Yttrandefriheten – använder vi den inte nu kommer vi förlora den helt

Jag läste just en otroligt intressant debattartikel i tidningen Dagen. Den är väl värd att läsas mer än en gång. Här är min sammanfattande reflektion:

År av indoktrinering till förmån för evolutionism har gett Sverige en människosyn som är alltmer lik den som rådde i Nazityskland för 70-80 år sedan. I ett sådant samhälle betraktas man som ett problem om man har en genetisk sjukdom (t ex Downs syndrom) eller om man tillhör en kultur som går emot strömmen (bibeltrogna kristna).

Om man är av en annan åsikt än den allmänt erkända, eller om man vill lyssna på sitt samvete (och t ex inte ställa upp på att mörda oskyldiga) kan man rent av komma att betraktas som samhällets fiende.

Om du läser detta känner att det är svårt att se kopplingarna mellan abort, bristande samvetsfrihet, åsiktsmonopol, nazism och evolutionism, kan jag starkt rekommendera följande blogginlägg för vidare läsning:

Abort = Förintelsen 2.0

Filmbevis på att nazisterna var evolutionister

Jag kan även rekommendera filmen om Sophie Scholl. Hon trotsade nazistregimen med livet som insats.

Än så länge blir man inte halshuggen för sin tro och sina åsikter (dvs här i Sverige). Vi måste passa på att nyttja vår yttrandefrihet och religionsfrihet medan vi ännu kan. Vi tar dessa demokratiska värden för givna, men under större delen av världshistorien har de inte ens varit något att drömma om. Använder vi oss inte av dessa friheter kommer vi förlora dem ännu snabbare!

 

”Vem tar hand om alla oönskade barn om abortförbud införs?”

Fråga: ”Eftersom var fjärde graviditet slutar med abort, vilka skulle i så fall ta hand om alla dessa oönskade barn ifall ett abortförbud införs?”

(Ovanstående är en sammanfattande omformulering av en fråga som ställdes till mig för ett tag sedan.)

Mitt svar (den korta versionen): De biologiska föräldrarna ska ta hand om de barn de satt till världen.

Mitt svar (den långa versionen): I de allra flesta fall är det bästa för ett barn att få växa upp med sina biologiska föräldrar, även om dessa separerat eller allmänt inte är så bra på att vara föräldrar. Det finns extrema fall, men så långt det är möjligt bör alltså barn växa upp med sin biologiska mamma och pappa. När det av olika skäl inte är genomförbart är det väldigt bra att det finns par som gärna adopterar ett barn eller tar emot det som fosterföräldrar. Men eftersom de saknar den naturliga och känslomässiga ”kött av mitt kött”-länken till sitt barn (och likaså barnet i förhållande till föräldrarna) är det särskilt viktigt att de nya föräldrarna är väldigt trygga och kärleksfulla personer som kan kompensera för detta. (Jag känner flera sådana par som adopterat, och de är verkligen helt fantastiska människor!)

De allra flesta situationer där barn idag dödas genom en abort är sådana att de biologiska föräldrarna mycket väl skulle kunna ta hand om det barn de satt till världen. Som sagt skulle detta även vara det optimala för barnen. Anledningen till att de idag väljer abort är att detta presenteras för dem som en moraliskt helt okej lösning på ”problemet” att de helt enkelt inte är redo att bli föräldrar. (Vem är det, egentligen?!) Eftersom det oftast är sådana ”bekvämlighetsskäl” som ligger till grund för aborterna (samt okunskap om vilket fantastiskt liv de varit med och skapat), finns det inte heller skäl att tro att adoption skulle bli aktuellt när barnet väl har fötts och de får hålla det lilla livet i sin famn.

Alltså håller jag inte med om påståendet att ”abortförbud endast kan råda om över [x antal personer] är beredda att hoppa in som föräldrar”. Att samlag kan leda till graviditet får alla lära sig i skolan. Därav följer det som en ren självklarhet att alla som har samlag också ska vara beredda att ta ansvar för de liv de varit med och skapat.

Jag vill avsluta med några bibelord:

”Den här gången är det ben av mina ben, kött av mitt kött.” (1 Mos 2:23 – Adam då han först såg sin Eva – det ger en särskild känslomässig connection att höra ihop biologiskt)

”Glömmer en kvinna sitt lilla barn,
bryr hon sig inte om den hon själv har fött?
Och även om hon skulle glömma,
glömmer jag [Gud] aldrig dig.
Nej, ditt namn är skrivet i mina händer!”
(Jes 49:15-16)

 

”Om en tjej väljer att göra abort, tycker du att hon ska kallas för mördare?”

Här följer mitt svar på ovanstående fråga, som ställdes till mig med anledning av att jag ställde upp som riksdagskandidat för det nybildade Kristna Värdepartiet.

Mitt svar (den korta versionen): Nej!

Mitt svar (den långa versionen): En abort är en avsiktlig handling med målet att döda en oskyldig människa och bör därför betraktas som mord, så länge inte mammans liv är i fara. (Då är det ju fråga om ett verkligt dilemma.) Men jag skulle ändå inte vilja att hon pekas ut som mördare, eftersom hon på grund av rådande desinformation om ofödda människors mänsklighet sannolikt inte ens är medveten om att ett fullvärdigt människoliv har utsläckts.

Dessutom måste det i sammanhanget tydliggöras att hon knappast är ensam skyldig till detta brott. Det finns ju också en pappa till barnet, som har ett minst lika stort föräldraansvar som mamman. Mest skyldiga är nog de abortläkare som utför själva dödandet av 38 000 barn i Sverige varje år. Läkarna är den grupp som har svårast att komma undan med att de inte visste bättre, eftersom det lätt kan hävdas att det är deras jobb att vara insatta i vad det är som dödas i en abort.

Alla som bär ansvar för att utbilda allmänheten (t ex lärare) om detta är naturligtvis också medskyldiga. Även folkvalda politiker bär ett stort ansvar, eftersom de har möjlighet att förändra de lagar som tillåter detta dödande. De kan också verka för spridandet av korrekt information samt underlätta för vårdpersonal som vill slippa vara delaktiga i detta. I och med att det numera finns ett abortkritiskt parti att rösta på, har ju faktiskt alla röstberättigade en moralisk skyldighet att ändra den lagstiftning som idag gör att var fjärde graviditet slutar med att ett barn dödas istället för att få födas.

Som ni ser kan listan göras lång. Vi är många som bär ett ansvar för det som sker. Därför anser jag att det under rådande omständigheter är fel att peka ut just mamman som mördare.

Det finns egentligen mycket mer att säga om detta, men jag väljer att avsluta med tre bibelord som jag tycker är viktiga i det här sammanhanget.

”Därför har den som överlämnade mig åt dig större skuld.” (Jesus till Pilatus om att det fanns andra som borde ha vetat bättre vem han faktiskt var – Joh 19:11)

”Jesus sade: Fader, förlåt dem, de vet inte vad de gör.” (Luk 23:34)

”Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.” (1 Joh 1:9)

 

Kyrka och stat måste skiljas åt, men kristen tro behövs i politiken

Religiösa organisationer bör alltid hålls på armlängds avstånd från statsmakten. Så fort en stat börjar stifta lagar åt religiösa organisationer, som avkräver medborgarna trohet mot en viss trosuppfattning framför en annan, då upphör religionsfriheten och vi är alla illa ute. Staten ska varken uträtta religiösa organisationers ärenden, eller lägga sig i och styra vad människor får tro på.

Därmed inte sagt att lagar inte får vara inspirerade av religiösa idéer och värderingar. (T ex är allt detta jag just skrivit, om åtskillnad mellan exempelvis kyrka och stat, en princip som kan härledas till Bibeln.) Nej, den avgörande punkten är att staten och dess lagar inte får ta ställning till vilken livsåskådning eller tolkning som är den rätta och på något vis tvinga människor att bekänna sig till denna.

Kyrka och stat går inte ihop, eftersom det handlar om två olika maktstrukturer som absolut inte ska gå varandras ärenden. Men ”kyrka och stat” är inte synonymt med ”religion och politik”. Religionen kan och bör absolut få påverka politiken. All politik bygger ju på någon livsåskådning. Åsikter svävar inte i ett vakuum utan bygger alltid på en livsåskådning (som Mats Selander skrev i en debattartikel i Dagen). Idag bygger många politiska åsikter delvis på ateistisk filosofi. Jag anser att vi får ett mycket mer civiliserat samhälle om vi istället bygger våra åsikter på kristen tro.

 

Det gäller liv eller död för 150 000 barn!

Jag delade just denna bild på min Facebook-sida, med följande uppmaning:

SNÄLLA! HJÄLP mig att dela denna bild till så många som möjligt.

Jag gjorde den nyss, men jag önskar så att jag hade kommit på idén långt tidigare. Nu är det bråttom. För när vi går till vallokalerna är det faktiskt så, att…

DET GÄLLER LIV ELLER DÖD FÖR 150 000 BARN!

Ska de få leva?
Det finns bara ett parti som vill strida för dem: Kristna Värdepartiet!

Förvisso vill SD sänka abortgränsen till vecka 12. Men eftersom ca 90 % av alla aborter sker före den tidpunkten, skulle det fortfarande vara ca 135 000 ofödda som ingen strider för i Sveriges riksdag under nästa mandatperiod. Risken finns dock att en sänkning av gränsen istället skulle ÖKA antalet aborter, pga att man vill skynda sig att fatta ett beslut. Det enda raka och konsekventa är att helt förbjuda abort.

För den som då känner sig osäker på hur det blir med mammans hälsa, vill jag tipsa om en stor studie som bevisar att det faktiskt är farligare (för mammor) att göra abort än att föda.

Ifall det saknas valsedel för Kristna Värdepartiet gör du så här:
1. Ta en blank valsedel
2. Skriv Kristna Värdepartiet på sedeln (stort K och stort V)
3. Skriv eventuell kandidat under

Om du redan har förtidsröstat kan du alltid ångerrösta i din vallokal idag. Du går helt enkelt dit och röstar som vanligt. Din tidigare röst kommer då automatiskt att strykas.

Siffrorna är baserade på Socialstyrelsens statistik.
c:a 38 000 aborter varje år (var fjärde graviditet!) = 100 om dagen = drygt 4 i timmen = 1 var femtonde minut (eller 150 000 under en mandatperiod)

 

Problemet med svensk integrationspolitik

Jag såg för några dagar sedan detta skrämmande reportage på SVT. Det påminner mig om hur angeläget det är att vi får till en rak och ocensurerad livsåskådningsdebatt i det här landet. De religiösa uppfattningar som ligger till grund för detta måste kritiseras och debatteras i mycket högre grad än vad som nu görs.

Problemet är ju uppenbarligen inte att de här personerna kommit hit från ett annat land med en annan kultur. Problemet – och den största missen i vår integrationspolitik – är att vi inte erbjuder dem hjälp (t ex i form av sakliga motargument) för att stå emot den våldsbejakande och antidemokratiska propaganda som de matas med efter att de kommit hit.

Varför gör vi inte det? Är det på grund av rädsla? (Har vi då yttrandefrihet?) Är det för att vi har för dålig koll? (Undermålig religionsundervisning, kanske?) Beror det på naivitet? (”Det kan väl inte finnas sådan ondska?”) Eller är det för att ett sådant ifrågasättande inte tillåts, då det inte betraktas som ”politisk korrekthet”? (Rasiststämpel för att man ifrågasätter radikal islamism?)

Jag tycker inte att vi har problem med invandring. Vår kultur har helt klart berikats av invandrare. Vi mår bra av att våra egna ”svenska” åsikter utmanas, för vi har definitivt inte rätt i alla moraliska frågor bara för att vi är från Sverige. Verkligen inte! Vi är egentligen ett väldigt extremt land på många sätt. Men vi gör alla en otjänst genom att inte återgälda utmaningen. De här ungdomarna som åker iväg och krigar åt terrorister – vi har faktiskt svikit dem! – genom att inte vara tillräckligt tydliga i att bemöta de religiösa uppfattningar som ligger till grund för detta våld och hat.

Jag pratade för ett tag sedan med några besökare från Ghana som hälsade på i min församling. De berättade att man i deras land, till skillnad från grann-grannlandet Nigera, inte har särskilt stora problem med radikal islamism. Varför inte? Jo, för att man pratar om det! Kristna och muslimer möts i offentliga tv-sända debatter och diskuterar moral och teologi. Något sådant har jag då aldrig sett i svensk tv – inte ens mellan olika muslimska uppfattningar. (Alla muslimer är ju inte radikala, utan det finns dem föredrar fred och kärlek framför våld och hat).

Extrema åsikter behöver alltid utmanas. Resultatet blir att deras onda natur avslöjas, vilket gör att de förlorar sitt inflytande. Det är som när mörker möter ljus. Ljus är det värsta ondskan vet!

Jag vet bara ett parti som har förstått det verkliga problemet med svensk integrationspolitik (och det är varken SD, eller något av de andra riksdagspartierna). Det finns bara ett parti som välkomnar invandrare, men som samtidigt inte backar för att ifrågasätta de skadliga religiösa uppfattningar som många av våra invandrare faktiskt själva har fallit offer för. (Det var därför de kom hit, som flyktingar!) Läs gärna om invandring och utrikespolitik i Kristna Värdepartiets partiprogram, samt partistyrelsens uttalande om religionsfrihet.

Men mest av allt vill jag att ni ska läsa och begrunda dessa bibelord: 

”Invandraren som bor hos er skall ni behandla som en infödd. Du skall älska honom som dig själv.” – 3 Mos 19:34

”Du skall inte bära agg mot din landsman utan tillrättavisa honom, så att du inte för hans skull drar skuld över dig.” – 3 Mos 19:17

”Ta inte del i mörkrets ofruktbara gärningar. Mer än så, avslöja dem – vad sådant folk har för sig i skymundan är en skam till och med att tala om. Men när alltsammans avslöjas av ljuset blir det synligt.” – Ef 5:11-13

”Den som gör det onda avskyr ljuset och kommer inte till ljuset, för att hans gärningar inte skall avslöjas.” – Joh 3:20

”Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.” – Joh 1:5

”Träd upp i tid och otid, vederlägg, tillrättavisa, vädja – tålmodigt och med ständig undervisning” – 2 Tim 4:2

”Jag säger er: älska era fiender och be för dem som förföljer er.” – Matt 5:44

 

”Newtonbloggaren” – Riksdagskandidat för nybildade Kristna Värdepartiet

 

11 september – Vad kommer att ske?

Vi har flera starka grupperingar av radikala islamister som tävlar om vem som är värst. Med tanke på detta är det verkligen inte osannolikt att vi kommer att få se ett fruktansvärt terrordåd under dagen, eller (förhoppningsvis) ett misslyckat terrordåd.

IS (Islamic State) är den terrorgrupp vi hör mest om just nu, men för bara några månader sedan var de i stort sett okända för allmänheten. Inom loppet av några månader har vuxit sig enormt starka och tagit kontrollen över vapen, banker, olja och alla resurser de behvöer för att fortsätta utveckla sitt ”heliga” krig. Det är mycket möjligt att de planerar något extra stort på årsdagen av det mest kända terrordådet.

På tal om det har vi inte hört så mycket från al-Qaida på sistone. Men just därför känner de sannolikt en extra stark drivkraft att få skapa rubriker och sprida skräck.

(Vi har också Hamas och Hezbolah. Vi har striderna i Syrien. Islamister försöker ta över makten i Pakistan (som har kärnvapen). Vi har Boko Haram i Nigeria. Men dessa utgör nog inte direkta hot just den 11 september.)

Däremot: I Libyen har 11 passagerarplan fallit i händerna på jihadister som tagit kontrollen över en flygplats. Dessa kan laddas med bränsle och sprängämnen och utgöra mycket farliga vapen, eftersom de kan låtsas vara vanliga passagerarplan och flyga nära städer (som i New York för exakt 13 år sedan).

Var skulle de i så fall slå till? Eftersom det är ”heligt” krig de är ute efter, tror jag att deras primära mål kommer att vara den som betraktas som kristendomens främste företrädare: Påven. (Det är inte särskilt långt till Rom från Tripoli.)

Om en sådan attack genomförs (lyckad eller misslyckad) skulle det kunna utgöra startskottet för den tredje och största konflikten mellan islam och kristendom, som förutspås i Daniel 11. Ifall du inte vet vad jag talar om borde du verkligen besöka IslamAndChristianity.org och se serien med Tim Roosenberg. Nedan ser du annars en aktuell update med tanke på den senaste tidens utveckling. (Några av dessa tankar har jag presenterat här ovan.)

 

Ny teknik: Från alger till olja inom en timme

Den olja vi pumpar upp ur marken och använder som bränsle sägs ha bildats för många miljoner år sedan genom långsamma processer som i sig har pågått i miljoner år. Så långsamma processer går givetvis inte att studera. Det har inte bevisats att olja överhuvudtaget kan framställas så långsamt. Det är bara ett antagande, på samma vis som det är ett antagande att den bildades för så länge sedan.

Vad som däremot har bevisats är att olja kan bildas mycket snabbt. Forskare vid Pacific Northwest National Laboratory (PNNL) i staten Washington har nämligen utvecklat en teknik som kan göra alger till olja inom loppet av en timme! Receptet är överraskande enkelt: Hetta upp ett ärtsoppeliknande algslam till en temperatur av 350 grader Celsius samt håll det under ett tryck på 200 bar i lite mindre än 60 minuter. Et voilá! Algsoppan har då förvandlats till råolja, som i sin tur kan användas till att framställa vanlig bensin, diesel eller flygplansbränsle.

”Det är lite som att använda en tryckkokare, förutom att de tryck och temperaturer vi använder är mycket högre,” säger Douglas Elliott som är ledare för forskningsteamet.

Även restprodukterna är mycket användbara. Man får bland annat gas som kan brännas för att skapa el eller renas till naturgas för användning i bilmotorer. Det blir också över vatten och näringsämnen som fosfor, kalium och kväve. Dessa kan återvinnas för att odla fler alger, så att hela processen kan upprepas. Det fanns redan innan metoder för att framställa biobränse ur alger, men dessa var mycket kostsamma. Den dyraste och mest tidskrävande delen av processen bestod i att först torka algerna. Men med den här nya metoden behöver man inte det längre, eftersom det fungerar alldeles utmärkt med en algsoppa som består av upp till 80-90 procent vatten. Det gör att vi kan få fram dessa energirika kolväten mycket snabbare, enklare och billigare.

Bekräftar Bibeln

Forskarna har verkligen all anledning att glädja sig över sina framsteg. Det kommer säkerligen att bli till nytta för många. Men det finns ytterligare en anledning att glädja sig över den här nyheten. Den bekräftar nämligen ännu en gång det som bibeltroende geologer har framhållit i årtionden: En stor del av den olja och naturgas som vi finner begravd och instängd i marken har bildats genom den världsvida översvämning som beskrivs i Bibeln (Noas flod). Det behövs ingen långsam process. Det behövs inga miljoner år. Det enda som behövs är organiskt material (döda växter eller djur), vatten, hög temperatur och högt tryck. Alla dessa faktorer ingår redan i översvämningsscenariot. Några årmiljoner behövs inte.

Referenser:
Algal Research (originalartikel)
PNNL
Gizmag
ICR

Tidigare publicerat på genesis.nu

 

Temahelg om Apologetik i Örebro

Nästa helg (4-6 april) åker jag till Örebro för att medverka i en temahelg om kristen apologetik.

Aila och Vesa Annala har väldigt stor kunskap och erfarenhet inom detta område, så jag ser verkligen fram emot att få lyssna på deras föredrag och få utrustas med nya ”vapen” i försvaret av den kristna tron.

Jag kommer själv att tala vid två tillfällen, med förhoppningen att kunna inge mod och inspiration till att vandra motströms.

Det är verkligen inte lätt att vara det salt som Jesus ville att vi skulle vara, men det är otroligt spännande. Vad kan vi göra om saltet har mist sin kraft? Hur kan vi få det salt igen? Det är vad jag kommer tala om i lördagens gudstjänst.

På kvällen tänker jag berätta om en del erfarenheter jag har fått som ”Människofiskare på Nätet”.

Det kommer att bli mycket tid för samtal och frågor. Alla är välkomna att delta. Som ni ser i programmet (klicka här eller på bilden) är det gratis inträde. Det kostar bara om man vill äta eller sova.

Väl mött!

 

”Sleep or power?” – översättning

Här kommer mitt försök till översättning av dikten som jag delade igår.
Nedanstående är alltså ursprungligen skrivet på engelska av Kenneth R Wynn. Originalet kan läsas här.

Någon viskar milt i mitt öra
”Klockan är fem. Vad skulle du göra?”
Det gäller nu att ha huvet på skaft,
I valet mellan sömn och kraft.

Sömn ger flera sköna snark,
Men bön ger kraft att vara stark.
Vila är något min kropp behöver,
Behovet av styrka väger dock över.

Frestaren säger, ”Be i din säng!”
”Varför gå upp?” är hans refräng.
Men om jag av hans råd blir tjusad,
Vaknar jag sedan av sömn berusad.

Välsignelsen jag då helt mister,
Och fastnar lätt i syndens klister.
Så upp jag måste varje dag,
För kraft att följa Kristi lag.

Den kraften endast Gud kan ge,
Så andra får Hans kärlek se.
Och jag av Honom bäst den får
Innan solen uppåt går.

För dig kanske en annan tid
Är bäst för dig att få Guds frid.
Men jag har funnit da’ för da’,
Att om Kristuslik jag vill va,
Måste jag upp när får höra
Hans milda viskning i mitt öra.

 

Nytt fynd kapar grenarna i människans utvecklingsträd

Bild: Georgian National Museum

Forskare vill rita om människans utvecklingsträd: Alla de tidiga människoarterna är en enda!

Många namn – samma art

På en kulle i södra Georgien ligger Dmanisi – en liten by med väldigt rik historia. Sedan 30-talet har man gjort utgrävningar och har då funnit ruiner och föremål från medeltiden och bronsåldern. Intresset för platsen blev ännu större när man fann mycket gamla stenverktyg, fossil av utdöda djur (sabeltandad katt, noshörningar, hyenor) och dessutom fossil av människor. Baserat på antaganden om en flera miljarder år gammal jord, daterades dessa till att vara omkring 1,8 miljoner år gamla. Man grävde upp delar av skallar och skelett från fyra olika individer, och förundrades över att deras kranier varierade så kraftigt i storlek och form. Om det inte vore för att de alla låg begravda på samma plats och i samma lager skulle de sannolikt ha klassificerats som olika människoarter.

”Om man hade funnit Dmanisi-skallarna på olika platser i Afrika, skulle somliga ha gett dem olika artnamn”, säger David Lordkipanidze, som leder utgrävningarna vid Dmanisi. ”Men inom en population kan det finnas så här pass stor variation. Vi använder fem eller sex namn, men de kan alla komma från samma släktlinje.”

Nytt fynd väckte frågor

Den senaste av de fem skallarna från Dmanisi – Bild: Georgian National Museum

År 2000 hittade man ett käkben som inte passade till något av de kranier som man dittills grävt upp, och förstod att det borde ligga ett kranium från en femte individ begravd någonstans. 2005 hittade man det – otroligt komplett och välbevarat. Skallen är den största av de fem som hittats vid Dmanisi, och verkar ha tillhört en vuxen man med långt ansikte och stora tänder, och med en förvånansvärt liten hjärna. Faktiskt hade han den minsta hjärnan av de fem individer som hittats. (De andra skallarna verkar ha tillhört: en annan vuxen man, en äldre man, en ung kvinna och en tonåring av okänt kön.) Dimensionerna var så underliga hos det här nya fyndet att en av forskarna skämtade om att det nog var bäst att lämna kvar det i marken.

Bland nu levande människor finns det inget samband mellan intelligens och hjärnstorlek, men i jakten på primitiva förfäder har man ändå forskat utifrån antagandet att: ju mindre hjärna, desto mindre utvecklad och mer aplik. De udda dimensionerna hos den senast funna skallen ledde det internationella forskarteamet till att studera variationen av skallar bland nu levande människor respektive schimpanser (som av evolutionister räknas som våra närmaste nu levande släktingar). Man kom fram till att även om Dmanisi-skallarna såg olika ut så var variationen mellan dem inte större än variationen bland moderna människor eller variationen bland schimpanser. Alltså ligger det helt inom ramen för normal variation! När man sedan jämförde med olika fossila arter av tilltänkta mänskliga förfäder från Afrika, fann man samma sak där: Skillnaderna bland dessa var inte heller större än skillnaderna mellan Dmanisi-skallarna. Istället för många olika arter föreslår man därför att det rör sig om en enda art som helt enkelt kunde se lite olika ut – precis som med människor idag. Tim White, expert på människans evolution, beskriver situationen så här:

”Vissa paleontologer ser små skillnader mellan fossilen och ger dem därför etiketter, vilket har resulterat i att släktträdet samlar på sig en hel del grenar. Dmanisi-fossilen ger oss en ny måttstock, och när man tillämpar den måttstocken på de afrikanska fossilen så visar det sig att en stor del av det där extra grenverket bara är död ved.”

Inte mycket kvar av trädet

Detta kan alltså innebära slutet för grenarna Homo rudolfensis, Homo gautengensis, Homo ergaster, och kanske också Homo habilis. Alla dessa arter som står beskrivna i läroböckerna skulle då få heta Homo erectus. Att slå ihop Homo erectus med den moderna människan Homo sapiens är forskarna dock inte redo att göra, fastän alla de drag som kännetecknar Homo erectus förekommer bland nu levande människor.

Om man skulle slå ihop Homo sapiens och Homo erectus skulle det inte bli någonting kvar av människans utvecklingsträd, särskilt inte då man även saknar övergångsformer mellan Australopithecus och Homo. Det senaste försöket att binda samman apsläktet med människosläktet krestar kring en samling apfossil som man gett artnamnet Australopithecus sediba. Den har nu blivit ännu mer ifrågasatt i och med den nya studien om Dmanisi-fynden. Australopithecus sediba har nämligen daterats till att vara omkring 1,95 miljoner år gammal. Jämfört med Dmanisi-fyndens 1,8 miljoner år innebär det evolutionärt sett en väldigt kort tid för människans utveckling, med tanke på alla gynnsamma mutationer som måste hinna ske och selekteras. Dessutom kommer fossilen av Australopithecus sediba från Sydafrika, medan det nya Homo erectus-fyndet finns i ”fel” världsdel. Det skapar även problem för den populära ”ut ur Afrika-hypotesen”, enligt vilken våra förfäder utvecklades till moderna människor (Homo sapiens) i Afrika, och lämnade kontinenten för 60 000 år sedan.

Problemen har länge varit kända

Skapelsetroende forskare har länge sagt det som deras evolutionstroende kollegor nu alltmer instämmer i. Det finns stor variation bland apor, och det finns stor variation bland människor. Eftersom det finns variation bland nu levande individer bör det även ha funnits variation bland dem vi hittar som fossil. Fossilen kan utan problem sorteras in i hundraprocentiga apor och hundrapocentiga människor. Det gäller även den grupp högst ofullständiga fossil som fått etiketten Homo habilis – där några ben alltså kommer från Australopithecus-apor och andra från Homo erectus-människor. Dessa problem har länge varit kända bland forskarna. Så här skrev den respekterade paleontologen och evolutionsbiologen Stephen Jay Goud 2001 (innan det senaste Dmanisi-fyndet):

”Den enkla sekvensen från Australopitechus africanus till Homo habilis till Homo erectus och vidare till Homo sapiens, som många vetenskapsmän accepterade för tjugo år sedan, har ersatts av ett mycket mera komplext mönster och mindre säkerhet när det gäller relationer mellan föregångare och efterföljare. Det finns väldigt många sätt på vilka de olika arterna kan relateras till varandra och den gradvisa förståelsen av att till och med arten Homo habilis kan bestå av åtminstone två skilda former eller arter, har inneburit att de tidigaste stadierna av evolutionen av släktet Homo är höljda i dunkel.”

Alternativ förklaring till fynden

Utan antagandet om att allt levande har utvecklats under flera miljoner år, finns det ingen anledning att betrakta Dmnaisi-människorna som något annat än just människor. De kanske inte skulle passa in i våra nutida kroppsideal (vem gör det egentligen?) men det finns ingenting som antyder att de skulle vara mer primitiva. Det finns inte heller något som motsäger att dessa människor kan ha varit ättlingar till överlevare av den världsvida översvämning som beskrivs i Bibeln (och i drygt 250 dokumenterade traditioner från olika folkslag runt om i världen). Dmanisi ligger inte långt från berget Ararat där arken strandade, och inte heller särskilt långt från Shinar-slätten där man byggde Babels torn. Eftersom landet kring Kaukasusbergen utgör en passage mellan Svarta havet och Kaspiska havet, borde vi där finna tidiga spår av människor från tiden då de spreds ut över världen. I området finner vi bland annat den ”äldsta” saltgruvan (Azerbadjan), den ”äldsta” textilen (Georgien) och den ”äldsta” anläggningen för vintillverkning (Armenien).

Kanske var det ättlingar till Noas sonson Tubal som slog sig ner där för ca 4000 år sedan. Tusen år efter det nämnde tre assyriska kungar i sina krönikor att folket Tabali eller Tabal levde i området. Ytterligare tusen år senare kallade historikern Josephus dem för tobeliter. Idag heter Georgiens huvudstad Tblisi – ett namn som möjligen kan härledas till Tubal. Dmanisi ligger knappt 60 km därifrån.

Vilka de var kan vi förstås bara spekulera om. På samma vis kan vi bara gissa oss till hur de dog och begravdes. Kanske dränktes de i forsande smältvatten från istids-glaciärer i Kaukasusbergen. Ett sådant förlopp skulle eventuellt förklara hur två stora raviner grävts ut på varsin sida om fyndplatsen, samt varför så många av fossilen och stenverktygen återfinns i grottor. Antingen tog de sin tillflykt där (både människor och djur) men blev fångade när vattnet fortsatte stiga, eller så kan de ha spolats dit.

Som sagt kan vi bara spekulera i hur det gick till. På samma vis är det med allt som hänt i det förflutna. Ingen var där och såg vad som hände. Oavsett om vi vill tro på evolutionsläran eller Bibeln, så är det enda vi kan göra att likt en detektiv på en brottsplats undersöka spåren och fundera över vilken förklaringsmodell som bäst förklarar det vi ser. En skillnad är dock att den ena världsbilden är baserad på ögonvittnesskildringar och mänsklig historieskrivning.

Referenser:
The Guardian
Science Magazine (originalartikel)
Citatet av Stephen Jay Gould är hämtat från hans bok The Book of Life.

Denna artikel har även publicerats på Genesis.nu.

 

Sevärd film: Programming of Life

Den här filmen förklarar på ett mycket pedagogiskt och illustrativt sätt varför livet omöjligt kan ha uppkommit genom naturliga processer. Jag kan varmt rekommendera den, och hoppas att den snart blir tillgänglig med svensk text.

Filmen är bara 44 minuter lång, men om man vill kan man dela upp tittandet i elva kapitel.

1. Introduktion
2. Information
3. Aminosyror
4. Proteiner
5. Proteinsyntes
6. Biologiska datorer
7. Eukaryot cell
8. DNA
9. Sannolikhet
10. Sannolikheten att en cell utvecklas
11. Slutsats

Jag kan förstås inte annat än instämma i det vetenskapens lov som uttrycks i slutet av filmen:

När vi lär oss mer om denna fantastiska värld som vi lever i, börjar vi förstå hur komplex den är. Och när det gäller cellen: Ju mer vi forskar, desto mer komplex verkar den vara.

När vi samlar information är det upp till oss som forskare, elever och kollegor, att lyfta upp vetenskapen till den grad av integritet och kritisk granskning som den förtjänar. Om vi närmar oss vetenskapen med en ogrundad och förutfattad mening då är det faktiskt inte vetenskap vi ägnar oss åt.

Det fina med vetenskapen är att människor har lyckats överge allmänt vedertagna dogmer för att undersöka bevisen. Det är inte upp till oss att motbevisa en viss teori, det är upp till teorin att bevisa sig själv i förhållande till vetenskapens regler. Om en teori misslyckas med det bör den förkastas och vi bör söka efter mer kunskap.

 

Skapelsekonferens 2013 – i Umeå!

Många reser långt för att kunna vara med på den årliga skapelsekonferensen. Själv behöver jag inte åka så långt. 🙂 Under de senaste åren har jag fått många nya skapelsetroende vänner som jag ännu inte har träffat irl. Flera av dem kommer nu hit till Umeå i helgen, och jag ser verkligen fram emot att träffa dem. Jag trodde först att vi inte skulle bli så många, men flera har nyligen bestämt sig för att komma. Det fick mig att inse att det ännu inte är för sent, så därför skriver jag nu detta – för att uppmuntra spontana besökare att inte missa årets skapelsekonferens!

Det är nu till helgen som det händer. Man måste inte anmäla sig i förväg och det är helt fritt inträde. Du behöver inte vara medlem i Föreningen Genesis (eller ens kristen) för att vara med på mötena, som äger rum i Pingstkyrkan i Umeå. Alla är välkomna! Sovplats går alltid att ordna. På Genesis.nu hittar du program och mer detaljerad information.

Huvudtalare på konferensen är Michael Oard. Han har en MSc i meteorologi men han har i sitt arbete haft möjlighet att forska kring frågorna om vårt ursprung. Han är en av de mest belästa och publicerade forskarna i världen inom detta område. Så här berättar han om sig själv:

”Jag blev kristen på grund av att naturens komplexitet sade mig att Gud måste finnas, så jag inriktade mig på att lära känna Honom. Eftersom jag genom hela skoltiden lärt mig grunderna i kristendomen började jag naturligtvis läsa Bibeln och jag lärde mig mycket genom detta. Jag tror på skapelsen på grund av Skriften, naturens komplexitet, och många andra bevis som stöder skapelsen, samt pga Noas flod.”

Här finns ett smakprov på en av Michael Oards föreläsningar, om hur istiden endast kan förklaras i Bibelns ljus:

 

Livesända föreläsningar från Gemenskapshelgen på Västeräng

Nu på fredag ska jag hålla två föreläsningar på Adventistsamfundes lägergård Västeräng. De kommer att sändas live via AdventistPlay.

Den första föreläsningen kommer att vara i stort sett identisk med den föreläsning jag höll i Umeå Adventkyrka i lördags, och kommer alltså att handla om bristerna och motstägelserna i evolutionsläran (Evolutionsteorin – ett korthus byggt på sand).

I min andra föreläsningen kommer jag även att prata om biblisk skapelsetro och jämföra trovärdigheten mellan dessa två perspektiv.

Imorgon (torsdag) kommer min vän Björn Book hålla två föreläsningar om apologetik, som också kommer att sändas live. Björn undervisar bland annat på Bibellinjen på Ekebyholmsskolan.

 

Kommande livesändningar från Gemenskapshelgen – sänds i AdventistPlay:

Torsdag 9 maj
9:35-11:00
16:30-17:45

Fredag 10 maj
9:35-11:00
16:30-17:45