Det finns sånger som gör att vi somnar
och sånger som får oss att dansa.
Det finns sånger som muntrar upp
och sånger som får oss att gråta.
Det finns sånger som gör oss arga
och sånger som gör oss lugna.
Det finns sånger med djupa poänger
och sånger som är helt meningslösa.
Och så finns det sånger som räddar liv!
Ett exempel på en sådan livräddande sång skulle vara en som övertygat någon att inte begå självmord. I detta och nästföljande inlägg ska jag berätta om två fantastiska sånger som kan övertyga att inte ta livet av samhällets allra mest utsatta.
”You’re not taking her!”
I mitt senaste inlägg delade jag musikvideon till This time – en låt om en ung tjej som sitter på abortkliniken och undrar om hon har fattat rätt beslut. Alldeles i slutet av klippet får vi höra Sami berätta att låten är baserad på hur hon själv en gång räddades från abort. Tjejen på abortkliniken, som vi får se i musikvideon, spelar alltså Samis biologiska mamma. Vi får se hur hon tar det livsavgörande beslutet att ringa sin mamma som kommer och hämtar henne från stället där dottern Samis liv annars skulle slutat – innan Sami ens hade fått se dagens ljus.
Det är hennes adoptivpappa John Elefante som har skrivit låten. Han säger (i detta klipp) att han inte vill ta på sig något av äran för denna mycket speciella sång. Han hade melodin klar, och när det var dags att skriva texten kom den till honom ovanligt lätt. Alla orden föll på plats på ett sätt som de normalt inte brukar göra för honom när han skriver låttexter. ”Det är en sång som kan rädda liv,” säger han. Och det tror jag verkligen stämmer. Om du inte redan har gjort det, borde du absolut lyssna på den nu på en gång!
I en annan intervju förklarar John Elefante att syftet aldrig var att skriva en pro-life sång. Det var inte tänkt som något slags propaganda. ”Det är helt enkelt berättelsen om hur min dotter kom till den här världen.” Vid adoptionen fick John och hans fru träffa Samis biologiska mamma och pappa. Då fick de bara höra delar av vad som hände på abortkliniken den dagen. Musikvideon är därför inte någon exakt skildring. Det finns en hel del ”creative license”. Någon skrev till mig att ”man inte behöver rymma från en abortklinik”. Det tror inte jag heller, men jag kan mycket väl tänka mig att en tonårstjej kan uppleva det så. Videon är ju skildrad utifrån hennes perspektiv, så det är hennes upplevelser vi får del av. Med tanke på alla förväntningar och påtryckningar som gravida tonårstjejer kan få utstå är det inte alls konstigt om det känns som att alla är ute efter ens barn. Jag önskar att alla tjejer som hamnar i en sådan situation vågar se dig själva som sina barns beskyddare. Den tanken tycker jag att den här musikvideon förmedlar väldigt bra!
”She’ll grow up and seek My name”
En annan viktig tanke som kommer fram är denna: På grund av olika omständigheter kan det för stunden se ut som att ett ofött barnet inte har någon framtid, men det är bara för att vi inte kan se in i framtiden. Det kan Gud! Om man tror att Gud har en mening och avsikt med varje människas liv, så förstår man också att inget barn någonsin har varit oönskat!
Medan Samis biologiska mamma satt på abortkliniken drömde hon om det barn som fanns inom henne. I drömmen såg hon barnet växa upp och fira sin födelsedag. Man kan säga att Gud lät henne se in i en eventuell framtid – en framtid som bara kunde bli verklighet om hennes mamma valde att lämna abortkliniken.
”Många gravida kvinnor tror att deras son eller dotter inte kommer att ha någon chans i den här världen”, säger John Elefante. ”Men det är inte sant. Min fru och jag är levande bevis på att när ett barn lämnas till adoption, så finns det många kärleksfulla hem som detta barn kan komma till. Vi är så välsignade av att vara ett par som fick den möjligheten. Vi har två adopterade barn, och det är ett utmärkt alternativ.”
Att se intervjuerna i den 33 minuter långa filmen ”180” (se nedan) var mycket uppmuntrande för mig. Det gav mig hopp om att det finns många där ute som kan göra en 180 i abortfrågan.
newtonbloggen 