Evolutionsteorin – ett korthus byggt på sand – del 3

Ett korthus byggt nära sand – Bild: Wikipedia

”Vad ska jag likna [evolutionsteorin] vid? Vad ska jag använda för bild?” Jo, denna: Evolutionsteorin är som ett korthus som är byggt på sand.

Del 3 – Sanden

Om vi bortser från själva korthusets instabilitet och limmets motsatta verkan, så finns det dock ännu en sak som gör evolutionsteorin väldigt ostadig. Den står och faller på denna enda punkt: Jordens ålder!

Evolutionister känner sig i regel väldigt självsäkra på denna punkt. De är helt övertygade om att Jorden har en bekräftat hög ålder på flera miljarder år, och många drar sig inte för att skratta åt och förlöjliga dem som påstår något annat. Man sätter förstås också väldigt stor tilltro till dateringar av olika fossil och sedimentlager – så pass stor tilltro att när man finner mjuk vävnad i dinosaurieben, som baserat på experiment och observationer inte kan finnas kvar efter 65 miljoner år, föredrar man att ifrågasätta dessa fakta framför att ifrågasätta fossilets datering. Varför? Jo, för att det är jobbigt att utmana ett paradigm – särskilt att utmana sitt eget paradigm. Och här säger paradigmet att det måste ha gått många miljoner år.

Identitetskris för skapelsetroende

Baserat på vad som står i Bibeln tror många skapelsetroende, mig själv inräknad, att Jorden är omkring 6000 år gammal, och förstås att dinosaurier levde samtidigt som människor för bara några tusen år sedan. En del skapelsetroende har svårt att erkänna detta, på grund av evolutionisternas förlöjligande av den uppfattningen. Det kan vara svårt att ‘komma ut’ med det, eller att stå fast vid det om man blir konfronterad med frågor som ”tror du seriöst att Jorden bara är mindre än 10 000 år gammal?” ackompanjerat av skratt och blickar som menar att man är dum i huvudet om man svarar ja på den frågan. Vi har sedan barnsben blivit matade med evolutionisternas självsäkra påstående att Jorden är flera miljarder år gammal. Därför har även skapelsetroende svårt att se världen med andra ögon än de evolutionistiska, och det är många som ger efter och börjar leta efter kompromisser. Identitetskris och splittring uppstår.

En kraftigt bidragande orsak till detta är att de fysikaliska förklaringsmodellerna är så svåra att förstå sig på, och därmed också svåra att ifrågasätta. Korthuset och limmet är lättare att förstå sig på och se de logiska bristerna i, men sanden som korthuset står på verkar så bergfast.

En annan bidragande orsak är att det är svårare att upptäcka någon teologisk konflikt i frågan om just Jordens ålder. Tanken att människor skulle vara nära släkt med apor står förstås i uppenbar kontrast till vad Bibeln lär. För dem som vill hålla fast vid Bibeln känns det därför högst relevant att ifrågasätta utvecklingstanken. (Om man inte vill det är det istället Bibeln som blir ifrågasatt.) Men när det gäller Jordens ålder är det betydligt svårare att se något teologisk problem, och ett problem som vi inte ens kan se är förstås mycket svårt att ta sig an. Därför ser många skapelsetroende inga problem med att själva Jorden skulle vara gammal men att skapelsen ägde rum för ca 6000 år sedan. En del kan till och med tänka sig att läsa in miljarder eller miljoner år mellan skapelsedagarna eller inom skapelsedagarna. Detta gör man som sagt för att man inte ser något teologiskt problem med det och för att man inte ser bristerna i dateringsmetoderna.

Sanden är evolutionsteorins känsligaste punkt

Samtidigt som skapelsetron inte ser ut att stå eller falla med Jordens ålder, så är det ju faktiskt väldigt uppenbart att evolutionsteorin står och faller med Jordens ålder. För om det visar sig att Jorden inte är flera miljarder år gammal, då faller hela korthuset på en gång! Då spelar det ingen roll om man ens skulle finna tusen  fossila mellanformer imorgon, eller om man plötsligt upptäckte att slumpmässiga tryckfel kan leda till sprillans ny information, för själva grunden som hela korthuset är byggt på har spolats bort med TIDvattnet. Om det inte finns tillräckligt mycket tid för livet att utvecklas … då är hela evolutionsteorin minst sagt fel. V.S.V.

Liknelsen om huset på berggrunden och huset på sanden

I bergspredikan (Matt 5-7) berättar Jesus denna liknelse:

Den som hör dessa mina ord och handlar efter dem är som en klok man som byggde sitt hus på berggrund. Regnet öste ner, floden kom, vindarna blåste och kastade sig mot huset, men det rasade inte, eftersom det var byggt på berggrund. Och den som hör dessa mina ord men inte handlar efter dem är som en dåre som byggde sitt hus på sand. Regnet öste ner, floden kom, vindarna blåste och störtade sig mot hans hus, och det rasade och raset blev stort.” (Matt 5:24-27)

Jesus ord (Bibeln) är som en berggrund som inte vacklar, skiftar, eller ändrar sig efter de senaste vetenskapliga rönen. En tro som är byggd på denna grund står stadigt kvar. Men en tro som som bygger på flyktiga sand-antaganden håller inte i längden. Även om själva huset i sig är stadigt och välbyggt, i enlighet med Bibelns instruktioner, så kommer det att rasa om vi inte har följt instruktionerna fullt ut när det gäller grunden. Om vi bygger huset på fel grund och tillåter flyktiga vetenskapliga antaganden att sätta sig över Bibelns ord och diktera hur dessa ska tolkas, istället för att med hjälp av Bibelns ljus tolka naturen, så blir vår tro väldigt sårbar. Efter hand som vi kompromissar allt mer och ger efter för diverse självsäkra påståenden blir vår tro allt ostadigare, och förr eller senare rasar den samman.

I detta inlägg, och de två senaste, har jag särskilt riktat mig till dem som redan tror på Skaparen, men som känner sig osäkra på hur de ska förhålla sig till evolutionisternas mest självsäkra påståenden. Teologiskt sett bygger vi kanske riktiga hus, men riskerar ändå att bygga dem på en ostadig grund. Och då finns det stor risk att våra byggen rasar samman. Vad evolutionsteorin beträffar liknar jag den snarare vid en skyskrapa byggd med spelkort och anti-lim. Det kan bara sluta på ett sätt: Raset blir stort.

Del 1 – Korthuset
Del 2 – Limmet

Annons