Intervju med två skapelsetroende läkarstudenter

Jag har tidigare (här och här) berättat lite kort om hur det var för mig att som skapelsetroende utbilda mig till NO-lärare. Sammanfattningsvis var det knappt något problem alls. Jag tror att jag bara mötte en person i hela utbildningen som var starkt kritisk till det. En del var säkert skeptiska på ett eller annat sätt, men jag möttes i alla fall av stor acceptens och nyfikenhet. Ingen av mina universitetslärare ifrågasatte någonsin min lämplighet som NO-lärare.

Jag tänkte att det med tanke på den läkare som nekades anställning skulle vara intressant att höra hur det är att som skapelsetroende läsa till just läkare. Så jag har intervjuat ett par skapelsetroende läkarstudenter som jag känner. Båda är från Sverige, men de studerar utomlands. De har i stort sett samma lärare men går i olika klasser.

Hur länge har du varit skapelsetroende? Har du alltid trott så? Har det varit stunder då du tvivlat?

AR: Jag har nog alltid varit skapelsetroende, även när jag var ett litet barn, sedan har ju självklart tron växt starkare med åren, efter egna studier och erfarenheter. Jag tror att, precis som med evolutionsteorin, så kräver skapelseteorin att man undersöker den, granskar och studerar för sig själv. Man vill ju inte blint följa något man inte själv satt sig in i. Självklart längs vägen så kan det dyka upp frågor, men jag skulle inte vilja påstå att jag någonsin tvivlat på att skapelseteorin är den absolut mest sannolika förklaringen på jordens och människans uppkomst.

CG: Jag har alltid trott på intelligent design, eller rättare sagt biblisk skapelsetro. I min uppväxt har tro och andlighet alltid kommit väldigt naturligt och det har aldrig varit påtvingat. Självklart så har man gått igenom perioder fyllda med tvivel, men just detta med tvivel och ifrågasättande tycker jag tyder på en sund förståelseförmåga. Att tvivla, vare sig det är på politikers trovärdighet, vetenskapliga observationer eller på historisk utspelning ger oss ett tillfälle att söka efter fler svar som i sin tur prövar våra tidigare övertygelser.

Vet dina kurskamrater och lärare om att du är skapelsetroende, och hur reagerar de i så fall när de får höra det?

AR: Mina kurskamrater vet om det, det är något som brukar komma upp väldigt ofta när man umgås. Jag får väldigt ofta svara på frågor. För många är det nämligen ett så okänt och nästan exotiskt ämne. Jag har aldrig fått någon negativ reaktion, eller upplevt att folk ser ner på mig. Utan det har blivit många intressanta diskussioner, och även om vi inte är överens, så respekterar vi varandras åsikter. Man har ju inte samma relation till lärarna, så det är inte så många av de som vet, och i de få fall där det nämnts så har det bara varit väldigt kortfattat, och inte någon större reaktion. Jag vet dessutom att det är en av lärarna, en högt uppsatt och respekterad professor, som själv är skapelsetroende.

CG: Mina kurskamrater vet att jag är skapelsetroende och reaktionerna på detta varierar mycket. Vi har den typiskt hetsiga Richard Dawkins ”wanna-be:n” som har memorerat alla argument från böcker, tidskrifter och youtube-klipp och ställer sig bestämt mot all ”icke-mainstream” vetenskap. Sen finns relativisten med vilken diskussionen aldrig kommer längre än ”Jaha, du tror så, ja”, ”Så fint” eller ”Ja, det kan ju också vara ett sätt vi kom till på”. Men det mest stimulerande är de diskussioner som uppstår med vänner som har sina fasta övertygelse men som även är tillräckligt öppna att gå in för att försöka förstå motpartens tankesätt. Det är i dessa slags konversationer som det största utbytet av information sker. På universitetet finns det flera professorer och lärare som öppet medger att de är troende. Flera av dessa är respekterade huvudansvariga på olika avdelningar. Hittills har de inte frågat oss så mycket om det personliga, men om frågan skulle komma upp så skulle jag gärna redovisa vilka resonemang har lett mig fram till den övertygelse jag har om vårt ursprung.

Upplever du själv att det finns någon konflikt mellan din övertygelse och ditt framtida arbete?

AR: Det tycker jag absolut inte. Kroppen fungerar som den fungerar, vare sig vi har blivit skapade eller utveckats genom miljontals år. Här finns det inga skilda åsikter, vi har alla lärt oss samma saker, och jobbar med samma medel mot samma mål. Hur kroppen fungerar och vad den behöver det är vi alla överens om vare sig vi tror på evolution eller skapelse. Här har inte några världsåskådningar någon inverkan.

CG: Kommer min övertygelse vara en predisposition till att bli en sämre läkare? Nej, det tro jag inte alls. Kurslitteraturen vi använder i de olika kurserna baseras till den allra största delen på evolutionsbiologin som man förstår den idag men att jag personligen inte håller med vissa aspekter av den tror jag inte kommer ha någon negativ påverkan. Att min förståelse eller tillämpning av kunskapen inom de olika medicinska områdena skulle äventyras av att jag inte tror på ”Big Bang” och ”makroevolution” tvivlar jag starkt på.

Om du är på en anställningsintervju och blir ombedd att berätta om dig själv, skulle du då undvika att berätta om din tro?

AR: Jag skulle självklart nämna det. Det är en del av den jag är, och har påverkat till stor del hur jag valt att leva mitt liv, så det skulle absolut komma fram. Det är inget jag skäms för eller är rädd för att tala om för folk i sådana situationer. Det är en del av mig, och det kommer att nämnas, och hittills har jag inte fått några negativa reaktioner.

CG: Jag skulle nog vara öppen med det. Man har ju hört om vissa fall då folk nekas anställning på grund av sin tro, men överlag så tror jag faktiskt att vi troende har en fördel. Vi står ju ställda mot en viss slags ”högre moralkod”, som ibland blir missförstådd eller går ut över människor på ett dåligt sätt, men som förhoppningsvis till den allra största delen hjälper oss att vara goda medmänniskor, speciellt för de som behöver hjälp.

Ett stort tack för att ni ställde upp i denna intervju!
Jag vill passa på att önska er Guds välsignelse i era studier och i era framtida arbeten!