Nej, Jesus var verkligen inte rasist

Nu är det dags att reda ut AteistBibelns felaktiga slutsats om Jesus bemötande av den kanaaneiska kvinnan i Matt 15. Detta har citerats:

”Jag har inte blivit sänd till andra än de förlorade fåren av Israels folk.” (Matt 15:24)
”Det är inte rätt att ta brödet från barnen och kasta det åt hundarna.” (Matt 15:26)

Ja, det är Jesus som säger detta, och jag håller med om att han avser att åhörarna ska förstå det här med brödet, barnen och hundarna på just det sätt som antyds: brödet = Jesus själv (”Jag är livets bröd” Joh 6:48-51) , barnen = Israels folk, hundarna = andra folkslag (ordet ”hund” används ofta på ett nedlåtande sätt i Bibeln men det tillämpas även på israeliter, endast av sammanhanget förstår vi att Jesus kallar kvinnan ”hund”). Genom att göra denna tolkning har vi redan tittat på en del av kontexten och låtit Biblen förklara sig själv. Men nu ska vi göra det lite mer strukturerat och stegvis zooma ut och titta på kontexten (som jag skrev om tidigare).

Zoom 1:10

Vi börjar med att zooma ut så att vi ser verserna före och efter, alltså hela stycket:

Därifrån drog sig Jesus undan till området kring Tyros och Sidon. En kanaaneisk kvinna från dessa trakter mötte honom och ropade: ”Herre, Davids son, förbarma dig över mig! Min dotter plågas svårt av en demon.” Han gav henne inget svar. Då gick hans lärjungar fram och bad honom: ”Säg åt henne att ge sig i väg, hon går ju bakom oss och ropar.” Han svarade: ”Jag har inte blivit sänd till andra än de förlorade fåren av Israels folk.” Men hon kom och föll ner för honom och sade: ”Herre, hjälp mig.” Han svarade: ”Det är inte rätt att ta brödet från barnen och kasta det åt hundarna.” – ”Nej, herre”, sade hon, ”men hundarna äter ju smulorna som faller från deras herrars bord.” Då sade Jesus till henne: ”Kvinna, din tro är stark, det skall bli som du vill.” Och från den stunden var hennes dotter frisk. (Matt 15:21-28)

Här ser vi först att Jesus själv aktivt valde att dra sig undan från judarna och gå till ett annat folkslag. Det är som om han aktivt sökte detta möte med en utlänning. I så fall varför? Ville han visa lärjungarna något? Ville han visa dem hur man ska behandla ”hundar”? Ja, det tror jag.

Sedan ser vi att Jesus låtsades att inte höra kvinnans vädjan. Det passar inte riktigt in i vår bild av Jesus, eller hur? Vi vet inte om lärjungarna kände igen detta bemötande hos sin mästare, bara att de tolkade det som att han inte brydde sig om just den här kvinnan och hennes dotters plåga, trots att hans medlidande i övrigt var uppenbart för dem.

I de sista verserna ser vi att Jesus tycks ändra sig och ändå gör hennes dotter frisk. Han säger dessutom att hennes tro är stark. Om Jesus verkligen inte tyckte om människor från andra folkslag och inte ville hjälpa henne, varför sa han inte bara till lärjungarna att mota bort henne? Varför lät han henne få som hon ville? Varför berömde han hennes tro inför lärjungarna? Och varför gick han överhuvudtaget dit? Som ni ser är det något i den här bilden som inte stämmer. Vi måste zooma ut mer för att förstå den.

Zoom 1:100

Om vi tittar på de händelser som beskrivs i styckena före och efter detta finner vi att Jesus nyligen tillrättavisat några fariséer och skriftlärda på grund av att de satte sina egna traditioner och regler före Guds bud. Han kallade dem hycklare och citerade profeten Jesaja: ”Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan är långt ifrån mig. Fåfängt dyrkar de mig, ty lärorna de lär ut är människors bud.” (Matt 15:8-9) Detta säger dels något om hur Jesus såg på det egna folket, och dels att temat är människors traditioner och vad det egentligen innebär att vara oren inför Gud.

Zoom 1:1000

Om vi tittar på hela Matteusevangeliet så finner vi några fler texter kan vara intressanta i sammanhanget.

I Matt 11:20-24 uttalar Jesus verop över israelitiska städer eftersom de vägrar inse sina egna problem och omvända sig. Han jämför dem med utländska städer som Tyros och Sidon – just de områden som kvinnan i Matt 15 kommer ifrån: ”om de underverk som har utförts hos er hade skett i Tyros och Sidon, så hade dessa städer för länge sedan omvänt sig i säck och aska.” Han säger till och med att det blir lindrigare för Sodom på domens dag än för Kafarnaum, som förresten var den stad där Jesus själv bodde.

Då han sände ut lärjungarna på praktik sa han till dem: ”Ta inte vägen till hedningarna och gå inte in i någon samarisk stad. Gå i stället till de förlorade fåren i Israels folk.” (Matt 10:5-6) Var detta för att han inte tyckte om hedningar och samarier, eller fanns det en annan anledning? I vers 15 i samma kapitel finner vi att de städer som inte tog emot dem därmed skulle försegla sin egen dom: ”det skall bli lindrigare på domens dag för Sodoms och Gomorras land än för en sådan stad.” Redan här anar vi att Jesus faktiskt ville att budskapet skulle förkunnas till andra länder, men att Guds eget folk Israel först skulle få möjlighet att omvända sig. Gud ville inte gå förbi sitt eget folk förrän det var uppenbart att de hade förkastat honom. Just Mattuesevangliet innehåller faktiskt väldigt många exempel på denna skilsmässa mellan Gud och Israels folk.

Alldeles i slutet av Matteusevangeliet finner vi det som brukar kallas missionsbefallningen: ”Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar” (Matt 28:19) Alla folk! I rest my case!

Zoom 1:10000

Ni kanske redan har fattat poängen, men jag vill bara visa vad de andra evangelierna säger om Jesus inställning till andra folkslag. Så här beskrivs samma händelse i Markusevangeliet:

Han begav sig bort därifrån och kom till trakten av Tyros, där han tog in i ett hus. Han ville inte att någon skulle få veta det men lyckades inte hålla sig undan. En kvinna, vars dotter hade en oren ande, fick höra talas om honom och kom och kastade sig för hans fötter. Hon var inte judinna utan av syrisk-fenikisk härkomst. Nu bad hon honom driva ut demonen ur hennes dotter. Han sade: ”Låt barnen äta sig mätta först. Det är inte rätt att ta brödet från barnen och kasta det åt hundarna.” – ”Nej, herre”, svarade hon, ”men hundarna under bordet äter smulorna som barnen lämnar kvar.” Då sade han till henne: ”För de ordens skull säger jag dig: gå hem, demonen har farit ut ur din dotter.” Och hon gick hem och fann flickan liggande på sin säng, fri från demonen. (Mark 7:24-30)

Här ser vi ytterligare stöd för tanken att Jesus först ville ge Israels folk chans att äta sig mätta på hans budskap. Om vi fortsätter läsa Markusevangliet ser vi redan i nästa stycke att Jesus beger sig vidare till ett annat område utanför landets gränser (Dekapolisområdet). Där botade han en döv-stum man, vilket ledde till att alla som hörde om det (hedningar) ”blev överväldigade och sade: ‘Allt han har gjort är bra: de döva får han att höra och de stumma att tala.'” (Mark 7:37) Detta trots att Jesus hade försökt hindra nyheten från att spridas. Bland israeliterna botade han stora folkskaror, men de tog inte emot honom. Bland hedningarna utförde han några enstaka underverk och de blev alldeles till sig. Man kan ju undra vad lärjungarna tänkte när de såg det.

Samma sak ser vi i Johannesevageliets kapitel 4, där Jesus talar med en samarisk (!) kvinna (!). Jesus behövde bara tala med en kvinna för att en hel stad skulle bli nyfiken och tro på honom. När de själva hade hört honom tala sa de: ”Vi har själva hört honom och vet att han verkligen är världens frälsare.” (Joh 4:42) Detta efter att bara ha lyssnat på honom (inga mirakel omnämns). Vilken skillnad i bemötande från dessa hedningar jämfört med hur Guds Son blev bemött av Guds eget folk! ”Han kom till det som var hans, och hans egna tog inte emot honom.” (Joh 1:11)

Baserat på de texter vi hittills tittat på (det finns fler) vill jag föreslå följande:

1. Jesus arrangerade så att lärjungarna skulle få möta hedningar och verkade aktivt för att deras fördomar skulle brytas ner. De behövde få se att många hedningar faktiskt trodde på Gud och var beredda att ta emot evangeliet. Han förberedde dem så att de senare skulle kunna gå ut till alla folk.
2. Jesus visste att Israels folk först behövde få en ärlig chans. Han hade lätt kunnat sprida sitt budskap bland hedningarna (och la själv grunden för det genom dessa besök), men om han hade gjort det för tidigt skulle han ha gått förbi alla de förlorade fåren i Israels folk så att de förblev förlorade. Och om det blev för känt att han vände sig till hedningar skulle han bränna alla broar med de fördomsfulla judarna.

Zoom 1:100000

Om vi zoomar ut och tittar på resten av nya testamentets skrifter finner vi ännu mer bekräftelse på att budskapet skulle förkunnas till hedningarna (se till exempel Ef 3:6). I Apostlagärningarnas kapitel 10 och 11 kan man förresten läsa om när detta till slut gick upp för lärjungarna. Äntligen förstod de allt Jesus hade försökt lära dem om andra folkslag, för de hade som sagt väldigt mycket fördomar mot dem… vilket osökt leder oss in i den historiska och kulturella kontexten:

Zoom 1:1000000

Judarna såg verkligen ner på andra folkslag. De betraktade ju sig själva som Guds utvalda folk men insåg inte att de hade slutat följa Gud och enbart följde sina traditioner. Ordet ”samarier” användes till exempel som ett skällsord på den tiden (se Joh 8:48). När Jesus berättade om den barmhärtige samariern som svar på en laglärds fråga om vem som är ens nästa, och därefter vände tillbaka frågan: ”Vilken av dessa tre tycker du var den överfallne mannens nästa?” (Luk 10:36) kunde den laglärde inte ens förmå sig själv att säga s-ordet. Lärjungarna lär också ha varit infekterade av detta tänk, och jag tycker det är tydligt att Jesus aktivt verkade för att bryta ner dessa fördomar mot människor av andra folkslag.

Så, var Jesus rasist?

Nej, verkligen inte. Om Jesus var rasist så är jag Kalle Ankas moster. 😀 Men varför gjorde han då som han gjorde i sitt bemötande av den kanaaneiska kvinnan i Matt 15? Jag tror att Jesus redan från början visste att hennes tro var stark nog och att hon inte skulle ge upp i första taget. Därför lät han henne även demonstrera detta för att lärjungarna skulle få lära sig en viktig läxa inför deras framtida uppdrag. När han till en början låtsades ointresserad av att hjälpa henne agerade han som de judiska ledarna skulle ha gjort, för att sedan göra en tvärvändning och berömma henne desto mer. Jag kan tänka mig att lärjungarna blev ganska chockade av detta och att minnet av denna händelse i sig gjorde ett mycket starkare intryck (kombinerat med andra möten med hedningar) än om han bara skulle ha försökt förklara det med ord. Kanske valde Jesus att gå just till denna plats för att ta vara på denna pedagogiska möjlighet – och för att kunna bota kvinnans dotter.

Bibelns budskap är raka motsatsen till rasistiskt. Se till exempel Apg 17:26: ”Av en enda människa har han skapat alla folk.” För att få Bibeln att säga något annat måste man zooma in ganska kraftigt så att man slipper se kontext.

Annons