När jag lärde mig hur man blir OSÅRBAR!

Ni har hört att det blev sagt: Öga för öga och tand för tand. Men jag säger er: värj er inte mot det onda. Nej, om någon slår dig på högra kinden, så vänd också den andra mot honom.Om någon vill processa med dig för att få din skjorta, så ge honom din mantel också. – Matt 5:38-40

Detta bibelord uppmuntrade mig en gång då jag var fruktansvärt arg och besviken över att ha blivit bestulen. Jag blev påmind om det nu när jag skrev om Budord 8: ”Du skall inte stjäla”, och tänkte att jag skulle dela med mig av denna erfarenhet. Det slutade nämligen med en befriande insikt för min del.

Det var under året direkt efter att jag hade tagit studenten. Jag åkte ut som volontär till Marshallöarna (mitt ute i Stilla havet) för att arbeta på en skola som lärare och skolkaplan. Det var inte helt lätt, och det var gånger då jag verkligen ifrågasatte att Gud hade lett mig dit. Efter drygt en månad funderade jag starkt på att antingen åka hem eller be om att bli förflyttad till en annan skola. (Jag är mycket glad att jag stannade kvar!)

När det kändes som allra tyngst blev det till råga på allt inbrott i vår lägenhet – medan vi låg och sov! Förutom en necessär med några mindre värdefulla och nödvändiga saker (pun intended), försvann en fin APS-kamera som jag tyckte mycket om, och min älskade grafräknare som jag hade använt under gymnaisetiden. Jag hade starka misstankar om vem det var som hade tagit grejerna (eller åtminstone spanat åt dem som bröt sig in). Några dagar tidigare hade en elev varit där på besök. Han hade bland annat sett mitt rum och hyllan där dessa saker låg. Jag blev riktigt sur och besviken på den eleven, fast jag hade förstås inga bevis på att det var han.

Det tog mycket hårt. Jag hade aldrig blivit bestulen på något tidigare, och detta kändes verkligen som ett slag i ansiktet. Jag tänkte på alla uppoffringar jag hade gjort: Jag hade arbetat och slitit hela sommaren, och sedan spenderat dessa pengarna på de dyra flygbiljetterna. Jag hade gjort enorma uppoffringar för min elever. Jag hade suttit uppe sent och arbetat extra, trots att jag inte fick ett öre mer för det. (Vi fick redan väldigt lite pengar – precis så att det räckte till mat.) Efter allt jag gjort, så var detta tacken!?!

Jag berättade för en kompis hur jag kände, och då svarade han något mycket klokt som jag aldrig glömmer: ”Vem är du egentligen här för att tjäna? Gud eller människor?” Denna enkla fråga fick mig att tänka till ordentligt. Om jag hela tiden förväntar mig att andra människor ska uppskatta det jag gör eller behandla mig på ett visst sätt i gengäld, då riskerar jag alltid att bli besviken och sårad. Det kommer alltid situationer då man känner sig åsidosatt, förolämpad eller trampad på. Om jag istället tänker att jag arbetar för Gud, som ser allt jag gör, då spelar det ingen roll hur en annan människa behandlar mig.

Jag och min kloke kompis på ön Woja i Marshallöarna. Bilden togs drygt ett år senare på en helt annan ö. Det första året var så värdefullt och lärorikt att jag bestämde mig för att spendera ett år till i Marshallöarna. Det året blev ännu bättre!

Jag kom att tänka på ett antal bibelord som handlar om just detta. Jag läste bland annat om Josef och allt han blev utsatt för – hur han kastades i fängelse trots att han var oskyldig och hade gjort sitt bästa i allt – men hur allt detta bara var preludiet till något riktigt stort som Gud hade tänkt ut. Jag tänkte på apostlarna som blev slagna, hotade och förföljda. De fick verkligen det sämsta möjliga bemötandet av de människor som de försökte hjälpa. Men inget av detta tycktes göra dem modfällda. Paulus och Silas satt till och med och sjöng glädjepsalmer i fängelset, och det var också från fängelset som Paulus skrev de berömda orden:

Gläd er alltid i Herren. Än en gång vill jag säga: gläd er. – Fil 4:4

De hade uppenbarligen förstått att de tjänade Gud och inte bara människor. Det ultimata exemplet är förstås Jesus, som mitt i allt lidande till och med kunde säga om dem som torterade honom: ”Fader, förlåt dem, de vet inte vad de gör.” (Luk 23:34) Det var också Jesus som sa de ord som jag citerade i inledningen. Jag tänkte på detta. Det kändes verkligen som ett slag i ansiktet att de hade tagit dessa saker, men jag insåg att jag inte borde bry mig om det. Jag borde inte ”värja mig mot det onda”. De hade tagit mina saker, men de var bara saker. Min Gud kan ge mig allt jag behöver om jag sätter honom först! (Matt 6:33)

Jag bestämde mig för att följa uppmaningen ”Om någon vill processa med dig för att få din skjorta, så ge honom din mantel också.” Nästa dag tog jag med mig instruktionsboken till min kära TI-81:a. Jag hade ingen användning för den utan räknaren, så tjuvarna kunde lika gärna få den. Jag gav dem till den elev som jag trodde var skyldig: ”Here! Maybe you could use this.” Jag anklagade honom inte. Han såg förvånad ut och log ett osäkert leende. Jag vet fortfarande inte om det var han, eller om han ens kände igen föremålet i bilden på omslaget.

Men jag brydde mig inte längre om det. Det kändes bara så skönt och befriande! Jag var fri från alla mina sura och anklagande tankar, och bäst av allt: Jag kände mig osårbar! Det kändes som att ingen längre kunde göra eller säga något som sårade mig. Jag var fri att själv bestämma hur jag skulle hantera kommande motgångar. Den insikten har jag haft stor glädje av!

Annons

 

”Vad är det här?”

Jag var på Välkomstmässan vid Umeå Universitet (se i föregående inlägg hur jag hamnade där). Jag hann inte ens göra i ordning bordet förrän någon kom fram och sa: ”Nå. Jag är evolutionist. Vilka är de femton frågorna?” Jag sträckte över ett flygblad och svarade att för det första har vi ju det här med hur liv uppkom… Därifrån ledde samtalet snabbt vidare till Guds existens och moralens ursprung, följt av frågor kring evolutionsteorins förklaringsvärde samt huruvida evolution och skapelsetro helt enkelt är olika paradigm som tolkar samma data helt olika. Jag minns inte allt vi pratade om, för vi höll på väldigt länge (tills han var tvungen att gå till en lektion). Under tiden som vi pratade kom det dit fler åhörare och stämde in med fler frågor och invändningar. Som mest tror jag att det stod fem personer runt bordet som antingen deltog i diskussionen eller bläddrade i den litteratur jag hade med mig.

Många gick förbi och flinade när de förstod vad de handlade om. De skakade på huvudet åt den tokige kreationisten. Några skrattade högt. Titt som tätt var det någon som plockade upp ett flygblad – ”Jag tar en till min kompis också” – oftast med ett roat leende. Ingen verkade arg eller direkt otrevlig. De som stannade för att prata var nyfikna och sa att det var intressant.

Vad är det här?

Ofta när folk gick förbi bordet såg jag hur deras blickar fastnade på någon av skyltarna med texten ”Question Evolution”. De vred nästan huvudet bakåt medan de gick förbi, innan de plötsligt vände för att ta en närmare titt. ”Vad … är … det här?” undrade de förvirrat. Efter ett tag förstod jag varför många såg så förvirrade ut. Det var nämligen en sak som de inte tyckte gick ihop: Jag hade en text som tydligt deklarerade att jag ifrågasatte evolutionen och att jag trodde på skapelsen, men på samma bord hade jag även flygblad och tidningar med dinosaurier på. ”Hur funkar det?” Tydligen finns det en hel del människor som sätter likhetstecken mellan dinosaurier och evolutionsteorin: Om man ifrågasätter evolutionsteorin så ifrågasätter man väl också att det har funnits dinosaurier? Därför var det skönt att jag hade med mig ett dinosauriefossil som jag kunde visa upp, för att åtminstone göra hål på den missuppfattningen. Det var en del av skölden från en triceratops, som hittats i närheten av det ställe där man även funnit dinosauriefossil med mjuk vävnad bevarad. Då fick jag det sagt också, vilket naturligt ledde in på hur bakvänt evolutionister resonererar när de går emot sunt förnuft och riktig experimentell vetenskap för att rädda evolutionsteorin.

Modig? Tack!?

När det första debattgänget hade gått, kom en humanist förbi och hälsade. Han var en av dem jag hade diskuterat med under förra årets välkomstmässa. Han var mycket lugnare och artigare än sist. Kanske var jag också det – jag blev faktiskt riktigt glad av att se honom igen. Han bjöd in mig till humanisternas arrangemang under hösten och önskade mig lycka till (!). Vi pratade lite om bloggen och all uppståndelse den väckt, och då sa han till och med att jag var modig – indirekt. (Jag vet inte om han tänkte på det själv. Jag insåg det efter att han hade gått. Tack!) Vi skildes åt som vänner, dvs innan vi hann komma in på någon sakfråga där vi hade skilda uppfattningar. 😀

En före detta hindu

Jag pratade en stund med en indier, som hade lämnat hinduismen bakom sig. Han tog upp många frågor som jag aldrig tidigare har stött på i diskussioner med svenskar. Det var ett mycket intressant möte för min del. Han verkade inte ha några större invändningar mot mina argument om varför jag tror på Gud och Bibeln (se inlägget Om Gud finns), utan nickade intresserat med i det mesta jag sa. (Kanske var det bara av artighet och nyfikenhet.)

Men det var en sak som han inte accepterade: Bibelns syn på djur. Om Gud har skapat djuren, hur kan det då vara okej att döda dem? Hur kan det vara okej att äta kött? Att jag är ”nästan vegetarian” imponerade inte. Även om jag hade varit vegetarian – i enlighet med Guds ursprungligt avsedda diet för människan – så kvarstod att Gud senare tillät människorna att äta kött, samt att Bibeln inte ger djuren samma värde som människan. Jag gav honom rätt i att vi alla borde sluta äta kött, men jag kunde inte gå med på det där med samma värde. Trots att han var en före detta hindu, var detta uppenbarligen en avskyvärd tanke för honom. Vårt samtal slutade kort därefter. Jag tyckte som sagt att det var ett mycket intressant möte, eftersom jag bland annat fick upp ögonen för att invändningarna mot Bibelns lära är helt olika (stötestenarna är helt andra) beroende på vilka kulturella sammanhang vi kommer ifrån.

Adventist? Javisst!

Strax därefter kom två afrikanska studenter. Den ene visade tydligt att han inte trodde på evolutionen. Jag frågade varifrån han kom. Av någon anledning tänkte jag i samma stund som jag frågade det att ”han är från Ghana”. Så gissa om jag blev förvånad när jag fick höra att det var precis därifrån han kom. (Kanske har jag sett tillräckligt många från Ghana för att känna igen hur de ser ut.) Sedan fick jag för mig att jag skulle fråga om han hade hört talas om sjundedagsadventisterna (det samfund som jag själv är medlem i), varpå han svarade? ”Yeah! I’m a member!” – ”Say what?!” Det svaret hade jag verkligen inte väntat mig. Han hade nyss flyttat hit och inte hunnit besöka vår lilla församling här i Umeå. Så det var ju ett roligt sammanträffande att träffa honom under dessa omständigheter. 😀

Jag vände mig till den andre afrikanen och frågade om han också var adventist. Han såg frågande ut, så min nye vän hjälpte till genom att istället fråga: ”Är du kristen eller muslim?” Det var då tredje gången jag hade orsak att bli överraskad. Här var två personer från den afrikanska kontinenten, som jag bland annat associerar med stridighet mellan kristna och muslimer, och så hade de inte ens brytt sig om att fråga vilken religion den andre tillhörde! Tydligen var det inte särskilt viktigt för dem att kolla upp det innan de blev vänner. (Det visade sig senare att de hade träffats samma dag, men jag fick också bekräftat att det inte alls är så stora konflikter mellan kristna och muslimer som jag fått för mig. Det är väldigt olika från land till land.) Alltid lär man sig något nytt när man möter någon från ett annat land och en annan kultur! Det är så otroligt intressant och nyttigt!

Lärarstudent och mikrobiolog

Mot slutet kom det förbi en lärarstudent. Hon var själv inte kristen, men uttryckte stor glädje och över att ha upptäckt en organisation som ifrågasatte evolutionen. Hon hade själv upplevt att det fanns för lite av den varan på universitetet. Och visst kan man tycka att det är lite skumt att alla orimligheter i evolutionsteorin bara viftas bort med en massa ”det bara är så”. Okej att det finns saker en grundskoleelev ibland måste acceptera på det sättet, eftersom det saknas tid och förkunskaper för att förklara allting mer ingående. Men när vi nu befinner oss på universitetsnivå, borde inte det område som all biologi sägs bygga på te sig mycket mer självklart och begripligt? Hur kommer evolutionsteorin undan med alla dessa luckor? Det är något som inte stämmer här, och jag tror det är många studenter som känner av det.

Allra sist kom en mikrobiolog. Tyvärr syns det inte på folk att de är mikrobiologer. Utifrån de rätt öppna frågor jag fick inledningsvis, började jag först svara alldeles för enkelt och grundläggande. Jag märkte snart att hon hade rätt mycket kunskap på området. När jag fick höra att hon var mikrobiolog blev det lättare att hitta rätt nivå. Vi pratade en stund om huruvida mutationer och naturligt urval verkligen kan ge upphov till ny information, alltså om dessa två mekanismer verkligen kan orsaka så snabb anpassning som vi ser att många organismer uppvisar. (Detta ämne kommer jag antagligen att börja blogga om snart, så jag sparar resten av det resonemanget.)

Många lärdomar

Jag var där i lite drygt tre timmar, och som ni ser var det tre väldigt händelserika timmar. Jag fick lära mig en hel del, och möta många. Jag önskar att det var Välkomstmässa lite oftare – alternativt att jag får fler chanser att träffa folk och prata om skapelse och evolution. Hoppas bara jag inte har röjt för mycket personliga detaljer om dem jag har mött, för då törs ingen någonsin prata med mig igen. 😀

En stor skillnad som jag märkte mellan att diskutera live och att diskutera här på bloggen: När man diskuterar ansikte mot ansikte kan man se att folk i allmänhet inte har problem att hänga med och förstå logiken i de argument som vi skapelsetroende lägger fram. Här på bloggen får jag ibland känslan att det bara är redan invigda som förstår vad jag skriver, medan ateisterna tycker att allt verkar totalt snurrigt och ologiskt. Det var därför skönt att se att åtminstone vanligt folk förstår mig. 😉

 

”Du bereder för mig ett bord i mina ovänners åsyn…” :)

Jag trodde inte att jag skulle kunna vara med i år.

Förra året medverkade jag vid den årliga Välkomstmässan på Umeå Universitet. Där får stadens företag och föreningar möjlighet att visa upp sina olika verksamheter, och på så vis välkomnas nyanlända studenter som är på jakt efter något att engagera sig i. Jag var där några timmar förra året för att hjälpa till vid museets bord. (Med ”museet” menar jag Den förhistoriska världen som ligger på Västerslätt i Umeå.) Föreståndaren Mats Molén hade efterlyst folk som kunde vara med, och samtidigt varnat för att det kunde bli en del livliga diskussioner. Det var nog den bästa reklamen för mig! Jag älskar nämligen att diskutera dessa frågor! 😀

Det korta besöket på Välkomstmässan blev ännu roligare och intressantare än vad jag hade föreställt mig. Man kan säga att det satte bollen i rullning för mitt engagemang i skapelsefrågan. Kort därefter gav jag mig in i en pågående debatt i lokaltidningen. Jag skrev en insändare som sedan höll mig sysselsatt i en flera veckor lång diskussion bland kommentarerna (både under min insändare och under en senare insändare av Mats Molén). Under dessa nätdiskussioner lärde jag mig flera viktiga saker. Bland annat upptäckte jag att det inte alls var så svårt att finna svar på argumenten mot skapelsetro. Jag insåg också att missionsfältet Internet matchade mina förutsättningar. (T ex: Hur ska man annars kunna delta i diskussioner om man bor utanför stan och är småbarnspappa?) För att göra en lång historia kort var dessa nätdiskussioner upptakten till att jag sedan startade den här bloggen – och det är jag verkligen glad att jag gjorde!

Eftersom det var de där timmarna på fjolårets Välkomstmässa som satte igång det hela, var jag förstås sugen på att vara med i år igen. Det såg dock inte ut som det skulle finnas tid, och det var ingen annan som kunde heller. Därför anmälde museet aldrig sitt intresse att ha något bord vid mässan. När det var två dagar kvar öppnades dock en möjlighet för mig att vara med, men då fick vi beskedet att det tyvärr var försent. Jag bestämde mig för att åka dit i alla fall. Jag tog med en bunt med flygblad från creation.com, ett exemplar av tidningen Genesis (specialnumret), Moléns häfte Livets uppkomst, några flygblad om museet, samt ett litet fossil. Jag hoppades kunna dela bord med någon av stadens mer bibeltrogna kyrkor, eller bara ställa mig i ett hörn och se ut som en som tycker om att diskutera skapelsetro. 🙂

Jag kom fram mitt i rusningstiden – när alla studenter hade lunchpaus och extra många hade gått för att besöka mässan. Jag gick ett varv och letade efter någon plats, och upptäckte då ett tomt bord som stod lite i skymundan. Det var i ett rum dit inte så många hittade. Jag letade upp en funktionär för att fråga om det trots allt möjligen fanns en lite gnutta chans att jag eventuellt kunde få ta ett bord som var ledigt? ”Javisst! Inga problem!” När jag skulle visa vilket bord jag menade hade bordet plötsligt hunnit bli upptaget (antagligen var det någon som kom tillbaka efter en lunchpaus). Ajdå. Men nu när jag ändå redan höll på att störa funktionären kunde jag ju lika gärna fråga om ett annat tomt bord. Jag hade först inte tänkt fråga om det, eftersom det hade en lapp på sig med ett annan förenings namn. Dessutom låg det mitt i den stora huvudgatan där alla gick förbi, och det kändes lite fräckt att fråga om det, eftersläntrare som jag var. Till min stora glädje fick jag dock till svar att bordet var ledigt och att jag gärna fick ta det!

Jag gick dit, la upp materialet på bordet och klistrade upp ett litet A4-papper med texten Question evolution! – 15 questions for evolutionists. ”Hur ska det här gå?” tänkte jag. ”Är det för provokativt med den här skylten? På självaste Universitetet – evolutionismens högborg! Tänk om någon blir skitsur. *svälj* Fast man måste väl få ifrågasätta evolutionen… eller? På ett Universitet? Undrar hur lång tid det tar innan någon …” Jag hann inte ens tänka färdigt den tanken. 😀

I nästa inlägg ska jag berätta om själva reaktionerna och diskussionerna. Det var väldigt blandat.

 

När Gud räddade mitt liv

Efter mitt inlägg Kan vi lita på Gud? fick jag en del spännande frågor av sikay91 som jag vill svara utförligt på. Jag börjar med den första och svarar på de andra i ett senare inlägg:

”Intressant inlägg och ännu mer intressant bildval. Litar du på Gud så mycket så att
du skulle kunna tänka dig att blunda, falla baklänges och hoppas att han tar emot dig?” – sikay91

När jag valde den bilden (samma som ovan) tänkte jag bara att den är en bra illustration av vad det innebär att lita på Gud. Din fråga fick mig dock att inse att jag faktiskt har varit med om just en sådan erfarenhet som du beskriver. Jag föll bakåt – och Gud tog emot mig. Nu talar jag inte i liknelser. Det är ingen metafor för att beskriva hur en besvärlig situation till slut löste sig på ett fantastiskt sätt, och att jag tolkade det som att Gud hjälpte mig. Sådant har jag förvisso också upplevt många gånger, men vad jag menar i det här fallet är att jag bokstavligen föll bakåt och att Gud bokstavligen och fysiskt grep in i verkligheten och stoppade mitt fall. Man skulle förstås kunna ifrågasätta om det var just Gud som gjorde det, och många kommer säkerligen att ifrågasätta hela den händelse som jag här ska återge, men enligt vad mina sinnen kunde uppfatta var det i alla fall inte någon eller något synligt som räddade mig. Jag kan inte finna någon naturlig förklaring till det som hände.

 

Intervju med newtonbloggaren – del 2

Här kommer fortsättningen av intervjun, där jag svarar på frågor om evolutionen.

Tror du på teorin att Gud skapade jorden på sju dagar?

Jag tror att Gud skapade Jorden under en vecka bestående av vanliga 24-timmars-dygn. Gud kunde ha gjort det på en bråkdels sekund, men valde att göra det på en vecka – för vår skull (vilket jag skriver om här). Men jag skulle inte kalla detta för en ”teori”, eftersom skapelsens längd inte kan bekräftas med hjälp av naturvetenskap. Den biten är helt baserad på Bibeln. Men det finns en hel del annat som kan undersökas med hjälp av naturvetenskap, och som faktiskt passar in väldigt bra på övrigt som Bibeln beskriver (t ex om en världsvid översvämning: läs gärna här, här, här och här).

Tror du inte att vetenskapen har någon inblandning i livets uppkomst? Detta experiment [Miller-Urey-experimentet] visar att evolutionen kan ha skett på ett vetenskapligt sätt. Vad är dina tankar om detta?

Med ”vetenskapligt sätt” antar jag att du menar om det finns en naturlig förklaring (naturalistisk) till livets uppkomst, som alltså inte behöver hjälp av någon övernaturlig Gud för att komma igång. Svar: Nej, jag tycker det är mycket ologiskt att den första cellen skulle ha uppstått genom naturliga processer – det är kemiskt och matematiskt absurt. Om någon påstår att forskarna har lyckats skapa liv i ett laboratorium, så har den personen grovt fel. Efter mängder av försök lyckades man framställa lite drygt hälften av de 20 aminosyror som behövs för att kunna göra proteiner. Vad Miller-Urey-experimentet egentligen demonstrerade var att inte ens intelligenta forskare lyckades framställa alla de 20 aminosyror som behövs för att kunna bygga upp liv. (Läs gärna om Den svåra konsten att få aminosyror att uppstå helt utan påverkan av någon intelligens.) Om man mot förmodan skulle få fram alla aminosyror finns det många många fler problem som forskarna inte kan förklara. Varför just detta experiment fortfarande lyfts fram efter alla dessa år, är för att man inte har något bättre att komma med. Forskarna är ärliga och erkänner att de inte vet hur livet har uppkommit. Läroboksförfattarna vill helst ha med något om livets uppkomst för att boken ska kännas mer komplett. Ateister vill helst undvika det ämnet helt och hållet.

Vad är dina åsikter om teorin att människan härstammar från aporna?

Enkelt uttryckt är min åsikt denna: De fossila arter som heter något med apa (pithecus) är helt enkelt fossil av hundraprocentiga apor. De arter som heter något med människa (homo) är fossil av hundraprocentiga människor. (OBS! Det där var en förenkling. I själva verket är det mer komplicerat än så. Forskarna har svårt att klassificera allt, och en del vill läsa in nya arter där de inte finns. Piltdownmannen är inte den enda bluffen inom det här området.)

Om vi studerar de fossila skallarna av t ex Homo erectus och neandertalare ser vi att det finns människor som har samma form på skallarna idag. Därför finns det ingen anledning att anta att de inte skulle vara människor baserat på formen på deras skelett. Om du skulle möta en av dem på stan (i moderna kläder) skulle du troligtvis inte lägga märke till att det var något annorlunda med deras utseende.

Om du tror att Gud ”satte” djuren till jorden, tror du i så fall att han satte alla olika djurarter på jorden på en och samma gång, eller tror du att alla djurarter utvecklats från en art som han från början satte på jorden?

Jag tror att Gud skapade alla djurgrupper (ej detsamma som arter) under skapelseveckan, men att han även byggde in möjligheten till rik variation. T ex finns det flera hästdjur: häst, åsna, sebra. Jag tror att alla dessa härstammar från samma art, men att de genom variation har fått olika utseenden (typ som de där tvillingarna jag länkade till tidigare, fast med större variation än bara hudfärg). De olika hästdjuren kan para sig med varandra och få avkomma. (En korsning mellan sebra och åsna kallas förresten zebrass. :D) Men man kan inte korsa en häst och en ko, för de härstammar inte från samma skapade slag.

När du stöter på bevis på vetenskapen, blir du då någon gång osäker på vad du ska tro och tycka eller står du alltid fast vid din tro?

Jag har sett och hört rätt många argument som talar både för och emot evolutionen. Med tiden har jag lärt mig att vissa argument för evolution som till en början verkat mycket starka, visar sig vara betydligt svagare vid en närmare granskning. Därför blir jag inte längre osäker när någon kommer med ett till synes starkt argument för evolutionen, för jag tänker att jag kommer att finna att det är på samma vis med det argumentet som med många andra.

Sedan ska man ha klart för sig att det finns många vetenskapliga observationer som passar in i båda modellerna. Det betyder förstås inte att båda modellerna är rätt på samma gång, men att observationen varken bevisar eller motbevisar den ena eller den andra synen i det fallet. Ofta handlar det om att man själv får tänka efter vilken förklaring som passar bäst – inte vilken som är den enda tänkbara förklaringen.

Djur och växtlivet som det ser ut idag, tror du att det för alltid kommer se ut som det gör idag, eller tror du att det kommer fortsätta att utvecklas?

Jag tror inte att det sker en utveckling, men däremot att det sker variation och anpassning till olika miljöer. Jag tror att en klok skapare har byggt in denna förmåga till anpassning i våra gener.

Om du tror att utvecklingen går framåt, tror du då att det gör det genom mutation (förändring i den genetiska delen i en cell, dna) eller tror du att det sker med hjälp av Gud?

Jag tror inte att mutationer överhuvudtaget kan få utvecklingen att gå ”framåt”. Mutationer skadar våra gener och orsakar cancer och en massa hemska genetiska sjukdomar. Vårt DNA förstörs flera hundra gånger snabbare än det skulle kunna förbättras. Vad vi ser är snarare motsatsen till evolution: devolution.

Tycker du inte att det finns tillräckligt med bevis på att livet uppkom på ett vetenskapligt sätt, i form av fossiler, avlämningar, experiment m.m. för att din tro ska ändras?

Det finns väldigt många fossil av hastigt begravda djur, vilket stämmer perfekt med den världsvida översvämning som beskrivs i Biblen. Dessa begravda djur är ofta väldigt lika nu levande djur fastän det sägs ha gått flera miljoner år av evolution sedan de begravdes. Det finns även dinosauriefossil som inte har hunnit förstenas helt och hållet, trots att de ska ha legat där i 65 000 000 år. Fossil kan bildas mycket snabbare än så (se Fossilt smör) och experiment har visat att proteiner inte kan finnas kvar efter så lång tid. Det finns massvis av observationer som passar bättre in i Bibelns scenariot (att det bara har gått några tusen år sedan detta begravdes), och det finns mängder av observationer som är svåra för evolutionister att förklara (de har förklaringar, men jag tycker det är väldigt krystade). Jag tycker att bevisen pekar på att dessa skildringar som nedtecknats i en flera tusen år gammal skrift stämmer bättre med naturvetenskapliga upptäckter än vad idén om evolutionen gör. Så länge bevisen pekar åt det håller, varför skulle jag då ändra min tro?

Finns det någon eller några händelser i evolutionen (nu vet jag dock inte hur insatt du är i dessa händelser) där du tvekar på att det är Guds verk?

Jag vet inte om det stämmer, men jag har tolkat frågan så här: Finns det något som jag inte tycker passar så bra i ett skapelseperspektiv? Ja, det finns ett par saker som tidigare har stått på min lista över besvärligheter. Den listan blir ständigt kortare och kortare efter hand som jag lär mig mer och mer. T ex: Tidigare hade jag svårt att förstå varför Gud skulle ha skapade virus och bakterier. Sedan förstod jag att de förstås lär ha varit nyttiga från början (det finns ju många goda bakterier), men eftersom dessa små organismer är extra känsliga för mutationer så har de förstörts, så att en del av dem istället orsakar problem.

Tror du bokstavligen på allt som står i Biblen?

Ja. Finns det egentligen någon anledning att inte tro på det som står i Bibeln? Varför skulle författarna ljuga? De är så ärliga om sina egna personliga fel och brister så det är helt förbluffande. Vad skulle författarna tjäna på att berätta vitt och brett om sina patetiska misslyckanden och ibland fruktansvärda misstag? Den mest logiska slutsatsen tycker jag är att de faktiskt hade mött Gud, ångrade sig och ville dela med sig av denna lärdom till alla efterlevande.

Tycker du att det är jobbigt att det finns så många motståndare till kreationismen? Tar det mycket energi för dig när du blir motsagd och måste komma med motargument för att andra ska förstå dina tankar?

För min egen del är det inte jobbigt när jag blir motsagd, för det är jag helt beredd på. Det är helt naturligt, och det vore konstigt om mina motståndare plötsligt skulle erkänna att något argument från skapelsetroende faktiskt håller. Många av dem är starkt fientliga till all religion överhuvudtaget och det skulle innebära en väldigt stor förändring av deras liv om Bibeln visade sig vara sann. Någon sådan förändring vill de inte veta av, så därför måste de finna något sätt att såga allt som skapelsetroende skriver. Alla har förstås inte denna inställning, men för mig underlättar det att känna till att vissa tänker så. Det hjälper mig att inte ta illa upp av en del påhopp, utan att istället försöka ha överseende med att mitt perspektiv rör upp jobbiga känslor hos vissa.

Vi skapelsetroende kämpar i ett kraftigt numerärt underläge. Därför är det svårt att hinna med alla diskussioner och följa upp alla frågor man får. Att föra den här debatten ger mig ändå mer energi än det tar, för det känns roligt och meningsfullt att kämpa för en god sak.

Läs gärna: Tio saker som jag anser talar för skapelse

 

Intervju med newtonbloggaren – del 1

Jag blev nyligen tillfrågad om en intervju av en som vill veta hur en ‘kreationist’ tänker. När jag började besvara den första delen av intervjufrågorna, som bestod av frågor om min bakgrund, insåg jag att jag aldrig riktigt berättat vem jag är – förutom att jag som sagt är en kristen, bibelläsande, skapelsetroende NO-lärare som bor i närheten av Umeå. Så det kanske är kanske på tiden att jag presenterar mig. Här kommer alltså den första delen av intervjun:

Vad heter du?
Johannes Axelsson

Hur gammal är du?
31, en prima ålder!

Var är du uppväxt?
I det lilla samhället Bårslöv utanför Helsingborg

Vad är din etniska bakgrund?
Detta är nog den enda frågan i den här intervjun som jag inte känner mig helt bekväm med att svara på. Som skapelsetroende tror jag att alla människor på den här planeten är mycket nära släkt och har gemensamma föräldrar bara ett par hundra generationer bakåt i tiden. Begreppet etnicitet känns inte meningsfullt för mig. Se på de här tvillingarna och säg mig sedan vad de har för etnisk bakgrund 😉

Är dina föräldrar troende?
Ja. Och nu vet jag vad en del tänker: Att jag bara har ärvt min tro från mina föräldrar. Men… there is no such thing as nedärvd tro. Självklart har mina föräldrar haft en mycket viktig roll i att jag nu är den jag är, inklusive min tro. Men samtidigt blir man påverkad från många andra håll och får sin tro rejält ifrågasatt många gånger om. De flesta vill ju gå sin helt egna väg här i livet. Om man inte känner att föräldrarnas tro är något man själv kan stå för, lämnar man sakta men säkert alla kyrkliga sammanhang (som jag resonerar kring i det här inlägget). Än om man skulle stanna kvar i kyrkan av kärlek till sina vänner och bekanta som också är kvar, eller om man rent av upplever något slags tvång (ovanligt i Sverige tror jag), så har man likafullt inte kvar sin tro. Ingen kan tvingas att tro på något, eller att inte tro på något. Det är alltid ett helt självständigt val.

Berätta gärna lite om din uppväxt, dina föräldrar, syskon, fritidsintressen, vänner m.m.
Jag och min yngre syster har haft en väldigt trygg och bra uppväxt. T ex kan jag inte minnas att jag någonsin har sett mina föräldrar vara arga på varandra. Bara en sådan enkel sak är nog få förunnat.

När det gäller fritid, familj och vänner: Nuförtiden går mycket av min fritid åt till den här bloggen, och jag gör mitt bästa för att det inte ska gå ut över min fantastiska fru och våra två pojkar. Mina närmaste vänner bor tyvärr i andra delar av landet. En del träffar jag t ex då vi arrangerar scoutläger ihop. Just nu lär jag känna många nya vänner genom mitt engagemang för skapelsetro och Bibeln.

Scouting och friluftsliv är för övrigt några av mina intressen. (Medan jag gick lärarutbildningen arbetade jag med att organisera scoutverksamheten inom Sjundedags Adventistsamfundet.) Mitt senaste intresse är surfing. Det blir inköp av brädor så fort vi har pengar över – helst i tid till midsommarstormen.

Vad i ditt liv tror du kan ha bidragit till att du tror just på kreationismen?

Genom min uppväxt och genom de erfarenheter som Gud har gett mig, har jag lärt mig att våga vara mig själv och att stå för en åsikt även om den inte är populär bland alla. Det är omöjligt att vara skapelsetroende om man saknar dessa karaktärsdrag (åtminstone här i Sverige). Jag har även lärt mig att jag kan lita på Gud i alla lägen och att Bibeln är en outtömlig källa av kunskap om allt från himmel till jord (bokstavligen).

Två specifika saker som har bidragit till att jag tror just på skapelse:

1. när en skapelsetroende vetenskapsman kom och föreläste på min gymnasieskola under en temadag. Han var för mig det första levande beviset på att skapelsetro är kompatibelt med vetenskap.

2. när jag läste om evolution på universitetet. Anledningen till att detta fick mig att tro på skapelse var att de påståenden som jag hade hört om evolutionens brister bekräftades på punkt efter punkt av mina universitetslärare. Samtidigt fick jag lära mig hur oerhört komplex en enkel liten cell är (se detta filmklipp). Jag tycker det krävs väldigt mycket mer tro för att acceptera att detta kommit till av sig självt, än att tänka sig att Gud har skapat det.

En annan sak som har bidragit till min tro på Gud: Jag satt ca sju meter upp i ett träd och svimmade – utan att ramla ner och dö. Det är en händelse som jag inte har funnit någon naturlig förklaring till. Men det får jag berätta om en annan gång.

I nästa inlägg ska jag att svara på resten av intervjufrågorna, de som handlar om evolutionen.

 

Intervju med en skapelsetroende läkare (2)

Jag har tidigare intervjuat en läkare och två läkarstudenter för att ta reda på hur det går att förena skapelsetro med läkaryrket, samt för att få höra om de stött på några reaktioner på grund av denna kombination. Det gläder mig att höra att skapelsetroende läkare oftast möts med nyfikenhet, intresse och respekt. Och sett ur perspektivet att Skaparen finns är det ju snarare väldigt ironiskt om det blir reaktioner på det: Det är som om man bara skulle bli accepterad som bilmekaniker om man samtidigt tog avstånd från tanken att bilarna konstruerats av intelligenta människor.

Så här svarar läkaren MR på mina frågor:

Hur länge har du varit skapelsetroende? Har du alltid trott så? Har det varit stunder då du tvivlat?

Jag har alltid varit skapelsetroende. Av och till har jag funderat över om det finns andra möjligheter, men inte sett det som sannolikt.

När du gick läkarutbildningen, visste dina kurskamrater och lärare om att du var skapelsetroende, och hur reagerade de i så fall på det?

Det är väldigt stora klasser under läkarutbildningen och man har enbart kortvarigt fasta lärare. En del av kurskompisarna och lärarna fick kännedom om att jag inte var evolutionstroende. De uttryckte inte några djupare meningar angående detta.

En del föreläsare återkom flera gånger till att idiotförklara folk som inte tror på evolutionsteorin. Jag reagerade inte direkt över detta, eftersom jag har hört det mesta förr. Däremot upprörde kritiserandet många i kursen, som själva tror på evolutionen, eftersom alla har rätt att tro på det de själva vill.

Andra föreläsare var mer balanserade och uttryckte att ”det är nästan man blir troende när man ser hur allting fungerar”.

 

Intervju med en skapelsetroende läkare

Jag fortsätter på gårdagens tema. Den här gången blir det en intervju med SM som är färdig läkare med anställning i Sverige.

Hur länge har du varit skapelsetroende? Har du alltid trott så? Har det varit stunder då du tvivlat?

Jag har alltid varit skapelsetroende. Det är något jag växt upp med, och som ifrågasatts redan från tidig skolålder och framåt. Om jag tänker efter kan jag inte komma ihåg att jag någon gång skulle ha tvivlat, utan ifrågasättanden och kritik har inspirerat mig att lära mig mer. Det i sin tur har lett till en allt starkare övertygelse.

När du gick läkarutbildningen, visste dina kurskamrater och lärare om att du var skapelsetroende, och hur reagerade de i så fall på det?

Många av mina kurskamrater visste om det, och även en del lärare. Vissa reagerade med nyfikenhet, andra blev förvånade eller provocerade. Det gav upphov till en del intressanta diskussioner, och jag har fått många tillfällen att reflektera över mina åsikter.

 

Intervju med två skapelsetroende läkarstudenter

Jag har tidigare (här och här) berättat lite kort om hur det var för mig att som skapelsetroende utbilda mig till NO-lärare. Sammanfattningsvis var det knappt något problem alls. Jag tror att jag bara mötte en person i hela utbildningen som var starkt kritisk till det. En del var säkert skeptiska på ett eller annat sätt, men jag möttes i alla fall av stor acceptens och nyfikenhet. Ingen av mina universitetslärare ifrågasatte någonsin min lämplighet som NO-lärare.

Jag tänkte att det med tanke på den läkare som nekades anställning skulle vara intressant att höra hur det är att som skapelsetroende läsa till just läkare. Så jag har intervjuat ett par skapelsetroende läkarstudenter som jag känner. Båda är från Sverige, men de studerar utomlands. De har i stort sett samma lärare men går i olika klasser.