RSS

Kategoriarkiv: Livets uppkomst

Sevärd film: Programming of Life

Programming of life

Den här filmen förklarar på ett mycket pedagogiskt och illustrativt sätt varför livet omöjligt kan ha uppkommit genom naturliga processer. Jag kan varmt rekommendera den, och hoppas att den snart blir tillgänglig med svensk text.

Filmen är bara 44 minuter lång, men om man vill kan man dela upp tittandet i elva kapitel.

1. Introduktion
2. Information
Programming of life 23. Aminosyror
4. Proteiner
5. Proteinsyntes
6. Biologiska datorer
7. Eukaryot cell
8. DNA
9. Sannolikhet
10. Sannolikheten att en cell utvecklas
11. Slutsats

Jag kan förstås inte annat än instämma i det vetenskapens lov som uttrycks i slutet av filmen:

När vi lär oss mer om denna fantastiska värld som vi lever i, börjar vi förstå hur komplex den är. Och när det gäller cellen: Ju mer vi forskar, desto mer komplex verkar den vara.

När vi samlar information är det upp till oss som forskare, elever och kollegor, att lyfta upp vetenskapen till den grad av integritet och kritisk granskning som den förtjänar. Om vi närmar oss vetenskapen med en ogrundad och förutfattad mening då är det faktiskt inte vetenskap vi ägnar oss åt.

Det fina med vetenskapen är att människor har lyckats överge allmänt vedertagna dogmer för att undersöka bevisen. Det är inte upp till oss att motbevisa en viss teori, det är upp till teorin att bevisa sig själv i förhållande till vetenskapens regler. Om en teori misslyckas med det bör den förkastas och vi bör söka efter mer kunskap.

 

Föreläsning om vetenskapliga argument mot evolutionsteorin

De föreläsningar jag höll i fredags kan nu ses via AdventistPlay:

Evolutionsteorin – ett korthus byggt på sand – del 1
Evolutionsteorin – ett korthus byggt på sand – del 2

Man kan även se min vän Björn Books föreläsningar om apologetik:

Apologetik – del 1
Apologetik – del 2

Björn undervisar på Bibellinjen på Ekebyholmsskolan.

Innehållsförteckning

 

Länkar till inlägg som handlar om några av de saker som jag tar upp i föreläsningarna:

Big Bang behöver skrivas om – säger fysiker
Inga gamla supernovor i vår galax
Forskare förundras: ”Solen och planeterna är konstruerade på olika sätt”
Guld – hur kan det finnas uppe vid jordytan?
Om Månen är flera miljarder år gammal, varför är den så blöt?
Om Månen är flera miljarder år gammal, varför är den inte längre bort?
Den svåra konsten att få aminosyror att uppstå helt utan påverkan av någon intelligens
Sagan om ursoppan
Problemen som strör salt i såren på kemisk evolution
Robotar kan byggas av robotar – men vem byggde de första robotarna?
Och hela den här fabriken blev till av en slump?
Känslan när man står med ena foten i båten och andra foten på bryggan – och båten glider iväg!
Cellens evolution har om möjligt blivit ännu omöjligare
Se mig i ögonen och säg att det inte finns någon intelligens bakom den här maskinen
Biologins stora utmaning – enligt chefredaktören för Science
Den kambriska explosionen blev just ännu mer explosiv
Kan brist på evolution användas som bevis för evolution?
Gitarrfisken rockar loss till samma ackord efter miljoner år
Bläckfiskar sorterade sina skal när de dog?
Sjöliljestjälkar i mjuk ”bergvägg”
Trilobiter sopsorterade sig själva?
Sköldpaddor begravda mitt under parningen
Omkastat berg
Märkliga geologiska böjelser
”Segosaurus strex” – dinosauriefossil innehåller mjuk vävnad
En halv miljon år gamla spjutspetsar?
Diamanten: den skapelsetroendes bästa vän
Reptilens guide till att bli en fågel – 20 enkla steg
Uppfinnaren berättar: Hur man bygger en Giraff
Pelikanfossil förvånar forskare
Evolutionsteorin – ett korthus byggt på sand
Har man någonsin sett en stjärna födas?

 

Skapelse eller Evolution – med Erik och Mackan

Jag har just sett programmet Världens största konspirationer med Erik och Mackan. Det visades ikväll på TV6 men kan även ses i webb-tv (eller i en tv-sänd repris på söndag). Jag hade aldrig tidigare hört talas om det här programmet, men en rubrik fångade mitt intresse: ”Allt som står i Bibeln är sant”. Ännu mer intresserad blev jag då såg att min vän Rolf Lampa skulle delta i dagens avsnitt. Så här löd beskrivningen på kanalens hemsida:

”Allt som står i Bibeln är sant och de forskare som menar att jorden är miljoner år gammal har fel. Adam Alsing besöker museet i Kentucky som på allvar hävdar detta. Nu får de här teorierna också uppbackning från Sverige, när skapelsetroende Rolf Lampa från föreningen Genesis gästar programmet.”

Big Bang och platt jord

Programledarna Erik och Mackan presenterar temat som ”Ord mot ord om vår jord” och inleder med att behandla frågan om hur Jorden blev till. ”En populär teori är den så kallade Big Bang-teorin”, börjar Erik och ger en kort och sammanfattning av skolboksversionen där hela Universum med all dess materia plötsligt blev till ur intet genom en väldig explosion, och hur till slut Jorden på något mystiskt vis bildades ur detta. Då avbryter Mackan och säger att det finns några som inte alls håller med om detta, och berättar om Flat Earth Society (som jag skrivit lite om här). Med sina kreativa förklaringar kring hur hela världen hindras från att upptäcka att Jorden i själva verket är platt, så utgör deras idéer ett bra exempel på en typisk konspirationsteori. Liksom många andra konspirationsteorier faller den bland annat på att väldigt många människor måste vara inblandade i den och på något vis förbli starkt motiverade att inte avslöja hemligheterna för alla oss andra.

Liv i jordnötssmöret? Nej tack!

Efter en titt på en annan konspirationsteori, som istället säger att Jorden är ihålig, går programledarna vidare till frågan om livets uppkomst (som de för övrigt kallar ”evolution”). Erik redogör för den ”gängse” bilden där ”Jorden skulle ha varit i ett visst kemiskt tillstånd, där en ensam cell uppstod – en så kallad urcell. Och så delade sig den här cellen gång på gång på gång…” Sedan visar de ett klipp som får representera ”de troende” (som om evolutionsläran inte krävde tro):

”Enligt evolutionsteorin kan energi som blixtar och värme – plus materia – ibland skapa nytt liv. Ändå bygger hela vår livsmedelsindustri på att det aldrig kan inträffa. Vi undersöker en burk jordnötssmör. Den innehåller materia och utsätts för ljus och värme. Men vi hittar aldrig nytt liv i den om inte ett yttre liv förorenar den.”

Jag tycker detta var ett rätt talande exempel. All vår erfarenhet säger oss att liv aldrig uppstår av sig självt, inte ens när alla de rätta förutsättningarna och ingredienserna finns på plats. I vardagen, verkligheten, praktiken fungerar inte evolutionen (i det här fallet abiogenesis). Livsmedelsindustrin räknar med att det inte kan hända. På samma sätt är det med mutationer. I vardagen, verkligheten, praktiken vill vi undvika mutationer eftersom det kan leda till cancer. Det är bara i evolutionistens tankevärld som mutationer utgör något positivt – man tror till och med att det har skapat alla växter, djur och människor!

Skapa liv i laboratoriet?

Vi får sedan följa med Erik och Mackan när de beger sig till Stockholms Universitet, där de tillsammans med en professor i organisk kemi får göra ett experiment med syfte att simulera hur Jorden såg ut för 3,5 miljarder år sedan. De försöker upprepa Millers och Ureys berömda experiment från 50-talet. (Läs gärna mer om experimenten och hur det snarare visade att livet inte kan ha uppstått trots optimala förhållanden och mycket styrning.)

Något som verkligen förvånade mig var när denne professor i organisk kemi hoppades att experimentet skulle ge ”byggstenarna för DNA och RNA”. Jag tänkte först att han inte kan ha menat det, att han måste ha sagt dessa ord i ett annat sammanhang och att det sedan klipptes ihop lite klumpigt. När han sedan upprepade det i studion fick det mig att tappa haka. Så här sa han om resultatet: ”Det är flera av alla aminosyror som finns i våra kroppar, som du är uppbyggd av, och sen så finns det byggstenar till DNA och RNA…

Jag undrar vad han syftade på för byggstenar. Det kan inte ha varit aminosyrorna han menade, för de kan inte kombineras till DNA- eller RNA-molekyler. Om man hade alla sorters aminosyror (vilket man aldrig lyckats skapa) skulle man visserligen kunna bygga de proteiner som behövs för att sedan bygga ihop DNA och RNA av helt andra byggstenar. Men det vore lite väl långsökt att kalla det byggstenar för DNA och RNA. Menade han att det bildades nukleotider? Deoxiribos? Fosfatgrupper? Jag har inte hört talas om att någon av dessa skulle bildats i något Miller-Urey-experiment, så jag är väldigt nyfiken på vad det var för specifika byggstenar han syftade på.

Hursomhelst uttrycker Erik sin känsla att de har misslyckats med experimentet, eftersom det gick ut på att skapa liv och inte bara byggstenar för liv. Jag är definitivt beredd att hålla med honom om det. 🙂 ”Det är ett faktum att det är väldigt svårt att vetenskapligt förklara hur livet uppstod…”

”… hur vetenskapen ljuger oss rakt i ansiktet.”

Nu får vi följa Adam Alsing till Creation Museum i Kentucky. Där läser han bland annat på en skylt som säger ”Kan detta dinosauriefossil vara miljoner år gammalt? Nej, Jorden är bara några tusen år gammal så det kan inte vara det.” Om det verkligen är vad skylten säger (och om det är allt vad den säger) så håller jag med om att det är ett cirkelresonemang och därmed inte ett giltigt argument. Men det är i så fall inte värre än det cirkelresonemang som evolutionister använder för att förklara bort fynden av mjuk vävnad i dinosauriefossil.

Med hjälp av ljudeffekter försöker producenterna sedan förlöjliga museiägarens uttalande om att det kan finnas dinosaurier vid liv än idag. Varför skulle det inte kunna finnas det? Än om evolutionsteorin skulle vara sann, så finns det ju inget som säger att alla dinosaurierna måste ha dött ut. Om de finns kvar är de förstås just på sådana ställen där de ännu inte har blivit jagade till döds av människor.

Adam Alsing pekar också på en ”dino som äter ananas” som om det var något orimligt i det. Han har nog tagit för stort intryck av fantasifulla filmer som Jurrasic Park. Med hjälp av bland annat fossil dinosauriespillning vet vi emellertid att de flesta dinosaurier var växtätare.

I brist på motargument…

Ibland är det jobbigt och svårt för tv-producenter att förse tittarna med forskningsbaserade motargument till skapelsetro. Men de behöver inte misströsta, eftersom det ofta är så mycket enklare och roligare att helt enkelt locka tittarna till att skratta åt det (se även Ett gott skratt förlänger… Jordens ålder?). Till exempel säger skapelsemuseets ägare något väldigt viktigt och allvarligt i slutet av inslaget, men tyvärr skojas även det bort:

”Alla människor i världen är syndare som gör uppror mot sin Skapare.”

Tillbaka i studion följer dock Erik upp tanken: ”Tänk om vi alla har blivit lurade. Tänk om Jorden är 6000 år gammal.” Ja, tänk om!

Äntligen dags för debatten!

Per Kornhall och Rolf Lampa gör entré. Kornhall är evolutionstroende och författare till boken Skapelsekonspirationen (som sågats ordentligt av hans före detta kollega Krister Renard). Lampa är ordförande för Genesis – Sveriges största förening för skapelsetroende. Programledarnas ingång verkar vara att de båda debattörerna beskyller varandra för att konspirera. Det må vara sant när det gäller Kornhall, som tycks uppfatta skapelsetroende som delaktiga i någon stor lömsk sammansvärjning. Men så länge man är öppen med sin agenda – att människor ska upptäcka Bibelns sanningar och att vinna dem till en räddande relation med för Gud – då är det ju knappast fråga om en konspiration.

Finns det då en konspiration bland forskare mot skapelsetroende? Är alla evolutionstroende forskare lögnare och inblandade i någon gigantisk konspiration med syfte att hålla evolutionens brister hemliga? Knappast. Det vore totalt omöjligt att hålla en så stor lögn hemlig för så många (se mitt inlägg om Evolutionskonspiration?). Problemet med evolutionsläran är mycket mer komplext och insnärjt än så, och det är svårt att med ett kortfattat svar nysta upp det.

Därför tycker jag det var bra att Rolf Lampa gick till kärnan i problemet, här omformulerat med mina ord: Bland all seriös och riktig forskning gömmer det sig tyvärr mindre seriösa grupper som i sitt arbete tillåter sig gå utanför den vetenskapliga metoden. Evolutionsbiologer forskar inte på samma sätt som övriga biologer, men deras slutsatser och påståenden likställs ändå med verklig vetenskap. På så vis åker evolutionstron snålskjuts på vetenskapen. (Ironiskt nog försöker man samtidigt måla upp en konflikt mellan vetenskap och skapelsetro – som om det fanns några motsägelser där.)

Tyvärr är resten av debatten svår att följa. Det märks tydligt att det är flera klipp och hopp i en diskussion som i verkligheten pågick mycket längre. Det hela blir därmed väldigt osammanhängande för oss tittare. Jag som känner Rolf Lampa och har följt många av hans diskussioner, kan skönja fragment av goda svar och förklaringar som uppenbarligen klipptes bort av någon anledning. Tråkigt att vi inte fick höra det.

En som däremot hörde hela samtalet var veckans gäst i studion: Martina Thun (från morgonpasset i P3), och så här kommenterar hon debatten:

”Jag tyckte det var oerhört intressant. Och så är jag också imponerad av någon som är så här ‘här har du argumentet’ – ‘det är Gud eller Pär.'”

🙂 Även om producenterna inte direkt var ute efter att framställa skapelsetro i god dager så är jag ändå rätt nöjd och tycker det är roligt att frågan togs upp. Tack TV6!

 

Nu konverterar jag till evolutionsläran

Jag har funderat en hel del den senaste tiden och kommit fram till att det är dags för mig att byta läger. Jag inser nu att jag har varit orättvis mot evolutionsläran och kraftigt överdrivit dess problem. Det är inte schysst av skapelsetroende att ständigt gå till attack mot evolutionsläran. Även om man kan tycka att en vetenskaplig teori borde stå pall för och till och med må bra av att ifrågasättas, så måste man visa respekt och se upp så man inte trampar seriösa forskare på fötterna. Alltså var det dumt av mig att skriva inlägg som den om att Evolutionsteorin är som ett korthus byggt på sand. Jag har funderat på att radera sådana inlägg, men bestämde mig för att låta dem stå kvar som exempel på hur orättvisa skapelsetroende är mot evolutionsläran.

Det är faktiskt inte så konstigt att det saknas fossila bevis på utveckling mellan djurgrupperna. En sådan utveckling måste nämligen ha gått väldigt snabbt för att fungera. Till exempel måste de avgörande stegen i fåglarnas utveckling ha skett på en enda generation (en dinosaurie lägger fågelägg). Därför är det inte konstigt att det saknas fossila bevis för detta.

Dessutom är det svårt för fossil att bildas. Ibland kan det visserligen gå fort, men bara under optimala förhållanden som till exempel vid massiva störtfloder. Men om alla världens fossil (otroliga mängder) skulle ha blivit till på det sättet, skulle det krävas en översvämning av bibliska proportioner. Eftersom de geologer som tror på en sådan översvämning är i minoritet så kan det inte ha ägt rum. Att det finns omkring 270 andra dokumenterade versioner av flodberättelsen från olika folkslag spridda över hela världen må vara imponerande och stämma väl överens med Bibeln, men det bevisar inget. Alltså måste alla sedimentlager ha bildats långsamt, och inte på det sätt som demonstreras i detta experiment.

Till dem som fortfarande envisas med att vara skapelsetroende får jag vara ärlig och medge att ovanstående argumentation har vissa brister. Men det gör inget. För även om det inte går att bevisa evolutionen just med hjälp av fossil så finns det gott om bevis på annat håll. Till exempel vet vi att den bibliska tidsskalan inte kan stämma, eftersom det finns radiometriska dateringsmetoder som säger att fossilen är många miljoner år gamla. Det är förhållandevis få som verkligen är insatta i hur det fungerar, men vi måste lita på att experterna har koll och att de skulle säga till om det var något som inte stämde. De har faktiskt medgett att deras dateringarna vore rena gissningar om det inte vore för indexfossilen, som visar hur gammalt ett fossil bör vara baserat på vad det är för sorts fossil.

Istället för att vara negativ och haka upp sig på att detta är ett cirkelbevis, bör man ge geologerna en stor eloge för att de är ärliga nog att medge detta. Det visar att de har koll på läget och att de är att lita på. Att de lyssnar på vad paleontologerna säger och anpassar sina dateringar efter det är dessutom ett gott exempel på hur olika vetenskapsgrenar kan samarbeta i att helt oberoende av varandra komma fram till att evolutionen har ägt rum.

Att material med känd ålder har daterats helt fel är heller inget att bekymra sig för. Det är väldigt vanligt och det finns mängder av tänkbara förklaringar till det. Faktiskt händer det rätt ofta att fossil dateras in i framtiden. Eftersom feldateringar är så pass vanliga är det heller inget att göra så stor sak av. Sådana problem är vardagsmat för geologer.

Det är precis som med fenomenet konvergent evolution. Eftersom det är så vanligt och dokumenterat att organismer från helt olika grupper uppvisar slående likheter med varandra, är det heller inget för evolutionsbiologerna att låta sig besväras av. Istället för att se det som ett problem kan vi betrakta det som ett exempel på hur bra evolutionen fungerar. För det måste ju vara evolution – genom mutationer och naturligt urval – som är förklaringen till att djuren har anpassats på liknande sätt till sina miljöer.

Problemet med att mutationer bara skadar befintlig information och inte visar sig tillföra någon ny, är inte heller något att bekymra sig för. Det är säkert bara en tidsfråga innan vi upptäcker något exempel på det. Tills dess är det dock klokast att minimera effekterna av de skapelsetroendes destruktiva attacker genom att omdefiniera begreppet information, så att folk blir osäkra på om informationen i DNA är av samma slag som andra bygginstruktioner, ritningar och koder. DNA är det bästa beviset vi har för evolutionen så det vore mycket olyckligt om folk började uppfatta den genetiska koden som designad. För att citera Francis Krick, en av DNA-molekylens upptäckare:

”Biologer måste ständigt komma ihåg att det de ser inte är designat, utan snarare utvecklat.”

Detta är något som blir viktigare och viktigare att påminna sig om ju mer man lär sig om hur cellerna fungerar. Som Richard Dawkins sa:

”Biologi är läran om komplicerade saker som ger intryck av att ha blivit designade för ett syfte.”

Man kan inte nog understryka hur viktigt det är att ha detta i åtanke när man studerar biologi (t ex geockoödlans fötter), för det är annars så lätt att man halkar dit och börjar tro på intelligent design. För den som börjar få tankar åt det hållet vill jag framför allt avråda starkt från att studera det som numera är att betrakta som förbjudet område: Cellens evolution.

Att angripa evolutionsteorin genom att påpeka orimligheterna i uppkomsten av den första cellen är verkligen inte schysst, eftersom detta inte längre ingår i definitionen av evolutionsteorin. Det togs faktiskt bort just för att Darwins teori inte går att applicera på icke-självreplikerande molekyler, och för att det blir allt svårare och svårare att förklara hur det skulle ha gått till. Det är fult att sparka på den som ligger! Även om forskningsområdet abiogenesis inte har nått någon framgång sedan Miller-Urey-experimentet (som kanske egentligen inte var en framgång), finns det faktiskt många nya spännande idéer om hur livet kan ha uppkommit. Tänk om det har förts hit från rymden! Det kanske inte direkt löser problemen med livets uppkomst, men det känns i alla fall bättre att flytta bort det till en annan planet långt långt borta.

Kom ihåg att frågan forskarna söker svar på inte är om livet har uppkommit och utvecklats, utan istället hur livet har uppkommit och utvecklats. Som man frågar får man svar, så därför måste vi se till att vi ställer rätt fråga. Om vi tillåter att fråga oss ”om” kan det hända att folk börjar tvivla på riktigheten i evolutionsläran och till slut halkar dit och blir skapelsetroende, och det vore mycket skadligt för samhället om folk började tro så. Vi skulle få färre ingenjörer som kan lösa tekniska problem. Även om teknik och elektronik inte har något med evolutionsteorin att göra så sägs det att ett ifrågasättande av evolutionsläran kan leda till att folk i allmänhet får svårare att förstå vetenskap, även om det sker utifrån vetenskapliga argument och även om naturvetenskapen grundades av skapelsetroende.

Även om det finns faror med att folk betraktar sig själva som djur som bara följer sina instinkter och som kanske till och med tror att de kan bygga sin moral på evolutionsläran (vissa betraktar sig själva som genetiskt programmerade till otrohet eller anser att meningen med livet är att föra sina gener vidare och konkurrera ut lägre stående varelser), så är det helt klart värt risken att oproblematiserat presentera evolutionsläran som en bevisad sanning i alla landets skolor – i sanningens namn!

På samma vis är det med alla de andra problemen med evolutionsläran. Jag hinner inte nämna dem alla, men de är alla lika överdrivna. För att skydda evolutionsläran är det viktigt att vi tystar ner dessa motargument mot evolutionen innan den obildade massan börjar tro att det faktiskt ligger något i kritiken. Ingen får sparka på evolutionsläran! Att tysta ner skapelsetroende kommer därför att bli mitt främsta och viktigaste uppdrag som nybliven evolutionist.

 

 

April, april 😉

 

Etiketter:

Se mig i ögonen och säg att det inte finns någon intelligens bakom den här maskinen

Fast det är egentligen inte till mig du bör säga det, utan till honom som har konstruerat den. Jag tror faktiskt att du en dag kommer få chans att göra just det. Du ska få se Skaparen öga mot öga (Upp 1:7). Då får vi se om du fortfarande har mage att säga det. 😉 Som träning inför det mötet kan du uppsöka mänskliga ingenjörer – kanske på en teknologimässa. Där kan du gå fram till dem, spänna ögonen i dem och säga att det inte finns någon intelligens bakom de uppfinningar som de stolt visar upp.

Eller varför inte ge Skaparen cred för det han har skapat? (Rom 1:21, Upp 14:7)

I denna nya animering får vi ser hur det fantastiska enzymet ATP-syntas fungerar. Nedan följer en översättning av det som sägs i filmen.

 

Den har kallats ett av den molekylära världens underverk – en fantastisk maskin i nanostorlek.

ATP-syntas är en högteknologisk, mikromolekylär kraft-generator som finns inuti cellerna i din kropp. Den genererar adenosintrifosfat (ATP) – en energimolekyl som förser varje cell i din kropp med det bränsle de behöver för att fungera. Utan detta bränsle skulle dina celler sättas ur drift, och därmed hela du.

ATP-syntas fungerar som en roterande motor. Rotorn, som är formad som en tunna, består av 10-15 delar av protein som kallas subenheter. Rotorn snurrar runt och överför mekanisk energi in i maskinens drivaxel som hjälper till att göra ATP.

Atp synthase

Denna drivaxel har en särskilt placerad bula som öppnar och stänger delar i takt med att drivaxeln snurrar. Denna bula öppnar speciella protein-subenheter längst ner i maskinen.

När subenheterna som är längst ner öppnar sig kommer en förbrukad energimolekyl kallad adenosindifosfat (ADP) in i maskinen. Den mekaniska rörelsen får ADP att binda till en extra fosfat-grupp så att energimolekylen ATP skapas. Och ATP-molekylen driver iväg in i cellen, redo att ge kraft till någon biomekanisk reaktion.

ATP-syntasmaskinen har många delar som vi känner igen från mänskligt designad teknologi. En rotor, en stator, en drivaxel och andra grundläggande komponenter i en roterande motor.

ATP är en av tusen elegant designade molekylära maskiner inuti dina celler, som gör ditt liv möjligt – liksom allt annat liv vi känner till.

ATP-syntas – ett exempel på intelligent design.

 
23 kommentarer

Publicerat av på 17 januari, 2013 i Livets uppkomst

 

Etiketter: ,

Problemen som strör salt i såren på kemisk evolution

Anledningen till att det svider så hemskt när man får salt i såren är att saltet direkt aktiverar smärtnerverna så att smärtan blir intensivare. Samtidigt blir kroppens celler uttorkade och dör. De är väldigt känsliga för salthalten i blodet, som noggrant regleras av njurarna. Det får varken bli för mycket eller för lite salt i blodet, för då dör cellerna.

Salt shaker on white background

Salt utgör ett stort problem för kemisk evolution, som syftar till att förklara hur de första cellerna skulle kunna bildas genom naturliga processer. Kemisk evoution – som alltså föregår biologisk evolution á la Darwin – lider redan av en lång rad problem, och salt i såren medför knappast någon lindrande effekt.

Det faktum att det vårt blod är salt har ofta använts som argument för att livet började i havet. Ett annat argument är att 98 % av vattnet på Jorden är saltvatten, och den andelen antas ha varit ännu större på den tid då man antar att livet uppstod.

Nej tack till salt

David Deamer – författare till boken First Life: Discovering the Connections between Stars, Cells, and How Life Began – köper dock inte att livet skulle ha börjat i saltvatten. Varför inte? Jo, för att salthaltigt havsvatten skulle ha varit för reaktivt för att kunna fungera som spad i ursoppan. Därför har Deamer istället sökt svaren i små varma pölar vid nutida vulkaner i Kamchatka, Hawaii och Californien. I sin bok berättar han om sina resor till sådana pölar där han utfört en del undersökningar och experiment. (Han och hans kollegor försökte bland annat lägga ner en del fettmolekyler i pölarna för att se om de skulle bilda membran i den miljön. Det gick inte.)

Salt är så mycket mer än bara vanligt koksalt (NaCl). En kemist som talar om ”salt” kan syfta på en lång råd olika jonföringar där metaller har kombinerats med icke-metaller. Problemet med havsvatten, är enligt Deamer, inte bara att det innehåller koksalt utan att det även innehåller en massa andra salter, med joner som reagerar på ett sätt som försvårar att andra molekyler att bildas. Till exempel innehåller havsvattnet kalciumjoner som gärna reagerar med fosfater. Det gör att dessa molekyler blockeras så att de inte kan ingå i viktiga biologiska funktioner. (Fosfat är t ex P:et i ATP – cellernas energivaluta. Fosfat är också en del av ”ryggraden” i DNA och RNA).

Något som särskilt bekymrar Deamer är effekten dessa joner har på enkla fettsyror. Många forskare tänker sig nämligen att fettsyror formade sig till bubblor som fungerade som cellmembran för de allra första cellerna. Dessa bubblor kan dock inte ha bildats i havsvatten eftersom vattnets tvåvärda metalljoner (med laddningen 2+, t ex kalcium- och magnesiumjoner) skulle ha reagerat med fettsyrorna. Alla som bor i hem som har ”hårt vatten” i kranarna vet att det går åt mer tvättmedel och att tvålen inte löddrar lika bra. Det beror på att vattnet har en hög halt av kalcium- och magnesiumjoner och att dessa reagerar med fettsyrorna i tvålen (bildar något som kallas kalktvål). Deamer får medhåll av Jack Szostak från Harvard University:

”Havsvatten skulle definitivt bilda en fällning med fettsyrorna och förhindra att membran bildas. Så jag håller med Dave Deamer om att primitiva celler måste ha levt i en färskvattenmiljö.”

Så, då är saken klar? Livet uppstod i färskvatten. Nej, så enkelt är det inte. Samtidigt om dessa tvåvärda joner är väldigt mycket i vägen på många sätt så är de väldigt nödvändiga på många andra sätt.

Jo tack till salt

Deamers kritiker menar att saltet måste ha varit på plats från start. När vanligt koksalt (NaCl) löses i vatten delas det upp i joner – positivt laddade natriumjoner och negativt laddade kloridjoner. Alla levande celler lägger mycket möda på att flytta runt dessa och andra joner. De är nödvändiga för att bevara balansen inne i cellerna och de skapar elektrisk potential som används för att ge energi till många av cellernas funktioner.

”Den här sortens bioenergi är gemensam för alla livsformer”, säger Shiladitya DasSarma från den biotekniska institutionen vid University of Maryland. ”Jag kan inte tänka mig att joner skulle kunna spela en så viktig roll om de inte fanns där från början.”

Deamer (han som inte ville ha salt i vattnet) håller förvisso med om att livet behöver några joner för att komma igång, men att saltvattnet är på tok för salt. Han säger:

”Jag skulle verkligen inte påstå att livet började i destillerat vatten. Det är bara det att havsvatten är för mycket av det goda.”

Men DasSarma tror dock inte att en sådan miljö var möjlig, utan menar istället att havsvattnet som livet uppstod i var var dubbelt så salt som det är idag. Han påpekar dessutom att cellerna behöver magnesiumjoner för att hantera fosfaterna och att kalciumjoner spelar en avgörande roll i cellernas signalsystem. Harold Morowitz från George Mason University håller med om det och påpekar att en del av de joner som Deamer inte vill ha med är övergångsmetaller, och dessa har man räknat med i sina hypoteser om att ”ligander” tidigare skulle ha gjort proteinernas jobb.

Ligander är små organiska molekyler. När de kombineras med övergångsmetaller kan de sköta viktiga kemiska reaktioner. I våra celler sköts dessa reaktioner av proteiner, men forskarna känner att de är alldeles för stora och komplexa för att ha kunnat vara med från början. Därför vill man ha ligander till att sköta proteinernas jobb, och till det behövs alltså övergångsmetallerna. Men övergångsmetallerna är som sagt i vägen på andra sätt.

Ett svårtlagt pussel

Som vi ser har forskarna mycket svårt att få ihop pusslet om livets uppkomst. Vi ser att ur vissa aspekter behöver vattnet vara fritt från salt, medan det i andra avseenden behöver innehålla salt. Salterna är i vägen och nödvändiga på samma gång. Anledningen till att forskarna inte är överens i den här frågan är förstås för att de är specialiserade på olika saker. Den ene säger att det måste vara på ett visst sätt för att fungera, och den andre säger att det måste vara på ett visst – motsatt – sätt för att fungera.

Kan det vara så att det är något med hela idén som inte stämmer? Hur många och hur allvarliga problem kan en hypotes stöta på innan den är att betraktas som felaktig och omöjlig?

Källa: Inlägget är till stor del hämtat från artikeln A salt-free primordial soup? (Phys.org) av Michael Schirber.

 
10 kommentarer

Publicerat av på 16 januari, 2013 i Livets uppkomst

 

Biologins stora utmaning – enligt chefredaktören för Science

Bruce Alberts är chefredaktör för den högt ansedda tidningen Science. I en ledarartikel med rubriken A Grand Challenge in Biology uppmärksammar han hur lite vi egentligen vet om hur celler fungerar. Han börjar med att citera fysikern Richard Feynman som sa:

”Det jag inte kan skapa, kan jag inte förstå.”

Jag antar att Alberts – genom att använda citatet i detta sammanhang – bland annat syftar på förra århundradets fruktlösa försök att framställa liv i laboratorium. (Det berömda Miller-Urey-experimentet bevisade snarare att det inte ens med noggrann styrning går att framställa de yttepyttigaste små byggstenarna som behövs för liv.) Om vi hade klarat av att bygga celler hade vi antagligen kunnat komma och säga att vi minsann vet hur de fungerar. Men det klarar vi alltså inte – inte på långa vägar.

Alberts skriver att med tanke på alla de genombrott som det ständigt rapporteras om i Science och andra vetenskapliga tidskrifter, så kan den som inte är insatt i ämnet lätt få intrycket av att vi vid det här lagt kan det mesta om hur celler fungerar. Istället säger han att det är precis tvärtom:

”I takt med att forskarna finner mer och mer ökar också vår förståelse för vilken enorm utmaning som möter oss.”

Det låter ungefär som det jag försökt förmedla i mina inlägg om cellens evolution: Ju mer vi lär oss om hur fantastiskt komplexa även de enklaste cellerna är, desto svårare blir det att förklara cellens evolution. (Läs mer om det här och se imponerande animationer här och här.) Vi kommer alltså längre och längre bort från en naturalistisk förklaring till livets uppkomst. Den som väntar på att forskarna ska finna ett sådant svar på gåtan kommer att vänta ihjäl sig.

Alberts tar även upp det här med DNA och proteinkodande gener. Trots ständiga framsteg och upptäckter har vi ofantligt mycket kvar att lära oss:

”Det mänskliga genomet kodar för omkring 21 000 olika proteiner. I nuläget kan vi bara gissa oss till de exakta funktionerna hos knappt hälften av dessa genprodukter. Och även när vi vet den exakta funktionen och strukturen hos ett visst protein … så uppenbarar sig ofta ett helt nätverk av samverkan som är så komplext att det biologiska resultatet av minsta lilla störning – som till exempel en läkemedelskur – är oförutsägbar.”

I slutet av sin artikel skriver Alberts något som jag tycker är särskilt intressant:

”Och biologer behöver ta hjälp av matematiker, datavetare och ingenjörer för att kunna begripa det oerhört komplicerade nätverk av molekylära interaktioner som vi finner ens i de allra minst komplexa levande cellerna.”

Med andra ord behövs det en hel del mänsklig intelligens för att (bättre) förstå hur en enda liten cell fungerar. Då undrar jag: Hur går det ihop med tron på att livet uppkommit utan vägledning av någon intelligens överhuvudtaget?

”Därför finns det inget försvar för dem” som inte vill erkänna Skaparen bakom skapelsen. (Rom 1:20, se även Dawkins bortförklaring av den uppenbara sanningen)

 
148 kommentarer

Publicerat av på 13 januari, 2013 i Livets uppkomst