”Segosaurus strex” – dinosauriefossil innehåller mjuk vävnad

I gårdagens inlägg skrev jag att merparten av all skapelsetroende forskning faktiskt bedrivs av evolutionister. De båda lägren har nämligen tillgång till och använder sig av exakt samma data. Skillnaden ligger i tolkningen av dessa insamlade data. Här kommer ett exempel på sådana forskningsresultat som bekräftar skapelsetro.

Dr Mary Schweitzer möttes av stor skepticism när hon 1990 gick ut med att man hittat en ofossiliserad benbit från en T-rex och att det dessutom fanns bevis på förekomst av hemoglobin (ett protein som gör att röda blodkroppar är röda och kan binda syre).

Ett fossil är en organism som ”förstenats” – det har kapslats in i sediment och sakta brutits ner. Mineraler från sedimentet har tagit organismens plats så att dess form och utseende bevarats. Experiment har visat att allt organiskt material med tiden bryts ner även när det förvaras i en helt lufttät behållare. Komplexa molekyler som proteiner skulle ha brutits ner lååångt innan de 65 miljoner år som enligt evolutionsteorin är minimiåldern för en T-rex. Ett annat forskarteam publicerade 2003 sina fynd: Ur ben från en Iguanodon (dinosaurie som antas vara 120 miljoner år gammal) fick man fram tillräckligt mycket av ben-proteinet osteocalcin för orsaka en immunreaktion!

2005 presenterade Schweitzer ännu en sensationell upptäckt i ett annat T-rex-ben. Efter att man löst upp allt matrix (minerala fyllningskorn) fanns det kvar strukturer som såg ut som mjuk vävnad – som fortfarande var mjuk, seg och töjbar! En del av dessa visade sig vara transparenta förgrenande blodkärl. Blodkärlen innehöll något som såg precis ut som röda blodkroppar, som kunde tryckas ut ur blodkärlen som när man trycker ut tandkräm. 2007 kunde man även bekräfta förekomsten av proteinet kollagen (ett viktigt protein i ben). De kunde till och med sekvensera proteinerna (dvs fastställa aminosyrornas ordningsföljd) och se att det var 58 % likt motsvarande kollagen från en kyckling och 51 % likt kollagen från en groda. (Människors och grodors kollagen är förresten 80 % lika.)

2009 publicerade Schweitzer liknande (fast ännu bättre) resultat från en Brachylophosaurus (som antas ha begravts för 80 miljoner år sedan). Precis som i t-rex-benet fann man transparenta kärl och vävnad som var seg och töjbar. Den här gången var man extra noga med att skydda exemplaret från kontaminering, och man skickade alla data till andra labb så att det fick kontrolleras och bekräftas. Man fann dubbelt så mycket sekvenserbart protein som förra gången – dessutom av ytterligare två sorters protein: elastin och laminin.

Under de senaste åren har dessa fynd bekräftats mer och mer. Man har övergett försöken att hitta alternativa förklaringar till vad man funnit. Istället försöker man nu finna en förklaring till hur i allsin dar denna mjuka vävnad kan ha klarat sig i flera många miljoner år – för att få fynden att passa in i evolutionsteorins tidsramar.

Som ni förstår passar detta fynd otroligt bra med skapelsetrons tidsramar. För det är inte så konstigt att det skulle finnas lite vävnad kvar efter några tusen år.

Så vilket är mest troligt?

1. Att denna vävnad bevarats många miljoner år, trots att experiment har visat att den inte kan det?
2. Eller att dessa djur levde för bara är några tusen år sedan?