I likhet med min store idol Sir Isaac Newton är jag en bibelläsande, skapelsetroende kristen med ett stort intresse för naturvetenskap och en vilja att berätta för världen hur fantastisk dess Skapare är. Kanske slutar likheterna där. Nej, förresten: Vi är båda lärare! Men jag är ingen forskare och jag kommer aldrig att komma i närheten av Newtons vetenskapliga bedrifter. Jag hoppas dock att jag kan göra listan med likheter längre med tiden. Jag menar, vem skulle inte vilja ha något gemensamt med den främste vetenskapsman världen skådat. 😉
Eftersom jag har uppkallat bloggen efter Newton, kanske man väntar sig att jag kommer att skriva en hel del om honom. Men det är inte alls det som är meningen. Det finns tre huvudsakliga skäl till att jag uppkallat den här bloggen efter Newton:
1. Än om han levde för trehundra år sedan är Newton ett utmärkt exempel på att vetenskap och biblisk skapelsetro går hand i hand. Detta riktar sig till alla som anser att tro och vetenskap är varandras motsatser. Det finns ateister som angriper kristen tro baserat på den uppfattningen. Samtidigt finns det kristna som på grund av den uppfattningen antingen lägger sig platt för allt vad vetenskapsmän påstår eller som reagerar genom att bli fientliga till all vetenskap.
2. Jag delar Newtons uppfattning om att vetenskapliga studier leder till en djupare kunskap om universums Skapare.
3. Newton skrev både om naturvetenskap och om teologi. Han skrev faktiskt dubbelt så mycket på ämnet teologi. Jag tror att jag kommer att skriva med ungefär samma fördelning.
Jag har länge funderat på att återuppta bloggandet. (Bloggade tidigare på ung.adventist.se när jag arbetade för Adventistsamfundet.) Det känns kul att vara igång igen!
Jag hoppas förstås också att det jag skriver ska skapa diskussion. Tveka därför inte att kommentera.
Ni som håller med mig och ni som inte håller med mig är precis lika välkomna!
Virre
5 februari, 2012 at 20:59
Åh va kul ! Älskar att diskutera vetenskap och tro! Speciellt evolutionen 😀
timovilgats
5 februari, 2012 at 21:36
En bra idé, ska bli kul att fortsätta att följa din blog. Tro och vetande är viktigt, och självklart ingen motsats, tvärtom. Tro och sann vetenskap hänger ihop. Men när vetenskapen går utanför sina egna gränser, det är då det blir problem, men å andra sidan, om vetenskapen går utanför sina egna gränser är det inte lägre vetenskap, utan något annat. Lycka till
André
5 februari, 2012 at 21:42
Kul att se dig skriva en sån här blogg Johannes! Ska definitivt följa den!
Thomas Schwartz
6 februari, 2012 at 08:29
Det fanns en tid när det lag utanför vetenskapens gräns att pasta att allt är uppbyggt av atomer, eftersom detta ansags omöjliggöra brödets förvandling till kött och vinets förvandling till blod i nattvarden. Vilka fragar som vetenskapen far besvara eller inte ligger alltsa till en viss grad i betraktarens ögon..
johannesaxelsson
6 februari, 2012 at 10:12
Intressant. Det har med andra ord alltid funnits tabubelagda forskningsområden. Vem/vilka bestämmer vad vetenskapen får syssla med idag?
Thomas Schwartz
6 februari, 2012 at 12:05
Den kristna högern har under en lang tid hindrat forskning pa stamceller i USA… Till exempel..
Johannes Axelsson
6 februari, 2012 at 12:19
Ja, fast i det exemplet är det ju själva forskningsmetoden man vill hindra – inte bestämma vad forskningen får eller inte får komma fram till. Jag upplever att det finns en rad saker som är tabu – dvs slutsatser som är förbjudna.
Thomas Schwartz
6 februari, 2012 at 12:32
Vetenskapsfilosofi kurs A)
Vetenskapliga observationer leder bara till framsteg i kunnande när de kan refereras till en existerande teori. Observationer som emotsäger eller saknar en tillhörande teori faller emellan och glöms bort. Kanske tänker du pa nagon slutsatts utan tillhörande vetenskaplig teori som därför saknar lämpliga observationer och därav kan uppfattas som ”tabubelagd”?
Johannes Axelsson
6 februari, 2012 at 19:57
Jag förstår vilka tabubelagda ämnen det är du tänker att jag tänker på (och de lär vi ha gott om tid att prata om senare), men jag förstår inte riktigt vart du vill komma med de två första meningarna. Tycker du att det är bra eller dåligt att observationer som inte passar in i någon teori faller emellan?
Thomas Schwartz
7 februari, 2012 at 10:54
Om det är bra eller daligt är svart att saga. För att ta ett exempel, om du hade en tidsmaskin och kunde aka tillbaka 400 ar i tiden och ta med din motorcykel, hur skulle den bli beskriven av människor du möter? Ingen vid den tiden skulle ha vokabulär att beskriva vare sig cykeln eller motorn. Antagligen skulle de skriva i journalerna om mannen som kom ridande pa ett skränande monster. Deras observation av dig och motorcykeln skulle alltsa sakna en förklarande teori och ett lämpligt sprak och därför sannolikt bli beskrivet i mytologiska termer. Bra eller daligt? Tja…
Johannes Axelsson
9 februari, 2012 at 18:39
Om det du skrev i förra kommentaren (6 feb) stämmer: Hur skulle då vetenskaplig verksamhet någonsin kunna leda till några nya genombrott? Om en observation (!) saknar en tillhörande teori är den ju högst intressant, eller hur? T ex: om något observeras som inte stämmer med Einsteins relativitetsteori (neutrinos som är snabbare än ljuset) är det absolut värt att undersöka närmare. Det vore ju verkligen en brist hos vetenskapen om den inte är öppen för att en observation kan leda till nya teorier.
Thomas Schwartz
12 februari, 2012 at 17:08
Du kanske hörde om kemi-nobel-priset förra aret? Manga forskare hade tidigare sett spar efter kvasikristallen men eftersom sadanna inte kan finnas sa hamnade de resultaten i kategorin misslyckade resultat. Sen kom en person som tittade en gang till, trotts att alla kollegorna sa att han slosade bort sin tid pa nagot som inte kan finnas. Sedan vann han nobelpriset.
Alltsa, vetenskaplig verksamhet leder till nya genombrott nar en eller flera personer formulerar en ny teori, ibland baserad pa nya observationer, eller gamla observationer i ett nytt ljus.
nanowire
1 mars, 2012 at 11:27
Den vetenskapliga metoden är trots allt den bästa metoden vi har för att få fram ny kunskap. Ingen människa, forskare eller ej, kan vara perfekt men om vi strävar att arbeta efter den vetenskapliga metoden så kan ny kunskap uppnås. Inte linjärt utan ofta hackigt, stegvis men ändå ökande.
Att aldrig nöja sig med magi som svar på frågor driver kunskapsutvecklingen framåt. Och vice versa…
nanowire
1 mars, 2012 at 11:32
Newton var väl också en hängiven alkemist? Inget som du väljer att framhålla värdet av?