Efter mitt inlägg Kan vi lita på Gud? fick jag en del spännande frågor av sikay91 som jag vill svara utförligt på. Jag börjar med den första och svarar på de andra i ett senare inlägg:
”Intressant inlägg och ännu mer intressant bildval. Litar du på Gud så mycket så att
du skulle kunna tänka dig att blunda, falla baklänges och hoppas att han tar emot dig?” – sikay91
När jag valde den bilden (samma som ovan) tänkte jag bara att den är en bra illustration av vad det innebär att lita på Gud. Din fråga fick mig dock att inse att jag faktiskt har varit med om just en sådan erfarenhet som du beskriver. Jag föll bakåt – och Gud tog emot mig. Nu talar jag inte i liknelser. Det är ingen metafor för att beskriva hur en besvärlig situation till slut löste sig på ett fantastiskt sätt, och att jag tolkade det som att Gud hjälpte mig. Sådant har jag förvisso också upplevt många gånger, men vad jag menar i det här fallet är att jag bokstavligen föll bakåt och att Gud bokstavligen och fysiskt grep in i verkligheten och stoppade mitt fall. Man skulle förstås kunna ifrågasätta om det var just Gud som gjorde det, och många kommer säkerligen att ifrågasätta hela den händelse som jag här ska återge, men enligt vad mina sinnen kunde uppfatta var det i alla fall inte någon eller något synligt som räddade mig. Jag kan inte finna någon naturlig förklaring till det som hände. Read the rest of this entry »
Vad för slags Gud straffar de människor han själv har skapat? (apropå frågan i mitt inlägg Varför sa Gud att föräldrar skulle äta sina egna barn? och många andra frågor om Guds karaktär) Ja, jag tycker det är helt okej och berättigat att fråga sig sådant. Jag tror faktiskt att Gud vill att vi ska fråga oss det, eller rättare sagt: Han vill att vi ska våga fråga honom. Han vill att vi ska undersöka vem han är, så att vi kan förstå honom, så att vi kan lära oss lita på honom, så att vi kan bli hans vänner. Read the rest of this entry »
… så förmodar jag att det måste kännas för de forskare som har till uppgift att förklara cellens evolution.
…eller som att försöka bygga en bro mellan två öar som flyter isär. Ständigt görs nya häpnadsväckande upptäckter om cellernas inre (proteinsyntesen är bara en liten del av det hela). Det avstånd som dessa stackars brobyggare måste överbrygga ökar för varje dag. Faktiskt har jag inte sett dem komma någon vart alls med brobygget – fullt förståeligt om de skulle ge upp företaget att finna en naturalistisk förklaring till livets uppkomst.
Ta en titt på den här filmen och förundras över några av de senaste upptäckterna (som redan är gamla) om några av de ofattbart komplexa processer som ständigt pågår i våra celler. Och Darwin som trodde att celler bara var som små geléklumpar!
Missa inte motorproteinerna vid 3:40 (samma som startbilden)!
Här finns en version med mer prat och mindre musik 😉 för den som föredrar det, med en som förklarar (på engelska) vad det är vi ser.
LUCA står för the Last Universal Common Ancestor vilket rakt översatt blir ”senaste universella (allomfattande) gemensamma förfadern”. Genom att undersöka vad allt levande har gemensamt försöker man komma fram till hur den cell såg ut som gav upphov till det mångfald av arter vi har idag – enligt evolutionsteorin alltså. Med andra ord är LUCA den hypotetiska* organism som fanns vid den allra första förgreningen i det tilltänkta* utvecklingsträdet (se bilden nedan).
LUCA är där det svarta strecket slutar, innan förgreningen i det tilltänkta* utvecklingsträdet.
Det finns mycket som skiljer de tre domänerna åt (bakterier, arkéer och eukaryoter), och det är förstås baserat på dessa skillnader som organismerna har delats upp i de tre domänerna. Eukaryoter har cellkärnor, vilket de andra två inte har. Arkéer skiljer sig från bakterierna genom att de har en annan typ av cellvägg.
Men om man plockar bort allt som skiljer dem åt och bara behåller det som allt liv har gemensamt, vad finns då kvar? Förvånansvärt mycket! Cellvägg, DNA, en massa proteiner, etc. På senare tid har man upptäckt att de har ännu mer gemensamt än man tidigare trott. Read the rest of this entry »
I förra avsnittet av Vetenskapsnytt berättade vi om den sensationella upptäckten av rovdjurens förfader (eller kanske rent av primaternas förfader): Monstrum polaris. Vi berättade också att folk förr i tiden (ända in på 2000-talet) trodde på sagodjur som t ex björnar. Tråkigt nog finns det folk som än idag – på 6300-talet (!) – håller fast vid sådana gamla sagor. Vi på redaktionen för Vetenskapsnytt ser som vårt uppdrag att bekämpa alla former av villfarelse och vill istället verka för att upplysa allmänheten om den korrekta vetenskapliga synen.
Nu har man upptäckt ett nytt fossil, även denna gång på ett av planetens båda semesterparadis, fast på andra sidan planeten. Man var i färd med att anlägga en golfbana på världens enda naturliga gräsmatta (alltså på Antarktis). När man skulle gräva ett hål för att göra en bunker* fann man ett fossil av en sedan länge utdöd fågel.
Archaeornis brachypterus – fåglarnas förfader?
Detta fossil, som fått det vetenskapliga namnet Archaeornis brachypterus, uppvisar många likheter med fåglar samtidigt som den inte alls var fullt anpassad för att flyga. Bland annat hade den alldeles för korta vingar i förhållande till kroppen. Forskarna har därför slutit sig till att detta med stor sannolikhet är en förfader till fåglarna, från den tid då flygförmågan höll på att utvecklas. Man har funnit något som liknar fjädrar så det är troligt att även fjädrar utvecklades under den tiden. Fossilet har daterats till att vara 160 miljoner år gammalt vilket stämmer mycket bra med när fåglarna utvecklades. Vid det första och andra försöket misslyckades man dock med dateringen och fick fram helt orimliga åldrar – 50 respektive 200 miljoner år. På tredje försöket lyckades man få rätt ålder, den som stämmer överens med när fåglarna utvecklades.
När vi nu har så tydliga bevis på att fåglarna faktiskt har utvecklats skulle man väl kunna tro att evolutionsteorins kritiker äntligen skulle tystna. Men tydligen är de helt oförmögna att inse fakta. De tror på fullaste allvar att detta fossil bara är några tusen år gammalt fast dess ålder har bekräftats vetenskapligt, och fastän alla vet att det krävs miljoner år för att fossil att bildas (om det inte finns optimala omständigheter som påskyndar processen). De tror att Archaeornis brachypterus bara är en utdöd fågelart som Gud en gång hade skapat. Men varför skulle Gud ha skapat en fågel med halvfärdiga vingar? Varför skulle Gud göra så att det ser ut som att en evolution har ägt rum?
Det var allt från Vetenskapsnytt för den här gången. Nedan kan man läsa om de antika golfritualerna.
2D-fotografi från tidigt 2000-tal föreställande en golfare som utför sina ritualer i en bunker. Symboliken i ökenhålen har gått förlorad men golf utövades förmodligen för att dyrka en fågelgud.
* En bunker är ett sandfyllt hål mitt i en golfbana. Liksom med så många andra inslag i den mystiska golfritualen är det oklart varför man började gräva dessa ökenhål. Antagligen fanns det ett religiöst syfte med detta vars innebörd sedan länge gått förlorad. Golf utövades på 2000-talet, eller möjligen redan på 1000-talet, och det mest troliga syftet var att man ville tillbe en fågelgud. Till exempel symboliserade den vita bollen ett ägg som så snabbt som möjligt skulle återlämnas till boet. Många andra traditioner från dessa ritualer har överlevt till våra dagar (numera utövas golf istället som rekreation). Bland annat verkar det ha funnits särskilda traditioner kring hur golfare skulle vara klädda – ofta i vita fågelliknande kläder med huvudbodnader som liknade näbbar. Även poängsystemet innehöll namn på fågelarter som levde förr men som är utdöda idag; såsom Albatross, Eagle, Birdie och Bogey. Lustigt nog var det just när man skulle bygga en golfbana som man upptäckte det fossil som med all sannolikt var förfader till alla fåglar.
Den senaste veckan har varit väldigt händelserik inom forskarvärlden eftersom man funnit ett fossil av ett hittills helt okänt djur på ett av planetens båda semesterorter – de enda platserna på Jorden som inte behöver kylas ner på konstgjord väg för att hålla en behaglig temperatur.
Detta kompletta och förvånansvärt välbevarade fossil upptäcktes av ett par dykare vid semesterparadiset Cool Island, den artificiella ön hundra mil norr om Grönlands djungel som är känd för sin badvänliga vattentemperatur på endast 25 grader. Forskarna är än så länge oense om var i utvecklingsträdet den ska placeras. Majoriteten av forskarna pekar på att djuret, som redan fått det vetenskapliga namnet Monstrum polaris (polarmonster), påminner om både hundar och katter i sin uppbyggnad. Den hade väldiga klor och käkar och lär ha varit en skräckinjagande jägare. Därför säger man att den har varit förfader till alla rovdjur, eller åtminstone till kattdjur och hunddjur. Den hade samtidigt mycket kort svans och dess bakben var tydligt anpassade för upprätt gång, varför en del forskare hellre betraktar den som en tänkbar och spännande kandidat i människans utvecklingsträd.
Monstrum polaris bakben visar att den satte ner hela hälen när den gick, precis som primater (människor och apor).
Även bland skapelsetroende har fyndet väckt stor uppmärksamhet, men de har som vanligt sina egna idéer om vad det är för slags djur. De säger förstås att det inte alls är fråga om en förfader till något nu levande djur utan att den tillhör ett alldeles eget ”skapat slag”. De hävdar att denna utdöda art till och med levde samtidigt som människor och menar att det är det djur som i antik litteratur kallas björn.
Tre talande (!) björnar från sagan om Guldlock och de tre björnarna. Detta är en av de få björn-bilder som finns bevarade sedan Tredje Cyberkriget på 2300-talet då all digitaliserad information gick förlorad. Nästan allt lagrades och lästes digitalt på den tiden (det var innan man uppfann de biologiska lagringsystem som vi har idag). Det var bara i undantagsfall som man ”skrev ut” information på fysiska ”papper”. Som tur var fanns en del av dessa papper kvar länge nog för att skrivas av, men stora delar av den gamla tidens information och kunskap gick tyvärr förlorad. Men vi kan trösta oss med att vi i alla fall inte gick miste om så mycket kunskapsmässigt. De verkar ju till och med ha trott på sagor om björnar som kunde tala. Men visst är det alltid intressant att höra om hur primitivt människor tänkte förr.
Björnar är som de flesta vet bara sagodjur – mest kända från den urgamla sagan om Guldlock och de tre björnarna (med anor från 1000-talet). De finns även omnämnda i Bibeln (vilket förstås säger oss en del om Bibelns tillförlitlighet). Björnar brukade faktiskt finnas med på stjärnhimlen ända in på 5000-talet, då stjärnbilderna stora och lilla gasmasken var kända som ”stora och lilla björn”. Under den stora vetenskapsreformen i slutet av 5000-talet tog man dock bort fantasidjur som björnar och drakar från stjärnkartan. Att Monstrum polaris inte är en björn är hursomhelst mycket lätt att visa. Monstrum polaris har ingen svans (björnarna på stjärnhimlen hade väldigt långa svansar), den har tänder som ett rovdjur (och är alltså ingen bär-ätare som i den gamla dikten Mors lilla Olle) och framför allt kunde den med all sannolikhet inte prata (som i sagan om Guldlock och de tre björnarna).
Dessa antika sagor har förstås inget som helst att göra med fyndet av Monstrum polaris, eftersom forskarna vet att den har varit utdöd i många miljoner år innan de första människorna såg dagens ljus. Och om Monstrum polaris verkligen levde för bara några tusen år sedan, vad gjorde då detta landdjur mitt ute i Arktiska havet? Detta hav har förstås varit land en gång för flera miljoner år sedan då Monstrum polaris levde, men kan inte ha varit det för bara några tusen år sedan.
Det var allt från Vetenskapsnytt för den här gången. Tills nästa gång: Be cool!
Egentligen borde rubriken lyda så här: Om Månen bildades genom att Jorden kolliderade med annan himlakropp för flera miljarder år sedan, varför är den så blöt? Jag valde att förkorta rubriken och samtidigt göra så att den rimmade bättre med föregående inlägg: Om Månen är flera miljarder år gammal, varför är den inte längre bort?
Vid analys av stenar från Månen, som hämtats hit av Apollo 17, har man upptäckt att Jordens trofasta följeslagare inte är så torr som man väntat sig. 2008 upptäckte man i dessa stenar små mängder vatten instängt i små bubblor av vulkaniskt glas. Andelen man då uppmätte var bara 50 ppm (ppm = miljondelar, inte premiepensionsmyndigheter). 50 ppm är väldigt lite jämfört med vad som finns i Jordens yttre mantal: 500-1000 ppm.
Många forskare var skeptiska till detta resultat, eftersom förekomsten av vatten på Månen inte stämmer överens med den rådande hypotesen om hur Månen bildades. Om Månen bildades för över fyra miljarder år sedan genom en kollision mellan Jorden och en annan himlakropp, så borde allt vatten ha förångats i samband med den smällen. Man hade alltså väntat sig att det inte skulle finnas något vatten på Månen, men det fanns det. Så i tillägg till alla de problem som redan finns med kollisionhypotesen har man nu ännu ett problem på halsen. Man måste nämligen förklara hur vattnet kom dit. Ju mer vatten man finner på Månen desto svårare blir det att förklara.Och vad har man du funnit vid de senaste årens månfärder? Mer och mer bevis på mer och mer vatten! Read the rest of this entry »
Avståndet mellan Jorden och Månen ökar med en svindlande hastighet av 38 mm per år. När Månen en gång befann sig närmare Jorden avlägsnade den sig med något större hastighet.
Avståndet är nu i genomsnitt 384 404 km (varierar mellan 356 400 km och 406 700 km). Om vi spolar tillbaka tiden så att Månen kommer närmare och närmare Jorden skulle de mötas efter bara 1,37 miljarder år. Det är på tok för kort tid! Det ska ju ha gått mer än tre gånger längre tid sedan Månen bildades genom en kollision mellan Jorden och en annan himlakropp (kollisionhypotesen). Månen borde alltså vara längre bort än den är nu för att det ska gå ihop.
1,37 miljarder år är alltså en maximiålder för Månen (inte dess verkliga ålder). Det är alldeles för ungt för att passa in i den evolutionära tidtabellen. Forskarna har faktiskt ingen bra förklaring till hur och när Månen bildades. Flera hypoteser och modeller har föreslagits och man har till slut valt kollisionshypotesen – inte för att den är den bästa utan för att det är den minst dåliga. 😉
Egentligen har vi nu varit alldeles för generösa mot evolutionsparadigmet med denna maximiålder. Månen kan nämligen aldrig ha bildats eller någonsin ha varit närmare än 18 400 km från Jorden (Roche-gränsen), för då skulle den ha slitits sönder av Jordens gravitation.
Månens ursprung är verkligen en olöst gåta. Som astrofysikern Irwin Shapiro sa en gång (på skämt) angående detta: ”Den bästa förklaringen är mätfel [observational error]: Månen finns inte.” 😀
Skalenlig bild av Jorden och Månen samt avståndet mellan dem. Bild: Wikipedia
Messels gruva i Tyskland är känd för sina många välbevarade fossil. T ex har man hittat avtryck av insektsvingar och andra mjukdelar. Det mest kända fossilet från denna plats är Ida, som blev en stor mediahype för några år sedan. Nu har man till och med funnit sköldpaddor som blivit begravda medan de parar sig. (Och det är inte bara fråga om ett par som parar sig, utan så många som nio par.) Detta är det första fossila fyndet av ryggradsdjur som parar sig.
”There really is no reason to enter the fossil record while you are mating”, säger den tyske paleontologen Walter Joyce. (”Det finns ingen anledning att bli fossil medan man parar sig.”) Precis! Men det är bara i det evolutionistiska perspektivet på hur fossil bildas som dessa fynd är anmärkningsvärda eller svåra att förklara. Read the rest of this entry »
Turister som kommer till Cape Leeuwin i Australien för att beundra den fina kusten och dess skinande vita fyrtorn av kalksten, blir förundrade när de får se detta vattenhjul som är omgivet av sten. Vi är så vana vid att höra att sten tar många miljoner år att bildas men här har det uppenbarligen gått mycket snabbare. Vattenhjulet byggdes 1895 för att förse arbetarna som byggde fyrtornet med färskvatten. Vattnet fördes dit från en källa 330 meter bort med hjälp av den vattenledare av trä som syns i bilden. Det mineralrika vattnet har aldrig slutat strömma över vattenhjulet, som stannade några decennier efter att det byggdes, på grund av att mineralerna fälldes ut och bildade kalksten utanpå hjulet.
Bibeln är en samling av 66 skrifter, varav 39 är skrivna på hebreiska och samlade i gamla testamentet, och 27 är skrivna på grekiska och samlade i nya testamentet. Som jag sa i föregående inlägg tror jag att det är samma Gud vi läser om i hela Bibeln. Vilken är då den totala helhetsbilden av Gud? Vad får vi för bild av honom när vi väger in hela Bibeln?
Många uppfattar gamla testamentets Gud som en blodtörstig diktator, men jag anser att det är en grovt missvisande bild. Read the rest of this entry »
”Jag tycker om nya testamentets Gud, men inte gamla testamentets Gud.” Har du hört någon säga så, eller har du själv tänkt något liknande? Tycker du att det Gud säger och gör i gamla testamentet står i stark kontrast till det han säger och gör i nya testamentet genom Jesus?
Personligen ser jag Bibeln som en helhet. Den Gud som vi läser om i gamla testamentets böcker är densamme som vi läser om i nya testamentets böcker. Jesus sa: ”Jag och Fadern är ett” (Joh 10:30). Han understryker detta ännu tydligare i Joh 14: ”Tro mig när jag säger att jag är i Fadern och Fadern i mig”. Enligt Jesus själv var han den som ledde Israels folk ut ur Egypten och som talade till Mose i den brinnande busken:
Judarna sade då till Jesus: ”Du är inte femtio år, och ändå har du sett Abraham.” Han svarade: ”Sannerligen, jag säger er: jag är och jag var innan Abraham blev till.” Då tog de upp stenar för att kasta på honom. (Joh 8:57-59)
Här tillämpar Jesus gudsnamnet på sig själv. ”Jag är den jag är. Säg dem att han som heter ’Jag är’ har sänt dig till dem.” (2 Mos 3:14) Detta är ett av många exempel på när Jesus använder gudsnamnet ‘Jag är’ för att visa oss att han är den Gud som beskrivs i gamla testamentet. Denna tolkning bekräftas också av åhörarnas reaktioner – de uppfattade Jesus uttalanden som hädelse:
Då tog judarna på nytt upp stenar för att stena honom. Jesus sade till dem: ”Jag har låtit er se så många goda gärningar som kommer från Fadern. För vilken av dem stenar ni mig?” Judarna svarade: ”Det är inte för någon god gärning vi stenar dig, utan för att du hädar och gör dig själv till Gud, fast du är människa.” (Joh 10:31-33)
Så om Jesus är gamla testamentets Gud, förändrar det din bild av Jesus eller förändrar det din bild av gamla testamentets Gud? Kom ihåg att Gud alltid är densamme och inte har förändras:
Allt det goda vi får, varje fullkomlig gåva, kommer från ovan, från himlaljusens fader, hos vilken ingen förändring sker och ingen växling mellan ljus och mörker.(Jak 1:17)
Jesus Kristus är densamme i går, i dag och i evighet. (Heb 13:8)
Eftersom det är samma Gud i hela Bibeln bör vi betrakta dess 66 böcker som en helhet. Då kan vi till exempel ta hjälp av det vi lär oss om Gud i nya testamentet för att förstå det vi läser om Gud i gamla testamentet.
(Nu är det dags att börja beta av listan över de ”svårare passager” som AteistBiblen efterlyst förklaringar till. Tre av de 17 bibeltexter som taggats som ”barnamord” är förutsägelser om att föräldrar kommer att äta sina egna barn.)
Många förundras över att sådana hemskheter står med i Bibeln. Denna reaktion i sig – att detta överhuvudtaget lyfts fram som ”knasiga bibelord” – är en indikation på att man uppfattar kannibalism som stick i stäv med Bibelns övriga budskap. Jag tänker därför inte ödsla tid på att bevisa något som vi alla (förhoppningsvis) redan förstår, utan riktar in mig på att svara på varför detta står omnämnt på det sätt som det gör. Tvingar Gud föräldrar att äta sina egna barn? Read the rest of this entry »
Många är så vana vid att betrakta evolutionen som ett bevisat faktum att så fort någon ifrågasätter den drar de automatiskt slutsatsen att detta ifrågasättande måste bero på bristande kunskap och förståelse. Jag har sett flera debatter mellan skapelsetroende och evolutionstroende där den som företräder evolutionen bygger större delen av sitt case kring att reda ut ett antal vanliga missförstånd kring evolutionsteorin, som om det var det det hängde på. Det är förstås alltid bra att förtydliga för åhörarna var man står och inte står, men som argument betraktat blir det totalt missriktat. Det framstår mer som ett halmgubbe-argument eller ett försök att framställa motståndaren som okunnig i ämnet, vilket oftast tillrättaläggs när den skapelsetroende får ordet. En smula pinsamt… Generöst tips till alla som debatterar mot skapelsetroende: Utgå från att de kan mer om evolutionsteorin än du själv gör. 😉
När jag skulle läsa en kurs om evolution på universitetet var jag nyfiken på att få se om jag hade fått med mig en korrekt bild av evolutionsteorin från den kristna gymnasieskola som jag hade gått på. (Det hade jag.) Jag hade också hört och läst en del av vad skapelsetroende säger om evolutionsteorin, och beredde mig därför på att höra den och ovinklade versionen från dem som själva trodde bergfast på evolutionsteorin. Som jag nämnt ett par gånger tidigare (t ex här) märkte jag till min förvåning att alla de påståenden som jag hade hört om evolutionens brister bekräftades på punkt efter punkt av mina universitetslärare.
Sedan jag startade den här bloggen har jag kommit i kontakt med flera som utger sig för att förstå evolutionen, så om jag har missförstått vad den handlar om borde det ha upptäckts vid det här laget. Hittills har det påpekats åtskilliga gånger att mitt ifrågasättande av evolutionsteorin beror på missförstånd från min sida, men det är aldrig någon som lyckats förklara vad det är som jag i så fall har missförstått. (Förutom att jag inte har förstått hur fantastiskt bevisad den tydligen är…)
Apropå försvarstaktiken att spela dum och oförstående när någon förklarar något som man inte vill förstå (se En mattelärares tankar om en pedagogisk utmaning), kommer jag osökt att tänka på ovanstående citat (i rubriken). Det är hämtat från CS Lewis bok Min morbror trollkarlen. Här kommer ett längre citat ur den boken:
”När det stora ögonblicket kom och djuren talade gick [morbror Andrew] miste om hela innebörden, och det av ett ganska intressant skäl. När lejonet först hade börjat sjunga, för länge sedan då det ännu var helt mörkt, hade han fattat att det var en sång han hörde och han hade tyckt väldigt illa om den. Den kom honom att tänka och känna saker som han inte ville tänka och känna. Sedan, när solen gick upp och han upptäckte att sångaren var ett lejon (”bara ett lejon”, som han sade till sig själv), försökte han av alla krafter övertyga sig själv om att det inte sjöng och aldrig hade sjungit – att det bara vrålade som vilket lejon som helst i en zoologisk trädgård i vår värld. Det är klart att lejonet inte sjöng, tänkte han. Jag måste ha inbillat mig det. Jag har låtit mina nerver spela mig ett spratt. Har man nånsin hört talas om ett sjungande lejon? Och ju längre och vackrare lejonet sjöng, dess mer försökte morbror Andrew övertyga sig om att han inte hörde något annat än vrål. Nackdelen med att försöka göra sig dummare än vad man är, det är att man mycket ofta lyckas med det. Morbror Andrew gjorde det. Snart hörde han inget annat än vrål i Aslans sång. Snart skulle han inte kunnat höra något annat även om han hade velat. Och när till sist lejonet talade och sade ”Narnia, vakna”, hörde han inga ord, bara ett morrande”
Senare i boken vill barnen att Aslan ska tala till morbror Andrew, varpå Aslan svarar: Read the rest of this entry »
En av anledningarna till att jag valde matematik som mitt andra ämne (förutom NO) är att jag tycker om att förklara saker. ”Aha! Nu förstår jag!” är ljuv musik för mina öron. Detta arbete är fantastiskt roligt och stimulerande så länge eleverna vill lära sig och vill förstå. Read the rest of this entry »
I mitt förra inlägg För Gud finns det inga svåra bibeltexter skrev jag följande mening som jag tänkte förklara lite närmare: När jag stöter på en text som förbryllar mig tänker jag inte i första hand att det är Bibeln det är fel på, utan att det är min förståelse som är alltför begränsad (1 Kor 13:12).
Jag har inte alltid haft denna inställning till Bibeln, utan den har vuxit fram genom beprövad erfarenhet. Gud har leverat de mest fantastiska svar även till texter som jag, medvetet eller omedvetet, har försökt ignorera. Jag ser ibland texter som jag önskar inte stod med i Bibeln, för att de känns så besvärliga. Men när jag väl går in för att förstå dem finner jag innebörd och djup som jag bokstavligen inte hade vågat hoppas på. Read the rest of this entry »
”Är det ett svårt prov?” brukar mina elever fråga, varpå jag alltid svarar något i stil med: ”Vad som är svårt eller inte svårt beror helt på vad man kan.”
AteistBibeln har utmanat mig att ta mig an ”de lite tuffare och svårare passagerna exempelvis guds uppmuntran och befallninga att mörda barn”, med länk till sin sida (varning för hemska bilder). Vi ska snart se hur svåra dessa ”svårare passager” egentligen är.
Men jag tänker inte svara helt själv. Jag har anlitat Bibelns Inspiratör och Medförfattare för att hjälpa mig förstå dessa texter (Joh 14:26). När jag läser Bibeln utgår jag nämligen från att Gud har inspirerat [andats] hela Skriften (1 Tim 3:16). Därför litar jag på att det som står i Bibeln är fullt begripligt och möjligt att förstå. Read the rest of this entry »
“Success is determined not by whether or not you face obstacles, but by your reaction to them. And if you look at these obstacles as a containing fence, they become your excuse for failure. If you look at them as a hurdle, each one strengthens you for the next.”
”Framgång beror inte på om du stöter på hinder eller ej, utan på hur du reagerar inför dessa. Och om du ser på dessa hinder som ett begränsande staket, blir de till en ursäkt för att misslyckas. Om du istället ser på dem som häcklöpningshinder, ger dig varje hinder styrka inför nästa hinder.” – Dr Ben Carson
Ben Carson var killen som brukade få ”none” poäng (och inte ”nine”) på skoluppgifterna. Men han fick lära sig att inte underskatta sina förmågor eller avfärda något som omöjligt. Han vågade därför satsa på den dröm Gud hade lagt i hans hjärta – nämligen att bli läkare. Gud hjälpte honom också att förverkliga denna dröm. Bland alla förmågor Gud hade gett honom hade han även fått gåvan att ”se i tre dimensioner” och att vara otroligt stadig på handen (biografin heter Gifted hands). Av detta drog han slutsatsen att Gud ville att han skulle vara just kirurg. Samtidigt var han väldigt fascinerad av hjärnan. Hjärna + kirurg = hjärnkirurg! Och han har helt klart blivit en mycket skicklig sådan – en av världens främsta!
Jag tror att Gud har ger oss alla olika förmågor, intressen och drömmar. Vi kan förstås välja att kombinera dessa till att tjäna våra egna syften (som säkert kan vara mycket goda) och det kan säkert gå väldigt bra. Men jag tror att när vi väljer att samarbeta med Gud kan det gå ännu bättre. Inte nog med att vi kan få vägledning i svåra beslut – okej, det här kanske låter klyschigt men jag menar det verkligen – varje dag kan bli ett äventyr!
”People can do whatever they want if they just set their heart to it, and just never give up, and just go out there and do it.” – Bethany Hamilton
Bethany Hamilton – Foto: Noah Hamilton
(OBS! *spoilervarning* – Texten nedan avslöjar handlingen, för att inte tala om trailern ovan ;))
Bethany Hamilton var tjejen med fantastisk talang och ett brinnande intresse för surfning. Hon var på väg att lyckas med sin dröm om att bli professionell surfare. Men plötsligt hände en fruktansvärd olycka som totalt krossade hennes dröm. Hon gav inte upp drömmen i första taget, men tvingades till slut erkänna att den inte längre var möjlig. Då bestämde hon sig för att följa med till Thailand för att hjälpa till efter tsunamikatastrofen där, och under denna resa fick hon ett helt annat perspektiv och helt andra prioriteringar. Hon satte andras behov före sina egna. Hon satte samtidigt sina egna ambitioner åt sidan och började fråga sig vad Gud ville med hennes liv. Resultatet blev att hennes ursprungliga dröm uppfylldes men på ett mycket större och mer fantastiskt sätt än hon någonsin hade kunnat föreställa sig.
”Sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så ska ni få allt det andra också” (!) – Matt 6:33.
När våra drömmar ser ut att krossas (av hajar eller oöverstigliga vågor – symboliskt sett), då tror jag att det är läge för oss att stanna upp och vända oss till Gud; inte för att klaga och be honom fixa alla problem, utan för att uppriktigt fråga vad han har för planer för våra liv.
(OBS! *spoilervarning* Texten nedan avslöjar vad Gud har för planer för våra liv.) 😉
”For I know the plans I have for you,” declares the Lord, “plans to prosper you and not to harm you, plans to give you hope and a future.”
”Jag vet vilka avsikter jag har med er, säger Herren: välgång, inte olycka. Jag skall ge er en framtid och ett hopp. När ni åkallar mig och ber till mig skall jag lyssna på er. När ni söker mig skall ni finna mig. Ja, om ni helhjärtat söker efter mig skall jag låta er finna mig, säger Herren.” – Jer 29:11-14
”Är det ett svårt prov?” brukar mina elever fråga, varpå jag alltid svarar något i stil med: ”Vad som är svårt eller inte svårt beror helt på vad man kan.”
newtonbloggen 