RSS

Kategoriarkiv: Darwinismens påverkan på samhället

Bibelns ljus i ateismens mörker

Från medeltidens mörker – till reformation och vetenskaplig metod – och in i ett nytt mörker

Den moderna vetenskapen tog fart tack vare reformationen, då människor efter många år av medeltida mörker äntligen fick se Bibelns ljus med egna ögon.

De studerade Bibeln flitigt och återupptäckte sanningar om Gud som hållits fångna av den romersk katolska kyrkan i flera hundra år.

Samtidigt väcktes också intresset för att studera naturen, och på så vis lära känna Skaparen genom hans skapelse. Men det var inte bara intresset och upptäckarglädjen som smittade av sig från Bibelstudierna till Naturstudierna. Man tog även med sig metodiken och systematiken, och tillämpade samma principer på studier av naturen.

I detta tankeklimat föddes den vetenskapliga metoden. Eftersom man läste i Bibeln att Gud var en ordningens Gud förstod man att Gud hade skapat ett ordnat och förutsägbart Universum. Verkligheten gick att studera! Det gick att göra förutsägelser. Man kunde göra experiment och dra slutsatser av dem. Detta innebar en kunskapsrevolution! Det var djupt bibeltroende kristna som la grunden för den kunskap och det samhälle vi har idag. Historiens främsta vetenskapsmän var bibelläsande kristna. Hos dem fanns verkligen inget kunskapsförakt, utan istället en mycket stor kunskapstörst och upptäckarglädje.

Ett nytt mörker

Därefter kom ett nytt mörker. Bibelns ljus togs ifrån oss än en gång. Det borde inte ha kunnat ske. Alla hade ju tillgång till Bibeln. De historiska skrifter som tidigare bara kunde kopieras långsamt för hand hade nu översatts till ett stort antal språk och kunde tryckas i stora upplagor. Inget kunde hindra en kunskapstörstande människa från att få läsa Guds ord på sitt eget språk. Ljuset var omöjligt att dölja. Vad som istället hände var att folk slutade lita på det.

Det uppstod en rad filosofier och tankebyggnader som fick folk att sluta tro på det de läste i Bibeln. Man hittade på att den var uppdiktad långt efter de händelser den beskrev, av människor som drevs av diffusa bakomliggande motiv. Man hittade på att det inte fanns någon Skapare och att allt istället hade utvecklats av sig självt genom stegvis förändringar. Många övergav därmed synen på Bibeln som Guds ord. Idéerna välkomnades särskilt av alla som avskydde tanken på en Gud – en högre makt som hade synpunkter på hur de levde sina liv.

Ovetenskapligt nonsens

Trots att dessa idéer helt saknade stöd i konkreta experiment, och trots att de stämde dåligt med det sådant som kunde observeras, kom idéerna ändå att kallas vetenskap. Dess förespråkare gav intrycket av att vara lärda och kloka, och deras budskap var precis vad en del människor önskade att få höra. Därför välkomnades idéerna och lyftes upp som vetenskapliga sanningar, fastän det redan då fanns mycket som talade mot dess riktighet och trots att de inte hade avlats genom den vetenskapliga metoden. På så vis förgiftades den en gång rena naturvetenskapen av ovetenskapligt nonsens. Än idag är det många som har svårt skilja den äkta och sanna naturvetenskapen från de falska och förvridna idéer som ofta associeras till den.

Därför lever vi nu i en ny tid av mörker som kanske är ännu mörkare än på medeltiden. Ironiskt betraktar vi oss som ”upplysta”. Men har världen någonsin skådat så mycket våld och död som under dessa århundraden sedan den så kallade ”upplysningen” tog fart? Människor har förföljts, förtryckts, förslavats och förintats för att de – med stöd i de ovetenskapliga idéerna – har betraktats som lägre stående varelser utan egentligt värde. På motsvarande vis mördas ofödda barn idag under förevändningen att de bara är omänskliga cellklumpar som genomgår evolutionära stadier. Detta är en mörk och grym tidsålder.

Ljuset lyser i mörkret

Men Bibelns ljus lyser ännu i mörkret. Den finns där för alla som längtar efter att se klart. I Bibelns ljus får även vetenskapliga upptäcker en helt ny lyster. De vittnar om en fantastisk verklighet som länge legat dold för oss. De vittnar om en kärleksfull Skapare som verkligen är att lita på.

”Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.” – Joh 1:5

 

Nu konverterar jag till evolutionsläran

Jag har funderat en hel del den senaste tiden och kommit fram till att det är dags för mig att byta läger. Jag inser nu att jag har varit orättvis mot evolutionsläran och kraftigt överdrivit dess problem. Det är inte schysst av skapelsetroende att ständigt gå till attack mot evolutionsläran. Även om man kan tycka att en vetenskaplig teori borde stå pall för och till och med må bra av att ifrågasättas, så måste man visa respekt och se upp så man inte trampar seriösa forskare på fötterna. Alltså var det dumt av mig att skriva inlägg som den om att Evolutionsteorin är som ett korthus byggt på sand. Jag har funderat på att radera sådana inlägg, men bestämde mig för att låta dem stå kvar som exempel på hur orättvisa skapelsetroende är mot evolutionsläran.

Det är faktiskt inte så konstigt att det saknas fossila bevis på utveckling mellan djurgrupperna. En sådan utveckling måste nämligen ha gått väldigt snabbt för att fungera. Till exempel måste de avgörande stegen i fåglarnas utveckling ha skett på en enda generation (en dinosaurie lägger fågelägg). Därför är det inte konstigt att det saknas fossila bevis för detta.

Dessutom är det svårt för fossil att bildas. Ibland kan det visserligen gå fort, men bara under optimala förhållanden som till exempel vid massiva störtfloder. Men om alla världens fossil (otroliga mängder) skulle ha blivit till på det sättet, skulle det krävas en översvämning av bibliska proportioner. Eftersom de geologer som tror på en sådan översvämning är i minoritet så kan det inte ha ägt rum. Att det finns omkring 270 andra dokumenterade versioner av flodberättelsen från olika folkslag spridda över hela världen må vara imponerande och stämma väl överens med Bibeln, men det bevisar inget. Alltså måste alla sedimentlager ha bildats långsamt, och inte på det sätt som demonstreras i detta experiment.

Till dem som fortfarande envisas med att vara skapelsetroende får jag vara ärlig och medge att ovanstående argumentation har vissa brister. Men det gör inget. För även om det inte går att bevisa evolutionen just med hjälp av fossil så finns det gott om bevis på annat håll. Till exempel vet vi att den bibliska tidsskalan inte kan stämma, eftersom det finns radiometriska dateringsmetoder som säger att fossilen är många miljoner år gamla. Det är förhållandevis få som verkligen är insatta i hur det fungerar, men vi måste lita på att experterna har koll och att de skulle säga till om det var något som inte stämde. De har faktiskt medgett att deras dateringarna vore rena gissningar om det inte vore för indexfossilen, som visar hur gammalt ett fossil bör vara baserat på vad det är för sorts fossil.

Istället för att vara negativ och haka upp sig på att detta är ett cirkelbevis, bör man ge geologerna en stor eloge för att de är ärliga nog att medge detta. Det visar att de har koll på läget och att de är att lita på. Att de lyssnar på vad paleontologerna säger och anpassar sina dateringar efter det är dessutom ett gott exempel på hur olika vetenskapsgrenar kan samarbeta i att helt oberoende av varandra komma fram till att evolutionen har ägt rum.

Att material med känd ålder har daterats helt fel är heller inget att bekymra sig för. Det är väldigt vanligt och det finns mängder av tänkbara förklaringar till det. Faktiskt händer det rätt ofta att fossil dateras in i framtiden. Eftersom feldateringar är så pass vanliga är det heller inget att göra så stor sak av. Sådana problem är vardagsmat för geologer.

Det är precis som med fenomenet konvergent evolution. Eftersom det är så vanligt och dokumenterat att organismer från helt olika grupper uppvisar slående likheter med varandra, är det heller inget för evolutionsbiologerna att låta sig besväras av. Istället för att se det som ett problem kan vi betrakta det som ett exempel på hur bra evolutionen fungerar. För det måste ju vara evolution – genom mutationer och naturligt urval – som är förklaringen till att djuren har anpassats på liknande sätt till sina miljöer.

Problemet med att mutationer bara skadar befintlig information och inte visar sig tillföra någon ny, är inte heller något att bekymra sig för. Det är säkert bara en tidsfråga innan vi upptäcker något exempel på det. Tills dess är det dock klokast att minimera effekterna av de skapelsetroendes destruktiva attacker genom att omdefiniera begreppet information, så att folk blir osäkra på om informationen i DNA är av samma slag som andra bygginstruktioner, ritningar och koder. DNA är det bästa beviset vi har för evolutionen så det vore mycket olyckligt om folk började uppfatta den genetiska koden som designad. För att citera Francis Krick, en av DNA-molekylens upptäckare:

”Biologer måste ständigt komma ihåg att det de ser inte är designat, utan snarare utvecklat.”

Detta är något som blir viktigare och viktigare att påminna sig om ju mer man lär sig om hur cellerna fungerar. Som Richard Dawkins sa:

”Biologi är läran om komplicerade saker som ger intryck av att ha blivit designade för ett syfte.”

Man kan inte nog understryka hur viktigt det är att ha detta i åtanke när man studerar biologi (t ex geockoödlans fötter), för det är annars så lätt att man halkar dit och börjar tro på intelligent design. För den som börjar få tankar åt det hållet vill jag framför allt avråda starkt från att studera det som numera är att betrakta som förbjudet område: Cellens evolution.

Att angripa evolutionsteorin genom att påpeka orimligheterna i uppkomsten av den första cellen är verkligen inte schysst, eftersom detta inte längre ingår i definitionen av evolutionsteorin. Det togs faktiskt bort just för att Darwins teori inte går att applicera på icke-självreplikerande molekyler, och för att det blir allt svårare och svårare att förklara hur det skulle ha gått till. Det är fult att sparka på den som ligger! Även om forskningsområdet abiogenesis inte har nått någon framgång sedan Miller-Urey-experimentet (som kanske egentligen inte var en framgång), finns det faktiskt många nya spännande idéer om hur livet kan ha uppkommit. Tänk om det har förts hit från rymden! Det kanske inte direkt löser problemen med livets uppkomst, men det känns i alla fall bättre att flytta bort det till en annan planet långt långt borta.

Kom ihåg att frågan forskarna söker svar på inte är om livet har uppkommit och utvecklats, utan istället hur livet har uppkommit och utvecklats. Som man frågar får man svar, så därför måste vi se till att vi ställer rätt fråga. Om vi tillåter att fråga oss ”om” kan det hända att folk börjar tvivla på riktigheten i evolutionsläran och till slut halkar dit och blir skapelsetroende, och det vore mycket skadligt för samhället om folk började tro så. Vi skulle få färre ingenjörer som kan lösa tekniska problem. Även om teknik och elektronik inte har något med evolutionsteorin att göra så sägs det att ett ifrågasättande av evolutionsläran kan leda till att folk i allmänhet får svårare att förstå vetenskap, även om det sker utifrån vetenskapliga argument och även om naturvetenskapen grundades av skapelsetroende.

Även om det finns faror med att folk betraktar sig själva som djur som bara följer sina instinkter och som kanske till och med tror att de kan bygga sin moral på evolutionsläran (vissa betraktar sig själva som genetiskt programmerade till otrohet eller anser att meningen med livet är att föra sina gener vidare och konkurrera ut lägre stående varelser), så är det helt klart värt risken att oproblematiserat presentera evolutionsläran som en bevisad sanning i alla landets skolor – i sanningens namn!

På samma vis är det med alla de andra problemen med evolutionsläran. Jag hinner inte nämna dem alla, men de är alla lika överdrivna. För att skydda evolutionsläran är det viktigt att vi tystar ner dessa motargument mot evolutionen innan den obildade massan börjar tro att det faktiskt ligger något i kritiken. Ingen får sparka på evolutionsläran! Att tysta ner skapelsetroende kommer därför att bli mitt främsta och viktigaste uppdrag som nybliven evolutionist.

 

 

April, april 😉

 

Etiketter:

Säger evolution något om meningen med livet?

I ett tidigare inlägg citerar jag en evolutionsbiolog som sagt att ”Meningen med livet är att föra sina gener vidare”. Det var den mening han själv kunde se baserat på det ursprung som han trodde på. Själv tror jag att vi istället har vårt ursprung i Gud och att det ger en mycket rikare mening med livet. För mig framstår det som fullständigt självklart att vår syn på ursprunget har en avgörande roll här.

Någon invände då att evolutionen inte kan svara på frågor om värde, mening och moral. Att man särskilt inte bör bygga sin moral på evolutionen har behandlats i tidigare inlägg och diskussioner (se fallet med nazisterna). Vare sig vi tycker det är logiskt eller ej så finns det människor som – i likhet med Hitler, Auvinen och Breivik -ändå har fått för sig att man kan bygga sin moral på evolutionen. Vad hjälper det dem om vi står och säger ”nämen det kan man förstås inte”? Vi måste förstås aktivt varna för detta och förklara varför dessa idéer är totalt odugliga som moraliska rättesnören. Just därför har jag uppmanat alla hasare (humanister, anti-teister, skeptiker och allmänt religionsfientliga eldsjälar) att ta sitt moraliska ansvar och berätta för folk för detta. Det hjälper inte när vi som är kristna och skapelsetroende varna för evolutionstrons konsekvenser, eftersom våra motiv genast blir ifrågasatta. Därför måste de evolutionstroende själva ta detta moraliska ansvar!

Så, hur är det då med livets mening? Säger evolutionen något om det? Att döma av de svar som finns att läsa i denna artikel i SvD:s nätupplaga, känns det i alla fall rätt uppenbart att många faktiskt tycker att den gör det, och som grundar sin livssyn i en ateistisk världsbild där allt tros ha blivit till genom evolutionära processer, utan att någon Gud har varit inblandad. Nedan följer en del intressanta citat från olika människor som svarat på frågan ”Vad är meningen med livet?”. (Fetstil har lagts till av mig.)

Enligt utvecklingsdarwinismen verkar varje organisms uppgift – alltifrån bakterier till växter, djur och människor – vara att fortplanta sig och föra arten vidare till nästa generation. Det är tydligen meningen med livet i stort men hur det hela kommer att sluta en gång i framtiden får vi aldrig veta och ej heller varför livsprocessen ser ut som den gör. Vem har hittat på alltihop? För den enskilda människan gäller det att göra det bästa av situationen – så länge man lever. Skapa sig ett drägligt liv, ha bra relationer till sin omgivning, försöka vara en god medmänniska. Man får leva i nuet men med en viss planering och framförhållning. Det enda säkra är att vi ska dö men kanske inte redan nästa dag. Varje människa får se sig som en liten – förmodligen obetydlig – del av ett stort, gåtfullt universum. Spännande! – Lars Nilsson

Spännande? Jag har väldigt svårt att se den logiska kopplingen mellan ”obetydlig” och ”spännande”. Hur kan ”obetydlig” överhuvudtaget räknas som något positivt?

Livet uppstod av en tillfällighet och evolutionen har sedan fört det till vad det är i dag. Det enskilda livets enda konkreta uppgift är att frambringa avkomma, som kan föra det kollektiva livet vidare, lika för människor, djur och växter. Någon övergripande egentlig mening därutöver har det inte, vad än detta liv ägnas åt. Men även det kollektiva livet saknar slutlig mening – det är dömt att upphöra, förintas spårlöst – vår jord och allt liv på denna kommer en gång att uppslukas av en svällande sol. – Mauritz Björkryd

Jag önskar att så få barn och ungdomar som möjligt får möta och bli utsatta för detta synsätt. Det känns hårt att de ska behöva smittas av så pessimistiska tankar. Inte nog med att evolutionstron är fel, den är knappast vacker heller!

Så här har jag valt att tro. Fungerar bra för mig: 

1. Livet har en mening. 
Vårt universum startade med Big Bang. Miljontals grader varm gas exploderade ut. Över årmiljonerna sänktes temperaturen, gasmolnen drogs samman och till slut bildades solar och planeter. Allt var både stekhett och tvärtdött.
 Men så svalnade vår planet, och liv uppstod på jorden.
 Varför liv uppstod kan man fråga sig, för vad tjänar något som är dött på att bli levande? 
Jag har valt att tro att det sker för att det är meningen att det ska ske. 
Och om det fanns en mening med att den första bakterien kom till (eller vad det nu var som kom först), så måste det ju ha varit en lika stor händelse att bakterie nummer två utvecklades – och så fortsätter det, via den fantastiska evolutionen fram till idag och Dig. Du och varje liv i historien är en lika stor händelse. Liv kommer till för att det finns en mening. Därför finns det en mening med att du finns till.
 […fortsätter med två punkter till…] – Lasse

Detta låter betydligt vackrare, men det är dock helt tomma ord, eftersom denna mening är påklistrad och saknar logisk koppling till ”den fantastiska evolutionen” som Lasse antar är helt sann. Hur kan det finnas en mening utan att någon har tänkt ut den – utan att någon har en plan? Eller kanske tror Lasse på en gudomlig makt som startat allt men sedan lämnat det för sig själv. Men om denna gud inte hade någon särskild plan med att skapa oss – och kanske inte ens förutsåg att just du skulle bli till genom dessa processer – vad finns det då för verklig mening med ditt liv?

Det är meningslöst att ställa frågan om meningen med livet. Livet är helt enkelt bara en konsekvens av molekylära processer som fått fortgå under oerhört lång tid. Det finns ingen mening med det. För länge sedan trodde människor att regn, blixtar och jordbävningar orsakades av gudar. Numera finns vetenskapliga förklaringar till sådana naturfenomen. För länge sedan frågade man sig också hur människor hade uppkommit. Det svar man kunde ge var att Gud hade skapat människan till sin avbild. Det var en mening som gällde för ett par tusen år sedan. – Svante Brandänge, Stockholm

Fascinerande! Svante kan se att det fanns en mening i att Gud skapade människan till sin avbild. Han tror dock inte att den gäller längre, eftersom han tror att det har bevisats felaktigt. Därför ser han ingen mening med livet, eller ens att ställa frågan om livet har en mening.

Det finns mer av samma slag i artikeln i SvD:s nätupplaga, samt någon enstaka röst som säger att Gud faktiskt har skapat oss till sin avbild och att han har en plan för oss. Jag tror att världen behöver fler sådana röster!

Han är ju inte långt borta från någon enda av oss. Ty i honom är det vi lever, rör oss och är till … Vi har vårt ursprung i honom. – Apg 17:27-28

 

Etiketter: ,

Är män programmerade till otrohet?

En man som får barn med många kvinnor kan bli pappa till hur många barn som helst, medan en kvinnas maxgräns är densamma oavsett hur många män hon får barn med. Kopplar man ihop detta resonemang med idén att människor är högt utvecklade djur med vissa inprogrammerade instinkter och beteenden i sitt evolutionära bagage så – vipps! – har man en ”genetisk ursäkt” för otrohet. (Särskilt om man tänker att meningen med livet är att föra sina gener vidare.) Tanken är alltså att och otrohet (och polygami) hos män ger en evolutionär fördel, eftersom det leder till mer avkomma. Därför borde ett sådant inprogrammerat beteende gynnas av det naturliga urvalet. Otrohet hos kvinnor ger däremot ingen evolutionär fördel, eftersom de kan få samma mängd avkomma oavsett hur många män de får barn med.

En berömd studie från 1948 har ofta används som grund för den här tanken. Studien, som genomfördes av den brittiske genetikern Angus John Bateman, har citerats i nära 2000 andra vetenskapliga studier! Den har haft mycket stort inflytande på evolutionsbiologin. Särskilt populär blev den under 70-talets sexuella revolution, då dess slutsatser villigt togs emot på just det sätt jag nämnde tidigare: som en genetisk ursäkt för otrohet.

Trots att denna studie är över 60 år gammal och har varit vägledande både för forskning och för människors liv, så är det – hör och häpna – ingen som har upprepat experimentet! Detta trots att vetenskapen bygger på att experiment ska omprövas och bekräftas. Ett forskarteam från UCLA (ett stort universitet i Los Angeles) har nu granskat Batemans studie i sömmarna och upprepat dem med modernare teknik.

Vad kom de fram till? Jo, enligt professor Patricia Adair Gowaty borde Batemans studie aldrig ens ha publicerats eftersom den innehöll mycket allvarliga fel! När hon fick frågan om varför experimentet aldrig upprepats, svarade hon:

”Våra världsbilder begränsar våra föreställningar. För somliga var Batemans slutsats så betryggande att den inte var värld att ifrågasättas. Jag tror att folk helt enkelt accepterade den.”

”Här hade vi en klassisk studie som har lästs av stora skaror av doktorander. Vem som helst av dem är tillräckligt kompetent för att upptäcka felet. Batemans slutsatser trodde man så helhjärtat på att denna studie fick prägla vad som är värt och vad som inte är värt att undersöka inom biologin bakom honligt [och kvinnligt] beteende.”

Visst är det förvånande och lite skrämmande att det kan bli så. Vetenskapen är verkligen inte ofelbar i sökandet efter sanning. Jag tycker det är jättebra att detta lyfts fram, för tänk vad det mer kan finnas för vetenskapliga ”sanningar” som väntar på att avslöjas som felaktiga. En sak som jag dock saknar i det professor Gowty säger är något slags uppmaning om att inte dra förhastade slutsatser om mänskligt beteende baserat på djurs beteende. Särskilt absurt tycker jag det blir när det extrapoleras från insekter, som är så totalt olika människor. (Glömde jag nämna den lilla detaljen att Batemans studie genomfördes på bananflugor?)

Men istället för att ifrågasätta om män är programmerade till otrohet, är istället Gotways svar att kvinnor också är programmerade till otrohet. Hon menar alltså att felet med slutsatsen inte låg i huruvida mäns/hannars otrohet gynnas, utan i att den förbisåg att kvinnors/honors otrohet också kan vara gynnsam. Som stöd för detta lyfter hon även fram sin egen forskning på området. Hon har nämligen studerat honfåglar av arten blåskrika i trettio års tid och kommit fram till att även hos dessa ”monogama” djur, så händer det att honorna parar sig med flera olika hannar. Gotway tror att detta beteende är naturens sätt att bekämpa sjukdomar.

Så, jag vet inte om det blev så mycket bättre… 😦
Jag önskar att folk skulle sluta bygga sin moral på evolutionsteorin! Själv tror jag inte på att vi människor är djur. Jag tror inte på att vi styrs av förprogrammerade instinkter. Jag tror istället att Gud har skapat oss var och en med en fri vilja att välja det som är rätt.

Källor:
So men aren’t hardwired to be unfaithful after all? (DailyMail)
Biologists reveal ‘fatal flaw’ in iconic sexual selection study (ScienceDaily)

 

Leder tro på evolutionsteorin till våldtäkt?

Signaturerna Dan och Mattias Larsson ställde några utmanande frågor till mig i kommentarerna till inlägget Som evolutionsbiologen sa: ”Meningen med livet är att föra sina gener vidare”. För att ge er mer bakgrund (läs annars konversationen här), så började det med att jag fick frågan ”Varför hoppas du att inte så många tror på tanken att se sig själv i ett evolutionsperspektiv?”. Jag svarade att om man lär sig att betrakta sig själv som ett djur (utan att moraliska frågor diskuteras och problematiseras i samband med det) så leder det lätt till tanken att det är helt naturligt att ge efter för vissa impulser. Som ett exempel på en impuls som har ursäktats och förklarats med ”djuriskt” beteende nämnde jag våldtäkt. De frågade då:

Skulle du vilja våldta någon om du började acceptera evolutionsteorin?
Är det bara din kristna tro som håller dig tillbaka? (Mattias Larsson)

Så, du är ärligt rädd för att elever skulle börja våldta som en följd av att se sig själva och andra livsformer i ett evolutionsperspektiv? (Dan)

Jag vill inleda mitt svar med att reda ut ett missförstånd om kristen tro, som visar sig i Mattias fråga:

Kristen tro innebär inte en ständig kamp mot diverse impulser, som hålls tillbaka av regler och lagar. Relationen med Kristus leder istället till en förvandling och förnyelse av tankarna så att skadliga impulser utplånas. Alla begär man kan tänkas ha efter att göra sådant som är fel ersätts med en längtan efter göra det som är rätt i alla lägen. I det avseendet kanske man kan säga att den kristna tron håller en tillbaka. Tänk om vi hade en värld full av människor som inte är ett dugg intresserade av att skada någon på något sätt!

Men lagar behövs…

För dem som inte vill lägga sig på operationsbordet och låta Gud byta ut deras stenhjärtan (Hes 11:19) så är det mycket viktigt att det ändå finns lagar och ett upprätthållande av dessa (genom polismyndighet och domstolar). Då syftar jag på de tio budorden såväl som de lagar vi har i Sverige idag (som till stor del är baserade på lagarna i Moseböckerna). Lagarna är alltså till för att berätta för oss vad som är rätt och fel när vi inte själva inser det. De straff som utdelas till lagöverträdare är till för att avskräcka från att sådana brott begås – för dem som inte finner att brottet och dess naturliga konsekvenser är fruktansvärda nog i sig. För de allra värsta fallen fungerar alltså lagen som ett skyddsnät. Den fångar upp brottslingarna innan de hinner orsaka mer skada på sig själva och andra.

…även för den som är god

För dem som aldrig går så långt fyller lagen ändå en viktig funktion. Den kan då jämföras med en spegel som gör oss uppmärksamma på våra brister. När man får höra att något man gjort faktiskt räknas som olagligt brukar det få en att tänka efter. Inte enbart av rädsla för konsekvenserna, utan för att man stannar upp och värderar sina handlingar med nya ögon. T ex: Om någon som genomfört åtskilliga ”facerapes” (använder någon annans facebook-konto till att skriva ofördelaktiga kommentarer) plötsligt får veta att det är olagligt och räknas som dataintrång med böter eller upp till två års fängelse, då kommer det antagligen att påverka den personens inställning till ”facerapes”. Även om man inte är rädd för att kompisen ska polisanmäla så gör det att man börjar se denna till synes oskyldiga handling med nya ögon. Lagar ser alltså till att upprätthålla god moral även bland dem som i grunden är godhjärtade.

”Naturens lag” eller Guds lag

Vad händer då om vi går så långt i att se oss ”själva och andra livsformer i ett evolutionsperspektiv” att vi bara är delvis impulsstyrda djur i våra egna ögon? Så länge vi inte följer i nazisternas spår och börjar lyfta fram ”lagen om naturligt urval” och stiftar lagar baserat på den, utan har kvar våra nuvarande lagar (med anor från Bibeln) … då tror jag att samhällets moral i stort kan upprätthållas, även om större delen av befolkningen allt mer börjar se sig själva som djur. Alltså är det relativt lugnt så länge vi håller fast vid de lagar vi har.

Men när vi på grund av vår tro på evolutionsläran alltmer förkastar Bibeln, Gud och därmed Guds lag, samt i allt större utsträckning ser oss själva som djur, då är det nära till hands att ifrågasätta:

1. Varför vi ens har de lagar vi har
2. Brottslingens ansvar (följde ju bara sina instinkter)
3. Straff (Varför ska vi straffa någon som inte kan rå för det?)

När våldtäkt inte längre är otäckt

För att svara på Mattias första fråga: Om jag (rent hypotetiskt) skulle acceptera evolutionsteorin – trots allt jag sett som talar emot den – skulle det då (rent hypotetiskt) kunna leda till att jag vill våldta någon? Nej, för tanken att våldtäkt är något fruktansvärt otäckt skulle finnas kvar i mig.

För att svara på Dans fråga: Om jag är rädd för att elever skulle börja våldta som en följd av att se sig själva och andra livsformer i ett evolutionsperspektiv (som det stod i den gamla kursplanen för grundskolan)? Nej, för tanken att våldtäkt är något fruktansvärt otäckt tror jag ändå skulle finnas kvar i eleverna. Om inte den tanken är tillräckligt stark så skulle existerande lagar förhoppningsvis få dem på bättre tankar – som spegel, och som skyddsnät.

Vad jag i så fall är rädd för är att förkastandet av Guds lag på sikt leder till att samhällets lagar skrivs om, vilket i sin tur kan leda till att våldtäkt inte längre betraktas som något otäckt. Jag tror det är en lång väg dit, men det är mycket annat otäckt som kan hända på vägen.

En annan sak vi bör se upp med: Det finns alltid några som totalt föraktar samhällets lagar OCH betraktar sig själva och andra som djur OCH i värsta fall även har idéer om vad som behöver göras för att arten människa ska fortsätta utvecklas – dem bör vi verkligen akta oss för, och fånga upp tidigt! Det bästa botemedlet är förstås att ge dem sanningen om vårt ursprung. Hoppas bara dessa stackare ännu är mottagliga för det och att de inte har sjunkit för djupt ner i evolutionsträsket!

 

Som evolutionsbiologen sa: ”Meningen med livet är att föra sina gener vidare”

Så sa en universitetslärare till oss lärarstudenter för några år sedan. Eftersom det lät så banalt i våra öron sökte vi i hans ansikte efter något slags indikation på att han bara skämtade. Men vi fann ingen glimt i ögat. Istället mötte han vår reaktion med att insistera på att det faktiskt är så – i alla fall om man ser på livet rent biologiskt och evolutionärt.

Även om vi var tvungna att lyssna ”mellan raderna” för att få ut det, var det i alla fall skönt att få höra från denna vetenskapspredikant att det kan finnas alternativa sätt att se på livet. Du måste inte mäta din framgång efter hur många barn du skaffat, eller efter hur mycket du har tillfört samhället på annat sätt. Du får hitta på andra saker som fyller ditt liv med mening … underförstått att du då egentligen lever i en lögn. Till exempel kan du tro på diverser religioner och på så vis fylla ditt liv med mening. Religionerna har förstås alla fel, men de kan vara nyttiga för vissa individer som behöver en ”andlig krycka” att stödja sig med. Typ så kan resonemanget låta i vissa kretsar. (Sist jag läste något liknande var det Hitler som hade uttryckt det – se det fjärde citat på den länkade sidan.)

Går livet ut på att föra sina gener och förmågor vidare till nästa generation? Handlar det ytterst om överlevnad och långsiktig utveckling? Förhoppningsvis är det inte många som fått evolutionen presenterad för sig på ett så extremt sätt. Förhoppningsvis har sådana lektioner i livets mening inte varit särskilt övertygande. Förhoppningsvis var det inte många lärare som gick fullt så långt i sin strävan att uppfylla den förra kursplanen för grundskolan. Enligt den var nämligen ett av målen med biologiundervisningen att eleven skulle kunna ”se sig själv och andra livsformer i ett evolutionsperspektiv”. Förhoppningsvis är det inte så många som hör den tanken och tror på den. Om de ändå gör det hoppas jag att de inte tar till sig den tanken på ett djupare plan, utan förmår sig själva att vifta bort den och istället tänka: ”Nåja, jag tycker ändå att livet är meningsfullt på andra sätt. Det är härligt att leva och bara vara!”

Men hur blir det då för den som älskar ”vetenskapen”, har bundit upp hela sitt liv i den, och mer eller mindre har gjort den till sin ”gud”? Hur blir det för den som inte förmår sig själv att leva i en lögn. Om man är fast övertygad om att evolutionsläran ger oss sanningen om livets ursprung, då ligger det nära till hands att i samma lära söka svaret på livets mening. Det finns säkerligen dem som förnekar en sådan koppling, men för många känns det helt självklart att ursprunget säger oss något om meningen.

Enligt Bibeln är ditt ursprung ett helt annat, och därmed finns det också en högre mening med ditt liv. Du behöver inte längre leva i en lögn, utan kan leva livet fullt ut i sanningen!

Se även:
Det finns en mening med ditt liv!
Säger evolution något om meningen med livet?

 

 

Etiketter: ,

Hitlers plan att utrota kristendomen

Hitler Jugend, 1933 – Omskolning av barn var en del i Hitlers plan

Somliga har påstått att Hitler var kristen, även om de flesta själva inser att han i så fall bara var det till namnet. I sin bok Mein Kampf och i många av sina tal till folket uttryckte han sig ofta på ett sätt som uppenbarligen tilltalade åhörarna, varav en majoritet bekände sig till kristendomen. Därför kan man lätt få intrycket av att Hitler själv var kristen. Men om vi vill veta vad Hitler egentligen trodde på bör vi (som jag skrev i ett tidigare inlägg) inte förlita oss på vad han sa i det offentliga rummet. Då riskerar vi att bli lika bedragna som det tyska folket. Istället måste vi se efter vad han sa i det slutna rummet – till sina allra närmaste.

Hur ska vi kunna ta reda på det? Jo, dessa konversationer finns faktiskt mycket väl dokumenterade från och med sommaren 1941. Hitlers sekreterare Martin Bormann övertalade Hitler att låta en grupp särskilt utvalda officerare få nedteckna det han sa i middagar och andra privata samtal, så att det kunde sparas till kommande generationer. Och här är vi nu. Vi har chans att vara en fluga på väggen och höra vad Hitler sa till sina närmaste. Här följer några exempel på vad Hitler sa om kristendom, religion, vetenskap och naturligt urval (översatt från engelskan, med sidhänvisning till denna källa):

”I längden kommer nationalsocialismen och religionen inte längre kunna samexistera … Den allra bästa lösningen vore att låta religionerna göra slut på sig själva, utan någon förföljelse. /…/ Det tyngsta slaget som någonsin drabbat mänskligheten var när kristendomen kom. Bolshevismen är kristendomens oäkta barn. Båda är judens påhitt.” – s 6-7, natten till den 12 juli 1941

”[Krigandet] är i överensstämmelse med naturens lagar. Genom kämpandet förnyas ständigt eliten. Lagen om urvalet rättfärdigar denna oupphörliga kamp, genom att se till att den bäst anpassade överlever. Kristendomen är ett uppror mot naturens lag, en protest mot naturen. I förlängningen skulle kristendomen innebära ett systematiskt odlande av människans misslyckande.” – s 51, natten till den 10 oktober 1941

”Det är inte läge att nu ge oss in i en strid mot kyrkorna. Det bästa är att låta kristendomen dö en naturlig död. En långsam död för något trösterikt med sig. Den kristna läran får ge vika för vetenskapens framsteg. Religionen kommer tvingas att göra fler och fler eftergifter. Gradvis smular myterna sönder. Det enda som återstår är att bevisa att det inte finns någon gräns mellan det organiska och det oorganiska. När vår förståelse för universum har vuxit sig större, när majoriteten vet att stjärnorna inte är ljuskällor utan världar, kanske bebodda världar som vår egen, då kommer den kristna läran dömas ut som absurd.” – s 59-60, 14 oktober 1941

”Det enda sättet att bli av med kristendomen är att låta den dö lite i taget. En rörelse som vår får inte låta sig dras in i metafysiska utsvävningar. Den måste hålla sig till den precisa vetenskapens anda. Partiet ska inte fungera som en efterapning av religion. Om vetenskapen, inom tusen eller två tusen år, skulle komma till ett läge där synen på saker behöver förnyas, så betyder inte det att vetenskapen är en lögnare. Vetenskapen kan inte ljuga, för den eftersträvar alltid – i enlighet med den aktuella kunskapsläget – att ta reda på vad som är sant. När den begår ett misstag så gör den det i god tro. Det är kristendomen som är lögnaren. Den är i en ständigt pågående konflikt med sig själv. Man kan fråga sig om kristendomens försvinnande skulle medföra försvinnandet av gudstro. Det är inte önskvärt. Idén om gudomlighet ger de flesta människor chansen att konkretisera känslan de har av övernaturliga verkligheter. Varför skulle vi förstöra denna underbara kraft som de har till att förkroppsliga känslan av det gudomliga som finns inom dem? Den som lever i gemenskap med naturen kommer av nödvändighet att hamna i opposition till kyrkorna. Och det är därför de på väg att gå under, för vetenskapen kommer att segra. Jag skulle verkligen inte vilja att vår rörelse fick en religiös prägel och instiftade någon form av gudstjänst. Det skulle vara förskräckligt…” – s 61, 14 oktober 1941

”…vi har ingen anledning att önska att italienarna och spanjorerna skulle göra sig fria från drogen kristendom. Vi kan vara det enda folket som blivit immunt mot denna sjukdom.” – s 145, 13 december 1941

Det finns mycket mer av detta slag. En del hävdar (förstås) att Hitler inte alls har sagt detta (alltså att det är något slags konspiration som ligger bakom dessa dokument). Bland alla anda, som säger att det är autentiskt, är det några som menar att de åsikter som Hitler ger uttryck för här innebär att han måste ha ändrat uppfattning om kristendomen under de senare åren. Men om man vill tro vad Hermann Rauschning skrev hade Hitler detta tänk redan 1934 – ett år efter nazisternas maktövertagande. Rauschning var först med i nazistpartiet men hoppade och flydde landet. 1939 gav han ut en bok där han bland annat återgav detta samtal med Hitler:

”Religionerna är alla lika, det spelar ingen roll vad dom kallar sig. De har ingen framtid – speciellt inte för tyskarna. Fascismen kan om den vill samarbeta med kyrkorna. Det skall jag också. Varför inte? Det kommer inte att hindra mig från att rycka upp kristendomen med rötterna och utplåna den i Tyskland … Men för vårt folk är det avgörande om det skall omfatta den judekristna tron med dess förvekligade tycka-synd-om-etik eller en stark heroisk tro på gud i naturen, gud i vårt eget folk, i vår kallelse, i vårt eget blod. Lämna hårklyverierna till andra. Vare sig det är gamla testamentet eller nya, eller bara Jesu ord, det är alltsammans samma gamla judiska svindlerier. Det gör oss inte fria. En tysk kyrka, en tysk kristenhet, är ett missfoster. Antingen är man tysk eller kristen. Du kan inte vara båda. Du kan kasta ut den epileptiske Paulus – andra har gjort det före oss. Du kan göra Kristus till en nobel människa, och förneka honom som frälsare. Det har man gjort i århundraden. Jag tror det finns sådana kristna idag i England och Amerika… vi behöver fria människor som känner och vet att gud finns inom dem själva.”

”‘Vad ska vi göra?’, säger du. Det ska jag tala om. Vi måste hindra kyrkorna att göra något annat än vad de redan gör, nämligen att förlora mark dag för dag. Tror du verkligen att massorna någonsin vill bli kristna igen? Nonsens! Aldrig. Den sagan är avslutad. Ingen kommer att lyssna till den igen. Men vi kan påskynda förloppet. Kyrkoherdarna kan fås att gräva sina egna gravar. De kommer att förråda sin Gud till oss. De kommer att förråda allt för sina eländiga små anställningar och löner. ‘Vad kan vi göra?’ Precis vad katolikerna gjorde när de tvingade på sin tro på hedningarna. Bevara vad som kan bevaras, och ändra dess mening. Vi ska återta marken. Påsken är inte längre uppståndelse utan den eviga förnyelsen av vårt folk. Julen är födelsen av vår frälsare: Andan av hjältemod och frihet för vårt folk. Tror du att dessa präster som inte längre tror, utan bara har en expedition, kommer att vägra att predika vår gud i sina kyrkor? Jag kan garantera att, precis som de ar gjort Haeckel och Darwin, Göthe och Stefan George till profeter i sin så kallade kristendom, så kommer de att ersätta korset med vårt hakkors. Istället för att dyrka sin tidigare frälsares blod, kommer de att dyrka vårt folks rena blod. De kommer att ta emot frukterna från den tyska jorden som en gudomlig gåva, och äta den som en symbol för det eviga folkets gemenskap, som de har hittills ätit kroppen av sin Gud. Och när vi har nått det stadiet … kommer kyrkorna att bli fulla igen. Om vi vill det kommer det att bli så. Då är det vår religion som predikas där. Vi behöver inte jäkta på processen.”

Jag hoppas alla förstår att jag i detta inlägg inte har markerat (med fetstil) sådant jag håller med om utan istället sådant som jag inte håller med om – sådant som är anmärkningsvärt eller intressant för den aktuella frågan.

Visst känner man ingen många av tankarna… 😦

 

Etiketter: ,