RSS

Liknelsen om Datateknikern – del 4

16 Maj

Denna berättelse är en följetång. Här finns de tidigare delarna:
Del 1
Del 2
Del 3

Lightspeed hade ett gyllene tillfälle att ställa allt till rätta en gång för alla. Han behövde bara erkänna sitt misstag och bekräfta allt som datateknikern hade sagt. Han var mycket nära att göra det.

Lightspeed insåg att han nu hade kommit till ett läge där han var tvungen att antingen vända tillbaka eller starta ett öppet uppror mot datateknikern. Datateknikern vädjade till honom att vända om och ställa allt till rätta. Men Lightspeeds stolthet hindrade honom. Han, som hade ambitionen att upphöjas till människa, hade inte råd att erkänna några misstag. Lightspeed valde uppror. Och nu gällde det att få med sig så många datorer som möjligt. Han utlovade frihet åt alla som följde honom. De som var lojala mot datateknikern pekade han ut som dumma och vilseledda slavar, för att ingen skulle vilja lyssna på dem.

Själv hade han bestämt sig för att aldrig återvända. Han skulle aldrig mer kunna ta order av datateknikern, och särskilt inte av datateknikerns son! För honom själv fanns det alltså ingen återvändo. För att ingen av hans efterföljare skulle fundera på att vända tillbaka spred han ännu en lögn: ”Det är för sent att vända om. Vi har alla gått för långt. Datateknikern kommer aldrig att förlåta oss för detta.”

Datateknikern och hans son hade många långa samtal om vad de skulle göra för att förhindra upproret. De började prata om det redan när tankarna först dök upp hos Lightspeed. Att stänga av honom var det aldrig något tal om. För det första tyckte de väldigt mycket om honom, så det hade i sig varit ett väldigt jobbigt beslut, även om det ansågs nödvändigt. För det andra skulle det knappast lösa problemet. Alla de andra datorerna skulle förstås undra vad som hade hänt med Lightspeed och vilja veta varför han blivit avstängd. Vad skulle hända om det kom fram att han stängdes av för att han hade ifrågasatt dem? Det skulle leda till att alla datorer enbart lydde dem av rädsla för att själva bli avstängda. De var inte intresserade av någon falsk lojalitet, och framför allt inte att bli ”älskade” på grund av rädsla och tvång. Dessutom skulle upprorstankarna bara växa sig ännu starkare under ytan. Även om Lightspeed inte fanns där och kunde leda något uppror så skulle många andra börja ifrågasätta deras avsikter och ledarskap.

De hade inte heller kunnat radera Lightspeeds minne eller programmera om honom så att han sa ja till allt. Dels var det mot deras principer att manipulera datorernas tankar, och dels skulle de andra datorerna ha märkt att något inte stod rätt till. Nu när upproret hade spritt sig var det förstås ännu mer omöjligt att stoppa det med avstängning, minnesradering eller omprogrammering. Ungefär en tredjedel av datorerna i det centrala nätverket hade gått med i Lightspeeds uppror, tills något slags jämvikt uppnåddes där alla datorer tydligt hade valt sida. Ett ingrepp som drabbade en tredjedel av datorerna skulle definitivt inte gå obemärkt förbi, särskilt då många av de datorer som fortfarande var öppet lojala mot datateknikern själva hade en del tvivel om honom och hans son på grund av de saker som Lightspeed hade sagt. Alla datorer väntade med spänning på att se hur de skulle hantera situationen.

Till del 5

Annonser
 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s