När Gud och israeliterna skrev kontrakt

De tio budorden (som jag redan gjort lite reklam för) kan läsas på två ställen i Bibeln:

2 Mos 20 – när de först gavs till isrealiterna strax efter att Gud hade räddat dem från slaveriet i Egypten

5 Mos 5 – när de repeterades inför hela folket (som förnyats genom generationsskifte efter 40 år i öknen) före erövrandet av Kanans land (detta var alltså andra gången lagen gavs, vilket förresten är anledningen till att 5 Mos heter Deuteronomy på engelska, lånat från grekiskan: deuteros = andra, nomos = lag)

Vad det hela handlade om var att Gud slöt ett förbund med Israels (Jakobs) ättlingar. Med förbund menas t ex när man ingår ett äktenskap eller ett avtal. Förbundet mellan Gud och Israel liknas ofta i Bibeln med ett äktenskap, där Israel upprepade gånger är otrogen med andra gudar. När man tittar på när de tio budorden gavs påminner det mycket starkt om ett avtal mellan en kung och en vassal, där Gud är kungen som erbjuder sitt beskydd förutsatt att vasallen Israel visar sin lojalitet och ställer upp på kungens krav.

Mose gick upp till Gud, och Herren talade till honom från berget: ”Så skall du säga till Jakobs släkt och förkunna för Israels folk: Ni har sett vad jag gjorde med egypterna och hur jag har burit er på örnvingar och fört er hit till mig. Om ni nu lyssnar till mig och håller mitt förbund skall ni vara min dyrbara egendom framför alla andra folk – ty hela jorden är min – och ni skall vara ett rike av präster och ett heligt folk som tillhör mig. Detta är vad du skall säga till Israels folk.” (2 Mos 19:3-6)

Herren sade: ”Jag sluter nu ett förbund med er. Inför hela ditt folk skall jag göra sådana under som inte har utförts i något land eller något folk. Hela det folk som du tillhör skall se hur överväldigande den gärning är som jag, Herren, utför med dig. (2 Mos 34:10, läs gärna fortsättningen)

Kungens krav 1: Lojalitet

Kungens krav är först och främst att vasallerna ska vara lojala mot honom (budord 1-4). Han önskar egentligen mer än bara skenbar lojalitet genom gärningar: 1. Inte tillbe andra gudar (inte sluta förbund med andra kungar) 2. inte göra avbilder 3. inte tala illa om Kungen 4. komma ihåg Sabbatsdagen som är ett monument över att Kungen har skapat dem och räddat dem. Allt detta kan följas till punkt och pricka utan att man egentligen känner någon som helst lojalitetskänsla. Det kan finnas helt andra drivkrafter som t ex rädsla eller att man vill passa in i samhället. Allra helst vill kungen att vasallerna ska älska honom. Men det går liksom inte att skriva något sådant i ett kontrakt, och anklaga någon för kontraktsbrott för att de inte älskat honom. Det går inte heller att anklaga någon för äktenskapsbrott på grund av uteblivet bevis på kärlek (utom i Frankrike). Kungen kunde bara räkna upp sina minimikrav på lojalitet. Men vid sidan av kontraktet (ej hugget i sten) önskade han att folket skulle älska honom. Som en klok medlare som kände Kungens önskan gav Mose detta bud till folket:

Hör, Israel! Herren är vår Gud, Herren är en. Du skall älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta, med hela din själ och med all din kraft. (5 Mos 6:4-5)

Herren, din Gud, skall du frukta, honom skall du tjäna, honom skall du hålla dig till, och vid hans namn skall du svära. Han är din stolthet, han är din Gud. Du har själv blivit vittne till dessa stora och överväldigande gärningar som han har utfört för dig. Sjuttio var dina fäder när de kom till Egypten, men nu har Herren, din Gud, gjort er lika talrika som stjärnorna på himlen. Därför skall du älska Herren, din Gud, och alltid rätta dig efter vad han befallt, hans stadgar, lagar och bud. (5 Mos 10:20-11:1)

Man kan förstås fråga sig vad Gud har för rätt att kräva att vi ska älska honom. Men märk väl att detta inte är hans krav, detta är hans önskan. Och han önskar det inte bara för sin egen skull utan för vår skull, för han vet förstås att vi människor mår bäst när vi är lever enligt det syfte vi blev skapade till: gemenskap med Skaparen. När vi skiljs från honom börjar allt falla samman, vilket var vad som började hända med människorna, djuren, naturen, hela planeten i och med syndafallet. Skaparen vet vad skapelsen saknar: Skaparen.

Kungens krav 2: Medmänsklighet

Kungens andra krav är handlar om medmänsklighet (budord 5-10). Liksom med det första kravet så önskar Kungen egentligen mer än bara ytlig medmänsklighet genom gärningar: 5. hedra föräldrarna 6. inte mörda 7. inte begå äktenskapsbrott 8. inte stjäla 9. inte vittna falsk 10. inte ha begär till det som tillhör någon annan. Allt detta kan följas till punkt och pricka utan att man hyser någon som helst kärlek till sina medmänniskor. Vad Kungen allra helst ville se, men som inte gick att göra juridiskt bindande i ett kontrakt, var att israeliterna älskade sina medmänniskor:

Du skall inte ta hämnd och inte hysa vrede mot någon i ditt folk, utan du skall älska din nästa som dig själv. Jag är Herren. (3 Mos 19:18)

Var har vi hört det förut? Vad menas med att älska sin nästa? Vem är min nästa? Den frågan ställdes till Jesus och han svarade med den berömda berättelsen (var det en en liknelse eller rent av en verklig händelse) om den barmhärtige samariern. Jesus demonstrerar på ett besvärande tydligt sätt att till och med samarier (som judarna var djupt rasistiska mot) skulle räknas till ens ”nästa”. Mannen som väckte frågan klarar inte ens av att säga s-ordet (samarier) när Jesus ställer sin motfråga efter berättelsen. :O (Jag tänker inte gå djupare in i det just nu, men läs det gärna i Luk 10:25-37) Jesus är mycket tydlig med att ens ”nästa” inte bara är den som man redan är kompis med:

Ni har hört att det blev sagt: Du skall älska din nästa och hata din fiende. Men jag säger er: älska era fiender och be för dem som förföljer er; då blir ni er himmelske faders söner. Ty han låter sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga. Om ni älskar dem som älskar er, skall ni då ha lön för det? Gör inte tullindrivarna likadant? Och om ni hälsar vänligt på era bröder och bara på dem, gör ni då något märkvärdigt? Gör inte hedningarna likadant? Var fullkomliga, så som er fader i himlen är fullkomlig. (Matt 5:43-48)

Att älska sina fiender ställer verkligen saker på sin spets. Men nu undrar någon: Jesus sa detta i nytestamentlig tid, men hur såg man på medmänskligheten när kontraktet först upprättades med israeliterna? Gällde det bara mot det egna folket? Nej! De hade fått tydliga instruktioner om att detta även gällde främlingar, t ex:

Om en invandrare slår sig ner i ert land, skall ni inte förtrycka honom. Invandraren som bor hos er skall ni behandla som en infödd. Du skall älska honom som dig själv, ni var ju själva invandrare i Egypten. Jag är Herren, er Gud. (3 Mos 19:33-34)

Man kan förstås undra varifrån det där kommer som Jesus citerar ”hata din fiende”. Men en sak är säker, det kommer i alla fall inte från gamla testamentets böcker, så det måste vara något som de skriftlärda lagt till för att rättfärdiga sitt hat mot exempelvis samarier.

Kontraktet

Kungens krav var alltså lojalitet mot honom själv och medmänsklighet mot alla människor. Detta var vad som stod i kontraktet, och detta är vad vi får om vi sammanfattar de tio budorden. Ja, enligt Jesus är det till och med vad vi får om vi sammanfattar de moraliska lärdomarna från hela det gamla testamentets skrifter – i ett nötskal!

När fariseerna fick höra hur han hade gjort saddukeerna svarslösa samlades de, och för att sätta honom på prov frågade en av dem, en laglärd: ”Mästare, vilket är det största budet i lagen?” Han svarade honom: ”Du skall älska Herren, din Gud, med hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela ditt förstånd. Detta är det största och första budet. Sedan kommer ett av samma slag: Du skall älska din nästa som dig själv. På dessa båda bud vilar hela lagen och profeterna [dvs hela gamla testamentet].” (Matt 22:34-40)

Till själva kontraktet: De två stentavlorna med de tio budorden var ”förbundstecknet” – kontraktet. När två parter ingår ett avtal i modern tid brukar de skriva på ett kontrakt. Gud ”skrev på” 😀 stentavlorna med sitt eget finger (2 Mos 31:18). Lagen hade lästs upp inför folket som unisont hade bedyrat ”Allt vad Herren har sagt vill vi göra.” (2 Mos 24:3) – Muntliga avtal gäller! Därefter hade Mose gått upp på berget Sinai för att ta emot förbundstecknet: de två stentavlorna. Varför två? Var det för att budorden inte fick plats på en, trots att det skrevs på hebreiska (utan vokaler) och med text på båda sidor (2 Mos 32:15)? Nej, jag tror att det var för att man då precis som nu brukar göra dubbla kopior av ett kontrakt – en kopia till varje part. (Medan Mose var bortrest för att ordna med pappersarbetet (stenarbetet) hann folket tyvärr bryta mot kontraktet som just skrivits. Mose ”rev sönder det” 😉 i ren frustration, varpå han fick gå tillbaka till berget och få ett par nya exemplar påskrivna.)

Vad hade hänt om Gud bara hade sagt att de skulle vara lojala mot honom och visa medmänsklighet. Förmodligen hade det inte varit särskilt lyckat med tanke på att de själva hade blivit misshandlade som slavar i många år och inte hade så bra koll på det där med medmänsklighet. Gud behövde vara lite mer specifik: ”Jo, om man älskar sina medmänniskor så… t ex… mördar man dem inte” :O

Men inte heller de tio budorden var tydliga nog. Fler direktiv behövdes för att lära israeliterna hur man uppför sig. Det behövdes tydliga lagar med tydliga straff om någon bröt mot dem (försök stifta en lag mot något som är allmänt accepterat, utan avskräckande straff, och se hur det går). Lagarna var inte bara till för att samhället skulle fungera, utan också för att få vara kvar under Kungens beskydd i det förbund man hade ingått.

Vi kan förstås inte rakt av kopiera dessa israelitiska lagar och stadgar (tilläggen till the great ten) och använda dem i dagens samhälle, men vi kan låna (och faktiskt har vi redan lånat) mycket av de principer som förmedlas i dem. Vad gäller de tio budorden – kontraktet som är ”hugget i sten” – så tror jag att dessa gäller än idag! Alltså jag menar inte själva kontraktet mellan Gud och Israel, det känns som vasallerna har brutit det ett antal gånger redan (men det går kanske att förnya). Vad jag menar är att de tio budorden är giltiga som Guds lag än idag. Jag tror att ett modernt land skulle må mycket bra av att leva efter dessa bud. Jag förstår dock att det aldrig kommer att hända. Sverige är knappast ett land med ambitionen att vara Guds folk. Därför får jag nöja mig med att upprätta detta kontrakt på det personliga planet, mellan mig och Skaparen.

”Above all else love God alone”

Annons