”I don’t know what I may seem to the world. But as to myself I seem to have been only like a boy playing on the seashore and diverting myself now and then finding a smoother pebble or a prettier shell than the ordinary, whilst the great ocean of truth lay all undiscovered before me.” – Sir Isaac Newtons sista ord
Det här citatet tänkte jag på idag när jag skuttade runt på stranden och letade stenar. Jag kände mig som en liten pojke som blev barnsligt förtjust över vad jag hittade. Jag går en kurs om mineraler och fossil. Hittills har vi bara studerat färdigplockade stuffer, så det var kul att se hur mycket man kunde känna igen där ute – IRL. Jag hade inte väntat mig att hitta så mycket.
Allt i bilden nedan är plockat på ett och samma ställe. Vi var vid en gammal övergiven hamn på en holme i Umeälvens mynning. Där har skeppen dumpat sina barlaster (även kallat ”ballast” – därav rubriken), så därför finns det flera olika sorters stenar som fraktats hit från diverse andra hamnar och dumpats i Umeå. Det ni ser är ett urval av det jag hittade.

Övre raden: 1. Glimmer – 2. Kvarts – 3. Skriftgranit – 4. Granit
Mellersta raden: 5. Marmor – 6. Rökkvarts – 7. Skiffer – 8. Glas (ej äkta obsidian)
Nedre raden: 9. Stenkol – 10. Kalcedon – 11. Fältspat – 12. Flinta
(Klicka på bilden för förstoring.)
kris08
18 maj, 2012 at 11:15
Trevligt med naturstudier IRL, och inte via gamla skrifter!
Numera kan vi i alla fall identifiera småstenarna och rekonstruera deras historia, fast sanningens ocean är väl fortfarande ganska okänd…
Det är i alla fall ganska säkert att ingen av småstenarna har en historia som är kortare än 6000 år.
Några tolkningar av skriftgranitens budskap? 😉
Johannes Axelsson
20 maj, 2012 at 20:34
Ja, jag lyckades tyda skriften på skriftgraniten. Det står: ”Tillverkad under den stora översvämningen.” 😉