RSS

Experiment 2: Rekordsnabba hönor

21 Mar

I vårt förra experiment Stolen i det låsta rummet försökte vi komma på så många förklaringar som möjligt till varför jag (i ett fiktivt exempel) fann en stol som låg på rygg. Experimentet är ännu inte avslutat. Jag inväntar några fler förklaringar innan jag följer upp det. Men jag tänkte redan nu påbörja nästa experiment:

Den här gången vill jag att alla berättar hur de tolkar en rykande färsk studie gjord av en grupp zoologer vid Linköpings universitet. Man kan antingen läsa själva artikeln som publicerats i BMC Genomics, eller läsa denna sammanfattning på svenska.

För att jag ska påverka experimentet så lite som möjligt (i alla fall så här innan det ens startat) föreslår jag att någon annan, gärna två representanter från olika världsbilder, även förklarar vad epigenetik och metylering handlar om – kanske kombinerat med sina tolkningar av resultaten.

För att experimentet ska fungera kan det hända att man måste försöka bortse från forskarnas slutsatser och istället föreslå egna tolkningar baserat på de faktiska resultaten. (Men självklart är det också tillåtet att hålla med om forskarnas slutsatser och använda det i sitt resonemang.) Pluspoäng ges till den ”kommentator” som lyckas sätta sig in i hur någon med en annan världsbild än den egna skulle kunna tolka resultaten – och kanske till och med argumentera för det!😀

 

Etiketter: , , ,

11 svar till “Experiment 2: Rekordsnabba hönor

  1. Anders Hesselbom

    21 mars, 2012 at 16:11

    Argument som kan härledas till ett logiskt resonemang kring tillgänglig data är värd så mycket mer än argument som kan härledas till ”världsbilder” (dogmer?). Om frågan ”hur kan naturen ha skapat X” leder till slutsatsen ”alltså har detta specifika övernaturliga väsen skapat X” är inte vetenskap på samma sätt som t.ex. ”A implicerar B. A. Alltså B.” Den första varianten är snarare ”Jag förstår inte A, alltså B”, non sequitur.

     
    • Johannes Axelsson

      21 mars, 2012 at 16:26

      Erm… tack för din input. Det där var säkert en jättesmart tanke, men jag har lite svårt att se hur det passar in i det här experimentet.

       
      • Anders Hesselbom

        21 mars, 2012 at 18:16

        Jag skrev att det var en kommentar till det där med världsbilder. Verkligheten kan inte påverkas av vilken världsbild man har. Det bästa exemplet på det, är problemet som uppstår när en skapelsetroende person blir NO-lärare. Oavsett hur lite NO-läraren accepterar vetenskap som berör jordens ålder, arternas uppkomst, och så vidare, och oavsett vilka religiösa föreställningar läraren besitter, så är fortfarande evolutionsteorin det man måste ha koll på. Därför är kommentaren viktig. Och hur det knöt an till det du skrev, framgick som sagt.

         
  2. LarsN

    21 mars, 2012 at 17:34

    Ett litet försök till svar:

    Epigenetik= ärftliga förändringar (i någon egenskap) som inte beror på ändrad DNA sekvens
    Metylering= Metylgrupper sätts på DNA. Detta i sin tur påverkar genuttryck och är ett (av flera) sätt att reglera epigenetiska fenomen.

    Att ett förändrat metyleringsmönster på en stor mängd gener skulle kunna förklara skillnaden mellan dessa hönsfåglar är inte alls otroligt men det är inget som författarna har bevisat.

    En förklaring till hela fenomenet (som jag inte kan se att författarna kommenterar någonstans) är att ett protein som är inblandat i att reglera metylering har blivit muterat.

     
    • Johannes Axelsson

      21 mars, 2012 at 17:39

      Kortfattade och bra förklaringar från en molekylärbiolog!🙂

       
  3. parallella-paradigm-utvecklar-tanken

    22 mars, 2012 at 11:44

    Jag undrar (i brist på egen lästid just nu) om någon påläst anser att hönsstudien kan anses belysa ungefär samma sorts snabb anpassning/evolution som de italienska ödlorna http://en.wikipedia.org/wiki/Italian_wall_lizard#Rapid_evolution som togs upp i en annan tråd. Är det epigenetiska mekanismer i båda fallen eller är det annat? Wikipedietexten säger ”mitochondrial DNA analyses have verified that P. sicula currently on Pod Mrčaru are genetically indistinguishable from the Pod Kopište source population”.

    Ovanstående är inte en förklaring som bidrag till ditt experiment Johannes, men en fråga som är intressant oavsett paradigm.

     
    • LarsN

      22 mars, 2012 at 14:05

      Ödlorna är ett fint exempel på observerbar evolution via geografisk separation. Tack för den länken.

      Till skillnad mot hönorna verkar dessa ödlor inte ha studerats molekylärt eller genetiskt för att man skall kunna veta vad dessa olika erhållna egenskaper kan bero på. Det skulle kunna vara på ett liknade sätt som i fallet med hönorna men det kan lika gärna ha skett på något annat sätt. Det vet vi inte än.

      Texten om mitokondrie DNAt handlar bara om att dom bevisar att dessa två ödle stammar är mycket, mycket nära släkt.

       
  4. nanowire

    22 mars, 2012 at 15:46

    ”Wikipedietexten säger “mitochondrial DNA analyses have verified that P. sicula currently on Pod Mrčaru are genetically indistinguishable from the Pod Kopište source population”.”

    MitokondrieDNA-analysen betyder bara att det verkligen är de ödlor som forskarna släppte som utvecklats till nuvarande population.

     
    • nanowire

      22 mars, 2012 at 15:48

      LarsN hade visst redan svarat på det.

       
  5. klalin

    22 mars, 2012 at 19:32

    Alt. 1: Linköpingsforskarna bör betraktas som hädare. Att på ett så flagrant sätt utmana de traditionellt darwinistiska förklaringsmodellerna är kätteri. Dessa forskare hävdar att, ”Vi studerar Om arternas uppkomst, daligen. Det kan möjligen ses som en förmildrande omständighet.

    Alt. 2: Givna svar ger oftast givna frågor. Man kan finna nålen i höstacken och hävda att höstacken består av nålar.

    Alt. 3: Levande ting är komplicerade saker. Vad som gäller för evolution gäller också för vår kunskap. Vår deduktiva förklaring kan bara baseras på tillgänglig kunskap, inte på kunskap vi ännu inte inhämtat. De plattektoniska upptäckterna revolutionerade evolutionsteorin på 70-talet. Det har länge ”glunkats” om att det kategoriska avfärdandet av Lamarckismen kanske var förhastat. Till och från har studier diskuterats där förvärvade egenskaper tycks överföras mellan generationer. I bästa fall lägger förevarande höns en bit till det pusslet.

     
  6. Lars Johan ErkellL

    23 mars, 2012 at 16:33

    OK, jag antar utmaningen – jag skall försöka se artikeln i ett skapelseperspektiv. Det måste ju innebära att jag skall referera till en skapare, men vad för sorts skapare? ID-förespråkare säger ofta att man inte säger något om skaparens identitet eller natur, man säger att man bara identifierar design. Det här ger ju knappast någon ledning, men en definition av ID jag har sett på många ställen är:

    ”The theory of intelligent design holds that certain features of the universe and of living things are best explained by an intelligent cause, not an undirected process such as natural selection.” http://www.intelligentdesign.org/whatisid.php

    Designern har alltså designat hela Universum, inte bara livet på jorden (varför inte bara skriva Gud, förresten?). En sådan designer måste ha ett väsen av den digniteten att jag inte ens kan hoppas på att börja förstå det, jag med min begränsade hjärna. Eftersom skaparens intelligens överstiger min egen så ofattbart mycket, kan jag heller aldrig avgöra vad som designa t och vad som inte är det. Där jag ser ändamålsenlighet kan jag förstå det, men där jag inte ser ändamålsenlighet kan det jag ser ändå vara ändamålsenligt, jag begriper bara inte hur.

    Detta innebär att jag inte har något instrument att skilja designade strukturer från sådant som inte är designat – allt skulle kunna vara designat. Designhypotesen är alltså inte falsifierbar, och därmed är det svårt att kalla den vetenskaplig. Den är också oanvändbar för vetenskapligt arbete. Sådant arbete ju går ut på att finna grundläggande lagar och samband i naturen, och det kräver också att våra förklaringar följer logikens regler. Men Designern står högt över våra ynka lagar och primitiva logik, och det gör att världen i grund och botten är obegriplig för oss.

    Emellertid fungerar vetenskapen hyfsat bra ändå, och det gör den därför att vi i praktiken bortser från en designer. I och för sig skulle det kunna finnas en designer någonstans, men så fort vi hänvisar till en sådan tappar vi fotfästet. Det enda vi kan göra är att arbeta på som vanligt, och ignorera den designer som kanske finns.

    Så jag beklagar, jag kan tyvärr inte diskutera den här artikeln (eller något annat) ur ett skapelseperspektiv; det går helt enkelt inte, jag har ingenting att grunda min diskussion i. Många försöker ju i och för sig ge designförklaringar, men då måste man göra designern begriplig genom att krympa ner honom till sitt eget format. Men är det egentligen teologiskt OK att påstå att man förstår Gud?

     

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s