RSS

Kategoriarkiv: Jordens och Universums ålder

Föreläsning om vetenskapliga argument mot evolutionsteorin

De föreläsningar jag höll i fredags kan nu ses via AdventistPlay:

Evolutionsteorin – ett korthus byggt på sand – del 1
Evolutionsteorin – ett korthus byggt på sand – del 2

Man kan även se min vän Björn Books föreläsningar om apologetik:

Apologetik – del 1
Apologetik – del 2

Björn undervisar på Bibellinjen på Ekebyholmsskolan.

Innehållsförteckning

 

Länkar till inlägg som handlar om några av de saker som jag tar upp i föreläsningarna:

Big Bang behöver skrivas om – säger fysiker
Inga gamla supernovor i vår galax
Forskare förundras: ”Solen och planeterna är konstruerade på olika sätt”
Guld – hur kan det finnas uppe vid jordytan?
Om Månen är flera miljarder år gammal, varför är den så blöt?
Om Månen är flera miljarder år gammal, varför är den inte längre bort?
Den svåra konsten att få aminosyror att uppstå helt utan påverkan av någon intelligens
Sagan om ursoppan
Problemen som strör salt i såren på kemisk evolution
Robotar kan byggas av robotar – men vem byggde de första robotarna?
Och hela den här fabriken blev till av en slump?
Känslan när man står med ena foten i båten och andra foten på bryggan – och båten glider iväg!
Cellens evolution har om möjligt blivit ännu omöjligare
Se mig i ögonen och säg att det inte finns någon intelligens bakom den här maskinen
Biologins stora utmaning – enligt chefredaktören för Science
Den kambriska explosionen blev just ännu mer explosiv
Kan brist på evolution användas som bevis för evolution?
Gitarrfisken rockar loss till samma ackord efter miljoner år
Bläckfiskar sorterade sina skal när de dog?
Sjöliljestjälkar i mjuk ”bergvägg”
Trilobiter sopsorterade sig själva?
Sköldpaddor begravda mitt under parningen
Omkastat berg
Märkliga geologiska böjelser
”Segosaurus strex” – dinosauriefossil innehåller mjuk vävnad
En halv miljon år gamla spjutspetsar?
Diamanten: den skapelsetroendes bästa vän
Reptilens guide till att bli en fågel – 20 enkla steg
Uppfinnaren berättar: Hur man bygger en Giraff
Pelikanfossil förvånar forskare
Evolutionsteorin – ett korthus byggt på sand
Har man någonsin sett en stjärna födas?

Annonser
 

Nu konverterar jag till evolutionsläran

Jag har funderat en hel del den senaste tiden och kommit fram till att det är dags för mig att byta läger. Jag inser nu att jag har varit orättvis mot evolutionsläran och kraftigt överdrivit dess problem. Det är inte schysst av skapelsetroende att ständigt gå till attack mot evolutionsläran. Även om man kan tycka att en vetenskaplig teori borde stå pall för och till och med må bra av att ifrågasättas, så måste man visa respekt och se upp så man inte trampar seriösa forskare på fötterna. Alltså var det dumt av mig att skriva inlägg som den om att Evolutionsteorin är som ett korthus byggt på sand. Jag har funderat på att radera sådana inlägg, men bestämde mig för att låta dem stå kvar som exempel på hur orättvisa skapelsetroende är mot evolutionsläran.

Det är faktiskt inte så konstigt att det saknas fossila bevis på utveckling mellan djurgrupperna. En sådan utveckling måste nämligen ha gått väldigt snabbt för att fungera. Till exempel måste de avgörande stegen i fåglarnas utveckling ha skett på en enda generation (en dinosaurie lägger fågelägg). Därför är det inte konstigt att det saknas fossila bevis för detta.

Dessutom är det svårt för fossil att bildas. Ibland kan det visserligen gå fort, men bara under optimala förhållanden som till exempel vid massiva störtfloder. Men om alla världens fossil (otroliga mängder) skulle ha blivit till på det sättet, skulle det krävas en översvämning av bibliska proportioner. Eftersom de geologer som tror på en sådan översvämning är i minoritet så kan det inte ha ägt rum. Att det finns omkring 270 andra dokumenterade versioner av flodberättelsen från olika folkslag spridda över hela världen må vara imponerande och stämma väl överens med Bibeln, men det bevisar inget. Alltså måste alla sedimentlager ha bildats långsamt, och inte på det sätt som demonstreras i detta experiment.

Till dem som fortfarande envisas med att vara skapelsetroende får jag vara ärlig och medge att ovanstående argumentation har vissa brister. Men det gör inget. För även om det inte går att bevisa evolutionen just med hjälp av fossil så finns det gott om bevis på annat håll. Till exempel vet vi att den bibliska tidsskalan inte kan stämma, eftersom det finns radiometriska dateringsmetoder som säger att fossilen är många miljoner år gamla. Det är förhållandevis få som verkligen är insatta i hur det fungerar, men vi måste lita på att experterna har koll och att de skulle säga till om det var något som inte stämde. De har faktiskt medgett att deras dateringarna vore rena gissningar om det inte vore för indexfossilen, som visar hur gammalt ett fossil bör vara baserat på vad det är för sorts fossil.

Istället för att vara negativ och haka upp sig på att detta är ett cirkelbevis, bör man ge geologerna en stor eloge för att de är ärliga nog att medge detta. Det visar att de har koll på läget och att de är att lita på. Att de lyssnar på vad paleontologerna säger och anpassar sina dateringar efter det är dessutom ett gott exempel på hur olika vetenskapsgrenar kan samarbeta i att helt oberoende av varandra komma fram till att evolutionen har ägt rum.

Att material med känd ålder har daterats helt fel är heller inget att bekymra sig för. Det är väldigt vanligt och det finns mängder av tänkbara förklaringar till det. Faktiskt händer det rätt ofta att fossil dateras in i framtiden. Eftersom feldateringar är så pass vanliga är det heller inget att göra så stor sak av. Sådana problem är vardagsmat för geologer.

Det är precis som med fenomenet konvergent evolution. Eftersom det är så vanligt och dokumenterat att organismer från helt olika grupper uppvisar slående likheter med varandra, är det heller inget för evolutionsbiologerna att låta sig besväras av. Istället för att se det som ett problem kan vi betrakta det som ett exempel på hur bra evolutionen fungerar. För det måste ju vara evolution – genom mutationer och naturligt urval – som är förklaringen till att djuren har anpassats på liknande sätt till sina miljöer.

Problemet med att mutationer bara skadar befintlig information och inte visar sig tillföra någon ny, är inte heller något att bekymra sig för. Det är säkert bara en tidsfråga innan vi upptäcker något exempel på det. Tills dess är det dock klokast att minimera effekterna av de skapelsetroendes destruktiva attacker genom att omdefiniera begreppet information, så att folk blir osäkra på om informationen i DNA är av samma slag som andra bygginstruktioner, ritningar och koder. DNA är det bästa beviset vi har för evolutionen så det vore mycket olyckligt om folk började uppfatta den genetiska koden som designad. För att citera Francis Krick, en av DNA-molekylens upptäckare:

”Biologer måste ständigt komma ihåg att det de ser inte är designat, utan snarare utvecklat.”

Detta är något som blir viktigare och viktigare att påminna sig om ju mer man lär sig om hur cellerna fungerar. Som Richard Dawkins sa:

”Biologi är läran om komplicerade saker som ger intryck av att ha blivit designade för ett syfte.”

Man kan inte nog understryka hur viktigt det är att ha detta i åtanke när man studerar biologi (t ex geockoödlans fötter), för det är annars så lätt att man halkar dit och börjar tro på intelligent design. För den som börjar få tankar åt det hållet vill jag framför allt avråda starkt från att studera det som numera är att betrakta som förbjudet område: Cellens evolution.

Att angripa evolutionsteorin genom att påpeka orimligheterna i uppkomsten av den första cellen är verkligen inte schysst, eftersom detta inte längre ingår i definitionen av evolutionsteorin. Det togs faktiskt bort just för att Darwins teori inte går att applicera på icke-självreplikerande molekyler, och för att det blir allt svårare och svårare att förklara hur det skulle ha gått till. Det är fult att sparka på den som ligger! Även om forskningsområdet abiogenesis inte har nått någon framgång sedan Miller-Urey-experimentet (som kanske egentligen inte var en framgång), finns det faktiskt många nya spännande idéer om hur livet kan ha uppkommit. Tänk om det har förts hit från rymden! Det kanske inte direkt löser problemen med livets uppkomst, men det känns i alla fall bättre att flytta bort det till en annan planet långt långt borta.

Kom ihåg att frågan forskarna söker svar på inte är om livet har uppkommit och utvecklats, utan istället hur livet har uppkommit och utvecklats. Som man frågar får man svar, så därför måste vi se till att vi ställer rätt fråga. Om vi tillåter att fråga oss ”om” kan det hända att folk börjar tvivla på riktigheten i evolutionsläran och till slut halkar dit och blir skapelsetroende, och det vore mycket skadligt för samhället om folk började tro så. Vi skulle få färre ingenjörer som kan lösa tekniska problem. Även om teknik och elektronik inte har något med evolutionsteorin att göra så sägs det att ett ifrågasättande av evolutionsläran kan leda till att folk i allmänhet får svårare att förstå vetenskap, även om det sker utifrån vetenskapliga argument och även om naturvetenskapen grundades av skapelsetroende.

Även om det finns faror med att folk betraktar sig själva som djur som bara följer sina instinkter och som kanske till och med tror att de kan bygga sin moral på evolutionsläran (vissa betraktar sig själva som genetiskt programmerade till otrohet eller anser att meningen med livet är att föra sina gener vidare och konkurrera ut lägre stående varelser), så är det helt klart värt risken att oproblematiserat presentera evolutionsläran som en bevisad sanning i alla landets skolor – i sanningens namn!

På samma vis är det med alla de andra problemen med evolutionsläran. Jag hinner inte nämna dem alla, men de är alla lika överdrivna. För att skydda evolutionsläran är det viktigt att vi tystar ner dessa motargument mot evolutionen innan den obildade massan börjar tro att det faktiskt ligger något i kritiken. Ingen får sparka på evolutionsläran! Att tysta ner skapelsetroende kommer därför att bli mitt främsta och viktigaste uppdrag som nybliven evolutionist.

 

 

April, april 😉

 

Etiketter:

Guld – hur kan det finnas uppe vid jordytan?

Or Venezuela

Guld är väldigt tungt. Rättare sagt: Guld har mycket hög densitet. En guldtacka stor som ett vanligt mjölkpaket (1 dm3) skulle ha en massa på 19,3 kg. Tänk dig att du skulle lyfta upp ett mjölkpaket av guld som är tyngre än 19 vanliga mjölkpaket!

Liksom de flesta andra ämnen har guld lägre densitet i flytande form. Det tar alltså mer plats efter att det har smält. Vi kan också vända på det och säga att samma volym guld som ovan (1 dm3) istället skulle ha en lägre massa, närmare bestämt 17,3 kg. Detta kan jämföras med bly, som är allmänt känt för att vara tungt, men som ”bara” har massan 10,66 kg per liter i flytande form.

Vi vet att ämnen med högre densitet alltid sjunker ner och lägger sig under ämnen med lägre densitet. Om man har en blandning av flytande ämnen kommer till slut de tyngre att finnas närmre botten och de lättare kommer att finnas närmare ytan.

Med tanke på att guld är så tungt, och med tanke på att Jorden (enligt evolutionister) tros ha varit en enda smält massa, så är det mycket märkligt att det överhuvudtaget finns något guld uppe vid jordytan. Guldet borde ju – tillsammans med andra tunga metaller – ha sjunkit djupt ner i Jordens inre. Men det finns ”mycket mer guld än väntat … upp till 1000 gånger mer”. Så här beskriver ett gäng forskare problemet:

”Många värdefulla ‘järn-älskande’ [siderofila] metaller, som till exempel guld, är förvånansvärt rikliga i de delarna av Jorden som vi kommer åt, med tanke på hur effektivt de borde ha avlägsnats till planetens inre då kärnan formades.”

Har forskarna kommit på någon lösning på problemet? Nja, i alla fall tycker de det. 😉 Annars skulle de förmodligen inte ha skrivit som ovan. (Se nästa inlägg: Vi berättar hellre om våra problem i perfekt än i presens) Den föreslagna lösningen på detta problem är densamma som den föreslagna lösningen på problemet med att det finns mängder av vatten på Månen: Man tror att det har förts dit med meteoriter. Guldet antas alltså ha regnat ner efter att planeten stelnat. Hypotesen grundar sig inte i att man skulle ha funnit guld i meteoriter (så vitt jag vet finns inga bekräftade fynd av det). Istället verkar detta vara en sista utväg för att förklara varför ‘there’s gold in them thar hills’, och i förlängningen för att försvara idén om att Jorden en gång varit en stor smält massa.

Nu pekar några geologer (dem som jag citerade ovan) på en klippformation i Grönland som bevis för detta meteoritregn. Då tror man kanske att de har hittat några guldmeteoriter inbyggda klipporna. Men nej, det är istället en ovanlig sammansättning av isotoper av grundämnet volfram från tiden före detta meteoritregn som får tidningarna att skriva rubriker som ”Meteorites delivered gold to Earth” (BBC) och ”Meteor Shower Rained Gold On Ancient Earth” (Huffington Post). Eftersom man funnit olika fördelning av isotoperna på olika djup i berget har man dragit slutsatsen att de senare stenarna har ”tillförts en dos av volfram, och därför också guld, från meteoriter”.

Artikeln som dessa nyheter grundar sig på har puclicerats i Nature och heter ”The tungsten isotopic composition of the Earth’s mantle before the terminal bombardment”. Andra geologer har dock påpekar att om det skett ett sådant meteoritregn med metaller vid den angivna tiden i Jordens historia, så borde sedimentärt berg från andra delar av världen och från samma tid på motsvarande vis innehålla stora mängder av dessa metaller. Men det gör de alltså inte.

 
5 kommentarer

Publicerat av på 14 januari, 2013 i Jordens och Universums ålder

 

Etiketter:

Om Månen är flera miljarder år gammal, varför är den så blöt?

Egentligen borde rubriken lyda så här: Om Månen bildades genom att Jorden kolliderade med annan himlakropp för flera miljarder år sedan, varför är den så blöt? Jag valde att förkorta rubriken och samtidigt göra så att den rimmade bättre med föregående inlägg: Om Månen är flera miljarder år gammal, varför är den inte längre bort?

Vid analys av stenar från Månen, som hämtats hit av Apollo 17, har man upptäckt att Jordens trofasta följeslagare inte är så torr som man väntat sig. 2008 upptäckte man i dessa stenar små mängder vatten instängt i små bubblor av vulkaniskt glas. Andelen man då uppmätte var bara 50 ppm (ppm = miljondelar, inte premiepensionsmyndigheter). 50 ppm är väldigt lite jämfört med vad som finns i Jordens yttre mantal: 500-1000 ppm.

Många forskare var skeptiska till detta resultat, eftersom förekomsten av vatten på Månen inte stämmer överens med den rådande hypotesen om hur Månen bildades. Om Månen bildades för över fyra miljarder år sedan genom en kollision mellan Jorden och en annan himlakropp, så borde allt vatten ha förångats i samband med den smällen. Man hade alltså väntat sig att det inte skulle finnas något vatten på Månen, men det fanns det. Så i tillägg till alla de problem som redan finns med kollisionhypotesen har man nu ännu ett problem på halsen. Man måste nämligen förklara hur vattnet kom dit. Ju mer vatten man finner på Månen desto svårare blir det att förklara. Och vad har man du funnit vid de senaste årens månfärder? Mer och mer bevis på mer och mer vatten! Read the rest of this entry »

 

Etiketter:

Om Månen är flera miljarder år gammal, varför är den inte längre bort?

Foto: Gregory H. Revera (Wikipedia)

Avståndet mellan Jorden och Månen ökar med en svindlande hastighet av 38 mm per år. När Månen en gång befann sig närmare Jorden avlägsnade den sig med något större hastighet.

Avståndet är nu i genomsnitt 384 404 km (varierar mellan 356 400 km och 406 700 km). Om vi spolar tillbaka tiden så att Månen kommer närmare och närmare Jorden skulle de mötas efter bara 1,37 miljarder år. Det är på tok för kort tid! Det ska ju ha gått mer än tre gånger längre tid sedan Månen bildades genom en kollision mellan Jorden och en annan himlakropp (kollisionhypotesen). Månen borde alltså vara längre bort än den är nu för att det ska gå ihop.

1,37 miljarder år är alltså en maximiålder för Månen (inte dess verkliga ålder). Det är alldeles för ungt för att passa in i den evolutionära tidtabellen. Forskarna har faktiskt ingen bra förklaring till hur och när Månen bildades. Flera hypoteser och modeller har föreslagits och man har till slut valt kollisionshypotesen – inte för att den är den bästa utan för att det är den minst dåliga. 😉

Egentligen har vi nu varit alldeles för generösa mot evolutionsparadigmet med denna maximiålder. Månen kan nämligen aldrig ha bildats eller någonsin ha varit närmare än 18 400 km från Jorden (Roche-gränsen), för då skulle den ha slitits sönder av Jordens gravitation.

Månens ursprung är verkligen en olöst gåta. Som astrofysikern Irwin Shapiro sa en gång (på skämt) angående detta: ”Den bästa förklaringen är mätfel [observational error]: Månen finns inte.” 😀

Skalenlig bild av Jorden och Månen samt avståndet mellan dem. Bild: Wikipedia

 

Etiketter:

Inga gamla supernovor i vår galax

En liten film från creation.com om supernovor:

 

Översättning: När en massiv stjärna exploderar kallas den en supernova. Explosionen är så starkt lysande att den tillfälligt överglänser resten av galaxen. Enligt fysikaliska ekvationer borde resterna efter en supernova fortsätta expandera i flera hundra tusen år. Om vår galax verkligen är miljarder år gammal borde vi kunna se mer än 5000 supernovarester med en diameter på 300 ljusår eller mer. Ändå ser vi inte en enda! Detta är precis vad vi kan vänta oss om vår galax är 6 000 – 10 000 år gammal.

 

Vad säger Jesus om världens ålder?

En del kristna vill läsa in miljoner eller miljarder år före, mellan eller inom skapelsedagarna, men detta stämmer inte med vad Jesus själv säger. Jesus borde veta eftersom han själv är Skaparen – Ordet som blev människa (Joh 1:1-3).

Han svarade: ”Har ni inte läst att Skaparen från början gjorde dem till man och kvinna?” (Matt 19:4)

”Men från skapelsens början gjorde Gud dem till man och kvinna.” (Mark 10:6, Folkbibeln)

”Så skall av detta släkte utkrävas alla profeters blod, som har utgjutits från världens begynnelse, från Abels blod ända till Sakarjas blod, som utgöts mellan altaret och templet. Ja, jag säger er: Det skall utkrävas av detta släkte.” (Luk 11:50-51, Folkbibeln)

Om Gud började skapa världen miljarder år innan han till slut skapade de första människorna, så var ”världens begynnelse” (ordagrant från grundtexten: ”grundandet av världen”) inte alls samtida med de första människorna. Enligt den tidsskalan kom människorna in i bilden vid slutet av världens historia.

Men om de första människorna skapades inom en vecka efter att skapelsen inleddes är det ur judarnas perspektiv (ca 4000 år senare) att betrakta som samtida. Även Abels död är ur det perspektivet samtida med världens begynnelse. En annan text som vittnar om detta bibliska tidsperspektiv:

”Ty alltsedan världens skapelse har hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomlighet, kunnat uppfattas i hans verk och varit synliga.” (Rom 1:20)

Hur kunde människor uppfatta Skaparens verk alltsedan världen skapades om det inte fanns några människor förrän miljarder eller miljoner år senare?

 

Etiketter: ,