RSS

Konflikt inför 24 ögonvittnen

05 Apr

En gång för flera år sedan, innan jag ens hade börjat utbilda mig till lärare, blev jag tillfrågad om att vikariera under ett par religionslektioner i en sjua. Jag tackade ja och frågade den ordinarie läraren vad han hade tänkt att lektionerna skulle handla om. Det fanns ingen färdig lektionsplanering, men jag fick beskedet att det gärna fick handla om de fyra evangelierna.

Jag minns inte hur, men på något sätt hade jag fått nys om att det här med evangeliernas samstämmighet var en sak som några i klassen hade funderingar kring. Evangelierna tycks säga emot varandra eftersom de ibland beskriver samma händelser på olika sätt. Jag hade nyligen läst om hur en bibellärare hade gjort för att illustrera just detta. (Det var i Searching for a God to love av Chris Blake – en bok som rekommenderas varmt.) Jag bestämde mig för att låna hans idé.

Jag inledde lektionen med att dela ut papper till alla, och försäkrade mig om att alla hade fungerande pennor. De började förstås undra vad de skulle skriva för något, men jag svarade bara att de skulle få veta det tids nog. Än så länge skulle de bara lyssna – uppmärksamt. Jag började berätta om de fyra evangelierna och gav några exempel på punkter där de skiljer sig åt. Jag föreslog att dessa ”motsägelser” kan tolkas som att berättelserna är påhittade.

Plötsligt avbröts jag av att dörren öppnades och en i personalen kom in i klassrummet. (Här kallar jag henne Susanne, men egentligen heter hon något annat). Inför eleverna började vi spela upp en konflikt som vi hade tänkt ut i förväg. Under hela skådespelet satt eleverna med uppspärrade ögon och förutom några förtryckta skratt och pinsamma fniss så var de helt knäpptysta. Det måste förstås ha känts konstigt och obekvämt för dem att se och höra två vuxna människor gräla på varandra så där. När Susanne hade lämnat rummet vände jag mig tvärt till klassen och bad dem skriva ner allt som hade hänt och att inte utelämna något. Jag sa att de skulle vara noga med att återge alla detaljer de kunde minnas. ”Var… var det inte på riktigt?” frågade någon. Jag försökte låta bli att le (är inte så bra på det) och sa med allvarlig min (eller ja, så allvarligt jag kunde): Ingen får prata. Skriv nu!

När de var klara samlade jag in de 24 ögonvittnesskildringarna, och efter lektionen läste jag igenom dem. De hade beskrivit exakt samma händelse på 24 helt olika sätt. Några skrev väldigt långt och utförligt med många detaljer och nästan ordagranna citat. Andra skrev väldigt korta redogörelser för händelsen där bara huvuddragen fanns med. Det var roligt att se hur olika de hade skildrat händelsen. Någon använde en väldigt aggressiv ton med ord som jag vet att jag aldrig använde. En annan använde betydligt mildare ord så att det inte lät som vi var särskilt arga på varandra alls. När jag gjorde en sammanställning av de olika versionerna blev det så här:

Susanne, eller ”Tanten” som någon kallade henne, kom in i klassrummet antingen på vanligt vis, inklampande eller inrusande. Hon klagade, fightades, skällde, skrek eller sa helt lugnt att hon ville prata med Johannes. Hon var missnöjd med att Johannes inte hade gjort klart disken, städat köket, eller städat fritidsgården. Johannes hade sopat in ett eller flera glas i ett hörn som han själv eller någon annan hade haft sönder. Han sa att han visst hade gjort jobbet och att han trodde någon annan skulle ta hand om glaset. Susanne sa att Johannes skulle ha stannat kvar till tre och att hon själv kom dit halv tre eller tre, eller sa att det var tredje gången detta hade hänt. Hon tillade att det inte var färdigt i torsdags heller. Johannes sa att det var mycket att göra eller att han var tvungen att gå till fritidsgården. Susanne sa att hon skiter i om Johannes skulle till fritidsgården och slog händerna eller almanackan i bordet, eller pekade på almanackan. ”Avtal är avtal”, sa eller skrek hon. Johannes ville inte att hon skulle ta detta nu när eleverna, barnen, klassen, sjuan eller alla såg på. Susanne sa att hon skiter i det eller att alla gärna får höra vilken odräglig eller äcklig snorvalp Johannes är. Johannes kallade Susanne för tant, gammal tant, patetisk tant, patetisk gammal tant eller kärring, varpå han antingen skickade ut, slängde ut, knuffade eller puttade ut Susanne genom dörren, eller blev helt galen och var tvungen att använda våld för att få ut henne. Eller så gick hon ut helt själv. Susanne sa att hon skulle gå och prata med rektorn.

De meningar som innehåller många alternativa ord återger oftast poänger som nämnts i många versioner. T ex var det många som kom ihåg att jag sagt något om att inte ta detta inför eleverna (barnen, klassen, sjuan, alla) men de använde olika ord för att beskriva det. Och det var flera som kom ihåg att det var något som hände kring klockan tre (eller att detta var tredje gången). De meningar som inte innehåller ordet ”eller” är oftast baserade på någon enskild elevs berättelse. Eleven har då tagit med en detalj som ingen annan kommit ihåg eller tänkt på att nämna.

På nästa lektion läste jag upp min sammanställning och berättat om hur olika de skildrat händelsen. ”Såg ni verkligen samma händelse? Hur kunde det bli så olika?” frågade jag. Jag minns inte vad de svarade, men de var väldigt kloka. Därefter påstod jag att dessa ”motsägelser” kan tolkas som att detta aldrig inträffat. (Samma som jag tidigare hade sagt om evangelierna.) De höll inte med mig om det. 😀

Annonser
 

Etiketter: , ,

6 svar till “Konflikt inför 24 ögonvittnen

  1. Mattias Larsson

    7 april, 2012 at 10:51

    Aj, det här verkar inte ha gått att posta. Försöker igen med ursäkt på förhand för dubbelpostningar…
    Här har vi ett exempel som förmodligen kommer att vara en god illustration till kommande skildringar av hur den kristna apologetiken konstruerar scenarion på väldigt lösa historiska grunder, befriade från falsifierbarhet. Betoningen på ”ögonvittnen” är ett genomgående tema från första rutan, och används för att styrka historier i brist på evidens. Som grädde på moset kommer sedan ”vittnespsykologiska” scenarion där både samstämmighet och skillnader mellan olika så kallade ”ögonvittnesskildringar” kan tolkas som stöd för den historieskildring man vill argumentera för.

    Besattheten av ögonvittnesskildringar, och en överdriven betoning på deras pålitlighet i direkt konflikt med all historisk, psykologisk och neurovetenskaplig forskning, verkar ha varit en tidig vattendelare i den kristna apologetiken, och utnyttjas fortfarande som psykologisk krycka för att godta nästan vilken historia som helst. Alla som har följt Johannes på den här bloggen har förmodligen kunnat iaktta hur han verkar vara stöpt i samma mall, och man får förmoda att det är ett resultat av rätt långvarig påverkan.

    Är jag orättvis? Ger jag en missvisande bild av någonting? Varsågoda och hör av er!

     
  2. Mattias Larsson

    7 april, 2012 at 12:56

    Eftersom Johannes nu har börjat komma in på biblisk apologetik så lär vi få se mer av sådant framöver. Jag välkomnar det, för det är alltid intressant att få lära sig lite mer av diskussioner kring bibelns historiska trovärdighet.
    För den som på ett tidigt stadium vill få mer nyanserade bilder av sådana här ämnen, serverade med viss humor och distans av ett gäng glada ateister, kan jag verkligen rekommendera podcasten Reasonable Doubts (två olika webbsajter eftersom de nyligen har flyttat).

    Webbadresser verkar inte gå att klistra in f.n. så jag rekommenderar att ni googlar.

    Med anledning av hänvisningarna till historien om Jesus och andra poster nyligen så kan kanske vissa specifika episoder vara av särskilt intresse. Vissa av dem förklarar precis varför hänvisningar till vittnespsykologi och ögonvittnesskildringar inte är någon bra förklaring. Eftersom jag inte kan klistra in webbadresser så kommer här hänvisningar:
    Episoderna 26, 27: Cross-examining the four witnesses.
    Epidoderna 52, 53: Disunity of the bible.
    rd extra: Which jesus
    rd extra: Is christianity rational
    Jag vill slänga in en brasklapp om att det var ett tag sedan jag lyssnade på dessa episoder, så jag kommer inte ihåg allt i detalj. Men jag ska försöka lyssna igenom dem igen.

    Sen vill jag också passa på att slå ett allmänt slag för följande podcast: Irreligiosophy,
    som har avhandlat religion ur de mest skilda perspektiv, höga som låga, och med väldigt skiftande kvalitet. Kan verkligen inte rekommenderas för alla och envar. Dynamiken mellan de två värdarna är dock obetalbar, ibland. Men de har rätt nyligen blivit ovänner och podcasten har upphört, så det finns ingen garanti för att webbsajten kommer att finnas kvar länge till. Skynda på!

     
    • Johannes Axelsson

      7 april, 2012 at 15:32

      Hej, Mattias! Jag tvivlar inte på att det finns många som tvivlar på den bibelsyn jag vill berätta om, även om jag tycker att detta tvivel har tvivelaktiga grunder. 😉

      Detta påsk-tema kommer att fortsätta ett par dagar till.

       
  3. 144000treesoflife

    19 augusti, 2013 at 12:56

    Allra först: Det står att det ska finnas ”5 kommentarer” här ovan, men jag ser bara tre. Var är de andra två?

    Jag finner diskussionen ovan nästan alltför allmänt hållen om än ytterst grundläggande och därför viktig… Hur skulle det vara om vi tar upp en eller annan detalj med lite starkare direkt anknytning till evangelierna eller till Bibeln i stort?

    Exempelvis har jag fått intrycket att de allra flesta teologer och bibellärare fått för sig att de tre första evangelisterna, Matteus, Markus, och Lukas är rättså samstämmiga medan Johannes Evangelium inte riktigt går att passa in med de andra… Är det inte också så att man på grund därav ofta kallar de första tre evangelisterna för Synoptikerna?

    Själv har jag dock funnit att ovan nämnda skenbara diskrepans mellan Johannes evangelium och de tre övriga grundar sig på en alltför ytlig och därför felaktig kunskap om NTs och antikens kronologi sådan den verkligen var. Man har helt enkelt inte förstått likheterna och skillnaderna mellan de olika kalendrar, och mellan de olika tidstänkanden, som brukades av de olika folkgrupper och av de olika språk och kulturer som fanns under första århundradet och däromkring,

    Efter att ha fokuserat på Bibelns, och i synnerhet Nya Testamentets, exakta kronologi mest hela tiden under ett bra stycke över ett decennium hitintills, har jag dock kommit fram till bland annat att när evangelisten Johannes använder uttryck som ”judarnas påsk”, ”judarnas högtid”, ”judarnas lövhyddohögtid”, ”judarnas tillredelsedag”, etc. så åsyftar han en helt annan kalender och en mycket annorlunda tideräkning än den som Jesus och de tre första evangelisterna, liksom större delen av Bibelns övriga författare, använder. Den kalender som Johannes åsyftar är i princip en och samma kalender som den som de flesta Judar idag grundar sig på, dock med vissa påtagliga skillnader i följe de förbud och förändringar som infördes av kejsar Konstantin på 300-talet. Den kalender som Jesus följde och undervisade om, främst genom sitt exempel och såsom det återspeglas i resten av NT, är den tideräkning vår Skapare designat från allra första början och som vi undervisas om inte minst i 1 Mos 1 & 2, och i 3 Mos 23 och som med vissa viktiga undantag följs även idag bland dem som kallar sig för Karaiter.

    Mera detaljer om Judarnas kalendar kan du hitta här: http://adamoh.org/TreeOfLife.lan.io/NTCh/RabbinicCalendarReckoning.htm

    En mera exakt synopsis omfattande samtliga fyra evangelister kan du hitta här:
    http://adamoh.org/TreeOfLife.lan.io/NTCh/TabularSynopsisOfTheGospels.htm

    Kanske någon finner något av värde i detta?

     

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s