Visst låter det väldigt positivt och bra att det finns gott om så kallade ultimata förklaringar till varför en anpassning har skett. Vad det däremot råder brist på är de proximata förklaringarna till hur dessa anpassningar har skett. Detta betraktar jag som ett allvarligt problem för evolutionsteorins trovärdighet och förklaringsvärde.
Ultimat
(från latinets ultimus = slutgiltig)
En ultimat förklaring berättar varför det var bra för en art att utveckla en viss egenskap eller ett visst beteende – den beskriver nyttan med anpassningen.
T ex: ”Giraffernas långa halsar gjorde att de kunde nå löven högst upp på träden, där det inte rådde lika stor konkurrens om maten.”
Ett annat exempel: ”De djur som hade lungor och kunde hämta syre från luften kunde även vistas på land, där det fanns gott om växter att äta.”
Ett tredje exempel: ”De humlor som hade förmågan att lösa avancerade matematiska problem som håller superdatorer sysselsatta i flera dagar, fick större chans att överleva och föra sina gener vidare eftersom de inte slösade lika mycket tid och energi på att irra kors och tvärs från blomma till blomma. Genom att välja den kortaste vägen behövde de inte heller i onödan utsätta sig för risken att bli uppätna av rovdjur.”
Vi har alla hört den här typen av förklaringar. Det finns gott om dem i läroböcker och vetenskapliga artiklar om evolution. But that don’t impress me much! För det första är det inte speciellt svårt att spekulera i vad som skulle vara nyttan med en viss anpassning. (Pröva själva att komma på förklaringar till varför dessa anpassningar är bra: armar, ben, ögon, öron, vingar, etc. Inte speciellt svårt, eller hur? Var enda unge som spelat Spore kan förklara detta. :D)
För det andra passar de ultimata förklaringarna även in ett skapelseperspektiv. T ex: ”Skaparen gav giraffen en lång hals för att den skulle kunna äta löven högst upp på träden och därför fylla en nisch där det råder mindre konkurrens – och för att det ser både ståtligt och roligt ut på samma gång.” (Den sista frasen är dock inte applicerbar på evolutionsteorin. ;)) Evolutionsbiologernas ”ultimata” förklaringar bevisar inte att det har skett en evolution. De bara förklarar vad vi redan vet, men gör det med fina ord som gör det hela mer trovärdigt så att vi tolkar det som stöd för evolutionsteorin. ”Yay! Vi har fått en förklaring till denna anpassning!” Men har vi det?
”Lamarck my words: My neck is longer than yours!” Foto: Luca Galuzzi, Wikipedia
Proximat
(från latinets proximus = närmast)
En proximat förklaring berättar istället hur en art har utvecklat en viss egenskap eller ett visst beteende – den beskriver mekanismen bakom anpassningen, och den process som lett fram till den.
Ja, mekanismen är förstås ”mutationer och naturligt urval”. Men jag nöjer mig inte med en så svepande förklaring, eftersom jag tvivlar på att tryckfel på molekylnivå och urval på individnivå verkligen kan leda till något användbart (detta är en annan historia). Jag vill gärna höra en mer detaljerad förklaring än så, även om det bara är väldigt spekulativt. Vilka mutationer kan ha ägt rum för att ge upphov till anpassningen? Alltså, vilka stegvisa förändringar kan ha skett i arvsmassan för att leda fram till… säg… ett nytt organ!? Eller ett helt nytt beteende!? Om vi tillåter oss att bortse från molekylärbiologin: Hur skulle en art under utveckling se ut, och hur skulle den kunna bete sig medan den är under utveckling? Och hur påverkas halvfärdiga organ eller beteenden av selektionstrycket?
Så länge det handlar om halsar som blir längre, då är jag med. Det finns ju redan giraffhalsar. Allt som behöver göras är att förlänga dem. En giraff som föds med längre hals än sina föräldrar skulle förmodligen få nytta av det på en gång. Det skulle inte behöva gå hundratals generationer innan förändringen gav en fördel. (Se dock Giraffens höga blodtryck och upptäck att knappast är så enkelt som det låter.)
Men så fort det handlar om utvecklingen av ett nytt organ blir det svårare. Allra svårast verkar det vara när det gäller utvecklingen av nya beteenden. Ta exemplet med humlorna. När jag bad om en proximat förklaring till deras beteende möttes jag av erkännandet att det antagligen inte finns någon förklaring… men att det inte spelar någon roll. Ok, man måste inte kunna förklara allt. Men hur mycket kan evolutionsteorin komma undan med att inte kunna förklara? Folk intalar sig själva att det inte gör något, för evolutionsteorin är ändå bäst och står ”utan konkurrens”. Jag noterar att jag faktiskt möter denna inställning rätt ofta. Det gäller t ex utvecklingen av nya organ eller beteenden, för att inte säga problemen med att finna en naturlig förklaring till livets uppkomst. (Ja, jag vet att det inte är många som vill räkna det till evolutionsteorin…)
Det finns väldigt gott om (ultimata) förklaringar till varför en viss anpassning gynnar arten, men det är ytterst sällan jag får höra ens ett spekulativt försök till en (proximat) förklaring till hur denna anpassning har skett. Det är inte utan att man frågar sig: Vad är det egentligen evolutionsteorin kan förklara? Vad har vi för nytta av evolutionsteorin egentligen?
newtonbloggen 
Mattias Larsson
21 april, 2012 at 02:46
Johannes, du förstår nog inte riktigt varför du får de svar du får. Som man frågar får man i allmänhet svar, och folk som har respekt för den vetenskapliga metoden drar sig i allmänhet för att spekulera längre än bevisen räcker. Du har själv uppenbarligen inga problem med att leverera svar på vilka frågor som helst, vilket är uppenbart i fallet med humlan. Det är bara det att de ofta saknar evidens och specifika förklaringsmodeller för det enskilda fallet, och de går istället tillbaka på en variant av ”Gud gjorde det på något (ospecificerat) sätt”. Det du själv gör här är ju att du drar till med den ultimata ultimata förklaringsmodellen – det vill säga en fullständigt innehållslös förklaring som förklarar allt och därmed ingenting. Ser du inte att du själv tillämpar precis samma metod som du anklagar andra för att svänga sig med, fast i ännu högre grad? Saknar du fullständigt självinsikt?
Dessutom är det så att du angriper problemet i fel ände. Du försöker hitta förklaringsmodeller innan du har kunnat rekonstruera det faktiska händelseförloppet. Du måste alltså förstå att ett makroevolutionärt förlopp är mycket troligare än en särskild skapelse enligt biblisk modell. Innan du har accepterat att så är fallet så är de ju meningslöst att diskutera hur det har skett. Och det är inte frågan om att ”byta paradigm”, utan för att parafrasera Ken Ham: det handlar bara om att läsa evidensen så som de finns tillgängliga. Jag har försökt diskutera det här med dig både på bloggen och utanför, men får ingen respons. Jag måste dra slutsatsen att du har satt en medveten eller omedveten gräns på förhand för vad du är villig att diskutera och acceptera – och det är gör det ju svårt att gå vidare mot en verklig förståelse.
Vad gäller spekulationer om hur evolutionen skapar beteenden och organ ”ur intet” så ska jag gärna möta dig halvvägs och spekulera lite. Ett intressant område är utvecklingen av eusociala arter från icke-sociala arter, och där finns det väldigt tydliga mönster som stämmer ganska bra med vad man kan förvänta sig med tanke på vad selektionsmodeller förutspår och omständigheterna tillhandahåller. Men inte ikväll…
Johannes Axelsson
22 april, 2012 at 02:43
—”Ser du inte att du själv tillämpar precis samma metod som du anklagar andra för att svänga sig med, fast i ännu högre grad? Saknar du fullständigt självinsikt?”—
Nej, inte fullständigt. Jag förstår att det låter konstigt för dig att jag inte kan förklara hur Gud gjorde när han skapade, samtidigt som jag begär att evolutionsteorins försvarare ska förklara hur evolutionen har gått till. Men det finns en viktigt skillnad. Din världbild bygger på att allt ska gå att förklara! Om naturvetenskapen stöter på något som den inte kan förklara (t ex livets uppkomst) trots många skarpa hjärnors inblandning och åtskilliga år av forskning, då har vi två val:
1. hålla fast vid att ALLT, även detta, har en naturlig förklaring, det är bara det att vi ännu inte har kommit på vad det är
2. öppna upp för möjligheten att en naturlig förklaring saknas (men en övernaturlig förklaring) och börja arbeta tvärvetenskapligt med teologer och filosofer.
—”Jag har försökt diskutera det här med dig både på bloggen och utanför, men får ingen respons.”—
Förlåt. Jag har inte bemött alla dina frågor. Men det var bland annat de frågor du väckt som jag hade i åtanke när jag skrev inläggen Om Gud inte finns och Om Gud finns. Jag glömde bara berätta för dig att det var ett svar till dig. Tänkte att du skulle känna igen att det var det. Att du inte kände igen det tolkar jag som att vi pratade förbi varandra, eller att mitt svar var av ett annat slag än du hade väntat dig. Jag får gå tillbaka och bemöta frågorna mer direkt.
Mattias Larsson
23 april, 2012 at 09:37
”Men det finns en viktig skillnad. Din världsbild bygger på att allt ska gå att förklara! Om naturvetenskapen stöter på något som den inte kan förklara (t ex livets uppkomst) trots många skarpa hjärnors inblandning och åtskilliga år av forskning, då har vi två val:
1. hålla fast vid att ALLT, även detta, har en naturlig förklaring, det är bara det att vi ännu inte har kommit på vad det är
2. öppna upp för möjligheten att en naturlig förklaring saknas (men en övernaturlig förklaring) och börja arbeta tvärvetenskapligt med teologer och filosofer.”
Nej. Nej. Nej. Du försöker leda ut oss på ett sidospår, åtminstone vad beträffar den diskussion jag vill föra. Övernaturligt eller ej är fullständigt irrelevant. Och det är inte alls någon vattendelare mellan de två sidorna av den kontrovers som den här diskussionen handlar om (ungjordskreationism kontra… typ allt annat). Så det borde du faktiskt sluta påstå. Du har fått det förklarat för dig tillräckligt många gånger.
Dessutom verkar du inte förstå hur vetenskapen fungerar ur ett rent pragmatiskt perspektiv. Ursäkta om jag är övertydlig:
Vetenskap (Eller den mänskliga nyfikenheten – varför göra det så högtidligt?) är ju lite som att lägga ett oändligt pussel. Även om man aldrig kan hoppas på att lägga färdigt hela pusslet, så hoppas man naturligtvis så småningom att alla bitar som man kan överblicka ska passa ihop. Men man behöver inte ha tillgång till alla bitar för att kunna börja lägga pusslet. Varje bit kan studeras för sig, ganska oberoende av de flesta andra bitarna, och man kan få en förståelse för varje enskild bit. Om det finns ett hål någonstans, så får man försöka hitta en bit som passar in. Men innan dess går det oftast bra att studera många av de andra bitarna under tiden. På så sätt är det naturligtvis med det argument som många kreationister lägger fram: det stämmer att man inte behöver evolutionsteorin för att kunna praktisera medicin. Dessa pusselbitar är inte desamma, även om de ligger nära varandra (och det är så mycket vackrare med hela pusslet). Samtidigt är det också så att vetenskapen inte behöver veta hur livet har uppstått för att kunna studera dess senare utveckling. Likaså behöver man inte en fullständig förståelse för kopplingen mellan gener och färdiga organismer för att kunna postulera en darwinistisk evolutionsmodell som en förklaringsmekanism. Men man bör kunna visa att de egenskaper (organ, beteenden, etc) som man vill förklara är av en sådan natur att de är gradvis selekterbara, åtminstone i några fall. Hoppas kunna återkomma om det.
Och: vad man inte får göra är att fylla ett hål i pusslet baserat på vad som inte finns där än. Den bit man vill stoppa in där ska in på sina egna meriter, dvs man har en bevisbörda att axla vid beskrivningen av varje enskild bit. Om du kan leda i bevis att en övernaturlig faktor har varit inblandad vid något enskilt tillfälle, så varsågod, men du får ursäkta om jag hellre följer någon annans försök att hitta en förklaring under tiden som du jobbar på det. Om du frågar mig hur en sådan bevisföring skulle kunna se ut så har jag ingen aning. Men det är ditt problem, inte mitt. Vad du inte heller får göra är att hitta på en metaförklaring för hela pusslet, utan en sjuhelsickes stark bevisföring. Och någon sådan har ännu inte någon kunnat lägga fram, det får du väl ändå hålla med om?
”Förlåt. Jag har inte bemött alla dina frågor.”
Det är lugnt, du har ingen skyldighet att svara på någon av mina frågor. Många andra kommentatorer har synpunkter av betydligt större allmänintresse.
”Men det var bland annat de frågor du väckt som jag hade i åtanke när jag skrev inläggen Om Gud inte finns och Om Gud finns. Jag glömde bara berätta för dig att det var ett svar till dig. Tänkte att du skulle känna igen att det var det. Att du inte kände igen det tolkar jag som att vi pratade förbi varandra, eller att mitt svar var av ett annat slag än du hade väntat dig. Jag får gå tillbaka och bemöta frågorna mer direkt.”
Om jag har påverkat dig till att ta upp dessa ämnen så är det ju jättekul, och jag har verkligen stor behållning av att läsa diskussionerna. Men de utgör egentligen ett sidospår. Återigen: jag tycker att frågan om Guds existens och avsikter bör hållas utanför diskussionen så mycket som möjligt när man diskuterar påtagliga fysiska evidens. Det är lätt hänt att man leder varandra runt, runt i en ömsesidig ”Gish gallop” om man gör frågeställningen för stor.
sikay91
23 april, 2012 at 10:15
Mycket bra svar! 🙂
kris08
23 april, 2012 at 12:00
”Om naturvetenskapen stöter på något som den inte kan förklara (t ex livets uppkomst) trots många skarpa hjärnors inblandning och åtskilliga år av forskning, då har vi två val:”
1) Fortsätta jobba, och lära sig mycket värdefullt på vägen!
2) Ge upp!
Katja
22 april, 2012 at 13:48
Hejsan Mattias L, du skriver ”Du måste alltså förstå att ett makroevolutionärt förlopp är mycket troligare än en särskild skapelse enligt biblisk modell. Innan du har accepterat att så är fallet så är de ju meningslöst att diskutera hur det har skett. ”.
Då undrar jag hur man ska börja tro på att makroevolutionen är mycket troligare, om man inte för att överväga det alternativet kan diskutera hur det har skett? Vad är det då som ska övertyga en? För om man alltså först ska bestämma vilket man ‘tycker låter mest troligt’ utan att diskutera bevis så handlar det ju om vilket alternativ som tilltalar en mest?
Får jag fråga, av nyfikenhet, vad det var som fick dig att från början börja tro på att makroevolution var det bästa alternativet för att förklara livets utveckling?
Mattias Larsson
22 april, 2012 at 14:09
Jo du, Katja, det är det jag har försökt ta upp med Johannes i någon månads tid eller så, men då får man faktiskt ta saker i rätt ordning. Här duger det inte att likt en fjäril dansa från blomma till blomma och därmed glida undan de svåra frågorna. Nej, här måste man dricka den bittra kalken i botten. Av Johannes svar ovan så ser du att han inte har lärt sig någonting av de senaste månadernas diskussion på bloggen här. Jag återkommer inom kort, hoppas jag.
Mattias Larsson
22 april, 2012 at 15:41
Förlåt, jag glömde att svara på slutet på din kommentar. Jag kommer faktiskt inte ihåg riktigt hur min personliga utveckling har tett sig på det här området. Även om jag alltid har intresserat mig för biologi (jag är utbildad yrkesbiolog och forskare), så har jag inte egentligen inte på ett tidigt stadium hamnat i ett sammanhang då jag har haft anledning att ifrågasätta makroevolutionen, utan accepterat den på basis av den skolundervisning jag har fått. Det är först då jag har konfronterats med kreationistiska argument gradvis någon gång under mina gymnasie- och universitetsstudier och senare som jag har tittat närmare på totaliteten av argument för och emot . Och då kan jag säga direkt att de kreationistiska argumenten som helhet inte har imponerat.
Jag måste också förtydliga vad jag menade med vad jag har sagt tidigare. När det gäller makroevolution så kan man med ledning av evidensen försöka diskutera OM sådan har skett (dvs artbildning genom utveckling från gemensamma förmödrar). HUR det har skett, alltså mekanismen bakom (dvs om naturligt urval räcker som förklaring eller om man måste anta någon annan orsak) blir i så fall en senare fråga. Köper du ett sådant resonemang preliminärt?
MrArboc
21 april, 2012 at 05:52
Det här är både talande och förväntat Alexander.
Nu försöker du bestämma vilka argument som är tillåtna. De argument som du eventuellt skulle kunna förstå är tabu och får inte användas.
Mattias Larsson
21 april, 2012 at 09:32
Shit, Arboc, ingen av oss verkar sova tillräckligt….
Emil Karlsson
22 april, 2012 at 19:42
Hur kan man förena detta med den kreationistiska föreställningen att endast mikroevolution, snarare än makroevolution, sker? Om mikroevolution är det enda som kan ske finns det ju endast proximata förklaringar och inga ultimata evolutionära förklaringsmodeller.
Klurigt värre.
nanowire
22 april, 2012 at 23:26
Elementärt min käre Emil,
Eftersom Gud är allsmäktige har hen bestämt att makroevolution är förbjudet, ett slags elfte bud helt enkelt. Detta fås genom trångsynt tolkning av det ultimata cirkelbeviset (bibeln).
NonFiction
22 april, 2012 at 23:14
Evolutionsläran ÄR den bästa förklaringen och är den enda förklaringen som överhuvudtaget är kognitivt meningsfull. Eller menar du att du själv erbjuda en bättre förklaring som är testbar, prediktiv och falsifierbar?
sikay91
23 april, 2012 at 09:21
Jag håller med i kritiken att det är dags att du (Johannes) måste börja definiera vad du menar med ”nya organ”. Vidare tänkte jag tipsa om en föreläsning av Neil Shubin där han pratar om hur lemmar, vingar och fenor har ett gemensamt ursprung, gemensam struktur och använder samma verktygslåda i den embryonala utvecklingen. Han nämner även kort bevisen för att de små benen som sitter i mellanörat ursprungligen användes i gälarna hos våra simmande förfädrar och mycket mer. (hoppa till 4:20 om ni inte vill höra introduktionen om föreläsaren)
sikay91
23 april, 2012 at 09:22
Försökte mig på att bädda in klippet, fungerade väl så där… Här har ni en ”ren” länk till klippet: http://www.youtube.com/watch?v=1KtbpCu00vU
Janolof
23 april, 2012 at 10:24
Begrepp som ”halvfärdiga organ eller beteenden” (vanligt hos kretionister) avslöjar en grov missuppfattning om hur evolutionen tänks gå till. Det är som om ni föreställer er att det skulle växa ut ett hjärta, eller en lever hos en i övrigt komplex art som förut inte haft just detta organ och att det under tiden det växer ut skulle ha en begränsad funktion? Det är ju inte alls så man menar att det går till.
Allt sker gradvis, ingenting är egentligen helt nytt utan bygger vidare på tidigare funktioner som gradvis förändras till att få en ökad omfattning och sofistikering. Så vitt jag förstår har de flesta organ har sitt ursprung från när de tidigaste flercelliga organismerna började fördela arbetsuppgifter mellan olika celler. Och även om dessa första organ var enkla jämfört med många av organen i t.ex. dagens däggdjur, så fyllde de väl sin funktion hos dessa.
LarsN
23 april, 2012 at 11:14
Är man intresserad av hur olika organ stegvis kan ha utvecklats under evolutionen och hur ”halv-färdiga” organ överhuvudtaget kan existera finns det mycket intressant vetenskaplig kunskap att läsa in sig på. Problemet är att Johannes inte är genuint nyfiken på detta utan föredrar att kvarstå och argumentera utefter sin okunskap.
Hjärtats utveckling går t.ex. att spåra ända ner på bakterienivå via enklare flercelliga organismer (med ”halv-färdiga” hjärtan) till vårt avancerade hjärta. Om detta går att läsa i denna fina review: ”Evolution of the heart from bacteria to man.” http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/16093481
Bukspottkörtelns utveckling går också att härleda från enklare djurarter med endast några få insulinproducerande celler i tarmväggen (”halv-färdig”) till däggdjurens mer avancerade struktur: ”Forgotten and novel aspects in pancreas development.http://www.biolcell.org/boc/098/0079/0980079.pdf
Men mer kunskap krävs definitivt kring vilka individuella mutationer som har drivit på denna evolution av olika organs utveckling. Detta är ett ständigt växande forskningsfält som kallas evo-devo (efter ”evolution of development”) och är vansinnigt intressant.
Börja med att läs denna wiki-länk: http://en.wikipedia.org/wiki/Evolutionary_developmental_biology
I denna länk kan man ta del av några enkla exempel på just det som Johannes efterfrågar: Enskilda mutationer som lett till organutveckling.
Johnny Lilja
24 april, 2012 at 13:45
Tyvärr. Jan-Olof är det nog så illa som du skriver. Jag vet inte om det är lathet eller att kreationisterna så ömt vårdar sin okunnighet som leder fram till frågor av typen: ”Jag vet inte hur ett nytt organ kan bildas. Alltså kan inte ett nytt organ bildas. Alltså finns gud. Visserligen kan jag inte svara på frågan HUR gud gjorde när han trollade fram allt liv, eller frågan om var gud kommer ifrån eller frågan eller ens var gud befann sig när han skapade universum. Egentligen kan jag inte ens bevis att gud finns men det spelar ingen roll för i det fallet kan det finnas hur stora luckor som helst utan att jag reagerar. Men om det inte finns en fullständig uppsättning fossil utan en enda lucka så tror jag inte på evolutionen”
Vi andra lånar en bok på biblioteket och läser om hur evolutionen går till och hur ett nytt organ kan bildas.