Galileo vs Påven = Vetenskapen vs Bibeln?

Frågetecknet i rubriken finns där av en anledning. Ekvationen stämmer nämligen inte alls.

En vanlig missuppfattning cirkulerar om att Galileo Galileis idéer kritiserades på grund av att de gick emot Bibeln, som alltså påstås förespråka geocentrism. Jag tänkte börja med att reda ut hur det egentligen gick till med den där Galileo …

Men först backar vi bandet en aning.

Geocentrism är modellen där Jorden står stilla i centrum av Universum medan Solen, Månen, planeterna, stjärnorna och alla andra himlakroppar rör sig i banor runt Jorden. Denna modell gjordes av greken Ptolemaios på 100-talet e Kr. Han hade i sin tur ärvt den av de två mycket tunga grekiska namnen Platon och Aristoteles – två filosofer som levde på 300-talet f Kr. Ptolemaios bättrade på modellen så att den stämde bättre överens med himlakropparnas observerade rörelser. Bland annat kom han på att om planeterna rörde sig i små epicykler (små cirkelrörelser) i sin tilltänkta cirkelrunda bana runt Jorden, skulle det förklara varför planeterna ibland såg ut att vandra baklänges över himlen.

Heliocentrismen – teorin om att det istället är Solen som är i centrum medan Jorden och alla planeter rör sig kring den – fanns redan före Ptolemaios. T ex försökte en annan gammal grek vid namn Aristarchos göra sin röst hörd om detta redan på 200-talet f Kr. Men det var ingen som ville lyssna på honom, eftersom det var mycket viktigare och intressantare vad Aristoteles hade sagt om den saken. Tack vare att Arkimedes (han som sprang naken ur badet) skrev om Aristarchos heliocentrism, kunde den polske astronomen Mikołaj Kopernik läsa om det många år senare.

Jag vet, det blir mycket namedropping här, men det är bara att vänja sig. 😉 Det kanske känns lite mer bekant om vi kallar den polske astronomen vid sitt latinska namn istället: Copernicus. På omkring 1400 år var det nästan ingen som tordes säga emot Ptolemaios modell. Copernicus vågade knappt. Han började skriva om den heliocentriska världsbilden 1505, men tordes inte ge ut sitt verk förrän 1543, efter att han blev tillräckligt peppad och kände att han hade tillräckligt med belägg för den revolutionerande världsbilden. Ursäkta ordvitsen, men Copernicus verk hette De revolutionibus orbium coelestium. Det betyder inte ”de revolutionerande…” i den bemärkelsen, utan ”Om himlakropparnas kretslopp”. Det visade sig att Copernicus varit orolig i onödan. Boken väckte inte direkt någon kontrovers, varken bland kyrkfolk eller bland andra vetenskapsmän.

Men, så kom det – alldeles i början av 1600-talet – en man som var väldigt bra på det där med att väcka kontrovers. Han hette Galileo Galilei. Det finns mycket intressant att säga om Galileo och vad han gjort för vetenskapen, men det han konstigt nog är allra mest känd för är en historiskt sett obetydlig konflikt med den katolska kyrkan – eller rättare sagt med påven Urban den åttonde.

Dessa båda herrar var först mycket goda vänner, som verkar ha haft en del gemensamt. Ett gemensamt drag (som dock bidrog till att de sedan blev ovänner) var att de båda var rätt arroganta av sig. Urban var t ex den förste påven som upprättade ett monument till sin egen ära under sin egen livstid. Och Galileo var tyvärr en lurifax som gärna gjorde sina meningsmotståndare till åtlöje när han fick chansen.

När Galileo först undervisade på universitet lärde han själv ut Ptolemaios geocentriska världbild. Men så upptäckte han Copernicus verk, blev fascinerad och började undersöka saken. Han lyckas inte samla på sig några konkreta bevis för varför Copernicus modell var bättre, men han blev starkt övertygad för egen del – bland annat efter att ha sett ett solsystem i miniatyr när han riktade sin stjärnkikare mot Jupiter och såg dess månar! Det var inte förrän Johannes Kepler kom och förslog att planeterna rörde sig i elliptiska banor istället för perfekt cirkulära, som den heliocentriska modellen började stämma tillfredsställande med observationerna. Först då kunde förresten epicyklerna överges (de fanns alltså med i Copernicus modell). Och sedan kom vår käre Sir Isaac Newton och förklarade matematiskt hur planeterna kunde röra sig. 😀

Galileo misslyckades med att leverera tydliga bevis för Copernicus modell, och kanske var det i ren frustration över det som han skrev sin bok Dialog om de två världssystemen. I detta verk diskuterade tre personer vilken modell som är bäst: Den förnuftige Salviati, som proffsigt argumenterade för heliocentrism a lá Copernicus. Den förståndige Sagredo som till en början var neutral i frågan. Och sist men inte minst: Den enfaldige Simplicio (vars namn betyder enfaldig), som envist höll fast vid Ptolemaios och Aristoteles geocentrism och som använde väldigt simpla men traditionella argument (typ: ”Alla kan väl se att Jorden står stilla. Annars skulle vi ju känna fartvinden.”) Galileo slängde även in ett bevis som han själv visste (eller starkt misstänkte) var felaktigt, men som dock lät övertygande. (Det handlade om tidvattnet och Jordens rotation.)

Om än ojuste så var detta säkert ett effektivt sätt att propagera för vad Galileo tyckte var en god sak: Copernicus heliocentrism. Problemet med att förlöjliga någons åsikter på detta sätt är att man inte riktigt vet vem som kommer att känna sig träffad. En som kände sig väldigt träffad – och sårad – var ingen mindre än självaste påven Urban. Jag vet inte om det var han själv som drog den slutsatsen, eller om det var någon av de många vetenskapsmän Galileo gjort sig till fiende med under årens lopp. Men det var i alla fall någon som fick Urban att tro att den enfaldige Simplicio var en karikatyr av honom själv. Kanske var det Urbans egocentrism som fick honom att ana denna pik, när han hörde Simplicio uttrycka de åsikter (geocentrism) som han själv stod för.

Urban blev minst sagt arg. Galileo kallades till förhör och tvingades avsäga sig den felaktiga läran (för Urban var det nu bara Aristoteles som gällde), varpå han ändå straffades med husarrest för resten av sitt liv.

Sammanfattningsvis

Konflikten mellan Galileo och påven var mest av allt … en konflikt mellan Galileo och påven. (Mer specifikt påven Urban, eftersom nästföljande påve var snabb att ge Galileos familj upprättelse.) Man kan också med rätta säga att det var en konflikt mellan vetenskap och vetenskap, närmare bestämt mellan Ptolemaios/Aristoteles och Copernicus. (För de flesta vetenskapsmän på den tiden stod dock striden mer mellan Copernicus och Tycho Brahe – många hade börjat ge upp de gamla grekerna.) Men det finns inga rimliga skäl att påstå att detta var en konflikt mellan vetenskap och religion.

Och det var definitivt inte en konflikt mellan vetenskap och Bibeln, för någon sådan konflikt existerar inte.

Frågor på det? 😀

Annons