RSS

Galileo vs Påven = Vetenskapen vs Bibeln?

21 Feb

Frågetecknet i rubriken finns där av en anledning. Ekvationen stämmer nämligen inte alls.

En vanlig missuppfattning cirkulerar om att Galileo Galileis idéer kritiserades på grund av att de gick emot Bibeln, som alltså påstås förespråka geocentrism. Jag tänkte börja med att reda ut hur det egentligen gick till med den där Galileo …

Men först backar vi bandet en aning.

Geocentrism är modellen där Jorden står stilla i centrum av Universum medan Solen, Månen, planeterna, stjärnorna och alla andra himlakroppar rör sig i banor runt Jorden. Denna modell gjordes av greken Ptolemaios på 100-talet e Kr. Han hade i sin tur ärvt den av de två mycket tunga grekiska namnen Platon och Aristoteles – två filosofer som levde på 300-talet f Kr. Ptolemaios bättrade på modellen så att den stämde bättre överens med himlakropparnas observerade rörelser. Bland annat kom han på att om planeterna rörde sig i små epicykler (små cirkelrörelser) i sin tilltänkta cirkelrunda bana runt Jorden, skulle det förklara varför planeterna ibland såg ut att vandra baklänges över himlen.

Heliocentrismen – teorin om att det istället är Solen som är i centrum medan Jorden och alla planeter rör sig kring den – fanns redan före Ptolemaios. T ex försökte en annan gammal grek vid namn Aristarchos göra sin röst hörd om detta redan på 200-talet f Kr. Men det var ingen som ville lyssna på honom, eftersom det var mycket viktigare och intressantare vad Aristoteles hade sagt om den saken. Tack vare att Arkimedes (han som sprang naken ur badet) skrev om Aristarchos heliocentrism, kunde den polske astronomen Mikołaj Kopernik läsa om det många år senare.

Jag vet, det blir mycket namedropping här, men det är bara att vänja sig. 😉 Det kanske känns lite mer bekant om vi kallar den polske astronomen vid sitt latinska namn istället: Copernicus. På omkring 1400 år var det nästan ingen som tordes säga emot Ptolemaios modell. Copernicus vågade knappt. Han började skriva om den heliocentriska världsbilden 1505, men tordes inte ge ut sitt verk förrän 1543, efter att han blev tillräckligt peppad och kände att han hade tillräckligt med belägg för den revolutionerande världsbilden. Ursäkta ordvitsen, men Copernicus verk hette De revolutionibus orbium coelestium. Det betyder inte ”de revolutionerande…” i den bemärkelsen, utan ”Om himlakropparnas kretslopp”. Det visade sig att Copernicus varit orolig i onödan. Boken väckte inte direkt någon kontrovers, varken bland kyrkfolk eller bland andra vetenskapsmän.

Men, så kom det – alldeles i början av 1600-talet – en man som var väldigt bra på det där med att väcka kontrovers. Han hette Galileo Galilei. Det finns mycket intressant att säga om Galileo och vad han gjort för vetenskapen, men det han konstigt nog är allra mest känd för är en historiskt sett obetydlig konflikt med den katolska kyrkan – eller rättare sagt med påven Urban den åttonde.

Dessa båda herrar var först mycket goda vänner, som verkar ha haft en del gemensamt. Ett gemensamt drag (som dock bidrog till att de sedan blev ovänner) var att de båda var rätt arroganta av sig. Urban var t ex den förste påven som upprättade ett monument till sin egen ära under sin egen livstid. Och Galileo var tyvärr en lurifax som gärna gjorde sina meningsmotståndare till åtlöje när han fick chansen.

När Galileo först undervisade på universitet lärde han själv ut Ptolemaios geocentriska världbild. Men så upptäckte han Copernicus verk, blev fascinerad och började undersöka saken. Han lyckas inte samla på sig några konkreta bevis för varför Copernicus modell var bättre, men han blev starkt övertygad för egen del – bland annat efter att ha sett ett solsystem i miniatyr när han riktade sin stjärnkikare mot Jupiter och såg dess månar! Det var inte förrän Johannes Kepler kom och förslog att planeterna rörde sig i elliptiska banor istället för perfekt cirkulära, som den heliocentriska modellen började stämma tillfredsställande med observationerna. Först då kunde förresten epicyklerna överges (de fanns alltså med i Copernicus modell). Och sedan kom vår käre Sir Isaac Newton och förklarade matematiskt hur planeterna kunde röra sig. 😀

Galileo misslyckades med att leverera tydliga bevis för Copernicus modell, och kanske var det i ren frustration över det som han skrev sin bok Dialog om de två världssystemen. I detta verk diskuterade tre personer vilken modell som är bäst: Den förnuftige Salviati, som proffsigt argumenterade för heliocentrism a lá Copernicus. Den förståndige Sagredo som till en början var neutral i frågan. Och sist men inte minst: Den enfaldige Simplicio (vars namn betyder enfaldig), som envist höll fast vid Ptolemaios och Aristoteles geocentrism och som använde väldigt simpla men traditionella argument (typ: ”Alla kan väl se att Jorden står stilla. Annars skulle vi ju känna fartvinden.”) Galileo slängde även in ett bevis som han själv visste (eller starkt misstänkte) var felaktigt, men som dock lät övertygande. (Det handlade om tidvattnet och Jordens rotation.)

Om än ojuste så var detta säkert ett effektivt sätt att propagera för vad Galileo tyckte var en god sak: Copernicus heliocentrism. Problemet med att förlöjliga någons åsikter på detta sätt är att man inte riktigt vet vem som kommer att känna sig träffad. En som kände sig väldigt träffad – och sårad – var ingen mindre än självaste påven Urban. Jag vet inte om det var han själv som drog den slutsatsen, eller om det var någon av de många vetenskapsmän Galileo gjort sig till fiende med under årens lopp. Men det var i alla fall någon som fick Urban att tro att den enfaldige Simplicio var en karikatyr av honom själv. Kanske var det Urbans egocentrism som fick honom att ana denna pik, när han hörde Simplicio uttrycka de åsikter (geocentrism) som han själv stod för.

Urban blev minst sagt arg. Galileo kallades till förhör och tvingades avsäga sig den felaktiga läran (för Urban var det nu bara Aristoteles som gällde), varpå han ändå straffades med husarrest för resten av sitt liv.

Sammanfattningsvis

Konflikten mellan Galileo och påven var mest av allt en konflikt mellan Galileo och påven. (Mer specifikt påven Urban, eftersom nästföljande påve var snabb att ge Galileos familj upprättelse.) Man kan också med rätta säga att det var en konflikt mellan vetenskap och vetenskap, närmare bestämt mellan Ptolemaios/Aristoteles och Copernicus. (För de flesta vetenskapsmän på den tiden stod dock striden mer mellan Copernicus och Tycho Brahe – många hade börjat ge upp de gamla grekerna.) Men det finns inga rimliga skäl att påstå att detta var en konflikt mellan vetenskap och religion.

Och det var definitivt inte en konflikt mellan vetenskap och Bibeln, för någon sådan konflikt existerar inte.

Frågor på det? 😀

Annonser
 

Etiketter: , , , , , , , , , ,

12 svar till “Galileo vs Påven = Vetenskapen vs Bibeln?

  1. LarsN

    21 februari, 2012 at 09:00

    Intressant text Johannes.
    Men skulle du inte också kunna försöka göra en likadan historisk text kring konflikten mellan Vatikanen och evolutionsteorin? Om jag inte helt missminner mig så var katolska kyrkan stark motståndare till evolutionsteorin i början, men numera har både Vatikanen, den förre och den nuvarande påven officiellt erkänt evolutionsteorin som sann? Är det inte så?

     
    • Johannes Axelsson

      21 februari, 2012 at 09:03

      Bra idé! Så vitt jag vet stämmer det du säger. Kommer definitivt att skriva om det någon gång.

       
  2. Ludvig Grahn

    21 februari, 2012 at 09:29

    Johannes, du får gärna ange en källa till din version av historien. Jag blir nyfiken. För den gänse bilden är ju trots allt fortfarande att det var en konflikt mellan vetenskap och kyrkan.

     
    • Johannes Axelsson

      21 februari, 2012 at 10:29

      Håller med om att det du säger är den ”gängse bilden” i bemärkelsen ”den allmänna uppfattningen”, och det är just därför jag tar upp det. Det mesta av det jag sagt går att kontrollera med hjälp av de källor som anges på exempelvis wikipedia, men jag har även baserat mitt inlägg på denna sida på creation.com. Där finns många källhänvisningar som man kan kontrollera och värdera om man vill.

      Det finns en (kanske fler) historiker som menar att påven Urban var helt schysst men att det istället var inkvisationen som ogillade Galilei, men jag tror att han vill få det till det för att han som katolik vill visa att alla påvar varit ofelbara. Men väldigt mycket tyder på att konflikten låg just mellan Galileo och påven. Sedan kan man förstås ifrågasätta kyrkans maktutövande (t ex vad gav dem egentligen rätten att sätta folk i husarrest?) och därav säga att det var en konflikt mellan Galileo och Kyrkan. Men genom att säga att det stod mellan vetenskapen och kyrkan ignorerar man dels det faktum att kyrkan var en kraftig motor och försvarare av vetenskap och undervisning under den här tidsepoken (t ex studerade Galileo i kloster som ung), och dels att det var Aristoteles som var utgångspunkten för kritiken och inte Bibeln och den kristna tron. Det verkar dock ha uppstått en mindre konflikt i att Galileo vid något tillfälle på eget initiativ citerade Bibeln på ett sätt som kyrkan inte tyckte om – t ex att han ”gjorde en Luther” och skrev på folkets språk, men jag vet inte om det har något samband med den berömda rättegången annat än att det nog inte direkt gjorde honom populär.

       
  3. Thomas Schwartz

    21 februari, 2012 at 11:15

    Tva källor till Johannes historieskrivning. Den första för de som gärna lyssnar pa föreläsningar och den senare för de som hellre läser. Bada är presenterade/skrivna av vetenskapshistoriker.

    http://www.thegreatcourses.com/tgc/courses/course_detail.aspx?cid=1200
    http://www.amazon.co.uk/Gods-Philosophers-Medieval-Foundations-Science/dp/1848310706

    Johannes berättelse är i kortaste laget, lite väl sammanfattad. Observationer av kometer hade redan bevisat att Ptolemaios hade fel när Galileo var verksam. Fragan gällde Copernikanism eller Tycho Braheism för alla inblandade.

    Sen var det inte en slump att Paven sag sin egen idee i Simplicios mun, han och Galileo hade diskuterat saken tidigare när de var goda vänner, och av nagon oförklarlig anledning fick Galileo för sig att förnedra sin allierade i Rom genom att ta dennes argument i den okunniges mun.

    Paven var faktiskt Galileos allierade i ett tidigare skede, när nagon av Galileos kollegor som han förnedrat tidigare angav honom till Inkvisitationen. De hittade inte sa mycket, men gav honom en order att inte saga till nagon att Copernicanismen var sann. Galileo fortsatte att undervisa Copernikanism som en teori.

    Likt manga andra välkända vetenskapsmänn, som Darwin, Newton eller Einstein sa lag inte Galileos geni i att han kom med nagonting helt nytt, utan i hans förmaga att föra samman välkända sanningar pa ett nytt sätt med banbrytande följder.

     
  4. förundrad

    16 mars, 2012 at 10:41

    Vet dock inte om citatet stämmer då jag inte läst originalprotokollet.

    //kilopicowire

     
  5. förundrad

    16 mars, 2012 at 14:19

    Jo, sa han det var det i så fall tidigare. Lite mer läsning med källor:
    http://en.wikipedia.org/wiki/Galileo_affair#Bellarmine.27s_view

    //millimicrowire

     
  6. förundrad

    20 mars, 2012 at 10:33

    http://www.dn.se/kultur-noje/vatikanen-oppnar-upp-sitt-hemliga-arkiv

    Tydligen är även dokumenten kring Galileo-affären med som huvudnummer i utställningen. Kanske kan man hoppas på att de görs tillgängliga digitalt?

    //nanowire

     
    • Thomas Schwartz

      20 mars, 2012 at 11:54

      Da behöver man lära sig medeltida latin för att läsa dom..

       
  7. BjorkBloggen

    27 december, 2013 at 20:05

    Reblogga detta på Bjorkbloggen.

     

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s