Församlingar behöver diskutera besvärliga frågor

Jag tänkte att jag skulle berätta lite om panelsamtalet jag var med i. Det var mycket intressant och givande – tyckte i alla fall jag :). Även om vi i panelen representerade olika syn på Bibeln och olika uppfattningar om skapelsefrågans betydelse för oss kristna så var det en mycket lugn och trevlig diskussion, som vi alla ville fortsätta med vid ett senare tillfälle. Jag tänker inte ge mig in på att återge någon annans åsikter, utan bara redogöra för mina egna tankar kring en frågeställningar som kom upp (ej ett direkt citat).

Orsakar frågan om skapelsens längd onödig splittring i församlingarna?

Jag tror det är viktigt att alla församlingar är öppna för alla teologiska diskussioner oavsett ämne. Man bör inte undvika frågor bara för att de är besvärliga eller ”politiskt inkorrekta”. Kanske är det just de besvärliga frågorna som behöver diskuteras allra mest, just för att undvika splittring. Att lägga locket på leder bara till att det börjar bubbla allt kraftigare under ytan. Till slut kokar det över och församlingen splittras (eller så börjar medlemmar en efter en lämna församlingen i missnöje). En kristen församling bör ju vara ett föredöme för resten av världen och bevisa att människor med olika bakgrund och uppfattningar kan samsas under samma tak. Det är en annan sak om någon verkar ha som mål att enbart skapa kaos och splittring, för sådant bör förstås inte accepteras. Men om någon ärligt vill initiera en diskussion kring något som rör församlingens teologi bör det alltid välkomnas. Jag skulle nog säga att det är sektvarning på den församling där ledarskapet inte tillåter sådana diskussioner.

En del kristna tycker att man helst bör undvika alla besvärliga frågor som folk inom församlingen kan ha olika uppfattningar om – och helst också undvika frågor som kan väcka anstöt hos folk utanför församlingen. Därför lyfter man istället fram det enda som alla kristna har gemensamt: Kristus. Bilden av vem Jesus var kan dock variera kraftigt inom församlingen, beroende på vilken syn man har på Gud och vilken syn man har på Bibeln. Man lyfter lite klichéartat fram vikten av att ”följa Jesus”, men aktar sig för att definiera vad det konkret innebär; för då måste man ju börja diskutera vad Jesus egentligen undervisade om. Att de som är fientliga till kristen tro också tycker att vi kristna bör undvika besvärliga frågor och ”bara följa Jesus”, borde väl få någon liten varningsklocka att ringa?

Jag känner själv inte till någon specifik församlingskonflikt gällande skapelsens längd. Jag har mest varit i församlingar där de flesta redan tror på 6-dagars skapelse, och har aldrig hört om någon öppen konflikt i den här frågan. Men jag kan tänka mig att den finns under ytan. Vad jag i alla fall är rätt övertygad om är att konflikten existerar på det personliga planet. Som kristen i Sverige lär man definitivt ha upptäckt att det man matats med i söndagsskolan eller sabbatsskolan inte är kompatibelt med det man har matats med genom skola om media. Man har därför tvingats lösa den konflikten genom att välja något av de fyra alternativ som jag beskrev i inlägget Kompromissa inte med evolutionen.

Att ta upp frågan om skapelse tror jag skulle hjälpa alla att komma till rätta med denna inbördes konflikt. Så länge man hanterar det på rätt sätt bör det inte orsaka någon splittring i församlingen utan snarare skapa den enhet alla längtar efter. Dessutom bör det leda till ett förnyat intresse för Bibeln när alla börjar fundera över vad den i själva verket säger oss, vilket kan leda till den väckelse alla kristna längtar efter!

För dem som bor i närheten av Umeå kan jag tipsa om Jesusmanifestationen på måndag kväll, och på tisdag kväll blir det ett samtal om skapelse och evolution arrangerat av Credo på Umeå Universitet.

Annons