Studie visar: Minskad stress med Gud i tankarna – funkar ej på ateister

Tänk på Gud så blir du mindre stressad av att göra fel! Det verkar vara den mest uppenbara slutsatsen av en kanadensisk studie där man mätte hjärnaktiviteten hos personer som utsattes för stress. Man mätte särskilt hur de reagerade när de gjorde fel. De försökspersoner som hade förberett sig med tankar på Gud reagerade inte lika starkt på sina misstag.

Det fanns dock en grupp där tankarna på Gud fick en tydligt motsatt effekt: Ateister. Även när de omedvetet förbereddes med idéer som hade med Gud att göra, ökade hjärnans aktivitet på områden som hör ihop med stress och ångest. Det ledde till att de reagerade starkare när de senare begick misstag under testet.

”85 % av världen har någon form av religiös tro,” säger psykologen Mikael Inzlicht. ”Jag tror att det anstår oss som psykologer att studera varför folk har en tro; och utforska vilka funktioner de fyller – om det fyller några funktioner.”

Hmm … om man ska se det hela ur ett evolutionistiskt/ateistiskt perspektiv: Om vi som tror på Gud gör det på grund av att våra hjärnor skiljer sig från ateisternas, och om det nu visar sig att det finns fördelar med att tro på Gud (till exempel ökad stresstålighet) … då skulle det kunna vara så att de som tror på Gud är högre utvecklade än ateister.

”Även om det inte är entydigt finns det en del belägg för att troende lever längre och att de tenderar att vara gladare och friskare”, säger Inzlicht vidare. Hör jag någon säga ”survival of the fittest”?

Men nu tror jag förstås inte på detta nonsens om att det finns högre och lägre utvecklade människor (som till exempel nazisterna trodde), utan att vi alla är lika värdefulla och skapade till Guds avbild. Jag tror dessutom att vi befinner i en stor strid som började när lögnens fader anklagade Gud och drog med sig oss människor i ett uppror mot honom. På grund av detta uppror är det inte så konstigt om de som tror på Gud blir stärkta av det och känner sig trygga i alla motgångar, medan den inre konflikten och modlösheten blir desto starkare hos alla som kämpar emot Honom.

Källor:
Brain study shows that thinking about God reduces distress – but only for believers (nyhetssida)
Reflecting on God: Religious primes can reduce neurophysiological response to errors (fullständig forskningsartikel från Psychological science – pdf).

 

Biologerna trodde inte sina ögon när de såg dykarbaggarnas

”Det var mitt första forskningsprojekt, och jag trodde seriöst att jag hade gjort ett misstag, och då gjorde vi ytterligare forskning för att försöka döda hypotesen”, sa Annette Stowasser från University of Cincinnati.

Eftersom forskarna så starkt ifrågasatte och prövade upptäckten kan vi nu känna oss extra trygga i att den stämmer. Det man har funnit är ett djur som har bifokala linser. Bästa sättet att förstå vad som menas med det är att betrakta bilden på glasögonen här till höger. Som ni ser är det två linser i ett, och det används för att kunna fokusera (se skarpt) på båda nära och långt håll.

Nu har man alltså hittat ett djur som har sådana linser i sina ögon. De funkar mycket bättre än de linser som hittills tillverkats av människor. (Man hoppas nu kunna dra lärdom av denna smarta design.) Inte nog med det. Djuret har två separata näthinnor som sitter och fångar upp ljuset på olika djup inne i ögat. De är placerade på ett sätt som gör att de kan se fokuserat både på nära håll och långt håll samtidigt – med samma öga!

I bilden nedan ser vi djuret i fråga. Det är ett slags dykarbagge som på engelska är känd som ”sunburst diving beatle” (Thermonecuts marmoratus). Vuxna dykarbaggar har inte dessa speciella ögon – de finns bara i larvstadiet.

Larv (blivande bagge) från en annan art inom familjen dykare (Dysticidae).

”Så vitt vi vet är detta det första beviset på sanna bifokala linser i det kvarvarande djurriket”, säger forskarna till tidningen Current Biology. Kvarvarande? Vadå kvarvarade? Jo, de syftar på att man sedan tidigare har upptäckt ett djur med bifokala linser, men inte i något nu levande djur utan i fossil som enligt evolutionisternas dateringar är över 450 miljoner år gamla. Det är hos trilobiter, som antas vara utdöda eftersom de bara har påträffats som fossil. Huruvida man kommer att finna levande trilobiter vet jag förstås inte, men en sak tycker jag är särskilt intressant: Att något så komplext som bifokala linser skulle ha dykt upp så tidigt under evolutionen.

Trilobiter har lyfts fram som exempel på primitiva djur som levde tidigt i livets utveckling. Vad vi ser är dock att livet aldrig riktigt har varit ”primitivt”. Allt dyker upp komplext och färdigt utan enklare föregångare. (Se till exempel ännu ”äldre” djur med färdiga moderna nervsystem.)

Trilobitexperten Riccardo Levi-Setti (evolutionist) skrev så här om trilobiternas ögon: ”Trilobiter har löst ett mycket elegant fysikaliskt problem och kände uppenbarligen till Fermats princip, Abbes sinuslag, Snells lag om refraktion och optiken bakom dubbelbrytande kristaller…”

Jag tror förstås att varken trilobiter eller dykarbaggar är insatta i optikens lagar. Jag tror inte heller att slumpmässiga mutationer och naturligt urval kan tänka och förstå sådana lagar. Jag tror inte att de har förmåga att skapa något så komplext – eller att skapa något överhuvudtaget. Jag tror istället att Han som har skapat trilobiters, dykarbaggars och människors ögon, är densamme som har skapat själva ljuset och naturlagarna. Skaparen visste förstås precis vad han gjorde.

Källor:
Bug with bifocals baffles biologists (nyhetssida)
Biological bifocal lenses with image separation (forskningsartikel)
Image formation by bifocal lenses in a trilobite eye? (annan forskningsartikeln om bifokala linser hos trilobiter)

 

Pi-nsamt dålig matematik att hävda bibliskt fel om pi

Första gången jag hörde det här som ett argument mot Bibelns trovärdighet trodde jag att det var menat som ett skämt. Efter att nu ha hört det ett antal gånger börjar jag mer och mer förstå att det är många som faktiskt uppfattar detta som en allvarlig brist i Bibeln. Det har fått mig, som matematiklärare, att istället börja fundera över brister i matematikundervisningen här i vårt land (eller kanske är det bara bland bibelkritiker som det saknas kunskaper i matematik). Vad det handlar om är detta: Det hävdas att Bibeln hävdar att pi (π) är 3, fastän det egentliga värdet är närmare 3,14.

Men Bibeln uttalar sig aldrig om pi. Det står inte att det finns ett förhållande mellan en cirkels omkrets och diameter och att det är si eller så mycket. Däremot beskriver Bibeln en stor cirkelrund bassäng på följande sätt:

Han gjorde vidare Havet i gjutgods. Det var cirkelrunt och mätte tio alnar från kant till kant; det var fem alnar högt och 30 alnar i omkrets.
– 1 Kung 7:23 (upprepas i 2 Krön 2:4)

Visst, tar man måttet 30 och delar det med 10 så blir det 3. Men det är bara dålig matematik att klaga på att det inte blir närmare 3,14.

För det första: En sådan slutsats tyder på bristande kunskaper om betydelsen av att ta hänsyn till noggrannhet och värdesiffror i beräkningar. Man kan inte använda sig av ungefärliga och avrundade mätvärden och förvänta sig ett exakt svar. Till exempel: Om uppgiften är beräkna arean av en cirkel med den uppmätta radien 5 cm; då är ”78,539851 kvadratcentimeter” inte ett bra svar, även om det är precis vad miniräknaren visar (efter att man knappat in 5 i kvadrat gånger pi). Svaret gör nämligen anspråk på större noggrannhet än vad som anges i det ingående mätvärdet 5 cm (som kan vara avrundat från 4,51 eller 5,49). Hade det stått att radien var 5,0000000 cm istället för bara 5 cm hade det varit ‘en annan femma’. 😉 Ungefärliga mätvärden kan endast ge ungefärliga resultat. För att få ett exakt värde på pi baserat på två mätvärden (både diameter och omkrets) behövs mer exakta mätvärden.

Hur vet jag då att de mätvärden som anges i 1 Kung 7:23 (10 respektive 30 alnar) inte är tillräckligt exakta mått? Jo för att…

• Inga decimaler anges. I Bibeln används aldrig tiondelsalnar – inte heller tredjedelsalnar eller fjärdedelsalnar. (Ibland används dock halvalnar – t ex i 2 Mos 25:10) En aln är avståndet från armbågen till långfingerspetsen – lite under en halv meter. Det finns inget praktiskt sätt att dela upp en aln i mindre enheter. Man brukade ange mindre mått i ”handsbredd” vilket förresten görs tre verser senare: ”Godset i Havet var en handsbredd tjockt”. Men jag har aldrig sett dessa två olika måttenheter kombineras, såsom man gör med fot och tum (min surfbräda är t ex 8 fot och 2 tum lång).
• Kvoten blir inte tillräckligt nära pi. Jag vet, det var ju det som var poängen. Men man kan ju faktiskt gå bakvägen och konstatera att eftersom vi vet att pi är närmare 3,14 kan inte de ingående måtten på 10 och 30 alnar ha varit exakta (se mitt lektionstips: introduktion av talet pi där jag påstår mig veta hur noggrant mina elever har utfört sina mätningar av runda föremål).

En annan sak som gör det till dålig matematik att klaga på de uppgifter som Bibeln ger om bassängen är att man behöver mer information om föremålets geometriska form:

• När det gäller formen betraktat uppifrån tror jag inte att det finns något som kan ursäkta ett inexakt värde på pi. Hade den varit smått oval är det en sak, men det står att bassängen var cirkelrund. Då det är lätt att med enkla redskap kontrollera om ett föremål är en perfekt cirkel – och då detta inte var vilken bassäng som helst utan en som skulle användas till heliga ceremonier – antar jag att den faktiskt var ‘perfekt’ cirkelrund.
• Men hur var det då med formen betraktat från sidan. Var bassängen formad som en cylinder, eller var den smalare nedtill än upptill? Det skulle förstås ha viss inverkan, för då blir det genast relevant att veta om måtten ens hämtades från samma höjd. Texten ger faktiskt ett tydligt svar på frågan om formen. Några verser senare står det nämligen att ”kanten var formad som kanten på en bägare, lik kalken av en lotusblomma” (Bibel 2000) eller ”liknade en utslagen lilja” (Folkbibeln). Alltså var bassängens diameter större allra högst upp vid ”kanten”. Och var mättes diametern? Vid kanten! (”tio alnar från kant till kant”) Då är frågan hur man mätte omkretsen. I Bibel 2000 står det bara att den var ”30 alnar i omkrets”, men mer ordagrant (i den hebreiska grundtexten) står det ”ett 30 alnar långt snöre nådde runt det”, vilket avslöjar mer om hur detta mått uppmättes (samt att det verkligen rörde sig om ett uppmätt värde och inte ett som härletts från diametern). Med den här formen skulle det vara rätt svårt att spänna ett snöre allra högst upp vid kanten. Snöret – som ju måste vara helt spänt – skulle vilja glida ner till en punkt där bassängens kanter inte längre kurvade sig. Kanske mättes alltså inte diametern och omkretsen på samma höjd. I alla fall tror jag inte att omkretsen mättes högst upp, men det är mycket möjligt att diametern mättes nedanför kanten.

Hade syftet med mätningen varit att undersöka förhållandet mellan en cirkels diameter och omkrets, och hade syftet med dess nedtecknande varit att göra en antik handbok i matematik, då hade det förstås varit viktigt att hålla reda på det i redovisningen. Jag skulle ha påpekat för mina elever (se mitt lektionstips: introduktion av talet pi), att de måste mäta diametern och omkretsen på samma höjd för att få ett riktigt värde på pi. Men syftet med texten är uppenbarligen ett annat: Att beskriva utseendet på dessa föremål som tillverkades för att använda templet. För att få en bild av hur stort ett runt föremål är, är det intressant att höra både diametern och omkretsen.

Att utifrån texten förutsätta att måtten 10 respektive 30 alnar är uppmätta vid samma höjd och att bassängen var formad som en cylinder är helt enkelt dålig matematik, särskilt med tanke på att det klart och tydligt står i texten att formen var krökt upptill.

Sammanfattningsvis…

Vi har ett föremål med de (troligen) avrundade måtten 10 alnar respektive 30 alnar. De egentliga måtten skulle kunna vara allt från 9,5 till 10,49… respektive allt från 29,5 till 30,49…. Till exempel kan det ha varit 9,65 och 30,30, vilket skulle ge pi ett mer korrekt värde. Vi har även en uppmätt diameter som eventuellt är inkompatibel med omkretsen. Det gör att vi till och med – för exemplets skull – skulle kunna anta att 10 och 30 är exakta mått. Om omkretsen var exakt 30 alnar, och vi delar det med 3,14 får vi diametern 9,55 alnar. Mellanskillnaden 0,45 alnar är då ett mått på hur mycket de bägarformade kanterna sticker ut (delat på två eftersom det sticker ut på båda sidor). I så fall stack kanterna ut ca 10 centimeter. Det finns alltså flera olika parametrar som påverkar och gör det svårt att dra några slutsatser om ett bibliskt värde för pi. Att inte ta hänsyn till dessa – och hävda att Bibeln har fel om pi – är alltså bara dålig matematik.

Som en sista upplysande poäng kan nämnas att än om Bibeln hade sagt rakt ut att ”förhållandet mellan en cirkels diameter och omkrets är lika med 3” så hade man faktiskt inte kunnat säga att det var fel. Man skulle kunna klaga på att det vore en mindre exakt approximation av pi, men inte att den var fel. I vissa sammanhang skulle även den så populära approximationen 3,14 vara förfärligt oexakt. Inte ens 3,14159265358979323846 är exakt, eftersom pi är ett irrationellt tal med oändlig decimalutveckling. Det går således inte att nedteckna ett exakt värde på pi. Om vi skulle kräva att Gud genom inspiration skulle ha sett till att ett exakt värde på pi nedtecknades i Bibeln, skulle den stackars författaren skriva än idag. 🙂

Länka gärna hit om ni stöter på någon som med samma dåliga matematik till varje pris vill hävda att Bibeln har fel. De får allt ta och hitta sina fel någon annanstans. (Pi-ng till AteistBibeln som tagit upp detta hela 1, 2, 3 gånger i sitt uppslagsverk över ”tokiga bibelord”, och till en Niclas Karlsson som proklamerar att Pi bevisar att Bibeln har fel. ”Fel, fel, fel.” samt hävdar att detta fel är omöjligt att försvara.)