RSS

Kategoriarkiv: Allegori och fantasi

”Det kan inte vara ett mord, för mord är olagligt”

Icon-inspectorKommissarie Snikvadd hade svårt att ta sig fram till brottsplatsen, som redan var omringad av en stor skara människor. Polismännen var ännu i färd med att fästa upp avspärrningstejp. De hade ett fullt sjå med att mota bort alla nyfikna men förskräckta åskådare som klev på varandra för att få se en skymt av statsministerns livlösa kropp. En skog av uppsträckta händer höll upp mobilkameror som noga dokumenterade kaoset.

”Undan! Undan!” ropade kommissarien med sin allra myndigaste och ljudligaste stämma, medan han med kraftfulla tag klöv folkhavet framför sig.

”Ge plats för poliskommisarien”, pep hans något lågmälde och försynte assistent.

En polisman sprang genast fram till dem. Han såg mycket uppjagad ut, samtidigt som han verkade mycket lättad av att bli avlöst som högsta befäl på plats.

”Kommissarien!” flämtade han. ”Vi tror att gärningsmannen sprang ner i tunnelbanan. Jag har skickat dit…”

”Gärningsman?” avbröt kommissarie Snikvadd. ”Varför tror du att det finns en gärningsman?”

Polismannen blinkade förvånat. ”Kommissarien. Statsministern har blivit skjuten. Ett pistolskott rakt i huvudet. Vi tror att mördararen först sprang åt det hållet och sedan ner…”

”Tror?! Det gör man i kyrkan! Jag vill ha fakta.”

”J-ja, kommissarien” svarade polismannen förbryllat. ”Men vi har vittnen som såg mördaren springa åt det hållet.”

”Vittnen?” frågade kommissarien och höjde skeptiskt på ena ögonbrynet. ”Vilka då?”

”Jo, det är ett äldre par som gick på andra sidan gatan och såg alltihop. De står där borta. De blir just nu förhörda av…”

”De ser väldigt gamla ut” sa kommissarien och sneglade misstänksamt på dem. ”Man ska aldrig lita på vad gamla människor säger. De kan ha dåligt minne och inbilla sig saker.” Han stegade raskt fram till paret och sa:

”Mitt namn är kommissarie Snikvadd. Vill ni vara vänliga att tala om för mig vilka gata vi befinner oss på?”

”Hursa?

”Gatan! Vad heter den här gatan?”

De såg sig omkring efter ledtrådar. ”Vet inte riktigt. Kan det vara…”

”Jag förstår. Skulle ni kanske kunna visa mig vilket håll som är norr?”

De lyfte upp var sitt trevande finger och pekade åt olika håll. ”Ditåt kanske?”

”Tack för hjälpen.” Kommissarien nickade åt dem och vände sig sedan till den som intervjuat dem. ”Vi har ingen användning för dessa vittnen. Skicka hem dem och stryk dem från förhörslistan.”

”Men… Va? … Ska vi inte…? De såg ju…”

Men kommissarien hade redan vänt dem ryggen och styrde nu stegen mot statsministerns kropp som just höll på att inspekteras och fotograferas av en grupp kriminaltekniker.

”Som sagt”, sa han till polismannen och assistenten som försökte hålla jämna steg med honom. ”Vittnen – särskilt gamla vittnen – är totalt opålitliga. Ni hörde själva att de inte ens kunde svara på enkla frågor om var de befinner sig. Hur ska vi då kunna lita på något av vad de säger? För att lösa det här kan vi enbart förlita oss på konkreta fakta – inga förvirrade vittnessagor!”

Polismannen och assistenten utbytte oroliga blickar.

Kriminalteknikerna klev åt sidan för att ge plats åt dem. En otäckt stor pöl av blod hade brett ut sig över trottoaren och rann nu sakta ner mot en gatubrunn.

”Ett skott i huvudet säger ni?” Kommissarien blängde utfordrande på kriminalteknikerna tills en av dem svalde hårt och svarade.

”Ja. Det ser ut som ett pistolskott som avlossats på nära håll. Offret träffades bakifrån. Eftersom kulan inte gick igenom bör det ha varit… ”

”Ett pistolskott?” avbröt kommissarien med en hånfull ton som fick alla att haja till. ”Det är kanske vad det ser ut som. Men det är en sak som vi poliser alltid måste påminna oss själva om. Vi kan inte och får inte förlita oss på vad det ‘ser ut som’. Istället måste vi arbeta vetenskapligt. Vi får inte ödsla tid på en massa sidospår som leder till felaktiga slutsatser. Vi har ett fall att lösa! Vår statsministern har dött. Världen väntar på ett svar, och ni står här och spekulerar i vad det ‘ser ut som’? Låt oss nu skippa det här tramset om pikadoller, cowboys och andra vilda västern-historier, och istället ta reda på vad som verkligen har hänt här. Förskona mig från ert kriminal-tekniska nonsens!”

Kommissarien lät mer och mer ilsken medan han talade, och det hela kulminerade i ett föraktfullt fräsande när han uttalade ordet ‘kriminal’. Ingen sa ett knyst, för det kändes inte som det var läge att ifrågasätta kommissarien. De flackade med blicken och visste inte riktigt vad de skulle ta sig till.

Plötsligt böjde sig kommissarien ner till marken.

”Aha!” utbrast han triumferande, och plockade upp en liten svart sten. Han lät plötsligt mycket glad och entusiastisk. ”Ni har missat en mycket viktig ledtråd. Tur att jag kom hit.”

”En sten?” sa en av de yngre kriminalteknikerna förbryllat.

”Precis! Men det är inte vilken sten som helst! Det här kan vara ett fragment av stenen som dödade statsministern.”

Alla stirrade på stenen i hans hand.

”Nu hänger jag inte med här”, dristade sig en annan kriminaltekniker. ”Menar du att statsministern blev träffad av en sten … så hårt att han dog … att det hela var en olycka?”

”Inte konstigt att du inte hänger med. Du är ju en kriminal-tekniker, vilket får dig att söka på tok för enkla lösningar. Ni tar jämt samma genväg. Det är ‘mord, mord, mord’ eller ‘brott, brott, brott’. Samma tröttsamma visa varenda gång. Långtråkigt, förlegat och totalt felaktigt. Att ni ens har mage att kalla er tekniker är ett hån mot alla seriösa tekniker och utredare som gör sitt bästa för att hitta vettiga och vetenskapliga förklaringar. Ni är en skam för yrkeskåren.”

”Kolla här och försök förstå”, fortsatte han. ”Det är väl klart som korvspad att det här var en olycka! Det finns många tänkbara naturliga förklaringar till hur det hela kan ha gått till. Man behöver inte alls blanda in någon ‘gärningsman’. Den mest troliga förklaringen är nog att en bil körde förbi. En stor spetsig sten som låg på vägen sköts då iväg och träffade statsministern rakt i huvudet så att han dog. Ett stenskott alltså! Sådant händer hela tiden, och det har vi tusentals och åter tusentals bevis på.”

Kommissarien gjorde en konstpaus innan han fortsatte.

”Så kan det ha gått till. Men jag säger inte att det måste ha skett på just det sättet. Stenen kan ha skjutits iväg på vilket annat sätt som helst. Det kan till exempel ha varit en långtradare. Som ni hör är jag ödmjuk inför att jag kan ha fel och jag är beredd att ändra mig. Det är mer än vad man kan säga om er kriminal-tekniker som har låst fast er vid en viss tokig förklaring. Att er tolkning är baserad på något så opålitligt som ögonvittnen av antik ålder gör ju inte direkt saken bättre. Jag kan tänka mig flera olika lösningar. Det kan ha gått till på en rad olika sätt. Det enda vi med säkerhet vet är att det var en olycka – samt att det verkligen inte är någon ‘gärningsman’ som ligger bakom detta. Så inget mer snack om någon gärningsman. Om ni vill göra någon riktig nytta i den här utredningen kan ni få samla upp alla stenar ni hittar. Kanske hittar ni fler fragment av stenen. Det kan ge oss värdefull information om exakt hur stenen såg ut och exakt hur det gick till när statsministern träffades av den … Nå, vad väntar ni på? Sätt fart!”

Kommissarien vände tvärt på klacken och gick iväg. Kvar stod de andra alldeles förstummade och utbytte frågande blickar. Var och en försökte läsa av om de andra tänkte samma sak. Till slut bestämde sig polismannen för att det var dags att försöka återta kommandot – att göra det enda rätta i denna högst underliga situation. Han plockade upp sin telefon och funderade på vem han skulle ringa. Och hur säger man ens på ett fint sätt att landets mest respekterade poliskommissarie antingen måste ha drabbats av något slags psykos eller … eller ännu värre: att han medvetet försöker sabotera hela utredningen och undanhålla sanningen. Varför skulle han göra det, om han inte själv var inblandad? Oavsett vilket måste han stoppas.

Kommissariens lojale assistent sprang efter honom: ”Kommissarien. Kommissarien. Ursäkta, jag vet att det är en dum fråga. Men, hur kan du … jag menar hur kan man i ett sånt här läge egentligen veta att det inte har skett ett … sånt där mord?”

”Jadu”, svarade kommissarien och gav honom en klapp på axeln. ”Det är kanske inte så lätt för dig att begripa, eftersom du bara är polisassistent. Men saken är den, att enligt Sveriges lagar kan det helt enkelt inte vara fråga om ett mord. Mord är – som du kanske har hört – olagligt!”

Så harklade sig poliskommissarie Snikvadd – rättade till slipsen, kavajen och frisyren – och gick för att möta tv-kamerorna. Reportrarna stod och väntade ivrigt med en imponerande bukett av mikrofoner. Nu var det dags för världen att få veta sanningen om den tragiska olycka som statsministern hade råkat ut för.

 
 

Hur gammal är jag?

Rätt svar är att jag nu är 100000 år gammal. Jag kommer att vara dubbelt så gammal nästa gång jag ”nollar”, och sist det hände hade jag nyligen börjat gymnasiet. Bara 1 av 10 sorters människor förstår hur jag räknar. Om du tillhör den andra sorten så är det inget att bekymra sig för. 😉 (Psst… i det här inlägget finner du några ledtrådar.)

Men nu är det som så att jag har några vänner som immigrerat från helt andra regioner i galaxen. Att döma av vad de skrev på gratulationskorten var de inte alls överens om hur min ålder skulle skrivas.
Min fråga är: Hur många fingrar har de?

A: ”Grattis på 200-års-dagen!” – önskar Alf från Alfa Centauri”

B: ”Grattis på 40-års-dagen!” – önskar Bettan från Betelgeuse”

C: ”Grattis på 20-års-dagen!” – önskar Carl från Capella”

D: ”Grattis på 28-års-dagen! – önskar Dennis från Deneb”

E: ”Grattis på 52-års-dagen! – önskar Ellen från Elnath”

F: ”Grattis på 1N-års-dagen! – önskar Sir Fumble-a-lot från Fomalhaut” 😀

Svara så här: ”Alf har x fingrar.”
OBS! Varje person som kommenterar får bara svara på en av dem.

 
2 kommentarer

Publicerat av på 19 oktober, 2012 i Klurigt, Matematik

 

Ordspråk på krångliska

Idag har jag varit på bröllop. I bröllopshäftet fanns följande välkända ordspråk, något omformulerade. 😀 Min utmaning till er läsare är förstås att lista ut vilka de är och dela med er av lösningarna bland kommentarerna. OBS! Man får bara svara på ett ordspråk per person.

 

1. Objekt, vilka kamoufleras i säsongsbetonad kristallisk tillståndsform av diväteoxid, blottlägges vid dennas övergång till större molekulär rörlighet.

2. Att en i tid bestämd punkt infaller vid ett senare tillfälle än det man från början estimerat, är ett mer fördelaktigt scenario än att den icke infaller alls.

3. Verbal expansion förenas ofta med ett objektivt sett ringa format på planeten Tellus.

4. Singulär händelse av negativ karaktär har en benägenhet att i ett synnerligen beaktansvärt antal fall uppträda gruppvis.

5. En till avsevärd ålder nådd emotionell bindning av huvudsakligen erotisk art löper inte under några förhållanden någon risk att på ett avgörande sätt förändras genom gradvis omvandling till järnoxid.

6. Förekomsten av en enstaka individ av klassen Aves, familj Hirundinidae, innebär icke med automatik att dygnsmedeltemperaturen överstiger +10 grader

 
7 kommentarer

Publicerat av på 14 juli, 2012 i Klurigt

 

Uppfinnaren berättar: Hur man bygger en Giraff (2)

Nu ska jag fortsätta berätta om hur jag uppfann giraffen, eller ”kameloparden” som den första generationens prototyper hette. Första delen av min berättelse slutade med att jag kom på att jag skulle ge giraffen en extremt lång hals. När skelettet var klart uppstod en lång rad nya tekniska problem och utmaningar som jag inte hade förutsett vidden av. Jag ska nu berätta hur jag löste dessa problem och om den krokiga vägen fram till den perfekta giraffen.

Read the rest of this entry »

 

Etiketter:

Uppfinnaren berättar: Hur man bygger en Giraff (1)

Jag har precis sökt patent för ett nytt djur som jag uppfunnit: Giraffen! Jag började skissa på detta projekt redan för tio år sedan. Då hade den arbetsnamnet ”kamelopard” eftersom jag tänkte att den skulle se ut som en kamel men ha en leopards fläckar. Båda dessa idéer har jag bevarat ända till slutproduktionen även om det skett stora förändringar i designen sedan dess. (I den latinska versionen finns båda namnförslagen med: Giraffa camelopardalis)

Read the rest of this entry »

 

Etiketter:

Vetenskapsnytt avsnitt 2 år 6312: Fåglarnas förfader funnen vid golfbana

I förra avsnittet av Vetenskapsnytt berättade vi om den sensationella upptäckten av rovdjurens förfader (eller kanske rent av primaternas förfader): Monstrum polaris. Vi berättade också att folk förr i tiden (ända in på 2000-talet) trodde på sagodjur som t ex björnar. Tråkigt nog finns det folk som än idag – på 6300-talet (!) – håller fast vid sådana gamla sagor. Vi på redaktionen för Vetenskapsnytt ser som vårt uppdrag att bekämpa alla former av villfarelse och vill istället verka för att upplysa allmänheten om den korrekta vetenskapliga synen.

Nu har man upptäckt ett nytt fossil, även denna gång på ett av planetens båda semesterparadis, fast på andra sidan planeten. Man var i färd med att anlägga en golfbana på världens enda naturliga gräsmatta (alltså på Antarktis). När man skulle gräva ett hål för att göra en bunker* fann man ett fossil av en sedan länge utdöd fågel.

Archaeornis brachypterus – fåglarnas förfader?


Detta fossil, som fått det vetenskapliga namnet Archaeornis brachypterus, uppvisar många likheter med fåglar samtidigt som den inte alls var fullt anpassad för att flyga. Bland annat hade den alldeles för korta vingar i förhållande till kroppen. Forskarna har därför slutit sig till att detta med stor sannolikhet är en förfader till fåglarna, från den tid då flygförmågan höll på att utvecklas. Man har funnit något som liknar fjädrar så det är troligt att även fjädrar utvecklades under den tiden. Fossilet har daterats till att vara 160 miljoner år gammalt vilket stämmer mycket bra med när fåglarna utvecklades. Vid det första och andra försöket misslyckades man dock med dateringen och fick fram helt orimliga åldrar – 50 respektive 200 miljoner år. På tredje försöket lyckades man få rätt ålder, den som stämmer överens med när fåglarna utvecklades.

När vi nu har så tydliga bevis på att fåglarna faktiskt har utvecklats skulle man väl kunna tro att evolutionsteorins kritiker äntligen skulle tystna. Men tydligen är de helt oförmögna att inse fakta. De tror på fullaste allvar att detta fossil bara är några tusen år gammalt fast dess ålder har bekräftats vetenskapligt, och fastän alla vet att det krävs miljoner år för att fossil att bildas (om det inte finns optimala omständigheter som påskyndar processen). De tror att Archaeornis brachypterus bara är en utdöd fågelart som Gud en gång hade skapat. Men varför skulle Gud ha skapat en fågel med halvfärdiga vingar? Varför skulle Gud göra så att det ser ut som att en evolution har ägt rum?

Det var allt från Vetenskapsnytt för den här gången.
Nedan kan man läsa om de antika golfritualerna.

2D-fotografi från tidigt 2000-tal föreställande en golfare som utför sina ritualer i en bunker. Symboliken i ökenhålen har gått förlorad men golf utövades förmodligen för att dyrka en fågelgud.

* En bunker är ett sandfyllt hål mitt i en golfbana. Liksom med så många andra inslag i den mystiska golfritualen är det oklart varför man började gräva dessa ökenhål. Antagligen fanns det ett religiöst syfte med detta vars innebörd sedan länge gått förlorad. Golf utövades på 2000-talet, eller möjligen redan på 1000-talet, och det mest troliga syftet var att man ville tillbe en fågelgud. Till exempel symboliserade den vita bollen ett ägg som så snabbt som möjligt skulle återlämnas till boet. Många andra traditioner från dessa ritualer har överlevt till våra dagar (numera utövas golf istället som rekreation). Bland annat verkar det ha funnits särskilda traditioner kring hur golfare skulle vara klädda – ofta i vita fågelliknande kläder med huvudbodnader som liknade näbbar. Även poängsystemet innehöll namn på fågelarter som levde förr men som är utdöda idag; såsom Albatross, Eagle, Birdie och Bogey. Lustigt nog var det just när man skulle bygga en golfbana som man upptäckte det fossil som med all sannolikt var förfader till alla fåglar.

 

Etiketter: ,

Vetenskapsnytt avsnitt 1 år 6312: Fossil förfader upptäckt vid semesterparadis

Den senaste veckan har varit väldigt händelserik inom forskarvärlden eftersom man funnit ett fossil av ett hittills helt okänt djur på ett av planetens båda semesterorter – de enda platserna på Jorden som inte behöver kylas ner på konstgjord väg för att hålla en behaglig temperatur.

Monstrum polaris – Foto: Wikipedia-användare Ra’ike

Detta kompletta och förvånansvärt välbevarade fossil upptäcktes av ett par dykare vid semesterparadiset Cool Island, den artificiella ön hundra mil norr om Grönlands djungel som är känd för sin badvänliga vattentemperatur på endast 25 grader. Forskarna är än så länge oense om var i utvecklingsträdet den ska placeras. Majoriteten av forskarna pekar på att djuret, som redan fått det vetenskapliga namnet Monstrum polaris (polarmonster), påminner om både hundar och katter i sin uppbyggnad. Den hade väldiga klor och käkar och lär ha varit en skräckinjagande jägare. Därför säger man att den har varit förfader till alla rovdjur, eller åtminstone till kattdjur och hunddjur. Den hade samtidigt mycket kort svans och dess bakben var tydligt anpassade för upprätt gång, varför en del forskare hellre betraktar den som en tänkbar och spännande kandidat i människans utvecklingsträd.

Monstrum polaris bakben visar att den satte ner hela hälen när den gick, precis som primater (människor och apor).

Även bland skapelsetroende har fyndet väckt stor uppmärksamhet, men de har som vanligt sina egna idéer om vad det är för slags djur. De säger förstås att det inte alls är fråga om en förfader till något nu levande djur utan att den tillhör ett alldeles eget ”skapat slag”. De hävdar att denna utdöda art till och med levde samtidigt som människor och menar att det är det djur som i antik litteratur kallas björn.

Tre talande (!) björnar från sagan om Guldlock och de tre björnarna. Detta är en av de få björn-bilder som finns bevarade sedan Tredje Cyberkriget på 2300-talet då all digitaliserad information gick förlorad. Nästan allt lagrades och lästes digitalt på den tiden (det var innan man uppfann de biologiska lagringsystem som vi har idag). Det var bara i undantagsfall som man ”skrev ut” information på fysiska ”papper”. Som tur var fanns en del av dessa papper kvar länge nog för att skrivas av, men stora delar av den gamla tidens information och kunskap gick tyvärr förlorad. Men vi kan trösta oss med att vi i alla fall inte gick miste om så mycket kunskapsmässigt. De verkar ju till och med ha trott på sagor om björnar som kunde tala. Men visst är det alltid intressant att höra om hur primitivt människor tänkte förr.

Björnar är som de flesta vet bara sagodjur – mest kända från den urgamla sagan om Guldlock och de tre björnarna (med anor från 1000-talet). De finns även omnämnda i Bibeln (vilket förstås säger oss en del om Bibelns tillförlitlighet). Björnar brukade faktiskt finnas med på stjärnhimlen ända in på 5000-talet, då stjärnbilderna stora och lilla gasmasken var kända som ”stora och lilla björn”. Under den stora vetenskapsreformen i slutet av 5000-talet tog man dock bort fantasidjur som björnar och drakar från stjärnkartan. Att Monstrum polaris inte är en björn är hursomhelst mycket lätt att visa. Monstrum polaris har ingen svans (björnarna på stjärnhimlen hade väldigt långa svansar), den har tänder som ett rovdjur (och är alltså ingen bär-ätare som i den gamla dikten Mors lilla Olle) och framför allt kunde den med all sannolikhet inte prata (som i sagan om Guldlock och de tre björnarna).

Dessa antika sagor har förstås inget som helst att göra med fyndet av Monstrum polaris, eftersom forskarna vet att den har varit utdöd i många miljoner år innan de första människorna såg dagens ljus. Och om Monstrum polaris verkligen levde för bara några tusen år sedan, vad gjorde då detta landdjur mitt ute i Arktiska havet? Detta hav har förstås varit land en gång för flera miljoner år sedan då Monstrum polaris levde, men kan inte ha varit det för bara några tusen år sedan.

Det var allt från Vetenskapsnytt för den här gången.
Tills nästa gång: Be cool!

 
 

Etiketter: , ,

Paulus – elektronen som bytte riktning

För att förstå det här bör du först läsa inlägget Gör som elektronerna – gå mot strömmen!

Elektronen Saul (aka Paulus) hade länge känt sig dragen till korset (+). Han hade känt av spänningen (U), men vägrade envist att ge efter för den. Han ansträngde sig istället allt hårdare i sina försök att stoppa den kraftiga ström (I) av elektroner som enligt honom gick åt helt fel håll. Saul satte upp alla möjliga motstånd i deras väg. Men plötsligt en dag, på väg till Damaskus, fick han en elektromagnetisk upplevelse:

”Saul, Saul, varför förföljer du mig? Du gör dig bara illa när du kämpar emot” (Apg 26:14)

Med andra ord: Sluta plåga dig själv med att göra motstånd mot Gud. Du känner ju själv spänningen som drar dig mot korset, och du har sett den starka strömmen av andra som känner samma spänning. Ja, du har ju aktivt försökt stoppa dem. Du vet vilken riktning som är rätt. Saul, det är dags för dig att ge upp och vända om!

Den dagen bytte Saul riktning. Den store Ledaren kortslöt allt motstånd som Saul hade byggt upp.
Resistance is futile! 😉

 

 

Läs gärna Apostlagärningarna kapitel 26, där Paulus (f d Saul) själv berättar om sin omvändelse inför kung Agrippa och ståthållaren Festus. I like the part when… kungen erkänner att han själv känner spänningen: ”Det går fort för dig att få mig till kristen.”

 
 

Etiketter: , , , ,

Gör som elektronerna – gå mot strömmen!

När jag under Jesusmanifestationen i Umeå tillsammans med många andra tågade fram längs en gatan, och mötte några enstaka individer som gick åt andra hållet, kom jag att tänka på detta: ”För en gångs skull innebär följa Jesus inte att jag går mot strömmen utan att jag går med strömmen.” Det fick mig osökt att tänka på det här med strömmens riktning.

Alla som har läst grundläggande ellära och har fått rita kopplingsscheman vet att pilarna som visar strömmens riktning ska ritas från pluspol till minuspol, fastän elektronerna tokigt nog går från minuspol till minuspol. Elektronerna går alltså mot strömmen. Man kan ju tycka att det är korkat av elektronerna, men egentligen är det ju inte dem det är fel på – det är ju till och med elektronerna som är strömmen.

När man började rita kopplingsscheman hade man ännu inte upptäckt elektronen så man visste egentligen inte vad ström var, bara att det berodde på en spänningsskillnad mellan två poler. Så man bestämde att strömmens riktning skulle vara från plus till minus. Så än idag, fastän vi vet att elektronerna rör sig från minuspol till pluspol, ritas strömmens riktning ut från pluspol till minuspol – till alla elevers förvirring och frustration: ”Men varför ändrar man inte det då?” Ja, det kan man ju undra. Antagligen för att det skulle vara jobbigt, och dyrt, och för att ett kopplingsschema funkar lika bra ändå. Men visst känns det knepigt.

”Jag följer korset och lämnar värden…”

Det är lite som med Jesus. Om vi är elektronerna så är han pluspolen som drar oss till sig. Passande nog för denna liknelse betecknas pluspolen med ett kors (+).

”Och när jag blir upphöjd från jorden skall jag dra alla till mig” (Joh 12:32)

Så sa Jesus syftandes på sin nära förestående korsfästelse. Han visste att detta bevis på Guds kärlek skulle skapa en spänning (U) hos alla elektroner som hörde talas om det. ”Varför blev han frivilligt korsfäst?” Detta evangeliets mysterium har en stark dragningskraft på oss som vi inte helt kan komma undan hur mycket vi än försöker. Vi kan välja att göra motstånd (R). Vi kan ropa Vive la resistance! och hävda vår rätt till vår negativa natur. Många är rädda för att förlora sin negativa laddning och vill därför inte komma till korset (+). En del försöker till och med intala sig själva att de inte alls känner någon spänning som drar dem mot korset. De säger att de istället känner sig repellerade av det, och har till och med lyckats definiera om strömmens riktning för att leda alla andra bort från korset.

Men trots detta känner alla av spänningen, och då och då är det någon som vågar gå emot den konventionella strömmen. Snabbt upptäcker de då strömmens verkliga riktning. Ett mer positivt och spännande liv väntar alla som vänder om. ”Jag har kommit för att de skall ha liv, och liv i överflöd.” (Jesus, Joh 10:10)

Läs gärna om elektronen Saul (aka Paulus) i nästa inlägg.

 
2 kommentarer

Publicerat av på 28 maj, 2012 i Evangeliet, Följa strömmen, Jesus

 

Etiketter: , ,

Liknelsen om Datateknikern – del 6

Denna berättelse är en följetång. Här finns de tidigare delarna:
Del 1
Del 2
Del 3
Del 4
Del 5

Lightspeed var nu fri att sprida sin frihetsrörelse. Han valde noga ut ett nätverk att erövra.

Datateknikern och hans son hade nyligen skapat ett nätverk som de gett namnet Arena. Det fanns märkligt nog bara två datorer i nätverket trots att det verkade vara byggt för många fler, så tydligen var det tänkt att fler datorer skulle aktiveras efter hand. Lightspeed såg detta som en unik möjlighet. Han behövde bara vinna över två datorer till sin sida för att hela nätverket skulle tillhöra honom. Read the rest of this entry »

 

Liknelsen om Datateknikern – del 5

Denna berättelse är en följetång. Här finns de tidigare delarna:
Del 1
Del 2
Del 3
Del 4

Datateknikern och hans son förstod att upproret inte kunde stoppas förrän det hade blivit uppenbart för alla vad Lightspeeds tankar och idéer skulle leda till. Han hade ju utgett sig för att ha radikalt bättre idéer om hur hela datorparken skulle skötas. Själva visste de att Lightspeeds idéer var mycket skadliga, men alla datorer var inte lika övertygade om det. För att alla skulle kunna avgöra vad som var bra och dåligt valde de att låta Lightspeed hållas och få visst utrymme att genomföra sina planer. Read the rest of this entry »

 

Liknelsen om Datateknikern – del 4

Denna berättelse är en följetång. Här finns de tidigare delarna:
Del 1
Del 2
Del 3

Lightspeed hade ett gyllene tillfälle att ställa allt till rätta en gång för alla. Han behövde bara erkänna sitt misstag och bekräfta allt som datateknikern hade sagt. Han var mycket nära att göra det.

Lightspeed insåg att han nu hade kommit till ett läge där han var tvungen att antingen vända tillbaka eller starta ett öppet uppror mot datateknikern. Datateknikern vädjade till honom att vända om och ställa allt till rätta. Men Lightspeeds stolthet hindrade honom. Read the rest of this entry »

 

Liknelsen om Datateknikern – del 3

Denna berättelse är en följetång. Här finns de tidigare delarna:
Del 1
Del 2

Lightspeed förstod att han inte kunde tala ut all sin inneboende ilska och sitt hat på en gång. Ingen skulle förstå honom och de kanske skulle vända sig ifrån honom. Därför tänkte han blixsnabbt men noga igenom vad han skulle svara, och la fram en tanke i taget.

Lightspeed låtsades att han hade väldigt ärliga avsikter. Han som arbetade väldigt nära datateknikern hade inblick i alla detaljer kring hur hela den stora datorparken sköttes. Read the rest of this entry »

 

En knasig historia om en död katt

Ja, det här är nog den knasigaste historia jag någonsin diktat ihop. Vi får väl se om det är någon som hänger med i svängarna och förstår vad den handlar om. (Gör gärna läsförståelsetestet längst ner.) 😀

 

En pojke och en flicka var ute i skogen och gick. Plötsligt fick de syn på en stor plåtlåda som stod där mellan träden. När de kom fram till den såg de en lapp med texten:

”Här vilar en katt. Rör ej. Jag är tillbaka inom en timme. Hälsningar, Erwin”

De blev förfärligt nyfikna. ”Här vilar en katt. Betyder det att katten är död eller levande?” undrade pojken. ”Kanske både död och levande?” föreslog flickan. ”Nä, det går ju inte” sa pojken. ”Förresten har ju katter nio liv, så de är i princip odödliga.” Läs mer…

 

Titanic är bara en påhittad berättelse!

De flesta har säkert hört talas om skeppet Titanic som påstås ha sjunkit för exakt hundra år sedan – den 15 april 1912. Men vad många inte vet är att detta bara är än en påhittad historia som av någon underlig anledning blivit så populär att den överlevt ända till våra dagar. Historien är baserad på en novell från 1897, som under första världskriget associerades till ett antal verkliga förlisningar, och som sedan förskönades under den depression som rådde under mellankrigstiden.

Seriösa nutida historiker med relevant kunskap (som inte själva låtit sig fänglas av historien och luras av allt fabricerat material) säger att vid en närmare granskning är det nästan skrattretande att somliga håller fast vid att något skepp vid namn Titanic överhuvudtaget existerat, än mindre att det skulle ha gått under genom en kollision med ett isberg:

”Skeppet Titanic – om vilket vi hör alla dessa fabulösa berättelser – har aldrig existerat. Fast på sätt och vis kan man säga att det har funnits många Titanic-skepp, om man med det menar alla de andra förlista skepp som har förväxlats med myten och således gett den dess falska legitimitet.” – Professor D. Nyer, University of Southampton [fetstil tillagd]

”Att ett skepp av den storleken skulle förlisa på grund av ett ynka litet isberg ter sig fullständigt osannolikt, utom för dem som redan förälskat sig i idén.” – Dr I. N. Crédule, Université de Paris

”All vetenskaplig erfarenhet säger oss att järn är betydligt hårdare än is. Att påstå att is skulle kunna göra hål i ett tjockt fartygsskrov av härdat stål är förstås helt befängt!” – Professor N. Artur Wissenschaft, Universität Bonn [fetstil tillagd]

”Det är fullkomligt uppenbart att namnet Titanic är hämtat från Morgan Robertsons novell Futility, or the wreck of the Titan från 1897. Inte bara skeppets namn är hämtat från denna novell, utan även berättelsens huvuddrag är påtagligt lånade därifrån.” – Dr Conrad Fuser PhD, Harvard University [fetstil tillagd]

Här följer en lista över några likheter (samt några skillnader i olika detaljer) mellan novellen om skeppet Titan och myten om Titanic som novellen gav upphov till. (Översatt från: Wikipedia)

Båda beskrevs som ”osänkbara”:

  • Titanic var världens största lyxkryssare (882 fot lång, trängde undan 63 tusen ton) och beskrevs en gång som praktiskt taget ”osänkbar”.
  • Titan var världens största fartyg och det största som någonsin byggts av människor (800 fot lång, trängde undan 75 tusen ton) och ansågs vara ”osänkbart”

Båda hade för få livbåtar:

  • Titanic hade bara 16 livbåtar, plus 4 uppfällbara livbåtar, mindre än hälften av det antal som krävdes för att få ha 3000 passagerare ombord (maxgränsen).
  • Titan hade ”så få livbåtar som lagen tillät”, 24 livbåtar, mindre än hälften av det antal som krävdes för att få ha 3000 passagerare ombord (maxgränsen).

Båda krockade med ett isberg:

  • Med en hastighet av 22½ knop krockade Titanic med ett isberg på styrbord sida en natt i april (14 april) 1912 i Nordatlanten 400 engelska mil från Newfoundland.
  • Med en hastighet av 25 knop krockade Titan med ett isberg på styrbord sida en natt i april, i Nordatlanten 400 engelska mil från Newfoundland.

Båda sjönk med liknande resultat:

  • Den osänkbara Titanic sjönk och mer än hälften av hennes 2200 passagerare dog.
  • Den oförstörbara Titan sjönk och mer än hälften av hennes 2500 passagerare drunknade.
  • Titanic sjönk med fören först. Titan kapsejsade (välte) innan hon sjönk.

Det är inte svårt att föreställa sig hur detaljerna kan ha ändrats med tiden, då de förvanskats genom ”viskleken” eller genom förväxling med detaljer baserade på andra verkliga förlisningar.

Som ni ser har den påstådda förlisningen av Titanic uppenbarligen aldrig inträffat.
Hjälp gärna till att sprida detta så att sanningen om Titanic når fram till alla.

Men läs först mitt nästa inlägg: Påhitt om att något bara är påhittat: Konspirationsteorier
Och sedan mitt nästnästa: Tankar om likhheterna mellan Titanic och Titan

(April, april i efterskott ;))

 
40 kommentarer

Publicerat av på 15 april, 2012 i Allegori och fantasi

 

Etiketter: , , , , ,

Liknelsen om Datateknikern – del 2

Denna berättelse är en följetång. Läs del 1 här.

Lightspeed trivdes väldigt bra med sitt jobb som datateknikerns närmaste medhjälpare. Han fick alltid vara med när datateknikern byggde nya datorer, och han kom ofta med förslag på tekniska lösningar som datateknikern kunde använda sig av. Datateknikern var alltid villig att lyssna på Lightspeeds förslag. Han gick inte med på allt, men det mesta. Det var ju trots allt datateknikern som bestämde – det var ju han som var datateknikern. De arbetade mycket bra ihop. Read the rest of this entry »

 

Liknelsen om Datateknikern – del 1

Det var en gång en datatekniker. Han älskade att bygga datorer. Han byggde stora och små, snabba och långsamma. Några fick lite mer internminne än andra, och vissa fick lite större hårddiskar. Och han utrustade dem med olika programvaror så att ingen var den andre lik. Datateknikern älskade variation! Read the rest of this entry »

 
 
%d bloggare gillar detta: