Intervju med en skapelsetroende läkare

Jag fortsätter på gårdagens tema. Den här gången blir det en intervju med SM som är färdig läkare med anställning i Sverige.

Hur länge har du varit skapelsetroende? Har du alltid trott så? Har det varit stunder då du tvivlat?

Jag har alltid varit skapelsetroende. Det är något jag växt upp med, och som ifrågasatts redan från tidig skolålder och framåt. Om jag tänker efter kan jag inte komma ihåg att jag någon gång skulle ha tvivlat, utan ifrågasättanden och kritik har inspirerat mig att lära mig mer. Det i sin tur har lett till en allt starkare övertygelse.

När du gick läkarutbildningen, visste dina kurskamrater och lärare om att du var skapelsetroende, och hur reagerade de i så fall på det?

Många av mina kurskamrater visste om det, och även en del lärare. Vissa reagerade med nyfikenhet, andra blev förvånade eller provocerade. Det gav upphov till en del intressanta diskussioner, och jag har fått många tillfällen att reflektera över mina åsikter.

Som CG [i förra intervjun] påpekar, tar både lärare och läroböcker ibland upp ett evolutionistiskt perspektiv. Exempelvis kan det handla om embryogenesen (fostrets utveckling) och hur man menar att de olika stadierna som så liknar varandra är ett ”bevis” för en gemensam ”anfader”. Jag kan se likheterna, men förstår det i stället som att vår Skapare ”använder samma grundritningar”. Samma typ av evolutionistiska bisatser ser man på område efter område, ibland känns det nästan krystat. Ungefär som att bokens redaktör varit angelägen om att det evolutionistiska perspektivet skulle presenteras oavsett relevans.

Känner dina nuvarande kollegor, chefer, patienter till din tro? Hur har de i så fall reagerat på det – alternativt hur tror du att de skulle reagera?

Min chef och flera kollegor känner till att jag tror på en skapelse. Däremot har ämnet sällan kommit upp i mina patientkontakter. Jag tror faktiskt aldrig att jag diskuterat skapelse/evolution med någon patient. Däremot hoppas jag att min övertygelse om att Gud finns, att han skapat oss och vill var och ens bästa, kan få komma till nytta genom att återspeglas i ett positivt och medkännande bemötande av varje patient (och andra människor också för den delen).

Upplever du själv att det finns någon konflikt mellan din övertygelse och ditt arbete?

Jag har stött på andra läkare/läkarstudenter som haft svårt att förstå hur någon som studerar till läkare inte tror på evolutionen. Jag har också stött på kristna (skapelsetroende) som uttryckt oro för att jag kanske behöver kompromissa med min tro när det gäller utbildning och jobb. Jag har aldrig upplevt en sådan konflikt. Snarare har min övertygelse stärkts av min utbildning, av alla de fantastiska exempel på hur sinnrikt människokroppen är konstruerad.

Jag har tänkt på ett arbetsområde som går i konflikt med min övertygelse, eftersom jag tror att Gud skapat oss och inte gett oss rätten att ta andra människors liv. Jag är nämligen emot abort (i princip med undantag för om det gäller att rädda moderns liv), och vill man specialisera sig inom gynekologi måste man numera vara beredd att utföra aborter på de indikationer som är lagstadgade. (Det medför att i princip all abortrådgivning kommer att bedrivas av abortförespråkare, men det är en helt annan diskussion.)

Om du var på en anställningsintervju och blev ombedd att berätta om dig själv, skulle du då undvika att berätta om din tro?

Nej. Det är en viktig del av vem jag är. Däremot tror jag att det är ett ämne som kan skapa reaktioner.

Tack för att du ställde upp i denna intervju! Jag önskar dig Guds välsignelse i ditt fortsatta arbete!

Annons