Har djävulen horn?

Alla har vi sett den typiska bilden av djävulen – en röd sagofigur med horn och eldgaffel. Ibland har han ett spjut på svansen och ett svart bockskägg. Ofta ser han väldigt ful och dum ut.

I bilden till höger ser vi en särskilt ful version. Den gjordes på 1200-talet och ingick som illustration i Codex Gigas (den gigantiska boken) – en Bibel som numera är känd över hela världen som ”Djävulsbibeln”. Det namnet har den fått på grund av just denna bild. (Djävulsbibeln finns faktiskt på Kungliga Biblioteket i Stockholm.)

Jag undrar varför djävulen började porträtteras på detta sätt. Var syftet att göra folk mer rädda för honom? Eller var syftet att förlöjliga honom? I så fall kanske det var just för att folk skulle slippa vara rädda för honom?

Än idag avbildas han på detta sätt, och jag frågar än en gång: Varför? Det är ju inte alls så Bibeln beskriver honom. Där beskrivs han som ängeln Lucifer. Även om han har förlorat mycket av den glans han en gång hade när stod vid Guds sida, så kan han ännu uppträda som en ljusets ängel (2 Kor 11:14).

Naturligtvis har Satan inget emot att människor tänker sig honom som en komisk sagofigur. En sådan kan ju knappast utgöra något verkligt hot. Även bilden av en Sith Lord-liknande lieman med svart huva och stelt ansikte duger också gott. Det är mycket lättare att bedra folk om de väntar sig att alla strålande änglar som visar sig för dem måste vara budbärare från Gud.

En annan typisk bild av djävulen är att han på något vis skulle vara chef över helvetet – som om han hade fått i uppdrag av Gud att utfärda Guds straff. Sitter han måhända vid termostaten och bestämmer att ”idag ska mördarna få det lite extra hett om öronen, och imorgon tar vi lögnarna”?

Knappast! Om det är någon som borde grillas för ovan nämnda brott så är det väl han som ”har varit en mördare från första början” samt ”en lögnare och lögnens fader”! (Joh 8:44)

Någon evig plåga i helvetet tror jag inte på. Vad Bibeln lär är istället att Satan en dag kommer att förintas tillsammans med alla som på ett eller annat sätt har ställt sig på hans sida. För att förstå hur det hela hänger och hur det kommer att sluta, behöver man få veta hur allt började. Därför vill jag rekommendera dessa blogginlägg:

Strid i himlen
(pilotavsnitt till en filmserie som är under produktion)

Liknelsen om Datateknikern
(en allegorisk skildring av striden mellan Gud och Satan)

För att citera Satan…
(en mycket bra låt som avslöjar Satans strategier)

”Vem skapade Satan och helvetet, och varför?”

Om Gud visste vad Lucifer skulle göra, varför skapade han honom?

 

Är Satan som en ouppfostrad pitbullterrier som Gud har släppt lös?

I en kommentar av signaturen Sake liknas Satan vid en vildsint pitbullterrier som Gud inte har tagit ansvar för. Kommentaren kan läsas i sin helhet här under mitt inlägg Om Gud visste vad Lucifer skulle göra, varför skapade han honom?

Johannes, din berättelse hänger inte hop – logiskt. Liknelser är ju populära ibland troende,
jag väljer därför att åskådliggöra min kritik mot berättelsens logik genom en sådan.

Sake. Jag uppskattar att du har läst mitt resonemang och att du verkar ha gjort en uppriktig ansträngning att förstå det. Jag ska försöka förklara de punkter som du upplever som ologiska.

En man skaffar sig en pitbullterrier som valp. Den har en utomordentligt fin stamtavla och är väldigt söt.
Men mannen låter hunden uppfostra sig själv, dvs exercera fri vilja.

Här ser jag att du har missförstått vad som menas med fri vilja. Det innebär inte frihet att göra precis som du vill. Det innebär helt enkelt att du inte är en robot. Den fria viljan är en egenskap hos oss som Gud uppenbarligen värderar oändligt högt – så högt att han låter sig själv och hela sin skapelse genomlida den mest fruktansvärda kris, hellre än att tumma det minsta på den principen. Slopa den fria viljan? Det finns inte på kartan!

Det finns en baksida med den fria viljan: Ett par mänskliga föräldrar kan uppfostra sina barn på allra bästa tänkbara sätt, men ändå få erfara att barnen en dag vänder dem ryggen. Föräldern Gud uppfostrade Lucifer på allra bästa tänkbara sätt. Precis som i all uppfostran innebär det att föräldern sätter gränser, och det tror jag verkligen att Gud har gjort och fortfarande gör när det gäller Satan. Se till exempel vad Gud sa om Job. ”Nåväl, jag ger honom i din hand. Men du måste skona hans liv.” (Job 2:6).

Hunden växer upp till att bli rejält elak och stridför, något som omgivningen bittert får erfara, med ihjälbitna hundar, svårt skadade barn och vuxna, då mannen låter hunden springa helt lös i omgivningen.

Din beskrivning av Satans raseri och våldsamma framfart stämmer faktiskt överens med Bibeln (se t ex Upp 12:12 och 1 Pet 5:8), men däremot stämmer det som sagt inte att Gud har släppt honom helt lös. Det finns gränser. Dessa gränser ifrågasätts ständigt av Satan, som envist förhandlar om större svängrum och frihet att få bevisa sina poänger. Han kräver att få släppas helt lös, men Gud håller hårt i kopplet. Det kommer han att göra ända tills Upp 20:7 går i uppfyllelse: ”När de tusen åren har gått skall Satan släppas lös ur sitt fängelse.” Rädda sig den som kan! (Joel 2:32)

I detta läget, eller troligen redan vid första anmälda incident, skulle samhället utkrävt juridiskt ansvar av mannen. Dels för att han, som varandes hundens ägare är ansvarig för vad hunden gör (men detta är inte intressant för liknelsen), dvs oavsett uppsåt så finns där ett ansvar. Men, något mer intressant är att han genom att släppa hunden vind för våg i samhället TROTS ATT HAN VISSTE att hunden var elak och aggressiv, skulle kunna fällas till ansvar för de skador som hunden tillfogat andra med ett underliggande likgiltighetsuppsåt som grund.

Det är väldigt intressant att du säger detta, eftersom du omedvetet refererar till en lag som Gud själv gav genom Mose. Där är det inte pitbull som används som exempel, utan en annan typ av bull.

Om en oxe stångar ihjäl en man eller en kvinna, skall oxen stenas, och dess kött får inte ätas, men ägaren skall gå fri. Men om oxen brukar stångas och ägaren vet om det men ändå inte vaktar den, och om oxen dödar en man eller en kvinna, då skall oxen stenas och dess ägare skall också mista livet. – 2 Mos 21:28-29

Visst var det en klok lag som verkligen utkrävde ansvar av ägaren? Så, hur är det då med Gud? Borde vi utkräva samma ansvar av honom i fallet Satan? I så fall borde både Satan (djuret) och Gud (ägaren) båda avtjäna dödstraffet. Gud har redan gjort det (check!), och Satan kommer att få göra det då tiden hunnit ikapp Upp 20:10 (check!).

Jag tror nog att de flesta kan hålla med om att Satan förtjänar det. Men jag tycker inte att hans skapare förtjänade att dö, och det är av den enkla anledningen att jag inte tycker att Gud kunde ha hanterat situationen på ett klokare och bättre sätt än han gjorde. Låt mig utveckla…

Enligt din logik motsvarar likgiltighetsuppsåtet istället en akt av kärlek mot människan.
Detta hade aldrig hållit som en försvarsstrategi i svensk domstol.
Du menar dessutom att mannen i förväg har full kännedom om att hans hund kommer att skada människor, vilka människor som kommer att skadas och hur, men trots detta undlåter att kontrollera hunden, vilket jag anser borde bedömas som att mannen uppsåtligen låtit dessa människor lida skada.

Det är nu vi måste ta ett kliv ur din liknelse och inse att det finns en avgörande skillnad mellan Satan och en pitbullterrier. Han är inte ett ”oskyldigt” djur som drivs av sina instinkter och impulser. Han är inte ett offer för omständigheterna. Istället är han en intelligent varelse som kalkylerat och utstuderat döljer sin karaktär och sina avsikter i invecklade bedrägerier. (Vissa har han till och med bedragit så pass att han lyckats dölja sin existens!) Han har ljugit och kamoflerat sig ända sedan den här världen skapades. För att inte Eva skulle känna igen sin fiende ”klädde han ut sig” till en oskyldig och klok liten orm, som sa: ”Ni kommer visst inte att dö. Men Gud vet att den dag ni äter av frukten öppnas era ögon, och ni blir som gudar med kunskap om gott och ont.” (1 Mos 3:4-5) Han säger alltså: ”Gud ljuger för er. Det är han som är er fiende.”

Att en bitsk pitbullterrier behöver tjudras är ju rätt uppenbart. Hans grannar skulle säkert känna sig mycket lugnare om ägaren ”gjorde sig av med den”. Men det Satan presenterar är intellektuella argument (vilket pitbullterrier sällan brukar uttrycka). Oavsett hur farliga argumenten är, så kunde inte Gud döda honom för det. Han skulle kunna göra sig av med argumentens upphovsman, men då själva argumenten skulle därmed ha odödliga! Om Satan anklagar Gud för att vara en hänsynslös tyrann – en diktator som inte tål att ifrågasättas – då kan inte Gud vinna genom att plötslig avrätta eller på annat sätt få tyst på upprorsmakaren. Det skulle bara bekräfta Satans anklagelse.

Gud måste bevisa sin godhet och vinna vårt förtroende. Det har han gjort nu under 6000 år – särskilt när Jesus dog på korset. Under tiden har vi även fått se Satans rätta jag – särskilt när Jesus dog på korset. Hans sanna karaktär måste bli fullständigt tydlig för alla för att det aldrig mer ska uppstå ett nytt uppror. Det är av kärlek till oss som Gud tillåter lidandet, för att en dag vinna hela striden på ett sätt så att karusellen aldrig behöver börja om på nytt. Alla behöver bli övertygade om sanningen!

Att ta tag i ett problem så ordentligt att det reds ut en gång för alla – det tycker jag inte direkt är att betrakta som ”likgiltighet”.

Vidare i liknelsen – mannen har i sin makt att när som helst kuva hunden, eller till och med döda den om det skulle behövas. Men han väljer att utsträcka hundens liv och därmed terror, för att ge så många av människorna i grannskapet chansen att ty sig till honom innan han tar bort sin egen hund.
Kärleksfullt? Logiskt? Nej! bara knasigt.

Hade det farliga i Satans argument varit tillräckligt uppenbart från första början, då hade striden kunnat avslutas mycket tidigare. Men nu var det inte så uppenbart, så därför är det inte bra om Gud har för bråttom. Själv skulle jag inte ha några problem med om Gud skulle låta Satan förstöra hela den här planeten, så länge det slutgiltigt skulle leda till att allt blir bra och förblir bra. Do what it takes!

Dessutom kan man säga att några tusen år av lidande är en försvinnande kort tid sett ur ett evighetsperspektiv. (Om det vittnar ju alla ni som tror att Jorden är miljarder år gammal.) Jag säger som Paulus:

Mina kortvariga lidanden väger ju oändligt lätt mot den överväldigande, eviga härlighet de bereder åt mig, som inte riktar blicken mot det synliga utan mot det osynliga. – 2 Kor 4:17

 

Om Gud visste vad Lucifer skulle göra, varför skapade han honom?

I detta inlägg svarar jag på en kommentar av signaturen jon, som kommenterade föregående inlägg (För att citera Satan…).

Hmmm… har jag förstått det rätt??
Gud skapade Lucifer TROTS han VISSTE att Lucifer skulle vända sig bort från honom.

Den Lucifer som Gud skapade var perfekt (se ”Vem skapade Satan och helvetet, och varför?”). Det var inte Gud som gjorde honom till motståndaren Satan, utan det var han själv som valde att bli det. Alltså hade inte Gud gjort honom sådan. Han hade gett Lucifer de allra bästa tänkbara förutsättningarna för att inte välja den väg som han valde.

Men du har helt rätt i att Gud – som är oberoende av tiden som han själv har skapat – kunde se slutet från början (se Schack matt på 2000 drag!). Han visste alltså redan innan han skapade Lucifer vad denne skulle ställa till med. Han visste också det vi ännu inte har sett men ändå har fått veta i förväg genom Bibeln: att det hela kommer att sluta med att Lucifer och alla hans anhängare dör, men att det därefter aldrig kommer att bli något mer uppror.

Jag vet inte om du är förälder, men låt oss anta att du är det och att du är den mest perfekta föräldern som finns. Finns det då ingen som helst risk att något av dina barn en dag kommer att vända sig bort från dig, och till och med börja hata dig? Du inser nog att så länge dina barn har en fri vilja finns det alltid en möjlighet att det kan hända.

Anta nu att du på något vis får kännedom om framtiden, innan du ens får ditt första barn. Du får veta att ett av alla dina barn – vi antar att du kommer att få många – en dag kommer förklara krig mot dig och orsaka mycket lidande och sorg för hela familjen. Det barnet kommer att övertyga flera av dina andra barn att du är en fruktansvärd förälder. Han får dem att hata dig. Vad skulle du göra om du fick veta det? Skulle du välja att aldrig någonsin bli förälder?

Men det finns mer. Du får också veta att deras hat en dag kommer att bli deras död. Du vet att det kommer att innebära en fruktansvärt djup sorg och saknad som aldrig kommer att gå över. Men du vet också att du – om du låter dig själv genomgå en fruktansvärt smärtsam och omänsklig prövning – en dag kommer att få glädja dig åt gemenskapen med alla dina kvarvarande barn, och att ni kommer att få leva lyckliga tillsammans för all framtid. Så, än en gång: Vad skulle du göra om du fick veta det? Skulle du välja att aldrig någonsin bli förälder?

Gud valde att bli förälder, fastän han är den som lider allra mest. Jag är tacksam att han valde det, för annars skulle jag aldrig få en chans att vara med om det överflödande liv som väntar alla som vill.

Lucifer, sedermera satan, Gör sen allt för att få människorna att vända sig från gud. (Syftet med detta har dock aldrig riktigt framkommit. Satan borde för den delen vara så pass läskunnig att han kan kolla upp i första bästa bibel att det faktiskt är rätt kört för honom)

Gud har hela tiden varit väldigt tydlig med hur det hela kommer att sluta. Det var dock inte förrän när Jesus dog på korset som Satan själv kunde se att det var kört – att han oundvikligen blir schack matt på 2000 drag! En artig och hedersam schackspelare skulle kanske i det läget sträcka fram handen och erkänna sig besegrad. Satan valde att fortsätta spela till the bitter end, vilket verkligen inte är särskilt hedersamt med tanke på att de spelpjäser han offrar för att nå dit är människor. Han hade redan en väldigt destruktiv spelstil, och den blev inte desto mindre våldsam av hans raseri inför en stundande förlust.

”Hans raseri är stort, ty han vet att hans tid är kort.” – Upp 12:12

”Er fiende djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter någon att sluka.” – 1 Pet 5:8

Gud låter honom hållas och till och med använder sig av Satans tjänster (Job) i eget syfte.
Hmmm… Sen låter gud ondskan frodas på jorden.

Anledningen till att Gud låter Satan hållas – och till och med låter honom utsätta Guds mest trogna vänner för de mest plågsamma prövningar – är att Gud har vår framtid i sikte! Han måste vinna det här kriget på ett sätt som gör att det aldrig någonsin kan uppstå ett nytt krig. För att det ska vara möjligt måste först de fruktansvärda konsekvenserna av Satans agenda bli uppenbara för alla. Därför måste han låta Satan hållas. Gud skulle ha klippt banden med Satan för länge sen (så att han dog) om det inte vore för att det hade orsakat ett ännu starkare ifrågasättande av Guds karaktär, vilket i sin tur skulle leda till att Gud aldrig kunde garantera ett slut på kriget.

Han låter dessutom människan reproducera sig i miljarder
i hopp om att i alla fall några ska vara så rättrogna att han kan släppa in dom i himlen.
Passersedeln till himlen är att man tror på gud.

Eftersom Gud redan är i framtiden ”hoppas” han inte att kunna rädda bara ”några”, för han vet att han kommer att kunna rädda många – ”en stor skara som ingen kan räkna” (Upp 7:9). ”Passersedeln till himlen” är att man är Guds vän och följer i hans fotspår (vare sig man vet det eller ej). Man måste också vara beredd att lägga sig under kniven och låta kirurgen Jesus genomföra den obligatoriska hjärttransplantationen. Det är tack vare denna förvandling som himlen kan vara en säker plats för all framtid trots att den innehåller en massa före detta syndare.

Han har inte lämnat speciellt mycket spår efter sig utom en bok som i sig är extremt motsägelsefull
och vars ”bevis” motsägs direkt av det observerbara.

Bibeln är inte en bok utan 66 olika böcker, skrivna av olika författare från olika tidsåldrar, från olika kulturer, med olika bakgrund och olika perspektiv, men som ändå med fantastisk samstämmighet skildrar samma historia och berättar om samma Gud. Jag har många gånger hört talas om att det skulle finnas motsägelser i Bibeln, men har hittills aldrig sett något exempel som överlevt dagsljuset. Jag har heller aldrig sett något i Bibeln som motsägs av det observerbara. Istället får jag gång på gång se Bibelns historia bekräftas. Gud har lämnat väldigt många spår i både historien och naturen: ”Alltsedan världens skapelse har hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomlighet, kunnat uppfattas i hans verk och varit synliga.” (Rom 1:20) Det finns ingen ursäkt att inte se den uppenbara sanningen.

Dock låter han Satan härja på fritt för att vinna så många själar som möjligt…..

Gud låter Satan härja på (dock inte fritt) för att Gud ska vinna så många som möjligt.

För Herren är en dag som tusen år och tusen år som en dag. Det är inte så som många menar, att Herren är sen att uppfylla sitt löfte [om Jesus ankomst]. Han dröjer för er skull, eftersom han inte vill att någon skall gå förlorad utan att alla skall få tid att omvända sig. – 2 Pet 3:3-9

Ifall du menade att Satan vinner någon så vill jag bara säga att det gör han verkligen inte. Precis som schackspelaren kan han inte vinna utan enbart förlora spelpjäser. Han kan däremot göra så att Gud förlorar så många som möjligt. Det är precis vad han vill. Om han nu inte själv kan vinna så tänker han i alla fall göra så att det blir en så dyrköpt seger som möjligt för Gud, som inte vill förlora en enda av sina skapelser. Jag tror knappast att Gud kommer att jubla när Lucifer till slut dör. Han kommer att vara den som sörjer mest av alla.

Det är kärlek det…….

Ja, det är kärlek det. En kärleksfull och oändligt vis förälder väljer att agera på det allra bästa sättet. Ibland kan det vara svårt för hans barn att förstå hans vägar medan de är mitt inne i det. Så var det till exempel för Job. Men en dag kommer vi att kunna se det hela i ett större perspektiv och utbrista: ”God, I see what you did there!”

 

För att citera Satan…

Jag tycker att The Arrows har träffat mitt i prick med den här låten: In the words of Satan avslöjar träffsäkert intentionerna och metoderna hos lögnens fader samtidigt som dessa ställs i kontrast till den kärlek och befrielse som Gud vill ge oss.

 

För att alla ska förstå den kommer här min översättning av låttexten, som är skriven ur Satans perspektiv:

Jag har varit här sedan begynnelsen – vet precis hur du fungerar
Jag kan alla dina begär och vad som får dig att bli våldsam
Jag har ljugit från första början bara för att få dig att spela en roll
I mitt ändlösa uppror mot Fadern Gud

Jag hatar allt vad han är, och jag får dig att också hata honom
Jag får dig att hata honom med dina handlingar – det är så lätt för mig att göra
För du gillar det – synd känns bra för egot
Du älskar det – så kom igen, släpp loss nu!

Och hela tiden drar jag upp dig, som min fina lilla marionettdocka
Du är min älsklingsrobot – välkommen till föreställningen
Men jag tittar på dig, och hela helvetet är med mig och
Hjälper mig att få mina lögner att verka sanna

Åh, och det finns en lögn som passar för alla – alla
En lögn som öppnar upp ditt hjärta så att jag kan få lite
Mer av din fria vilja – jag drar upp dig, drar upp dig
Ge mig kontrollen – det är därför jag säger dig och säljer dig
Allting och vadsomhelst som tilltalar din mänskliga sätt att vara
Och jag använder alltihop mot dig
Bara för att hindra dina ögon från att se förbi det liv du lever,
Förbi stunden du är i, förbi din synds njutning
Eller cigaretten du röker, kvävd av ditt begär
Jag gör dig berusad av högmod
Och väver in dig så djupt i mitt nät så att du inte ser ljuset
För att inte tala om att jag dränker dig, jag fortsätter bedra dig…

För jag berättar inte för dig
Om Gud i himlen
Som älskar dig
Som längtar efter dig

Nej, nej
Jag berättar inte för dig
Om friheten i förlåtelse och sanning
Varför skulle jag berätta det för dig?
Varför skulle jag berätta för dig om sanningen?

Men jag säger istället att för miljoner år sedan exploderade en olycka
Och du är resultatet av detta kosmiska okända
Med inget egentligt syfte, skapad utan något egentligt uppsåt
Orsaken till att du lever är bara: tillfällighet
Så allt som återstår är vad du kan uppnå
Vilken mening du än fyller dina dagar med
Du bestämmer, men jag hjälper dig att känna igen de viktiga sakerna i livet:

Jag introducerar pengar, som sägs vara roten till all ondska
Så jag knyter ihop ditt egenvärde med den lön du får
Var slav till din egendom, dina smycken, dina bilar och saker
Gör reklam för lögnen i tv så att du vill ha allt bling
Du säljer bit för bit varje del av din själ
Klättrandes upp för stegen av ekonomisk kontroll
Åh, människans habegär gör det så lätt att förvränga Faderns plan

Eller så säger jag att…
Det finns en himmel, men det finns många vägar som leder dit
Håller dig så förvirrad att du förblir bunden av din synd
Jag säger att det finns många vägar till samma gud
Håller dig distraherad av dina metoder så att ditt hjärta förblir hårt
Jag får dig att tro att du har andlighet
Men det är i själva verket bara känslomässig alkemi
Åh, självavguderiets fåfänga – jag låter dig aldrig se att det föder:
Hedonism! Whoo! Det är den här generationens melodi.

Kom igen! Drick den, snorta den, rök den, svälj den
Tugga på min illusion av frihet tills du spyr upp den.

Men jag berättar inte för dig
Om Gud i himlen
Som älskar dig
Som längtar efter dig

Nej, nej
Jag berättar inte för dig
Om friheten i förlåtelse och sanning
Varför skulle jag berätta det för dig?
Varför skulle jag berätta för dig om sanningen?

Satan tar till alla medel för att vi inte ska upptäcka sanningen om Guds karaktär. Satan är inte kräsen på den punkten. Vad det än är som för oss bort från Gud duger till att tjäna hans syften. Men allt detta går ut över oss och skadar oss. De goda nyheterna är att Jesus har gått ännu längre för att rädda oss från synden och dess konsekvenser, men inte på ett sätt som skadar oss. Istället för att låta det gå ut över oss, har han låtit det gå ut över sig själv.

 

”Vem skapade Satan och helvetet, och varför?”

Ovanstående fråga ställdes av signaturen alternativmedicin som kommentar till ett tidigare inlägg. Frågan har redan fått ett alldeles utmärkt svar av Kim Majholm här, så jag tänkte egentligen bara utveckla det och komplettera med lite fler förklaringar och bibeltexter.

Vem skapade Satan, och varför?

I honom [Jesus] skapades allt i himlen och på jorden, synligt och osynligt, troner och herravälden, härskare och makter; allt är skapat genom honom och till honom. Han finns före allting, och allting hålls samman i honom. – Kol 1:16-17

Eftersom allt och alla som finns till är skapade av Gud, så är även Satan skapad av Gud. Men det var inte Gud som gjorde honom till ”Satan”. Satan är nämligen ett hebreiskt ord som betyder ”motståndare”. (I det här inlägget kan man läsa mer om på vilket sätt Satan är Guds motståndare: Är vi bara spelpjäser i Guds schackspel?) Det var inte Gud som gjorde Satan till en motståndare (”Gud frestar ingen” – Jak 1:13-17). Han skapade honom helt perfekt, och precis som med oss människor skapades han till gemenskap och kärlek.

Du var som en dyrbar sigillring. Du var full av vishet och fulländat skön. I Eden, Guds trädgård, bodde du. Du var höljd i ädelstenar av alla de slag: karneol, topas och kalcedon, krysolit, onyx och jaspis, safir, rubin och smaragd. Av guld var dina smycken och prydnader, gjorda åt dig den dag du blev skapad. Du var en kerub som jag hade smort och satt till beskyddare. På det heliga gudaberget bodde du. Där gick du bland gnistrande stenar. Du var oförvitlig i allt vad du gjorde, från den dag du blev skapad till dess att orätt kom i dagen hos dig. – Hes 28:12-15

När Gud skapade Lucifer (lat. ”ljusbärare”) var han alltså ”oförvitlig”, vilket är detsamma som ”fullkomlig”. Engelska översättningar använder ord som ”blameless” och ”perfect”. Så om det inte var Gud som gjorde Lucifer till Satan (motståndaren). Vem var det då? Jo, det var han själv som valde det. I Jesajas bok får vi veta vad det var för ”orättfärdighet” som blev funnen hos honom, och varför:

Det var du som sade till dig själv: ”Upp till himlen skall jag stiga. Ovan Guds stjärnor skall jag resa min tron och ta säte på gudaberget längst uppe i norr. Jag skall stiga upp ovan molnen, jag skall bli som den Högste.” – Jes 14:13-14

Trots sin redan upphöjda position var Lucifer inte nöjd. Han ville ta emot de andra skapade varelsernas tillbedjan. Detta var den orättfärdighet som först blev funnen hos honom. Detta begär växte sig starkare och starkare. Precis som med alla andra begär antar jag att det växte genom att han matade det. För att få mer makt och inflytande började han ifrågasätta Guds karaktär, och sprida missnöje bland de andra änglarna. Man kan säga att han uppfann världens fulaste språk: lögniskan. Med lögnen som vapen vann han över många till sin sida. Så började den stora striden i himlen, och så blev Lucifer motståndare till Gud. Så blev han Satan.

Vilket kontrast mellan Satan och Jesus! Satan som ville bli ännu mer upphöjd, och Jesus som villigt avstod från sin gudomliga gestalt, blev människa och plågades på ett kors (Fil 2:6-8) – för att vinna tillbaka oss ur Satans järngrepp!

Vem skapade helvetet, och varför?

Helvetet är inte en plats som finns nu och det är inte heller en plats där någon kommer att plågas i evighet. Helvetet är istället ett tillfälle i framtiden då Gud kommer att utplåna Satan och alla som valt att ställa sig på hans sida. På motsvarande sätt som när hela världen med all dess ondska en gång tvättades med vatten, kommer den ännu en gång att renas – fast den här gången med eld (2 Pet 3:6-7). Resultatet är evigt (slutgiltigt). Bibeln säger förresten att Satan själv kommer att förintas i den elden. Det kan vi till exempel läsa om i fortsättningen av de texter från Hesekiel och Jesaja som jag citerade tidigare, eller i Upp 20:10 (i kombination med v 14 och andra texter på ämnet).

Så även om helvetet inte är vad många tror att det är, så är det alltså Gud som en dag kommer att ”skapa” det. Varför? Jo, för att utplåna all ondska. Att låta ondskan och lidandet fortsätta i all evighet vore ett rent helvete. Att Gud sätter stopp för det är faktiskt ett bevis på hans barmhärtighet och kärlek.

Tar gärna emot följdfrågor på detta!

Se även:
Filmtips: Hell and Mr Fudge
Den viktigaste av alla kristna läror: Sanningen om Guds karaktär
Vilka är Gog och Magog?

 

Gud möter oss där vi är – för att lyfta oss!

Signaturen Janolof ställde en intressant och viktig fråga i en kommentar till ett tidigare inlägg, där jag bland annat hade berättat om vårt behov av att låta Gud byta ut våra ”stenhjärtan” (Hes 11:19):

Men om nu ditt hjärta säger dig att inte göra andra människor illa, men din Gud säger åt dig att göra precis det, som han ju ofta gör enligt GT (mörda, plundra, etc), vad gör du då?

En bra tumregel är att Gud alltid leder oss till att göra sådant som vi för närvarande kan känna igen som gott och rätt. Han kommer aldrig att be dig göra något som du själv tycker är omoraliskt, eftersom Gud alltid leder oss alltid uppåt. Har han kommit så långt med att hjälpa upp din moral vill han förstås inte att du ska sjunka neråt till en sämre moral. Det är åt det hållet Guds fiende vill dra oss i denna dragkamp om våra karaktärer och vår räddning.

Hur går detta ihop med uppmaningar om plundring och dödande i gamla testamentet? Anta att vi skulle kunna mäta moral på en skala. Om den svenska genomsnittsmoralen ligger på ett värde av 100, och så säger vi att israeliternas (efter uttåget) låg nere på 50. Om Gud sa till sitt folk att göra något som motsvarade 60 på moralskalan, så skulle det innebära en förbättring av folkets dåvarande moral. Men om han skulle säga samma sak till dig idag så skulle det istället innebära en drastisk försämring av moralen. För den som själv är på 100 och inte förstår hur illa ställt det var med israeliternas moral är det svårt att se hur Guds direktiv faktiskt åstadkom en förbättring. Gud leder oss alltid uppåt.

Ingen som blir prövad skall säga att det är Gud som frestar honom. Gud kan inte frestas av det onda, och själv frestar han ingen. Blir någon frestad, är det alltid av sitt eget begär som han lockas och snärjs. Och när så begäret har blivit havande föder det synd, och när synden är fullväxt föder den död. Låt inte bedra er, mina kära bröder. Allt det goda vi får, varje fullkomlig gåva, kommer från ovan, från himlaljusens fader, hos vilken ingen förändring sker och ingen växling mellan ljus och mörker. – Jak 1:13-17

Gud växlar inte mellan att vara god och ond, han är alltid god. Det är vi som är onda, och han behöver möta oss på vår låga nivå för att kunna lyfta oss högre. Han gör det med risk att bli missförstådd. Han tar risken att hans namn blir draget i smutsen och förnedrat då det förknippas med vår synd och vår låga moral. Det tycker jag är mycket beundransvärt! Vem av oss skulle göra något sådant? Vem av oss skulle ta risken att associeras med onda människor för att kunna hjälpa dem? Det var precis så Jesus gjorde. Han drog sig inte för att umgås med dem som var utstötta och utpekade som ”syndare”, fastän det skadade hans rykte monumentalt:

Men fariseerna och särskilt de skriftlärda bland dem blev förargade och sade till hans lärjungar: ”Hur kan ni äta och dricka tillsammans med tullindrivare och syndare?” – Luk 5:30

Människosonen har kommit, och han både äter och dricker, och då säger ni: ”Se vilken frossare och drinkare, en vän till tullindrivare och syndare.” – Luk 7:34

Precis som när fariseerna såg ner på hur Jesus mötte tullindrivare och syndare, ser många idag ner på hur han mötte israeliterna. Men när Gud möter oss på vår nivå betyder det inte att han sänker sig till vår nivå. Det betyder bara att han gör vad han kan för att hela tiden lyfta oss ett steg uppåt. Gud är densamme, det är bara de människor han möter som är på diverse olika nivåer. Hans standard ligger långt över de där 100 som vi är så stolta över. Även för oss måste han böja sig långt ner för att kunna möta oss där vi är och lyfta oss högre.

Att vi här idag skakar på huvudet åt hur moralen var för tre tusen år sedan tyder ju faktiskt på att Gud i viss mån har besegrat Satan i dragkampen om våra karaktärer och vår räddning. Det är ju Gud som strävar efter att vi ska nå högre och det verkar som han har lyckats bra med Sverige (eller så tycker jag det bara för att jag själv är hemmablind). Men än är vi långt bort från Guds standard. Jag kan tänka mig att de ofallna änglarna skakar på huvudet åt kvaliteten på vår nuvarande moral – den som vi tycker är så bra. Det lär knappast gå uppåt längre nu när vårt land alltmer håller på att göra slut med Gud. Det är bara Gud som kan lyfta oss (och definitivt inte några mutationer). Visst, vi kanske är väldigt hyggliga och goda människor, vi som bor här i Sverige år 2012. Men det beror helt på vad man jämför med.

Så, för att sammanfatta mitt svar på Janolofs fråga: Om mitt hjärta säger mig att inte göra andra människor illa, men min Gud säger åt mig att göra precis det, då är min slutsats att det omöjligt kan ha varit Gud som sa åt mig att göra det. Som sagt:

Gud kan inte frestas av det onda, och själv frestar han ingen. Blir någon frestad, är det alltid av sitt eget begär som han lockas och snärjs. – Jak 1:13-14

 

Världens fulaste språk

Enligt Ethnologue finns det 6909 kända och levande språk i världen. I tillägg till dessa har vi ett okänt antal utdöda språk. Det finns också teckenspråk av olika slag, och diverse blandspråk som pidgin och kreol. Sedan har vi undgomsspråk och ett mycket stort antal dialekter. Om man vill kan man lägga programmeringsspråk till listan.

Inget av dessa språk tycker jag är fult. De är alla vackra på sitt sätt. Visst kan det finns enskilda ord och formuleringar inom dessa språk som inte är så vackra. Det är dem man syftar på när man säger ”Watch your languauge!” – men de utgör ändå bara undantag i språk som annars är vackra.

Det finns dock ett språk som är fruktansvärt fult. Det är utan tvekan det fulaste och mest avskyvärda språket som finns. Det fula ligger inte direkt i hur språket låter, för det låter precis som vilket annat andra språk som helst. När någon talar det flytande kan det till och med låta mycket vackert och tilltalande. Det fula ligger istället i hur språket påverkar alla inblandade. Det vållar nämligen stor skada och sårar många människor. Det kan få de bästa av vänner att bli de bittraste av fiender. Det kan skapa otrygghet och misstänksamhet. Det kan till och med starta krig. Det kan få oskyldiga att bli dömda eller utstötta. Detta fruktansvärda språk är: Lögniska!

Så här säger Jesus om lögniskans uppfinnare:

Han har varit en mördare från första början, och han står utanför sanningen därför att någon sanning inte finns i honom. När han ljuger talar han med egna ord, ty han är en lögnare och lögnens fader. – Joh 8:44 (Bibel 2000)

Eller som det heter i en känd engelsk översättning:

When he lies, he speaks his native language, for he is a liar and the father of lies. – Joh 8:44 (NIV)

Lögniskans uppfinnare var ingen annan än ängeln Lucifer. Han bemästrade snart sitt språk så att han kunde tala det flytande. Han använde det till att skapa missnöje och väcka misstankar om Guds karaktär – misstankar som han själv visste var grundlösa. Målet med hans tal var alltså att på falska grunder misskreditera Gud, med andra ord att vittna falskt om honom. Det grekiska ordet för djävul (diabolo) betyder passande nog ”anklagaren” eller ”den som vittnar falskt”. Se Liknelsen om Datateknikern för en illustration av hur det kan ha gått till när Lucifer startade ett uppror mot Skaparen och hur detta uppror sedan spreds till Jorden.

Bibeln berättar hur skickligt djävulen maskerade sina lögner. Han använde ett djur som kanal för att Eva inte skulle misstänka något. Att detta djur till synes kunde tala stärkte djävulens version. Han anklagade nämligen Gud för att hålla dem tillbaka från att nå en högre intelligensnivå, vilket ormen uppenbarligen hade gjort eftersom den kunde tala. Lögnens uppfinnare anklagade alltså Gud för att ljuga. Sedan dess har han fortsatt ljuga om Gud. Det finns så många skickligt maskerade lögner i omlopp, så det är svårt att urskilja sanningen om Guds karaktär. Till vår hjälp har Gud gett oss Bibeln där var och en själv kan se hur Gud har agerat genom historien, så att vi själva kan bilda en uppfattning om vad som är sanning och vad som är lögn om hans karaktär. Det tydligaste exemplet på Guds sanna karaktär fick världen se när Jesus dog på korset. Det står i stark kontrast till motståndarens hat, lögner och anklagelser.

Den strid som vi är indragna i handlar alltså i huvudsak om Guds karaktär. Satan använder sig av listiga lögner och bedrägerier för att anklaga Gud, som svarar med att lyfta fram sanningen. Det överlägset bästa sättet att avslöja en lögn är alltid att presentera sanningen. Det är bara den som kan fria Gud från anklagelserna.

Ni skall lära känna sanningen, och sanningen skall göra er fria. – Joh 8:32

Gud är sann – sedan må varje människa visa sig vara en lögnare; som det står skrivet: ”Du skall befinnas rättfärdig i dina ord och segra när man anklagar dig.” – Rom 3:4

 

Hur blir jag räddad genom att Jesus dog?

Filip Alven ställde en mycket intressant och relevant fråga:

Hur blir jag räddad genom att [Jesus] dog?
[Jag har] alltid undrat över det tekniska svaret på den frågan.

Det är du verkligen inte ensam om att undra över! Jag har själv undrat över det länge och jag vet att det är många som frågar samma sak. På ett sätt kan man säga att varje kristen vet svaret på frågan om hur vi blir räddade: Jesus har friköpt oss med sitt blod. Han är offret för våra synder som gör att vi kan få förlåtelse. (Rom 3:24-25; Upp 5:9) Jag har hört många bra och inspirerande predikningar om detta, men ärligt talat har jag aldrig känt att det helt har svarat på frågan. Jag menar inte att det är fel, bara att det fattas något i svaret. Jag vill precis som du förstå det går till rent ”tekniskt”.

Efter att ha lyssnat på Graham Maxwells serie God in all 66 och läst en fantastiskt bra bok med titeln The Desire of Ages, känner jag att bilden har klarnat avsevärt. Jag förstår bättre hur Jesus genom sin död på korset vann striden mot Satan. Alla anklagarens anklagelser mot Gud bevisades då vara felaktiga. Samtidigt visade anklagaren sin egen sanna karaktär. (Det var där och då Satan blev schack matt på x antal drag.) Om det inte vore för att Jesus vann den segern skulle det aldrig kunna bli ett slut på ondska, lidande och död; för då skulle frågan om Guds karaktär förbli obesvarad för all framtid. Då hade han inte kunnat garantera ett tryggt och säkert Universum, för upproret skulle aldrig riktigt ta slut. Vi skulle inte fullt ut kunna lita på Guds godhet.

Med rätt att döma

För att få slut på ondskan och upproret måste Gud göra slut på alla som har valt den vägen och inte vill ändra sig. Det hela måste ske på ett sätt som gör att alla – även dem som blir dömda till evig död – kan hålla med om att Gud har varit en rättvis domare. Om det är någon som är tveksam till om Gud har gjort rätt, så skulle det innebära att upproret aldrig helt kan ta slut. Det är därför frågan om Guds karaktär är så central. Alla måste kunna lita på Guds domar. Annars kan han inte fortsätta styra Universum.

Med rätt att rädda

På motsvarande sätt behöver Gud kunna motivera varför han kan låta alla oss andra leva för evigt, trots att vi också har deltagit i upproret, trots att vi också har brutit mot morallagen, och trots att vi också har förpestat den här världen med våra själviska handlingar. Vad ger Gud rätt att rädda oss? Även om vi uttrycker en stark önskan att ändra oss så kan vi aldrig få något ogjort. Vi kan inte radera allt ont vi gjort.

Gud förvandlar våra tankar

För att få slut på ondskan måste vi bli förändrade. Det räcker inte att vi genom egen ansträngning förändrar våra handlingar så att vi utåt sett verkar goda. Vi behöver bli förvandlade inifrån! (Rom 12:2) Det är bara Guds Ande som kan åstadkomma det. Eller som Gud sa i Jeremia 31:33: “Jag skall lägga min lag i deras bröst och skriva den i deras hjärtan.” Patienten kan inte bota sig själv, utan måste lägga sig under kniven och låta kirurgen Gud göra sitt jobb. Bara dem som använder sin fria vilja till att gå med på den operationen kan bli räddade. Förvandlingen kan och bör påbörjas redan i det här livet. Det är tack vare denna förvandling som himlen kan vara en säker plats trots att den innehåller en massa före detta syndare.

Gud dömde sig själv till döden

Nu till den svåraste frågan: Hur går det till rent ”juridiskt”? Vad ger Gud rätt att fria oss från våra tidigare brott? Vi förtjänar ju att dö precis som alla andra, så vad ger Gud rätten att vara ‘beyond’ rättvis och ändå rädda oss? Gud ger oss förlåtelse för våra synder – men hur?

Att Gud förlåter innebär inte att han ser mellan fingrarna med saker eller säger “okej, låt gå för det”. Förlåtelsen innebär att Gud låter domen falla på någon annan istället för oss, nämligen sin egen Son. Alltså: Gud dömde sig själv till döden! Han räddar oss inte genom att upphäva lagen och säga att den inte gäller längre (se De tio budorden – gäller de fortfarande?). Istället uppfyller han det som lagen kräver, genom att ta dödsdomen på sig själv. ”Nu blir det alltså ingen fällande dom för dem som tillhör Kristus Jesus.” (Rom 8:1) Denna tanke har hjälpt många att förstå det hela. Men ännu är jag inte helt nöjd med svaret. Hur kan Gud göra så? Vad hjälper det att Gud dömer sig själv istället för oss?

Gud raderar våra brott

På sistone har jag börjat fundera över om det till och med kan vara så att Gud ”raderar” våra synder. Det finns flera texter som tyder på det:

Jag, jag är den som utplånar dina brott, för min egen skull, jag minns inte mer dina synder. – Jes 43:25

Förbarma dig, Gud, i din nåd, stryk ut mina synder i din stora godhet.
Gör mig fri från all min skuld och rena mig från min synd. – Ps 51:3-4

Men hur skulle det gå till? Om vi fortsätter läsa ett par verser efter det jag nyss citerade från Romarbrevet finner vi detta:

Då [Gud] lät sin egen son bli lik en syndfull människa och sände honom som ett syndoffer, dömde han synden i människan. – Rom 8:3

På något vis fördes alltså vår synd över till Jesus, som dog med synderna i sig. Våra synder ”dog” och begravdes med honom! Där har vi det!

Var det ens ett svar på frågan?

Nej, kanske inte. Nu blev det en sån där predikan som jag talade om i början, en som innehåller många poänger men som inte nådde riktigt ända fram. Det gick väl ganska bra tills jag sa det där med ”på något vis”. Frågan var ju hur? Då kan man inte svara med ”på något vis”. Jag tvingas faktiskt erkänna att jag inte har det tekniska och juridiska svaret på frågan. Förlåt att jag lurade dig att läsa ända hit. 😉 Var detta felaktig marknadsföring?

Men jag tror i alla fall att jag har en mycket bra ursäkt till varför jag – och ingen annan heller verkar det som – har svaret på den frågan. Vilken är denna ursäkt? Det kan du läsa om i detta inlägg.

 

Katolska kyrkan ignorerar det andra budet

Det finns tyvärr en del kristna organisationer som ignorerar det andra budet. Den romersk katolska kyrkan har dolt det för sina medlemmar genom att i katekesen (katolsk handbok) baka ihop det med det första budordet, som kort sammanfattats utan något spår av de rader som förbjuder tillbedjan av bildstoder och avbilder. På så vis kan man fortsätta be till alla kyrkans bildstoder, föreställande Maria och helgon i mängd.

Om dessa avbilder enbart representerade Gud – som på krucifixen – så hade det kanske inte varit så farligt. Men det värsta är att den romersk katolska kyrkan har avbilder av vanliga människor, och uppmuntrar att man ber till dem! Det spelar ingen roll hur fina dessa människor var, dessa helgon förtjänar inte vår tillbedjan. (Enligt Bibeln är de inte ens vid medvetande, utan sover i väntan på uppståndelsen.) Vi ska inte ens tillbe änglar, vilket de själva vittnar om:

När jag hade hört och sett det föll jag ner för att tillbe ängeln som hade visat det för mig. Men han sade till mig: ”Nej, inte så. Jag är Guds tjänare liksom du och dina bröder profeterna och alla de som tar vara på orden i denna bok. Gud skall du tillbe.” – Upp 22:8-9

Jesus citerade: “Herren, din Gud, skall du tillbe, och endast honom skall du dyrka” (Matt 4:8-10).” Det var hans svar på Satans uppmaning om att Jesus skulle tillbe honom. Satan vill alltså gärna bli dyrkad – han ville ju göra sig själv till gud (se Jes 14:12-14). Naturligtvis ligger det även i hans intresse att leda människors tankar bort från Gud, och se till att vi inte vänder oss direkt till Jesus eller Fadern i våra böner. Om vi nu vill be till något så vill han förstås hellre att vi ber till ett helgon (istället för att vända oss direkt till Gud), och om vi nu vill få våra synder förlåtna vill han förstås att vi ska vända oss till en präst som medlare (istället för att vända oss direkt till Gud). Som ni ser är helgondyrkan helt i linje med motståndarens avsikter, och helt i motsats till Guds bud. 😦

Tre kvinnor ber till Maria i en romersk katolsk kyrka i Litauen – Foto: Fczarnowski (Wiki)

 

Budord 1: ”Inga andra gudar”

Det första av de tio budorden (se innehållsförteckningen) lyder som följer:

Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig. – 2 Mos 20:3

Är detta för mycket begärt?

Nej, det tycker jag verkligen inte. När två människor ingår ett äktenskap kräver de trohet av varandra. När Gud sluter motsvarande förbund med oss är det ett fullt rimligt krav från hans sida att vi inte är otrogna med andra gudar. Själv lovar han att ställa upp för oss i alla lägen.

Men om man aldrig har trott på Gud då?
(Se även Hur dömer Gud alla som inte hört talas om honom?)

För att vinna de människor som ännu inte känner honom måste Gud först bygga en relation med dem. Gud vann israeliterna hjärtan då han med stora kraftdemonstrationer räddade dem från slaveriet i Egypten. Snacka om att han var folkets hjälte! Det var först efter det som Gud och israeliterna slöt ett förbund – man kan säga att de gifte sig. Sedan levde lyckliga i alla sina dagar… (Det var i alla fall det som var Guds plan, men folket var inte troget mot sin Gud utan sökte sig till andra gudar.)

Vilka ”andra gudar”?

Ja, det kan man ju fråga sig. Om det inte finns några andra gudar, varför behövde Gud förbjuda att de dyrkades? Saken är den att israeliterna trodde att det fanns andra gudar. De hade alla vuxit upp i Egypten och var på väg till Kanaan. Båda dessa folkslag tillbad gudar i mängd. Antagligen förekom en del övernaturliga tecken som bekräftade dessa gudars existens. Faraos trollkarlar kunde till exempel härma en del av de tecken som Gud gjorde genom Mose – till en viss gräns. Att sälja in Gud som ”den ende guden” hade inte funkat. Varken israeliterna eller de andra folkslagen hade köpt det. Därför demonstrerade Gud istället att han var den ende guden värd namnet – Han var den ende som hade makt att rädda, den ende man kunde lita på, och därmed den ende som var värd att tillbe.

Övernaturliga tecken? Vem gjorde dem då?

Det var förstås Satan och hans änglar som stod för dessa manifestationer (vilket han gör än idag i en del kulturer och subkulturer där den strategin ännu är framgångsrik). Även om de andra folkens avgudar var byggda i trä och sten, så kunde alltså att Satan stå bakom dem. Varför? Naturligtvis för att leda alla människor bort från den sanne Guden, som Satan har varit en bitter motståndare till ända sedan striden bröt ut i himlen.

Det finns bara en Gud. Det är han som är Skaparen av tid, rum och allt som finns till. Satan och hans änglar är också skapade, och är således inga ”gudar” i ordets sanna bemärkelse. Om de visar sig för oss människor kan de dock presentera sig som gudar. Med tanke på att Satan ville bli upphöjd till gud (Jes 14:12-14) så är det inte så konstigt om han och hans anhängare gärna framställer sig så för att ta emot tillbedjan. Satan hade ju till och med mage att föreslå att Guds Son skulle falla ner och tillbe honom. Jesus svarade med att citera Skriften: ”Herren, din Gud, skall du tillbe, och endast honom skall du dyrka” (Matt 4:8-10). Detta bud finns till för att skydda oss från Satans välde.

Är detta budord fortfarande aktuellt?

Även om Satan har valt andra strategier för att förleda de flesta av oss här idag (spiritism, häxkonster och voodoo är relativt ovanligt i Sverige), så finns det en del poänger i det första budet som vi behöver ta till oss desto mer av:

Som jag redan har skrivit om i det här inlägget, vill Gud att vi ska prioritera honom framför allt annat som konkurrerar om vår uppmärksamhet. Det är inte ett krav, men det är liksom idealet. Det är vad Gud önskar. Jesus uppmanar:

Sök först hans rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också.
– Matt 6:33

Det finns så mycket runt ikring oss som kan stjäla tid och fokus och därmed distrahera oss kristen så att vi varken har tid att tjäna eller lära känna Gud. Det Jesus talar om i texten jag just citerade är att vi inte ska lägga tid och möda på att bekymra oss för mat och kläder. Vi som lever i Sverige idag har inte riktigt den typen av behov. Istället har vi en uppsjö av inbillade behov. Det är så mycket vi vill ha! Prylar och spänning. Vi tror att detta ska göra oss lyckliga. Men om det är lycka vi söker så ska vi inte söka lycka. Då ska vi söka Guds rike och hans rättfärdighet. Då kommer vi att få glädje (starkare är lycka som bara är tillfälligt).

Dessa inbillade behov kan med rätta kallas ”avgudar”, särskilt om vi låtit dem växa till sig och orsaka beroenden. En del beroenden är mycket svåra att göra sig fri ifrån. Man blir då slav under de avgudar som man har låtit sätta sig över Gud. Det är då man inser att man har problem med det första budet.

P.S. om beroende

Om du hamnar i en sådan situation, kom då ihåg att be Gud om hjälp. Han kan det här med att befria slavar, eftersom han har gjort det många gånger förut. Han befriar inte bara folkslag som är slavar i Egypten. För det mesta befriar han sinnen som är slavar under synden.

Jesus svarade: ”Sannerligen, jag säger er: var och en som syndar är slav under synden /…/ Om nu Sonen befriar er blir ni verkligen fria. – Joh 8:34-36

Det fina med att bli befriad av Gud är att han då blir din hjälte! (Se början av inlägget.) Då kanske du sluter ett förbund med honom … och lever ‘lycklig’ i alla dina dagar. 😉

 

Kristna i Sverige: se upp för Stockholmssyndromet!

Kreditbanken på Norrmalmstorg i Stockholm – Foto: Tage Olsin (Wiki)

1973 inträffade ett rånförsök mot Kreditbanken på Norrmalmstorg i Stockholm. Ett antal banktjänstemän satt instängda i ett bankvalv som gisslan under de sex dagar som rånförsöket varade. Omvärlden förvånades över att offren försvarade sina kidnappare och till och med identifierade sig med dem så mycket att de började bli rädda för polisen. De kidnappade fortsatte ta kidnapparnas parti en lång tid efter att det hela var över.

Att kidnappningsoffer på detta sätt börjar identifiera sig med förövaren har sedan dess kallats ”Stockholmssyndromet”. En psykiater som hjälpte polisen under rånet myntade först uttrycket ”Norrmalmssyndromet” i en nyhetssändning, men utomlands sa man istället ”Stockholm Syndrome”, vilket sedan lånades tillbaka till svenskan.

Gisslan i Guds bank

Guds egen bank (världen) är utsatt för ett misslyckat rånförsök. Bankrånaren (Satan) vet att spelet är slut (Schack matt!). Han försöker vinna tid. Det enda han har kvar att spela med är gisslan (vi), och han vet att vi är väldigt värdefulla i Guds ögon. Själv betraktar bankrånaren oss bara som användbar rekvisita. Han avskyr att se oss och skulle helst avrätta oss alla på fläcken. Men han måste hålla oss vid liv, för utan någon gisslan är han helt körd.

Rånförsöket har pågått i sex tusen år (istället för sex dagar vid Norrmalmstorg). Underligt nog har gisslan börjat identifiera sig med bankrånaren. De är till och med rädda för Polisen, som försöker befria dem. Alla har mer eller mindre drabbats av stockholmssyndromet.

Även kristna är drabbade

Tyvärr gäller det även oss som är kristna. Vi har väldigt svårt att frigöra oss från det skadliga tänket – världens tankar (se Vad är problemet med världen?). Vi kristna som har vuxit upp i Sverige vet hur det är. Vi är mycket väl medvetna om vad ”världen” anser om våra åsikter (se Är du en främling i ditt eget land?). Istället för att våga lyfta fram dem ännu mer (se Med det lilla ljus jag har…) är det lätt hänt att man gömmer undan dem. De åsikter som känns helt okej att prata om inför sina kristna vännerna känns inte alls lika okej att prata om bland sina icke-kristna vänner. Man tycker det är pinsamt och man till och med skäms, för man vet (eller tror att man vet) hur illa det låter i deras öron.

Frågan är förstås varför man skäms? Skäms man på grund av något fel i Bibeln, eller skäms man på grund av att man är så stöpt in i ”världens” sätt att tänka att man inte törs stå för det som står i Bibeln?

När gisslan går bankrånarens ärenden

I det läget – i en omgivning där alla kristna själva tassar på tå och viskar för att inte märkas för mycket – vad händer när någon kristen klampar in och högt proklamerar sanningen? Vad gör de mer försiktiga kristna när någon av deras bröder trotsar ”världens” normer?

Det är som om en person i gisslan börjar planerar en kupp för att slå tillbaka mot förövaren. Vad händer? Förmodligen gillas det inte av de andra i gisslan. De väser: ”Är du inte riktigt klok! Sitt ner och håll tyst! Försök inte spela hjälte! Du kommer inte lyckas! Du kommer bara förvärra situationen för oss alla!”

På detta sätt går många kristna faktiskt motståndarens ärenden. De tar bankrånarens parti och hjälper till att tysta ned dem som Gud har utvalt till frihetskämpar. Nedtystarna gör det i all välmening. De gör det för allas bästa. De tror att de gör det för Gud. Men i själva verket har de bara drabbats av stockholmssyndromet. För att deras tro inte ska verka lika anskrämlig har den anpassats till världens tankebyggen.

Några texter som tål att tänkas på

Jag skäms inte för evangeliet. Det är en Guds kraft som räddar var och en som tror. – Rom 1:16

Anpassa er inte efter denna världen, utan låt er förvandlas genom förnyelsen av era tankar, så att ni kan avgöra vad som är Guds vilja: det som är gott, behagar honom och är fullkomligt. – Rom 12:2

Förkunna ordet, träd upp i tid och otid, vederlägg, tillrättavisa, vädja – tålmodigt och med ständig undervisning. Det kommer en tid då människorna inte längre vill lyssna till den sunda läran utan skaffar sig den ene läraren efter den andre, därför att det kliar i dem att få höra sådant som de önskar. De slår dövörat till för sanningen och vänder sig till legenderna. Men håll alltid huvudet kallt, var beredd att slita ont, gör vad som åligger en förkunnare och fullfölj din tjänst.
– 2 Tim 4:2-5

Se även: Kompromissa inte med evolutionen

 

Vad är problemet med världen?

Problemet med världen är … att den är kapad!

Vi kristna befinner oss som sagt i exil (se Är du en främling i ditt eget land?). Jesus sa till exempel att vi ”inte tillhör världen”, men att vi behöver vara i världen och sprida ljus (se Med det lilla ljus jag har…).

Det finns en del problem med att vara i exil – vilket israeliterna säkerligen upplevde både i Egypten och Babylon. Ett problem är att man omedvetet anpassar sig och identifierar sig med det land man tillfälligt bor i, fastän man egentligen inte vill. Om man har för avsikt att permanent bosätta sig i ett annat land kan det förstås vara en fördel (och nödvändighet?) att bli ett med folket. Om man däremot har tänkt återvända till sitt hemland riktar man istället sin uppmärksamhet dit och vill inte glömma den drömmen.

Som kristen har man sitt hemland i himlen (och därefter på den nya Jorden – se Upp 21). Vi riktar inte blicken mot det synliga utan mot det osynliga (2 Kor 4:17-18). Jesus ville göra oss uppmärksamma på att vi ”inte tillhör världen” så att vi inte sveps med i världens sätt att tänka. I Jakobsbrevet rekommenderas att ”hålla sig själv obesmittad av världen” (Jak 1:27), och i Romarbrevet skriver Paulus så här:

Anpassa er inte efter denna världen, utan låt er förvandlas genom förnyelsen av era tankar, så att ni kan avgöra vad som är Guds vilja: det som är gott, behagar honom och är fullkomligt. – Rom 12:2

 

Vad är det då med världen som är så skadligt? Vad är problemet med världen?

Problemet med världen är dess härskne härskare. Då syftar jag inte på dess ”världsliga” ledare, utan på Satan (vilket är hebreiska och betyder motståndaren – se Är vi bara spelpjäser i Guds schackspel?). Jesus kallar honom för ”denna världens härskare” i Joh 12:31. Det säger han eftersom Satan utnämnde sig själv till världens härskare t ex i Matt 4:8-9 och redan i Job 2:2. Han gör detta anspråk baserat på att människorna har gått med i upproret mot Gud (från och med att Adam och Eva åt av frukten). Han kapade planeten Jorden och utropade den till sin egendom.

Vi ser dock att Gud inte vill släppa taget om världen. Som alla säkert har hört älskar Gud världen så mycket att han gav den sin ende Son (Joh 3:16)! Gud har kämpat för att återerövra världen genom att befria dess invånare, och han segrade i och med att Jesus dog på korset (Schack matt!); då kastades härskaren ut (Joh 12:31).

Gud har redan vunnit striden mot Satan – han har vunnit tillbaka världen per se. Men han måste fortfarande vinna varje person för sig. Den biten är svårare. För att vinna oss måste han nämligen vinna vårt förtroende och vår vänskap. Vi måste vinnas över så att vi inte längre står kvar upproret mot Gud. Vi måste vilja bli vunna. (Ingen kan bli räddad mot sin vilja.)

Satan vet att han har förlorat och att hans tid är kort (Upp 12:12). Som den dåliga förlorare han är tänker han hindra Gud från att vinna över fler människor till sin sida. Han tänker göra allt för att förstöra. Det är därför vi måste akta oss för världen och inte anpassa oss efter den. Ingen går säker så länge världens självutnämnde härskare ”går omkring som ett rytande lejon och söker efter någon att sluka” (1 Pet 5:8).

 

Schack matt på 2000 drag!

Detta är en uppföljare till inlägget Är vi bara spelpjäser i Guds schackspel? i vilket jag skriver om att Gud kommer att göra motståndaren (Satan) schack matt. Låt mig utveckla…

Vem vinner?

Gud säger att han redan har segrat. Stridens utgång är avgjord! Han vann genom att offra sin mest värdefulla spelpjäs! Han offrade sin egen Son. Så mycket älskade Gud världen (brädet) med alla oss spelpjäser! (Joh 3:16) Som sagt handlar striden huvudsakligen om Guds karaktär. Men för Gud handlar den allra mest om dig och mig! Det är för oss han kämpar. Men han kan inte vinna oss om han inte först vinner striden på ett sätt så att alla åskådare blir övertygade en gång för alla om att Gud är god. Han måste vara som en värdig vinnare. Jesus – som själv är Gud och som själv blev klev in på spelplanen och lät sig offras – han är den värdige vinnaren! (Upp 5:4-5)

Hur kan vi veta att Gud vinner fastän partiet inte är slut?

En skicklig schackspelare kan tänka i många steg: ”Om jag gör så, så kan motståndaren göra så eller så, och då gör jag så… osv” Ibland kommer man till ett läge då den ena spelaren inte har något val. Hur denne än spelar kommer han till slut att förlora. I och med det stora offret – när Jesus dog på korset – förseglades framtiden. Då kunde Gud säga till motståndaren, inför alla åskådare: ”Du har förlorat! Du är schack matt om 2000 drag!”

”Det är fullbordat!” – ”It is finished!” – Jesus vid dödsögonblicket (Joh 19:30)

Men motståndaren vägrade ge sig. Han vägrade erkänna förlust. Sedan korset har han envist fortsatt spelet med målet att åtminstone dra med sig så många spelpjäser som möjligt i fördärvet.

”Er fiende djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter någon att sluka.” – 1 Pet 5:8

”Hans raseri är stort, ty han vet att hans tid är kort.” – Upp 12:12

 

 

Gud planerade det avgörande draget redan från början

Gud, som är oberoende av tiden (som han själv har skapat) ser slutet från början. Han visste alltså redan när han skapade Lucifer att det skulle bli så här. (Lucifer betyder ”ljusbärare” och det var vad motståndaren kallades innan han blev motståndare till Gud). När Gud skapade världen visste han att den skulle bli spelplanen för den stora striden. Han hade redan planerat det avgörande draget där den mest värdefulla spelpjäsen skulle offras.

”Lammet som är slaktat från världens grundläggning” – Upp 13:8 (Folkbibeln)

Så fort Adam och Eva (genom sina egna fria val) gick med i upproret mot Gud – direkt efter att de hade fallit och misslyckats – då presenterade Gud sin plan (se 1 Mos 3:15). Denna plan avslöjas sedan bit för bit i resten av Gamla testamentets skrifter, för att till slut uppfyllas under Nya testamentets tid.

 

Är vi bara spelpjäser i Guds schackspel?

Jag är gärna en vit bonde i Guds schackspel! – Foto: MichaelMaggs (Wiki)

Ja och nej:
Ja, vi är spelpjäser i Guds schackspel.
Men nej, vi är mycket mer i hans ögon än bara spelpjäser.
Och nej igen, för det är inte så bara att få vara en spelpjäs i detta fantastiskt spännande parti. Inte för mig i alla fall.

Vem är motståndaren?
Motståndaren är motståndaren! Gud spelar mot Satan, vars namn betyder just ”motståndare” på hebreiska.

Vem började partiet?
Det var motståndaren som började partiet genom att väcka tvivel bland änglarna om Guds karaktär. Är Gud verkligen så god som han utger sig för att vara? I schack är det alltid vit spelare som gör första draget. Motståndaren hade fräckheten att öppna partiet och påstod därmed att han själv stod på den goda sidan. [Här får vit symbolisera det goda.]

Så vem är ond och vem är god?
Det är just denna fråga som partiet handlar om! Det är detta som gör partiet så intressant – och viktigt! Gud kunde ha vägrat spela. Han kunde ha slagit näven i bordet och hävdat att det var han som den gode, punkt slut! Men vad skulle han ha bevisat genom det? Han skulle bara ha gett motståndaren rätt i alla åskådares ögon. Då skulle han ha förlorat mer än bara partiet. Gud antog istället utmaningen. Genom sitt schysta sätt att spela demonstrerar han även sin karaktär, och vinner mer än bara partiet. Genom årens lopp har det blivit alldeles för uppenbart för alla åskådare – mest all önskvärd övertydlighet – att det är motståndaren som står för allt det onda och att Gud står för det goda.

Vilka är dessa åskådare?
Bland andra de skapade varelser Bibeln kallar änglar är åskådare till detta parti. Motståndaren är själv en ängel – den som en gång stod Gud allra närmast (Hes 28:14). Men han var inte nöjd trots denna upphöjda position. Han var själv ute efter Guds mästartitel (Jes 14:13). Han ville själv styra och ställa i Universum. För att hävda denna rätt var han tvungen att utmana Mästaren.

Var spelas detta parti? Kan man komma och titta?
Du är med! Det är den här världen som är schackbrädet. Och vi människor är spelpjäserna.

”Vi står på arenan inför hela världen, inför både änglar och människor” – 1 Kor 4:9

Vi som står här på scenen (som det heter i en del översättningar) ser inte allt som händer bakom kulisserna. Vi står här på schackbrädet och är alltför sällan medvetna om vår roll i detta spel – att vi är med i en strid som handlar om Guds karaktär.

Så vi är alltså bara spelpjäser i Guds schackspel?
Själva striden handlar huvudsakligen om Gud och inte om oss. Men att vara en schackpjäs i detta parti är inte så bara. Själv räknar jag det som en stor ära. Tänk att få vara en liten bonde i Guds lag! Tänk om han kan använda mig för att göra motståndaren schack matt!

Nästa gång: Schack matt på 2000 drag!

 

Svar om Gud och profetior

Signaturen myrklafsaren (blå text) kommenterade mitt inlägg om Att tolka profetior, ifrågasättande profetior och Guds karaktär. Här kommer mina svar.

Begreppet profetia måste väl ändå vara ett av dom löjligare påhitten inom religionen,
i mördande konkurrens naturligtvis, men ändå.

Bibeln beskriver Gud som oberoende av tiden. För honom är ”en dag som tusen år och tusen år som en dag” (2 Pet 3:8). Likt en serietecknare som kan bläddra fram och tillbaka mellan tidningens sidor och se på de olika serierutorna helt oberoende av rutornas ordning, kan Gud betrakta historiens helhet oberoende av tidens ordning. Både serietecknaren och Gud kan till och med göra ändringar och justera detaljer helt oberoende av den (för ”seriefigurerna”) upplevda kronologiska ordningen.

Om man tror på en Gud med dessa egenskaper är det verkligen inte ”löjligt” att tro att han kan förutsäga framtiden, det är istället helt logiskt och konsekvent att tro så. Om man tror på en Gud som dessutom är kärleksfull kan man även förvänta sig att han varnar oss för framtida faror, vilket Bibelns Gud ofta har gjort och gör.

Om du däremot inte tror att det finns en Gud med dessa egenskaper, kanske du av känslomässiga skäl vill avfärda profetior och förutsägelser som ”löjliga påhitt”. Jag säger känslomässiga skäl eftersom det inte finns några förnuftsmässiga eller vetenskapliga skäl att utesluta förekomsten av förutsägelser om framtiden.

På tal om mördande konkurrens av löjliga påhitt inom religion, finns det inom den ateistiska religionen väldigt många påhitt som kan klassas som löjliga med tanke på hur inkonsekventa de är mot den egna världsbilden. Det går inte ihop! Många gånger går ateistisk tro helt emot både förnuft, logik och vetenskap – samtidigt som den påstår sig vara byggd på just detta.

För att kunna förutsäga något krävs naturligtvis att inget oförutsett inträffar.

Jaså, så du tror alltså inte på vetenskap?

Till och med vi tidsbundna människor kan förutsäga en hel del. Till exempel går det att förutsäga ungefär hur många personer som kommer att omkomma i trafiken nästa år, baserat på statistik och kunskap om nya livräddande uppfinningar och lagar. Ju mer information vi har desto mer träffsäkra blir förutsägelserna. Genom att göra opinionsundersökningar kan vi förutsäga vilka som kommer att vinna nästa val. Ju bättre urval och ju närmare inpå valet, desto mer säkra blir förutsägelserna. Med god research och lite tur kan man till och med förutsäga att ett skepp med ett visst namn kommer att krocka med ett isberg och sjunka (se Tankar om likheterna mellan Titanic och Titan). Ju mer vi vet om hur något fungerar desto bättre kan vi förutsäga vad som kommer att ske.

Men jag antar att du egentligen menade att det inte går att förutsäga en händelse med 100 % säkerhet och exakthet. Där har du rätt, så länge det är tidsbundna människor som ska stå för förutsägelserna. Jag kan ju inte ens förutsäga med 100 % säkerhet att ett föremål verkligen kommer att falla till marken när jag släpper det. Något oförutsett kan ju inträffa. Men i det där ordet ”oförutsett” ligger själva nyckeln. Det innebär ju att det finns faktorer som vi inte har kännedom om, som inte kan tas med i beräkningen, så att det inte går att förutsäga händelser med 100 % säkerhet. Endast den som vet allt kan förutsäga saker med 100 % säkerhet – alltså en som är allvetande.

I ditt resonemang förutsätter du något som du själv inte att kan veta, nämligen att det inte finns någon Gud som är allvetande och som står utanför tiden. Det är alltså enbart baserat på din tro (att någon sådan Gud inte finns) som du föraktar profetior. (Apropå det, se 1 Thess 5:20.)

Gud måste således ha kontroll över varje cell, varje atom i varje cell och varje liten kvark i varje atom
för att med säkerhet kunna veta vad som skall ske i dom levandes värld.

Ja, och vad är problemet? Varför skulle inte den Gud som själv har skapat tiden, rummet och materian ha koll på vad händer i sin egen skapelse?

Med ordet ”kontroll” känns det som att du menar att Gud måste styra allt som händer. I så fall vill jag bara poängtera att kunskap om skeenden inte måste innebära styrning. Det räcker att observera framtiden för att kunna berätta om den.

Om han nu har det, så varför inte se till att allt levande gör som han vill direkt,
istället för alla dessa då fullständigt onödiga prövningar.

Gud vill inte styra oss. Han vill att vi ska ha en fri vilja. Han skapade oss till att kunna älska, och det kan man inte göra utan en fri vilja. Jämför gärna med Liknelsen om Datateknikern.

Eller kan det, o hemska tanke, vara så, att vi bara ingår i guds lilla spel och att
gud i själva verket är en ovanligt elak spelberoende, som gillar att se på när barn svälter ihjäl,
människor mördar varandra och förstör planeten.

Den Gud som Bibeln beskriver gillar inte att se sådana hemskheter. Han avskyr också att se när ”fäder och mödrar skymfas, invandrare förtrycks, änkor och faderlösa kränks” (Hes 22:7). Det är inte Gud som har orsakat detta onda. ”Det är en fiende som har varit framme” (Matt 13:28). Denne fiende har Gud – som ser hela partiets fortsättning framför sig – lovat att han kommer att besegra. Om Gud kan använda mig till att göra denne onde fiende schack matt, så är jag gärna en enkel liten bonde i hans spel (se Är vi bara spelpjäser i Guds schackspel?)

Kanske testar han också hur mycket sagor och dumheter han kan få okritiska hjärnor
att gå på och skrattar gudomligt gott uppe i sin himmel åt resultatet.

Är du säker på att du inte blandar ihop Gud och hans motståndare (Satan)? Den sistnämnde skrattar förstås gott åt att alla påhittiga idéer som framgångsrikt får folk att sluta tro på Gud, eller som i näst bästa fall framställer Gud i dålig dager.

Är detta scenario mindre trovärdigt än det gängse religiösa och i så fall varför?

Jag tycker inte att ditt scenario är det minsta trovärdigt. Det är varken konsekvent eller logiskt, och det saknar helt dokumenterad grund. Scenariot med en god Gud som gör allt för att rädda oss från fienden är däremot väldigt väldokumenterat i Bibeln.

 

Mediens och persiens lag

Hört talas om ”mediens och persiens lag”? Man brukar till exempel säga ”men det är ju inte mediens och persiens lag” om regler som det inte är så noga med. I medernas och persernas rike var däremot alla lagar helt orubbliga. När kungen väl hade signerat (satt sitt sigill på) en lag kunde den inte ändras – inte ens av kungen själv.

Denna orubblighet kunde ibland orsaka en del probem. Till exempel var det en som hette Haman som övertalade kung Xerxes att utfärda ett påbud om att alla judar skulle förintas (Ester 3:9). När kungens favoritdrottning Ester (som själv var av judisk börd) fick kungen på andra tankar var det aldrig tal om att ändra lagen, för ”en skrivelse utfärdad i kungens namn och bekräftad med kungens sigill kan inte återkallas” (Ester 8:8). Istället utfärdades en ny skrivelse som gav judarna rätt att försvara sig och slå tillbaka om någon uppträdde fientligt mot dem (Ester 8:11).

I Daniel 6 kan vi läsa om hur kung Dareios blir lurad att utfärda en lag vars syfte var att döma hans närmaste man Daniel till döden. Kungen mådde fruktansvärt dåligt över detta. Han gjorde allt för att rädda Daniel och arbetade in i det sista med att hitta något sätt att kringgå lagen. De män som ville se Daniel död började bli oroliga så de gick för säkerhets skull och påminde kungen:

”Konung, betänk att enligt medisk och persisk lag är alla påbud och förordningar som kungen utfärdar oåterkalleliga.” – Dan 6:15

Kungen hade inget annat val än att kasta Daniel till lejonen. ”Den gud som du ständigt dyrkar må rädda dig!” ropade han efter honom innan stenen rullades för och förseglades (Dan 6:16). Kungen låg sömnlös hela natten. Tidigt nästa morgon sprang han till lejongropen och fann till sin stora glädje att Daniel var välbehållen (Dan 6:21-23).

Guds orubbliga lagar

Guds lagar är lika orubbliga som mediens och persiens lag. Detta gäller morallagarna såväl som naturlagarna. Det går inte att bryta mot tyngdlagen – vi kommer bara att bryta oss själva om vi försöker. På samma vis går det inte att bryta mot morallagarna – vi bryter bara oss själva. ”Syndens lön är döden …” (Rom 6:23)

När Gud ingriper i vår fysiska värld upphäver han inte naturlagarna utan tillför istället något nytt – som i fallet med Xerxes och Ester. När Gud räddade mig då jag svimmade i ett träd, upphävde han inte tyngdlagen utan agerade i enlighet med fysikens lagar genom att istället tillföra en kraft som kunde rädda mig.

När vi människor bryter mot morallagen (aka ”syndar”) kan inte Gud upphäva den för att rädda oss. Precis som i fallet med Dareios och Daniel måste Kungen verkställa dödsdomen. Men istället för att kasta oss till lejonen låter han domen drabba honom själv. Och precis som att Daniel kom ut levande ur lejongropen kom Jesus levande ut ur graven. Lagen uppfylldes. Domen verkställdes. Guds lagar kan inte upphävas för de är orubbliga.

Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att uppfylla. – Matt 5:17

 

Att tolka profetior

Som jag sa sist angående Gog och Magog: Vill man förstå Uppenbarelseboken måste man göra det i ljuset av allt annat som står skrivet i Bibeln. Detta är ett mycket spännande och intressant detektivarbete – och viktigt! En felaktig tolkning kan nämligen vara farlig, t ex om den får oss att fatta politiska beslut som leder till krig. En annan fara är att vi, om vi inte är uppmärksamma, kan hamna på fel sida i striden mellan Gud och Satan.

Vi får inte göra som judarna gjorde på Jesus tid. De läste in sina egna politiska motiv i profetiorna om Messias och kände därför inte igen honom när han kom. De väntade på en kung av ett jordiskt rike som kunde befria dem från romarnas förtryck. Istället fick de Kungen av Himmelriket som kunde befria dem från syndens slaveri. Att de ”inte tog emot honom” är förstås ett understatement.

Petrus har ett värdefullt råd till alla som vill tyda profetior:

Och framför allt skall ni tänka på att man aldrig kan tyda en profetia i skriften på egen hand. Ingen profetia har förmedlats genom mänsklig vilja, utan drivna av helig ande har människor talat ord från Gud. – 2 Pet 1:20-21

Vad vore bättre än att ha självaste författaren med sig när man läser något som är svårbegripligt?

 

Vilka är Gog och Magog?

En av anledningarna till att det finns så många förslag till vilka som är just Magogs ättlingar är att hans namn finns omnämnt i profetior om den slutgiltiga striden mellan Gud och Satan. Många har därför försökt pekat ut sina aktuella fiender som Magog. Så här står det om Gog och Magog i Uppenbarelseboken kapitel 20:

Och när de tusen åren har gått skall Satan släppas lös ur sitt fängelse. Och han skall gå ut och förföra folken i jordens fyra hörn, Gog och Magog, och samla dem till striden, och deras antal är som havets sand. Och de drog upp till den höga slätten på jorden och omringade de heligas läger och den älskade staden. Och eld föll från himlen och förtärde dem. – Upp 20:7-9

Under det kalla kriget pekades särskilt Ryssland ut som Gog, bland annat i ett tal av USA:s president Ronald Reagan. Om Ryssland hade gått till anfall mot Israel gissar jag att de amerikanska ledarna skulle ha betraktat det som sitt uppdrag att personligen se till att det föll eld från himlen (i form av atombomber) över vad de tolkade som Gog och Magog. Det framgår dock tydligt i texten ovan att ”Gog och Magog” i det här sammanhanget inte syftar på något enskilt folkslag, utan på många olika folk från hela världen.

När jag tidigare har läst denna text om ”Gog och Magog” i Uppenbarleboken har jag uppfattat det som ett uttryck i stil med ”från öst till väst” – som att Gog var ett folk från ett av världens ”hörn” och Magog var ett folk från motsatt del av världen. Men efter att studerat Hesekiel 38-39 har jag istället dragit slutsatsen att Gog och Magog snarare syftar på ”ledare och folk” eller ”änglar och människor”. Gog är nämligen inte alls något folkslag. Det är namnet på en ledare för flera olia folkslag. Kapitel 38-39 i Hesekiel innehåller ett  budskap till ”Gog i landet Magog, storfursten av Meshek och Tuval”. Denna profetia innehåller många likheter med den slutstrid som beskrivs i Uppenbarelseboken (se t ex Hes 38:22) där Satan (Gog?) slutgiltigt förintas och det blir slut på all ondska. Det är väl att betrakta  som goda nyheter!

Aposteln Johannes avsikt med att i förbifarten nämna ”Gog och Magog” på detta sätt är uppenbarligen att leda våra tankar till Hesekiels profetia så att vi kan söka mer kunskap där. Denna typ av referenser är för övrigt kännetecknande för Uppenbarelseboken – den är full av referenser till resten av Bibeln. Vill man förstå Uppenbarelseboken måste man därför göra det i ljuset av allt annat som står skrivet i Bibeln. (Se Att tolka profetior.)

 

Strid i himlen

Och det blev en strid i himlen: Mikael [Jesus] och hans änglar gav sig i strid med draken [Satan]. Och draken och hans änglar stred, men han övermannades och det fanns inte mer någon plats för dem i himlen. Upp 12:7-8

Den här kortfilmen (8 min) handlar om början av denna strid i himlen. Filmen är otextad, men nedan ger jag en sammanfattande översättning.

 

Kan vi lita på Gud?

Vad för slags Gud straffar de människor han själv har skapat? (apropå frågan i mitt inlägg Varför sa Gud att föräldrar skulle äta sina egna barn? och många andra frågor om Guds karaktär) Ja, jag tycker det är helt okej och berättigat att fråga sig sådant. Jag tror faktiskt att Gud vill att vi ska fråga oss det, eller rättare sagt: Han vill att vi ska våga fråga honom. Han vill att vi ska undersöka vem han är, så att vi kan förstå honom, så att vi kan lära oss lita på honom, så att vi kan bli hans vänner.