Nu konverterar jag till evolutionsläran

Jag har funderat en hel del den senaste tiden och kommit fram till att det är dags för mig att byta läger. Jag inser nu att jag har varit orättvis mot evolutionsläran och kraftigt överdrivit dess problem. Det är inte schysst av skapelsetroende att ständigt gå till attack mot evolutionsläran. Även om man kan tycka att en vetenskaplig teori borde stå pall för och till och med må bra av att ifrågasättas, så måste man visa respekt och se upp så man inte trampar seriösa forskare på fötterna. Alltså var det dumt av mig att skriva inlägg som den om att Evolutionsteorin är som ett korthus byggt på sand. Jag har funderat på att radera sådana inlägg, men bestämde mig för att låta dem stå kvar som exempel på hur orättvisa skapelsetroende är mot evolutionsläran.

Det är faktiskt inte så konstigt att det saknas fossila bevis på utveckling mellan djurgrupperna. En sådan utveckling måste nämligen ha gått väldigt snabbt för att fungera. Till exempel måste de avgörande stegen i fåglarnas utveckling ha skett på en enda generation (en dinosaurie lägger fågelägg). Därför är det inte konstigt att det saknas fossila bevis för detta.

Dessutom är det svårt för fossil att bildas. Ibland kan det visserligen gå fort, men bara under optimala förhållanden som till exempel vid massiva störtfloder. Men om alla världens fossil (otroliga mängder) skulle ha blivit till på det sättet, skulle det krävas en översvämning av bibliska proportioner. Eftersom de geologer som tror på en sådan översvämning är i minoritet så kan det inte ha ägt rum. Att det finns omkring 270 andra dokumenterade versioner av flodberättelsen från olika folkslag spridda över hela världen må vara imponerande och stämma väl överens med Bibeln, men det bevisar inget. Alltså måste alla sedimentlager ha bildats långsamt, och inte på det sätt som demonstreras i detta experiment.

Till dem som fortfarande envisas med att vara skapelsetroende får jag vara ärlig och medge att ovanstående argumentation har vissa brister. Men det gör inget. För även om det inte går att bevisa evolutionen just med hjälp av fossil så finns det gott om bevis på annat håll. Till exempel vet vi att den bibliska tidsskalan inte kan stämma, eftersom det finns radiometriska dateringsmetoder som säger att fossilen är många miljoner år gamla. Det är förhållandevis få som verkligen är insatta i hur det fungerar, men vi måste lita på att experterna har koll och att de skulle säga till om det var något som inte stämde. De har faktiskt medgett att deras dateringarna vore rena gissningar om det inte vore för indexfossilen, som visar hur gammalt ett fossil bör vara baserat på vad det är för sorts fossil.

Istället för att vara negativ och haka upp sig på att detta är ett cirkelbevis, bör man ge geologerna en stor eloge för att de är ärliga nog att medge detta. Det visar att de har koll på läget och att de är att lita på. Att de lyssnar på vad paleontologerna säger och anpassar sina dateringar efter det är dessutom ett gott exempel på hur olika vetenskapsgrenar kan samarbeta i att helt oberoende av varandra komma fram till att evolutionen har ägt rum.

Att material med känd ålder har daterats helt fel är heller inget att bekymra sig för. Det är väldigt vanligt och det finns mängder av tänkbara förklaringar till det. Faktiskt händer det rätt ofta att fossil dateras in i framtiden. Eftersom feldateringar är så pass vanliga är det heller inget att göra så stor sak av. Sådana problem är vardagsmat för geologer.

Det är precis som med fenomenet konvergent evolution. Eftersom det är så vanligt och dokumenterat att organismer från helt olika grupper uppvisar slående likheter med varandra, är det heller inget för evolutionsbiologerna att låta sig besväras av. Istället för att se det som ett problem kan vi betrakta det som ett exempel på hur bra evolutionen fungerar. För det måste ju vara evolution – genom mutationer och naturligt urval – som är förklaringen till att djuren har anpassats på liknande sätt till sina miljöer.

Problemet med att mutationer bara skadar befintlig information och inte visar sig tillföra någon ny, är inte heller något att bekymra sig för. Det är säkert bara en tidsfråga innan vi upptäcker något exempel på det. Tills dess är det dock klokast att minimera effekterna av de skapelsetroendes destruktiva attacker genom att omdefiniera begreppet information, så att folk blir osäkra på om informationen i DNA är av samma slag som andra bygginstruktioner, ritningar och koder. DNA är det bästa beviset vi har för evolutionen så det vore mycket olyckligt om folk började uppfatta den genetiska koden som designad. För att citera Francis Krick, en av DNA-molekylens upptäckare:

”Biologer måste ständigt komma ihåg att det de ser inte är designat, utan snarare utvecklat.”

Detta är något som blir viktigare och viktigare att påminna sig om ju mer man lär sig om hur cellerna fungerar. Som Richard Dawkins sa:

”Biologi är läran om komplicerade saker som ger intryck av att ha blivit designade för ett syfte.”

Man kan inte nog understryka hur viktigt det är att ha detta i åtanke när man studerar biologi (t ex geockoödlans fötter), för det är annars så lätt att man halkar dit och börjar tro på intelligent design. För den som börjar få tankar åt det hållet vill jag framför allt avråda starkt från att studera det som numera är att betrakta som förbjudet område: Cellens evolution.

Att angripa evolutionsteorin genom att påpeka orimligheterna i uppkomsten av den första cellen är verkligen inte schysst, eftersom detta inte längre ingår i definitionen av evolutionsteorin. Det togs faktiskt bort just för att Darwins teori inte går att applicera på icke-självreplikerande molekyler, och för att det blir allt svårare och svårare att förklara hur det skulle ha gått till. Det är fult att sparka på den som ligger! Även om forskningsområdet abiogenesis inte har nått någon framgång sedan Miller-Urey-experimentet (som kanske egentligen inte var en framgång), finns det faktiskt många nya spännande idéer om hur livet kan ha uppkommit. Tänk om det har förts hit från rymden! Det kanske inte direkt löser problemen med livets uppkomst, men det känns i alla fall bättre att flytta bort det till en annan planet långt långt borta.

Kom ihåg att frågan forskarna söker svar på inte är om livet har uppkommit och utvecklats, utan istället hur livet har uppkommit och utvecklats. Som man frågar får man svar, så därför måste vi se till att vi ställer rätt fråga. Om vi tillåter att fråga oss ”om” kan det hända att folk börjar tvivla på riktigheten i evolutionsläran och till slut halkar dit och blir skapelsetroende, och det vore mycket skadligt för samhället om folk började tro så. Vi skulle få färre ingenjörer som kan lösa tekniska problem. Även om teknik och elektronik inte har något med evolutionsteorin att göra så sägs det att ett ifrågasättande av evolutionsläran kan leda till att folk i allmänhet får svårare att förstå vetenskap, även om det sker utifrån vetenskapliga argument och även om naturvetenskapen grundades av skapelsetroende.

Även om det finns faror med att folk betraktar sig själva som djur som bara följer sina instinkter och som kanske till och med tror att de kan bygga sin moral på evolutionsläran (vissa betraktar sig själva som genetiskt programmerade till otrohet eller anser att meningen med livet är att föra sina gener vidare och konkurrera ut lägre stående varelser), så är det helt klart värt risken att oproblematiserat presentera evolutionsläran som en bevisad sanning i alla landets skolor – i sanningens namn!

På samma vis är det med alla de andra problemen med evolutionsläran. Jag hinner inte nämna dem alla, men de är alla lika överdrivna. För att skydda evolutionsläran är det viktigt att vi tystar ner dessa motargument mot evolutionen innan den obildade massan börjar tro att det faktiskt ligger något i kritiken. Ingen får sparka på evolutionsläran! Att tysta ner skapelsetroende kommer därför att bli mitt främsta och viktigaste uppdrag som nybliven evolutionist.

 

 

April, april 😉

 

När katastrofen blir ett faktum även för evolutionstroende

Det är inte ovanligt att man finner fossil av djur som blivit hastigt begravda av sediment.
Så klart! Om de hade begravts långsamt skulle de ha hunnit brytas ner och förstöras för mycket och då hade det inte blivit något fossil. Därför uppvisar praktiskt taget alla fossil tecken på hastig begravning.

Det är inte heller ovanligt att man finner att dessa fossil är väldigt välbevarade.
Ofta får vi höra hur nöjda forskarna är med sina fossil, där man tydligt kan studera mjukdelar som bevarats så väl ”mot alla odds”. Att de är så välbevarade säger förstås ännu mer om hur hastig och total deras begravning har varit. Evolutionstroende forskare uttrycker ofta sin förvåning över detta, medan skapelsetroende får sin tro på Noas flod ännu mer bekräftad.

Det är inte heller ovanligt att fossilen vittnar om att djuren blev levande begravda.
De dog ingen naturlig död för att sedan bli översköljda av sediment, utan begravdes medan de åt, ruvade på ägg, födde ungar och till och med medan de parade sig. (Uppenbarligen blev de helt tagna på sängen.) Det finns väldigt många exempel på detta.

Något som däremot är ovanligt är att evolutionstroende forskare säger att dessa djur måste ha begravts i en översvämningskatastrof. Eftersom evolutionsläran behöver långa tidsåldrar får inte alla sedimentlager ha bildats för snabbt. Men ibland blir katastrofen ett faktum även för evolutionstroende. Forskarna som undersökt fossilen av 35 råttlika pungdjur sa nämligen att de ”mest sannolikt uppslukades av en plötslig störtflod”.

”De verkar alla ha dött samtidigt, möjligen under en störtflod eller någon annan naturkatastrof.”

”Ve vet [sic!] att dessa djur fossilerades på plats eftersom deras kvarlevor är för välbevarade för att ha transporterats. Alltså levde och dog dessa 35 individer tillsammans i en enda grupp, för 64 miljoner år sedan.”

Men dessa pungdjur (som fått artnamnet Pucadelphys andinus) var inte ensamma om att ha blivit levande begravda vid utgrävningsplatsen Tiupampa i Bolivia. Flera olika slags djur begravdes tillsammans med dem på en liten yta.

”På båda dessa ytor [små ytor som ligger 3 meter från varandra] var skeletten ofta sammanblandade och med liten eller ingen disartikulation [benen satt alltså fortfarande ihop]. Sådan bevaring visar att de inte transporterades postmortem [efter att de dog]. Överflöden av inkompletta skelett av andra små ryggradsdjur (pantodonter, två andra pungdjur, grodor, ödlor, ormar, nyfödda krokodiler) och förekomsten av ett flertal krokodilägg (inklusive ett bo som var intakt), allt på en väldigt begränsad yta (mindre än 100 kvadratmeter) tyder på att en enda katastrofartad händelse begravde denna fauna in situ [på plats].”

När det är tillräckligt uppenbart att djuren har begravts under en översvämningskatastrof – alltså ”när katastrofen blir ett faktum” som inte går att blunda för – då har inte forskarna något annat val än att acceptera det som den mest rimliga förklaringen.

Ju fler som slutar blunda för dessa uppenbara tecken och istället öppnar sina ögon och reflekterar över att det har skett väldigt många och väldigt stora översvämningskatastrofer över hela världen, desto närmare Bibelns skildringar kommer vi. Det är väl också därför det för vissa tar emot så mycket att acceptera en så stor katastrof … för en flera tusen år gammal bok som påstås innehålla autentiska ögonvittnesskildringar (och omkring 270 andra dokumenterade versioner från olika folkslag spridda över hela världen) kan väl omöjligt ha rätt? … Vad skulle det i så fall få för konsekvenser för våra liv, om detta var sant?

Källor:
Exceptional fossils reveal the earliest evidence of social behavior in mammals (PhysOrg)
Social Beasts: 35 Ancient Marsupials Found in Grave (LiveScience)
Earliest evidence of mammalian social behaviour in the basal Tertiary of Bolivia (artikeln i Nature)

 

Omkastat berg

Så här står det om Siljansringen på informationstavlor i trakten:

Siljansringen bildades för 360 miljoner år sedan då en meteorit slog ned och kastade omkull vad som fanns kvar av de sedimentära bergarterna. Ofta blev de stående vertikalt eller helt omkastade …

I bilden nedan ser vi exempel på sedimentärt berg som står helt omkastat:

Högst upp till vänster ser vi först sedimentlager som lutar ca 45 grader. I mitten ser vi ett annat stycke berg där sedimentlagren är helt vertikala. Och till höger ser vi sedan ett tredje stycke där det lutar mer som det gjorde till vänster, fast med en intressant liten böj längst ner.

Om detta har hänt på grund av en meteorit vet jag ej, även om det verkar troligt, men det är i alla fall helt uppenbart att dessa bergstycken har kastats omkring efter att de först bildades. Så långt är jag enig med de evolutionstroende geologerna. Men jag tycker inte alls att det ser ut som att dessa sedimentlager hade hårdnat färdigt innan de slungades omkring. Då tänker jag bland annat på de böjda lager som finns till höger i bild, och inte minst på det material som ser ut att ha runnit ner på båda sidor om den mittersta biten.

Vad tycker ni? Hur tycker ni att det ser ut?

Här kommer en bild från ett annat kalkbrott i Siljansringen:

 

Sjöliljestjälkar i mjuk ”bergvägg”

Innan jag kom till Amtjärnsbrottet i Dalarna hade jag ännu inte funnit några fossil av sjöliljor, så de stod på min önskelista. När jag gick fram till bergväggen fann jag till min stora glädje ett sådant fossil ligga mitt på stigen – en liten bit av en stjälk. Men det blev snabbt inflation på sjöliljestjälkar, för när jag såg upp på väggen fann jag nämligen att den var alldeles full av dessa. Den lilla bit som jag först hade funnit kändes plötsligt inte så speciell längre, bland mängder av fossil som var tjockare och längre.

Sjöliljor sitter fast på havsbotten och fångar upp mat ur vattnet med sina palmbladsliknande armar. Namnet och uteseendet föreslår att sjöliljor är växter, men de är faktiskt djur. De finns än idag och är alltså ”levande fossil”. Den typ som har stjälk är dock mindre vanlig nuförtiden. Den typen verkar ha varit betydligt vanligare för några tusen år sedan då dessa fossil begravdes. Fast om man hellre vill tro på evolutionen levde dessa sjöliljor istället för flera hundra miljoner år sedan.

Enligt informationstavlorna på stället bildades nämligen dessa lager för 500-400 miljoner år sedan. En objektiv betraktare – som ännu inte har blivit inpräntad att dessa fossil är flera hundra miljoner år gamla – får istället känslan att de inte har varit där särskilt länge. ”Berget” är nämligen alldeles mjukt och lerigt. Man kan utan problem plocka loss fossilen – en del faller till och med loss.

Jag finner det är mycket mer rimligt att tro att dessa fossil har bildats relativt nyligen, att de har slitits sönder av snabbt strömmande vatten och sedan begravts i sediment.

 

 

Bläckfiskar sorterade sina skal när de dog?

Det var tydligen inte bara trilobiter som sopsorterade sig själva när de dog, om man ska utgå från vad de evolutionstroende geologerna säger om hur dessa lager bildades. Den här bilden tog jag vid ett annat kalkbrott i Siljansringen (Dalarna) och den visar en bergvägg full av ortoceratitskal riktade åt samma håll. Ortoceratiter är en art av bläckfiskar som anses vara utdöd. Man ser ofta fossil av deras konformade skal i trappuppgångar av marmor (som bildats av kalksten).

Man kan ju verkligen fråga sig varför ortoceratiternas skal ligger sorterade på det här sättet? Brukade döende ortoceratiter först dumpa sina skal på en angiven plats, för att sedan simma vidare utan skal och dö på en annan plats?

Och varför ligger de så tätt packade? Om de lämna sina skal ett i taget borde de väl ha hunnit täckas över med lite sand innan nästa duktigt sopsorterande ortoceratit kom dit?

Personligen ser jag detta som ännu ett exempel på vattnets sorterande verkan. Detta är resultatet av en väldigt stor översvämning.

 

Trilobiter sopsorterade sig själva?

Jag har nyligen varit och letat fossil i ett några kalkbrott i Siljansringen (Dalarna). Stället kryllar verkligen av fossil så det är mycket lätt att hitta dem. Stenblocket som syns i bilden ovan var så fullt av fossil att man faktiskt kan säga att det enbart var uppbyggt av dessa. Tyvärr var stenen väldigt skör med sprickor som gick kors och tvärs, så det var svårt att ”frilägga” något enskilt fossil från just denna sten. Eftersom det fanns andra stenar som var lättare att bearbeta lät jag detta block (på cirka 40 cm) få bli ett experiment där jag knackade sönder den för att undersöka vilka fossila organismer som fanns begravda i den.

Jag fann då att hela stenblocket bestod av ett och samma slags fossil, nämligen tätt packade trilobit*stjärtar från arten Eubronteus. Jag hittade endast ett undantag: ett trilobithuvud (av en annan art – se bilden nedan). Själv hittade jag inte så många huvuden, men jag fick veta att de också brukar ligga samlade för sig. Denna typ av sortering är mycket vanlig.

Till höger: Trilobitstjärt från arten Eobronteus – Till vänster: Trilobithuvud av (för mig) okänd art – (Fossilen var cirka 5 cm långa.)

Man kan ju verkligen fråga sig varför trilobiternas kroppsdelar ligger sorterade på det här sättet? Brukade döende trilobiter först dumpa sina stjärtar på en angiven plats, för att sedan krypa vidare och dumpa huvudet på annan plats och mellankroppen på en tredje? Varför denna sortering?

Och varför ligger de så tätt packade? Om de ”tappade” sina stjärtar en i taget borde det väl ha hunnit täckas över med lite sand innan nästa duktigt sopsorterande trilobit kom dit?

En mer rimlig förklaring är förstås att snabbt forsande vatten har slitit sönder alla dessa trilobiter, och att de genom vattnets sorterande verkan har samlats på detta sätt.

 

* Trilobiten är ett slags bottenlevande kräftdjur som antas vara utdött. Den har fått sitt namn på grund av att den har tre lober: huvud, kropp och bakkropp. Den fanns i tusentals olika varianter.

 

Hur bildas sedimentlager?

De sedimentlager som ligger längre ner är väl äldre, och de som är högre upp är väl yngre? Eller? Är det alltid så? Ta gärna en titt på de här experimenten medan du funderar. (Det är textat på holländska för att alla ska förstå. :D)

I ovanstående klipp hoppar vi mitt in i en film från 1993 vid namn ”Fundamental experiments on stratification”. Om man vill se början av den filmen ska man gå till föregående youtube-klipp i serien ”Drama in the rocks” alltså del 3/4. Där kan man se fler experiment och förklaringar.

Experimentet visar hur lager av sediment byggs på i sidled efter vattenflödets riktning, istället för att avsättas horisontellt ovanpå varandra. Det lager som är längre ner kan alltså vara ”yngre” än lagret ovanpå (och det är bara en kort tid som skiljer dem åt).

 

Sköldpaddor begravda mitt under parningen

Messels gruva i Tyskland är känd för sina många välbevarade fossil. T ex har man hittat avtryck av insektsvingar och andra mjukdelar. Det mest kända fossilet från denna plats är Ida, som blev en stor mediahype för några år sedan. Nu har man till och med funnit sköldpaddor som blivit begravda medan de parar sig. (Och det är inte bara fråga om ett par som parar sig, utan så många som nio par.) Detta är det första fossila fyndet av ryggradsdjur som parar sig.

”There really is no reason to enter the fossil record while you are mating”, säger den tyske paleontologen Walter Joyce. (”Det finns ingen anledning att bli fossil medan man parar sig.”) Precis! Men det är bara i det evolutionistiska perspektivet på hur fossil bildas som dessa fynd är anmärkningsvärda eller svåra att förklara.

 

Intervju med newtonbloggaren – del 2

Här kommer fortsättningen av intervjun, där jag svarar på frågor om evolutionen.

Tror du på teorin att Gud skapade jorden på sju dagar?

Jag tror att Gud skapade Jorden under en vecka bestående av vanliga 24-timmars-dygn. Gud kunde ha gjort det på en bråkdels sekund, men valde att göra det på en vecka – för vår skull (vilket jag skriver om här). Men jag skulle inte kalla detta för en ”teori”, eftersom skapelsens längd inte kan bekräftas med hjälp av naturvetenskap. Den biten är helt baserad på Bibeln. Men det finns en hel del annat som kan undersökas med hjälp av naturvetenskap, och som faktiskt passar in väldigt bra på övrigt som Bibeln beskriver (t ex om en världsvid översvämning: läs gärna här, här, här och här).

Tror du inte att vetenskapen har någon inblandning i livets uppkomst? Detta experiment [Miller-Urey-experimentet] visar att evolutionen kan ha skett på ett vetenskapligt sätt. Vad är dina tankar om detta?

Med ”vetenskapligt sätt” antar jag att du menar om det finns en naturlig förklaring (naturalistisk) till livets uppkomst, som alltså inte behöver hjälp av någon övernaturlig Gud för att komma igång. Svar: Nej, jag tycker det är mycket ologiskt att den första cellen skulle ha uppstått genom naturliga processer – det är kemiskt och matematiskt absurt. Om någon påstår att forskarna har lyckats skapa liv i ett laboratorium, så har den personen grovt fel. Efter mängder av försök lyckades man framställa lite drygt hälften av de 20 aminosyror som behövs för att kunna göra proteiner. Vad Miller-Urey-experimentet egentligen demonstrerade var att inte ens intelligenta forskare lyckades framställa alla de 20 aminosyror som behövs för att kunna bygga upp liv. (Läs gärna om Den svåra konsten att få aminosyror att uppstå helt utan påverkan av någon intelligens.) Om man mot förmodan skulle få fram alla aminosyror finns det många många fler problem som forskarna inte kan förklara. Varför just detta experiment fortfarande lyfts fram efter alla dessa år, är för att man inte har något bättre att komma med. Forskarna är ärliga och erkänner att de inte vet hur livet har uppkommit. Läroboksförfattarna vill helst ha med något om livets uppkomst för att boken ska kännas mer komplett. Ateister vill helst undvika det ämnet helt och hållet.

Vad är dina åsikter om teorin att människan härstammar från aporna?

Enkelt uttryckt är min åsikt denna: De fossila arter som heter något med apa (pithecus) är helt enkelt fossil av hundraprocentiga apor. De arter som heter något med människa (homo) är fossil av hundraprocentiga människor. (OBS! Det där var en förenkling. I själva verket är det mer komplicerat än så. Forskarna har svårt att klassificera allt, och en del vill läsa in nya arter där de inte finns. Piltdownmannen är inte den enda bluffen inom det här området.)

Om vi studerar de fossila skallarna av t ex Homo erectus och neandertalare ser vi att det finns människor som har samma form på skallarna idag. Därför finns det ingen anledning att anta att de inte skulle vara människor baserat på formen på deras skelett. Om du skulle möta en av dem på stan (i moderna kläder) skulle du troligtvis inte lägga märke till att det var något annorlunda med deras utseende.

Om du tror att Gud ”satte” djuren till jorden, tror du i så fall att han satte alla olika djurarter på jorden på en och samma gång, eller tror du att alla djurarter utvecklats från en art som han från början satte på jorden?

Jag tror att Gud skapade alla djurgrupper (ej detsamma som arter) under skapelseveckan, men att han även byggde in möjligheten till rik variation. T ex finns det flera hästdjur: häst, åsna, sebra. Jag tror att alla dessa härstammar från samma art, men att de genom variation har fått olika utseenden (typ som de där tvillingarna jag länkade till tidigare, fast med större variation än bara hudfärg). De olika hästdjuren kan para sig med varandra och få avkomma. (En korsning mellan sebra och åsna kallas förresten zebrass. :D) Men man kan inte korsa en häst och en ko, för de härstammar inte från samma skapade slag.

När du stöter på bevis på vetenskapen, blir du då någon gång osäker på vad du ska tro och tycka eller står du alltid fast vid din tro?

Jag har sett och hört rätt många argument som talar både för och emot evolutionen. Med tiden har jag lärt mig att vissa argument för evolution som till en början verkat mycket starka, visar sig vara betydligt svagare vid en närmare granskning. Därför blir jag inte längre osäker när någon kommer med ett till synes starkt argument för evolutionen, för jag tänker att jag kommer att finna att det är på samma vis med det argumentet som med många andra.

Sedan ska man ha klart för sig att det finns många vetenskapliga observationer som passar in i båda modellerna. Det betyder förstås inte att båda modellerna är rätt på samma gång, men att observationen varken bevisar eller motbevisar den ena eller den andra synen i det fallet. Ofta handlar det om att man själv får tänka efter vilken förklaring som passar bäst – inte vilken som är den enda tänkbara förklaringen.

Djur och växtlivet som det ser ut idag, tror du att det för alltid kommer se ut som det gör idag, eller tror du att det kommer fortsätta att utvecklas?

Jag tror inte att det sker en utveckling, men däremot att det sker variation och anpassning till olika miljöer. Jag tror att en klok skapare har byggt in denna förmåga till anpassning i våra gener.

Om du tror att utvecklingen går framåt, tror du då att det gör det genom mutation (förändring i den genetiska delen i en cell, dna) eller tror du att det sker med hjälp av Gud?

Jag tror inte att mutationer överhuvudtaget kan få utvecklingen att gå ”framåt”. Mutationer skadar våra gener och orsakar cancer och en massa hemska genetiska sjukdomar. Vårt DNA förstörs flera hundra gånger snabbare än det skulle kunna förbättras. Vad vi ser är snarare motsatsen till evolution: devolution.

Tycker du inte att det finns tillräckligt med bevis på att livet uppkom på ett vetenskapligt sätt, i form av fossiler, avlämningar, experiment m.m. för att din tro ska ändras?

Det finns väldigt många fossil av hastigt begravda djur, vilket stämmer perfekt med den världsvida översvämning som beskrivs i Biblen. Dessa begravda djur är ofta väldigt lika nu levande djur fastän det sägs ha gått flera miljoner år av evolution sedan de begravdes. Det finns även dinosauriefossil som inte har hunnit förstenas helt och hållet, trots att de ska ha legat där i 65 000 000 år. Fossil kan bildas mycket snabbare än så (se Fossilt smör) och experiment har visat att proteiner inte kan finnas kvar efter så lång tid. Det finns massvis av observationer som passar bättre in i Bibelns scenariot (att det bara har gått några tusen år sedan detta begravdes), och det finns mängder av observationer som är svåra för evolutionister att förklara (de har förklaringar, men jag tycker det är väldigt krystade). Jag tycker att bevisen pekar på att dessa skildringar som nedtecknats i en flera tusen år gammal skrift stämmer bättre med naturvetenskapliga upptäckter än vad idén om evolutionen gör. Så länge bevisen pekar åt det håller, varför skulle jag då ändra min tro?

Finns det någon eller några händelser i evolutionen (nu vet jag dock inte hur insatt du är i dessa händelser) där du tvekar på att det är Guds verk?

Jag vet inte om det stämmer, men jag har tolkat frågan så här: Finns det något som jag inte tycker passar så bra i ett skapelseperspektiv? Ja, det finns ett par saker som tidigare har stått på min lista över besvärligheter. Den listan blir ständigt kortare och kortare efter hand som jag lär mig mer och mer. T ex: Tidigare hade jag svårt att förstå varför Gud skulle ha skapade virus och bakterier. Sedan förstod jag att de förstås lär ha varit nyttiga från början (det finns ju många goda bakterier), men eftersom dessa små organismer är extra känsliga för mutationer så har de förstörts, så att en del av dem istället orsakar problem.

Tror du bokstavligen på allt som står i Biblen?

Ja. Finns det egentligen någon anledning att inte tro på det som står i Bibeln? Varför skulle författarna ljuga? De är så ärliga om sina egna personliga fel och brister så det är helt förbluffande. Vad skulle författarna tjäna på att berätta vitt och brett om sina patetiska misslyckanden och ibland fruktansvärda misstag? Den mest logiska slutsatsen tycker jag är att de faktiskt hade mött Gud, ångrade sig och ville dela med sig av denna lärdom till alla efterlevande.

Tycker du att det är jobbigt att det finns så många motståndare till kreationismen? Tar det mycket energi för dig när du blir motsagd och måste komma med motargument för att andra ska förstå dina tankar?

För min egen del är det inte jobbigt när jag blir motsagd, för det är jag helt beredd på. Det är helt naturligt, och det vore konstigt om mina motståndare plötsligt skulle erkänna att något argument från skapelsetroende faktiskt håller. Många av dem är starkt fientliga till all religion överhuvudtaget och det skulle innebära en väldigt stor förändring av deras liv om Bibeln visade sig vara sann. Någon sådan förändring vill de inte veta av, så därför måste de finna något sätt att såga allt som skapelsetroende skriver. Alla har förstås inte denna inställning, men för mig underlättar det att känna till att vissa tänker så. Det hjälper mig att inte ta illa upp av en del påhopp, utan att istället försöka ha överseende med att mitt perspektiv rör upp jobbiga känslor hos vissa.

Vi skapelsetroende kämpar i ett kraftigt numerärt underläge. Därför är det svårt att hinna med alla diskussioner och följa upp alla frågor man får. Att föra den här debatten ger mig ändå mer energi än det tar, för det känns roligt och meningsfullt att kämpa för en god sak.

Läs gärna: Tio saker som jag anser talar för skapelse

 

Diamanten: den skapelsetroendes bästa vän

Radioaktivt kol i diamanter: fiende till miljarder år

Oslipad diamant – Bild: Wikipedia

Översatt med tillstånd från creation.com.
av Jonathan Sarfati, http://creation.com/diamonds

Kol

Vad har hårda gnistrande diamanter och matt mjukt ‘blyerts’ gemensamt? De är båda varianter (allotroper) av kol. De flesta kolatomer är tolv gånger tyngre än väte (12C), ungefär en atom på 100 är 13 gånger tyngre (13C), och en på biljonen (1012) är 14 gånger tyngre (14C). Av dessa olika typer (isotoper) av kol, så är 14C även känd som kol-14 eller radiokol, eftersom den är radioaktiv – den bryts ner med tiden.

Kol-14-metoden

En del försöker mäta ålder efter hur mycket kol-14 som har sönderfallit. Många har fått för sig att kol-14-metoden kan bevisa att det gått miljarder år1, men evolutionister vet att den inte kan det, eftersom kol-14 sönderfaller för snabbt. Dess halveringstid (t½) är bara 5730 år, vilket innebär att under varje 5730-år-period sönderfaller hälften. Efter två halveringstider återstår en fjärdedel och efter tre halveringstider bara en åttondel. Efter tio halveringstider återstår mindre än en tusendel.2 Faktum är att en klump kol-14 som är lika stor som Jorden skulle helt ha sönderfallit på mindre än en miljon år.3

Så om proverna verkligen var över en miljon år gamla skulle det inte finnas något radioaktivt kol kvar. Men är inte det vad vi finner, till och med när vi använder mycket känsliga kol-14-detektorer?4

 

Hastigt begravda djur

Runt om i världen finns det mängder av fossil som uppvisar tecken på mycket snabb begravning, vilket passar mycket bra in i scenariot med en världsvid översvämning. Här kommer en kort film om detta följt av en översättning av det som sägs i filmen:

 

 

När ett djur dör brukar det i vanliga fall brytas ner på kort tid. Skinnet förmultnar och benen faller isär eller skiljs från varandra. Att man finner fossiliserad ‘mjuk vävnad’ som t ex skinn betyder att det begravdes hastigt – innan det förmultnade. Så här beskrev en forskare fyndet av en anknäbbsdinosaurie som grävts fram i South Dakota: ”Man kan se enskilda fjäll … På grund av förekomsten av skinn och att alla djurets ben sitter ihop med varandra blev det uppenbarligen inte dödat och uppenbarligen inte uppätet av asätare.” En världsvid översvämning skulle begrava djuren hastigt – och hastigt begravda djur (inte långsamt begravda) är precis vad vi finner i de fossila lämningarna.

 

Min kära gamla rakhyvel

Häromdagen gjorde jag ett fjärde försök att köpa nya rakblad till den rakhyvel som jag använt de senaste tio åren (minst). Jag fick äntligen en förklaring till varför jag inte fått tag på dem vid tidigare försök. Det visade sig att de hade utgått ur sortimentet och alltså slutat tillverkas. Så jag fick välja mellan att låta skägget växa eller att ge efter för tillverkarnas önskan att köpa deras nyare och dyrare variant med fem rakblad. Jag valde det senare alternativet.

Nu kanske ni undrar om jag helt har bytt inriktning på min blogg. Kommer jag snart att lägga upp bilder på dagens outfit? (Det var vad några av mina elever trodde när de fick höra att jag hade en blogg. :D)

William av Ockham – Bild: Wikipedia

Världens mest kända rakkniv

Förr i tiden använde man istället rakknivar. Och världens mest kända rakkniv är nog den som tillhörde den medeltida munken, teologen, logikern och filosofen William av Ockham. Se bara hur slätrakad han är på bilden! Fast egentligen är det ju inte alls själva rakkniven som är känd, utan den princip som är uppkallad efter den: Ockhams rakkniv. Denna princip tillämpas än idag vid tolkningar av vetenskapliga observationer. Tanken är att man ska skära bort onödiga och krångliga förklaringar och antaganden (skäggstrån) och föredra den minst invecklade förklaringen. En del brukar därför säga att den enklaste förklaringen oftast är den rätta, eller att man inte ska krångla till saker i onödan. Själv brukar jag säga att det handlar om att hitta den ”rakaste” förklaringen. 😉

 

Märkliga geologiska böjelser

Bilden är tagen i dalgången till en å som heter Méouge ca 3 km väster om dess inlopp i floden Buëch, norr om staden Sisteron i sydöstra Frankrike. I bild ser ni även en blivande newtonbloggare som tonåring.

 

Jag vet inte vad geologer säger om dessa veckade sedimentlager i södra Frankrike annat än att de är gjorda av kalksten och att de bildades under mesozoikum (dinosauriernas tidsålder). Men hur de bildadades råder det antagligen delade meningar om. Det förenklade ”skolbokssvaret” verkar vara att dessa lager bildades under lång tid och att de även veckades mycket långsamt. För att sten ska kunna veckas långsamt utan att brytas av behövs dock högt tryck och hög temperatur under lång tid, och man finner väldigt sällan bevis för att materialet har utsatts för det tryck och temperaturer som i så fall skulle behövas.

En rimligare förklaring till hur de har kunnat veckas utan att brytas av är förstås att materialet var mjukt medan det böjdes. Men då kan dessa lager inte ha bildats långsamt. Det är ju många lager ovanpå varandra och de ”äldre” lagren får ju inte hinna hårdna medan de ”yngre” bildas. Därför säger många geologer att sedimentlager som dessa har bildats och veckats under katastrofer.

 

Gitarrfisken rockar loss till samma ackord efter miljoner år

Till vänster: Ett fossil av Belemnobatis sismondae. Evolutionär ålder: 148 miljoner år
Till höger: En nu levande rocka (Rhinobatos productus) fångad vid Malibu, California, USA.
Foto: http://www.a-v-consultants.com via creation.com

På bilderna ser vi vad som brukar kallas ”levande fossil” – nu levande organismer som är nästan identiska med fossil. Detta är faktiskt rätt vanligt. För skapelsetroende är det föga överraskande att organismer idag kan vara så lika sina fossila förfäder, eftersom vi tror att det bara är några tusen år som skiljer dem åt (tiden sedan den översvämningskatastrof som beskrivs i Bibeln och i många andra traditioner). Enligt evolutionsteorin är det däremot 148 miljoner år som skiljer just dessa två individer åt. Trots att de är så lika varandra till utseendet har man gett dem olika artnamn (och släktnamn), eftersom det borde vara mycket som skiljer dem åt efter så lång tid och då skulle det ju vara konstigt om de var samma art.

 

Krävande pippi från krita

Fröätande fåglar har en liten behållare i halsen där de kan lagra maten innan den skickas vidare till magarna. Denna lilla behållare kallas kräva.

Jag vet inte om alla julfirande svenskars favoritfågel ”Aracuanen” har en sådan kräva (det beror väl på om den är fröätare) men de flesta som brukar se den in action på julafton skulle nog hålla med om att den är ganska ”krävande”. Frågan är vad den är för art. Jag tycker inte att Disneys version är speciellt lik Ortalis guttata aracuan, men de sägs låta rätt lika. (Har letat efter ett klipp utan framgång. Om det är någon som hittar det får ni gärna dela med er av det. Skulle vilja höra en fågel säga: ”Allapapp-ih-ih-ih!”)

Hursomhelst, i Kina har man funnit två fågelfossil från kritaperiodens början (dvs de har hittats i lager som enligt evolutionister är 100-146 miljoner år gamla) som visar att fåglarna på den tiden var utrustade med krävor. Faktiskt säger forskarna att dessa forntida fåglars matspjälkningssystem är i stort sett lika de moderna fåglarnas matspjälkningssystem. Därför drar man slutsatsen att allt detta måste ha utvecklats tidigt i fåglarnas evolution.

Ett alternativt sätt att tolka dessa fynd är att dessa fåglar var kompletta och fullfjädrade fåglar – ättlingar till fåglar som skapades för ca 6000 år sedan – men begravdes av sediment under en världsvid översvämningskatastrof för ca 4300 år sedan. Den tidens fåglar var i stort lika våra moderna fåglar med några mindre skillnader, t ex att en del fåglar från den tiden hade tänder (vilket moderna fåglar verkar ha kvar anlag för).

Läs gärna mer om upptäckterna (och forskarnas tolkningar av dem) på pnag.org, eller på physorg.com där det även finns fina bilder av fossilen.

 

Tio saker som talar för skapelse

Det har efterfrågats en lista över argument för skapelse. Det är svårt att förklara allt kortfattat, så jag förstår att mina läsare kommer att vilja veta mer om både det ena och det andra. Men här kommer ett försök som vi i alla fall kan utgå från för vidare diskussioner. Här kommer alltså mitt urval av tio saker som jag anser talar för skapelse – utan inbördes ordning:

1. Ordning – I naturen ser vi hur ordning går mot oordning. I frånvaro av liv eller någon kraft som ingriper, säger oss all erfarenhet att strukturer bryts ner istället för att byggas upp. Denna princip gäller stjärnor såväl som kemiska ämnen – och vår genetiska kod. Istället för mutationer som leder till nya och förbättrade egenskaper ser vi hur de gör att den genetiska koden förfaller (genetiska sjukdomar, cancer, etc). Detta stämmer överens med Bibelns beskrivning av hur en Gud griper in och skapar ordning (”formar”) ur kaoset (”i begynnelsen var kaos”). Mutationernas negativa inverkan på allt levande stämmer överens med effekterna av syndafallet (där människorna inte längre fick äta av livets träd). Mutationer är också förklaringen till människornas minskade åldrar efter översvämningen. Evolutionen behöver mutationer som leder till nya användbara egenskaper, inte att befintliga egenskaper förstörs (vilket är vad vi observerar).

 

Har det skett en världsvid översvämning?

”Det finns så många olika religioner och inriktningar. Alla kan ju inte ha rätt på en gång. Alltså måste alla ha fel.” Har du någon gång hört det resonemanget? Slutsatsen är förstås totalt ologisk. Det vore som att säga att eftersom det finns falska pengar kan det inte finnas äkta pengar. Det vore mycket mer logiskt att säga tvärtom: Förekomsten av falska pengar tyder på att det finns äkta pengar.

Det finns väldigt många berättelser som säger att det en gång har skett en väldig översvämningskatastrof. Det finns omkring 270 dokumenterade versioner från olika folkslag spridda över hela världen. Många av dessa berättelser innehåller orimliga detaljer som gör att vi med all säkerhet kan avfärda dem och säga att det inte kan ha gått till på det sätt de beskriver. Men betyder det att alla dessa berättelser är helt falska och att det inte finns något korn av sanning i dem. Eller vittnar förekomsten av alla dessa orimliga berättelser om att det faktiskt borde finnas en äkta händelse? Tyder inte alla dessa muntliga och skriftliga traditioner på att en stor översvämningskatastrof faktiskt har ha ägt rum inom vår kulturella historia?

 

”Segosaurus strex” – dinosauriefossil innehåller mjuk vävnad

I gårdagens inlägg skrev jag att merparten av all skapelsetroende forskning faktiskt bedrivs av evolutionister. De båda lägren har nämligen tillgång till och använder sig av exakt samma data. Skillnaden ligger i tolkningen av dessa insamlade data. Här kommer ett exempel på sådana forskningsresultat som bekräftar skapelsetro.

Dr Mary Schweitzer möttes av stor skepticism när hon 1990 gick ut med att man hittat en ofossiliserad benbit från en T-rex och att det dessutom fanns bevis på förekomst av hemoglobin (ett protein som gör att röda blodkroppar är röda och kan binda syre).

Ett fossil är en organism som ”förstenats” – det har kapslats in i sediment och sakta brutits ner. Mineraler från sedimentet har tagit organismens plats så att dess form och utseende bevarats. Experiment har visat att allt organiskt material med tiden bryts ner även när det förvaras i en helt lufttät behållare. Komplexa molekyler som proteiner skulle ha brutits ner lååångt innan de 65 miljoner år som enligt evolutionsteorin är minimiåldern för en T-rex. Ett annat forskarteam publicerade 2003 sina fynd: Ur ben från en Iguanodon (dinosaurie som antas vara 120 miljoner år gammal) fick man fram tillräckligt mycket av ben-proteinet osteocalcin för orsaka en immunreaktion!

2005 presenterade Schweitzer ännu en sensationell upptäckt i ett annat T-rex-ben. Efter att man löst upp allt matrix (minerala fyllningskorn) fanns det kvar strukturer som såg ut som mjuk vävnad – som fortfarande var mjuk, seg och töjbar! En del av dessa visade sig vara transparenta förgrenande blodkärl. Blodkärlen innehöll något som såg precis ut som röda blodkroppar, som kunde tryckas ut ur blodkärlen som när man trycker ut tandkräm. 2007 kunde man även bekräfta förekomsten av proteinet kollagen (ett viktigt protein i ben). De kunde till och med sekvensera proteinerna (dvs fastställa aminosyrornas ordningsföljd) och se att det var 58 % likt motsvarande kollagen från en kyckling och 51 % likt kollagen från en groda. (Människors och grodors kollagen är förresten 80 % lika.)

2009 publicerade Schweitzer liknande (fast ännu bättre) resultat från en Brachylophosaurus (som antas ha begravts för 80 miljoner år sedan). Precis som i t-rex-benet fann man transparenta kärl och vävnad som var seg och töjbar. Den här gången var man extra noga med att skydda exemplaret från kontaminering, och man skickade alla data till andra labb så att det fick kontrolleras och bekräftas. Man fann dubbelt så mycket sekvenserbart protein som förra gången – dessutom av ytterligare två sorters protein: elastin och laminin.

Under de senaste åren har dessa fynd bekräftats mer och mer. Man har övergett försöken att hitta alternativa förklaringar till vad man funnit. Istället försöker man nu finna en förklaring till hur i allsin dar denna mjuka vävnad kan ha klarat sig i flera många miljoner år – för att få fynden att passa in i evolutionsteorins tidsramar.

Som ni förstår passar detta fynd otroligt bra med skapelsetrons tidsramar. För det är inte så konstigt att det skulle finnas lite vävnad kvar efter några tusen år.

Så vilket är mest troligt?

1. Att denna vävnad bevarats många miljoner år, trots att experiment har visat att den inte kan det?
2. Eller att dessa djur levde för bara är några tusen år sedan?