RSS

Kategoriarkiv: Storskalig evolution – finns bevis?

Föreläsning om vetenskapliga argument mot evolutionsteorin

De föreläsningar jag höll i fredags kan nu ses via AdventistPlay:

Evolutionsteorin – ett korthus byggt på sand – del 1
Evolutionsteorin – ett korthus byggt på sand – del 2

Man kan även se min vän Björn Books föreläsningar om apologetik:

Apologetik – del 1
Apologetik – del 2

Björn undervisar på Bibellinjen på Ekebyholmsskolan.

Innehållsförteckning

 

Länkar till inlägg som handlar om några av de saker som jag tar upp i föreläsningarna:

Big Bang behöver skrivas om – säger fysiker
Inga gamla supernovor i vår galax
Forskare förundras: ”Solen och planeterna är konstruerade på olika sätt”
Guld – hur kan det finnas uppe vid jordytan?
Om Månen är flera miljarder år gammal, varför är den så blöt?
Om Månen är flera miljarder år gammal, varför är den inte längre bort?
Den svåra konsten att få aminosyror att uppstå helt utan påverkan av någon intelligens
Sagan om ursoppan
Problemen som strör salt i såren på kemisk evolution
Robotar kan byggas av robotar – men vem byggde de första robotarna?
Och hela den här fabriken blev till av en slump?
Känslan när man står med ena foten i båten och andra foten på bryggan – och båten glider iväg!
Cellens evolution har om möjligt blivit ännu omöjligare
Se mig i ögonen och säg att det inte finns någon intelligens bakom den här maskinen
Biologins stora utmaning – enligt chefredaktören för Science
Den kambriska explosionen blev just ännu mer explosiv
Kan brist på evolution användas som bevis för evolution?
Gitarrfisken rockar loss till samma ackord efter miljoner år
Bläckfiskar sorterade sina skal när de dog?
Sjöliljestjälkar i mjuk ”bergvägg”
Trilobiter sopsorterade sig själva?
Sköldpaddor begravda mitt under parningen
Omkastat berg
Märkliga geologiska böjelser
”Segosaurus strex” – dinosauriefossil innehåller mjuk vävnad
En halv miljon år gamla spjutspetsar?
Diamanten: den skapelsetroendes bästa vän
Reptilens guide till att bli en fågel – 20 enkla steg
Uppfinnaren berättar: Hur man bygger en Giraff
Pelikanfossil förvånar forskare
Evolutionsteorin – ett korthus byggt på sand
Har man någonsin sett en stjärna födas?

 

Evolutionens misslyckade förutsägelser

Delar detta videoklipp från creation.com. Översättning följer nedan.

 

Vad har möss och bananflugor gemensamt? Inte särskilt mycket om man ser till det yttre – det är i alla vad man skulle tro. Men genetiker har upptäckt att vissa av deras gener är praktiskt taget identiska. Upptäckter som denna basuneras ofta ut som bevis för evolutionen eftersom dessa liknande gener sägs visa att möss och bananflugor är släkt.

Men evolutionsforskare förutsåg inte detta. Sean Caroll, professor i genetik, erkände att ”Ingen biolog hade ens den blekaste aning om att det skulle kunna finnas sådana likheter mellan gener från så olika djur.”

Enligt evolutionisterna delade möss och bananflugor senast en gemensam förfader för över 600 miljoner år sedan. Därför borde alla gemensamma gener ha förvrängts till oigenkännlighet av nästan oräkneliga generationer av mutationer.

Olika djur har liknande gener – inte för att de är släkt utan för att de hade en gemensam designer som använde liknande ritningar för att bygga djurriket. Och det var inte heller särskilt länge sedan.

 

Nu konverterar jag till evolutionsläran

Jag har funderat en hel del den senaste tiden och kommit fram till att det är dags för mig att byta läger. Jag inser nu att jag har varit orättvis mot evolutionsläran och kraftigt överdrivit dess problem. Det är inte schysst av skapelsetroende att ständigt gå till attack mot evolutionsläran. Även om man kan tycka att en vetenskaplig teori borde stå pall för och till och med må bra av att ifrågasättas, så måste man visa respekt och se upp så man inte trampar seriösa forskare på fötterna. Alltså var det dumt av mig att skriva inlägg som den om att Evolutionsteorin är som ett korthus byggt på sand. Jag har funderat på att radera sådana inlägg, men bestämde mig för att låta dem stå kvar som exempel på hur orättvisa skapelsetroende är mot evolutionsläran.

Det är faktiskt inte så konstigt att det saknas fossila bevis på utveckling mellan djurgrupperna. En sådan utveckling måste nämligen ha gått väldigt snabbt för att fungera. Till exempel måste de avgörande stegen i fåglarnas utveckling ha skett på en enda generation (en dinosaurie lägger fågelägg). Därför är det inte konstigt att det saknas fossila bevis för detta.

Dessutom är det svårt för fossil att bildas. Ibland kan det visserligen gå fort, men bara under optimala förhållanden som till exempel vid massiva störtfloder. Men om alla världens fossil (otroliga mängder) skulle ha blivit till på det sättet, skulle det krävas en översvämning av bibliska proportioner. Eftersom de geologer som tror på en sådan översvämning är i minoritet så kan det inte ha ägt rum. Att det finns omkring 270 andra dokumenterade versioner av flodberättelsen från olika folkslag spridda över hela världen må vara imponerande och stämma väl överens med Bibeln, men det bevisar inget. Alltså måste alla sedimentlager ha bildats långsamt, och inte på det sätt som demonstreras i detta experiment.

Till dem som fortfarande envisas med att vara skapelsetroende får jag vara ärlig och medge att ovanstående argumentation har vissa brister. Men det gör inget. För även om det inte går att bevisa evolutionen just med hjälp av fossil så finns det gott om bevis på annat håll. Till exempel vet vi att den bibliska tidsskalan inte kan stämma, eftersom det finns radiometriska dateringsmetoder som säger att fossilen är många miljoner år gamla. Det är förhållandevis få som verkligen är insatta i hur det fungerar, men vi måste lita på att experterna har koll och att de skulle säga till om det var något som inte stämde. De har faktiskt medgett att deras dateringarna vore rena gissningar om det inte vore för indexfossilen, som visar hur gammalt ett fossil bör vara baserat på vad det är för sorts fossil.

Istället för att vara negativ och haka upp sig på att detta är ett cirkelbevis, bör man ge geologerna en stor eloge för att de är ärliga nog att medge detta. Det visar att de har koll på läget och att de är att lita på. Att de lyssnar på vad paleontologerna säger och anpassar sina dateringar efter det är dessutom ett gott exempel på hur olika vetenskapsgrenar kan samarbeta i att helt oberoende av varandra komma fram till att evolutionen har ägt rum.

Att material med känd ålder har daterats helt fel är heller inget att bekymra sig för. Det är väldigt vanligt och det finns mängder av tänkbara förklaringar till det. Faktiskt händer det rätt ofta att fossil dateras in i framtiden. Eftersom feldateringar är så pass vanliga är det heller inget att göra så stor sak av. Sådana problem är vardagsmat för geologer.

Det är precis som med fenomenet konvergent evolution. Eftersom det är så vanligt och dokumenterat att organismer från helt olika grupper uppvisar slående likheter med varandra, är det heller inget för evolutionsbiologerna att låta sig besväras av. Istället för att se det som ett problem kan vi betrakta det som ett exempel på hur bra evolutionen fungerar. För det måste ju vara evolution – genom mutationer och naturligt urval – som är förklaringen till att djuren har anpassats på liknande sätt till sina miljöer.

Problemet med att mutationer bara skadar befintlig information och inte visar sig tillföra någon ny, är inte heller något att bekymra sig för. Det är säkert bara en tidsfråga innan vi upptäcker något exempel på det. Tills dess är det dock klokast att minimera effekterna av de skapelsetroendes destruktiva attacker genom att omdefiniera begreppet information, så att folk blir osäkra på om informationen i DNA är av samma slag som andra bygginstruktioner, ritningar och koder. DNA är det bästa beviset vi har för evolutionen så det vore mycket olyckligt om folk började uppfatta den genetiska koden som designad. För att citera Francis Krick, en av DNA-molekylens upptäckare:

”Biologer måste ständigt komma ihåg att det de ser inte är designat, utan snarare utvecklat.”

Detta är något som blir viktigare och viktigare att påminna sig om ju mer man lär sig om hur cellerna fungerar. Som Richard Dawkins sa:

”Biologi är läran om komplicerade saker som ger intryck av att ha blivit designade för ett syfte.”

Man kan inte nog understryka hur viktigt det är att ha detta i åtanke när man studerar biologi (t ex geockoödlans fötter), för det är annars så lätt att man halkar dit och börjar tro på intelligent design. För den som börjar få tankar åt det hållet vill jag framför allt avråda starkt från att studera det som numera är att betrakta som förbjudet område: Cellens evolution.

Att angripa evolutionsteorin genom att påpeka orimligheterna i uppkomsten av den första cellen är verkligen inte schysst, eftersom detta inte längre ingår i definitionen av evolutionsteorin. Det togs faktiskt bort just för att Darwins teori inte går att applicera på icke-självreplikerande molekyler, och för att det blir allt svårare och svårare att förklara hur det skulle ha gått till. Det är fult att sparka på den som ligger! Även om forskningsområdet abiogenesis inte har nått någon framgång sedan Miller-Urey-experimentet (som kanske egentligen inte var en framgång), finns det faktiskt många nya spännande idéer om hur livet kan ha uppkommit. Tänk om det har förts hit från rymden! Det kanske inte direkt löser problemen med livets uppkomst, men det känns i alla fall bättre att flytta bort det till en annan planet långt långt borta.

Kom ihåg att frågan forskarna söker svar på inte är om livet har uppkommit och utvecklats, utan istället hur livet har uppkommit och utvecklats. Som man frågar får man svar, så därför måste vi se till att vi ställer rätt fråga. Om vi tillåter att fråga oss ”om” kan det hända att folk börjar tvivla på riktigheten i evolutionsläran och till slut halkar dit och blir skapelsetroende, och det vore mycket skadligt för samhället om folk började tro så. Vi skulle få färre ingenjörer som kan lösa tekniska problem. Även om teknik och elektronik inte har något med evolutionsteorin att göra så sägs det att ett ifrågasättande av evolutionsläran kan leda till att folk i allmänhet får svårare att förstå vetenskap, även om det sker utifrån vetenskapliga argument och även om naturvetenskapen grundades av skapelsetroende.

Även om det finns faror med att folk betraktar sig själva som djur som bara följer sina instinkter och som kanske till och med tror att de kan bygga sin moral på evolutionsläran (vissa betraktar sig själva som genetiskt programmerade till otrohet eller anser att meningen med livet är att föra sina gener vidare och konkurrera ut lägre stående varelser), så är det helt klart värt risken att oproblematiserat presentera evolutionsläran som en bevisad sanning i alla landets skolor – i sanningens namn!

På samma vis är det med alla de andra problemen med evolutionsläran. Jag hinner inte nämna dem alla, men de är alla lika överdrivna. För att skydda evolutionsläran är det viktigt att vi tystar ner dessa motargument mot evolutionen innan den obildade massan börjar tro att det faktiskt ligger något i kritiken. Ingen får sparka på evolutionsläran! Att tysta ner skapelsetroende kommer därför att bli mitt främsta och viktigaste uppdrag som nybliven evolutionist.

 

 

April, april 😉

 

Etiketter:

Har mullvadar utvecklats TRE gånger? … eller har Gud skapat dem så för att reta evolutionsbiologer? ;)

Här kommer de rätta svaren på Evo-lattjo-lajban-lådan-frågorna om däggdjur. Det vill säga, om man med ”rätt” svar menar det svar som stämmer överens med de evolutionstroendes utvecklingsträd. Om du inte har sett frågorna vill jag tipsa dig att först kolla in dem innan du läser vidare i detta inlägg. Det blir mycket intressantare än att bara läsa svaren. Till fråga 1.

*Spoilervarning*

Read the rest of this entry »

 

Etiketter:

Evolution, murmeldjur, och jakten på den lättast möjliga av de omöjliga förklaringarna

Här kommer de rätta svaren på Evo-lattjo-lajban-lådan-frågorna om däggdjur. Det vill säga, om man med ”rätt” svar menar det svar som stämmer överens med de evolutionstroendes utvecklingsträd. Om du inte har sett frågorna vill jag tipsa dig att först kolla in dem innan du läser vidare i detta inlägg. Det blir mycket intressantare än att bara läsa svaren. Till fråga 1.

*Spoilervarning*

Read the rest of this entry »

 

Etiketter: ,

Har flygekorrar utvecklats TVÅ gånger? … eller är det rätta svaret NOLL gånger?

Här kommer de rätta svaren på Evo-lattjo-lajban-lådan-frågorna om däggdjur. Det vill säga, om man med ”rätt” svar menar det svar som stämmer överens med de evolutionstroendes utvecklingsträd. Om du inte har sett frågorna vill jag tipsa dig att först kolla in dem innan du läser vidare i detta inlägg. Det blir mycket intressantare än att bara läsa svaren. Till fråga 1.

*Spoilervarning*

Read the rest of this entry »

 

Etiketter:

Evolutionisterna bevisar det igen: Ju mindre data desto mer utrymme för fantasi

Caudipteryx2mmartyniuk

En konstnärs tolkning av en annan ”maniraptor” kallad Caudipteryx zoui.

I södra England har man funnit något man menar kan vara ”den minsta dinosaurie som någonsin upptäckts”. Det sägs att den var en 16-40 cm lång maniraptor som ”uppenbarligen var allätare, åtminstone delvis täckt av fjärdar” samt att den ”gick på två ben”. Enligt forskarna hade den sannolikt ”kort svans, lång hals och klor på ‘frambenen'”, vägde nära 200 gram och var troligtvis en nära släkting till fåglarna.

Vad är det då man har hittat? Varifrån har forskarna fått alla denna information om både utseende och matvanor hos detta djur? Har man hittat något fossilt maginnehåll? Nej. Har man hittat fjädrar? Nej. Av beskrivningen att döma får man kanske intrycket att de åtminstone funnit ett någorlunda komplett skelett, men inte heller det stämmer. Så, vad är det då man har hittat?

En halskota. En ensam liten (7 mm lång) halskota (se bilder här). Enligt forskarna själva är halskotan ”nästan komplett” och har slipats av vatten. Trots att fossilet är lite skadat är de ändå säkra på att den kommer från en liten men fullvuxen theropod (en underordning av dinosaurier), eftersom det finns likheter med andra mer kompletta fossil. (Dessa andra fossil har i sin tur tolkats utifrån andra evolutionistiska antaganden.)

Än en gång ser vi alltså prov på hur forskare inom det här fältet drar ganska många slutsatser trots att det finns så lite data att gå efter. Det påminner om fallet med nebraskamannen, vars utseende och livsstil ‘rekonstruerades’ baserat på en enda tand, som senare visade sig ha tillhört en gris. Man ville så gärna hitta en ‘länk’ i människans evolution. Man såg helt enkelt vad man ville se. Personligen tror jag det vore bra om forskarna tog lärdom av sådana misstag så att de inte låter sitt omdöme påveras av vad de hoppas finna. Om de vill kan de ju också ta intryck av (den förvisso fiktiva) mästerdetektiven Sherlock Holmes (från A study in scarlet):

”No data yet,” he answered. ”It is a capital mistake to theorize before you have all the evidence. It biases the judgment.”

Källor:
Archeologists [sic] find what might be the smallest Mesozoic dinosaur (Phys.org)
A tiny maniraptoran dinosaur in the Lower Cretaceous Hastings Group: Evidence from a new vertebrate-bearing locality in south-east England (forskningsartikel)

 
 

Etiketter:

Ännu en ”felande länk” som failar

Detta inlägg är baserat på Dr Don Battens artikel Another major missing ”link” fails i senaste numret av Creation Magazine.

Djurgruppen Pinnipedia består av sälar, sjölejon och valrossar. I 150 år har evolutionisterna letat efter evolutionära förfäder till dessa. Man vill finna ett landlevnade däggdjur som var på väg ner i vattnet igen. Sökandet har varit utan framgång. Under årens lopp fann man visserligen över 15 000 fossil från denna grupp, men inte ett enda fossil av något landlevande djur som var på väg att utvecklas till säl, sjölejon eller valross.

De ”äldsta” fossilen (enligt evolutionisternas dateringar) från denna djurgrupp kallade man Enaliarctos. De såg ut som nutida sjölejon, men eftersom de enligt evolutionisternas tänk var äldst bör de enligt samma tänk ha varit något annorlunda och de bör ha varit förfäder åtminstone till delar av djurgruppen Pinnipedia. Länge var detta det bästa man hade att komma med. [Detta kan jämföras med hur man fantiserade om ”den äldsta pelikanen” innan man hittade ett mer fullständigt fossil som ansågs ännu äldre och väldigt lik nutida pelikaner. Se Pelikanfossil förvånar forskare. Ju mindre fullständiga fossil desto större utrymme för fantasifulla berättelser om hur djuret såg ut och levde.]

Till slut hittade man ändå ett fossil som man hävdade var en ”länk” mellan landlevande däggdjur och djurgruppen Pinnipedia. Man kallade den Puijila darwini. Släktnamnet fick den efter inuiternas ord för säl och artnamnet syftar förstås på Charles Darwin. Det finns endast ett fossilt exemplar men den väckte stor uppmärksamhet. I den högt ansedda tidningen Nature lyftes den fram som ”en morfologisk länk i evolutionen av Pinnipedia”. Richard Dawkins lovordade den i sin bok The Greatest Show on Earth (på svenska: Så gick det till) som gavs ut kort därefter:

Puijila neatly straddles the gap between land and water in the ancestry of pinnipeds. It is yet another delightful addition to our growing list of ‘links’ that are no longer missing.”

Dawkins är känd för sitt kampanjande mot skapelsetro, och här tar han alltså i så att han spricker genom att framställa Puijila som ”ännu ett förtjusande tillägg till vår växande lista över ‘länkar’ som inte längre felar”.

Puijila BW

Så här tänker man sig att sälarnas förfader såg ut.

Ett allvarligt misstag

Författarna till artikeln i Nature har dock gjort bort sig rejält i sin tolkning av fossilet, vilket avslöjas av Dr Carl Werner i andra utgåvan av Evolution the Grand Experiment. Fossilet Puijila är slående likt en nutida utter – särskilt av arten Lontra canadensis. Dr Werner påpekar att Puijila inte ens har något av de anatomiska drag som krävs för att klassas som ”pinniped”. Att ändå kalla den för det är lika ologiskt som att kalla flodhästar för ”valar” bara för att man tror att valar utvecklades från flodhästar, vilket en del vetenskapsmän tror.

Artikelförfattarna menar att även om Puijilas skelett i övrigt var lik den nutida uttern Lontra canadensis så var i alla fall dess kranium annorlunda. Men där kommer de faktiskt med direkt felaktiga påståenden om fossilet. De hävdar att den hade lika stora ögonhålor och samma sorts tänder som en ”pinniped”. Men det framgår tydligt av fossilet att Puijila hade mindre ögonhålor som en utter. Den hade dessutom två sorters kindtänder: främre och bakre (premolarer och molarer) och de är formade som på en utter. Djur inom gruppen Pinnipedia har bara en sorts kindtänder (formen varierar från art till art).

Det finns fler saker som gör det väldigt tydligt att Puijila darwini i själva verket var en vanlig utter. Personligen har jag svårt att förstå hur paleontologerna kunde komma fram till att det var något annat. Kanske förblindades de av sin längtan att finna en ”felande länk” för att bevisa evolutionen. Det misstaget är de i så fall inte ensamma om, för det har hänt många gånger genom åren.

Lutracanadensisskull

Skallen hos den nutida uttern Lutra Canadensis. Lägg märke till ögonhålans form och storlek, de två sorternas kindtänder och skallens form i övrigt. Jämför med kraniet hos Puijila darwini i artikeln som publicerades i Nature (Fig 3).

Leopard Seal skull 1844

Skallen hos en leopardsäl (Hydrurga leptonyx). Lägg märke till ögonhålans form och storlek, och att det bara finns en sorts kindtänder. Och då har jag ändå valt den bild som jag tyckte var mest lik uttern, jag hade till exempel kunnat välja rossälen (Ommatophoca rossii) där skillnaderna är ännu mer framträdande.

 

Etiketter:

Biologerna trodde inte sina ögon när de såg dykarbaggarnas

”Det var mitt första forskningsprojekt, och jag trodde seriöst att jag hade gjort ett misstag, och då gjorde vi ytterligare forskning för att försöka döda hypotesen”, sa Annette Stowasser från University of Cincinnati.

Eftersom forskarna så starkt ifrågasatte och prövade upptäckten kan vi nu känna oss extra trygga i att den stämmer. Det man har funnit är ett djur som har bifokala linser. Bästa sättet att förstå vad som menas med det är att betrakta bilden på glasögonen här till höger. Som ni ser är det två linser i ett, och det används för att kunna fokusera (se skarpt) på båda nära och långt håll.

Nu har man alltså hittat ett djur som har sådana linser i sina ögon. De funkar mycket bättre än de linser som hittills tillverkats av människor. (Man hoppas nu kunna dra lärdom av denna smarta design.) Inte nog med det. Djuret har två separata näthinnor som sitter och fångar upp ljuset på olika djup inne i ögat. De är placerade på ett sätt som gör att de kan se fokuserat både på nära håll och långt håll samtidigt – med samma öga!

I bilden nedan ser vi djuret i fråga. Det är ett slags dykarbagge som på engelska är känd som ”sunburst diving beatle” (Thermonecuts marmoratus). Vuxna dykarbaggar har inte dessa speciella ögon – de finns bara i larvstadiet.

Sunburst Diving Beetle 049

Dytiscidae larva

Larv (blivande bagge) från en annan art inom familjen dykare (Dysticidae).

”Så vitt vi vet är detta det första beviset på sanna bifokala linser i det kvarvarande djurriket”, säger forskarna till tidningen Current Biology. Kvarvarande? Vadå kvarvarade? Jo, de syftar på att man sedan tidigare har upptäckt ett djur med bifokala linser, men inte i något nu levande djur utan i fossil som enligt evolutionisternas dateringar är över 450 miljoner år gamla. Det är hos trilobiter, som antas vara utdöda eftersom de bara har påträffats som fossil. Huruvida man kommer att finna levande trilobiter vet jag förstås inte, men en sak tycker jag är särskilt intressant: Att något så komplext som bifokala linser skulle ha dykt upp så tidigt under evolutionen.

Trilobiter har lyfts fram som exempel på primitiva djur som levde tidigt i livets utveckling. Vad vi ser är dock att livet aldrig riktigt har varit ”primitivt”. Allt dyker upp komplext och färdigt utan enklare föregångare. (Se till exempel ännu ”äldre” djur med färdiga moderna nervsystem.)

Trilobitexperten Riccardo Levi-Setti (evolutionist) skrev så här om trilobiternas ögon: ”Trilobiter har löst ett mycket elegant fysikaliskt problem och kände uppenbarligen till Fermats princip, Abbes sinuslag, Snells lag om refraktion och optiken bakom dubbelbrytande kristaller…”

Jag tror förstås att varken trilobiter eller dykarbaggar är insatta i optikens lagar. Jag tror inte heller att slumpmässiga mutationer och naturligt urval kan tänka och förstå sådana lagar. Jag tror inte att de har förmåga att skapa något så komplext – eller att skapa något överhuvudtaget. Jag tror istället att Han som har skapat trilobiters, dykarbaggars och människors ögon, är densamme som har skapat själva ljuset och naturlagarna. Skaparen visste förstås precis vad han gjorde.

Källor:
Bug with bifocals baffles biologists (nyhetssida)
Biological bifocal lenses with image separation (forskningsartikel)
Image formation by bifocal lenses in a trilobite eye? (annan forskningsartikeln om bifokala linser hos trilobiter)

 

Etiketter: , ,

Hur fungerar (inte) evolution?

I detta inlägg försöker jag belysa några problem kring hur evolution är tänkt att fungera. Jag svarar samtidigt på Anders Åberg kommentar (blå text) till mitt föregående inlägg (Pelikanfossil förvånar forskare), i vilket jag ger exempel på ännu ett levande fossil – dvs fossil som är slående lika nu levande arter trots att det påstås ha gått många miljoner år sedan de begravdes.

Alla dessa, enligt Johannes så lustiga ”hur ofta” tillfällen är ju i själva verket sällsyntheter och nästan alla gamla fossil vi finner ser väldigt annorlunda ut än dagens arter.

Sällsyntheter? Nåja, vi får väl se hur länge du ids klamra dig fast vid den tesen. 😉 Det finns nämligen många fler exempel. För den som inte kan vänta rekommenderar jag boken Living Fossils—Evolution: The Grand Experiment Vol-2. Jag har den inte själv (än) men jag har haft förmånen att bläddra i ett exemplar. 276 sidor med 700 fina bilder på (och om) levande fossil – kan beställas här.

Dom överlevare som finns och dom likheter som finns, bekräftar det gemensamma ursprunget och även evolutionsteorin, som säger att det måste till ett naturligt urval för att arter skall förändras.

Ja och nej. Likheterna mellan fossilen och de nu levande djuren bekräftar förstås ett gemensamt ursprung. Dagens pelikaner är definitivt släkt med de pelikaner som begravdes i Floden. Men det där med att det bekräftar evolution får du allt ta och förklara lite närmare. Hur kan brist på evolution användas som bevis för evolution?

I dom fall man kan se att liknande miljöer funnits under lång tid, är det därför sannolikt att arterna där inte förändrats lika mycket.

Hur kan du bekräfta att en organism har levt i en oförändrad miljö under flera miljoner år? Det är i stort sett omöjligt att undersöka det påståendet, så den hypotesen är och förblir faktiskt bara en bortförklaring som aldrig kan styrkas med belägg. Att hävda avsaknad av förändring som ett bevis på oförändrade miljöer är – som du säkert inser – ett cirkelresonemang.

Man kan också se i fossillagren att liknande egenskaper utvecklats flera gånger på olika ställen, när liknande förhållanden uppstått.

Det du beskriver brukar kallas konvergent evolution. Det är ännu en förklaring som evolutionister tar till när observationerna inte stämmer överens med förväntningarna. Man väntade sig till en början att kunna spåra varje organs utveckling längs en och samma väg som grenade upp sig – alltså att varje organ bara utvecklats en gång. Men utvecklingsträdet blev så spretigt att man till slut blev man tvungen att postulera detta med konvergent evolution: Att samma organ har utvecklas parallellt flera gånger i olika djurgrupper. Till exempel säger man så om ögat och flygförmågan – för att inte tala om alla de pungdjur som är ”paralleller” till moderkaksdjur, vars påfallande lika egenskaper alltså antas ha utvecklats parallellt. (”Pungspetsekorren” är ett av många exempel på det.) Men om detta verkligen är sant medför det att evolution har ännu lättare för att inträffa. Och då kan man ännu mer fråga sig varför vi aldrig ser den hända. Om vi kunde se det hända hade vi ju kunnat studera och dokumentera processen, och då hade man ju kunnat kalla det för riktig vetenskap. Men nu är ju denna utveckling alldeles för långsam för att studeras, till evolutionisternas förtret … eller kanske är det bara skönt att kunna gömma sig bakom denna avsaknad av bevis. 😉

Miljöns skulpturerande på arterna är mycket tydlig och återigen förvånas jag över hur man kan komma på den korkade iden, att det som vi så tydligt kan se formar om arterna och som även kreationisterna kan se, men kallar biologisk variation, inte godtas som den motor i evolutionen den alldeles uppenbart är.

Det beror på att vi talar om två helt olika saker som inte går att jämföra. Enligt oss skapelsetroende kan denna variation ske väldigt snabbt eftersom det genetiska materialet redan finns på plats – det är förprogrammerat och förberett på snabb anpassning till nya miljöer!

Enligt evolutionsteorin får det däremot inte finnas en massa intelligent designat material i våra gener. (Huvva så hemskt!) Därför måste det istället till en väldig massa mutationer som kan göra att nya användbara organ på sikt växer fram. Om vi för sakens skull antar att denna process vore möjlig – att inte det naturliga urvalet skulle sortera bort generna som kodar för saker innan de är fullt användbara – så antar jag att vi i alla fall kan vara överens om en sak: Det måste vara en mycket långsam process. För att skapa illusionen av att det osannolika hinner inträffa har man därför dragit till med ofattbart långa tidsåldrar.

I själva verket är denna process så långsam att den inte bara står still utan till och med kör i 300 km/h BAKLÄNGES! Det är nämligen så att mutationer till mycket kraftigt övervägande del är skadliga. Med tanke på alla dessa skadliga mutationer gör faktiskt dessa långa tidsåldrar att evolutionen ter sig om möjligt ännu mer omöjlig.

 

Pelikanfossil förvånar forskare

Pelikan Walvis BayEtt fossil som enligt den evolutionära tidsskalan är 30 miljoner år gammalt har skjutit pelikanens evolution bakåt i tiden.

(Lustigt hur ofta det händer att nya fossila fynd gör att den evolutionära tidsskalan måste komprimeras, så att det knappt finns någon tid kvar för djuren att utvecklas. Se t ex här och här.)

Fossilet är väldigt välbevarat med många synliga detaljer. ”Jag förvånades av hur komplett och välbevarat det här fossilet är,” säger Dr Antoine Louchart vid universitetet i Lyon (Frankrike).

(Lustigt hur ofta det händer att evolutionstroende forskare förvånas över att finna välbevarade och detaljerade fossil. Skapelsetroende blir förstås inte alls förvånade eftersom det passar bra i scenariot om en världsvid översvämning, där många organismer begravdes hastigt under förhållanden som gjorde att även detaljer kunde bevaras.)

Inte nog med det. Det finns mer som förvånar: ”Den är så lik moderna pelikaner, trots sina 30 miljoner år,” säger Dr Louchart.

(Lustigt hur ofta det händer att fossil liknar nu levande organismer, trots att det sägs ha gått många miljoner år. Det är ett så vanligt fenomen att det har fått ett namn: ”Evolutionär stasis” – ett självmotsägande begrepp som jag har skrivit mer om här. Det finns fler exempel på evolutionär stasis här. Evolutionstroende forskarna måste vid sådana upptäckter hitta på förklaringar till varför de knappt ändrats under så lång tid. Skapelsetroende får istället se sina förväntningar slå in. Det är ju inte så konstigt om de nästan ser likadana ut eftersom det bara har gått några tusen år sedan dessa fossil begravdes.)

Dr Louchart fortsätter: ”Morfologiskt är den påfallande snarlik de sju levande pelikanarterna, men dess proportioner skiljer sig en aning från dem alla, så den utgör förmodligen en utdöd art.”

(Att det finns variation i storlekar ligger helt inom ramarna för biologisk variation – vilket skapelsetroende tror mer på än vad evolutionstroende gör, eftersom vi förväntar oss en förprogrammerad möjlighet till variation medan de evolutionstroende måste förklara hur det hela med slumpmässiga mutationer och naturligt urval.)

En av förklaringarna som forskarna föreslår till varför det skett så liten förändring både hos pelikanen och hos andra fåglar under alla dessa miljoner år, är att även små förändringar i skelettet skulle försämra flygförmågan.

(Om flygförmågan är så känslig för förändring, hur skulle den överhuvudtaget ha kunnat utvecklas? Varje mellanform – för vilka det förresten saknas fossila bevis – måste ju ha varit fullt funktionsduglig för att kunna ha en evolutionär fördel. Med tanke på hur snabbt det sker skadliga mutationer är det också underligt att dessa fåglar inte hunnit förlorat flygförmågan under alla dessa miljoner år.)

Tidigare var den äldsta pelikanen ett inkomplett fossil som man kallade Miopelecanus gracilis. När man nu hittat ett som var ännu äldre, ännu mer komplett och dessutom väldigt likt moderna pelikaner har man omvärderat miopelecanus-fossilet. Man lutar nu ännu starkare åt att byta dess namn till alternativet Pelecanes gracilis, alltså i samma släkte som de nu levande pelikanerna. Även det nya fossilet klassificeras då i samma släkte.

(Lustigt hur ofta man får se denna uppvisning: Ju mindre komplett ett fossil är, desto mer utrymme finns det för de evolutionstroendes fantasier. Till exempel kan det beskrivas som en utdöd mellanform som var  rätt olik de nu levande arterna. När man sedan hittar ett välbevarat exemplar – som i vissa fall till och med är äldre – finns det inte längre så mycket utrymme för fantasin. Då tvingas man också acceptera att fossila föregångare saknas. Ett tydligt mönster inom paleontologin! Att man nu har bestämt sig för att klassificera dessa pelikanfossil med de nu levande pelikanerna säger verkligen något om hur otroligt moderna de är till utseendet. Inte ens den här eller den här fick ju samma släktnamn som sina nu levande ättlingar – trots att de är så lika.)

Källor:
Oldest prehistoric pelican also had big beak (BBC – nyhetssida)
The earliest known pelican reveals 30 million years of evolutionary stasis in beak morphology
(Journal of Ornithology – artikel)

 
 

Etiketter: ,

Kan brist på evolution användas som bevis för evolution?

Vad är skillnaden mellan en Penaeus och en Antrimpos?

Omkring 150 miljoner år, sägs det. Annars är det inte mycket som skiljer dem åt. Penaues är ett av många exempel på ett ”levande fossil”. Så brukar man kalla nu levande organismer som är mycket lika fossila föregångare.

Penaeus monodon – Foto: Epipelagic (Wiki)

Antrimpos speciosus – Foto: Ghedoghedo (Wiki)

Det är förstås underligt att dessa årmiljoner av evolution har åstadkommit så liten förändring – eller ska man säga att evolutionen har stått stilla? Det brukar även kallas ”evolutionär stasis”. Vad vi än väljer att kalla detta mycket vanliga fenomen så resulterar det i en självmotsägelse, för enligt alla definitioner av begreppet evolution så innebär det någon typ av förändring. Men här har vi alltså att göra med en förändringsprocess som inte har medfört någon förändring. Huh? Då måste ju den förändringsprocessen vara trasig på något sätt. Eller så kan man säga att det är lika meningslöst som om en trollkarl med mycket pompa och ståt skulle förvandla en kanin till en … *trumvivel* … kanin!

Särskilt motsägelsefullt blir det när dessa bevis på utebliven evolution används som bevis för evolution: ”Kolla vilket fint fossil vi har hittat! Det ser precis ut som en modern räka. Är det inte fantastiskt att räkan först utvecklades helt klar på så kort tid [utan att lämna några fossila spår efter sig i den utvecklingsprocessen], för att sedan förbli nästan oförändrad under alla dessa miljoner år! Intressant hur evolutionen fungerar.” Fantasifullt sagoberättande!

Gång på gång basuneras nyheter ut om nya fossil som visar att det knappt har hänt något med det ena och det andra djuret på mycket lång tid (se t ex Gitarrfisken rockar loss till samma ackord efter miljoner årKrävande pippi från krita och Den kambriska explosionen blev just ännu mer explosiv). Samtidigt tvingas man ofta tidigarelägga utvecklingen då det visar sig att den ena egenskapen efter den andra fanns mycket tidigare än väntat … Som alltid dyker de upp helt utan föregångare som visar något spår av utveckling.

En teori som menar sig förklara två helt motstridiga observationer, förklarar i själva verket ingenting. När forskarna ser (eller tycker sig se) förändring passar det in i evolutionsteorin. När de inte ser någon förändring tycker de att även det passar in i evolutionsteorin.

Man ursäktar sig med att det kanske finns (ja, det måste ju finnas) mekanismer som gör att utvecklingen ibland står stilla, men att vi bara inte har kommit på vilka dessa mekanismer är. I själva verkat har de inte en susning. Evolutionsbiologerna kan inte ens förklara hur själva utvecklingen skulle ha gått till. Man har inte en enda proximat förklaring till hur någon enda organism har utvecklats. Inte nog med att man inte kan förklara det på molekylär nivå (alltså hur organismernas DNA skulle ha förändrats genom mutationer), man kan inte ens förklara hur dessa organismers föregångare skulle kunna se ut och fungera. Det hade varit enklare om det fanns fossil att gå efter, där det gick att se en gradvis förändring, men inte ens det finns. Därför är man förpassad till att fantisera ihop ett utvecklingsträd.

Evolutionsteorin är som ett korthus byggt på sand!

 

Etiketter:

Den kambriska explosionen blev just ännu mer explosiv

”Den kambriska explosionen” eller ”djurrikets big bang” – det är den evolutionistiska förklaringen till att representanter från samtliga av djurrikets 35 stammar dyker upp så plötsligt och färdigutvecklat redan i det lager som kallas kambrium. Dessa organismer saknar helt evolutionära föregångare, och de är till och med mycket lika de djur som finns idag. Därför antar man att utvecklingen då, för omkring 520 miljoner år sedan, måste ha gått väldigt snabbt (explosionsartat) för att sedan ha stått still för dessa djurgrupper under de 520 miljoner år som gått sedan dess.

En del av dessa varelser är utdöda, men det finns gott om nu levande djur som har samma grunduppbyggnad. Ibland finner man några av dem vid liv, så det är förstås aldrig helt säkert att någon av dessa är helt utdöda. De kanske lever i någon ännu outforskad djuphavsgrotta.

Fuxianhuia protensa från nedre kambrium i Chengjiang, Kina

Ett djur som antas vara utdött är Fuxianhuia protensa. Den hittades i Kina och beskrevs först som väldigt enkel. Enligt evolutionsteorin måste det nämligen ha funnits enklare föregångare till alla de olika 35 djurstammarna, så när man finner ett okänt fossil hoppas man förstås att den ska visa sig vara en sådan föregångare. Men det visar sig alltid att de är fullt utvecklade djur. Så även i fallet med det räkliknande leddjuret Fuxianhuia protensa.

Efter att ha studerat ett fossil med synnerligen välbevarad nervvävnad har forskarna kommit fram till att den hade en ”mycket modern hjärna” med tre lober med syncentrum kopplade till fullt utvecklade ögon. De säger att detta utan tvekan är det tidigaste fossila leddjuret man hittat med hjärna – och så visar den sig till och med matcha formen hos en modern storkräfta (malacostraca) av motsvarande storlek. Nevrobiologen Nicholas Strausfeld, som är en av forskarna, säger att: ”Det är anmärkningsvärt hur oförändrad nervsystemets grundstruktur har varit i kanske över 550 miljoner år.” Jag instämmer fullständigt!

Strausfeld uttryckte även sin förvåning över denna upptäckt: ”Ingen väntade sig att en så avancerad hjärna skulle ha utvecklats så tidigt under de flercelliga djurens historia.” Men där har han helt klart fel. Det finns nämligen forskare som alltid förväntar sig att finna fullt utvecklade djur i kambrium, och de har hittills aldrig haft fel: De skapelsetroende forskarna! Kan det vara så att skapelsetro leder till bättre förutsägelser än evolutionstro?

Källor: Originalartikel från Nature återberättas mer utförligt på phys.org med fina bilder på fossilen (tryck på ”enlarge”).

 
 

Etiketter:

Debatt om skapelse och evolution

Jag har medverkat i podcasten Mellan svart och vitt, som drivs av ”Thomas, den kristne tvivlaren och skeptiker” och ”Dragan, humanisten”. Detta avsnitt är en debatt mellan mig och skeptikern Anders Hesselbom, som ofta skrivit om mig på sin blogg (där han bland annat har använt sig av den oerhört sofistikerade taktiken att photoshoppa en dumstrut på sin meningsmotståndare).

Eftersom jag aldrig tidigare varit med i någon debatt eller inspelning av detta slag så var det en intressant och spännande erfarenhet för mig. Kanske var det inte riktigt min grej. Jag är mer van vid att uttrycka mig i skrift, där man kan sudda ut påbörjade meningar och formulera om sig hur många gånger som helst utan att det märks i slutresultatet. När man talar funkar det emellertid mindre bra att redigera sig själv på detta sätt, har jag kommit fram till. 😉 Särskilt svårt blir det i lägen där man måste välja sina ord väl. Tyvärr är jag inte tillräckligt snabbtänkt för att kunna ge Anders en ordentlig match när det gäller just retoriken. Huruvida det var en jämn match när det gäller tyngden i själva argumenten … det låter jag er lyssnare avgöra själva. 😀

Här finns debatten som mp3.

 

Uppfinnaren berättar: Hur man bygger en Giraff (2)

Nu ska jag fortsätta berätta om hur jag uppfann giraffen, eller ”kameloparden” som den första generationens prototyper hette. Första delen av min berättelse slutade med att jag kom på att jag skulle ge giraffen en extremt lång hals. När skelettet var klart uppstod en lång rad nya tekniska problem och utmaningar som jag inte hade förutsett vidden av. Jag ska nu berätta hur jag löste dessa problem och om den krokiga vägen fram till den perfekta giraffen.

Read the rest of this entry »

 

Etiketter:

Uppfinnaren berättar: Hur man bygger en Giraff (1)

Jag har precis sökt patent för ett nytt djur som jag uppfunnit: Giraffen! Jag började skissa på detta projekt redan för tio år sedan. Då hade den arbetsnamnet ”kamelopard” eftersom jag tänkte att den skulle se ut som en kamel men ha en leopards fläckar. Båda dessa idéer har jag bevarat ända till slutproduktionen även om det skett stora förändringar i designen sedan dess. (I den latinska versionen finns båda namnförslagen med: Giraffa camelopardalis)

Read the rest of this entry »

 

Etiketter:

Giraffens höga blodtryck

Det finns så mycket att säga om detta ståtliga djur så jag vet inte riktigt var jag ska börja. Men varför inte börja med detta klipp – en teaser alltså:

Översättning av det som sägs i klippet:

Read the rest of this entry »

 

Etiketter: ,

Intervju med newtonbloggaren – del 2

Här kommer fortsättningen av intervjun, där jag svarar på frågor om evolutionen.

Tror du på teorin att Gud skapade jorden på sju dagar?

Jag tror att Gud skapade Jorden under en vecka bestående av vanliga 24-timmars-dygn. Gud kunde ha gjort det på en bråkdels sekund, men valde att göra det på en vecka – för vår skull (vilket jag skriver om här). Men jag skulle inte kalla detta för en ”teori”, eftersom skapelsens längd inte kan bekräftas med hjälp av naturvetenskap. Den biten är helt baserad på Bibeln. Men det finns en hel del annat som kan undersökas med hjälp av naturvetenskap, och som faktiskt passar in väldigt bra på övrigt som Bibeln beskriver (t ex om en världsvid översvämning: läs gärna här, här, här och här).

Tror du inte att vetenskapen har någon inblandning i livets uppkomst? Detta experiment [Miller-Urey-experimentet] visar att evolutionen kan ha skett på ett vetenskapligt sätt. Vad är dina tankar om detta?

Med ”vetenskapligt sätt” antar jag att du menar om det finns en naturlig förklaring (naturalistisk) till livets uppkomst, som alltså inte behöver hjälp av någon övernaturlig Gud för att komma igång. Svar: Nej, jag tycker det är mycket ologiskt att den första cellen skulle ha uppstått genom naturliga processer – det är kemiskt och matematiskt absurt. Om någon påstår att forskarna har lyckats skapa liv i ett laboratorium, så har den personen grovt fel. Efter mängder av försök lyckades man framställa lite drygt hälften av de 20 aminosyror som behövs för att kunna göra proteiner. Vad Miller-Urey-experimentet egentligen demonstrerade var att inte ens intelligenta forskare lyckades framställa alla de 20 aminosyror som behövs för att kunna bygga upp liv. (Läs gärna om Den svåra konsten att få aminosyror att uppstå helt utan påverkan av någon intelligens.) Om man mot förmodan skulle få fram alla aminosyror finns det många många fler problem som forskarna inte kan förklara. Varför just detta experiment fortfarande lyfts fram efter alla dessa år, är för att man inte har något bättre att komma med. Forskarna är ärliga och erkänner att de inte vet hur livet har uppkommit. Läroboksförfattarna vill helst ha med något om livets uppkomst för att boken ska kännas mer komplett. Ateister vill helst undvika det ämnet helt och hållet.

Vad är dina åsikter om teorin att människan härstammar från aporna?

Enkelt uttryckt är min åsikt denna: De fossila arter som heter något med apa (pithecus) är helt enkelt fossil av hundraprocentiga apor. De arter som heter något med människa (homo) är fossil av hundraprocentiga människor. (OBS! Det där var en förenkling. I själva verket är det mer komplicerat än så. Forskarna har svårt att klassificera allt, och en del vill läsa in nya arter där de inte finns. Piltdownmannen är inte den enda bluffen inom det här området.)

Om vi studerar de fossila skallarna av t ex Homo erectus och neandertalare ser vi att det finns människor som har samma form på skallarna idag. Därför finns det ingen anledning att anta att de inte skulle vara människor baserat på formen på deras skelett. Om du skulle möta en av dem på stan (i moderna kläder) skulle du troligtvis inte lägga märke till att det var något annorlunda med deras utseende.

Om du tror att Gud ”satte” djuren till jorden, tror du i så fall att han satte alla olika djurarter på jorden på en och samma gång, eller tror du att alla djurarter utvecklats från en art som han från början satte på jorden?

Jag tror att Gud skapade alla djurgrupper (ej detsamma som arter) under skapelseveckan, men att han även byggde in möjligheten till rik variation. T ex finns det flera hästdjur: häst, åsna, sebra. Jag tror att alla dessa härstammar från samma art, men att de genom variation har fått olika utseenden (typ som de där tvillingarna jag länkade till tidigare, fast med större variation än bara hudfärg). De olika hästdjuren kan para sig med varandra och få avkomma. (En korsning mellan sebra och åsna kallas förresten zebrass. :D) Men man kan inte korsa en häst och en ko, för de härstammar inte från samma skapade slag.

När du stöter på bevis på vetenskapen, blir du då någon gång osäker på vad du ska tro och tycka eller står du alltid fast vid din tro?

Jag har sett och hört rätt många argument som talar både för och emot evolutionen. Med tiden har jag lärt mig att vissa argument för evolution som till en början verkat mycket starka, visar sig vara betydligt svagare vid en närmare granskning. Därför blir jag inte längre osäker när någon kommer med ett till synes starkt argument för evolutionen, för jag tänker att jag kommer att finna att det är på samma vis med det argumentet som med många andra.

Sedan ska man ha klart för sig att det finns många vetenskapliga observationer som passar in i båda modellerna. Det betyder förstås inte att båda modellerna är rätt på samma gång, men att observationen varken bevisar eller motbevisar den ena eller den andra synen i det fallet. Ofta handlar det om att man själv får tänka efter vilken förklaring som passar bäst – inte vilken som är den enda tänkbara förklaringen.

Djur och växtlivet som det ser ut idag, tror du att det för alltid kommer se ut som det gör idag, eller tror du att det kommer fortsätta att utvecklas?

Jag tror inte att det sker en utveckling, men däremot att det sker variation och anpassning till olika miljöer. Jag tror att en klok skapare har byggt in denna förmåga till anpassning i våra gener.

Om du tror att utvecklingen går framåt, tror du då att det gör det genom mutation (förändring i den genetiska delen i en cell, dna) eller tror du att det sker med hjälp av Gud?

Jag tror inte att mutationer överhuvudtaget kan få utvecklingen att gå ”framåt”. Mutationer skadar våra gener och orsakar cancer och en massa hemska genetiska sjukdomar. Vårt DNA förstörs flera hundra gånger snabbare än det skulle kunna förbättras. Vad vi ser är snarare motsatsen till evolution: devolution.

Tycker du inte att det finns tillräckligt med bevis på att livet uppkom på ett vetenskapligt sätt, i form av fossiler, avlämningar, experiment m.m. för att din tro ska ändras?

Det finns väldigt många fossil av hastigt begravda djur, vilket stämmer perfekt med den världsvida översvämning som beskrivs i Biblen. Dessa begravda djur är ofta väldigt lika nu levande djur fastän det sägs ha gått flera miljoner år av evolution sedan de begravdes. Det finns även dinosauriefossil som inte har hunnit förstenas helt och hållet, trots att de ska ha legat där i 65 000 000 år. Fossil kan bildas mycket snabbare än så (se Fossilt smör) och experiment har visat att proteiner inte kan finnas kvar efter så lång tid. Det finns massvis av observationer som passar bättre in i Bibelns scenariot (att det bara har gått några tusen år sedan detta begravdes), och det finns mängder av observationer som är svåra för evolutionister att förklara (de har förklaringar, men jag tycker det är väldigt krystade). Jag tycker att bevisen pekar på att dessa skildringar som nedtecknats i en flera tusen år gammal skrift stämmer bättre med naturvetenskapliga upptäckter än vad idén om evolutionen gör. Så länge bevisen pekar åt det håller, varför skulle jag då ändra min tro?

Finns det någon eller några händelser i evolutionen (nu vet jag dock inte hur insatt du är i dessa händelser) där du tvekar på att det är Guds verk?

Jag vet inte om det stämmer, men jag har tolkat frågan så här: Finns det något som jag inte tycker passar så bra i ett skapelseperspektiv? Ja, det finns ett par saker som tidigare har stått på min lista över besvärligheter. Den listan blir ständigt kortare och kortare efter hand som jag lär mig mer och mer. T ex: Tidigare hade jag svårt att förstå varför Gud skulle ha skapade virus och bakterier. Sedan förstod jag att de förstås lär ha varit nyttiga från början (det finns ju många goda bakterier), men eftersom dessa små organismer är extra känsliga för mutationer så har de förstörts, så att en del av dem istället orsakar problem.

Tror du bokstavligen på allt som står i Biblen?

Ja. Finns det egentligen någon anledning att inte tro på det som står i Bibeln? Varför skulle författarna ljuga? De är så ärliga om sina egna personliga fel och brister så det är helt förbluffande. Vad skulle författarna tjäna på att berätta vitt och brett om sina patetiska misslyckanden och ibland fruktansvärda misstag? Den mest logiska slutsatsen tycker jag är att de faktiskt hade mött Gud, ångrade sig och ville dela med sig av denna lärdom till alla efterlevande.

Tycker du att det är jobbigt att det finns så många motståndare till kreationismen? Tar det mycket energi för dig när du blir motsagd och måste komma med motargument för att andra ska förstå dina tankar?

För min egen del är det inte jobbigt när jag blir motsagd, för det är jag helt beredd på. Det är helt naturligt, och det vore konstigt om mina motståndare plötsligt skulle erkänna att något argument från skapelsetroende faktiskt håller. Många av dem är starkt fientliga till all religion överhuvudtaget och det skulle innebära en väldigt stor förändring av deras liv om Bibeln visade sig vara sann. Någon sådan förändring vill de inte veta av, så därför måste de finna något sätt att såga allt som skapelsetroende skriver. Alla har förstås inte denna inställning, men för mig underlättar det att känna till att vissa tänker så. Det hjälper mig att inte ta illa upp av en del påhopp, utan att istället försöka ha överseende med att mitt perspektiv rör upp jobbiga känslor hos vissa.

Vi skapelsetroende kämpar i ett kraftigt numerärt underläge. Därför är det svårt att hinna med alla diskussioner och följa upp alla frågor man får. Att föra den här debatten ger mig ändå mer energi än det tar, för det känns roligt och meningsfullt att kämpa för en god sak.

Läs gärna: Tio saker som jag anser talar för skapelse

 

Kvack så mycket!

Foto: Wikipedia user Alexander Klink

I den skeptiska podcasten Kvack! har jag blivit tilldelad utmärkelsen Veckans KvackYou (som verkar ha hämtat inspiration från voffarnas utmärkelse Årets förvillare). Detta inslag i programmet är tänkt att knyta ihop varje program och handlar om att utse en person eller organisation som har gjort något ”extra klandervärt”. Det är tydligen första gången man har med detta inslag, och det kan höras här (från 1:06:30). Jag tänkte jag skulle ta tillfället i akt och bemöta några av de saker som kvackarna säger om mig och om skapelsetroende i allmänhet.

”… tycks hänga upp sig lite på det faktum att Newton …
var kristen då, precis som alla var när Newton levde …”

Sir Isaac Newton betraktas av många som den främste vetenskapsman som någonsin levt – och han var skapelsetroende. Invändningen att han skulle ha varit det bara för att alla var det eller för att han var tvingad till det, har jag bemött i det här inlägget. Newton var inte bara kristen till namnet. Hans tro genomsyrade hela hans liv och hans syn på naturvetenskapen. Några citat:

”I have a fundamental belief in the Bible as the Word of God, written by men who were inspired. I study the Bible daily.”

”Atheism is so senseless. When I look at the solar system, I see the earth at the right distance from the sun to receive the proper amounts of heat and light. This did not happen by chance.”

Johannes presenterar sig själv på sin blogg som… att han är kristen (det är det han säger först),
i andra hand är han bibelläsande, i tredje hand är han skapelsetroende … och sista hand är han NO-lärare.

Jag har aldrig tänkt på det som en rangordning. NO-lärare är ett substantiv och sådana brukar komma efter adjektiven. Men om jag skulle vara tvungen att välja skulle jag vara kristen i första hand. Bibelläsande och skapelsetroende beskriver vilken sorts kristen jag är och syftar även på Newton.

Johannes … ser sig själv som lite mobbad … de är mobbade (kreationisterna)
av sånna här trista biologer /…/ å de är så mobbade de är så mobbade

Ett typiskt beteende hos mobbare är just att håna den mobbade för att denne upplever sig vara mobbad. Kvackarna uppvisar här just ett sådant beteende.  Read the rest of this entry »

 

Etiketter: ,

Evolutionsteorin – ett korthus byggt på sand – del 2

Ett korthus byggt nära sand – Bild: Wikipedia

”Vad ska jag likna [evolutionsteorin] vid? Vad ska jag använda för bild?” Jo, denna: Evolutionsteorin är som ett korthus som är byggt på sand.

Del 2 – Limmet

Många tror att korthuset i sig är orubbligt stadigt, eftersom korten sitter ihop med ett lim som sägs vara väldigt kraftigt. Detta lim består av två komponenter: slumpmässiga mutationer och naturligt urval. Man tror att när dessa två kombineras blir effekten så kraftfull att den i stort sett kan limma ihop vad som helst. Tyvärr har man aldrig kunnat bekräfta att limmet fungerar. Det finns inga experiment som visar att komponenterna verkligen har den kombinerande effekt man hoppas på. Det sägs att det tar så lång tid för limmet att härda att det är omöjligt att studera dess effekter. Alltså måste vi blint lita på att det håller.

På senare tid har man börjat inse att detta lim inte är av den härdande sorten. Istället för att medföra positiva effekter har det visat sig att den ena komponenten (mutationer) istället är ett kraftigt lösningsmedel. Då kan man förstås tänka sig att det rör sig om ett torkande lim. Sådana lim innehåller nämligen lösningsmedel som verkar genom att avdunsta. Men då är problemet att mutationerna tydligen inte vill avdunsta. Istället byggs det på fler och fler mutationer som alla organismer får dras med och som gör limmet ännu mer verkningslöst. Limmets verkliga effekt verkar alltså motverka dess tilltänkta syfte: Det löser upp istället för att limma ihop.

AdhesivesForHouseUse004

Utan detta lim finns det inte en chans att få det redan ostadiga korthuset att stå. Utan detta lim rasar hela korthuset som … ett korthus. Jag förstår att detta kan vara svårt att smälta så här plötsligt. Skulle inte evolutionens mekanismer fungera? Skulle de rent av ha en motsatt effekt? Detta förtjänar förstås en mer utförlig förklaring. Ni kan lugnt räkna med att det kommer många fler inlägg om det framöver. Att vetenskapliga upptäckter är i färd med att motbevisa evolutionsteorin är inte något jag tänker hålla inne med länge till.

Del 1 – Korthuset
Del 3 – Sanden

 
 
%d bloggare gillar detta: