Att utmana ett paradigm

Än om det publiceras hundratals vetenskapliga upptäckter som stämmer överens med skapelsetro eller utgör problem för evolutionsteorin (som den jag skrev om igår – mjuk vävnad i dinosauriefossil), så är det inte säkert (än om jag försöker vara hoppfull) att det skulle leda till någon större förändring i forskarvärlden. Det beror på att det är väldigt svårt att ändra på ett paradigm – särskilt ett som är så starkt knutet till hur vi ser på vår existens.

De som villl utmana ett paradigm möter svårigheter på två olika plan:

Det personliga planet: Det krävs mod, uthållighet och ödmjukhet hos dem som ser saker ur ett annat perspektiv och vill åstadkomma en förändring. Det är svårt att behärska alla dessa tre kvaliteter på en gång. (Den sista länken ger exempel på hur brist på ödmjukhet kan leda till stora och onödiga konflikter.) När man utmanar en etablerad ”sanning” leder det oundvikligen till att dess företrädare känner sig anklagade. Man påstår ju direkt eller indirekt att någon annan har fel, vilket lätt uppfattas som brist på ödmjukhet. Men ödmjukhet är inte synonymt med feghet, underkastelse för auktoritetstro eller att man ser ner på sig själv. (Se Jesus exempel: Han utmanade de skriftlärdas auktoritet, men var ödmjuk i att han satte andra före sig själv.) Om man jämt är orolig för att trampa folk på tårna kanske man försummar sin plikt mot mänskligheten genom att inte dela med sig av vad man fått kännedom om. Det behövs alltså mod för att göra det, och uthållighet eftersom det kan ta mycket lång för budskapet att nå fram.

Det intellektuella planet: Det är svårt att utmana ett paradigm just för att man inte blir förstådd. Det är som att man talar ett helt annat språk som är obegripligt för åhöraren. De tankar man presenterar är helt främmande för den som är van vid ett annat tankesätt – paradigmets.

För att illustrera hur kraftigt rotat evolutions-paradigmet är i mångas tankar vill jag använda mig av just exemplet med upptäckten av mjuk vävnad i dinosauriben. När man presenterar något som hotar paradigmet börjar de som håller fast vid det först kraftigt ifrågasätta om det är äkta – vilket förstås en en bra och rationell reaktion. Vi måste ifrågasätta resultaten och källorna och kontrollera om de är tillförlitliga. (Detta är förresten en biblisk princip.) Om resultatet visar sig vara tillförlitligt borde man förstås följa bevisen varthän de pekar. I det här fallet pekar de åt att dinosaurien inte är så gammal som man trott. Men man kan inte förmå sig att följa bevisen dithän de pekar, för enligt paradigmet pekar de åt helt fel håll. För att rädda sitt paradigm måste man då konstruera en annan förklaring.

Ungefär så här går resonemanget:

1. Vi vet att fossilet är 65 miljoner år gammalt.
2. Enligt beräkningar baserade på faktiska experiment och observationer borde inte
   proteiner finnas kvar ens efter en en bråkdel av den tiden.
3. Vi har funnit proteiner i fossilet.
4. Aha! Då måste alltså punkt 2 vara felaktig. Vi vet inte hur, men kollagen
   måste ha klarat sig i 65 miljoner år. Hur vet vi det? Jo för att:
5. Vi vet att fossilet är 65 miljoner år gammalt.

Märk väl att punkt 5 är identisk med punkt 1. ”The circle is now complete.” 😉
Personligen tycker jag att följande resonemang är mer vetenskapligt:

1. Fossilet påstås vara 65 miljoner år gammalt.
2. Enligt beräkningar baserade på experiment och observationer borde inte
   proteiner finnas kvar ens efter en en bråkdel av den tiden.
3. Vi har funnit proteiner i fossilet.
4. Aha! Då måste punkt 1 vara felaktig. Fossilet kan inte alls vara så gammalt – inte ens i närhet.
   Men hoppsan! Det stämmer ju med de historiska tidsramar som Bibeln beskriver.
   Kanske värt att titta närmare på det. 😀

Annons