”Vem tar hand om alla oönskade barn om abortförbud införs?”

Fråga: ”Eftersom var fjärde graviditet slutar med abort, vilka skulle i så fall ta hand om alla dessa oönskade barn ifall ett abortförbud införs?”

(Ovanstående är en sammanfattande omformulering av en fråga som ställdes till mig för ett tag sedan.)

Mitt svar (den korta versionen): De biologiska föräldrarna ska ta hand om de barn de satt till världen.

Mitt svar (den långa versionen): I de allra flesta fall är det bästa för ett barn att få växa upp med sina biologiska föräldrar, även om dessa separerat eller allmänt inte är så bra på att vara föräldrar. Det finns extrema fall, men så långt det är möjligt bör alltså barn växa upp med sin biologiska mamma och pappa. När det av olika skäl inte är genomförbart är det väldigt bra att det finns par som gärna adopterar ett barn eller tar emot det som fosterföräldrar. Men eftersom de saknar den naturliga och känslomässiga ”kött av mitt kött”-länken till sitt barn (och likaså barnet i förhållande till föräldrarna) är det särskilt viktigt att de nya föräldrarna är väldigt trygga och kärleksfulla personer som kan kompensera för detta. (Jag känner flera sådana par som adopterat, och de är verkligen helt fantastiska människor!)

De allra flesta situationer där barn idag dödas genom en abort är sådana att de biologiska föräldrarna mycket väl skulle kunna ta hand om det barn de satt till världen. Som sagt skulle detta även vara det optimala för barnen. Anledningen till att de idag väljer abort är att detta presenteras för dem som en moraliskt helt okej lösning på ”problemet” att de helt enkelt inte är redo att bli föräldrar. (Vem är det, egentligen?!) Eftersom det oftast är sådana ”bekvämlighetsskäl” som ligger till grund för aborterna (samt okunskap om vilket fantastiskt liv de varit med och skapat), finns det inte heller skäl att tro att adoption skulle bli aktuellt när barnet väl har fötts och de får hålla det lilla livet i sin famn.

Alltså håller jag inte med om påståendet att ”abortförbud endast kan råda om över [x antal personer] är beredda att hoppa in som föräldrar”. Att samlag kan leda till graviditet får alla lära sig i skolan. Därav följer det som en ren självklarhet att alla som har samlag också ska vara beredda att ta ansvar för de liv de varit med och skapat.

Jag vill avsluta med några bibelord:

”Den här gången är det ben av mina ben, kött av mitt kött.” (1 Mos 2:23 – Adam då han först såg sin Eva – det ger en särskild känslomässig connection att höra ihop biologiskt)

”Glömmer en kvinna sitt lilla barn,
bryr hon sig inte om den hon själv har fött?
Och även om hon skulle glömma,
glömmer jag [Gud] aldrig dig.
Nej, ditt namn är skrivet i mina händer!”
(Jes 49:15-16)

 

”Om en tjej väljer att göra abort, tycker du att hon ska kallas för mördare?”

Här följer mitt svar på ovanstående fråga, som ställdes till mig med anledning av att jag ställde upp som riksdagskandidat för det nybildade Kristna Värdepartiet.

Mitt svar (den korta versionen): Nej!

Mitt svar (den långa versionen): En abort är en avsiktlig handling med målet att döda en oskyldig människa och bör därför betraktas som mord, så länge inte mammans liv är i fara. (Då är det ju fråga om ett verkligt dilemma.) Men jag skulle ändå inte vilja att hon pekas ut som mördare, eftersom hon på grund av rådande desinformation om ofödda människors mänsklighet sannolikt inte ens är medveten om att ett fullvärdigt människoliv har utsläckts.

Dessutom måste det i sammanhanget tydliggöras att hon knappast är ensam skyldig till detta brott. Det finns ju också en pappa till barnet, som har ett minst lika stort föräldraansvar som mamman. Mest skyldiga är nog de abortläkare som utför själva dödandet av 38 000 barn i Sverige varje år. Läkarna är den grupp som har svårast att komma undan med att de inte visste bättre, eftersom det lätt kan hävdas att det är deras jobb att vara insatta i vad det är som dödas i en abort.

Alla som bär ansvar för att utbilda allmänheten (t ex lärare) om detta är naturligtvis också medskyldiga. Även folkvalda politiker bär ett stort ansvar, eftersom de har möjlighet att förändra de lagar som tillåter detta dödande. De kan också verka för spridandet av korrekt information samt underlätta för vårdpersonal som vill slippa vara delaktiga i detta. I och med att det numera finns ett abortkritiskt parti att rösta på, har ju faktiskt alla röstberättigade en moralisk skyldighet att ändra den lagstiftning som idag gör att var fjärde graviditet slutar med att ett barn dödas istället för att få födas.

Som ni ser kan listan göras lång. Vi är många som bär ett ansvar för det som sker. Därför anser jag att det under rådande omständigheter är fel att peka ut just mamman som mördare.

Det finns egentligen mycket mer att säga om detta, men jag väljer att avsluta med tre bibelord som jag tycker är viktiga i det här sammanhanget.

”Därför har den som överlämnade mig åt dig större skuld.” (Jesus till Pilatus om att det fanns andra som borde ha vetat bättre vem han faktiskt var – Joh 19:11)

”Jesus sade: Fader, förlåt dem, de vet inte vad de gör.” (Luk 23:34)

”Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.” (1 Joh 1:9)

 

Kyrka och stat måste skiljas åt, men kristen tro behövs i politiken

Religiösa organisationer bör alltid hålls på armlängds avstånd från statsmakten. Så fort en stat börjar stifta lagar åt religiösa organisationer, som avkräver medborgarna trohet mot en viss trosuppfattning framför en annan, då upphör religionsfriheten och vi är alla illa ute. Staten ska varken uträtta religiösa organisationers ärenden, eller lägga sig i och styra vad människor får tro på.

Därmed inte sagt att lagar inte får vara inspirerade av religiösa idéer och värderingar. (T ex är allt detta jag just skrivit, om åtskillnad mellan exempelvis kyrka och stat, en princip som kan härledas till Bibeln.) Nej, den avgörande punkten är att staten och dess lagar inte får ta ställning till vilken livsåskådning eller tolkning som är den rätta och på något vis tvinga människor att bekänna sig till denna.

Kyrka och stat går inte ihop, eftersom det handlar om två olika maktstrukturer som absolut inte ska gå varandras ärenden. Men ”kyrka och stat” är inte synonymt med ”religion och politik”. Religionen kan och bör absolut få påverka politiken. All politik bygger ju på någon livsåskådning. Åsikter svävar inte i ett vakuum utan bygger alltid på en livsåskådning (som Mats Selander skrev i en debattartikel i Dagen). Idag bygger många politiska åsikter delvis på ateistisk filosofi. Jag anser att vi får ett mycket mer civiliserat samhälle om vi istället bygger våra åsikter på kristen tro.

 

Det gäller liv eller död för 150 000 barn!

Jag delade just denna bild på min Facebook-sida, med följande uppmaning:

SNÄLLA! HJÄLP mig att dela denna bild till så många som möjligt.

Jag gjorde den nyss, men jag önskar så att jag hade kommit på idén långt tidigare. Nu är det bråttom. För när vi går till vallokalerna är det faktiskt så, att…

DET GÄLLER LIV ELLER DÖD FÖR 150 000 BARN!

Ska de få leva?
Det finns bara ett parti som vill strida för dem: Kristna Värdepartiet!

Förvisso vill SD sänka abortgränsen till vecka 12. Men eftersom ca 90 % av alla aborter sker före den tidpunkten, skulle det fortfarande vara ca 135 000 ofödda som ingen strider för i Sveriges riksdag under nästa mandatperiod. Risken finns dock att en sänkning av gränsen istället skulle ÖKA antalet aborter, pga att man vill skynda sig att fatta ett beslut. Det enda raka och konsekventa är att helt förbjuda abort.

För den som då känner sig osäker på hur det blir med mammans hälsa, vill jag tipsa om en stor studie som bevisar att det faktiskt är farligare (för mammor) att göra abort än att föda.

Ifall det saknas valsedel för Kristna Värdepartiet gör du så här:
1. Ta en blank valsedel
2. Skriv Kristna Värdepartiet på sedeln (stort K och stort V)
3. Skriv eventuell kandidat under

Om du redan har förtidsröstat kan du alltid ångerrösta i din vallokal idag. Du går helt enkelt dit och röstar som vanligt. Din tidigare röst kommer då automatiskt att strykas.

Siffrorna är baserade på Socialstyrelsens statistik.
c:a 38 000 aborter varje år (var fjärde graviditet!) = 100 om dagen = drygt 4 i timmen = 1 var femtonde minut (eller 150 000 under en mandatperiod)

 

Problemet med svensk integrationspolitik

Jag såg för några dagar sedan detta skrämmande reportage på SVT. Det påminner mig om hur angeläget det är att vi får till en rak och ocensurerad livsåskådningsdebatt i det här landet. De religiösa uppfattningar som ligger till grund för detta måste kritiseras och debatteras i mycket högre grad än vad som nu görs.

Problemet är ju uppenbarligen inte att de här personerna kommit hit från ett annat land med en annan kultur. Problemet – och den största missen i vår integrationspolitik – är att vi inte erbjuder dem hjälp (t ex i form av sakliga motargument) för att stå emot den våldsbejakande och antidemokratiska propaganda som de matas med efter att de kommit hit.

Varför gör vi inte det? Är det på grund av rädsla? (Har vi då yttrandefrihet?) Är det för att vi har för dålig koll? (Undermålig religionsundervisning, kanske?) Beror det på naivitet? (”Det kan väl inte finnas sådan ondska?”) Eller är det för att ett sådant ifrågasättande inte tillåts, då det inte betraktas som ”politisk korrekthet”? (Rasiststämpel för att man ifrågasätter radikal islamism?)

Jag tycker inte att vi har problem med invandring. Vår kultur har helt klart berikats av invandrare. Vi mår bra av att våra egna ”svenska” åsikter utmanas, för vi har definitivt inte rätt i alla moraliska frågor bara för att vi är från Sverige. Verkligen inte! Vi är egentligen ett väldigt extremt land på många sätt. Men vi gör alla en otjänst genom att inte återgälda utmaningen. De här ungdomarna som åker iväg och krigar åt terrorister – vi har faktiskt svikit dem! – genom att inte vara tillräckligt tydliga i att bemöta de religiösa uppfattningar som ligger till grund för detta våld och hat.

Jag pratade för ett tag sedan med några besökare från Ghana som hälsade på i min församling. De berättade att man i deras land, till skillnad från grann-grannlandet Nigera, inte har särskilt stora problem med radikal islamism. Varför inte? Jo, för att man pratar om det! Kristna och muslimer möts i offentliga tv-sända debatter och diskuterar moral och teologi. Något sådant har jag då aldrig sett i svensk tv – inte ens mellan olika muslimska uppfattningar. (Alla muslimer är ju inte radikala, utan det finns dem föredrar fred och kärlek framför våld och hat).

Extrema åsikter behöver alltid utmanas. Resultatet blir att deras onda natur avslöjas, vilket gör att de förlorar sitt inflytande. Det är som när mörker möter ljus. Ljus är det värsta ondskan vet!

Jag vet bara ett parti som har förstått det verkliga problemet med svensk integrationspolitik (och det är varken SD, eller något av de andra riksdagspartierna). Det finns bara ett parti som välkomnar invandrare, men som samtidigt inte backar för att ifrågasätta de skadliga religiösa uppfattningar som många av våra invandrare faktiskt själva har fallit offer för. (Det var därför de kom hit, som flyktingar!) Läs gärna om invandring och utrikespolitik i Kristna Värdepartiets partiprogram, samt partistyrelsens uttalande om religionsfrihet.

Men mest av allt vill jag att ni ska läsa och begrunda dessa bibelord: 

”Invandraren som bor hos er skall ni behandla som en infödd. Du skall älska honom som dig själv.” – 3 Mos 19:34

”Du skall inte bära agg mot din landsman utan tillrättavisa honom, så att du inte för hans skull drar skuld över dig.” – 3 Mos 19:17

”Ta inte del i mörkrets ofruktbara gärningar. Mer än så, avslöja dem – vad sådant folk har för sig i skymundan är en skam till och med att tala om. Men när alltsammans avslöjas av ljuset blir det synligt.” – Ef 5:11-13

”Den som gör det onda avskyr ljuset och kommer inte till ljuset, för att hans gärningar inte skall avslöjas.” – Joh 3:20

”Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.” – Joh 1:5

”Träd upp i tid och otid, vederlägg, tillrättavisa, vädja – tålmodigt och med ständig undervisning” – 2 Tim 4:2

”Jag säger er: älska era fiender och be för dem som förföljer er.” – Matt 5:44

 

”Newtonbloggaren” – Riksdagskandidat för nybildade Kristna Värdepartiet

 

11 september – Vad kommer att ske?

Vi har flera starka grupperingar av radikala islamister som tävlar om vem som är värst. Med tanke på detta är det verkligen inte osannolikt att vi kommer att få se ett fruktansvärt terrordåd under dagen, eller (förhoppningsvis) ett misslyckat terrordåd.

IS (Islamic State) är den terrorgrupp vi hör mest om just nu, men för bara några månader sedan var de i stort sett okända för allmänheten. Inom loppet av några månader har vuxit sig enormt starka och tagit kontrollen över vapen, banker, olja och alla resurser de behvöer för att fortsätta utveckla sitt ”heliga” krig. Det är mycket möjligt att de planerar något extra stort på årsdagen av det mest kända terrordådet.

På tal om det har vi inte hört så mycket från al-Qaida på sistone. Men just därför känner de sannolikt en extra stark drivkraft att få skapa rubriker och sprida skräck.

(Vi har också Hamas och Hezbolah. Vi har striderna i Syrien. Islamister försöker ta över makten i Pakistan (som har kärnvapen). Vi har Boko Haram i Nigeria. Men dessa utgör nog inte direkta hot just den 11 september.)

Däremot: I Libyen har 11 passagerarplan fallit i händerna på jihadister som tagit kontrollen över en flygplats. Dessa kan laddas med bränsle och sprängämnen och utgöra mycket farliga vapen, eftersom de kan låtsas vara vanliga passagerarplan och flyga nära städer (som i New York för exakt 13 år sedan).

Var skulle de i så fall slå till? Eftersom det är ”heligt” krig de är ute efter, tror jag att deras primära mål kommer att vara den som betraktas som kristendomens främste företrädare: Påven. (Det är inte särskilt långt till Rom från Tripoli.)

Om en sådan attack genomförs (lyckad eller misslyckad) skulle det kunna utgöra startskottet för den tredje och största konflikten mellan islam och kristendom, som förutspås i Daniel 11. Ifall du inte vet vad jag talar om borde du verkligen besöka IslamAndChristianity.org och se serien med Tim Roosenberg. Nedan ser du annars en aktuell update med tanke på den senaste tidens utveckling. (Några av dessa tankar har jag presenterat här ovan.)