Hur blir jag räddad genom att Jesus dog?

Filip Alven ställde en mycket intressant och relevant fråga:

Hur blir jag räddad genom att [Jesus] dog?
[Jag har] alltid undrat över det tekniska svaret på den frågan.

Det är du verkligen inte ensam om att undra över! Jag har själv undrat över det länge och jag vet att det är många som frågar samma sak. På ett sätt kan man säga att varje kristen vet svaret på frågan om hur vi blir räddade: Jesus har friköpt oss med sitt blod. Han är offret för våra synder som gör att vi kan få förlåtelse. (Rom 3:24-25; Upp 5:9) Jag har hört många bra och inspirerande predikningar om detta, men ärligt talat har jag aldrig känt att det helt har svarat på frågan. Jag menar inte att det är fel, bara att det fattas något i svaret. Jag vill precis som du förstå det går till rent ”tekniskt”.

Efter att ha lyssnat på Graham Maxwells serie God in all 66 och läst en fantastiskt bra bok med titeln The Desire of Ages, känner jag att bilden har klarnat avsevärt. Jag förstår bättre hur Jesus genom sin död på korset vann striden mot Satan. Alla anklagarens anklagelser mot Gud bevisades då vara felaktiga. Samtidigt visade anklagaren sin egen sanna karaktär. (Det var där och då Satan blev schack matt på x antal drag.) Om det inte vore för att Jesus vann den segern skulle det aldrig kunna bli ett slut på ondska, lidande och död; för då skulle frågan om Guds karaktär förbli obesvarad för all framtid. Då hade han inte kunnat garantera ett tryggt och säkert Universum, för upproret skulle aldrig riktigt ta slut. Vi skulle inte fullt ut kunna lita på Guds godhet.

Med rätt att döma

För att få slut på ondskan och upproret måste Gud göra slut på alla som har valt den vägen och inte vill ändra sig. Det hela måste ske på ett sätt som gör att alla – även dem som blir dömda till evig död – kan hålla med om att Gud har varit en rättvis domare. Om det är någon som är tveksam till om Gud har gjort rätt, så skulle det innebära att upproret aldrig helt kan ta slut. Det är därför frågan om Guds karaktär är så central. Alla måste kunna lita på Guds domar. Annars kan han inte fortsätta styra Universum.

Med rätt att rädda

På motsvarande sätt behöver Gud kunna motivera varför han kan låta alla oss andra leva för evigt, trots att vi också har deltagit i upproret, trots att vi också har brutit mot morallagen, och trots att vi också har förpestat den här världen med våra själviska handlingar. Vad ger Gud rätt att rädda oss? Även om vi uttrycker en stark önskan att ändra oss så kan vi aldrig få något ogjort. Vi kan inte radera allt ont vi gjort.

Gud förvandlar våra tankar

För att få slut på ondskan måste vi bli förändrade. Det räcker inte att vi genom egen ansträngning förändrar våra handlingar så att vi utåt sett verkar goda. Vi behöver bli förvandlade inifrån! (Rom 12:2) Det är bara Guds Ande som kan åstadkomma det. Eller som Gud sa i Jeremia 31:33: “Jag skall lägga min lag i deras bröst och skriva den i deras hjärtan.” Patienten kan inte bota sig själv, utan måste lägga sig under kniven och låta kirurgen Gud göra sitt jobb. Bara dem som använder sin fria vilja till att gå med på den operationen kan bli räddade. Förvandlingen kan och bör påbörjas redan i det här livet. Det är tack vare denna förvandling som himlen kan vara en säker plats trots att den innehåller en massa före detta syndare.

Gud dömde sig själv till döden

Nu till den svåraste frågan: Hur går det till rent ”juridiskt”? Vad ger Gud rätt att fria oss från våra tidigare brott? Vi förtjänar ju att dö precis som alla andra, så vad ger Gud rätten att vara ‘beyond’ rättvis och ändå rädda oss? Gud ger oss förlåtelse för våra synder – men hur?

Att Gud förlåter innebär inte att han ser mellan fingrarna med saker eller säger “okej, låt gå för det”. Förlåtelsen innebär att Gud låter domen falla på någon annan istället för oss, nämligen sin egen Son. Alltså: Gud dömde sig själv till döden! Han räddar oss inte genom att upphäva lagen och säga att den inte gäller längre (se De tio budorden – gäller de fortfarande?). Istället uppfyller han det som lagen kräver, genom att ta dödsdomen på sig själv. ”Nu blir det alltså ingen fällande dom för dem som tillhör Kristus Jesus.” (Rom 8:1) Denna tanke har hjälpt många att förstå det hela. Men ännu är jag inte helt nöjd med svaret. Hur kan Gud göra så? Vad hjälper det att Gud dömer sig själv istället för oss?

Gud raderar våra brott

På sistone har jag börjat fundera över om det till och med kan vara så att Gud ”raderar” våra synder. Det finns flera texter som tyder på det:

Jag, jag är den som utplånar dina brott, för min egen skull, jag minns inte mer dina synder. – Jes 43:25

Förbarma dig, Gud, i din nåd, stryk ut mina synder i din stora godhet.
Gör mig fri från all min skuld och rena mig från min synd. – Ps 51:3-4

Men hur skulle det gå till? Om vi fortsätter läsa ett par verser efter det jag nyss citerade från Romarbrevet finner vi detta:

Då [Gud] lät sin egen son bli lik en syndfull människa och sände honom som ett syndoffer, dömde han synden i människan. – Rom 8:3

På något vis fördes alltså vår synd över till Jesus, som dog med synderna i sig. Våra synder ”dog” och begravdes med honom! Där har vi det!

Var det ens ett svar på frågan?

Nej, kanske inte. Nu blev det en sån där predikan som jag talade om i början, en som innehåller många poänger men som inte nådde riktigt ända fram. Det gick väl ganska bra tills jag sa det där med ”på något vis”. Frågan var ju hur? Då kan man inte svara med ”på något vis”. Jag tvingas faktiskt erkänna att jag inte har det tekniska och juridiska svaret på frågan. Förlåt att jag lurade dig att läsa ända hit. 😉 Var detta felaktig marknadsföring?

Men jag tror i alla fall att jag har en mycket bra ursäkt till varför jag – och ingen annan heller verkar det som – har svaret på den frågan. Vilken är denna ursäkt? Det kan du läsa om i detta inlägg.

 

Av alla filmer om Jesus är denna helt klart min favorit

Bland alla filmer om Jesus har jag en klar favorit. Det är den enda filmen som kommer i närhet av den glade och kärleksfulle Jesus som jag tror på och följer.

Hela filmen (4 timmar och 18 minuter) kan ses nedan. Den heter kort och gott ”Matthew”. Här har jag valt att starta klippet i kapitel 8 (i Matteus-evangeliet). Det kan ta ett tag att starta filmen (ca 10 sekunder, vänta efter att det ser ut att frysa). Om det ändå inte fungerar kan man pröva att klicka här och se filmen direkt på YouTube.

 

 

Filmen följer Matteusevangeliet exakt ord för ord (baserat på översättningen NIV), vilket förstås måste ha inneburit en stor utmaning för filmskaparna. När man i vanliga fall skulle lagt in mer dialog som utfyllnad blir det ibland underligt tyst. Samtidigt har denna policy förstås medfört att filmen är väldigt trogen själva texten. Fastän den är från 1993 och kanske inte imponerar cinematografiskt, så är det än idag många som berörs just av hur Jesus porträtteras.

 

Schack matt på 2000 drag!

Detta är en uppföljare till inlägget Är vi bara spelpjäser i Guds schackspel? i vilket jag skriver om att Gud kommer att göra motståndaren (Satan) schack matt. Låt mig utveckla…

Vem vinner?

Gud säger att han redan har segrat. Stridens utgång är avgjord! Han vann genom att offra sin mest värdefulla spelpjäs! Han offrade sin egen Son. Så mycket älskade Gud världen (brädet) med alla oss spelpjäser! (Joh 3:16) Som sagt handlar striden huvudsakligen om Guds karaktär. Men för Gud handlar den allra mest om dig och mig! Det är för oss han kämpar. Men han kan inte vinna oss om han inte först vinner striden på ett sätt så att alla åskådare blir övertygade en gång för alla om att Gud är god. Han måste vara som en värdig vinnare. Jesus – som själv är Gud och som själv blev klev in på spelplanen och lät sig offras – han är den värdige vinnaren! (Upp 5:4-5)

Hur kan vi veta att Gud vinner fastän partiet inte är slut?

En skicklig schackspelare kan tänka i många steg: ”Om jag gör så, så kan motståndaren göra så eller så, och då gör jag så… osv” Ibland kommer man till ett läge då den ena spelaren inte har något val. Hur denne än spelar kommer han till slut att förlora. I och med det stora offret – när Jesus dog på korset – förseglades framtiden. Då kunde Gud säga till motståndaren, inför alla åskådare: ”Du har förlorat! Du är schack matt om 2000 drag!”

”Det är fullbordat!” – ”It is finished!” – Jesus vid dödsögonblicket (Joh 19:30)

Men motståndaren vägrade ge sig. Han vägrade erkänna förlust. Sedan korset har han envist fortsatt spelet med målet att åtminstone dra med sig så många spelpjäser som möjligt i fördärvet.

”Er fiende djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter någon att sluka.” – 1 Pet 5:8

”Hans raseri är stort, ty han vet att hans tid är kort.” – Upp 12:12

 

 

Gud planerade det avgörande draget redan från början

Gud, som är oberoende av tiden (som han själv har skapat) ser slutet från början. Han visste alltså redan när han skapade Lucifer att det skulle bli så här. (Lucifer betyder ”ljusbärare” och det var vad motståndaren kallades innan han blev motståndare till Gud). När Gud skapade världen visste han att den skulle bli spelplanen för den stora striden. Han hade redan planerat det avgörande draget där den mest värdefulla spelpjäsen skulle offras.

”Lammet som är slaktat från världens grundläggning” – Upp 13:8 (Folkbibeln)

Så fort Adam och Eva (genom sina egna fria val) gick med i upproret mot Gud – direkt efter att de hade fallit och misslyckats – då presenterade Gud sin plan (se 1 Mos 3:15). Denna plan avslöjas sedan bit för bit i resten av Gamla testamentets skrifter, för att till slut uppfyllas under Nya testamentets tid.

 

Mediens och persiens lag

Hört talas om ”mediens och persiens lag”? Man brukar till exempel säga ”men det är ju inte mediens och persiens lag” om regler som det inte är så noga med. I medernas och persernas rike var däremot alla lagar helt orubbliga. När kungen väl hade signerat (satt sitt sigill på) en lag kunde den inte ändras – inte ens av kungen själv.

Denna orubblighet kunde ibland orsaka en del probem. Till exempel var det en som hette Haman som övertalade kung Xerxes att utfärda ett påbud om att alla judar skulle förintas (Ester 3:9). När kungens favoritdrottning Ester (som själv var av judisk börd) fick kungen på andra tankar var det aldrig tal om att ändra lagen, för ”en skrivelse utfärdad i kungens namn och bekräftad med kungens sigill kan inte återkallas” (Ester 8:8). Istället utfärdades en ny skrivelse som gav judarna rätt att försvara sig och slå tillbaka om någon uppträdde fientligt mot dem (Ester 8:11).

I Daniel 6 kan vi läsa om hur kung Dareios blir lurad att utfärda en lag vars syfte var att döma hans närmaste man Daniel till döden. Kungen mådde fruktansvärt dåligt över detta. Han gjorde allt för att rädda Daniel och arbetade in i det sista med att hitta något sätt att kringgå lagen. De män som ville se Daniel död började bli oroliga så de gick för säkerhets skull och påminde kungen:

”Konung, betänk att enligt medisk och persisk lag är alla påbud och förordningar som kungen utfärdar oåterkalleliga.” – Dan 6:15

Kungen hade inget annat val än att kasta Daniel till lejonen. ”Den gud som du ständigt dyrkar må rädda dig!” ropade han efter honom innan stenen rullades för och förseglades (Dan 6:16). Kungen låg sömnlös hela natten. Tidigt nästa morgon sprang han till lejongropen och fann till sin stora glädje att Daniel var välbehållen (Dan 6:21-23).

Guds orubbliga lagar

Guds lagar är lika orubbliga som mediens och persiens lag. Detta gäller morallagarna såväl som naturlagarna. Det går inte att bryta mot tyngdlagen – vi kommer bara att bryta oss själva om vi försöker. På samma vis går det inte att bryta mot morallagarna – vi bryter bara oss själva. ”Syndens lön är döden …” (Rom 6:23)

När Gud ingriper i vår fysiska värld upphäver han inte naturlagarna utan tillför istället något nytt – som i fallet med Xerxes och Ester. När Gud räddade mig då jag svimmade i ett träd, upphävde han inte tyngdlagen utan agerade i enlighet med fysikens lagar genom att istället tillföra en kraft som kunde rädda mig.

När vi människor bryter mot morallagen (aka ”syndar”) kan inte Gud upphäva den för att rädda oss. Precis som i fallet med Dareios och Daniel måste Kungen verkställa dödsdomen. Men istället för att kasta oss till lejonen låter han domen drabba honom själv. Och precis som att Daniel kom ut levande ur lejongropen kom Jesus levande ut ur graven. Lagen uppfylldes. Domen verkställdes. Guds lagar kan inte upphävas för de är orubbliga.

Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att uppfylla. – Matt 5:17

 

Påhitt om att något bara är påhittat: Konspirationsteorier

Om det räcker med några vinklade formuleringar, några fejkade citat och några till synes osannolika paralleller  med en novell för övertyga folk att en av världens mest väldokumenterade katastrofer bara är en påhittad berättelse – då är det verkligen illa! 😉

Don’t take MY word on it!

Någon kanske helt eller delvis köpte resonemanget för att de litar på mig, vilket förstås är både hedrande och skrämmande på samma gång. Jag vill i så fall be om ursäkt om jag svek någons förtroende*, samtidigt som det kan vara en nog så viktig lärdom att aldrig lita blint (oreflekterat) på någon. Professorer, pastorer, lärare, experter eller någon annan auktoritet – hur trovärdig en person än verkar så är vi ju alla människor och det är mänskligt att fela. Errare humanum est.** Det är få som sprider medvetna lögner (något som man själv vet är fel). Sådant blir oftast avslöjat med tiden. Men det är förstås fullt möjligt att man sprider fel som man själv tror är rätt, och de felen är svårare att upptäcka. Jag tror till exempel att evolutionsteorin är fel, men jag tror naturligtvis inte att alla världens evolutionsbiologer har insett det felet men sprider medvetna lögner. Det finns undantag (även kristna och kreationister), men de brukar som sagt avslöjas till slut.

Konspirationsteorier

Nu tror jag inte att det var så många som gick på min bluff om Titanic. Jag hoppas att de flesta tänkte ett steg längre och till exempel började fråga sig: Men vraket då? Alla fotografier? Och alla ögonvitten? Om jag hade velat gå längre in i bluffen hade jag kunnat argumentera mot dessa invändningar: Vrakbilderna kanske kommer från helt andra skepp, fotografier går att förfalska, ögonvittnena lever inte längre, och de kanske var förvirrade – de trodde att de hade varit med på Titanic. Denna argumentation blir dock väldigt instabil. Så fort man gräver djupare i något argument faller hela bedrägeriet som ett korthus.

 

Historiska bevis för att Jesus uppstod

För alla som är bra på engelska kan jag varmt rekommendera den här videon. William Lane Craig, filosof och teolog, föreläser om de historiska bevisen för Jesus uppståndelse i Southampton i oktober 2011. Efter att ha hört William Lane Craig tala förstår jag varför Richard Dawkins inte vågade debattera mot honom i Oxford (!) dagen därpå. 😀

Själva föredraget är ca 35 minuter långt, därefter svarar han på frågor från publiken (missa inte 56:15).

 

Här följer en sammanfattning av de historiska bevis William Lane Craig lägger fram (översatt från den text han visar i bildspelet).

 

“Historien om Jesus” – del 3 av 3

Tidigare inlägg:
Ny dokumentär på SVT: Historien om Jesus
“Historien om Jesus” – del 1 av 3
“Historien om Jesus” – del 2 av 3

Den sista delen av dokumentärfilmen (som är tillgänglig på SVT Play till 4 maj) handlar om de händelser som ledde fram till Jesu död, hur han dömdes, avrättades och slutligen uppstod. Hela filmen utgår från frågeställningen: “Hur tolkades och uppfattades detta av folket som levde på den tiden?”

Sökte Jesus konflikter?

Till att börja med vill jag kort bemöta en fråga som antyds i föregående film och som även dyker upp i denna, nämligen om Jesus aktivt sökte konflikter med de judiska ledarna i syfte att dö på det sätt som var förutspått.

Jesus visste förstås att hans undervisning skulle provocera de skriftlärda. Men att veta att en konflikt kommer att uppstå på grund av det som måste sägas och göras, är inte detsamma som att man vill att en konflikt ska uppstå. Jesus backade helt enkelt inte när det gällde att berätta sanningen. Han anpassade dock sitt sätt att förmedla den (t ex med liknelser), för att alla skulle förstå den och hellre acceptera den än vända sig bort från den. Men Jesus visste också att hans budskap var för radikalt för att han skulle få fortsätta sprida det hur länge som helst.

 

Är evangelisterna inte överens om vad det stod på skylten?

Skylten? Ja, ni vet den som skrevs av Pilatus (Joh 19:19) och sattes upp på korset ovanför Jesus huvud (Matt 27:37, Mark 15:26). Den innehöll anklagelsen mot Jesus och var skriven på tre språk: latin, grekiska och hebreiska (Joh 19:20, och i Luk 23:38 enligt vissa manuskript). Som ni ser ger evangelisterna lite olika detaljer kring skylten, men de ger också fyra olika versioner av vad det stod på skylten.

Jag har själv lagt märke till den här skillnaden men aldrig betraktat det som en motsägelse.

 

Konflikt inför 24 ögonvittnen

En gång för flera år sedan, innan jag ens hade börjat utbilda mig till lärare, blev jag tillfrågad om att vikariera under ett par religionslektioner i en sjua. Jag tackade ja och frågade den ordinarie läraren vad han hade tänkt att lektionerna skulle handla om. Det fanns ingen färdig lektionsplanering, men jag fick beskedet att det gärna fick handla om de fyra evangelierna.

Jag minns inte hur, men på något sätt hade jag fått nys om att det här med evangeliernas samstämmighet var en sak som några i klassen hade funderingar kring. Evangelierna tycks säga emot varandra eftersom de ibland beskriver samma händelser på olika sätt. Jag hade nyligen läst om hur en bibellärare hade gjort för att illustrera just detta. (Det var i Searching for a God to love av Chris Blake – en bok som rekommenderas varmt.) Jag bestämde mig för att låna hans idé.

Jag inledde lektionen med att dela ut papper till alla, och försäkrade mig om att alla hade fungerande pennor. De började förstås undra vad de skulle skriva för något, men jag svarade bara att de skulle få veta det tids nog. Än så länge skulle de bara lyssna – uppmärksamt. Jag började berätta om de fyra evangelierna och gav några exempel på punkter där de skiljer sig åt. Jag föreslog att dessa ”motsägelser” kan tolkas som att berättelserna är påhittade.

Plötsligt avbröts jag av att dörren öppnades och en i personalen kom in i klassrummet.