.

Elektrostatisk attraktion? – Denna kraft är densamma som får ballonger att fästa på väggen efter att man gnuggat dem mot håret. För att pröva om geckoödlorna använde sig av detta strålade man rummet med (joniserande) röntgenstrålning, så att luften blev full av laddade partiklar (joner) som skulle ha förhindrat ”statisk elektricitet”. Inte heller detta fick geckoödlorna att tappa fotfästet.

Lim? – Det skulle i så fall behöva utsöndras ur körtlar i fötterna, men några sådana körtlar har de inte.

Friktion? – Detta har en viss inverkan men är inte på långa vägar tillräckligt för att förklara fästförmågan. Geckoödlans hud består av proteinet keratin – som finns i hår, naglar och horn – och det är ett alldeles för glatt material för att kunna ge så bra fäste.

Hakar i ojämnheter i underlaget? – Geckoödlorna kan till och med springa upp och ner på polerat glas!

”Geckofotfoton” tagna vid Lunds universitet av Oskar Gellerbrant. Det är tre bilder tagna med olika förstoring. De vita strecken är 500, 10 respektive 1 μm långt (μm = mikrometer = tusendels millimeter).

Så hur gör de? Genom att noga studera deras fötter och göra flera experiment för att kunna utesluta ett par andra förslag, kunde man till slut bekräfta3 att geckoödlerna utnyttjar van der Waals-krafter – små krafter som uppstår mellan molekyler. Dessa krafter är normalt alldeles för svaga för att det ska kunna fungera, men genom att ha väldigt många mikroskopiska kontaktytor kan många små krafter kombineras och tillsammans bli väldigt starka. Hur starka? Med en kontaktyta på bara 1 cm2 kan en liten geckofot bära upp så mycket som 1 kg.

På sina fötter har geckoödlorna små häftlameller (setae). Det är dem som ser ut som knippen av hårstrån i den mittersta av bilderna till höger. Varje hårstrå är en tiondels millimeter långt och geckoödlorna har över 5000 sådana per kvadratmillimeter (mm2).

Varje hårstrå grenar upp sig till flera hundra små platta ändar (spatulae – nedre bilden). Det är dessa ändar – med endast 0,5 μm i diameter – som kommer i kontakt med underlaget. Det är alltså mellan dem och underlaget som van der Waals-krafterna uppstår.

I kombination med denna överlägsna design – som forskare kämpar med att härma – har geckoödlorna även ett ”ovanligt komplext beteende” som gör att de vecklar ut tårna när de trampar ner och sedan rullar in dem när de lyfter foten. Eftersom håren fäster extra bra när de först stryker lite mot ytan, och eftersom de sedan släpper vid ungefär 30 graders vinkel, gör detta beteende att geckoödlorna smidigt kan få perfekt fäste utan att fastna.

Källa: Great gecko glue? av Jonathan Sarfati (creation.com)

1: Följ den här kartlänken så ser du huset som jag bodde i. Det är den lilla kvadratiska byggnaden som ligger mitt i bilden och närmast stranden. Om du zoomar ut ser du vart i hela världen det ligger.

2: Inspirerade av geckoödlornas fötter har man gjort en tejp som håller för att bära upp till 300 kg. Se hur forskarna fäster upp en 42-tums-tv med gecko-tejp.

3: Evidence for van der Waals adhesion in gecko setae (pnas.org). Förresten: Ett av de få material som geckoödlornas fötter har svårt att fästa vid är teflon – det som finns i stekpannor och som gör att inget fastnar. Teflon har nämligen väldigt svaga van der Waals-krafter.

 

Se mig i ögonen och säg att det inte finns någon intelligens bakom den här maskinen

Fast det är egentligen inte till mig du bör säga det, utan till honom som har konstruerat den. Jag tror faktiskt att du en dag kommer få chans att göra just det. Du ska få se Skaparen öga mot öga (Upp 1:7). Då får vi se om du fortfarande har mage att säga det. 😉 Som träning inför det mötet kan du uppsöka mänskliga ingenjörer – kanske på en teknologimässa. Där kan du gå fram till dem, spänna ögonen i dem och säga att det inte finns någon intelligens bakom de uppfinningar som de stolt visar upp.

Eller varför inte ge Skaparen cred för det han har skapat? (Rom 1:21, Upp 14:7)

I denna nya animering får vi ser hur det fantastiska enzymet ATP-syntas fungerar. Nedan följer en översättning av det som sägs i filmen.

 

Den har kallats ett av den molekylära världens underverk – en fantastisk maskin i nanostorlek.

ATP-syntas är en högteknologisk, mikromolekylär kraft-generator som finns inuti cellerna i din kropp. Den genererar adenosintrifosfat (ATP) – en energimolekyl som förser varje cell i din kropp med det bränsle de behöver för att fungera. Utan detta bränsle skulle dina celler sättas ur drift, och därmed hela du.

ATP-syntas fungerar som en roterande motor. Rotorn, som är formad som en tunna, består av 10-15 delar av protein som kallas subenheter. Rotorn snurrar runt och överför mekanisk energi in i maskinens drivaxel som hjälper till att göra ATP.

Denna drivaxel har en särskilt placerad bula som öppnar och stänger delar i takt med att drivaxeln snurrar. Denna bula öppnar speciella protein-subenheter längst ner i maskinen.

När subenheterna som är längst ner öppnar sig kommer en förbrukad energimolekyl kallad adenosindifosfat (ADP) in i maskinen. Den mekaniska rörelsen får ADP att binda till en extra fosfat-grupp så att energimolekylen ATP skapas. Och ATP-molekylen driver iväg in i cellen, redo att ge kraft till någon biomekanisk reaktion.

ATP-syntasmaskinen har många delar som vi känner igen från mänskligt designad teknologi. En rotor, en stator, en drivaxel och andra grundläggande komponenter i en roterande motor.

ATP är en av tusen elegant designade molekylära maskiner inuti dina celler, som gör ditt liv möjligt – liksom allt annat liv vi känner till.

ATP-syntas – ett exempel på intelligent design.

 

Biiiologiska superdatorer

Humlor löser svåra matematiska problem

Har du någon gång betraktat en humla när den flyger från blomma till blomma i jakt på nektar? Man får lätt känslan att humlans flykt är totalt planlös, men forskare har visat att dessa små varelser faktiskt planerar sin flygrutt på ett mycket effektivt sätt. Det har länge varit känt att en del djur, t ex bin och kolibrier, besöker redan kända blommor i en viss ordning. De åker inte bara omkring slumpmässigt till närmaste blomma, utan har koll på vilka blommor som redan har besökts och verkar följa en på förhand uttänkt rutt.

Mörk jordhumla med inbyggd superdator (Bild: M. Betley, Wikipedia)

 

Forskare vid Queen Mary University i London har upptäckt att deras planering är ännu mer avancerad än så. Med hjälp av konstgjorda blommor utplacerade i ett rum med landmärken för navigering undersöker forskarna hur humlor av arten Bombus terrestris (mörk jordhumla) utvecklar sina flygplaner. När humlan kommer fram till en blomma belönas den med en sockerlösning. Besöket registreras och blommorna kan sedan ”laddas om” (med hjälp av en fjärrstyrd mekanism för att inte humlorna ska störas av att någon människa går omkring i rummet). Ordningen i vilken de besöker blommorna förändras med tiden. Till en början följer humlorna en rutt som stämmer överens med i vilken ordning blommorna upptäcktes, men sedan börjar de anpassa flygplanen så att flygsträckan till slut blir så kort som möjligt.

 

Den svåra konsten att få aminosyror att uppstå helt utan påverkan av någon intelligens

För att liv ska kunna uppstå behöver hundratals fungerande proteiner av de rätta sorterna finnas vid exakt samma tillfälle och på exakt samma plats.

För vart och ett av dessa hundratals proteiner behöver hundratals aminosyror av de rätta sorterna sättas ihop i rätt ordning.

Och för att aminosyror ska kunna bildas ”av sig självt” … detta är alltså bara det första lilla yttepyttiga steget … behövs ammoniak, metan, vätgas, vatten och tillförsel av energi.

 

Q1: Hur kunde liv med hundratals proteiner uppstå enbart genom kemiska reaktioner och utan intelligent design?

Detta inlägg handlar om fråga nr 1 av 15 frågor till evolutionister.

Det finns en enkel anledning till att evolutionsteorins förespråkare helst håller denna fråga utanför diskussionen (genom att använda en definition av evolutionsteorin som exkluderar frågan).

Det är av exakt samma anledning som vi skapelsetroende istället gärna lyfter fram frågan (genom att använda en definition av evolutionsteorin som inkluderar frågan). 😉

Anledningen är nämligen: Svar. Saknas.

 

Om allt är intelligent designat, varför är det inte perfekt?

Ibland får jag frågor i stil med: Om livet är skapat av en intelligent designer, varför finns det då skadliga mutationer? Varför finns genetiska sjukdomar? Varför finns felveckade proteiner? Borde inte en intelligent designer ha gjort så att allt detta fungerade felfritt? Eller är han inte så intelligent som man vill hävda?

 

Och hela den här fabriken blev till av en slump?

 

Question evolution!

Creation Ministries International har startat en kampanj som utmanar evolutionsteorins* självutnämnda ensamrätt på sanningen om vårt ursprung: Question evolution!

Jag rekommenderar alla kritiskt tänkande människor som fått evolutionen presenterad för sig som ett ”bevisat faktum”, att fundera över dessa 15 frågor…

…och efter att ni sedan (kanske) har sett en massa youtube-clip som förlöjligar denna kampanj och menar sig ha enkla svar på de här frågorna 😉 får ni gärna ta en titt på replikerna som står här, här och här.