När skapades världen?

Baserat på de uppgifter som ges i Bibeln (se Bibelns kronologi 101) tror jag att vår värld är omkring 6000 år gammal. Jag ska nu visa hur detta härleds från Bibeln.

I Första Mosebokens femte kapitel kan vi följa släkttavlan från Adam till Noa. Den börjar så här:

När Adam var 130 år fick han en son som liknade honom och var hans avbild; han gav honom namnet Set. – 1 Mos 5:3

Sedan får vi veta hur gammal Set var när blev far till Enosh, och hur gammal Enosh i sin tur var när han blev far till Kenan, och så vidare hela vägen till Noa. Genom att addera dessa åldrar får vi reda på hur lång tid som gick från skapelsen till Floden. I 1 Mos 8:13-14 står det sedan att Noa var 601 år gammal när de gick ut ur arken.

Som ni ser i tabellen blir summan av alla dessa åldrar 1657, vilket innebär att Flodens slut var år 1657 e S (efter Skapelsen). Detta kan sedan adderas till de 1337 år som varade från Floden till att kung Salomo började bygga templet (den uträkningen kan följas i inlägget När var Noas flod?). Den sistnämnda tidpunkten har fastställts till år 966 f Kr.

966 + 1337 + 1657 = 3960

Enligt de uppgifter som Bibeln ger ägde alltså skapelsen rum kring år 3960 f Kr.
I så fall kan man säga att Jesus korsfästes omkring år 4000 e S.

Båda listorna anger åldrar för nio personer vardera vilket ger en sammanlagd felmarginal på 18 år (se Bibelns kronologi 101). Det finns dock andra faktorer som skulle kunna påverka desto mer, för det finns olika manuskript som inte är helt överens gällande åldrarna. De flesta bibelöversättningar har dock i huvudsak använt sig av den masoretiska texten, som anses överlägsen de andra i tillförlitlighet. Den längsta möjliga ålder vi kan få fram med hjälp av dessa andra versioner är ungefär 1400 år längre, vilket alltså skulle innebära att skapelsen istället ägde rum för omkring 7400 år sedan. Dessa andra versioner har dock en del interna problem. T ex skulle Metushelach dö flera år efter Floden.

Så vitt jag kan se har det ingen teologisk betydelse vilken av dessa åldrar som är den rätta. Det finns inte heller något behov av att fastställa det exakta datumet för världens skapelse. Man kan i alla fall konstatera att det inte finns utrymme i texten för miljoner eller miljarder år.

 

Hur kunde vi bli 7 miljarder på bara 4300 år?

Denna inte helt genomtänkta fråga får man ibland höra som invändning mot Bibelns kronologi. Enligt Bibeln ägde nämligen Noas flod rum för cirka 4300 år sedan, alltså runt år 2300 f Kr.

Noas tre söner fick i sin tur sammanlagt 16 söner. Om vi antar att de hade lika många döttrar var de alltså 32 kusiner i generation nummer 2 efter Noa. Detta ger en befolkningsökning med en faktor på över 5 (eftersom 32 delat på 6 är 5,333…). Om befolkningen skulle öka i samma takt för varje generation skulle det se ut så här:

Generation 1:    6
Generation 2:    32
Generation 3:    171
Generation 4:    910
Generation 5:    4 855
Generation 6:    25 891
Generation 7:    138 084
Generation 8:    736 448
Generation 9:    3 927 725
Generation 10:  20 947 867
Generation 11:  111 721 956
Generation 12:  595 850 431
Generation 13:  3 177 868 964
Generation 14:  16 948 634 476

Som ni ser skulle sjumiljardersstrecket i denna takt kunna passeras redan under den fjortonde generationen efter Noa.

När var det?

Om man adderar de åldrar som anges i Bibeln (från Sems släkttavla i 1 Mos 11:10-26) föddes Abraham (generation 10) cirka 292 år efter Floden. Abrahams son Isak föddes 100 år senare (se 1 Mos 21:5). Alltså: 392 år efter Floden kom generation 11. När Isak 60 år gammal föddes Jakob (1 Mos 25:26). Alltså: 452 år efter Floden kom generation 12.

När Jakob kom till Egypten och farao frågade hur gammal han var svarade han att han var 130 år gammal (1 Mos 47:9) – alltså 582 år efter Floden. Då fick han först återse sin son Josef (generation 13). Lite senare får han även träffa Josefs barn (generation 14) som hade fötts i Egypten innan Jakob kom dit (1 Mos 48:5). Alltså hade generation 14 påbörjats cirka 582 år efter Floden.

(I 1 Mos 50:22-23 står det förresten att Josef, som blev 110 år gammal, hann se den tredje generationen av sin son Efraims barn – alltså föddes sjutton generationer efter Noa inom omkring 650 år efter Floden.)

Om befolkningsökningen var mindre då?

Abraham fick minst åtta söner (1 Mos 25:1-2) och hans bror Nahor fick minst tolv söner (1 Mos 22:23-24). Jakob fick som bekant tolv söner. Isak var tydligen ett undantag i den här tiden, eftersom han bara hade två söner (enligt vad Biblen nämner), men annars verkar det absolut inte som att nativiteten (födelsetalet) hade minskat på tio generationer trots att livslängden hade minskat (Sems blev 500, Abraham blev 170) och trots att många var barnlösa (antagligen på grund av att de gifte sig med för närastående släktingar).

Däremot lär mortaliteten (dödstalet) ha ökat ordentligt och därmed hållit världens befolkning nere. Det står i 1 Mos 10:25 att jorden delades upp ungefär när Peleg föddes. Han var i generation 4 och det var drygt 100 år efter Floden. Kanske var det då Gud spred ut alla människor från Babels torn. I vilket fall som helst verkar det då ha börjat dras upp gränser mellan olika folkslag och det kan ju ha lett till en del stridigheter. På Abrahams tid (200 år senare) förekom tydligen en hel del förtryck och krig. Stridsstyrkorna var tillräckligt stora för att behöva organiseras (1 Mos 14:8). Abraham själv mönstrade en styrka på 318 män från sitt eget hushåll (1 Mos 14:14) vilket förmodligen var väldigt lite i jämförelse med vad t ex kungen av Shinar (Babylon) och kungen av Elam (Persien) kunde uppbåda. Många stupade säkerligen i dessa tidiga arméer, vilket naturligtvis höll befolkningstillväxten nere. Sedan kunde folk förstås dö av sjukdomar även på den tiden. (Men det fanns antagligen inte lika många sjukdomar då som idag med tanke på att den genetiska degenereringen då inte hade pågått särskilt länge.)

Hursomhelst: Om det inte vore för krig och andra begränsande faktorer så skulle jordens befolkning ha kunnat uppnå sju miljarder inom en sjundedel av de ca 4300 år som passerat sedan det bara fanns åtta människor på hela jorden. Så vad är problemet? 😀

För exemplets skull: Om vi bara skulle tillåta en faktor på 1,16 (alltså att inte ens var sjätte par överlevde tillräckligt länge för att hinna få tre barn istället för bara två), så skulle det räcka med 143 generationer för att passera sju miljarder. Ibland räknar man att en generation är 30 år. Vad blir 143 gånger 30 år? Ca 4300 år.

Men poängen är att 4300 år räcker gott och väl.

 

Omkastat berg

Så här står det om Siljansringen på informationstavlor i trakten:

Siljansringen bildades för 360 miljoner år sedan då en meteorit slog ned och kastade omkull vad som fanns kvar av de sedimentära bergarterna. Ofta blev de stående vertikalt eller helt omkastade …

I bilden nedan ser vi exempel på sedimentärt berg som står helt omkastat:

Högst upp till vänster ser vi först sedimentlager som lutar ca 45 grader. I mitten ser vi ett annat stycke berg där sedimentlagren är helt vertikala. Och till höger ser vi sedan ett tredje stycke där det lutar mer som det gjorde till vänster, fast med en intressant liten böj längst ner.

Om detta har hänt på grund av en meteorit vet jag ej, även om det verkar troligt, men det är i alla fall helt uppenbart att dessa bergstycken har kastats omkring efter att de först bildades. Så långt är jag enig med de evolutionstroende geologerna. Men jag tycker inte alls att det ser ut som att dessa sedimentlager hade hårdnat färdigt innan de slungades omkring. Då tänker jag bland annat på de böjda lager som finns till höger i bild, och inte minst på det material som ser ut att ha runnit ner på båda sidor om den mittersta biten.

Vad tycker ni? Hur tycker ni att det ser ut?

Här kommer en bild från ett annat kalkbrott i Siljansringen:

 

Sjöliljestjälkar i mjuk ”bergvägg”

Innan jag kom till Amtjärnsbrottet i Dalarna hade jag ännu inte funnit några fossil av sjöliljor, så de stod på min önskelista. När jag gick fram till bergväggen fann jag till min stora glädje ett sådant fossil ligga mitt på stigen – en liten bit av en stjälk. Men det blev snabbt inflation på sjöliljestjälkar, för när jag såg upp på väggen fann jag nämligen att den var alldeles full av dessa. Den lilla bit som jag först hade funnit kändes plötsligt inte så speciell längre, bland mängder av fossil som var tjockare och längre.

Sjöliljor sitter fast på havsbotten och fångar upp mat ur vattnet med sina palmbladsliknande armar. Namnet och uteseendet föreslår att sjöliljor är växter, men de är faktiskt djur. De finns än idag och är alltså ”levande fossil”. Den typ som har stjälk är dock mindre vanlig nuförtiden. Den typen verkar ha varit betydligt vanligare för några tusen år sedan då dessa fossil begravdes. Fast om man hellre vill tro på evolutionen levde dessa sjöliljor istället för flera hundra miljoner år sedan.

Enligt informationstavlorna på stället bildades nämligen dessa lager för 500-400 miljoner år sedan. En objektiv betraktare – som ännu inte har blivit inpräntad att dessa fossil är flera hundra miljoner år gamla – får istället känslan att de inte har varit där särskilt länge. ”Berget” är nämligen alldeles mjukt och lerigt. Man kan utan problem plocka loss fossilen – en del faller till och med loss.

Jag finner det är mycket mer rimligt att tro att dessa fossil har bildats relativt nyligen, att de har slitits sönder av snabbt strömmande vatten och sedan begravts i sediment.

 

 

Hur bildas sedimentlager?

De sedimentlager som ligger längre ner är väl äldre, och de som är högre upp är väl yngre? Eller? Är det alltid så? Ta gärna en titt på de här experimenten medan du funderar. (Det är textat på holländska för att alla ska förstå. :D)

I ovanstående klipp hoppar vi mitt in i en film från 1993 vid namn ”Fundamental experiments on stratification”. Om man vill se början av den filmen ska man gå till föregående youtube-klipp i serien ”Drama in the rocks” alltså del 3/4. Där kan man se fler experiment och förklaringar.

Experimentet visar hur lager av sediment byggs på i sidled efter vattenflödets riktning, istället för att avsättas horisontellt ovanpå varandra. Det lager som är längre ner kan alltså vara ”yngre” än lagret ovanpå (och det är bara en kort tid som skiljer dem åt).

 

Sköldpaddor begravda mitt under parningen

Messels gruva i Tyskland är känd för sina många välbevarade fossil. T ex har man hittat avtryck av insektsvingar och andra mjukdelar. Det mest kända fossilet från denna plats är Ida, som blev en stor mediahype för några år sedan. Nu har man till och med funnit sköldpaddor som blivit begravda medan de parar sig. (Och det är inte bara fråga om ett par som parar sig, utan så många som nio par.) Detta är det första fossila fyndet av ryggradsdjur som parar sig.

”There really is no reason to enter the fossil record while you are mating”, säger den tyske paleontologen Walter Joyce. (”Det finns ingen anledning att bli fossil medan man parar sig.”) Precis! Men det är bara i det evolutionistiska perspektivet på hur fossil bildas som dessa fynd är anmärkningsvärda eller svåra att förklara.

 

Hastigt begravda djur

Runt om i världen finns det mängder av fossil som uppvisar tecken på mycket snabb begravning, vilket passar mycket bra in i scenariot med en världsvid översvämning. Här kommer en kort film om detta följt av en översättning av det som sägs i filmen:

 

 

När ett djur dör brukar det i vanliga fall brytas ner på kort tid. Skinnet förmultnar och benen faller isär eller skiljs från varandra. Att man finner fossiliserad ‘mjuk vävnad’ som t ex skinn betyder att det begravdes hastigt – innan det förmultnade. Så här beskrev en forskare fyndet av en anknäbbsdinosaurie som grävts fram i South Dakota: ”Man kan se enskilda fjäll … På grund av förekomsten av skinn och att alla djurets ben sitter ihop med varandra blev det uppenbarligen inte dödat och uppenbarligen inte uppätet av asätare.” En världsvid översvämning skulle begrava djuren hastigt – och hastigt begravda djur (inte långsamt begravda) är precis vad vi finner i de fossila lämningarna.

 

Min kära gamla rakhyvel

Häromdagen gjorde jag ett fjärde försök att köpa nya rakblad till den rakhyvel som jag använt de senaste tio åren (minst). Jag fick äntligen en förklaring till varför jag inte fått tag på dem vid tidigare försök. Det visade sig att de hade utgått ur sortimentet och alltså slutat tillverkas. Så jag fick välja mellan att låta skägget växa eller att ge efter för tillverkarnas önskan att köpa deras nyare och dyrare variant med fem rakblad. Jag valde det senare alternativet.

Nu kanske ni undrar om jag helt har bytt inriktning på min blogg. Kommer jag snart att lägga upp bilder på dagens outfit? (Det var vad några av mina elever trodde när de fick höra att jag hade en blogg. :D)

William av Ockham – Bild: Wikipedia

Världens mest kända rakkniv

Förr i tiden använde man istället rakknivar. Och världens mest kända rakkniv är nog den som tillhörde den medeltida munken, teologen, logikern och filosofen William av Ockham. Se bara hur slätrakad han är på bilden! Fast egentligen är det ju inte alls själva rakkniven som är känd, utan den princip som är uppkallad efter den: Ockhams rakkniv. Denna princip tillämpas än idag vid tolkningar av vetenskapliga observationer. Tanken är att man ska skära bort onödiga och krångliga förklaringar och antaganden (skäggstrån) och föredra den minst invecklade förklaringen. En del brukar därför säga att den enklaste förklaringen oftast är den rätta, eller att man inte ska krångla till saker i onödan. Själv brukar jag säga att det handlar om att hitta den ”rakaste” förklaringen. 😉

 

Märkliga geologiska böjelser

Bilden är tagen i dalgången till en å som heter Méouge ca 3 km väster om dess inlopp i floden Buëch, norr om staden Sisteron i sydöstra Frankrike. I bild ser ni även en blivande newtonbloggare som tonåring.

 

Jag vet inte vad geologer säger om dessa veckade sedimentlager i södra Frankrike annat än att de är gjorda av kalksten och att de bildades under mesozoikum (dinosauriernas tidsålder). Men hur de bildadades råder det antagligen delade meningar om. Det förenklade ”skolbokssvaret” verkar vara att dessa lager bildades under lång tid och att de även veckades mycket långsamt. För att sten ska kunna veckas långsamt utan att brytas av behövs dock högt tryck och hög temperatur under lång tid, och man finner väldigt sällan bevis för att materialet har utsatts för det tryck och temperaturer som i så fall skulle behövas.

En rimligare förklaring till hur de har kunnat veckas utan att brytas av är förstås att materialet var mjukt medan det böjdes. Men då kan dessa lager inte ha bildats långsamt. Det är ju många lager ovanpå varandra och de ”äldre” lagren får ju inte hinna hårdna medan de ”yngre” bildas. Därför säger många geologer att sedimentlager som dessa har bildats och veckats under katastrofer.

 

Har det skett en världsvid översvämning?

”Det finns så många olika religioner och inriktningar. Alla kan ju inte ha rätt på en gång. Alltså måste alla ha fel.” Har du någon gång hört det resonemanget? Slutsatsen är förstås totalt ologisk. Det vore som att säga att eftersom det finns falska pengar kan det inte finnas äkta pengar. Det vore mycket mer logiskt att säga tvärtom: Förekomsten av falska pengar tyder på att det finns äkta pengar.

Det finns väldigt många berättelser som säger att det en gång har skett en väldig översvämningskatastrof. Det finns omkring 270 dokumenterade versioner från olika folkslag spridda över hela världen. Många av dessa berättelser innehåller orimliga detaljer som gör att vi med all säkerhet kan avfärda dem och säga att det inte kan ha gått till på det sätt de beskriver. Men betyder det att alla dessa berättelser är helt falska och att det inte finns något korn av sanning i dem. Eller vittnar förekomsten av alla dessa orimliga berättelser om att det faktiskt borde finnas en äkta händelse? Tyder inte alla dessa muntliga och skriftliga traditioner på att en stor översvämningskatastrof faktiskt har ha ägt rum inom vår kulturella historia?