RSS

Etikettarkiv: Abort

Funderar du på abort? Se den här musikvideon först!

This timeDen här musikvideon innehåller inga chockerande bilder, utan helt enkelt berättelsen om en 13 år gammal tjej som inte ville bli gravid. Hon sitter där på abortkliniken alldeles ensam och undrar om hon har fattat rätt beslut.

”Var inte orolig”, tröstar personalen. ”Det är snart över. Det kommer att gå bra. Du är så ung. Vi ser detta hela tiden.”

Samtidigt hör hon en annan röst som vädjar till henne att inte göra det.

She sat cold in a waiting room,
frightened and all alone
Watched the clock tick down,
knowing that her baby would soon be gone
Her head slung low, so embarrassed
She was 13 years old
She felt a kick inside as a reminder
of a life she couldn’t show
Then she heard a voice inside say ”Run away!
It was a mistake, but don’t throw your child away!”

Then she fell into a light sleep,
had a dream about a little girl.
There was a birthday cake and three candles
She was living in another world.
She saw the little girl become a woman,
living in a happy home
Then she was suddenly awakened
by a voice that called her name
They said, ”Don’t worry, you’ll be fine.
You’re still young, we see this all the time.”

Right then the Lord began to speak:
”You’re not taking this one! She’s Mine!
She’ll grow up and seek My name.
You’re not taking her! She’s Mine!
And you’re not taking her this time.
No, you’re not taking her this time.”

She laid flat on the table,
she asked ”Please, can I talk to someone?”
But a headstrong woman with a blank stare
said ”We’ve gotta get this done.”
Then she cried out, ”Lord, please help me!
I’ve got to get to a phone!
I need to call my mother
to help me find my baby a home!”
They said, ”Don’t worry, you’ll be fine.
You’re still young, we see this all the time.”

Right then the Lord began to speak:
”You’re not taking this one! She’s Mine!
She’ll grow up to seek My name.
You’re not taking her this time.
I decided before time began.
Her name is written in the Book.
They didn’t have the power to take her life.
They’re not taking her – she’s Mine!
You’re not taking her this time.
No, you’re not taking her this time.”

This time
No, you’re not taking her this time

Annonser
 

Etiketter:

Abort – ett kollektivt fel

Mitt förra inlägg har lett till en hel del reaktioner, både här på bloggen och i sociala medier. Men jag säger inte vad jag säger för att ”få klick”, eller för att provocera för provocerandets skull. Jag säger det för att jag känner att det måste sägas. Jag säger det för att jag betraktar det som min skyldighet gentemot de ofödda barnen, gentemot samhället som jag lever i och gentemot den Gud som har skapat oss och älskar oss oerhört mycket. Jag vill inte längre vara en som tiger och samtycker. Jag vill ta mitt ansvar. Och jag tycker abort är fruktansvärt fel.

Vi begår allihop ett kollektivt fel när vi tillåter och försvarar detta. Vi är alla vilseledda till att tycka att det är fullt normalt och till och med en ”rättighet” att döda ofödda människor. På något vis har vi blivit hjärntvättade till att tycka så. Det är därför jag säger, faktiskt vädjar i förtvivlan: Förbjud aborter! Snälla! Låt inga fler barn offras på själviskhetens altare.

Jag ville med mitt förra inlägg också förklara hur och varför jag har ändrat min uppfattning i frågan om abort. Jag ville förklara varför jag nu tycker det är så allvarligt. (Jag har nu uppdaterat inlägget och skrivit om en del av texten, för att min tanke ska vara lättare att följa.) Om jag själv hade läst mitt inlägg för några år sedan hade jag nog tyckt att det var radikalt och provokativt. Därför förstår jag att många känner så.

Jag menar verkligen inte att vara fördömande (mot någon människa). Om jag har varit fördömande så har jag ju i så fall också fördömt mig själv (”Genom att tiga har jag ju samtyckt till att detta dödande förekommer”, skrev jag i inlägget.) Jag vet att vissa känner sig anklagade av att jag har den här åsikten. Jag skriver inte alls detta för att anklaga. Jag vill följa Jesus, och Jesus anklagar ingen. Det är djävulen som är anklagaren. (Grekiskans Diabolos, varifrån ordet djävulen är hämtat, betyder just ”anklagare”.) Han anklagar hela mänskligheten för de brott som han själv har lurat oss att begå.

Jesus är istället vår frälsare – vår räddare! Han har kommit för att rädda oss undan våra brott och från deras konsekvenser. Han har kommit för att vi ska få liv – liv i överflöd! För att han ska kunna rädda oss måste vi ångra de brott vi har begått och vända om. Det är aldrig någon trevlig känsla att tänka att man har gjort fel. Men det är en helt fantastisk känsla att vända om och få förlåtelse!

”Gud sände inte sin son till världen för att döma världen utan för att världen skulle räddas genom honom.” – Johannes 3:17 (läs gärna sammanhanget)

 

Etiketter:

Låt inga fler barn offras på själviskhetens altare – Förbjud aborter!

På senare tid har jag alltmer börjat inse hur fruktansvärt fel och hemskt det är med aborter. Jag begriper inte hur jag tidigare har kunnat köpa så många av de argument som använts för att rättfärdiga dödandet av ofödda barn. Jag tänkte som många andra att ”det är en svår fråga” utan några klara och tydliga svar. Därmed förringade jag också mitt medmänskliga ansvar i denna fråga till att på sin höjd uttrycka min oro över det stora och växande antalet aborter. Jag skäms nu över att jag inte tidigare har satt mig in i frågan – att jag nog inte har velat förstå hur allvarligt det är. Jag har börjat förstå vilket fruktansvärt brott detta är mot de ofödda barnen, mot mänskligheten, och mot Gud. Genom att tiga har jag ju samtyckt till att detta dödande förekommer. Gud, förlåt mig!

Insikten har vuxit gradvis. Jag har läst lite debattartiklar och tagit del av andras funderingar. Jag har chockerats av bilder på abort-offer, berättelser om misslyckade aborter samt information om hur även en helt ”normal” abort kan gå till. Jag har chockerats av den avklädda sanningen, kan man säga. Bilderna och berättelserna har väckt mina sympatier och öppnat ögonen på mig.

Jag har under de senaste åren prövat mina tankar om abort så smått i en del diskussioner. Vad jag då har upptäckt är att argumenten för abort är oerhört svaga. De är helt inkonsekventa mot hur vi annars ser på människors värde och vad som överhuvudtaget definierar en människa. När man skalar bort alla de argument som inte är konsekventa, återstår endast ett argument. Det argumentet håller förvisso rent logiskt, men är å andra sidan väldigt hemskt och sticker i ögonen på hela vårt sätt att se på oss själva.

Argumentet som kvarstår är nämligen detta: ”Jag vill inte ha ett barn för det skulle sabotera mina framtidsplaner. Det skulle förstöra mitt liv.” (Märk väl att detta argument för abort kan komma från barnets pappa likväl som från barnets mamma.) De övriga argumenten framstår som rena svepskäl för att dölja detta verkliga skäl. Jag tror förstås inte att någon som genomför, beslutar om eller övertalar någon annan till abort är medveten om detta. Jag tror att vi godtroget accepterar de övriga argument som har presenterats för oss, till försvar för denna handling. Det har jag själv gjort. Nu ser jag det med andra ögon.

Det som fick mig att verkligen tänka om och betrakta denna abortfrämjande kultur som högst allvarlig, var när jag funderade vidare kring detta egentliga bakomliggande skäl till att aborter genomförs. Det som slår en är ju att det är ett själviskt skäl! Man tycker att ett barn skulle förstöra ens eget liv. Då förstör man istället ett oskyldigt barns liv till förmån för sina egna själviska ambitioner. Bildligt sett skulle det kunna uttryckas så här: Barn offras på själviskhetens altare!

Jag förstår att det är en hemsk och stötande tanke. Men det är faktiskt ännu hemskare än så. (Läs inte vidare om du inte känner dig redo för det.) Om vi sätter in det hela i ett historiskt perspektiv, och jämför vår kultur med kulturer där man agerade och resonerade på liknande sätt, då kanske vi närmar oss kärnan i hur allvarligt detta är:

Molok

I Kanaans land* för omkring tre tusen år sedan offrades spädbarn till avgudar som t ex Molok. Prästerna la barnen i de glödgade händerna på statyer av dessa avgudar så att de stektes, medan föräldrarna bad till avguden om framgång. Offerceremonin ackompanjerades av sång och musik för att de inte skulle behöva höra sina barns skrik då de torterades. Därefter föll barnen ner i elden och dog. Varför gjorde man så? Det var förstås i grund och botten av helt själviska skäl. Men hur kunde de ändå göra så med sina egna barn?

Vi människor brukar sällan vara onda medvetet. Vi vill se oss själva som goda människor. När vi gör saker som egentligen är onda har vi alltid något argument som rättfärdigar det. Säkerligen tyckte man då, för flera tusen år sedan, att det var helt normalt och självklart att utföra dessa offer. Men tänk på att många av oss idag på motsvarande sätt tycker det är helt normalt och självklart att få utföra aborter.

Tänk så sjukt det kan bli när vi människor – med våra begränsade perspektiv – på egen hand (”humanism”) fattar beslut om vad som är moraliskt! Vi behöver verkligen moralisk vägledning – uppifrån!

Gud, förlåt oss för våra fruktansvärda brott!

 

* Kanaans land var det land som israeliterna intog. De fick i uppdrag av Gud att driva ut landets invånare för att sätta stopp för avskyvärda seder såsom dessa. Ironiskt nog har Bibelns Gud många gånger anklagats (av anti-teister och ”humanister”) för folkmord på grund av israeliternas erövring. Då förbiser man det fruktansvärt folkmord erövringen faktiskt syftade till att sätta stopp för. Man har också anklagat Bibelns Gud för att vara emot ”religionsfrihet” på grund av det starka fördömandet av offer till avguden Molok. ”Du får inte överlämna något av dina barn till Molok … [den] som ger något av sina barn till Molok skall straffas med döden” – 3 Mos 18:2120:1-5.

En sida som jag verkligen kan rekommendera för dig som ännu inte har upptäckt hur fruktansvärt fel det är med aborter, eller för dig som helt enkelt vill utrusta dig med bra svar på de argument som oftast används för att försvara abort (se Frågor och Svar):

www.abortnej.se

 

Etiketter:

Intervju med en skapelsetroende läkare

Jag fortsätter på gårdagens tema. Den här gången blir det en intervju med SM som är färdig läkare med anställning i Sverige.

Hur länge har du varit skapelsetroende? Har du alltid trott så? Har det varit stunder då du tvivlat?

Jag har alltid varit skapelsetroende. Det är något jag växt upp med, och som ifrågasatts redan från tidig skolålder och framåt. Om jag tänker efter kan jag inte komma ihåg att jag någon gång skulle ha tvivlat, utan ifrågasättanden och kritik har inspirerat mig att lära mig mer. Det i sin tur har lett till en allt starkare övertygelse.

När du gick läkarutbildningen, visste dina kurskamrater och lärare om att du var skapelsetroende, och hur reagerade de i så fall på det?

Många av mina kurskamrater visste om det, och även en del lärare. Vissa reagerade med nyfikenhet, andra blev förvånade eller provocerade. Det gav upphov till en del intressanta diskussioner, och jag har fått många tillfällen att reflektera över mina åsikter. Read the rest of this entry »

 

Etiketter: ,