Men en sak får ni inte glömma, mina kära: för Herren är en dag som tusen år och tusen år som en dag. Det är inte så som många menar, att Herren är sen att uppfylla sitt löfte. Han dröjer för er skull, eftersom han inte vill att någon skall gå förlorad utan att alla skall få tid att omvända sig. (2 Pet 3:8-9)
Ibland hör jag denna text (det som står med fetstil) citeras som stöd för uppfattningen att skapelseveckans dagar inte skulle vara vanliga 24-timmars-dagar utan representera tidsperioder på tusen år eller mer.
Gud står utanför tid och rum
Som man ser av sammanhanget handlar texten inte om skapelsedagarnas längd, utan om att Guds tidsperspektiv är ett helt annat än vårt. Att det är detta Petrus talar om blir extra tydligt när man ser på den psalm (av Mose) som han uppenbarligen vill påminna läsarna om: Read the rest of this entry »