RSS

Kategoriarkiv: Mutationer och Naturligt urval

Richard Dawkins svarslös efter fråga från skapelsetroende

Under denna intervju med Richard Dawkins – inspelad hemma hos honom själv september 1997 – får han frågan: ”Kan du ge ett exempel på en genetisk mutation eller en evolutionär process som kan öka informationen i genomet?” Det borde inte vara en orimligt svår fråga för en professor som är så känd för sin tro på evolutionen. Men han verkar inte ha något svar på frågan. Efter en stunds betänketid svarar han, men är det ens ett svar på frågan? Bedöm själva.

Delar detta videoklipp från creation.com. Översättning följer nedan.

[youtube http://youtu.be/YddmGJofbL0?rel=0]

 

Läs också denna nota bene från CMI (creation.com) som publicerat filmen:

Syftet med att lägga upp denna video är inte att motbevisa evolutionen eller bevisa skapelsen, utan enbart att visa att denne man som står i spetsen för dagens evolutionistiska rörelse inte kan svara på den allra mest grundläggande frågan kring det han förkunnar. Det finns faktiskt (i skrivande stund) tre kända processer som lägger till information i genomet – men ingen av dem nämns av Dawkins i något av hans svar: webbsidor, böcker eller något annat.

 

Etiketter:

Föreläsning om vetenskapliga argument mot evolutionsteorin

De föreläsningar jag höll i fredags kan nu ses via AdventistPlay:

Evolutionsteorin – ett korthus byggt på sand – del 1
Evolutionsteorin – ett korthus byggt på sand – del 2

Man kan även se min vän Björn Books föreläsningar om apologetik:

Apologetik – del 1
Apologetik – del 2

Björn undervisar på Bibellinjen på Ekebyholmsskolan.

Innehållsförteckning

 

Länkar till inlägg som handlar om några av de saker som jag tar upp i föreläsningarna:

Big Bang behöver skrivas om – säger fysiker
Inga gamla supernovor i vår galax
Forskare förundras: ”Solen och planeterna är konstruerade på olika sätt”
Guld – hur kan det finnas uppe vid jordytan?
Om Månen är flera miljarder år gammal, varför är den så blöt?
Om Månen är flera miljarder år gammal, varför är den inte längre bort?
Den svåra konsten att få aminosyror att uppstå helt utan påverkan av någon intelligens
Sagan om ursoppan
Problemen som strör salt i såren på kemisk evolution
Robotar kan byggas av robotar – men vem byggde de första robotarna?
Och hela den här fabriken blev till av en slump?
Känslan när man står med ena foten i båten och andra foten på bryggan – och båten glider iväg!
Cellens evolution har om möjligt blivit ännu omöjligare
Se mig i ögonen och säg att det inte finns någon intelligens bakom den här maskinen
Biologins stora utmaning – enligt chefredaktören för Science
Den kambriska explosionen blev just ännu mer explosiv
Kan brist på evolution användas som bevis för evolution?
Gitarrfisken rockar loss till samma ackord efter miljoner år
Bläckfiskar sorterade sina skal när de dog?
Sjöliljestjälkar i mjuk ”bergvägg”
Trilobiter sopsorterade sig själva?
Sköldpaddor begravda mitt under parningen
Omkastat berg
Märkliga geologiska böjelser
”Segosaurus strex” – dinosauriefossil innehåller mjuk vävnad
En halv miljon år gamla spjutspetsar?
Diamanten: den skapelsetroendes bästa vän
Reptilens guide till att bli en fågel – 20 enkla steg
Uppfinnaren berättar: Hur man bygger en Giraff
Pelikanfossil förvånar forskare
Evolutionsteorin – ett korthus byggt på sand
Har man någonsin sett en stjärna födas?

 

Evolutionens misslyckade förutsägelser

Delar detta videoklipp från creation.com. Översättning följer nedan.

 

Vad har möss och bananflugor gemensamt? Inte särskilt mycket om man ser till det yttre – det är i alla vad man skulle tro. Men genetiker har upptäckt att vissa av deras gener är praktiskt taget identiska. Upptäckter som denna basuneras ofta ut som bevis för evolutionen eftersom dessa liknande gener sägs visa att möss och bananflugor är släkt.

Men evolutionsforskare förutsåg inte detta. Sean Caroll, professor i genetik, erkände att ”Ingen biolog hade ens den blekaste aning om att det skulle kunna finnas sådana likheter mellan gener från så olika djur.”

Enligt evolutionisterna delade möss och bananflugor senast en gemensam förfader för över 600 miljoner år sedan. Därför borde alla gemensamma gener ha förvrängts till oigenkännlighet av nästan oräkneliga generationer av mutationer.

Olika djur har liknande gener – inte för att de är släkt utan för att de hade en gemensam designer som använde liknande ritningar för att bygga djurriket. Och det var inte heller särskilt länge sedan.

 

Vad kom först, hönan eller ägget?

Delar detta videoklipp från creation.com. Översättning följer nedan.

 

Vad kom först, hönan eller ägget? De flesta evolutionister tror att två icke-höns parade sig och att den nya zygotens DNA innehöll de mutationer som frambringade den första egentliga hönan.

Till evolutionisternas förtret ger vetenskapliga upptäckter inom genetik inte stöd för deras påstående. Genetikern Dr Lee Spetner skrev: ”Inte en enda mutation har observerats som lägger till ens en gnutta information till genomet.”

Enligt Bibeln kom hönorna först. Gud skapade ett ”funktionellt komplett” Universum. Adam och Eva skapades som vuxna människor, färdigutrustade med förmågan att kommunicera med Gud och varandra.

 

En liten kommentar till citatet av Dr Lee Spetner:
Det beror förstås vad man godkänner som ett tillägg av information. Det finns ett slags mutationer som kan göra koden längre, men dessa tillför inte något nytt till genomet. Vad evolutionsläran behöver är inte fler kopior eller nya uttryck av redan befintlig kod. Den behöver förklara uppkomsten av helt nya sekvenser som kodar för helt nya egenskaper, t ex sådana som krävs för att en höna ska födas ur ett ägg som lagts av icke-höns.

 

Vad skulle få mig att börja tro på evolutionsläran?

Den som läste mellan raderna i mitt första-april-inlägg förstod säkert att jag i själva verket vet alldeles för mycket om evolutionsläran – med alla dess absurdheter och orimligheter – för att börja tro på den i en handvändning. Frågan är om det överhuvudtaget vore möjligt för mig, och i så fall vad som skulle övertyga mig att tro på den.

Om det bara handlade om brist på bevis så skulle man förstås kunna tänka sig att upptäckten av sådana skulle kunna få mig att ändra uppfattning. Fast det är inte lönt att räkna med det, eftersom forskarna säger att vi av naturliga skäl aldrig kommer få se bevis. Vi måste tydligen tro helt utan bevis. (Tänk att vissa ändå har mage att kalla evolutionen ett vetenskapligt faktum! Samtidigt klagar de på dem som åtminstone grundar sin världsbild på historiska källor. O, the irony!)

Problemen med evolutionsläran ligger dessutom på en helt annan nivå än bara avsaknad av bevis. Det är nämligen fel i hela systemet. Förvirrat. Ologiskt. Till exempel fungerar inte mutationer och naturligt urval som förklaring till hur vårt genom (genetiska kod) har blivit till. Att dessa två skulle kunna skapa ny information med nya funktioner är så totalt ologiskt och orealistiskt att man inte vet vart man ska ta vägen. Just dessa två utgör  själva grunden i biologisk evolution. Det finns ingen annan modell för hur vår fantastiska kod kan ha blivit till – åtminstone ingen som innebär en utveckling från något enkelt till något mer komplext. Fanns det en annan modell så hade man säkerligen anammat den istället. Eftersom felen ligger i självaste grunden så är det omöjligt att bara ”rätta till” dem och samtidigt rädda evolutionsläran – lika lite som man kan rädda en hjärndöd genom att utföra en hjärntransplantation.

Och med de orden kommer vi osökt in på det enda som skulle kunna få mig att börja tro på evolutionsläran: Någon form av hjärnskada.

Antingen skulle skadan behöva slå ut mina minnen, så att jag skulle glömma bort allt jag hittills lärt mig om evolutionen kontra verklig vetenskap. Då skulle jag kanske kunna acceptera evolutionsläran och tro på den baserat på mitt förtroende för dem som jag ansåg vara ”mer insatta”. Jag skulle förlita mig på att majoriteten av forskare hade koll på läget och att de skulle ropa högt om de upptäckte problem. Jag skulle inte ha någon anledning att misstro den gängse uppfattningen eftersom jag själv inte visste tillräckligt för att kunna avgöra om det stämde eller ej. Med andra ord skulle jag helt enkelt bara tro på evolutionen, i betydelsen lita på att andra har koll.

Det finns en annan typ av hjärnskada som kanske också skulle leda till att jag kunde tro på evolutionen, men den får jag skriva mer om en annan gång.

 

Nu konverterar jag till evolutionsläran

Jag har funderat en hel del den senaste tiden och kommit fram till att det är dags för mig att byta läger. Jag inser nu att jag har varit orättvis mot evolutionsläran och kraftigt överdrivit dess problem. Det är inte schysst av skapelsetroende att ständigt gå till attack mot evolutionsläran. Även om man kan tycka att en vetenskaplig teori borde stå pall för och till och med må bra av att ifrågasättas, så måste man visa respekt och se upp så man inte trampar seriösa forskare på fötterna. Alltså var det dumt av mig att skriva inlägg som den om att Evolutionsteorin är som ett korthus byggt på sand. Jag har funderat på att radera sådana inlägg, men bestämde mig för att låta dem stå kvar som exempel på hur orättvisa skapelsetroende är mot evolutionsläran.

Det är faktiskt inte så konstigt att det saknas fossila bevis på utveckling mellan djurgrupperna. En sådan utveckling måste nämligen ha gått väldigt snabbt för att fungera. Till exempel måste de avgörande stegen i fåglarnas utveckling ha skett på en enda generation (en dinosaurie lägger fågelägg). Därför är det inte konstigt att det saknas fossila bevis för detta.

Dessutom är det svårt för fossil att bildas. Ibland kan det visserligen gå fort, men bara under optimala förhållanden som till exempel vid massiva störtfloder. Men om alla världens fossil (otroliga mängder) skulle ha blivit till på det sättet, skulle det krävas en översvämning av bibliska proportioner. Eftersom de geologer som tror på en sådan översvämning är i minoritet så kan det inte ha ägt rum. Att det finns omkring 270 andra dokumenterade versioner av flodberättelsen från olika folkslag spridda över hela världen må vara imponerande och stämma väl överens med Bibeln, men det bevisar inget. Alltså måste alla sedimentlager ha bildats långsamt, och inte på det sätt som demonstreras i detta experiment.

Till dem som fortfarande envisas med att vara skapelsetroende får jag vara ärlig och medge att ovanstående argumentation har vissa brister. Men det gör inget. För även om det inte går att bevisa evolutionen just med hjälp av fossil så finns det gott om bevis på annat håll. Till exempel vet vi att den bibliska tidsskalan inte kan stämma, eftersom det finns radiometriska dateringsmetoder som säger att fossilen är många miljoner år gamla. Det är förhållandevis få som verkligen är insatta i hur det fungerar, men vi måste lita på att experterna har koll och att de skulle säga till om det var något som inte stämde. De har faktiskt medgett att deras dateringarna vore rena gissningar om det inte vore för indexfossilen, som visar hur gammalt ett fossil bör vara baserat på vad det är för sorts fossil.

Istället för att vara negativ och haka upp sig på att detta är ett cirkelbevis, bör man ge geologerna en stor eloge för att de är ärliga nog att medge detta. Det visar att de har koll på läget och att de är att lita på. Att de lyssnar på vad paleontologerna säger och anpassar sina dateringar efter det är dessutom ett gott exempel på hur olika vetenskapsgrenar kan samarbeta i att helt oberoende av varandra komma fram till att evolutionen har ägt rum.

Att material med känd ålder har daterats helt fel är heller inget att bekymra sig för. Det är väldigt vanligt och det finns mängder av tänkbara förklaringar till det. Faktiskt händer det rätt ofta att fossil dateras in i framtiden. Eftersom feldateringar är så pass vanliga är det heller inget att göra så stor sak av. Sådana problem är vardagsmat för geologer.

Det är precis som med fenomenet konvergent evolution. Eftersom det är så vanligt och dokumenterat att organismer från helt olika grupper uppvisar slående likheter med varandra, är det heller inget för evolutionsbiologerna att låta sig besväras av. Istället för att se det som ett problem kan vi betrakta det som ett exempel på hur bra evolutionen fungerar. För det måste ju vara evolution – genom mutationer och naturligt urval – som är förklaringen till att djuren har anpassats på liknande sätt till sina miljöer.

Problemet med att mutationer bara skadar befintlig information och inte visar sig tillföra någon ny, är inte heller något att bekymra sig för. Det är säkert bara en tidsfråga innan vi upptäcker något exempel på det. Tills dess är det dock klokast att minimera effekterna av de skapelsetroendes destruktiva attacker genom att omdefiniera begreppet information, så att folk blir osäkra på om informationen i DNA är av samma slag som andra bygginstruktioner, ritningar och koder. DNA är det bästa beviset vi har för evolutionen så det vore mycket olyckligt om folk började uppfatta den genetiska koden som designad. För att citera Francis Krick, en av DNA-molekylens upptäckare:

”Biologer måste ständigt komma ihåg att det de ser inte är designat, utan snarare utvecklat.”

Detta är något som blir viktigare och viktigare att påminna sig om ju mer man lär sig om hur cellerna fungerar. Som Richard Dawkins sa:

”Biologi är läran om komplicerade saker som ger intryck av att ha blivit designade för ett syfte.”

Man kan inte nog understryka hur viktigt det är att ha detta i åtanke när man studerar biologi (t ex geockoödlans fötter), för det är annars så lätt att man halkar dit och börjar tro på intelligent design. För den som börjar få tankar åt det hållet vill jag framför allt avråda starkt från att studera det som numera är att betrakta som förbjudet område: Cellens evolution.

Att angripa evolutionsteorin genom att påpeka orimligheterna i uppkomsten av den första cellen är verkligen inte schysst, eftersom detta inte längre ingår i definitionen av evolutionsteorin. Det togs faktiskt bort just för att Darwins teori inte går att applicera på icke-självreplikerande molekyler, och för att det blir allt svårare och svårare att förklara hur det skulle ha gått till. Det är fult att sparka på den som ligger! Även om forskningsområdet abiogenesis inte har nått någon framgång sedan Miller-Urey-experimentet (som kanske egentligen inte var en framgång), finns det faktiskt många nya spännande idéer om hur livet kan ha uppkommit. Tänk om det har förts hit från rymden! Det kanske inte direkt löser problemen med livets uppkomst, men det känns i alla fall bättre att flytta bort det till en annan planet långt långt borta.

Kom ihåg att frågan forskarna söker svar på inte är om livet har uppkommit och utvecklats, utan istället hur livet har uppkommit och utvecklats. Som man frågar får man svar, så därför måste vi se till att vi ställer rätt fråga. Om vi tillåter att fråga oss ”om” kan det hända att folk börjar tvivla på riktigheten i evolutionsläran och till slut halkar dit och blir skapelsetroende, och det vore mycket skadligt för samhället om folk började tro så. Vi skulle få färre ingenjörer som kan lösa tekniska problem. Även om teknik och elektronik inte har något med evolutionsteorin att göra så sägs det att ett ifrågasättande av evolutionsläran kan leda till att folk i allmänhet får svårare att förstå vetenskap, även om det sker utifrån vetenskapliga argument och även om naturvetenskapen grundades av skapelsetroende.

Även om det finns faror med att folk betraktar sig själva som djur som bara följer sina instinkter och som kanske till och med tror att de kan bygga sin moral på evolutionsläran (vissa betraktar sig själva som genetiskt programmerade till otrohet eller anser att meningen med livet är att föra sina gener vidare och konkurrera ut lägre stående varelser), så är det helt klart värt risken att oproblematiserat presentera evolutionsläran som en bevisad sanning i alla landets skolor – i sanningens namn!

På samma vis är det med alla de andra problemen med evolutionsläran. Jag hinner inte nämna dem alla, men de är alla lika överdrivna. För att skydda evolutionsläran är det viktigt att vi tystar ner dessa motargument mot evolutionen innan den obildade massan börjar tro att det faktiskt ligger något i kritiken. Ingen får sparka på evolutionsläran! Att tysta ner skapelsetroende kommer därför att bli mitt främsta och viktigaste uppdrag som nybliven evolutionist.

 

 

April, april 😉

 

Etiketter:

Har flygekorrar utvecklats TVÅ gånger? … eller är det rätta svaret NOLL gånger?

Här kommer de rätta svaren på Evo-lattjo-lajban-lådan-frågorna om däggdjur. Det vill säga, om man med ”rätt” svar menar det svar som stämmer överens med de evolutionstroendes utvecklingsträd. Om du inte har sett frågorna vill jag tipsa dig att först kolla in dem innan du läser vidare i detta inlägg. Det blir mycket intressantare än att bara läsa svaren. Till fråga 1.

*Spoilervarning*

Read the rest of this entry »

 

Etiketter:

Evolutionisternas röriga utvecklingsträd: Geckons ‘fotfäste’ måste ha utvecklats elva gånger

I föregående inlägg berättade jag om min kompis geckoödlans fantastiska fötter, som ger så bra fotfäste att den till och med kan springa uppochnedvänt på polerat glas. När jag ser fötternas imponerande konstruktion blir det för mig fullständigt uppenbart att de är designade av någon med överlägsen intelligens – en fullt logisk slutsats med tanke på att vi har så svårt för att kopiera konstruktionen och förstå hur den fungerar. Om geckoödlan hade varit en liten robot skulle vi ha kallat den högteknologisk.

Eftersom allt biologiskt ser designat ut (Richard Dawkins) måste biologerna se till att påminna sig själva om ”att det de ser inte är designat, utan snarare utvecklat” (Francis Krick), för att undvika att komma till den förbjudna slutsatsen att en intelligent designer ligger bakom skapelsen (Scott C Todd). Eftersom utvecklingen är något som sägs ha hänt i det förflutna, och eftersom den tydligen sker för långsam för att kunna observeras här och nu, har ingen någonsin sett och lär heller aldrig få se evolution. Därför kan forskarna inte bevisa evolutionen, utan får helt enkelt nöja sig med att anta att den har ägt rum. När de väl har gjort detta antagande spelar det sedan ingen roll hur långsökta, ologiska, och omöjliga förklaringar man måste ta till för att få ihop det, eftersom det ändå inte går att motbevisa dem. Motsägelsefullt nog lyfts dessa obevisade förklaringar ofta fram som bevis på att grundantagandet stämmer. Rena fantasier används alltså som bevis för evolution.

Visst låter det virrigt och bakvänt? Du undrar kanske om det verkligen kan vara så illa som jag har beskrivit ovan. Jag kan garantera att det stämmer och att det till och med är ännu värre än så. Som exempel på det vill jag anföra denna artikel från phys.org. Rubriken börjar med frasen ”How sticky toepads evolved in geckos…” och gör alltså anspråk på att kunna förklara för oss hur geckoödlornas fantastiska fötter har utvecklats.

Med ”hur” menar de dock inte vilka mutationer som kan ha gett upphov till sådana komplexa egenskaper. Sådant har evolutionsbiologerna aldrig svar på. De kan inte ens i teorin tänka ut vilka synliga utvecklingssteg ett djurs förfäder skulle kunna gå igenom, alltså hur de skulle kunna förändras stegvis och ändå fungera. Det råder nämligen totalbrist på sådana (proximata) förklaringar, vilket i sig utgör ett argument mot evolutionslärans trovärdighet.

Med ”hur de har utvecklats” menar man helt enkelt att man har ritat sig ett utvecklingsträd. (Konstpaus.) I detta träd har de olika arterna av geckoödlor grupperats efter hur nära släkt forskarna tror att de är. Ingen har förstås sett dem utvecklas, och vi har inga bevarade släktregister över geckoödlor, så trädets form är enbart baserad på jämförelser av arternas utseende och egenskaper. Efter att ha samlat ihop information om vad de har gemensamt och vad som skiljer arterna åt, har forskarna tänkt ut vilken som är den enklast möjliga ordningen i vilken de olika egenskaperna kan ha uppstått. Resultatet kan vi se i bilderna som publicerats tillsammans med originalartikeln, eller läsa om i nyhetsartikeln på phys.org:

Vad beträffar geckoödlornas fantastiska ‘fotfäste’ kom man fram till att denna egenskap utvecklats elva gånger och förlorats nio gånger. Som om det inte var svårt nog att förklara hur de skulle kunna utvecklas en gång, föreslår man nu att de har utvecklats elva gånger. Varför? Jo, för att det var den enklaste förklaringen. Kan ni tänka er att det alltså fanns andra likheter och skillnader som var ännu svårare att förklara och som fick den här lösningen att verka rimlig i jämförelse. Detta är bara ett av många exempel på hur förvirrat det kan bli när alla arter ska passas in i evolutionisternas utvecklingsträd. Ju mer information vi har om de olika arterna desto rörigare blir träden.

Det finns en betydligt enklare förklaring till varför geckoödlan ser designad ut: Den är designad.

Denna färgglada gecko är ett exempel på både intelligent och vacker design – Foto: Jurriaan Schulman (WIki)

På samma vis finns det en betydligt enklare och rakare förklaring till skillnaderna och likheterna mellan de olika arterna: Designern skapade ett slags geckoödla, med förprogrammerad möjlighet till genetisk variation så att de skulle kunna anpassa sig till olika miljöer och omständigheter.

Det är inte konstigare än att människor har olika färg på hud, hår och ögon … eller olika storlek på näsor, öron, munnar, huvuden, muskler och kroppar. Det är inte konstigare än att två av Gregor Mendels ljuslila ärtplantor kunde ge avkomma som var både vit, ljuslila och mörklila. Skaparen gav de första geckoödlorna ett brett sortiment av gener som kunde kombineras på olika sätt.

Samtidigt lever vi i en värld som sedan syndafallet är fast i ett ”slaveri under förgängelsen” (Rom 8:21), vilket bland annat innebär att skapelsen muterar sönder. Det kan vara förklaringen till att en del geckoödlor har fått trasiga fötter. Mutationer skadar det som Gud har skapat.

 

Etiketter:

Bakterier tycker till: ”Survival of the fittest? Nej, tack! Vi gillar OLIKA!”

Diverse e Coli

Istället för principen om den bäst anpassades överlevnad, verkar det som dessa enkla små bakterier följer en helt annan princip – en princip som vi människor historiskt har haft svårt att greppa.

”Forskning visar att inte bara den bäst anpassade överlever” – det är rubriken på ett pressmeddelande från University of Exeter gällande denna artikel som publicerats i Nature. Där kan man bland annat läsa att:

”Darwins föreställning om att bara den bäst anpassade överlever har ifrågasatts [av forskarna] som utmanar vår nuvarande förståelse av evolution genom att visa att biologisk mångfald kan utvecklas där vi tidigare inte trodde det var möjligt.”

Man har länge tänkt att det alltid finns någon art som är bäst lämpad och att den till slut måste konkurrera ut de andra. Survival of the fittest kallas den principen, som först myntades av Herbert Spencer och sedan anammades av Darwin. På svenska heter det De bäst anpassades överlevnad. Professor Robert Beardmore från University of Exeter berättar att:

”Mikrobiologer har prövat denna princip genom att konstruera mycket enkla miljöer i laboratoriet för att se vad som händer efter hundratals generationer av bakterie-evolution, omkring 3000 år i mänskliga mått. Man har tidigare trott att bara genomet från den bäst anpassade bakterien skulle vara kvar, men det var inte vad de fann. Experimenten frambringade mängder av oväntad genetisk mångfald.”

Tidigare liknande experiment har förklarats bort (forskarnas egna ord) med att det gått för lite tid för att en vinnar-bakterie skulle hinna koras, men dessa nya experiment visar att det inte var fråga om några avvikelser. Vad man fann var att både de bäst anpassade och de sämre anpassade verkar kunna leva sida vid sida hur länge som helst:

”… we discover a new principle, one in which both the fit and the unfit coexist indefinitely.” – Professor Laurence Hurst från University of Bath

Frågan är om det verkligen är slumpmässiga mutationer som orsakar denna ”oväntade genetiska mångfald”, eller om det finns andra mekanismer – kanske förprogrammerade mekanismer – som säkerställer mångfalden, och som därmed ser till det inte urartar på ett sätt som i längden skulle göra organismerna odugliga. Dr Ivana Gudelj, också från University of Exeter, säger något som jag finner intressant:

”De bäst anpassade använder maten bra men är inte motståndskraftiga mot mutationer, medan de mindre effektiva och sämre anpassade konsumenterna upprätthålls av deras motståndskraft mot mutationer.”

Bakteriernas revolution för jämlikhet

Det är nästan som om bakterierna har sin egen jantelag som ser till att de som för tillfället är bäst anpassade inte får sitta kvar på sina höga hästar hur länge som helst. Eller så kan man se det som att de gör revolt och kräver jämlikhet. När de bäst anpassade börjar bli för högmodiga och drabbas av storhetsvansinne, då är deras storhetstid förbi. Det som för tillfället gör att de är bäst anpassade består inte i längden. Och tur är väl det, för det som gjorde dem bäst lämpade i en viss miljö kan utgör en nackdel i en annan. För att bakterierna ska kunna fortsätta existera och göra nytta i olika miljöer (de flesta bakterier är nyttobakterier) får inte de andra egenskaperna gå förlorade.

Bakterierna tycker till: ”Vi gillar olika!”

Bakterierna ser med andra ord till att upprätthålla ett slags genetisk maktbalans. Men det är inte den sorts balans eller jämlikhet som kräver att alla ska vara likadana och exakta kopior av varandra. Istället syftar den till att bevara mångfalden och se till att inte en enskild ”ras” eller ”klass” konkurrerar ut alla de andra.

Ur ett evolutionistiskt perspektiv ter sig en sådan mekanism helt otänkbar och absurd. (Men evolutionsläran skulle förstås kunna slinga sig än en gång.) Ur ett skapelseperspektiv är däremot en sådan förprogrammerad variationsmekanism precis vad man skulle vänta sig av en intelligent Skapare som noga planerat för att skapelsen – trots alla skadliga omständigheter – ska ha ett så sent bäst-före-datum som möjlig. Dessutom är det precis vad vi kan vänta oss av en Skapare som redan tydligt har demonstrerat att han älskar variation och mångfald.

 
 

Etiketter:

Människan blir dummare och dummare

Professor Gerald Crabtree från Stanford University har insett det vi alla egentligen vet: Mutationer skadar! Baserat på beräkningar av hur ofta människans arvsmassa drabbas av skadliga mutationer, samt antaganden om hur många gener som styr vårt intellekt, beräknar han att på 3000 år (omkring 120 generationer) samlar vi alla på oss minst två mutationer som skadar vår intellektuella eller emotionella stabilitet. Med andra ord: Vi blir dummare och dummare.

”Vår intelligens är förvånansvärt skör, och människoartens intellektuella topp kan ha nåtts redan för 2 000 – 6 000 år sedan.”

”Jag slår vad om att om en genomsnittlig medborgare från Aten 1 000 år före Kristus skulle dyka upp häribland oss, så skulle han eller hon vara bland de smartaste av oss – med ett gott minne och med många idéer.”

(Ovanstående är citerat från SVT. Här finner man en public release om artiklarna av professor Crabtree, som publicerats i Trends in GeneticsResearch suggests that humans are slowly but surely losing intellectual and emotional abilities.)

Professor Crabtree förklarar detta med att människans liv blev enklare sedan man började bruka jorden och bo i städer. Det gjorde det lättare att överleva och därmed minskades selektionstrycket, som en gång antas ha gjort människan så smart. Sådant som inte är avgörande för överlevnaden (och fortplantningen) upphör att gynnas genom det naturliga utvalet. Det verkar logiskt, eller hur? Detta förutsätter dock att det en gång i tiden funnits en massa positiva mutationer som kunnat gynnas genom naturligt urval och skapa de intelligenta människor vi nu är … eller var för några tusen år sedan. Någon sådan uppåtgående evolutionsprocess har vi dock aldrig sett och lär heller aldrig få se. Den enda vi ser är hur det naturliga urvalet bevarar det som är minst skadat – räddas det som räddas kan.

En annan förklaring till denna ”utveckling” – som gör att vi inte är lika intelligenta och emotionellt stabila som man var för några tusen år sedan – är det som Paulus skrev för nära 2000 år sedan: att hela skapelsen ända sedan syndafallet är fast i ett ”slaveri under förgängelsen” (Rom 8:21). Ett konkret och tydligt exempel på denna degenerering och förgängelse finner vi i 1 Mos 11:10-26. Där kan vi ser hur människornas levnadsålder blev kortare och kortare efter Floden, vilket förresten stämmer bra med hur genetiska sjukdomar borde påverka livslängden i ett sådant scenario.

Bibeln lär för övrigt att Gud skapade en perfekt värld med människor som var hans avbild. Det fanns ingen död och inga skadade gener. Från och med att människan gick med i upproret mot Gud har det dock gått utför med mänskligheten och hela den planet vi fick att ta hand om. Denna ”förgängelse” är just vad vi ser när vi studerar naturen. Men evolutionsläran lär raka motsatsen till det vi ser och leder alltså än en gång till sämre vetenskapliga förutsägelser än dessa skrifter som är flera tusen år gamla. Bibeln stämmer bättre med verkligheten!

Kanske är det av ren stolthet som vi människor idag helst betraktar oss själva som smartare och mer utvecklade än forntidens folk. Kanske är det då på tiden att vi kliver ner från våra piedestaler och erkänner att vi är fallna människor i stort behov av räddning från alla de problem vi har försatt oss själva i. Jesus erbjuder räddning till var och en. Han har lovat att ge oss en ny start, med nya kroppar och en helt ny jord. Det nya livet kan börja redan här och nu!

 

Biologerna trodde inte sina ögon när de såg dykarbaggarnas

”Det var mitt första forskningsprojekt, och jag trodde seriöst att jag hade gjort ett misstag, och då gjorde vi ytterligare forskning för att försöka döda hypotesen”, sa Annette Stowasser från University of Cincinnati.

Eftersom forskarna så starkt ifrågasatte och prövade upptäckten kan vi nu känna oss extra trygga i att den stämmer. Det man har funnit är ett djur som har bifokala linser. Bästa sättet att förstå vad som menas med det är att betrakta bilden på glasögonen här till höger. Som ni ser är det två linser i ett, och det används för att kunna fokusera (se skarpt) på båda nära och långt håll.

Nu har man alltså hittat ett djur som har sådana linser i sina ögon. De funkar mycket bättre än de linser som hittills tillverkats av människor. (Man hoppas nu kunna dra lärdom av denna smarta design.) Inte nog med det. Djuret har två separata näthinnor som sitter och fångar upp ljuset på olika djup inne i ögat. De är placerade på ett sätt som gör att de kan se fokuserat både på nära håll och långt håll samtidigt – med samma öga!

I bilden nedan ser vi djuret i fråga. Det är ett slags dykarbagge som på engelska är känd som ”sunburst diving beatle” (Thermonecuts marmoratus). Vuxna dykarbaggar har inte dessa speciella ögon – de finns bara i larvstadiet.

Sunburst Diving Beetle 049

Dytiscidae larva

Larv (blivande bagge) från en annan art inom familjen dykare (Dysticidae).

”Så vitt vi vet är detta det första beviset på sanna bifokala linser i det kvarvarande djurriket”, säger forskarna till tidningen Current Biology. Kvarvarande? Vadå kvarvarade? Jo, de syftar på att man sedan tidigare har upptäckt ett djur med bifokala linser, men inte i något nu levande djur utan i fossil som enligt evolutionisternas dateringar är över 450 miljoner år gamla. Det är hos trilobiter, som antas vara utdöda eftersom de bara har påträffats som fossil. Huruvida man kommer att finna levande trilobiter vet jag förstås inte, men en sak tycker jag är särskilt intressant: Att något så komplext som bifokala linser skulle ha dykt upp så tidigt under evolutionen.

Trilobiter har lyfts fram som exempel på primitiva djur som levde tidigt i livets utveckling. Vad vi ser är dock att livet aldrig riktigt har varit ”primitivt”. Allt dyker upp komplext och färdigt utan enklare föregångare. (Se till exempel ännu ”äldre” djur med färdiga moderna nervsystem.)

Trilobitexperten Riccardo Levi-Setti (evolutionist) skrev så här om trilobiternas ögon: ”Trilobiter har löst ett mycket elegant fysikaliskt problem och kände uppenbarligen till Fermats princip, Abbes sinuslag, Snells lag om refraktion och optiken bakom dubbelbrytande kristaller…”

Jag tror förstås att varken trilobiter eller dykarbaggar är insatta i optikens lagar. Jag tror inte heller att slumpmässiga mutationer och naturligt urval kan tänka och förstå sådana lagar. Jag tror inte att de har förmåga att skapa något så komplext – eller att skapa något överhuvudtaget. Jag tror istället att Han som har skapat trilobiters, dykarbaggars och människors ögon, är densamme som har skapat själva ljuset och naturlagarna. Skaparen visste förstås precis vad han gjorde.

Källor:
Bug with bifocals baffles biologists (nyhetssida)
Biological bifocal lenses with image separation (forskningsartikel)
Image formation by bifocal lenses in a trilobite eye? (annan forskningsartikeln om bifokala linser hos trilobiter)

 

Etiketter: , ,

Hur fungerar (inte) evolution?

I detta inlägg försöker jag belysa några problem kring hur evolution är tänkt att fungera. Jag svarar samtidigt på Anders Åberg kommentar (blå text) till mitt föregående inlägg (Pelikanfossil förvånar forskare), i vilket jag ger exempel på ännu ett levande fossil – dvs fossil som är slående lika nu levande arter trots att det påstås ha gått många miljoner år sedan de begravdes.

Alla dessa, enligt Johannes så lustiga ”hur ofta” tillfällen är ju i själva verket sällsyntheter och nästan alla gamla fossil vi finner ser väldigt annorlunda ut än dagens arter.

Sällsyntheter? Nåja, vi får väl se hur länge du ids klamra dig fast vid den tesen. 😉 Det finns nämligen många fler exempel. För den som inte kan vänta rekommenderar jag boken Living Fossils—Evolution: The Grand Experiment Vol-2. Jag har den inte själv (än) men jag har haft förmånen att bläddra i ett exemplar. 276 sidor med 700 fina bilder på (och om) levande fossil – kan beställas här.

Dom överlevare som finns och dom likheter som finns, bekräftar det gemensamma ursprunget och även evolutionsteorin, som säger att det måste till ett naturligt urval för att arter skall förändras.

Ja och nej. Likheterna mellan fossilen och de nu levande djuren bekräftar förstås ett gemensamt ursprung. Dagens pelikaner är definitivt släkt med de pelikaner som begravdes i Floden. Men det där med att det bekräftar evolution får du allt ta och förklara lite närmare. Hur kan brist på evolution användas som bevis för evolution?

I dom fall man kan se att liknande miljöer funnits under lång tid, är det därför sannolikt att arterna där inte förändrats lika mycket.

Hur kan du bekräfta att en organism har levt i en oförändrad miljö under flera miljoner år? Det är i stort sett omöjligt att undersöka det påståendet, så den hypotesen är och förblir faktiskt bara en bortförklaring som aldrig kan styrkas med belägg. Att hävda avsaknad av förändring som ett bevis på oförändrade miljöer är – som du säkert inser – ett cirkelresonemang.

Man kan också se i fossillagren att liknande egenskaper utvecklats flera gånger på olika ställen, när liknande förhållanden uppstått.

Det du beskriver brukar kallas konvergent evolution. Det är ännu en förklaring som evolutionister tar till när observationerna inte stämmer överens med förväntningarna. Man väntade sig till en början att kunna spåra varje organs utveckling längs en och samma väg som grenade upp sig – alltså att varje organ bara utvecklats en gång. Men utvecklingsträdet blev så spretigt att man till slut blev man tvungen att postulera detta med konvergent evolution: Att samma organ har utvecklas parallellt flera gånger i olika djurgrupper. Till exempel säger man så om ögat och flygförmågan – för att inte tala om alla de pungdjur som är ”paralleller” till moderkaksdjur, vars påfallande lika egenskaper alltså antas ha utvecklats parallellt. (”Pungspetsekorren” är ett av många exempel på det.) Men om detta verkligen är sant medför det att evolution har ännu lättare för att inträffa. Och då kan man ännu mer fråga sig varför vi aldrig ser den hända. Om vi kunde se det hända hade vi ju kunnat studera och dokumentera processen, och då hade man ju kunnat kalla det för riktig vetenskap. Men nu är ju denna utveckling alldeles för långsam för att studeras, till evolutionisternas förtret … eller kanske är det bara skönt att kunna gömma sig bakom denna avsaknad av bevis. 😉

Miljöns skulpturerande på arterna är mycket tydlig och återigen förvånas jag över hur man kan komma på den korkade iden, att det som vi så tydligt kan se formar om arterna och som även kreationisterna kan se, men kallar biologisk variation, inte godtas som den motor i evolutionen den alldeles uppenbart är.

Det beror på att vi talar om två helt olika saker som inte går att jämföra. Enligt oss skapelsetroende kan denna variation ske väldigt snabbt eftersom det genetiska materialet redan finns på plats – det är förprogrammerat och förberett på snabb anpassning till nya miljöer!

Enligt evolutionsteorin får det däremot inte finnas en massa intelligent designat material i våra gener. (Huvva så hemskt!) Därför måste det istället till en väldig massa mutationer som kan göra att nya användbara organ på sikt växer fram. Om vi för sakens skull antar att denna process vore möjlig – att inte det naturliga urvalet skulle sortera bort generna som kodar för saker innan de är fullt användbara – så antar jag att vi i alla fall kan vara överens om en sak: Det måste vara en mycket långsam process. För att skapa illusionen av att det osannolika hinner inträffa har man därför dragit till med ofattbart långa tidsåldrar.

I själva verket är denna process så långsam att den inte bara står still utan till och med kör i 300 km/h BAKLÄNGES! Det är nämligen så att mutationer till mycket kraftigt övervägande del är skadliga. Med tanke på alla dessa skadliga mutationer gör faktiskt dessa långa tidsåldrar att evolutionen ter sig om möjligt ännu mer omöjlig.

 

Skapelsetroende i händerna på fördomsfull läkare

 

Jag har sett denna seriestripp (av Garry Trudeau) i omlopp ett tag – nu senast som video. Motståndare till skapelsetro tycker att den pekar på ”det motsägelsefulla i att vara skapelsetroende i vår moderna vetenskapliga värld”. Jag hoppas att något liknande aldrig har hänt i verkligheten, med tanke på hur läkaren bemöter sin patient. Jag antar att läkaren bryter mot ett antal regler.

Läkaren meddelar patienten att han har drabbats av tuberkulos, men att de upptäckte det i tid. Patienten frågar om han då har goda chanser att klara sig, varpå läkaren svarar att det beror på om han är skapelsetroende (i svenska föredrar jag att använda den benämningen hellre än ”kreationist”). Patienten svarar ”Ja det är jag. Varför frågar du det?” Läkaren säger sig vilja veta om han ska behandla bakterierna så som var innan antibiotika började användas eller, eller som de antibiotikaresistenta bakterier de utvecklats till (”evolved”) sedan dess. Om patienten föredrar ”Noas-ark-versionen” kommer han inte att få den moderna medicinen, som är ”intelligent designad”.

”Evolved?”

Jag tänkte att jag skulle berätta varför den skapelsetroende blir så förvånad och frågar vad som menas med att bakterierna skulle ha ”utvecklats?”. Till skillnad från de flesta evolutionister är många skapelsetroende väl medvetna om att bakterier som blivit resistenta inte har blivit det genom utveckling, utan snarare genom avveckling.

Det är nämligen inte så att bakterierna har utrustats med nya egenskaper som får dem att överleva. De överlever för att de (genom mutationer) har blivit skadade och förlorat en egenskap – den egenskap som antibiotikan skulle ha utnyttjat för att förstöra bakterien. Om antibiotikan är en nyckel som ska passa i bakteriens nyckelhål och låsa upp den så att den dör, så vinner förstås bakterien på att dess nyckelhål blivit skadat. Men på samma sätt som när en stad bränner en bro för att överleva så har detta lett till förlorade strukturer för bakterien. Evolutionsteorin kräver nya strukturer och egenskaper, inte förstörandet av befintliga fungerande strukturer.

Evolutionisternas skolboksexempel på evolution är alltså motsaten till evolution. Ironiskt att just detta exempel används till att försöka måla upp en motsägelse mellan skapelsetro och riktig vetenskap.

 

Etiketter:

Giraffens evolution omöjlig: Hur bildades kylsystemet i fläckarna?

Giraffen har en nerv som tar en omväg. Ironiskt nog har det fått många att betrakta giraffen som ett exempel på dålig design – alltså som ett argument mot att den är designad. Det som är så ironiskt med det är att detta endast är en enda liten olöst gåta för de skapelsetroende, jämfört med oräkneligt många gåtor för de evolutionstroende. Giraffen fullständigt skriker ut att den är intelligent designad. Den hade omöjligt kunnat bli till genom evolution. Jag tycker att det finns goda förslag till varför nerven behöver ta en omväg, men jag har inte hört en enda förklaring till hur giraffen skulle ha utvecklats. Jag tänker mjukstarta med att berätta om en liten detalj i giraffens fantastiska design, som i sig demonstrerar omöjligheten i giraffens evolution:

Kylsystem i fläckarna

Giraffens fläckar är inte där som kamouflage, utan fungerar som ett avancerat kylsystem (precis som i inlägget Uppfinnaren berättar: Hur man bygger en Giraff). Bakom fläckarna finns speciella blodkärl som för dit värmen så att den kan transporteras ut ur kroppen. Längs fläckarnas konturer går större blodkärl som förgrenar sig till mindre kärl in mot mitten av fläckarna. Fråga: Hur bildades dessa strukturer? Vilka mutationer ledde fram till det? Evolutionsbiologerna har inget svar på det. De nöjer sig med att trosvisst ”veta” att det har skett på något vis, eftersom girafferna finns här idag och har dessa strukturer. Kom ihåg att mutationer är helt slumpmässiga, och att det naturliga urvalet inte kan planera vilka egenskaper som ska vara användbara i framtiden.

Men låt oss för sakens skull anta att det en gång föddes ett djur (en giraff-prototyp) som hade fått denna struktur. Den var den sista i en lång serie lyckosamma mutationer som turligt nog hade bevarats från generation till generation, trots att några selekterbara fördelar inte kunde göra sig gällande förrän hela strukturen var på plats och fungerade (… alltså ett högst osannolikt scenario, men låt gå för det). När allt väl är på plats och fungerar är det inte svårt att se hur det kunde leda till en fördel för individen. Tack vare sitt kylsystem skulle den klara sig bättre på savannen under dagens hetta, och samla mat när de andra behövde söka skydd – en klar och selekterbar fördel! Tills det blir natt… Då utgör denna struktur istället en nackdel! Värmen skulle fortsätta läcka ut genom fläckarna. Om det inte leder till att djuret direkt fryser ihjäl så gör det i alla fall att den extra energi som samlades under dagen går åt till att bevara kroppstemperaturen under natten. Det är som om vi skulle förbättra våra hus genom att göra stora hål i väggarna. Det skulle vara jätteskönt i sommarhettan, men helt förödande på vintern.

Denna serie av lyckosamma mutationer, vilka de nu skulle vara, som hjälpte giraffen att stay cool skulle omedelbart leda till lägre fitness, om inte en helt annan serie av lyckosamma mutationer samtidigt skapar en funktion som kan stänga av och slå på kylsystemet efter behov, genom att reglera blodflödet till nätverket av blodkärl under de mörka fläckarna. Att slå hål i väggarna får förödande konsekvenser på vintern, om vi inte samtidigt bygger in fönster som kan stängas när det börjar bli kallt.

Finns det någon gräns där osannolikt övergår till omöjligt? Om den gränsen inte är nådd redan när vi betraktar sannolikheten för att en serie lyckosamma mutationer uppstår, så borde vi väl nå den när vi måste sammanföra minst två sådana lyckosamma och samverkande mutationsserier i en och samma individ för att det ska fungera? Ju mer vi lär oss om de genetiska och biologiska förutsättningarna för att en viss struktur ska fungera, desto mer omöjlig och absurd blir tanken att dessa skulle ha skapats genom mutationer och naturligt urval.

Detta var som sagt bara en mjukstart. Snart ska jag närmare beskriva några av de andra strukturer som gör giraffens evolution omöjlig.

 

Etiketter:

Debatt om skapelse och evolution

Jag har medverkat i podcasten Mellan svart och vitt, som drivs av ”Thomas, den kristne tvivlaren och skeptiker” och ”Dragan, humanisten”. Detta avsnitt är en debatt mellan mig och skeptikern Anders Hesselbom, som ofta skrivit om mig på sin blogg (där han bland annat har använt sig av den oerhört sofistikerade taktiken att photoshoppa en dumstrut på sin meningsmotståndare).

Eftersom jag aldrig tidigare varit med i någon debatt eller inspelning av detta slag så var det en intressant och spännande erfarenhet för mig. Kanske var det inte riktigt min grej. Jag är mer van vid att uttrycka mig i skrift, där man kan sudda ut påbörjade meningar och formulera om sig hur många gånger som helst utan att det märks i slutresultatet. När man talar funkar det emellertid mindre bra att redigera sig själv på detta sätt, har jag kommit fram till. 😉 Särskilt svårt blir det i lägen där man måste välja sina ord väl. Tyvärr är jag inte tillräckligt snabbtänkt för att kunna ge Anders en ordentlig match när det gäller just retoriken. Huruvida det var en jämn match när det gäller tyngden i själva argumenten … det låter jag er lyssnare avgöra själva. 😀

Här finns debatten som mp3.

 

Evolutionsteorin – ett korthus byggt på sand – del 2

Ett korthus byggt nära sand – Bild: Wikipedia

”Vad ska jag likna [evolutionsteorin] vid? Vad ska jag använda för bild?” Jo, denna: Evolutionsteorin är som ett korthus som är byggt på sand.

Del 2 – Limmet

Många tror att korthuset i sig är orubbligt stadigt, eftersom korten sitter ihop med ett lim som sägs vara väldigt kraftigt. Detta lim består av två komponenter: slumpmässiga mutationer och naturligt urval. Man tror att när dessa två kombineras blir effekten så kraftfull att den i stort sett kan limma ihop vad som helst. Tyvärr har man aldrig kunnat bekräfta att limmet fungerar. Det finns inga experiment som visar att komponenterna verkligen har den kombinerande effekt man hoppas på. Det sägs att det tar så lång tid för limmet att härda att det är omöjligt att studera dess effekter. Alltså måste vi blint lita på att det håller.

På senare tid har man börjat inse att detta lim inte är av den härdande sorten. Istället för att medföra positiva effekter har det visat sig att den ena komponenten (mutationer) istället är ett kraftigt lösningsmedel. Då kan man förstås tänka sig att det rör sig om ett torkande lim. Sådana lim innehåller nämligen lösningsmedel som verkar genom att avdunsta. Men då är problemet att mutationerna tydligen inte vill avdunsta. Istället byggs det på fler och fler mutationer som alla organismer får dras med och som gör limmet ännu mer verkningslöst. Limmets verkliga effekt verkar alltså motverka dess tilltänkta syfte: Det löser upp istället för att limma ihop.

AdhesivesForHouseUse004

Utan detta lim finns det inte en chans att få det redan ostadiga korthuset att stå. Utan detta lim rasar hela korthuset som … ett korthus. Jag förstår att detta kan vara svårt att smälta så här plötsligt. Skulle inte evolutionens mekanismer fungera? Skulle de rent av ha en motsatt effekt? Detta förtjänar förstås en mer utförlig förklaring. Ni kan lugnt räkna med att det kommer många fler inlägg om det framöver. Att vetenskapliga upptäckter är i färd med att motbevisa evolutionsteorin är inte något jag tänker hålla inne med länge till.

Del 1 – Korthuset
Del 3 – Sanden

 

Gott om ultimata förklaringar till evolution – that don’t impress me much!

Visst låter det väldigt positivt och bra att det finns gott om så kallade ultimata förklaringar till varför en anpassning har skett. Vad det däremot råder brist på är de proximata förklaringarna till hur dessa anpassningar har skett. Detta betraktar jag som ett allvarligt problem för evolutionsteorins trovärdighet och förklaringsvärde. Read the rest of this entry »

 

Etiketter: , , , , , ,

Tio saker som talar för skapelse

Det har efterfrågats en lista över argument för skapelse. Det är svårt att förklara allt kortfattat, så jag förstår att mina läsare kommer att vilja veta mer om både det ena och det andra. Men här kommer ett försök som vi i alla fall kan utgå från för vidare diskussioner. Här kommer alltså mitt urval av tio saker som jag anser talar för skapelse – utan inbördes ordning:

1. Ordning – I naturen ser vi hur ordning går mot oordning. I frånvaro av liv eller någon kraft som ingriper, säger oss all erfarenhet att strukturer bryts ner istället för att byggas upp. Denna princip gäller stjärnor såväl som kemiska ämnen – och vår genetiska kod. Istället för mutationer som leder till nya och förbättrade egenskaper ser vi hur de gör att den genetiska koden förfaller (genetiska sjukdomar, cancer, etc). Detta stämmer överens med Bibelns beskrivning av hur en Gud griper in och skapar ordning (”formar”) ur kaoset (”i begynnelsen var kaos”). Mutationernas negativa inverkan på allt levande stämmer överens med effekterna av syndafallet (där människorna inte längre fick äta av livets träd). Mutationer är också förklaringen till människornas minskade åldrar efter översvämningen. Evolutionen behöver mutationer som leder till nya användbara egenskaper, inte att befintliga egenskaper förstörs (vilket är vad vi observerar). Read the rest of this entry »

 

Reptilens guide till att bli en fågel – 20 enkla steg

Mina damer och herrar! Här följer ett exklusivt referat av boken som var en riktig bestseller under kritaperioden:

Reptilens guide till att bli en fågel – 20+ enkla steg

  1. Förläng dina armarna ordentligt för att bilda vingar.
  2. Gör kroppen strömlinjeformad så att luftströmmar kan uppstå när dina vingar slår mot den.
  3. Ändra vingarnas form så att de kan ge lyftkraft.
  4. Gör alla skelettben lättare,
    och gör skallbenet tunnare.
  5. Fyll kroppen (inklusive skelett) med luftfickor.
  6. Förbind luftfickorna och hålrum i kroppen
    med lungorna för snabb respiration.
  7. Fixa så att in- och utandning koordineras
    med vingslagen.
  8. Öka hjärtrytmen och ämnesomsättningen.
  9. Bygg om hjärtat från tre till fyra kammare.
  10. Förläng utväxter från skinnet för att bilda vingpennor.
  11. På vingpennorna: utveckla ett tunt, starkt material med en tvättsvampliknande insida.
  12. Platta ut övre delen av vingpennorna.
  13. Bilda förgreningar av fanstrålar och små bistrålar som kan haka i varandra likt kardborrband.
  14. Bilda mjukare konturfjädrar och dunfjädrar (för värme).
  15. Gör synen skarpare så att du kan se föremål från ett större avstånd.
  16. Utveckla samtidigt ögonen så att de snabbt kan ställa om sig för seende på nära håll.
  17. Omforma dina tänder och ditt käkben till en tunn och lätt näbb.
  18. Ändra matsmältningsprocessen så att svalda stenar kan malas sönder maten i en muskelmage.
  19. Öka hjärnans volym i förhållande till kroppen.
  20. Byt ut nervceller i hjärnan så att ett nytt nervsystem kan utvecklas.
  21. Utveckla helt nya vanor, beteenden och instinkter (t ex lär dig bygga bon och navigera till rätt platser vid rätt årstid).

Följ dessa enkla steg så kommer du att bli en fullfjädrad fågel – på nolltid!

Read the rest of this entry »

 

Etiketter: , , , , , , , ,

 
%d bloggare gillar detta: