”Varför skulle du välja att tillbe en skapargud som faktiskt förbjöd människan att äta från kunskapens träd, från vilket du själv uppenbarligen har ätit eftersom du är en rätt kunnig man? Varför skulle du välja att tillbe en sådan gudom, som skulle ha hållit dig nere?” John Lennox fick denna fråga från en man i publiken (i debatten som jag länkade till i gårdagens inlägg om ”Kunskapens träd”), varpå han svarade: ”Det är en mycket bra fråga. Jag ska säga varför det är en så bra fråga: Jag lade märke till att den ursprungligen ställdes av en orm…”
Att Bibelns Gud på något vis skulle vara fientlig till vetenskaplig verksamhet eller inhämtandet av kunskap är inte bara en väldigt utbredd missuppfattning. Som ni ser är det också en väldigt gammal missuppfattning (eller lögn – i de fall då den sprids mot bättre vetande). Det är en missuppfattning som jag nu ämnar reda ut, genom att helt sonika ge några exempel på vad Bibelns olika böcker faktiskt säger om saken (kunskap).
För det första så var det faktiskt Gud som grundade naturvetenskapen. Med det menar jag inte ”bara” att det var Gud som skapade Universum, naturlagarna, livet, den genetiska koden och allt det där som naturvetenskapen har till uppgift att undersöka (”tänka Guds tankar efter Honom”). Jag menar att Gud uppmanade oss att bedriva vetenskaplig verksamhet. När gjorde han det? Var det ett resultat av att människan åt från ”kunskapens träd”? Nej, det började innan dess, till och med innan Eva hade skapats. Det står nämligen (i 1 Mos 2:19) att Gud förde fram alla djur till Adam för att se vad han skulle ge dem för namn. Det finns ett modern benämning för denna vetenskap: Taxonomi. Vi svenskar har ju en världsberömd vetenskapsman som är känd just för att ha grundat denna vetenskapliga gren i modern tid: Carl von Linné (1707–1778) som för övrigt också var skapelsetroende och såg som sitt uppdrag att fortsätta Adams jobb. Att först namnge saker i naturen är en förutsättning för att vidare kunna studera och undersöka det. Som Linné sa: ”Om man inte känner till namnen saknar man också kunskap om tingen.” Gud beordrade även de första människorna att ta ansvar för Jorden och allt levande (1 Mos 1:28) – ett uppdrag som gäller än idag!
När man söker på det hebreiska ordet da’aht (dvs kunskap – samma ord som i ”trädet som ger kunskap om gott och ont”) kommer det upp rätt många exempel på hur högt Bibeln värderar kunskap (för att inte tala om vishet, insikt, förmåga, undervisning, etc). Här följer några exempel:
Jobs bok är en enda långt debatt med stort fokus på att pröva varandras argument. Argumenten måste vara välgrundade och logiska. När någon talar utan kunskap och visdom får de minsann höra det. (En av debattörerna heter förresten ”Bildad”. ;))
I 2 Mos 31:3 utser Gud en man som ska leda arbetet med att tillverka en mängd heliga föremål. Han har av Gud fått ”insikt, förmåga och kunskap och allt slags hantverksskicklighet”.
Många psalmer (som finns i boken Psaltaren) är böner om bland annat ”gott omdöme och kunskap” (t ex Ps 119:66).
När Davids son Salomo blev kung över Israel vid ung ålder, frågade Gud vad han önskade sig. Han bad om vishet, varpå ”Gud skänkte Salomo vishet och stort förstånd och kunskap riklig som sanden på havets strand. Hans vishet överträffade all Österlandets och all Egyptens vishet” (och det vill inte säga lite det). Han blev vida känd som den visaste bland människor. Han blev så känd att man ”från alla folk” åkte dit på studiebesök för att lyssna på Salomos vishet, t ex drottningen av Saba (Etiopien). Han skrev ”tre tusen tänkespråk, och hans sånger uppgick till ettusenfem.” En del av dessa finns med i Bibeln – Ordspråksboken är en enda lång hyllning till vishet och kunskap. I Ords 8:10 skattas undervisning som mer värt än silver och kunskap mer värt än guld. ”Den kloke samlar kunskap, den vise lyssnar och lär” (Ords 18:15).
Men Salomo hade inte bara kloka saker att säga om etik, moral och livet i allmänhet. Han hade även koll på naturvetenskap: ”Han talade om växterna, alltifrån cedern på Libanon till isopen som växer ut ur muren. Han talade om fyrfotadjur och fåglar, om kräldjur och fiskar. Från alla folk kom man för att lyssna till Salomos vishet, och alla jordens kungar skänkte honom gåvor när de lyssnat till hans vishet.” (1 Kung 4:33-34)
I Danielsboken (12:4) finns till och med en förutsägelse om att kunskapen ska öka i den sista tiden, genom ökad kommunikation mellan människor (t ex Internet?!).
I nya testamentet (skrivet på grekiska) fortsätter kampanjandet för kunskap (gnosis) och vikten av att noggrant kontrollera om sådant som påstås verkligen stämmer. Ta till exempel inledningen av Lukasevangeliet och hur judarna i staden Beroia gjorde med nyheterna om Jesus (Apg 17:11). Vishet och kunskap räknas upp först av alla exempel på gåvor från Gud i 1 Kor 12:7-10.
Det finns många fler exempel på hur Bibeln verkligen uppmuntrar oss söka kunskap. Så det finns överhuvudtaget inget stöd för (miss)uppfattningen att Bibeln skulle vara kunskaps- och vetenskapsfientlig. Jag försökte komma på några exempel som talade mot detta, men de enda jag kommer på är två texter vars budskap vi nog alla kan hålla med om: Ibland kan vår ‘kunskap’ göra oss så självsäkra att vi har svårt att tänka om och se saker ur nya synvinklar (Luk 10:21). Samt: ”det myckna [blogg]skrivandet tar aldrig slut, och flitiga studier gör kroppen trött.” (Pred 12:12) 😉
Om ni kommer på fler exempel som talar för eller emot det jag skrivit här, är ni naturligtvis välkommna att dela med er av det.
newtonbloggen 
André
9 februari, 2012 at 18:36
Hej Johannes, intressant läsning!
Men… Jag har ju några frågor!
Man kan ju säga att Gud kanske inte har varit emot naturkunskap…
Men kyrkan har ofta varit det, ett fall är ju hur Galileo Galilei behandlades… Nu har man ju i för sig ”förlåtit” sig för sin behandling av honom, år 2000 var det väl?
Men men… Kyrkan är väl inte Gud, eller hur? Kyrkan kan väl ha fel… Det har den väl ofta haft?
Du pratar också mycket om vishet och kunskap här.
Det behöver ju verkligen inte vara samma sak som forskning och vetenskap som för oss framåt. Det kan ju bara innebära att vi har lite hjärna bakom oss, att vi kan tänka och resonera.
Det kan ju bara helt enkelt som i Salomos fall innebära att man är duktig på att tänka hur man ska lösa saker och ting, t ex juridiska och ekonomiska sådana.
Han använde ju inte sin otroliga kunskap till inovation, till att lösa problem som fanns omkring honom, för det måste han funnits problem såsom sjukdom och lidande.
Som Bibeln får det att låta använde han den till att vara lite som Oscar Wilde, allmänt klyftig och duktig på att skriva.
Eller står det något om det, att Salomo gjorde tekniska och vetenskapliga innovationer?
Jag är tyvärr inte fruktansvärt insatt i Bibeln, så jag kan lätt ha missat något.
Slutligen… Varnar inte Bibeln om att kunskapen kommer vara som högst i den ”Sista Tiden”?
Det är ju mer eller mindre en varning om att kunskap kommer leda oss till Domedagen, inte sant?
//André
Johannes Axelsson
9 februari, 2012 at 18:58
Oj! Tack för att du frågade detta om Salomo. Jag hade nämligen glömt att skriva det allra bästa citatet om honom (och naturvetenskapen). Jag ska genast lägga till det.
Angående katolska kyrkan så håller jag helt med (och Newton också ;)). Det är mycket i den katolska kyrkans lära som går tvärsemot vad Bibeln lär. Det kommer inlägg om det så småningom.
Jag har inte sett någon text som ”varnar” för kunskapen i den sista tiden. Däremot finns det många texter som varnar för dålig moral och ondska i den sista tiden. I texten från Daniel 12:4 beskrivs ökandet av kunskap som något mycket positivt, eftersom den handlar om Bibelns hemligheter upptäcks!
André
9 februari, 2012 at 19:09
Varnar var nog fel ord då.
Jag menade mer i den meningen om att våran kunskap kommer ÖKAS betydligt under den sista tiden, du drog t ex det citatet jag menade (Märkte det nu, ledsen för det…)
Med det menar jag att Bibeln inte ”varnar” men snarare är lite så där… Hemlighetsfull om det. Att den säger att ”Kunskapen kommer öka i den SISTA TIDEN”.
Sista Tiden är väl tiden innan Jesus Återkomst, då alla människor ska dömas, både döda och levande…
Och i och med dagens kunskapsspridning, Internet främst, skulle det betyda att vi då börjar närma oss den?
Som en förutsägelse för länge sedan, eller för att människan gått för långt, på grund av våran egna synd och… Fria vilja?
Plus… När jag läser de SISTA 2 citaten där… ”Svårt att se saker ur nya synvinklar”?
Det hade man ju förr i tiden ganska svårt för, nu för tiden gör man ju det hela tiden tycker man ju. Folk ändrar ofta tankar om saker och ting. I alla fall tänkande människor, kritiska människor…
Johannes Axelsson
9 februari, 2012 at 20:02
Ja, eftersom tiden (för oss) är linjär närmar vi oss ständigt framtiden. 😉 Att kunskap, kommunikation och utveckling ständigt ökar exponentiellt tror jag är ETT tecken på att vi närmar oss. Men man ska akta sig för att dra för många slutsatser utifrån EN enda text i Bibeln. Särskilt då denna text egentligen inte syftar på en stundande domedag, utan på att innebörden i Daniels profetior kommer att klarna.
Sry, jag förstod inte riktigt frågan om förutsägelse eller att människan gått för långt.
Jag tror inte att folk var dummare eller mer trångsynta förr. Jag menar att tänkande och kritiska människor har funnits i alla tider. Ta t ex judarna i Beroia, som jag nämnde tidigare: ”Judarna där var mera vidsynta än de i Thessalonike. De tog emot ordet med stor beredvillighet och forskade dagligen i skrifterna för att se om allt detta stämde.” (Apg 17:11) Judarna som bodde i Thessalonike hade svårt att se saker ur nya synvinklar – de hade svårt att ändra invanda tankemönster – och accepterade därför inte Jesus som Messias.
André
9 februari, 2012 at 20:34
Okej, jag tror jag förstår hur du menar nu…
Intressant läsning som sagt.
Thomas Schwartz
12 februari, 2012 at 16:03
Att Katolska kyrkan skulle varit vetenskapsfientlig under medeltiden är en lögn som började spridas under renecansen av en grupp människor som ansag att den medeltida forskingen gatt fel nar den lämnade arvet av Aristoteles och Platon. Alltsa en grupp människor som verkligen var framstegsfientliga och ansag att vardet pa kunskap avgjordes av hur gammal den var. Ju äldre, desto palitligare.
Johannes Axelsson
12 februari, 2012 at 16:22
Jag tror du har rätt i det Thomas. Tänker förresten skriva ett inlägg om Galileo nu i veckan.
nanowire
1 mars, 2012 at 11:10
Blind tro är i sig själv kunskapsfientlig då den tillhandahåller svaret på frågor genom att hänvisa till magi. Har man redan svaret så minskar incitamenten att undersöka ytterligare…
Thomas Schwartz
1 mars, 2012 at 12:03
Pa medeltiden var den blinda tron som är relevant i sammanhanget, alltsa den blinda tron som relaterar till naturvetenskaperna, en auktoritetstro inriktad pa Aristoteles och ett par andra av de grekiska filosoferna. Tex, om Aristoteles säger att blodet inte har ett omlopp i en mänsklig kropp sa maste alla som tycker sig se ett sadant omlopp ha fel. Om Aristoteles säger att vakum inte kan finnas sa maste hela kosmos vara fyllt av nagonting, tex en eter. Om Aristoteles säger att tunga saker faller snabbare än lätta saker sa maste det givetvis vara sa. Om Aristoteles sa att allt som händer är bundet i en evig linje av orsak och verkan sa maste detta innefatta även Gud. Men här sa kyrkan NEJ! Aristoteles kan inte ha rätt i detta eftersom bibeln säger att Gud inte är bunden av nagra yttre omständigheter. Men om Aristoteles har fel om detta, kanske han har fel om hur blodet rinner i människan, om att ett vakum inte kan finnas, om hur vikter faller till marken ocksa? Kyrkans insatts här blir alltsa att genom dekret förhindra den auktoritetstro som vetenskaparna pa universiteten tidigare hade haft och därmed öppna upp (tillata) för den experimentella forskningen att utvecklas.
Den vidareutveckling av vetandet som de medeltida forskarna gjorde, till exempel upptäckten att världen gar att beskriva matematiskt, ledde efter hand till att nya ord började föras in i Latinet, som var det vetenskapliga spraket da (precis som Engelskan är idag). Sedan kom östroms slutliga fall och mängder av grekiska orginaldokument flöt in i västeuropa. Detta ledde till att en ny generation filosofer pa universiteten började tycka att ”det var värst vad latinet har förfallit, det later sa bonnigt numera, jämfört med Cicero”. De tyckte även att kunskap var mer värt ju fler ar sedan dess upphovsman. Vad kunde nagon uppkommling för 100 eller 200 ar sedan överhuvudtaget ha att komma med när man nu hade tillgang till de stora mästarna som levde för ansenliga 2000 ar sedan. (Idoliseringen av de gamla filosoferna innefattar även nagra uppdiktade sadanna som Hermes Trismestrigus, en källa för magiska konster som astrologi under renesänssen.) Helt klart hade de medeltida filosoferna som kommit med nya ideer som den store Aristoteles inte kännt till förvanskat den rena sanningen de gamla grekerna stod för och lett till kunnandets fördärv. Alltsa var medeltiden en förlorad tid, ett kunskapens homeopatiska preparat.
nanowire
1 mars, 2012 at 12:45
Precis, blind tro leder inte till kunskapsutveckling. Om kyrkan råkade bidra till att det öppnades upp ett utrymme för vetenskap så känns det ändå lite fel att ge kyrkan kredd för det. För dess syftet, som du beskriver det, var att det stred mot en förutfattad mening som kyrkan hade och inte att vara öppen för ny kunskap
Thomas Schwartz
1 mars, 2012 at 14:24
En filosof som Tycho Brahe far kredd för sin insatts innom astronomin trotts att hans syfte var att producera bättre astrologi. Insattsens syfte är saledes skiljd fran insattsens värde för vetenskapen..
nanowire
1 mars, 2012 at 14:37
För att förtydliga det så menar jag inte kredd i den bemärkelsen; givetvis ska t.ex. en upptäckare ha kredd för en upptäckt även om det var av misstag osv. Det jag egentligen menade var att man inte ska ge kyrkans metod kredd.
Thomas Schwartz
1 mars, 2012 at 15:25
Ma sa vara, men det betyder ocksa att kyrkan inte ska ha skit för det. Ytterligheter kommer ofta da man vill se svart-vitt pa tillvaron. Tex, ‘allt kyrkan gör i relation till vetenskap är vetenskapsfientligt’, en asikt som dykt upp da och da genom historien. Verkligheten kommer i färger, tex var ett par av munkordnarna sponsorer för lovande talanger som saknade en familj rik nog att försörja dem.