Sökandet efter en omoralisk gud

Flera har säkert lagt märke till att jag på senare tid har bloggat mycket om Bibeln. Några har till och med frågat om det är en medveten strategi från min sida, för att ”predika” för ateister. Man kan väl säga att det i så fall är en omedveten strategi. 😀

Ända sedan jag startade bloggen har jag haft som ambition att följa Sir Isaac Newtons exempel och skriva om både naturvetenskap och Bibeln. Ett tag handlade det nästan uteslutande om skapelse och evolution (och om skapelsetro i skolan), så när det blev påsk tänkte jag passa på att skriva om Bibeln.

Jag tycker det är trevligt att så många av mina kritiska läsare har fortsatt diskutera trots att det för tillfället inte handlar om evolution. Och det väcker förstås tanken: Kan man tolka detta som att vissa har religiösa skäl till att förkasta skapelsetron? Alltså, många anser som bekant att man bör förskasta skapelsetron på vetenskapliga grunder, men de senaste veckornas diskussion tyder på att skapelsetron även förkastas på grund av en ovilja att tro på den omoraliske gud som man tycker att Bibeln beskriver. Som jag skrev i inlägget Om Gud finns kan jag definitivt relatera till det, för jag kan absolut förstå varför man inte vill tro på en omoralisk gud.

Det finns dock två saker som jag har svårt att förstå, och som jag gärna vill ha hjälp med att reda ut:

 

Historiska bevis för att Jesus uppstod

För alla som är bra på engelska kan jag varmt rekommendera den här videon. William Lane Craig, filosof och teolog, föreläser om de historiska bevisen för Jesus uppståndelse i Southampton i oktober 2011. Efter att ha hört William Lane Craig tala förstår jag varför Richard Dawkins inte vågade debattera mot honom i Oxford (!) dagen därpå. 😀

Själva föredraget är ca 35 minuter långt, därefter svarar han på frågor från publiken (missa inte 56:15).

 

Här följer en sammanfattning av de historiska bevis William Lane Craig lägger fram (översatt från den text han visar i bildspelet).

 

Newsflash: Teodicéproblemet löst!

Teodicéproblemet (från grekiskans Theos = Gud, och dike = rättvisa) handlar om att dessa tre påståenden inte går ihop:

1. Gud är allsmäktig
2. Gud är god
3. Det finns ondska i världen

Med andra ord: Om Gud är god och har makt att stoppa ondskan – varför gör han inte det? En del har av detta dragit slutsatsen att Gud inte är god, för då skulle han ha stoppat ondskan för länge sedan. Men ironiskt nog ifrågasätts Guds godhet ännu mer när han aktivt gör något åt ondskan.

Det är nämligen så att ondska inte är någon kletig svart massa som i en handvändning kan tvättas bort från världen. Ondskan sitter inte utanpå oss, utan inuti. Den är djupt rotad i våra tankar – integrerad i sjäva personligheten.

 

Om Gud finns

Som jag ser det finns det två möjliga sätt att förhålla sig till Bibelns Gud:
Antingen finns han eller så finns han inte.

Igår delade jag med mig av hur jag ser på världen och Bibeln om Gud inte finns.
Här kommer alltså fortsättningen: Om Gud finns

Världsbilden med en omoralisk gud

Om det finns en Gud som har skapat Universum och livet i alla dess former finns det automatiskt ett högre syfte med vår existens. Detta syfte blir vad än Gud hade för syfte med att skapa oss. Om Gud är en självisk hade han förstås ett själviskt syfte med att skapa oss. Men om Gud är osjälvisk hade han ett osjälviskt syfte med att skapa oss.

 

Gud grundade naturvetenskapen

”Varför skulle du välja att tillbe en skapargud som faktiskt förbjöd människan att äta från kunskapens träd, från vilket du själv uppenbarligen har ätit eftersom du är en rätt kunnig man? Varför skulle du välja att tillbe en sådan gudom, som skulle ha hållit dig nere?” John Lennox fick denna fråga från en man i publiken (i debatten som jag länkade till i gårdagens inlägg om ”Kunskapens träd”), varpå han svarade: ”Det är en mycket bra fråga. Jag ska säga varför det är en så bra fråga: Jag lade märke till att den ursprungligen ställdes av en orm…”

Att Bibelns Gud på något vis skulle vara fientlig till vetenskaplig verksamhet eller inhämtandet av kunskap är inte bara en väldigt utbredd missuppfattning. Som ni ser är det också en väldigt gammal missuppfattning (eller lögn – i de fall då den sprids mot bättre vetande).

 

”Kunskapens träd” – är Gud emot kunskap?

Man kan lätt få för sig att Bibeln är emot kunskap och vetenskap om man är van vid begreppet ”Kunskapens träd” (som jag skrev om i mitt senaste inlägg). När jag var tonåring läste jag om ”kunskapens träd på gott och ont” (i den reviderade översättningen från 1917) och jag minns att jag tänkte att Gud nog inte ville att vi människor skulle forska så mycket, för han visste att vi skulle uppfinna atombomber och annat hemskt. Och visst har människans kunskap om världen använts till att skapa många hemska vapen och till att på andra sätt sprida ondska och orsaka lidande. Men samtidigt har många använt kunskapen till att hjälpa oss och till att bota sjukdomar. Eftersom jag alltid älskat naturvetenskap visste jag inte riktigt vad jag skulle göra med detta ”kunskapens träd”.

Men så kom det en ny översättning (Bibel 2000) där det istället stod:

 

Åt Adam och Eva ett äpple?

Svar: Nej

…inte för att det spelar någon större roll rent teologiskt, utan mest för att det är intressant att se varifrån denna tradition härstammar. Och för att fortsätta på gårdagens äppel-tema. 😉

Bibeln säger klart och tydligt att Adam och Eva åt en frukt från ”trädet som ger kunskap om gott och ont”. Den enda ledtråd