Bibeln som moralisk kompass

En vän till mig skrev i en diskussion på Facebook att ”människan bör formulera sin egen moral, och då inte utifrån en 2000 år gammal bok”. Jag tror inte att det är någon bra idé. Historiskt sett har det nämligen gått utför med människans moral då människan har formulerat den själv. I detta inlägg kommer min förklaring till varför jag istället anser att Bibeln fungerar alldeles utmärkt som moralisk kompass.

Bibeln innehåller väldigt lite ”Du skall inte…” jämfört med andelen historieskildringar om människor som gjorde si och så. Även om jag alltid har gillat att läsa dem har jag en gång i tiden funderat över varför den måste innehålla så många sidor. Varför har det ägnats sida upp och sida ner av dessa skildringar. Hade inte Gud bara kunnat ge oss en kortfattad vägledning? Hade det inte räckt med de tio budorden, till exempel? Men så insåg jag hur otroligt mycket vi kan lära av dessa historier. De människor som det berättas om hinner under årens lopp fatta en hel del beslut om både stort och smått. Dessa kan vi lära oss av – de bra besluten genom att ta efter dem, och de dåliga besluten genom att, förstås, inte ta efter dem.

Men hur vet vi vilka som var bra och vilka som var dåliga? Ja, ibland är det ju rätt uppenbart för oss, som t ex när Kain mördade sin bror Abel. Men ibland är det mindre självklart för läsaren riktigt hur allvarlig en viss handling är, tills vi har läst fortsättningen. Då kan vi både se och analysera, med facit i hand, vilka som blev de långtgående konsekvensen av ett enskilt val. (Här berättar jag om ett av Bibelns dåliga exempel, samt analyserar vad det ledde till.)

Genom Bibelns många sidor kan vi följa hur en hel nation åker en över 1500 år lång moralisk berg- och dalbana genom historien, och se hur denna banas lutning påverkas av enskilda ledares bra respektive mindre bra beslut. På så vis är Bibeln en riktig guldgruva när det gäller moral. För visst är det väl bra när man kan dra lärdom av historien? Som skriftsamling är Bibeln faktiskt helt unik på detta sätt. Var hittar man annars en så lång sammanhängande länk av historia att analysera och ur vilken vi kan uthämta moralisk lärdom?

Jag anser dessutom att de Bibliska skrifterna utmärker sig i hur objektivt händelserna skildras. Det är inte som i ett nationalepos där personer lyfts upp till skyarna. Deras allvarliga brott återges helt ogenerat. Det talar starkt för att författarna faktiskt har vinnlagt sig om att skildra sanningen och alltså inte målat upp någon förskönad och förfalskad bild av historien.

Bibeln innehåller alltså en hel del historia. Med hjälp av denna kan vi spegla oss själva och vår egen tid i tidigare generationers och personers handlingar och misstag (vilket jag ämnade göra i förrförra inlägget i frågan om abort). Vi kan då fundera över om vi vill gå samma väg som de gjorde eller om vi vill välja att följa något av de exempel som i längden visade sig leda åt rätt håll. På så vis kan Bibeln användas som moralisk kompass.

För den som dessutom tror att Gud finns och har inspirerat Bibelns författare, finns det ännu mer moralisk vägledning att hämta i Biblen – alltså inte bara på ”vi lär oss av historien”-nivån. Den Gud som beskrivs i Bibeln är nämligen obunden av tid och rum. Han kan läsa framtiden som en öppen bok och därmed veta i förväg vad som blir följden av olika val. Till utvalda (villiga) personer har han genom tiderna kommunicerat sin moraliska vägledning och gett oss facit i hand för att vi inte ska behöva experimentera i flera generationer innan vi inser att det var fel riktning att gå. Jag tror att vi verkligen skulle ha nytta av Guds ovanifrån-perspektiv i vår bedömning av vad som är bra och dåligt, rätt och fel, gott och ont. (Där har vi förresten svaret på en gammal filosofisk fråga. Är det rätt och fel för att bara för att Gud säger det? Nej. Det är alltså istället så att Gud säger det för att han vet vad som är rätt och fel.)

För att sammanfatta ser jag alltså två sätt på vilka Bibeln kan fungera som moralisk kompass för oss idag:

1. Bibeln kan förse oss med ett stort historiskt underlag för analys kring vad som är bra och dåliga val.
2. Genom Bibeln kan vi få input från en allvetande Gud med ett ovanifrån-perspektiv som vi saknar.

Annons

 

Säger evolution något om meningen med livet?

I ett tidigare inlägg citerar jag en evolutionsbiolog som sagt att ”Meningen med livet är att föra sina gener vidare”. Det var den mening han själv kunde se baserat på det ursprung som han trodde på. Själv tror jag att vi istället har vårt ursprung i Gud och att det ger en mycket rikare mening med livet. För mig framstår det som fullständigt självklart att vår syn på ursprunget har en avgörande roll här.

Någon invände då att evolutionen inte kan svara på frågor om värde, mening och moral. Att man särskilt inte bör bygga sin moral på evolutionen har behandlats i tidigare inlägg och diskussioner (se fallet med nazisterna). Vare sig vi tycker det är logiskt eller ej så finns det människor som – i likhet med Hitler, Auvinen och Breivik -ändå har fått för sig att man kan bygga sin moral på evolutionen. Vad hjälper det dem om vi står och säger ”nämen det kan man förstås inte”? Vi måste förstås aktivt varna för detta och förklara varför dessa idéer är totalt odugliga som moraliska rättesnören. Just därför har jag uppmanat alla hasare (humanister, anti-teister, skeptiker och allmänt religionsfientliga eldsjälar) att ta sitt moraliska ansvar och berätta för folk för detta. Det hjälper inte när vi som är kristna och skapelsetroende varna för evolutionstrons konsekvenser, eftersom våra motiv genast blir ifrågasatta. Därför måste de evolutionstroende själva ta detta moraliska ansvar!

Så, hur är det då med livets mening? Säger evolutionen något om det? Att döma av de svar som finns att läsa i denna artikel i SvD:s nätupplaga, känns det i alla fall rätt uppenbart att många faktiskt tycker att den gör det, och som grundar sin livssyn i en ateistisk världsbild där allt tros ha blivit till genom evolutionära processer, utan att någon Gud har varit inblandad. Nedan följer en del intressanta citat från olika människor som svarat på frågan ”Vad är meningen med livet?”. (Fetstil har lagts till av mig.)

Enligt utvecklingsdarwinismen verkar varje organisms uppgift – alltifrån bakterier till växter, djur och människor – vara att fortplanta sig och föra arten vidare till nästa generation. Det är tydligen meningen med livet i stort men hur det hela kommer att sluta en gång i framtiden får vi aldrig veta och ej heller varför livsprocessen ser ut som den gör. Vem har hittat på alltihop? För den enskilda människan gäller det att göra det bästa av situationen – så länge man lever. Skapa sig ett drägligt liv, ha bra relationer till sin omgivning, försöka vara en god medmänniska. Man får leva i nuet men med en viss planering och framförhållning. Det enda säkra är att vi ska dö men kanske inte redan nästa dag. Varje människa får se sig som en liten – förmodligen obetydlig – del av ett stort, gåtfullt universum. Spännande! – Lars Nilsson

Spännande? Jag har väldigt svårt att se den logiska kopplingen mellan ”obetydlig” och ”spännande”. Hur kan ”obetydlig” överhuvudtaget räknas som något positivt?

Livet uppstod av en tillfällighet och evolutionen har sedan fört det till vad det är i dag. Det enskilda livets enda konkreta uppgift är att frambringa avkomma, som kan föra det kollektiva livet vidare, lika för människor, djur och växter. Någon övergripande egentlig mening därutöver har det inte, vad än detta liv ägnas åt. Men även det kollektiva livet saknar slutlig mening – det är dömt att upphöra, förintas spårlöst – vår jord och allt liv på denna kommer en gång att uppslukas av en svällande sol. – Mauritz Björkryd

Jag önskar att så få barn och ungdomar som möjligt får möta och bli utsatta för detta synsätt. Det känns hårt att de ska behöva smittas av så pessimistiska tankar. Inte nog med att evolutionstron är fel, den är knappast vacker heller!

Så här har jag valt att tro. Fungerar bra för mig: 

1. Livet har en mening. 
Vårt universum startade med Big Bang. Miljontals grader varm gas exploderade ut. Över årmiljonerna sänktes temperaturen, gasmolnen drogs samman och till slut bildades solar och planeter. Allt var både stekhett och tvärtdött.
 Men så svalnade vår planet, och liv uppstod på jorden.
 Varför liv uppstod kan man fråga sig, för vad tjänar något som är dött på att bli levande? 
Jag har valt att tro att det sker för att det är meningen att det ska ske. 
Och om det fanns en mening med att den första bakterien kom till (eller vad det nu var som kom först), så måste det ju ha varit en lika stor händelse att bakterie nummer två utvecklades – och så fortsätter det, via den fantastiska evolutionen fram till idag och Dig. Du och varje liv i historien är en lika stor händelse. Liv kommer till för att det finns en mening. Därför finns det en mening med att du finns till.
 […fortsätter med två punkter till…] – Lasse

Detta låter betydligt vackrare, men det är dock helt tomma ord, eftersom denna mening är påklistrad och saknar logisk koppling till ”den fantastiska evolutionen” som Lasse antar är helt sann. Hur kan det finnas en mening utan att någon har tänkt ut den – utan att någon har en plan? Eller kanske tror Lasse på en gudomlig makt som startat allt men sedan lämnat det för sig själv. Men om denna gud inte hade någon särskild plan med att skapa oss – och kanske inte ens förutsåg att just du skulle bli till genom dessa processer – vad finns det då för verklig mening med ditt liv?

Det är meningslöst att ställa frågan om meningen med livet. Livet är helt enkelt bara en konsekvens av molekylära processer som fått fortgå under oerhört lång tid. Det finns ingen mening med det. För länge sedan trodde människor att regn, blixtar och jordbävningar orsakades av gudar. Numera finns vetenskapliga förklaringar till sådana naturfenomen. För länge sedan frågade man sig också hur människor hade uppkommit. Det svar man kunde ge var att Gud hade skapat människan till sin avbild. Det var en mening som gällde för ett par tusen år sedan. – Svante Brandänge, Stockholm

Fascinerande! Svante kan se att det fanns en mening i att Gud skapade människan till sin avbild. Han tror dock inte att den gäller längre, eftersom han tror att det har bevisats felaktigt. Därför ser han ingen mening med livet, eller ens att ställa frågan om livet har en mening.

Det finns mer av samma slag i artikeln i SvD:s nätupplaga, samt någon enstaka röst som säger att Gud faktiskt har skapat oss till sin avbild och att han har en plan för oss. Jag tror att världen behöver fler sådana röster!

Han är ju inte långt borta från någon enda av oss. Ty i honom är det vi lever, rör oss och är till … Vi har vårt ursprung i honom. – Apg 17:27-28

 

Som evolutionsbiologen sa: ”Meningen med livet är att föra sina gener vidare”

Så sa en universitetslärare till oss lärarstudenter för några år sedan. Eftersom det lät så banalt i våra öron sökte vi i hans ansikte efter något slags indikation på att han bara skämtade. Men vi fann ingen glimt i ögat. Istället mötte han vår reaktion med att insistera på att det faktiskt är så – i alla fall om man ser på livet rent biologiskt och evolutionärt.

Även om vi var tvungna att lyssna ”mellan raderna” för att få ut det, var det i alla fall skönt att få höra från denna vetenskapspredikant att det kan finnas alternativa sätt att se på livet. Du måste inte mäta din framgång efter hur många barn du skaffat, eller efter hur mycket du har tillfört samhället på annat sätt. Du får hitta på andra saker som fyller ditt liv med mening … underförstått att du då egentligen lever i en lögn. Till exempel kan du tro på diverser religioner och på så vis fylla ditt liv med mening. Religionerna har förstås alla fel, men de kan vara nyttiga för vissa individer som behöver en ”andlig krycka” att stödja sig med. Typ så kan resonemanget låta i vissa kretsar. (Sist jag läste något liknande var det Hitler som hade uttryckt det – se det fjärde citat på den länkade sidan.)

Går livet ut på att föra sina gener och förmågor vidare till nästa generation? Handlar det ytterst om överlevnad och långsiktig utveckling? Förhoppningsvis är det inte många som fått evolutionen presenterad för sig på ett så extremt sätt. Förhoppningsvis har sådana lektioner i livets mening inte varit särskilt övertygande. Förhoppningsvis var det inte många lärare som gick fullt så långt i sin strävan att uppfylla den förra kursplanen för grundskolan. Enligt den var nämligen ett av målen med biologiundervisningen att eleven skulle kunna ”se sig själv och andra livsformer i ett evolutionsperspektiv”. Förhoppningsvis är det inte så många som hör den tanken och tror på den. Om de ändå gör det hoppas jag att de inte tar till sig den tanken på ett djupare plan, utan förmår sig själva att vifta bort den och istället tänka: ”Nåja, jag tycker ändå att livet är meningsfullt på andra sätt. Det är härligt att leva och bara vara!”

Men hur blir det då för den som älskar ”vetenskapen”, har bundit upp hela sitt liv i den, och mer eller mindre har gjort den till sin ”gud”? Hur blir det för den som inte förmår sig själv att leva i en lögn. Om man är fast övertygad om att evolutionsläran ger oss sanningen om livets ursprung, då ligger det nära till hands att i samma lära söka svaret på livets mening. Det finns säkerligen dem som förnekar en sådan koppling, men för många känns det helt självklart att ursprunget säger oss något om meningen.

Enligt Bibeln är ditt ursprung ett helt annat, och därmed finns det också en högre mening med ditt liv. Du behöver inte längre leva i en lögn, utan kan leva livet fullt ut i sanningen!

Se även:
Det finns en mening med ditt liv!
Säger evolution något om meningen med livet?

 

 

Ni har ett viktigt moraliskt ansvar!

Diskussionen med Ludvig Grahn fortsätter (hans svar i blått):

Johannes, du skriver i en tidigare svarskommentar: “Jag har valt att dela filmen för att informera om och varna för effekterna av att tillämpa evolutionsteorin. Det verkar vara många som inte ser kopplingen och i så fall är det viktigt att vi varnar för detta så att historien inte upprepar sig.”

Du har verkligen inte fattat nånting. Evolutionsteorin kan inte ’tillämpas’ på något sätt av oss människor. Vi kan lika lite ’tillämpa’ gravitationsteorin för att uppnå något syfte i sig självt. Evolutionsteorin, såväl som gravitationsteorin, är vetenskapliga teorier som beskriver hur världen är beskaffad. Gilla det eller inte, men om du går ut över ett stup så kommer du att falla ner och slå dig. Det är vad gravitiationsteorin säger oss. Vi kan motverka detta genom att sätta upp ett räcke vid stupet. Gilla det eller inte, men en individ som har sämre förutsättningar i sin miljö klarar sig sämre än en som har bättre förutsättningar. Det är vad evolutionsteorin säger oss (grovt förenklat). Vi motverkar detta bland människor genom att ta hand om våra svaga och utsatta.

Både gravitationsteorin och evolutionsteorin kan i princip ‘ta död på oss’, men ingen av dom har med moral att göra – de beskriver bara den värld vi kan se, mäta och väga. Du gör gång på gång felslutet att likställa evolutionsteorin med någon form av moral som vi ‘evolutionister’ vill framhålla. Detta är helt förvirrat och absurt. Du kan attackera evolutionsteorin hur mycket du vill (och gärna då på vetenskapliga grunder för en gångs skull) – men sluta för guds skull (ja faktiskt!) att hävda att någon vill INFÖRA evolutionsteorin som en modell i uppförande!

Det blir sååå tröttsamt.

Strax innan han sköt ihjäl nio personer (inklusive sig själv) publicerade Pekka-Eric Auvinen en film på Youtube där han beskrev sig själv som “a cynical existentialist, antihuman humanist, antisocial social darwinist, realistic idealist and godlike atheist”. Han berättade också hur han såg på mänskligheten: ”Humanity is overrated! It’s time to put natural selection and survival of the fittest back on tracks!” (källa) Hans tidigare användarnamn (innan det blev avstängt) var NaturalSelector89.

Ludvig, jag vet att du som jag känner väldigt stark avsky inför det han gjorde. Jag förstår också att det måste kännas jobbigt att han presenterade sig som humanist, darwinist och ateist fastän han uppenbarligen inte delar din människosyn och dina värderingar! Jag förstår hur det känns, för jag tycker själv att det är jobbigt när någon som bekänner sig till mitt läger gör något sådant avskyvärt.

Du säger att jag gång på gång gör felslutet att likställa evolutionsteorin med någon form av moral som ”ni evolutionister” vill framhålla. Men det är precis det felslutet jag varnar för. Jag har aldrig beskyllt dig eller någon annan humanist för att vilja framhålla dålig moral. Vad jag däremot skulle vilja beskylla er för är att ni har en för slapp inställning till problemet, genom att ni inte själva aktivt går ut och varnar för detta felslut eller erbjuder ett tillfredsställande svar på hur man kan avgöra vad som är moraliskt rätt och fel. Jag önskar att vi tillsammans kunde varna för detta och berätta för alla att evolutionsteorin är totalt olämplig som moraliskt rättesnöre. Jag önskar att alla ”ni evolutionister” var flitigare i att gå ut med detta, så att vi kunde förhindra fler massakrer.

För vare sig du tycker det är logiskt eller ej så finns det människor som i likhet med Hitler, Auvinen och Breivik ändå har fått för sig att man kan bygga sin moral på evolutionsteorin. Vad hjälper det om vi står och säger ”nämen det kan man förstås inte”? Så länge de tycker sig se en glasklar logik i det hela så kommer de inte låta sig övertygas i en handvändning. För att få bukt med problemet måste vi antingen (1) bemöta deras tänk eller (2) hänvisa till en annan moralisk grund.

1. Men hur kan man bemöta deras tänk om man inte ens förstår hur de tänker?
Hur kan man argumentera med dem om man själv inte ser hur de kopplar det till evolutionsteorin?

2. Och vilken alternativ moralisk grund kan man istället hänvisa till?

Kära hasare (humanister, anti-teister, skeptiker och allmänt religionsfientliga eldsjälar). Ni har ett viktigt moraliskt ansvar. Ni måste bli bättre på att tala om för människor vad vi istället ska bygga vår moral på. Ni har i deras ögon framgångsrikt sopat undan Bibeln. Ni har lett dem till att förkasta den som moraliskt rättesnöre. Ni lägger mycket möda och stort besvär på att berätta för folk varför man inte behöver någon Bibel som berättar vad som är moraliskt rätt eller fel. Folk köper era resonemang och slutar bry sig om vad den säger.

Nu vänder de sig till er och undrar: Vad nu? Hur ska vi avgöra vad som är rätt och fel? Är det rätt om det känns rätt? Som ni förstår måste ni erbjuda dem ett trovärdigt alternativ. Det behöver vara en stabil grund som folk köper. The world is listening… Dröj inte för länge med att svara, för medan de väntar passar några på att skjuta ihjäl sina medmänniskor.

 

Hur man bygger en bomb i skolsystemet

Illustration: Caleb Salisbury

Översatt med tillstånd från creation.com.
av David Catchpoole, http://creation.com/how-to-build-a-bomb-in-the-public-school-system

Hur kunde de skjuta och döda sina skolkamrater? Det var frågan som ställdes efter att 15 människor skjutits ihjäl vid Columbine High School i Colorado, USA, den 20 april 1999. Vad var det som fick två unga människor att döda, förgöra och bomba i en självmordsattack?

Kläderna kan ge oss ledtrådar om hur dessa tonårsmördare tänkte. I obduktionsrapporten för en av mördarna finns dokumenterat att under den dag då tragedin ägde rum bar han svarta armékängor, en svart handske på höger hand och en vit t-shirt med texten ”Natural Selection”.¹

Vad menades med ”Natural Selection” [Naturligt Urval]? En tidningsreporter har kopplat ihop texten på t-shirten med ett dataspel med samma namn, som presenteras som ”en plats där ‘survival of the fittest’ [den bäst anpassades överlevnad] får en väldigt bokstavlig innebörd … det är det naturliga sättet, det är Naturligt Urval.”¹ Efter massakern i Columbine har det blivit vida känt att mördarna var som besatta av väldigt blodiga dataspel och våldsam död. De fascinerades också av Nazitysklands tro på ”härskarrasen” – som närts av darwinistiska idéer om kamp och överlevnad.²

Trevandes efter svar om denna och andra tragedier är det fler och fler som uttrycker sin förvåning och oro över den ökande grad av förtjusning med vilken många tonåringar närmar sig våldsskildringar. Fixeringen vid död är dock föga överraskande med tanke på att de flesta offentliga skolor i västvärldens länder numera lär ut att våld och död är ”naturliga” evolutionära mekanismer, som under miljoner år har drivit på slumpmässiga processer tills människan uppkom.

Med tanke på att de sedan barnsben har fått höra att människan bara är ett djur, att död och våld är en naturlig del av evolutionen samt att ”endast de bäst anpassade överlever”, så är det inte så konstigt att den här generationens unga vältrar sig i total hopplöshet. Till och med när de får höra att ”Jesus älskar dig” så är det många som antingen inte förstår vad som menas med det i en ”värld av död och slump”, eller så gör det dem ännu mer arga och bittra över att en sådan underbar möjlighet tycks förvägras dem av vetenskapliga ”fakta”. Många av dem är ”vandrande tidsinställda bomber”, som inte fruktar någon dom efter döden, och som närsomhelst kan explodera av ilska och hat.

Hur kan vi kristna hjälpa till att desarmera dessa ”bomber”? Kristus är verkligen svaret, men för att nå alla unga människor i ett ”evolutioniserat” samhälle krävs verkligen att kyrkan förstår och använder sig sig av sanningen om vårt ursprung.

Den sanna och noggranna historieskildringen i Första mosebok hjälper både unga och gamla att förstå varför denna värld plågas av våldsamhet – att död, blod, sjukdom och lidande är konsekvenser av synden – men att Gud älskade världen så mycket att Han gav sin Son som offer för våra synder. Våra ungdomar behöver få veta att de har skapats till Guds avbild, att de är syndare som skiljts från sin Skapare, men att de kan bli räddade in i evigheten. De behöver få veta att livet har mening, genom vår Herre Jesus Kristus.

Referenser

1. Denver Rocky Mountain News, pp. 4A, 14A, 25 June 1999.
   
2. Bergman J., Darwinism and the Nazi race Holocaust, Journal of Creation 13(2):101–111, 1999.

 

Starka reaktioner när hjärnkirurgen blev inbjuden som talare

Dr Benjamin Carson – Foto: John Hopkins Hospital

Dr Ben Carson är förmodligen världens mest kända och uppskattade hjärnkirurg. Det har till och med gjorts en film om hans livshistoria (Gifted hands: The Ben Carson Story). Det finns mycket jag skulle vilja berätta om honom, men det får bli en annan gång. Just nu är Carson aktuell på grund av starka reaktioner från lärare, studenter och personal vid Emory University i Atlanta. Carson har nämligen blivit inbjuden att hålla tal till de studenter som tar examen den 14 maj, och det gillas inte av de nära 500 personer som har undertecknat ett öppet brev som publicerats i universitets studenttidning.

Vad är det då som de reagerar så starkt emot? Jo, att Ben Carson är skapelsetroende. De är oroliga eftersom han uppfattas som en som ”förstår vetenskap” och att detta i sig kan göra att folk börjar betrakta skapelsetro som ett intellektuellt hederligt alternativ. De reagerar alltså inte på något som Ben Carson förväntas säga i sitt tal, utan helt på att han inte tror på evolutionen.

Nedan följer brevet som publicerades i The Emory Wheel 23 april, och som undertecknats av 494 personer. 

 

Tio saker som talar för skapelse

Det har efterfrågats en lista över argument för skapelse. Det är svårt att förklara allt kortfattat, så jag förstår att mina läsare kommer att vilja veta mer om både det ena och det andra. Men här kommer ett försök som vi i alla fall kan utgå från för vidare diskussioner. Här kommer alltså mitt urval av tio saker som jag anser talar för skapelse – utan inbördes ordning:

1. Ordning – I naturen ser vi hur ordning går mot oordning. I frånvaro av liv eller någon kraft som ingriper, säger oss all erfarenhet att strukturer bryts ner istället för att byggas upp. Denna princip gäller stjärnor såväl som kemiska ämnen – och vår genetiska kod. Istället för mutationer som leder till nya och förbättrade egenskaper ser vi hur de gör att den genetiska koden förfaller (genetiska sjukdomar, cancer, etc). Detta stämmer överens med Bibelns beskrivning av hur en Gud griper in och skapar ordning (”formar”) ur kaoset (”i begynnelsen var kaos”). Mutationernas negativa inverkan på allt levande stämmer överens med effekterna av syndafallet (där människorna inte längre fick äta av livets träd). Mutationer är också förklaringen till människornas minskade åldrar efter översvämningen. Evolutionen behöver mutationer som leder till nya användbara egenskaper, inte att befintliga egenskaper förstörs (vilket är vad vi observerar).