RSS

Kategoriarkiv: Bibelns kvinnosyn

När hjältinnan Eva kom och räddade Adam

”Herren Gud sade: Det är inte bra att mannen är ensam. Jag skall ge honom någon som kan vara honom till hjälp.” … Mannen gav namn åt all boskap, alla himlens fåglar och alla vilda djur. Men han fann inte någon som kunde vara honom till hjälp. – 1 Mos 2:18, 20

Betyder det att kvinnan skapades som mannens hjälpreda? Nej, att säga så är verkligen att tvinga in sin egen kulturs kvinnosyn i Bibelns kvinnosyn. Eva kom snarare och räddade Adam ur hans ensamhet? För att detta ska bli tydligare ska jag nu demonstrera hur ordet ”hjälp” används i resten av Bibeln. Är det måhända i samband med hushållsarbete och annat ”kvinnogöra”? We’ll see…

Det hebreiska ord som används här i vers 18 och 20 är eizer. Det finns med på 19 andra ställen i Bibeln. Nästa gång det används är när Mose berättar för sin svärfar Jetro om hur det gick med uttåget ur Egypten: ”min faders Gud kom mig till hjälp och räddade mig undan faraos svärd” (2 Mos 18:4). Till att börja med kan vi notera att det är ingen mindre än Gud själv som står för själva hjälpen. Eva är alltså i gott sällskap när det gäller att vara till hjälp. Vad var det då Gud hjälpte Mose med? Hushållsarbete? Nej, han räddade hans liv! Gud kom som räddaren i nöden!

Samma innebörd ser vi i 5 Mos 33:7, 26, 29. Även där handlar det om att få hjälp av Gud i form av beskydd från fiender (alltså inte hjälp med hushållsarbete). Likaså i psalmerna: Ps 20:2; 33:20; 70:5; 89:19; 115:9-11; 121:1-2; 124:8; 146:5. Där har ordet översatts med ”hjälp”, ”stöd”, ”värn” och ”sköld”. Det är verkligen ingen obetydlig hjälp. I Hos 13:9 får vi bilden av att denna typ av hjälp är något som verkligen behövs, som man inte klarar sig utan. Jes 30:5Hes 12:14Dan 11:34 skiljer sig från de andra i att de inte handlar om hjälp från Gud. Det är istället arméer eller folk som hjälper, eller är i behov av hjälp.

Hoppsan! Där tog det slut på verser där detta ord används. Förhoppningsvis var det även slutet på myten om att kvinnan skulle ha varit skapad till mannens hjälpreda. Ja, kvinnan är till mannens hjälp. Men inte till den typ av hjälp som handlar om att göra livet enklare för mannen, utan den typ av hjälp som man inte kan överleva utan!

Ännu ett råd från mig till alla singlar där ute, både män och kvinnor:
Gift dig inte med någon du kan leva med, gift dig med någon som du inte kan leva utan! 😀

Bibelns användning av ordet eizer för att beskriva kvinnans förhållande till mannen skulle göra ”hjältinna” till en betydlig bättre tolkning än ”hjälpreda”. Precis som alla hjältar och hjältinnor så kom Eva för att rädda dagen – ”Here I come to save the day!” Den sjätte skapelsedagen var Adams första dag. Han hade verkligen inte kunnat glädja sig lika mycket över den om han inte hade haft Eva vid sin sida – skapad ur sin sida – till att vara jämlik men olik.

Annonser
 
91 kommentarer

Publicerat av på 8 november, 2012 i Bibelns kvinnosyn, Skapelsen

 

Etiketter:

Skapades kvinnan som mannens hjälpreda?

I föregående inlägg skrev jag om När Skaparen inte var nöjd med sitt jobb, syftandes på 1 Mos 2:18 där Gud säger: ”Det är inte bra att mannen är ensam.” Gud gjorde en särskild poäng av att det saknades något mycket viktigt i Skapelsen. Först efter att han skapat både en man OCH en kvinna kunde han säga att det var ”mycket gott”.

Hittills måste jag säga att jag verkligen gillar hur Gud lyfter upp både mannen och kvinnan, på två helt olika sätt, som ändå tydligt visar att de skapades som jämlikar. (Läs gärna Adam skapades först – Är först bäst? om du inte förstår varför jag tycker det.) Av de två första kapitlen att döma så går det alltså mycket bra för min hypotes om Bibelns kvinnosyn.

Det finns dock en formulering som har fått många att undra:

”Herren Gud sade: Det är inte bra att mannen är ensam. Jag skall ge honom någon som kan vara honom till hjälp.” … Mannen gav namn åt all boskap, alla himlens fåglar och alla vilda djur. Men han fann inte någon som kunde vara honom till hjälp. – 1 Mos 2:18, 20

Därefter skapades alltså kvinnan, för att vara mannen till hjälp. Vad menas med det? Betyder det att kvinnan skapades till att vara mannens hjälpreda? Vad var det egentligen han behövde hjälp med? Diskning och städning hade inte uppfunnits ännu, så det kan ju knappast ha varit det… 😉 Han höll på att namnge alla djur. Blev vetenskapsmannen Adam så trött av sina taxonomiska studier att han behövde en labbassistent som kunde anteckna åt honom? Var det därför Gud skapade Eva?

På vilket sätt var Adam ensam? Var han enbart ensam i att utföra något arbete? Eller var han ensam på så vis att han var den enda människa i hela världen? Ja, så var det förstås! Men inte nog med det. När Gud förde fram alla djuren till Adam måste han ha noterat att det fanns två versioner av varje djur, att det fanns handjur och hondjur. Han lär ha insett att han inte bara var ensam människa, utan att det verkligen saknades någon som kunde komplettera honom. Vem skulle kunna rädda honom ur denna tvåfaldiga ensamhet?

Adam behövde verkligen hjälp med något mycket större än bara arbetssysslor. Så … är det en korrekt tolkning att kvinnan skapades som mannens hjälpreda? Knappast! Att säga så är verkligen att läsa in sin egen kulturs kvinnosyn i Bibelns kvinnosynI nästa inlägg ska jag berätta hur ordet ”hjälp” används i Bibeln. Då blir det ännu tydligare. 😀

 
14 kommentarer

Publicerat av på 7 november, 2012 i Bibelns kvinnosyn, Skapelsen

 

När Skaparen inte var nöjd med sitt jobb

Sju gånger under skapelseveckan (som återges kronologiskt i 1 Mos 1) tog Skaparen ett kliv tillbaka och betraktade sitt konstverk. Varje gång kunde han nöjd konstatera att ”det var gott”:

Gud såg att ljuset var gottvers 4

Gud kallade det torra landet jord, och vattenmassan kallade han hav. Och Gud såg att det var gott. – vers 10

Jorden frambringade grönska: olika arter av fröbärande örter och olika arter av träd med frö i sin frukt. Och Gud såg att det var gott. – vers 12

Han satte ljusen på himlavalvet att lysa över jorden, att härska över dag och natt och att skilja ljus från mörker. Och Gud såg att det var gott. – vers 17-18

Gud skapade de stora havsdjuren och alla olika arter av levande varelser som vattnet myllrar och vimlar av och alla olika arter av fåglar. Och Gud såg att det var gott. – vers 21

Gud gjorde de olika arterna av vilda djur, boskap och markens kräldjur. Och Gud såg att det var gott. – vers 25

Gud såg att allt som han hade gjort var mycket gott. – vers 31

När människorna hade skapats och allt var färdigt kunde Skaparen till och med konstatera att det var ”mycket gott”. Men innan han sa det var det faktiskt ett tillfälle då han inte alls var nöjd. Han gjorde till och med en särskild poäng av att det fanns något som inte var bra. Vad var det? I andra kapitlet, som innehåller en mer detaljerad beskrivning av när människans skapades, säger Gud så här:

Det är inte bra att mannen är ensam.1 Mos 2:18

En intressant detalj innan jag fortsätter: Det hebriska ordet för ensam är bad. 😉

Gud visste förstås precis vad det var Adam behövde. Men som den fantastiske pedagog han är ordnade Gud först så att Adam själv fick inse sitt behov. Kanske kände han att han saknade något, men han visste inte vad. Han saknade alltså Eva utan att veta om det, medan Gud visste precis vem Adam behövde.

Detta kan vara en uppmuntran till alla ensamma singlar där ute, ni som ännu inte har funnit den rätta: Du saknar någon utan att veta vem. Men Gud vet vem! Din saknad kommer förmodligen leda till desto större glädje när du väl finner kärleken. Så blev det i alla fall för Adam, att döma av hans reaktion när han fick se Eva (se föregående inlägg). Inte så konstigt att de älskade varandra högt. De var ju gjorda för varann! 😀

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 6 november, 2012 i Bibelns kvinnosyn, Skapelsen

 

Adam skapades först – Är först bäst?

Detta är det andra inlägget i min bloggserie om Bibelns kvinnosyn.

I det andra kapitlet av Bibelns första bok kan vi läsa en mer utförlig beskrivning av hur det gick till när Gud skapade människorna och den trädgård som skulle bli deras hem. Det är alltså inte som vissa menar att första och andra kapitlet skulle innehålla två skilda skapelseberättelser. I första kapitlet ges en övergripande beskrivning av hela skapelseveckan. I andra kapitlet zoomar vi in på den sjätte skapelsedagen och får följa den i större detalj.

Först skapades Adam. Gud formade honom av jord från marken och blåste in liv i honom. Man kan förstås fråga sig varför Gud valde just denna metod. Det har jag svarat på i inlägget Varför skapades inte Adam och Eva ur intet? (Se även 37 folkslag kan inte ha fel: Den första människan skapades av lera! och fascineras över hur många olika folkslag som nämner samma detaljer.)

Adam fick vara ensam människa i några timmar, tills hans insåg att han var ensam. Gud förde fram alla andra skapade varelser och lät Adam namnge dem. (Därmed grundade Gud naturvetenskapen.) Jag föreställer mig hur Adam försökte prata med vart och ett av djuren, tills han tvingades inse att det inte fanns någon annan varelse i skapelsen som han kunde umgås med. Först när Adam förstod sitt behov av en livskamrat som var lik honom, var han redo för världens första kirurgiska ingrepp. Gud sövde honom, tog ut ett av hans revben och  av det byggde han den första kvinnan.

Varför valde Gud att skapa kvinnan av ett ben från mannen? Ja, varför formade han inte kvinnan på samma sätt som när han gjorde mannen – av jord från marken? Det kanske verkar som en bra lösning vid första anblick, men jag kan tänka mig flera goda anledningar till att Gud gjorde som han gjorde. Notera Adams reaktion när han fick se Eva:

Den här gången är det ben av mina ben, kött av mitt kött. Kvinna skall hon heta, av man är hon tagen. – 1 Mos 2:23

(I hebreiskan är orden för man och kvinna väldigt lika: ish och ish-sha. Det är som om vi skulle säga man och ”manna”. Våra svenska ord ger nästan intrycket att vi är två vitt skilda varelser.)

Adams reaktion vittnar om hur tydligt det var för honom att de två hörde ihop. Inte nog med att de liknade varandra, Eva hade till och med skapats ur hans egen kropp. Jag tror alltså att en av anledningarna till att Gud skapade på detta sätt, var att de skulle känna en extra stark enhet och samhörighet. Kunde Gud ha gjort det tydligare för dem att de hörde ihop – att var ”ett kött”? Om det fanns ett tydligare sätt att lära dem det borde Gud verkligen ha använt det sättet. Det kanske skulle ha gjort att de höll sig närmre varandra, vilket i sin tur skulle ha gjort det svårare för Satan att lura dem. (Han passade ju när Eva var ensam och Adam inte fanns i närheten.) Om Gud däremot hade skapat dem båda av jord från marken, skulle det inte alls ha gett dem samma känsla av enhet och samhörighet. Jag tycker det var klokt av Gud att låta den ena komma från den andres kropp. Jag kan inte komma på något bättre sätt.

Varför var det just Eva som kom från Adams kropp och inte tvärtom? Eftersom Gud valde att skapa två ”sorters” människor (två kön) där bara den ena skulle få bära ett växande barn inom sig, leder det oundvikligen till att alla människor föds ur en kvinnas kropp. Alla män i den här världen har ju fötts av en kvinna. Om nu Gud hade valt att skapa kvinnan först, och därefter skapat mannen av en del från hennes kropp… Hur skulle kommande generation ha tolkat det? Historien kunde snabbt ha förvrängts till att Adam i själva verket var Evas son. Det skulle helt klart ha fått konsekvenser för hur alla såg på äktenskapet och familjen. Det skulle även ligga nära till hands att fabulera kring om det fanns någon människa före Eva, alltså någon form av utvecklingslära. Genom att låta den första människan vara av den ”sort” som inte kan föda barn, gjorde Gud en tydlig markering i att det verkligen var den första människan. Jag kan inte komma på något bättre sätt att visa det, och att samtidigt visa det jag nämnde i förra stycket.

Varför just ett revben? Vad hade Gud för val? Om han till exempel hade tagit ett tåben skulle det tolkas som att hon var en underlägsen varelse som kunde trampas på. Om han hade tagit en del av skallen skulle det ha tolkats som att hon stod över honom. Istället valde Gud ett revben från Adams sida för att indikera att hon skulle stå vid hans sida som en jämlik. Och den symboliska innebörden i att detta ben låg nära Adams hjärta …? Goes without saying! 😀

Förresten, varför Gud överhuvudtaget valde ben tror jag är för att det är så hårt och konkret – det känns verkligen som en del av kroppen. En annan intressant detalj om just revbenet: det är det enda benet i människokroppen som kan växa tillbaka om det opereras bort. Adam skulle antagligen ha saknat sitt pannben, om Gud plockat ut det istället. 🙂

Till sist: Att Adam skapades först, gjorde det honom viktigare eller mer värdefull än Eva? Knappast! Den biten tycker jag är enklast att svara på. I vilken ordning de skapades säger inget om vem som var mest värd eller mest betydelsefull. Människan skapades ju i slutet av skapelseveckan. Betyder det att allt som skapades före människan var viktigare? Nej, det som särskilde människorna från resten av skapelsen var inte när de skapades utan det faktum att de skapades till Guds avbild. Och det gällde både mannen och kvinnan. Det står ju att Gud skapade mannen OCH kvinnan till sin avbild.

 
37 kommentarer

Publicerat av på 5 november, 2012 i Bibelns kvinnosyn, Skapelsen

 

Etiketter:

Gud skapade mannen OCH kvinnan till sin avbild

Detta är det första egentliga inlägget i min bloggserie om Bibelns kvinnosyn. Jag har tidigare berättat hur jag tänker gå tillväga: Jag kommer att läsa igenom hela Bibeln och stryka under alla texter som säger något om kvinnor. Idag har jag läst kapitel 1-11 i Första mosebok –  från ”I begynnelsen…” till det att Abram (aka Abraham) och Saraj (aka Sara) gör entré. Imorgon läser jag vidare enligt den plan jag beskrivit i inlägget Från pärm till pärm på tre månader.

Än om jag läser vidare imorgon kommer mina blogginlägg dröja kvar ett tag i dagens inledande kapitel. Medan jag läste insåg jag nämligen att Bibeln har så pass mycket att berätta om kvinnor (särskilt här i början, antar jag) så jag hinner bara kommentera en bråkdel av det. Jag måste prioritera de texter som är mest intressanta och relevanta för frågan. Jag tänker absolut inte sålla bort någon text som kan tyckas vara ”besvärlig” (som alltså motsäger min hypotes), för en sådan text är ju i så fall högst relevant. Om jag inte hinner kommentera den på en gång så ska jag i alla fall se till att nämna den, och återkomma till den senare.

Då sätter vi igång!

Första gången kvinnan nämns i Bibeln är i samma andetag som mannen:

Gud sade: ”Vi skall göra människor som är vår avbild, lika oss. De skall härska över havets fiskar, himlens fåglar, boskapen, alla vilda djur och alla kräldjur som finns på jorden.” Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne. Som man och kvinna skapade han dem. Gud välsignade dem och sade till dem: ”Var fruktsamma och föröka er, uppfyll jorden och lägg den under er. Härska över havets fiskar och himlens fåglar och över alla djur som myllrar på jorden.” – 1 Mos 1:26-28

I dessa tre verser finns det mycket intressant att lyfta fram. I svenskan säger vi ”hon” om människan; det gör man inte i hebreiskan. Där är ”människa” maskulint ord – det heter till och med adam. Dock används det nästan alltid i bemärkelsen ”människor” eller ”mänskligheten”. Det framgår tydligt av texten att Gud skapade mannen och kvinnan till sin avbild. Det var alltså inte så att Adam skapades till Guds avbild och att Eva sedan skapades till mannens avbild – de skapades båda till Guds avbild.

Guds uppmaning att härska över alla djur var riktad till dem båda. Det står inte att det bara var mannen som skulle härska över dem. Inte heller står det här att mannen skulle härska över kvinnan. Inte ens efter syndafallet står det så. Det är olika ord som används här (kadash, rada) och i 1 Mos 3:16 (mashal) som jag ska skriva om en annan gång. Detta med att härska över djuren nämns förresten direkt efter det där med att vara skapad till Guds avbild, så man kan tänka sig att detta var ett av de sätt på vilka människorna gjordes lika Gud: Här gav Gud oss en liknelse som vi kan leva i. Vi ska vara herrar över djuren på samma sätt som Gud är Herre över oss. Tar vi vår uppgift på lika stort allvar? Jag kan tänka mig att en herde som tar hand om sina får lär sig en hel del om hur Gud tar hand om oss. Den illustrationen hjälpte säkerligen till att forma gudsbilden hos många av dem som levde under gamla testamentets tid.

”Var fruktsamma och föröka er”, löd en annan uppmaning som gavs till dem båda (lite svårt för Adam att ordna det själv, särskilt då han helt saknade livmoder). Skaparen uppmanade människorna att göra precis som han själv hade gjort: skapa nytt liv som är deras egen avbild … Nu sa jag förresten ”han” om Skaparen, men i texten ovan står det att Gud sa: ”Vi skall göra människor som är vår avbild, lika oss”. Jag tror att detta syftar på Guds treeninghet. När en man och en kvinna börjar leva tillsammans blir de ett (1 Mos 2:24) – de bildar en tvåenighet. Där har vi ännu en liknelse som vi kan leva i som hjälper oss att förstå Gud. Och när en man och en kvinna tillsammans skapar avbilder av sig själva, som de sedan får ta hand om, så är även det en helt perfekt illustration som har hjälpt många att bättre förstå sin relation till Skaparen.

Med tanke på ovanstående vill jag till sist presentera en tanke som jag tycker är intressant: Det är när mannen och kvinnan är tillsammans som de utgör den mest fullständiga avbilden av Gud. Visst kan man säga att en man för sig eller en kvinna för sig ändå är skapad till Guds avbild, men egentligen krävs det att de båda är tillsammans för att de ska vara Guds avbild.

Alltså:
Man = ½ Guds avbild
Kvinna = ½ Guds avbild
Man + Kvinna = Guds avbild

Det skulle vara intressant att höra vad mina läsare har säga om den tanken, och förstås om allt det andra jag skrivit här. Jag kan tänka mig att det finns många frågor om andra bibeltexter som handlar om kvinnor från senare delar av Bibeln (hittills har jag bara tagit upp det allra första kapitlet). Jag skulle uppskatta om vi kunde spara de frågorna till senare och hålla oss till den aktuella texten. Jag ämnar ju gå igenom hela Bibeln… 😀

 
11 kommentarer

Publicerat av på 1 november, 2012 i Bibelns kvinnosyn, Skapelsen

 

Ny bloggserie om Bibelns kvinnosyn

Under de kommande tre månaderna – november, december och januari – tänker jag läsa igenom hela Bibeln från pärm till pärm (se planeringen i föregående inlägg). Medan jag läser kommer jag vara särskilt uppmärksam på texter som handlar om det slags människor som utgör halva världens befolkning: kvinnor! Så fort jag ser en text som är relevant i sammanhanget kommer jag stryka under den för att sedan dela med mig av den här på bloggen. Oavsett om jag gillar texten eller ej kommer den med, med någon form av kommentar. Jag tänker alltså inte sortera bort texter som verkar tala för en negativ syn på kvinnor.

Jag garanterar inte att jag kommer att ha svar på allt. Mitt mål är att samla texterna för att ge en helhetsbild av vad Bibeln har att säga om detta. Jag tycker det är ett mycket viktigt ämne som många har frågor om. Det behöver definitivt diskuteras mer! … Och inte minst bland oss svenskar. Vi ligger ju i framkant när det gäller kvinnors rättigheter. När vi med vår kvinnosyn läser flera tusen år gamla skrifter, blir det helt naturligt en kulturkrock. Till och med när vi möter andra nutida länders kvinnosyn blir det ofta en kulturkrock på det området. Det gör kanske att vi svenskar upplever ännu större problem med en del bibeltexter än vad man gör på annat håll i världen.

Jag har en hypotes som jag vill pröva: Jag tror inte att Bibeln uppmuntrar till förtryck eller diskriminering mot kvinnor. Jag tror nämligen det är stor skillnad på vad Bibeln beskriver och vad den föreskriver. Bibeln beskriver många dåliga exempel (där människor har begår grova fel), och vi får se hur Gud ofta verkar möta människorna där de är för att sedan leda dem till något bättre – steg för steg. Jag vill undersöka om denna hypotes håller när vi granskar hela materialet … eller lär Bibeln att kvinnor ska förtryckas?

Jag hoppas att detta ämne ska engagera, och att en del också är intresserade av att följa med i läsningen av Bibeln från pärm till pärm. Då får någon gärna kontrollera om jag missar någon viktig text. 🙂

 
4 kommentarer

Publicerat av på 17 oktober, 2012 i Bibelns kvinnosyn