Bibelns ljus i ateismens mörker

Från medeltidens mörker – till reformation och vetenskaplig metod – och in i ett nytt mörker

Den moderna vetenskapen tog fart tack vare reformationen, då människor efter många år av medeltida mörker äntligen fick se Bibelns ljus med egna ögon.

De studerade Bibeln flitigt och återupptäckte sanningar om Gud som hållits fångna av den romersk katolska kyrkan i flera hundra år.

Samtidigt väcktes också intresset för att studera naturen, och på så vis lära känna Skaparen genom hans skapelse. Men det var inte bara intresset och upptäckarglädjen som smittade av sig från Bibelstudierna till Naturstudierna. Man tog även med sig metodiken och systematiken, och tillämpade samma principer på studier av naturen.

I detta tankeklimat föddes den vetenskapliga metoden. Eftersom man läste i Bibeln att Gud var en ordningens Gud förstod man att Gud hade skapat ett ordnat och förutsägbart Universum. Verkligheten gick att studera! Det gick att göra förutsägelser. Man kunde göra experiment och dra slutsatser av dem. Detta innebar en kunskapsrevolution! Det var djupt bibeltroende kristna som la grunden för den kunskap och det samhälle vi har idag. Historiens främsta vetenskapsmän var bibelläsande kristna. Hos dem fanns verkligen inget kunskapsförakt, utan istället en mycket stor kunskapstörst och upptäckarglädje.

Ett nytt mörker

Därefter kom ett nytt mörker. Bibelns ljus togs ifrån oss än en gång. Det borde inte ha kunnat ske. Alla hade ju tillgång till Bibeln. De historiska skrifter som tidigare bara kunde kopieras långsamt för hand hade nu översatts till ett stort antal språk och kunde tryckas i stora upplagor. Inget kunde hindra en kunskapstörstande människa från att få läsa Guds ord på sitt eget språk. Ljuset var omöjligt att dölja. Vad som istället hände var att folk slutade lita på det.

Det uppstod en rad filosofier och tankebyggnader som fick folk att sluta tro på det de läste i Bibeln. Man hittade på att den var uppdiktad långt efter de händelser den beskrev, av människor som drevs av diffusa bakomliggande motiv. Man hittade på att det inte fanns någon Skapare och att allt istället hade utvecklats av sig självt genom stegvis förändringar. Många övergav därmed synen på Bibeln som Guds ord. Idéerna välkomnades särskilt av alla som avskydde tanken på en Gud – en högre makt som hade synpunkter på hur de levde sina liv.

Ovetenskapligt nonsens

Trots att dessa idéer helt saknade stöd i konkreta experiment, och trots att de stämde dåligt med det sådant som kunde observeras, kom idéerna ändå att kallas vetenskap. Dess förespråkare gav intrycket av att vara lärda och kloka, och deras budskap var precis vad en del människor önskade att få höra. Därför välkomnades idéerna och lyftes upp som vetenskapliga sanningar, fastän det redan då fanns mycket som talade mot dess riktighet och trots att de inte hade avlats genom den vetenskapliga metoden. På så vis förgiftades den en gång rena naturvetenskapen av ovetenskapligt nonsens. Än idag är det många som har svårt skilja den äkta och sanna naturvetenskapen från de falska och förvridna idéer som ofta associeras till den.

Därför lever vi nu i en ny tid av mörker som kanske är ännu mörkare än på medeltiden. Ironiskt betraktar vi oss som ”upplysta”. Men har världen någonsin skådat så mycket våld och död som under dessa århundraden sedan den så kallade ”upplysningen” tog fart? Människor har förföljts, förtryckts, förslavats och förintats för att de – med stöd i de ovetenskapliga idéerna – har betraktats som lägre stående varelser utan egentligt värde. På motsvarande vis mördas ofödda barn idag under förevändningen att de bara är omänskliga cellklumpar som genomgår evolutionära stadier. Detta är en mörk och grym tidsålder.

Ljuset lyser i mörkret

Men Bibelns ljus lyser ännu i mörkret. Den finns där för alla som längtar efter att se klart. I Bibelns ljus får även vetenskapliga upptäcker en helt ny lyster. De vittnar om en fantastisk verklighet som länge legat dold för oss. De vittnar om en kärleksfull Skapare som verkligen är att lita på.

”Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.” – Joh 1:5

 

”Ska du inte sluta kämpa mot Gud?” – Uppföljning av debatt – del 1

I podcasten Mellan svart och vitt kan ni sedan en vecka tillbaka lyssna på en diskussion mellan mig och Mattias Larsson, som mycket riktigt är ”en av de flitigaste kommentatorerna på Newtonbloggen”. Mattias har bett mig följa upp debatten och han har lyft fram en del saker som jag gav dåliga svar på under den senare delen av diskussionen. Innan jag ger mig in på det vill jag först kommentera och följa upp något vi pratade om i början av vår diskussion (som börjar vid 00:13:15 i den här mp3-filen).

Efter en kort presentation av oss läste moderator/programledare Thomas Sjöberg upp en sex-gradig skala över olika sätt som man kan förhålla sig gällande hur allt har blivit till, och bad oss placera oss själva på den skalan. Föga förvånande intog jag och Mattias varsin ”extrem”. Jag tror på en (relativt) ung skapelse enligt Bibelns skildringar, medan Mattias tror att allt har blivit till utan någon Gud.

Jag upptäckte några felaktigheter i beskrivningen av skapelsetro, men hann bara med en korrigering (vid 00:21:55) gällande de arter som Gud skapade: att de inte var desamma som de arter vi har idag, utan att livet är förprogrammerat till att kunna anpassa sig till olika miljöer. Jag tycker det är viktig att poängtera den skillnaden, eftersom det är just dessa anpassningar som brukar användas som bevis på evolution … trots att anpassningarna ofta sker så snabbt att de knappast kan förklaras med mutationer och naturligt urval.

Det var intressant att höra Mattias (vid 00:24:00) vittna om hur lite de flesta människor kan om evolution. De har hört att vi har utvecklats från apor, men de har väldigt lite koll på själva mekanismerna. Mattias säger att de har köpt det hela på ett ganska passivt sätt. Jag tyckte det gav en väldigt tydlig signal om att det egentligen är auktoritetstro det hela handlar om, vilket jag också påpekade. Mattias höll inte med om det, och särskilt inte att det skulle kunna råda ett sådant auktoritetstänk bland forskare, utan avfärdade det hela som naivt.

Men det måste förstås vara tvärtom. Det säger sig självt att det är mer naivt att lita blint på något, än att inta en skeptisk och ifrågasättande hållning. Jag svarade med att citera professor Jerome Lejeune som exempel på att forskarna inte alls är överens om evolutionens sanningshalt:

”Vi har i nuläget ingen godtagbar teori om evolutionen. Det finns ingen, och jag kan inte acceptera den teori som jag lär ut till mina elever varje år. Låt mig förklara. Jag lär ut syntesen känd som den neo-darwinistiska av en enda anledning; inte för att den är bra, vi vet att den är dålig; utan för att det inte finns någon annan…”

Mattias svarade aldrig på mitt resonemang utan verkade mena att det var fel av mig att citera forskare. När jag läste ovanstående citat hände något som jag tycker låter riktigt läskigt. Enligt Mattias egna ord (citerat från en av hans kommentarer på Mellan Svart och Vitt efter att han fått beröm för sitt tålamod):

”Haha, det lustiga (eller kanske snarare oroväckande) är att jag inte alls behöll tålamodet, även om det kanske märks förvånansvärt lite. Det mesta var frid och fröjd fram till dess att Johannes började citera vad ”Professor Jerome Lejeune” hade att säga om olika saker. Då fick jag ett sådant vredeskast så att det bokstavligen svartnade för mig i flera sekunder, och resten av samtalet sker i en blodröd dimma som jag inte lugnade ner mig från förrän ett par timmar senare…”

Jag märkte aldrig någon förändring hos Mattias, utan tyckte att han ändå höll en god ton genom hela samtalet. Men om Mattias själv tycker det känns oroväckande håller jag förstås med om det. Det får mig även att instämma även i Thomas Sjöbergs fråga till Mattias mot slutet av programmet (01:32:50): ”Varför utsätter du dig för det här?”

Jag har alltid undrat varför evolutionsläran försvaras med ett sådant raseri. Handlar det verkligen bara om att frågan är intressant? Handlar det verkligen om att försvara något man uppfattar som sann vetenskap? Eller finns det något i den här frågan som faktiskt berör djupt på det känslomässiga planet?

Även om Thomas kanske bara skojade när han sa det, så vill jag faktiskt stämma in även i den här frågan: ”Ska du inte sluta kämpa mot Gud och istället söka hans ansikte?” (Med andra ord: Varför inte göra en Paulus?)

Mattias, jag skriver inte detta för att vara elak. Tvärtom skriver jag det med uppriktig omtanke. Jag hoppas att jag inte förstör något genom att skriva detta offentligt. Jag hoppas istället att det ger både dig och många andra som läser detta desto större anledning att verkligen tänka efter. Jag hoppas nämligen att jag en dag får uppleva glädjen i att välkomna dig över till Guds sida. Som du märker behöver Gud skickligare debattörer än undertecknad, och jag anar att Mattias Larsson står mycket högt upp på Guds önskelista!

 

Fullskalig kopia av Noas ark i Hong Kong

Världens första fullskaliga kopia av Noas Ark finns alltså i Hong Kong, närmare bestämt vid stranden på ön Ma Wan. Vid bygget av en stor väg till Hong Kongs flygplats, som är en av världens mest trafikerade flygplatser, behövde man korsa denna ö. Befolkningen på ön var förstås inte så förtjusta i tanken att en stor genomfartsled skulle byggas tvärs över deras hem. En advokatfirma tog då initiativet och gick in för att medla mellan regeringen och landägarna. De föreslog att regeringen bekostade att nya bostäder byggdes åt dem som behövde flytta från sina hem och att man dessutom upprättade en nöjespark på ön. Både regeringen och landägarna gillade förslaget.

Först visste man inte vad det skulle vara för slags nöjespark. ”De hade en vision om att göra något anmärkningsvärt – något enastående”, säger Matthew Pine som är verksamhetschef på parken. ”Det lades fram många idéer, en del var väldigt skandalösa och några var verkligen orimliga.” Idén om att bygga en park med Noas ark kom till slut från en liten flicka på åtta år. Hon ritade en bild som hennes pappa tog med till politikerna, och de älskade idén. Man anlitade arkitekter och ingenjörer och påbörjade projektet som blev ett samarbete mellan regeringen och privata investerare. (En sattelitbild av ön och arken kan ses här i GoogleMaps. Om man zoomar in till streetview får man även se många fina fotografier av parken.)

Arken under uppbyggnad. Bron heter Tsing Ma och leder till Hong Kongs flygplats.

Arken har nu blivit till ett av Hongs Kongs landmärken. Den är byggd enligt de mått som anges i Bibeln (dock med en något kortare aln – se Hur stor var Noas ark?). Istället för originalets tre våningar har den delats upp i fem. Där ryms ett antal restauranger, ett hotel, ett vandrarhem, flera utställningar samt en stor biosalong. Där kan man få se välgjorda filmer i 3D och 180 graders widescreen. Scenerna görs extra levande av det skakande golvet och vattendroppar som regnar ner över publiken.

Det är tydligt att de flesta utställningarna och aktiviteterna sköts av en kristen organisation. De filmer som visas i biosalongen handlar nämligen om Floden, israeliternas uttåg ur Egypten och Jesus död på korset. I utställningarna (med guidade turer) kan man få information om arken, Floden, Bibeln och skapelsetro. Det finns en replika av tabernaklet med förbundsarken, och då och då kan man möta Jesus familj som jagas av romerska soldater.

Parken utanför arken beskrivs som mycket familjevänlig. Den har en hinderbana, en liten djurpark, och en vacker trädgård med verklighetstrogna djur-skulpturer i naturlig storlek. Naturligtvis finns det två av varje djur – hela 67 par finns att beskåda. (Apropå ”par” så kan man även se en del brudpar som har valt att ta sina bröllopsfoton i den vackra omgivningen.) Man valde att placera djuren på väg ut ur arken (alltså efter Floden) för att sprida ett positivt budskap till Hong Kong, till Kina och till hela världen. Direktör Matthew Pine beskriver det budskapet med dessa ord:

”I våra liv kommer vi alltid att möta ‘översvämningar’. Vi kommer att få möta prövningar, svårigheter och lidanden. I våra liv handlar det ibland om sjukdomar, ibland är det ekonomiska bekymmer, ibland är det problem med relationer. Om vi kan finna något som kan bära oss genom dessa stormar, dessa översvämningar i våra liv som kan hota själva livet, då kan vi ta oss igenom dem, få en ny början, få ett nytt hopp – ‘som det var i Noas dagar.'”

Jag tycker detta är en mycket träffsäker beskrivning av det kristna budskapet. Många fokuserar så mycket på domedag och straff att de helt missar de goda nyheterna i att Gud så gärna vill rädda oss från allt detta. Den som kan bära oss genom livets alla bekymmer är förstås ingen annan än Jesus. Inte nog med att han kom för att vi ska få liv – han vill ge oss liv i överflöd (Joh 10:10)! Han ger nytt hopp och en ny början till alla som tar emot honom.

En halv miljon besökare fick del av detta positiva budskap under det första året, och då hade man ännu inte börjat annonserat i Kina. Till skillnad från Kinas fastland råder det religionsfrihet i Hong Kong. En klar majoritet av Hong Kong-regionens sju miljoner invånare kan räknas som ateister eller agnostiker eftersom de inte bekänner sig till någon religion. Bland dem som ändå gör det är de flesta buddhister, daoister eller tillbedjare av sina avlidna släktingar (konfucianism). Cirka 12 % av befolkningen är kristna och den andelen har ökat under de senaste åren. Kanske har det att göra med ovan nämnda kristna nöjespark som öppnades i maj 2009.

Religionsfriheten var förstås en förutsättning för att detta skulle kunna ske i Hong Kong. Det vore totalt otänkbart att ett sådant bygge skulle tillåtas i Kina – framför allt om det skulle finansieras av regeringen! Faktiskt skulle jag bli mycket förvånad om det skulle kunna hända här i Sverige, och det får mig att fundera över vad för slags religionsfrihet vi egentligen har i Sverige. Jämfört med Hong Kong framstår Sverige som ett starkt religionsfientligt land. Jag föreställer mig nämligen att det skulle bli vilda protester vid minsta ekonomiska fördel som tillföll parkens ägare om den byggdes här i Sverige. Jag kan höra många hasare (humanister, anti-teister, skeptiker och allmänt religionsfientliga eldsjälar) ropa att deras skattepengar minsann inte ska användas till att stödja spridandet av ‘pseudovetenskap’. Därmed avslöjar de något om sin syn på både religionsfrihet och fri vetenskap. (Vad får vetenskapen komma fram till egentligen?).

Själv blev jag mycket glad när jag hörde om (p)arken i Hong Kong och hur Bibelns sanningar och glada budskap där kan presenteras helt ogenerat för allmänheten – synd bara att det är lite långt för oss att åka dit. 😀

 

Charles Darwins bidrag till mänskligheten: Ateister kände sig inte längre lika dumma

Richard Dawkins skrev 1987 att ”Charles Darwin gjorde det möjligt att vara en intellektuellt hederlig ateist”. Jag håller faktiskt med om det.

Inte för att evolutionsläran på långa vägar skulle vara intellektuellt hederlig. Den är i själva verket helt absurd, och till och med ohederlig. Men jag håller definitivt med om att evolutionsläran har haft just en sådan effekt på folk – och har än idag! Den framställs som högst intellektuell och vetenskaplig fastän den består av en lång rad ologiska och motsägelsefulla påståenden. Dessa påståenden ligger dessutom långt utanför vetenskapens spelplan.

Evolutionsläran försvarare uttalar sig tvärsäkert om saker som vi aldrig har sett och aldrig kommer få se, med en blind övertygelse som kan mäta sig med de mest dogmatiska av religioner. Sagor presenteras som fakta. När de motbevisas ersätts de av nya sagor, som är ännu mer fantasifulla. Till och med direkta bluffar fortsätter dyka upp i läroböcker långt efter att de har avslöjats. Den typ av bevis som används för att försvara evolutionsläran är så långsökta att de aldrig skulle hålla i en brottsutredning. Men genom att läran ändå har associerats med vetenskap har den vunnit mark i många människors tankar – särskilt hos dem som av olika personliga anledningar välkomnar tanken att det inte skulle finnas någon Gud. I viss mån har även många som tror på Gud dragits med i bedrägeriet, så att också de har bilden av evolutionsläran som många gånger mer trovärdig än vad den i själva verket är.

Före Darwin var det svårt att bli tagen på allvar om man påstod att allt det vi ser har blivit till utan en Skapare. Den tidens främsta vetenskapsmän skakade på huvudet åt sådant nonsens. Dagens evolutionstroende invänder att vi vet mycket mer idag. Javisst gör vi det! Men det gör verkligen inte evolutionsläran mer trovärdig. Tvärtom blir det svårare och svårare för dem att förklara hur det skulle ha gått till ju mer vi lär oss om hur allt fungerar. Se till exempel komplexiteten hos en enda komponent i en cell! Att det finns så många som trots alla vetenskapliga upptäckter håller benhårt fast vid evolutionsläran visar bara hur allvarligt hjärntvättade vi är.

Tänk att så många på så fullt allvar kan tro att något så absurt skulle vara så logiskt!
Tänk att så många än idag uppfattar evolutionsläran som ett intellektuellt hederligt alternativ!

 

Studie visar: Minskad stress med Gud i tankarna – funkar ej på ateister

Tänk på Gud så blir du mindre stressad av att göra fel! Det verkar vara den mest uppenbara slutsatsen av en kanadensisk studie där man mätte hjärnaktiviteten hos personer som utsattes för stress. Man mätte särskilt hur de reagerade när de gjorde fel. De försökspersoner som hade förberett sig med tankar på Gud reagerade inte lika starkt på sina misstag.

Det fanns dock en grupp där tankarna på Gud fick en tydligt motsatt effekt: Ateister. Även när de omedvetet förbereddes med idéer som hade med Gud att göra, ökade hjärnans aktivitet på områden som hör ihop med stress och ångest. Det ledde till att de reagerade starkare när de senare begick misstag under testet.

”85 % av världen har någon form av religiös tro,” säger psykologen Mikael Inzlicht. ”Jag tror att det anstår oss som psykologer att studera varför folk har en tro; och utforska vilka funktioner de fyller – om det fyller några funktioner.”

Hmm … om man ska se det hela ur ett evolutionistiskt/ateistiskt perspektiv: Om vi som tror på Gud gör det på grund av att våra hjärnor skiljer sig från ateisternas, och om det nu visar sig att det finns fördelar med att tro på Gud (till exempel ökad stresstålighet) … då skulle det kunna vara så att de som tror på Gud är högre utvecklade än ateister.

”Även om det inte är entydigt finns det en del belägg för att troende lever längre och att de tenderar att vara gladare och friskare”, säger Inzlicht vidare. Hör jag någon säga ”survival of the fittest”?

Men nu tror jag förstås inte på detta nonsens om att det finns högre och lägre utvecklade människor (som till exempel nazisterna trodde), utan att vi alla är lika värdefulla och skapade till Guds avbild. Jag tror dessutom att vi befinner i en stor strid som började när lögnens fader anklagade Gud och drog med sig oss människor i ett uppror mot honom. På grund av detta uppror är det inte så konstigt om de som tror på Gud blir stärkta av det och känner sig trygga i alla motgångar, medan den inre konflikten och modlösheten blir desto starkare hos alla som kämpar emot Honom.

Källor:
Brain study shows that thinking about God reduces distress – but only for believers (nyhetssida)
Reflecting on God: Religious primes can reduce neurophysiological response to errors (fullständig forskningsartikel från Psychological science – pdf).

 

Om ateism, gudsfruktan och design – av Sir Isaac Newton

Många menar att Sir Isaac Newton var den främste vetenskapsman som någonsin levt. Följande kommer från hans penna (översatt från ”A short Schem of the true Religion”, The Newton Project):

Om Gudsfruktan

Gudsfruktan består i kunskap om Gud, kärlek till Gud, och tillbedjan av Gud. Medmänsklighet består i kärlek, rättfärdighet och goda gärningar mot människor. ”Du skall älska Herren, din Gud, med hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela ditt förstånd. Detta är det största och första budet. Sedan kommer ett av samma slag: Du skall älska din nästa som dig själv. På dessa båda bud vilar hela lagen och profeterna.” Matt 22. Det första föreskrivs i de fyra första buden i Dekalogen och den andra i de sex sista.

Om Ateism

I motsats till det första [”Du skall älska Herren, din Gud…”] har vi ateismen som bekännelse och avgudadyrkan som utövande. Ateismen är så vettlös och motbjudande för mänskligheten att den aldrig har haft många bekännare.

Kan det vara en tillfällighet att alla fåglar, djur och människor har sina högra och vänstra sidor formade på samma sätt (förutom inälvorna), och bara två ögon och inga fler på varsin sida om ansiktet, och bara två öron på varsin sida om huvudet, och en näsa med två hål och inga fler mellan ögonen, och en mun under näsan, och antingen två framben eller två vingar eller två armar på axlarna, och två ben på höfterna – en på varje sida och inga fler? Varifrån kommer denna likformighet i alla deras yttre former, om inte från en Upphovspersons planer och uppfinningsrikedom.

Hur kan det komma sig att ögonen – hos alla slags levande varelser – är transparenta rakt igenom – de enda transparenta delarna i kroppen – med en hård transparent hinna på utsidan, och transparenta vätskor på insidan, med en kristallklar lins i mitten och en pupill framför linsen – alltihop så korrekt format och anpassat för seende att ingen konstnär skulle kunna förbättra dem? Kunde blind slump veta att det fanns ljus, och vilken som var dess brytning, och anpassa ögonen på alla varelser till de mest egendomliga användningsområden?

Dessa och liknande överväganden har alltid och kommer alltid övertyga mänskligheten att tro på att det finns ett väsen som gjorde allt och har allt i sin makt och som därför skall visas fruktan.

 

Hitlers plan att utrota kristendomen

Hitler Jugend, 1933 – Omskolning av barn var en del i Hitlers plan

Somliga har påstått att Hitler var kristen, även om de flesta själva inser att han i så fall bara var det till namnet. I sin bok Mein Kampf och i många av sina tal till folket uttryckte han sig ofta på ett sätt som uppenbarligen tilltalade åhörarna, varav en majoritet bekände sig till kristendomen. Därför kan man lätt få intrycket av att Hitler själv var kristen. Men om vi vill veta vad Hitler egentligen trodde på bör vi (som jag skrev i ett tidigare inlägg) inte förlita oss på vad han sa i det offentliga rummet. Då riskerar vi att bli lika bedragna som det tyska folket. Istället måste vi se efter vad han sa i det slutna rummet – till sina allra närmaste.

Hur ska vi kunna ta reda på det? Jo, dessa konversationer finns faktiskt mycket väl dokumenterade från och med sommaren 1941. Hitlers sekreterare Martin Bormann övertalade Hitler att låta en grupp särskilt utvalda officerare få nedteckna det han sa i middagar och andra privata samtal, så att det kunde sparas till kommande generationer. Och här är vi nu. Vi har chans att vara en fluga på väggen och höra vad Hitler sa till sina närmaste. Här följer några exempel på vad Hitler sa om kristendom, religion, vetenskap och naturligt urval (översatt från engelskan, med sidhänvisning till denna källa):

”I längden kommer nationalsocialismen och religionen inte längre kunna samexistera … Den allra bästa lösningen vore att låta religionerna göra slut på sig själva, utan någon förföljelse. /…/ Det tyngsta slaget som någonsin drabbat mänskligheten var när kristendomen kom. Bolshevismen är kristendomens oäkta barn. Båda är judens påhitt.” – s 6-7, natten till den 12 juli 1941

”[Krigandet] är i överensstämmelse med naturens lagar. Genom kämpandet förnyas ständigt eliten. Lagen om urvalet rättfärdigar denna oupphörliga kamp, genom att se till att den bäst anpassade överlever. Kristendomen är ett uppror mot naturens lag, en protest mot naturen. I förlängningen skulle kristendomen innebära ett systematiskt odlande av människans misslyckande.” – s 51, natten till den 10 oktober 1941

”Det är inte läge att nu ge oss in i en strid mot kyrkorna. Det bästa är att låta kristendomen dö en naturlig död. En långsam död för något trösterikt med sig. Den kristna läran får ge vika för vetenskapens framsteg. Religionen kommer tvingas att göra fler och fler eftergifter. Gradvis smular myterna sönder. Det enda som återstår är att bevisa att det inte finns någon gräns mellan det organiska och det oorganiska. När vår förståelse för universum har vuxit sig större, när majoriteten vet att stjärnorna inte är ljuskällor utan världar, kanske bebodda världar som vår egen, då kommer den kristna läran dömas ut som absurd.” – s 59-60, 14 oktober 1941

”Det enda sättet att bli av med kristendomen är att låta den dö lite i taget. En rörelse som vår får inte låta sig dras in i metafysiska utsvävningar. Den måste hålla sig till den precisa vetenskapens anda. Partiet ska inte fungera som en efterapning av religion. Om vetenskapen, inom tusen eller två tusen år, skulle komma till ett läge där synen på saker behöver förnyas, så betyder inte det att vetenskapen är en lögnare. Vetenskapen kan inte ljuga, för den eftersträvar alltid – i enlighet med den aktuella kunskapsläget – att ta reda på vad som är sant. När den begår ett misstag så gör den det i god tro. Det är kristendomen som är lögnaren. Den är i en ständigt pågående konflikt med sig själv. Man kan fråga sig om kristendomens försvinnande skulle medföra försvinnandet av gudstro. Det är inte önskvärt. Idén om gudomlighet ger de flesta människor chansen att konkretisera känslan de har av övernaturliga verkligheter. Varför skulle vi förstöra denna underbara kraft som de har till att förkroppsliga känslan av det gudomliga som finns inom dem? Den som lever i gemenskap med naturen kommer av nödvändighet att hamna i opposition till kyrkorna. Och det är därför de på väg att gå under, för vetenskapen kommer att segra. Jag skulle verkligen inte vilja att vår rörelse fick en religiös prägel och instiftade någon form av gudstjänst. Det skulle vara förskräckligt…” – s 61, 14 oktober 1941

”…vi har ingen anledning att önska att italienarna och spanjorerna skulle göra sig fria från drogen kristendom. Vi kan vara det enda folket som blivit immunt mot denna sjukdom.” – s 145, 13 december 1941

Det finns mycket mer av detta slag. En del hävdar (förstås) att Hitler inte alls har sagt detta (alltså att det är något slags konspiration som ligger bakom dessa dokument). Bland alla anda, som säger att det är autentiskt, är det några som menar att de åsikter som Hitler ger uttryck för här innebär att han måste ha ändrat uppfattning om kristendomen under de senare åren. Men om man vill tro vad Hermann Rauschning skrev hade Hitler detta tänk redan 1934 – ett år efter nazisternas maktövertagande. Rauschning var först med i nazistpartiet men hoppade och flydde landet. 1939 gav han ut en bok där han bland annat återgav detta samtal med Hitler:

”Religionerna är alla lika, det spelar ingen roll vad dom kallar sig. De har ingen framtid – speciellt inte för tyskarna. Fascismen kan om den vill samarbeta med kyrkorna. Det skall jag också. Varför inte? Det kommer inte att hindra mig från att rycka upp kristendomen med rötterna och utplåna den i Tyskland … Men för vårt folk är det avgörande om det skall omfatta den judekristna tron med dess förvekligade tycka-synd-om-etik eller en stark heroisk tro på gud i naturen, gud i vårt eget folk, i vår kallelse, i vårt eget blod. Lämna hårklyverierna till andra. Vare sig det är gamla testamentet eller nya, eller bara Jesu ord, det är alltsammans samma gamla judiska svindlerier. Det gör oss inte fria. En tysk kyrka, en tysk kristenhet, är ett missfoster. Antingen är man tysk eller kristen. Du kan inte vara båda. Du kan kasta ut den epileptiske Paulus – andra har gjort det före oss. Du kan göra Kristus till en nobel människa, och förneka honom som frälsare. Det har man gjort i århundraden. Jag tror det finns sådana kristna idag i England och Amerika… vi behöver fria människor som känner och vet att gud finns inom dem själva.”

”‘Vad ska vi göra?’, säger du. Det ska jag tala om. Vi måste hindra kyrkorna att göra något annat än vad de redan gör, nämligen att förlora mark dag för dag. Tror du verkligen att massorna någonsin vill bli kristna igen? Nonsens! Aldrig. Den sagan är avslutad. Ingen kommer att lyssna till den igen. Men vi kan påskynda förloppet. Kyrkoherdarna kan fås att gräva sina egna gravar. De kommer att förråda sin Gud till oss. De kommer att förråda allt för sina eländiga små anställningar och löner. ‘Vad kan vi göra?’ Precis vad katolikerna gjorde när de tvingade på sin tro på hedningarna. Bevara vad som kan bevaras, och ändra dess mening. Vi ska återta marken. Påsken är inte längre uppståndelse utan den eviga förnyelsen av vårt folk. Julen är födelsen av vår frälsare: Andan av hjältemod och frihet för vårt folk. Tror du att dessa präster som inte längre tror, utan bara har en expedition, kommer att vägra att predika vår gud i sina kyrkor? Jag kan garantera att, precis som de ar gjort Haeckel och Darwin, Göthe och Stefan George till profeter i sin så kallade kristendom, så kommer de att ersätta korset med vårt hakkors. Istället för att dyrka sin tidigare frälsares blod, kommer de att dyrka vårt folks rena blod. De kommer att ta emot frukterna från den tyska jorden som en gudomlig gåva, och äta den som en symbol för det eviga folkets gemenskap, som de har hittills ätit kroppen av sin Gud. Och när vi har nått det stadiet … kommer kyrkorna att bli fulla igen. Om vi vill det kommer det att bli så. Då är det vår religion som predikas där. Vi behöver inte jäkta på processen.”

Jag hoppas alla förstår att jag i detta inlägg inte har markerat (med fetstil) sådant jag håller med om utan istället sådant som jag inte håller med om – sådant som är anmärkningsvärt eller intressant för den aktuella frågan.

Visst känner man ingen många av tankarna… 😦

 

Hur man bygger en bomb i skolsystemet

Illustration: Caleb Salisbury

Översatt med tillstånd från creation.com.
av David Catchpoole, http://creation.com/how-to-build-a-bomb-in-the-public-school-system

Hur kunde de skjuta och döda sina skolkamrater? Det var frågan som ställdes efter att 15 människor skjutits ihjäl vid Columbine High School i Colorado, USA, den 20 april 1999. Vad var det som fick två unga människor att döda, förgöra och bomba i en självmordsattack?

Kläderna kan ge oss ledtrådar om hur dessa tonårsmördare tänkte. I obduktionsrapporten för en av mördarna finns dokumenterat att under den dag då tragedin ägde rum bar han svarta armékängor, en svart handske på höger hand och en vit t-shirt med texten ”Natural Selection”.¹

Vad menades med ”Natural Selection” [Naturligt Urval]? En tidningsreporter har kopplat ihop texten på t-shirten med ett dataspel med samma namn, som presenteras som ”en plats där ‘survival of the fittest’ [den bäst anpassades överlevnad] får en väldigt bokstavlig innebörd … det är det naturliga sättet, det är Naturligt Urval.”¹ Efter massakern i Columbine har det blivit vida känt att mördarna var som besatta av väldigt blodiga dataspel och våldsam död. De fascinerades också av Nazitysklands tro på ”härskarrasen” – som närts av darwinistiska idéer om kamp och överlevnad.²

Trevandes efter svar om denna och andra tragedier är det fler och fler som uttrycker sin förvåning och oro över den ökande grad av förtjusning med vilken många tonåringar närmar sig våldsskildringar. Fixeringen vid död är dock föga överraskande med tanke på att de flesta offentliga skolor i västvärldens länder numera lär ut att våld och död är ”naturliga” evolutionära mekanismer, som under miljoner år har drivit på slumpmässiga processer tills människan uppkom.

Med tanke på att de sedan barnsben har fått höra att människan bara är ett djur, att död och våld är en naturlig del av evolutionen samt att ”endast de bäst anpassade överlever”, så är det inte så konstigt att den här generationens unga vältrar sig i total hopplöshet. Till och med när de får höra att ”Jesus älskar dig” så är det många som antingen inte förstår vad som menas med det i en ”värld av död och slump”, eller så gör det dem ännu mer arga och bittra över att en sådan underbar möjlighet tycks förvägras dem av vetenskapliga ”fakta”. Många av dem är ”vandrande tidsinställda bomber”, som inte fruktar någon dom efter döden, och som närsomhelst kan explodera av ilska och hat.

Hur kan vi kristna hjälpa till att desarmera dessa ”bomber”? Kristus är verkligen svaret, men för att nå alla unga människor i ett ”evolutioniserat” samhälle krävs verkligen att kyrkan förstår och använder sig sig av sanningen om vårt ursprung.

Den sanna och noggranna historieskildringen i Första mosebok hjälper både unga och gamla att förstå varför denna värld plågas av våldsamhet – att död, blod, sjukdom och lidande är konsekvenser av synden – men att Gud älskade världen så mycket att Han gav sin Son som offer för våra synder. Våra ungdomar behöver få veta att de har skapats till Guds avbild, att de är syndare som skiljts från sin Skapare, men att de kan bli räddade in i evigheten. De behöver få veta att livet har mening, genom vår Herre Jesus Kristus.

Referenser

1. Denver Rocky Mountain News, pp. 4A, 14A, 25 June 1999.
   
2. Bergman J., Darwinism and the Nazi race Holocaust, Journal of Creation 13(2):101–111, 1999.

 

Dawkins bortförklaring av den uppenbara sanningen

På första sidan i det första kapitlet av sin bok Den blinde urmakaren från 1987, skrev den världsberömde ateisten Richard Dawkins följande:

”Biology is the study of complicated things that give the appearance of
having been designed for a purpose.”

[Översättning] ”Biologi är läran om komplicerade saker som ger intryck av
att ha blivit designade för ett syfte.”

Jag tycker att detta är ett mycket intressant citat. Inte nog med att Dawkins erkänner att han själv ser design i naturen. Han förväntar sig även att läsaren ser det. Han utgår från att detta intryck är uppenbart för alla – att naturen ser designad ut.

Visst är det så! Det är uppenbart! Det är fullt synligt! Flera läkarstudenter som jag känner har berättat att deras föreläsare titt som tätt råkar försäga sig på den punkten. De säger att det och det i människokroppen är smart konstruerat, för att i nästa andetag påminna om att det har utvecklats genom många år av evolution. Varför behöver de ens säga det? Borde inte evolutionen – om den var sann – vara fullt synlig och märkbar för oss? Borde det inte vara självklart? Allt ser ut att vara designat för ett syfte, men vi måste tränas mot vårt bättre vetande – vi måste lära oss att inte lita på våra sinnen i denna fråga. Istället ska vi blint lita på att biologerna verkligen vet vad de talar om. Har biologerna verkligen gett oss en tillräckligt bra förklaring till varför det inte skulle vara som det ser ut att vara?

Dawkins ägnar resten av sin bok åt att förklara varför det som ser designat ut ändå inte är designat. Det behövs tydligen en bra bortförklaring till varför något som är uppenbart för gemene man ändå inte stämmer – en ateistisk bortförklaring – en ateists försvar för sin motsägelsefulla tro.

Dessa fruktlösa ansträngningar visar bara att Paulus hade helt rätt i det han skrev:
Det finns inget försvar. Guds verk är fullt synligt – även för ateister! Vi kan alla se det.
Skillnaden ligger i hur vi väljer att förhålla oss till det vi ser. En del ärar Skaparen, andra gör det inte.

Ty alltsedan världens skapelse har hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomlighet, kunnat uppfattas i hans verk och varit synliga. Därför finns det inget försvar för dem; de har haft kunskap om Gud men inte ärat honom som Gud eller tackat honom. Deras tankemöda ledde dem ingenstans, och deras oförståndiga hjärtan förmörkades. De ville gälla för visa men blev till dårar. – Rom 1:20-22

 

Frihet från ateism

En del verkar ha fått för sig att religionsfrihet betyder ”frihet från religion”. De tål inte att se religiösa symboler eller höra religiösa sånger och budskap. De tycker inte att religioner ska få synas och ha något inflytande överhuvudtaget.

Problemet är att det inte går att få någon sådan frihet. Överallt finns det människor som bekänner sig till en religion, så enda sättet att slippa bli påmind om dem är att utrota dem. Den lösningen har prövats historiskt. Det gick inte så bra.

Naturligtvis kan vi inte förvänta oss att slippa människor som tycker och tror annorlunda än oss själva. En sådan förväntan är totalt orealistisk. Frihet från påverkan är ingen rättighet. Tvärtom! Det är en rättighet att få påverka! Alla har nämligen rätt till en åsikt och alla har rätt att uttrycka den!

…precis som att alla har rätt till en tro, inklusive att utöva den och sprida den, vilket förstås är vad religionsfrihet i själva verket handlar om. Naturligtvis innefattas även ateister av denna rättighet. Man får vara ateist. Och ateister får sprida sin tro till andra – whether i like it or not!

I don’t like it! (To be truly honest.) Jag tycker inte om att vi ständigt måste utsättas för alla de ateistiska tankar som omringar oss. Jag önskar frihet från ateism. Jag gör vad jag kan för att minimera dess skadliga påverkan och inflytande. Men jag tänker inte kräva att ateisterna är tysta, för det skulle vara ett inskränkande av deras religionsfrihet. På samma vis tycker många om min tro… Om alla önskar frihet från andras skadliga idéer, hur ska vi då kunna leva tillsammans i detta samhälle? Hur ska vi ha det?

Jag tycker att svenska skolan träffar mitt i med denna inställning:

Alla föräldrar ska med samma förtroende kunna skicka sina barn till skolan, förvissade om att barnen inte blir ensidigt påverkade till förmån för den ena eller andra åskådningen. (Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011)

Helt rätt! Där har vi religionsfrihet!
Vi får inte hindra någon åskådning från att påverka.
Vad vi däremot får och bör göra är att se till att påverkan inte blir ensidig.

 

Med det lilla ljus jag har…

Apropå föregående inlägg (Är du en främling i ditt eget land?): Vad bör man göra som kristen om man blir förföljd eller möter kraftigt motstånd. Bör man tona ner sin kristna tro? Bör man ta det lite mer försiktigt och inte uttrycka sina åsikter?

Tänk på vad Jesus sa:

”Jag ber inte att du skall ta dem ut ur världen utan att du skall bevara dem för det onda.” – Joh 17:15

Foto: Zeke (Wiki)

Han sa också att vi är världens salt och ljus (Matt 5:13-14). Vi ska inte dra oss undan. Vi har inget att frukta. Vi har snarare en skyldighet mot våra medmänniskor: Vi måste stå för vår tro och hålla upp den så den syns! Med det lilla ljus (insikt) vi har fått bör vi lysa upp tillvaron för andra.

Ni är världens ljus. En stad uppe på ett berg kan inte döljas, och när man tänder en lampa sätter man den inte under sädesmåttet utan på hållaren, så att den lyser för alla i huset. På samma sätt skall ert ljus lysa för människorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er fader i himlen. – Matt 5:14-16

Även om om vi bibeltroende inte blir respekterade för våra åsikter (som är baserade på Bibeln), så kan det ändå hända att vi möter respekt för våra gärningar (som ironiskt nog också är baserade på Biblen). Det skulle verkligen något att glädja sig åt. Det var nämligen så det var för den allra första församlingen. Samtidigt som de blev förföljda, så var de ”omtyckta av hela folket” (Apg 2:47).

Hur går det ihop? Man kan ju fråga sig om detta är en motsägelse… Eller är det helt enkelt en motsägelsefull verklighet som många kristna upplever än idag, på grund av en motsägelsefull inställning till kristna (se Om bilar, ateism och tro), som in sin tur grundar sig i ett motsägelsefullt förhållande till Kristus (se Gör som elektronerna – gå mot strömmen!)?

 

Är du en främling i ditt eget land?

Som kristen i Sverige (och många andra länder) lever man på sätt och vis i exil. Det var länge sedan Sverige var ett kristet land. De åsikter som många kristna står för är inte längre välkomna och respekterade. En del kristna värderingar föraktas eftersom de inte är ”politiskt korrekta”. Man fnyser åt ”fundamentalister” (vad man nu lägger i det ordet…) och skakar på huvudet åt alla som vill leva enligt Bibelns lära.

Hur blev det så? Ja, det kan man kanske fråga sig. Men egentligen är den frågan fel. Det har nämligen alltid varit så, ända sedan den första kristna församlingen grundades. Även under tider och i länder med kristendom som uttalad statsreligion, har man tittat snett på (och ofta förföljt) dem som hållit fast vid Bibeln.

Detta är verkligen inget man som kristen bör förvåna sig över. Jesus själv sa att det skulle bli så:

Jag har gett dem ditt ord, och världen har hatat dem därför att de inte tillhör världen, liksom inte heller jag tillhör världen. Jag ber inte att du skall ta dem ut ur världen utan att du skall bevara dem för det onda. De tillhör inte världen, liksom inte heller jag tillhör världen. – Joh 17:14-16

Med andra ord befinner sig alla Jesus lärjungar i ständig exil. Det är därför orealistiskt att som bibeltroende förvänta sig respekt från alla håll. Samtidigt finns det ingen ursäkt för den främlingsfientlighet som en del hyser – alltså inte bara främlingsfientlighet mot människor som kommer från ett främmande land, utan också mot människor som har en främmande tro.

Ett samhälle som eftersträvar att vara demokratiskt – med allt vad det innebär – måste förstås dämpa all sådan intolerans. Alla ska känna sig hemma. Alla ska kunna trivas. Alla ska mötas av respekt.

Vad bör man då göra som kristen om man ändå blir utsatt för intolerans mot kristna (även kallat kristofobi). Bör man tona ner sin kristna tro? Bör man ta det lite mer försiktigt och inte uttrycka sina åsikter? Vad bör man göra med det lilla ljus man har?

 

Återställ gärna din hjärna till fabriksinställning

Bland kommentarerna till inlägget Somliga tror att de inte tror ställde signaturen myrklafsaren denna fråga:

Johannes du har väl trott på gud sedan du var liten, var det möjligtvis någon som påverkade dig till det? Själv är jag övertygad om att tron på övernaturliga sagofigurer i princip bara kan upprätthållas genom stark indoktrinering av barn, undantag finns naturligtvis, men är du ett av dom?

Det stämmer att jag har trott på Gud sedan jag var liten, vilket jag bland annat berättar om i den här intervjun. Men det var nog det enda som stämde i det du skrev. Please, allow me to remonstrate… 😉

Fabriksinställningen

Att tro på Gud är helt naturligt, särskilt för ett barn. Det är helt självklart för dem att någon har gjort allt de ser. De förstår att det är någon som har byggt husen, bilarna och allt annat som finns i deras närhet. Alltså måste någon också ha gjort skogen, havet, Solen, Månen och allt det där andra.

Att tänka så är förstås det mest självklara och logiska. Det är liksom defaultinställningen. Då är bara frågan vem som har gjort allt detta?

Så, vad svarar vi barnen? Vilket av nedanstående svar tror ni är lättast för ett barn att acceptera?

1. Det finns någon som har skapat allt detta.
2. Allt som finns har blivit till av sig självt.

Om du var ett barn, skulle du inte känna dig väldigt förvirrad om du hörde alternativ två? Vadå, ”av sig självt”? Hur kan något göra sig självt innan det finns? (Se förresten gärna Robotar kan byggas av robotar – men vem byggde de första robotarna?) Barn överraskar ofta oss vuxna med kloka och djupa frågor som dessa.

Omprogrammeringen påbörjas

Om du dessutom skulle få höra att allt blev till utan någon som helst anledning, skulle inte det känns underligt? För att inte tala om uttryck som: ”Det är egentligen bara en olyckshändelse att vi finns till.” Får man ens säga så till ett barn? Är det inte att betrakta som barnmisshandel att tuta de små liven att allt egentligen är meningslöst? Barn är inte dumma. De förstår vart resonemanget leder.

Jämför ovanstående med att man istället berättar för barnen att det finns en Gud i himlen som älskar dem och har en särskild plan för deras liv. Är det inte bättre att barnen får tro på det? Varför måste de omprogrammeras till att betrakta Gud som en sagofigur?

Oavsett vad vi anser om omprogrammering till meningslöshetens religion, så är det i alla fall verklighet i Sverige. Här inleds processen tidigt. Redan i förskolan kan barnen möta vuxna som berättar att de inte tror på Gud. Om vi vuxna – för barnens skull – till och med låtsas att vi tror på tomten (!), varför är vi då inte mer försiktiga med att utsätta dem för ateistiska tankar och säga att Gud inte finns?

Varför berättar man något sådant för ett barn … eller en tonåring? Jag utgår från att det sker i all välmening. Den vuxne har kanske själv blivit omprogrammerad, först som barn och därefter med en kraftigt utökad dos under högstadie- och gymnasieåren. Med tanke på hur länge detta har pågått är det verkligen inte konstigt att så många är övertygade om att Gud bara är en sagofigur. Egentligen är det konstigt att det fortfarande finns så många i vårt land som ändå kan tänka sig att det finns en Gud, alltså trots denna mångåriga omprogrammering. Kanske tyder det på att våra intellekt kämpar emot programmeringen.

Återställ till fabriksinställning

Jag är medveten om att detta resonemang uppfattas som upp-och-nedvända världen för många – tyvärr. Vi är alla så vana vid att tänka att det är den som tror på Gud som är indoktrinerad och tänker konstigt. Ja, den tanken är så djupt rotad hos oss svenskar att till och med många som tror på Gud kommer att läsa detta och tänka: ”Men så kan man väl inte säga!”. Även det är ett tecken på att det har skett en omprogrammering.

Tänk efter en stund. Tänk om det är det ateistiska tänket som är upp-och-ned. Tänk om vi alla behöver vända det tänket rätt igen så vi att kan se rättvänt – så att vi kan se Gud. Tänk om vi alla behöver återställa till fabriksinställning, och bli som … bli som… barn igen!

Sannerligen, om ni inte omvänder er och blir som barnen kommer ni aldrig in i himmelriket – Matt 18:3

 

 

Vända om … till vad?

Folkhopen blev väldigt förargad när de förstod att Jesus inte ställde upp på deras tolkning om Messias (se Sanningen om Messias irriterade många):

Då drog sig många av hans lärjungar tillbaka och ville inte längre följa med honom.

Jesus sade till de tolv: ”Inte vill väl ni också gå er väg?” Simon Petrus svarade: ”Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord, och vi tror och vi förstår att du är Guds helige.” – Joh 6:66-69

Jag tycker att Petrus spontana svar är mycket intressant. Så här tänker jag kring det Petrus säger:

”Till vem skulle vi gå?”

Om man först har följt Jesus, men sedan bestämmer sig för att lämna honom, vart går man då?

Om man lämnar Jesus för att man har funnit något ännu bättre att tro på, något som är ännu vettigare och som i ännu högre grad fyller livet med glädje och mening – då borde det finnas en spännande omvändelsehistoria där någonstans. Men jag har hittills aldrig hört talas om någon som haft en sådan erfarenhet.

Vad jag istället hört ett antal gånger är att de som lämnar Jesus är irriterade och besvikna. De känner en typ av sorg och saknad, men de vill inte gå tillbaka. De har nämligen upplevt Jesus lära som en börda och är glada att vara fria från den – kanske med all rätt, beroende på hur Jesus lära har presenterats för dem. Men vart ska de gå? De finner inget bättre. Allt de har kvar är ett stort hål efter den som de inte längre kan tro på.

”Du har det eviga livets ord”

Petrus sa inte: ”Till vem skulle vi gå? Det är ju bara du som gör så här coola underverk.” (Jesus hade nyss skapat mat åt flera tusen pers och gått på vattnet!) Alltså var det inte underverken som Petrus fascinerades mest av. Det var inte på grund av dessa som han ville följa Jesus (och det är ju precis så det ska vara – se Varför visar sig inte Gud för oss så att vi kan tro på honom?). Jesus hade visat honom sanningen. Han hade hjälpt honom att se Gud i ett nytt ljus, med en klarhet som ingen annan lärare hade kunnat ge. Det fanns ingen bättre lärare att gå till. ”Till vem skulle vi gå?”

”Vi tror och vi förstår att du är Guds helige”

Dessutom började Petrus bli alltmer övertygad om att Jesus verkligen var den Messias som skulle komma. Att Jesus inte passade in på Petrus (och alla andras) rollbeskrivning av Messias – det hade inte särskilt stor betydelse.

Tre skillnader som gjorde skillnad

Det fanns alltså tre avgörande skillnader mellan Petrus inställning och den inställning som folkhopen gav uttryck för. Petrus stannade. Folkhopen lämnade.

1. Folkhopen sökte materiell framgång – Petrus lämnade sin karriär för erbjudandet om att följa Jesus.
2. Folkhopen ville se coola underverk – Petrus ville höra mer om sanningen.
3. Folkhopen ”visste” redan hur profetiorna om Messias skulle tolkas – Petrus var villig att lära sig.

 

Omvänd omvändelse?

I föregående inlägg (Turn around!) berättade jag om den glädje som många känner när de beslutar att följa Jesus, samt hur härligt det är att höra omvändelsehistorier.

Det finns omvändelsehistorier av ett helt annat slag, där omvändelsen är omvänt riktad. Jag syftar på när personer som en gång varit en del av den kristna gemenskapen mer eller mindre blir omvända till ateism. Även dessa omvändelsehistorier är intressanta att höra, fast jag blir då ledsen istället för glad.

Båda typerna av omvändelsehistorier kan göra ett stort intryck. För många väger det tungt att få höra vittnesbördet från en före detta kristen som lämnat församlingen. Deras farhågor och fördomar om kristna blir bekräftade. De som själva går med liknande funderingar känner igen tankarna och kritiken mot sin församling och tro, och blir då uppmuntrade att fortsätta i den riktningen. På samma vis är det förstås intressant att få höra vittnesbördet av en före detta ateist som blivit omvänd och numera tror på Gud.

Vems reklam övertygar mest?

Bland dem som blivit omvända till en tro på Jesus syns som sagt tydliga tecken på gläjde. De är glada över vad de har funnit och längtar efter att få berätta om det för andra. De sprider positiv reklam för Gud. De är inte lika intresserade av att prata om hur fel de tänkte och levde tidigare. Deras gamla liv är historia. Bortglömt.

Jag glömmer det som ligger bakom mig
och sträcker mig mot det som ligger framför mig. – Fil 3:13

Allt det andra förlorat sitt värde för mig.
Jag kastar det på sophögen för att vinna Kristus. – Fil 3:8

Bland dem som blivit omvända till ateism ser jag däremot inte så många leenden. (I så fall är det oftast hånleenden mot ”korkade kristna”.) De tycks inte direkt ha funnit något nytt, utan snarare förlorat vad de en gång hade. Men de är förstås inte ledsna för det utan känner sig istället befriade … vilket är ironiskt med tanke på vad Jesus sa:

Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, som har ett milt och ödmjukt hjärta, så skall ni finna vila för er själ. Mitt ok är skonsamt och min börda är lätt.– Matt 11:28-30

Han har sänt mig att förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda [även i andlig mening], att ge de förtryckta frihet. – Luk 4:18.

En del av dem som lämnar sin kristna tro vill helst bara glömma sitt gamla liv. Andra blir istället missionärer för den nya religionen (ateism). Då de inte har någon eget positivt budskap att ersätta det gamla med, får de nöja sig med att sprida negativ reklam mot Gud och allt som har med honom att göra. Negativa budskap kan säkerligen få folk att börja fundera, men ingen blir glad av att höra dem.

Om vi nu ska betygsätta reklamen (jag gillade ju den norska reklamen i föregående inlägg), så tycker jag mycket bättre om positiva budskap (kolla hur fantastiskt detta är!) än negativa budskap (köp i alla fall inte det andra märket, för det suger).

Men oavsett vad som tilltalar oss mest är vi alla intresserade av att höra själva omvändelsehistorian. Den svarar nämligen på den viktiga frågan: Varför blev du omvänd?

 

Turn around!

Denna norska tv-reklam talar sitt tydliga språk. Det måste vara en sanslöst god yoghurt! Se själva:

 

Vad är det då i reklamen som får oss att tänka att denna yoghurt är god? Jo, det är förstås att alla dessa personer vänder om. De upptäckte att de saknade sin älskade yoghurt och kunde inte tänka sig att fortsätta utan den. De skulle inte göra sig allt det där besväret (cykla tillbaka uppför backen, eller vända en hel färja!) om det inte var en fantastiskt god (eller beroendeframkallande) yoghurt .

Turn around to Jesus!

Jag har alltid tyckt om att höra omvändelsehistorier. Jag blir så glad när jag hör om någon som ”turnat-around” och börjat gå med Jesus, istället för att gå sin ”my way”.

Jag kan inte bevittna ett dop utan att få minst en liten glädjetår i ögat. Det är så härligt att få se när en människa tackar ja till att följa Jesus!

Själva omvändelsen i sig vittnar om att personen i fråga har funnit något. Man har upptäckt något som saknades i livet och som var värt att vända om till. Dopet vittnar om att detta ”något” var tillräckligt bra för att visa upp för alla andra. Förhoppningsvis leder det till att fler blir nyfikna på vad det kan vara som är så bra.

Glädje!

Efter varje dop ser jag hur de nydöpta bröderna och systrarna strålar av glädje. Deras glädje smittar av sig till alla som ser på.

Det stämmer bra med hur Bibeln beskriver den här typen av omvändelse. Omvändelse från synd är förknippat med ånger, ”säckväv, stoft och aska”. En annan typ av omvändelse (som kan ske samtidigt) är omvändelsen till en tro på Jesus. Denna omvändelse är starkt förknippad med glädje, som i sin tur kännetecknar evangeliet. Evangelium betyder till och med ”goda nyheter” eller ”glada nyheter”. I Markusevangeliets inledande vers har det ordet översatts så här:

Här börjar glädjebudet om Jesus Kristus, Gud son – Mark 1:1

För många många fler texter om glädjen i detta budskap, se denna glädjesökning. 😀

 

Om bilar, ateism och tro – med förklaring

Här kommer förklaringen/översättningen till mitt inlägg Om bilar, ateism och tro:

Bara för att man inte äger någon bil betyder inte det att man saknar åsikter om bilar.

Att man äger en bil symboliserar här att man bekänner sig till en viss religion. Alla ateister (icke-bilägare) har ändå åsikter om religioner och tro. Dessa åsikter utgör ateistens egen livsåskådning – eller ”tro” om man går med på att kalla det så.

Låt oss säga att det bland icke-bilägarna finns två grupper: dem som är övervägande positivt inställda till att äga en bil, och dem som är negativt inställda till att äga en bil.

Det finns ateister som är sökare. De önskar att de kunde tro på Gud och tänker att de kanske kommer att göra det en vacker dag. De är ateister i bemärkelsen: ”Jag har ännu inte bestämt mig för om jag tror på Gud.” Observera dock att detta likafullt är en livsåskådning som bygger på åsikter och erfarenheter kring olika sätt att tro.

Andra ateister är övervägande negativt inställda till att tro på Gud. De är ateister i bemärkelsen: ”Jag har valt att inte tro på Gud.” Observera att detta avståndstagande är ett ställningstagande – en livsåskådning – en tro.

De som är positivt inställda till bilar … De har inget emot bilar eller att andra människor äger bilar – ofta är det rätt skönt att ha vänner och grannar som är bilägare – bara inte bilägarna blir för påträngande, kör som galningar eller parkerar på olämpliga ställen.

Eftersom denna grupp av ateister inte riktigt har bestämt sig utan är öppna för att tro på Gud, kanske de snarare bör kallas agnostiker. Jag gissar att majoriteten av Sveriges befolkning tillhör denna kategori. De tycker om sina troende grannar och arbetskamrater. De betraktar dem som pålitliga, ärliga och trevliga. Däremot delar de inte vissa av deras värderingar, vilka de uppfattar som extrema. Så länge den kristne grannen eller arbetskamraten håller tyst om sina extrema åsikter – inte ”tvingar på någon sin tro” utan bara är trevlig och pålitlig – så är det skönt att de finns där.

Men det finns ju också dem som är negativt inställda till bilar … De har starka åsikter om både bilar och bilägare och önskar att det inte fanns några bilar på denna jord – världen skulle vara en bättre plats utan dem. Toleransen mot bilägare är följaktligen väldigt låg.

Eftersom dessa ateister har tagit aktiv ställning mot att tro på Gud, bör de snarare kallas anti-teister. Eftersom båda grupperna brukar kallas ateister kan anti-teisterna lätt gömma sig bakom en mask av agnosticism och låtsas att de har ett öppet sinnelag, fastän de härbärgerar väldigt starka åsikter.

Som sagt utgör dessa åsikter en livsåskådning i sig. Ateism må vara avsaknad av tro på Gud, men det innebär inte avsaknad av tro. Vi tror alla på något. (Se Somliga tror att de inte tror.)

 

Ateism: tron på ”ingenting”?

Jag är nyfiken på att höra vad mina läsare anser om denna definition av ateism.

Översättning av texten: ”Ateism: Tron på att det fanns ingenting och att ingenting hände med ingenting och att ingenting sedan magiskt exploderade utan anledning, skapandes allting; och att en massa allting sedan arrangerade om sig av ingen som helst anledning till självreplikerande bitar som sedan förvandlades till dinosaurier. – Det verkar vettigt.”

 

Om bilar, ateism och tro

Bara för att man inte äger någon bil betyder inte det att man saknar åsikter om bilar. Låt oss säga att det bland icke-bilägarna finns två grupper: dem som är övervägande positivt inställda till att äga en bil, och dem som är negativt inställda till att äga en bil.

De som är positivt inställda till bilar men själva inte har någon, kanske längtar efter att få äga en egen. De kan vara ”sökare” som har provkört många bilar av olika bilmärken och modeller, men aldrig funnit den rätta bilen. Det kan ju också finnas dem som känner att de för tillfället inte behöver någon bil, men som planerar att skaffa sig en senare i livet. De har inget emot bilar eller att andra människor äger bilar – ofta är det rätt skönt att ha vänner och grannar som är bilägare – bara inte bilägarna blir för påträngande, kör som galningar eller parkerar på olämpliga ställen. Om någon frågar dessa icke-bilägare varför de inte har någon bil kan det hända att de ändå uttrycker argument mot bilägande, även om de som sagt är övervägande positiva till det och tänker skaffa en när tiden är inne.

Men det finns ju också dem som är negativt inställda till bilar. De har gjort ett aktivt val att inte äga bil och har inga som helst planer på att skaffa någon bil i framtiden. De har starka åsikter om både bilar och bilägare och önskar att det inte fanns några bilar på denna jord – världen skulle vara en bättre plats utan dem. Toleransen mot bilägare är följaktligen väldigt låg, särskilt mot dem som kör som galningar och mot dem som propagerar för bilägares rättigheter.

Bland bilägarna finnas det också grupper. Det finns dem som egentligen inte tycker om bilar men som kör på av gammal vana och tradition, och det finns förstås dem som verkligen älskar sina bilar. I vissa kretsar förekommer det även bråk om vilket bilmärke som är bäst, och till och med vilka modeller av dessa bilmärken som är att föredra.

Någon kanske undrar varför jag skriver dessa helt självklara saker om bilar, bilägare och icke-bilägare. Ifall det inte är tillräckligt tydligt vad allt detta symboliserar kan jag förklara det i ett kommande inlägg. 😀

 

Somliga tror att de inte tror

Utan att röra till det och hamna i ord-definitionernas djungel (t ex: vad menas egentligen med ateism?) så kan vi i all enkelhet konstatera att vi alla har något slags uppfattning om hur och varför vi finns till. Vi har inte alltid färdiga svar, men vi har alltid frågor. Vi bryr oss olika mycket och ägnar olika mycket tid åt att filosofera över dessa frågor, men vi har alla tänkt på dem och återkommer till dem då och då.

En del betraktar sig själva som neutrala, bara för att de inte bekänner sig till någon religion. Som en följd av att de ser sig själva som neutrala tror somliga att de är mer objektiva och därmed mer lämpade att avgöra vad som är sant. Men oförmåga att inse att du faktiskt har en åsikt, kan snarare göra det svårare att för dig vara objektiv – det kan snarare göra dig mindre lämpad att avgöra vad som är sant.

Det är först när vi är medvetna om våra egna tankar och åsikter som vi kan lära oss att i viss mån tänka förbi dem. Det är först då vi kan se mer objektivt på saker och ting. Om man tror att man inte tror – om man tror att man är helt neutral – då är man inte heller medveten om de tankesystem man lyder under. Min uppmaning till alla som eftersträvar objektivitet och förmåga att avgöra vad som är sant, är därför:

Var ärlig mot dig själv och fundera först över vilka erfarenheter som kan ha hjälpt till att forma dina tankar och åsikter. Vilka människor finns det i ditt liv som tänker på samma sätt som du, och vad betyder de personerna för dig? En tanke är förstås inte automatiskt fel bara för att du kommer på hur du fått den, eller för att du vet vem som har tänkt samma tanke före dig. Därför behöver du inte vara orolig för att reflektera över detta. Det är du själv och ingen annan som bestämmer vad du ska tro på.

Sätt ord på vad du tror. Du kan till exempel lista några punkter som börjar med ”Jag tror …” Fundera sedan över varför du tror så. Just nu behöver du inte ha en fullständig förklaring för att backa upp varje trospunkt, du behöver bara fundera över hur det kommer sig att du har valt just detta synsätt.

Alla har vi en uppfattning om hur och varför. Denna uppfattning ligger sedan till grund för många andra åsikter och val. Därför är det viktigt att reflektera över denna grund. Om inte grunden håller så håller inte heller alla de andra tankar och åsikter som bygger på den.