En knasig historia om en död katt

Ja, det här är nog den knasigaste historia jag någonsin diktat ihop. Vi får väl se om det är någon som hänger med i svängarna och förstår vad den handlar om. (Gör gärna läsförståelsetestet längst ner.) 😀

 

En pojke och en flicka var ute i skogen och gick. Plötsligt fick de syn på en stor plåtlåda som stod där mellan träden. När de kom fram till den såg de en lapp med texten:

”Här vilar en katt. Rör ej. Jag är tillbaka inom en timme. Hälsningar, Erwin”

De blev förfärligt nyfikna. ”Här vilar en katt. Betyder det att katten är död eller levande?” undrade pojken. ”Kanske både död och levande?” föreslog flickan. ”Nä, det går ju inte” sa pojken. ”Förresten har ju katter nio liv, så de är i princip odödliga.” De kunde inte låta bli att ta en titt. Försiktigt öppnade de locket till lådan och fann att katten levde och att den mycket riktigt låg och vilade. Det var varmt i plåtlådan och katten hade varken mat eller vatten. Allt som fanns där var en metallklump, en konstig appart kopplad till en hammare och en liten glasflaska med en blåaktig vätska. Katten såg på dem med en blick som sa: ”Snälla, ta mig härifrån!”

”Vad är det här för djurplågeri!” utbrast flickan. De såg sig omkring för att se om den där Erwin fanns i närheten. Han skulle ju komma tillbaka inom en timme. De funderade en stund på om det fanns något sätt att räkna ut hur lång tid det hade gått sedan katten lämnades ensam, men de kom inte på något. ”Det går ju inte! Man måste liksom veta vad klockan var när Erwin gick härifrån för att veta hur lång tid det har gått.” resonerade pojken. ”Men en sak vet vi! Det kan inte har gått en timme” sa flickan. ”Nja. Det kan vi ju inte veta. Erwin kan ju ha blivit försenad” invände pojken. Till slut bestämde de sig för att rädda katten. De plockade upp den ur lådan, stängde locket och sprang därifrån.

(En minut efter att de hade gått därifrån kom ett kort klickljud från lådan, tätt följt av ljudet av krossat glas. Inom kort sipprade det ut en gas genom springorna. Fast det var ingen där som hörde eller såg detta, så det är osäkert om det verkligen hände.)

Pojken bar katten under armen medan de sprang hemåt. Till slut kom de fram till en bullrig bilväg som de var tvungna att korsa. Då de var halvvägs över blev katten plötsligt skrämd och slet sig loss ur pojkens grepp. Till sin förskräckelse såg de hur den förvirrade katten sprang rakt ut i vägen och … blev överkörd av en lastbil. Katten låg nu livlös på vägen. Flickan hämtade försiktigt katten och de skyndade sig bort från vägen.

Det var tydligt att katten var död. ”Det är vårat fel!” utbrast flickan. ”Om vi inte hade tagit den hade den varit vid liv nu.” Pojken nickade sorgset, men sa: ”Den kanske skulle ha dött i alla fall.”

”Kom, vi måste ge den en hedersam begravning” sa flickan. De hämtade en spade, grävde en djup grop. Innan de la ner katten i graven skar de ut en bit kartong som gravsten och stack ner den i jorden.

”Jaha, vad ska vi skriva på gravstenen? Vi vet ju inte ens vad katten hette” sa pojken uppgivet.

”Då får vi väl helt enkelt skriva: ‘Här vilar … en katt'” sa flickan, och fick en klump i halsen när hon insåg att det var just vad de hade läst på lappen en timme tidigare. Sagt och gjort. Pojken tog fram en tuschpenna och skrev på gravstenen: ”Här vilar en katt”

”Man måste ju skriva årtalen också. Då katten levde” sa pojken.

”Men vi vet ju inte när katten föddes. Bara när den … dog” sa flickan med en ännu större klump i halsen.

Han försökte få henne att tänka på något annat: ”Finns det inget smart sätt att ta reda på hur gammal katten är?”

De var tysta en lång stund och funderade. Sedan kom pojken på en idé: ”Jag vet! Om vi tar reda på hur snabbt katter växer… Säg att de växer två centimeter om året. Då behöver vi bara mäta hur lång den är nu och dela med två och så får vi veta åldern.”

Flickan såg på honom med en skeptisk min och svarade: ”Fast… Katter växer kanske inte lika snabbt hela tiden. De är väl precis som människor. Man växer ju snabbt alldeles i början, sedan långsamt ett tag, och sedan snabbt igen när man blir tonåring. Och vuxna växer väl inte alls? Tänk om man då mäter en som för tillfället växer långsamt – t ex en centimeter om året – och om den personen är en och sextio lång. Jaha, då är alltså den personen 160 centimeter lång då eller?”

”Okej, okej” sa pojken, som hade ett nytt förslag; ”Men om vi samlar ihop några katter som vi vet åldern på och jämför deras storlek och utseende med den här katten.”

”Men det kan vi väl inte göra” protesterade flickan. ”Vi vet ju inte ens om alla katter växer likadant. Just den här katten kanske var liten till växten.”

Han nickade tyst. ”Men om vi hittade den här kattens syskon så skulle vi kunna jämföra med dem. De borde ju växa ungefär lika.”

Hon tittade på honom med en blick som menade att han var dum i huvudet. ”Om vi hittade den här kattens syskon” sa hon, ”skulle vi lika gärna kunna fråga ägaren när de föddes.”

”Jaha” svarade han sarkastiskt. ”Men då kan vi ändå inte veta. För tänk om ägaren minns fel eller ljuger om åldern.”

Precis när diskussionen var på väg att spåra ur till ett gräl, hände något helt oväntat. Katten rörde på sig! De ryckte till och såg hur katten helt sonika satte sig upp och började tvätta sig.

”Du lever!” jublade flickan och kramade om katten som blev helt försräckt.

”Jaså, minsann” skrattade pojken. ”Du hade visst ett extraliv kvar i alla fall!”

 

Man kan förstås fråga sig hur katten hade mått av att bli levande begravd…

 

Läsförståelsetest

Den här berättelsen handlade om:

1. Kvantmekanik
2. Predestination
3. Radiometrisk datering
4. Uppståndelse
5. En katt
6. En pojke och en flicka
7. Något helt annat
8. All of the above

Annons