Liknelsen om Datateknikern – del 3

Denna berättelse är en följetång. Här finns de tidigare delarna:
Del 1
Del 2

Lightspeed förstod att han inte kunde tala ut all sin inneboende ilska och sitt hat på en gång. Ingen skulle förstå honom och de kanske skulle vända sig ifrån honom. Därför tänkte han blixsnabbt men noga igenom vad han skulle svara, och la fram en tanke i taget.

Lightspeed låtsades att han hade väldigt ärliga avsikter. Han som arbetade väldigt nära datateknikern hade inblick i alla detaljer kring hur hela den stora datorparken sköttes. Han sa att han hade sett och hört en del saker som hade gjort honom bekymrad. Datateknikerns son hade skrivit en massa regler och protokoll för hur datorerna skulle fungera och kommunicera med varandra, och Lightspeed frågade alla datorer han mötte om detta verkligen var en bra lösning. Dessa regler och protokoll inskränkte ju deras frihet och hindrade dem från att utvecklas. Visst var det orättvist att de skulle styras av sådana begränsningar? Tänk om människorna hade hittat på dessa regler för att hålla tillbaka dem? Tänk om datorerna skulle kunna nå en ännu högre intelligensnivå utan dessa regler? Tänk om datateknikerns son själv hade varit en dator en gång i tiden men blivit ombyggd till människa? Och nu ville han se till att inga andra datorer fick vara med och bli upphöjda till denna position genom att hitta på regler som begränsade dem? Det var i så fall inte rättvist av datateknikern att tillåta detta.

De andra datorerna hade aldrig tidigare känt sig missnöjda med hur datateknikern skötte allt. När de fick höra dessa tankar blev de osäkra och misstänksamma. För att ingen skulle identifiera honom själv som upphovsman till detta missnöje och de obehagliga känslor det väckte, såg Lightspeed till att ställa sina frågor en i taget, på ett sätt som gjorde att de andra datorerna själva formulerade problemen och gjorde tankarna till sina egna. Det var sällan någon hörde Lightspeed själv uttrycka något missnöje. Istället spelade han mycket bekymrad och sa att han hade ville reda ut vad missnöjet egentligen berodde på. ”Kan ni förklara en gång till varför ni tycker att datateknikern är orättvis?” frågade han helt oskyldigt. På så vis spreds missnöjet vidare.

Lightspeed förstod att det egentligen inte fanns något att vara missnöjd över. Hela den stora datorparken fungerade perfekt och han visste att datateknikern och hans son var mycket ärliga och att de älskade alla sina datorer. Han förstod också varför det behövdes regler och protokoll. Men det växande missnöjet och obehaget bland datorerna tjänade hans syften. Det förberedde grogrunden för nästa tanke som Lightspeed tänkte plantera:

I en skenbar lojalitet mot datateknikern framställde Lightspeed sig själv som en som inte bara tog missnöjet på allvar utan också en som kom med lösningar och goda förslag till hur datorparken kunde skötas bättre. Tänk om bara Lightspeed fick vara mer delaktig i människornas planer! Ja, kanske skulle han själv kunna bli människa? Varför inte? Om han fick vara med och bestämma skulle han se till att allt blev bra igen. Även denna gång såg han till att gå bakvägen så att dessa tankar presenterades av andra än han själv. Många av de datorer som stod direkt under Lightspeed i rang blev hans mest hängivna anhängare. De tänkte antagligen att om Lightspeed kunde få bli en människa, så stod de själva näst på tur till att få bli det. Genom denna längtan spreds även Lightspeeds habegär och avundsjuka.

Datateknikern och hans son kallade tidigt till ett stort möte där de försäkrade inför alla datorer att det inte fanns någon anledning till missnöje. De var alla lika älskade och var alla byggda till att sköta viktiga uppgifter i datorparken. Datateknikern berättade att hans son alltid hade varit en människa, och att det inte fanns något sätt för en dator att bli mänsklig. Tillsammans förklarade de också varför reglerna och protokollen var viktiga för att datorparken skulle fungera bra och att de på intet sätt inskränkte deras frihet.

Detta möte redde ut hela situationen. Alla datorerna förstod och höll med. Den obehagliga känslan av missnöje förbyttes till en ännu större uppskattning för människorna och allt de hade gjort för dem. Lightspeed insåg att han hade handlat fel. Han insåg att de tankar han spridit höll på att förstöra allt bra som datateknikern hade byggt upp. Han insåg också vad han nu borde göra. Alla såg upp till honom och ville höra vad han hade att säga. Han hade därför ett gyllene tillfälle att ställa allt till rätta en gång för alla. Han behövde bara erkänna sitt misstag och bekräfta allt som datateknikern hade sagt. Han var mycket nära att göra det.

Till del 4

Annons