Detta inlägg handlar om fråga nr 1 av 15 frågor till evolutionister.
Det finns en enkel anledning till att evolutionsteorins förespråkare helst håller denna fråga utanför diskussionen (genom att använda en definition av evolutionsteorin som exkluderar frågan).
Det är av exakt samma anledning som vi skapelsetroende istället gärna lyfter fram frågan (genom att använda en definition av evolutionsteorin som inkluderar frågan). 😉
Anledningen är nämligen: Svar. Saknas.
En del försöker komma undan genom att anklaga skapelsetroende för fult spel genom att påstå att frågan inte är relevant. Som om det var vi som hittade på spelregeln att allt i Universum måste gå att förklara enbart med hjälp av sådant som går att undersöka vetenskapligt! Innan evolutionisterna insåg att de ständigt förlorade på denna punkt var det aldrig tal om att frågan skulle vara irrelevant. Och varför skulle den vara det? Det är väl en högst relevant fråga? Vad hjälper det om man på ett ungefär kan förklara hur livet kan ha utvecklats om man knappt kan börja förklara hur livet uppstod?
Andra försöker komma undan genom att säga något i stil med att ”det är det enda vi inte vet … än”. På så vis försöker man förringa problemet, samtidigt som man hävdar att resten av pusslet är lagt, samtidigt som man antyder att man är nära att finna ett svar, och samtidigt som man spelar ödmjuk inför vad vi inte vet – fastän man står där med ett extraordinärt påstående utan extraordinära bevis.
En tredje grupp vill flytta över problemet till en annan planet där livet kan ha uppstått för ännu längre sedan och i en annan miljö, för att sedan (på något vis) ha förts hit till Jorden. På så vis försöker man komma man undan problemen med att de rätta ingredienserna aldrig har funnits på vår planet och att Jordens beräknade maximiålder inte räcker till.
Men så finns det en del tappra evolutionister som gör uppriktiga försök att ge ett svar på hur det kan ha gått till när livet uppstod. Och det är just ett sådant försök jag tänker bemöta så schysst jag bara kan. (Om det inte är schysst lär jag få höra det bland kommentarerna, antar jag.) En vän till mig (som för övrigt utnämnt mig till sin ”ärkenemesis” :)) svarade så här på sin blogg:
Hur kunde liv med hundratals proteiner uppstå enbart genom kemiska reaktioner
och utan intelligent design?
För att kemiska reaktioner kan göra nya molekyler av tidigare befintliga molekyler. Troligtvis var komplex utav järn och svavel viktiga i bildandet av vissa enklare organiska molekyler (t.ex. pyruvat). Dessa enklare molekyler kan sedan tillföras en aminogrupp och därmed bilda aminosyror. Aminosyrorna kan kopplas samman i amidbindningar och bilda polypeptider. Stabila polypeptider kommer att bestå och kan fylla enklare funktioner (släppa igenom joner genom ett membran, et.c.). Ett tidigt polypeptidarrangemang tros vara amyloider, något som numera (vad vi vet) saknar funktion hos människor, men kan orsaka Alzheimers sjukdom. Att evolutionen inte skyddar oss från denna skada beror på att Alzheimers allt som oftast inträffar efter 40-årsåldern, vilket är en typ av “brytpunkt” för när det inte längre finns någon evolutionär fördel att fortsätta leva… Jag skulle anta att en intelligent designer hade gett oss ett bättre skydd mot amyloidbildning än så! Källa: “Predicting the conformations of peptides and proteins in early evolution. A review article submitted to Biology Direct” (2008). Milner-White, E. & Russell, M.
Evolution av proteiner?
För att liv ska kunna uppstå behöver hundratals färdiga fungerande proteiner av de rätta sorterna finnas vid exakt samma tillfälle och på exakt samma plats. Vad spelar det då för roll om det dyker upp en enstaka polypeptid (en kedja av aminosyror som är för kort för att kallas protein)?
Om det t ex skulle uppstå en ensam polypeptid med funktionen att kunna släppa igenom joner genom ett membran, så behöver den för det första ett membran för att vara det minsta användbar. Om vi antar att det fanns ett membran i närheten, så är polypeptiden ändå till ingen som helst nytta förrän den är i ett sammanhang där det lönar sig att släppa igenom joner genom membranet (såsom i en färdig självreproducerande cell). Denna ensamma polypeptid måste sitta där och vänta (och överleva allt som vill bryta ner den) tills alla de andra hundratals livsnödvändiga delarna av cellen är på plats. Dessa delar måste sedan (helt spontant) pusslas ihop på rätt sätt så till en fungerande cell.
Som alla säkert förstår är ett sådant scenario totalt omöjligt. Det kan omöjligt ske någon evolution av proteiner. Som den ledande evolutionisten Theodosius Dobzhansky (1900-1975) påpekade är ”förbiologiskt naturligt urval” ett helt motsägelsefullt begrepp, eftersom det krävs minst två självreplikerande enheter för att naturlig urval ska fungera.
Om det ändå skulle uppstå en fungerande cell – med alla hundratals proteiner på plats – som fungerar och kan dela sig till nya celler, så är detta inte tillräckligt. För att den biologiska evolutionen ska kunna ta vid krävs även en självreproducerande kod (DNA). Denna kod består av ämnen som ”inte har någon aning om” att de ingår i en kod – lika lite som bläcket på ett papper vet att det bildar ett meddelande. Men det är en annan historia.
Amyoloider, Alzheimer och Intelligent design
Amyoloider är ett samlingsnamn på felveckade – eller på annat sätt trasiga – proteiner. (De fick sitt namn av att man först trodde de var ansamlingar av stärkelse – amylos.) Att trasiga proteiner skulle finnas med i en tilltänkt proteinevolution är förstås inte så konstigt. För om proteinerna sattes ihop helt slumpmässigt (utan att någon intelligens styrde dem) borde det förstås finnas mängder av icke-fungerande proteiner (som dock inte uppstår spontant, men vi struntar i det för resonemangets skull). Gåtan som återstår att lösa är då hur några av dessa trasiga proteiner skulle kunna förvandlas till något som har en funktion. Om sådana förvandlingar händer ofta borde det vara enkelt att observera. Om det inte händer så ofta minskar det drastiskt de redan obefintliga chanserna för flera fungerande proteiner att befinna sig på samma plats vid samma tid.
När det gäller argumentet mot intelligent design så säger Bibeln att världen först skapades perfekt men sedan skadades (läs mer om det i gårdagens inlägg Om allt är intelligent designat, varför är det inte perfekt?). I så fall har trasiga proteiner har inte alltid funnits utan orsakats av att vårt en gång perfekta DNA blivit skadat.
Orsakas Alzheimers sjukdom av att det ansamlas felveckade proteiner eller orsakas det av att de proteiner som egentligen borde byggas inte byggs och därför inte kan fylla sin funktion i kroppen? Om man utgår från ett evolutionistiskt perspektiv (och tror att amyloider hela tiden funnits och var det som en gång blev vi) kan det fördröja upptäckten av vad som är det verkliga problemet. Detta kan visa sig vara ännu ett exempel på hur evolutionsteorin har vilselett och bromsat viktig forskning.
Aminosyror och soppor med mera
Jag har delat in resten av mitt svar i fem delar och som jag kommer att publicera vid olika tillfällen.
- Den svåra konsten att få aminosyror att uppstå helt utan påverkan av någon intelligens
(om Miller-Urey-experimentet) - Sagan om ursoppan
- Robotar kan byggas av robotar – men vem byggde de första robotarna?
- Polymerisationsproblemet
- Att koka soppa på en spik
newtonbloggen 
LarsN
19 februari, 2012 at 20:56
Jag tror att de flesta forskare menar att liv troligtvis började med RNA molekylen. Denna molekyl är ju en slags ”mellanform” 😉 mellan DNA (som lagrar information) och protein (som utför kemiska processer). RNA molekylen kan göra bägge dessa saker, och en del RNA molekyler har förmågan att kopiera sig själv (själv replikerande).
En intressant sak är att man faktiskt kunnat åstadkomma en liten mikro evolution i provrör genom att börja med sådana självreplikerande RNA molekyler. Tävling om bäst fittnes mellan de olika RNA molekylerna ger bättre och bättre självreplikerande egenskaper, tror jag man kunde visa.
Johannes Axelsson
19 februari, 2012 at 21:46
Intressant. Du får gärna dela med dig om du hittar en länk till den studien.
Lägg dock märke till att denna idé förutsätter att RNA redan finns på plats. Finns det något experiment motsvarande Miller-Urey-experimentet som demonstrerar hur RNA kan ha uppstått? I vilken miljö skulle t ex ribos och cytosin kunna bildas (och förbli stabila)?
Ludvig Grahn
19 februari, 2012 at 21:41
Johannes, om nu evolutionsteorin INTE har med livets uppkomst att göra, utan snarare med livets utveckling och diversefiering att göra, hur kan du då komma och säga att evolutionister ‘duckar’ frågan om livets uppkomst? (Det är naturligtvis väldigt märkligt att denna fråga ens finns med på listan och är snarare ett tecken på okunskap hos den som satt ihop listan)
Hur svårt är det att förstå att ingen gör anspråk på att förklara livets uppkomst med evolutionsteorin – vi har inte möjlighet att bevisa något ännu. Det finns ännu inga framgångsrika experiment eller försök. Evolutionister är därför helt enkelt ärliga och säger: Det vet vi inte ännu.
Därför blir det ganska skrattretande när du får det att framstå som att evolutionister – som säger sig INTE ha ett svar på frågan – står där med ett extraordinärt på stående utan bevis.
Är det inte snarare du, som hävdar att allt skapades på en vecka för ett par tusen år sen, som står där med det extraordinära påståendet utan extraordinära bevis – och låter rätt så självsäker? Lite ödmjukhet, tack.
Att medge att man inte vet, när man faktiskt inte vet, är en vetenskaplig dygd.
Johannes Axelsson
19 februari, 2012 at 22:24
Som sagt: Det var inte vi skapelsetroende som hittade på regeln att allt i Universum måste gå att förklara enbart med hjälp av sådant som går att undersöka vetenskapligt. De som hittade på den regeln får föregå med gott exempel och tillämpa den på sin egen teori – genom att t ex presentera vetenskapliga bevis för att liv kan uppstå.
Vi skapelsetroende kan inte experimentellt bevisa existensen av något övernaturligt, och vi har inte utgett oss för att kunna det heller. Vad vi däremot kan göra är second best: att påvisa att det finns spår av design i naturen, samt demonstrera att Bibeln är trovärdig.
Självklart är det bra att många är ärliga och medger att man inte vet hur livet uppstått. Men äkta ödmjukhet i det här fallet borde väl innebära att man även öppnar upp för möjligheten att den första cellen kan ha varit skapad?
Ludvig Grahn
19 februari, 2012 at 22:34
Självklart finns det ju ingen regel som säger att allt måste kunna förklaras vetenskapligt i universum! Som troende får du naturligtvis förklara vad du vill på det sätt du vill.
Men, för de som är intresserade av en vetenskaplig förklaring, så gäller ju strängare krav på bevis och metod än för den som bara lutar sig mot sin tro eller sin heliga skrift.
Jag förstår fortfarande inte hur du inte kan acceptera att detta är en fråga som vetenskapen – och vi – inte har något svar på ännu. Antagligen är detta en av de tydligaste skillnaderna på en troende och en skeptiker – förmågan att förlika sig med svaret: Jag vet inte.
Och – att vara ödmjuk och öppen innebär INTE att man säger sig vara beredd att tro på vad som helst.
LarsN
19 februari, 2012 at 22:24
Här en länk till en av dessa studier:
”Self-Sustained Replication of an RNA Enzyme”
http://www.sciencemag.org/content/323/5918/1229.abstract
Anders
19 februari, 2012 at 23:29
Ludvig, jag har för mig att våra läroböcker är klart dominerade med idén att evolutionen förklarar livets uppkomst och utveckling eller så har jag missat det finstilta. De flesta människor ser nog ingen skillnad på de två delarna om livets uppkomst och livets utveckling.
Det du skriver ger delvis svar på den fråga som jag ställde för någon vecka sedan –
”På vilket sätt är evolutionen en upprepningsbar eller verifierbar vetenskap?”
När det gäller livets uppkomst säger du här – ”Det finns ännu inga framgångsrika experiment eller försök.”
Men hur är det med livets utveckling? Jag förstår av tidigare inlägg att du menar att, ”Det finns också en enorm mängd olika vetenskapsgrenar som såväl tillsammans som var och en för sig bekräftar att en evolution ägt rum och äger rum.” Avser detta både en s.k. mikroevolution och en makroevolution?
Ludvig Grahn
20 februari, 2012 at 09:33
Anders, jag tror inte du har missat det finstilta, för jag tror inte det står i finstilt. Det vore ju fullständigt revolutionerande om en lärobok plötsligt upptäckt hur livet kom till utan att nån fått nobelpris för det. Exakt vad du missat där får du väl fundera på själv.
Jag förstår inte riktigt din vidare fråga. Nej – evolutionen omfattar (ännu) inte någon förklaring av livets uppkomst. Ja – evolutionen förklarar, genom en rad olika, oberoende vetenskaper, livets utveckling och diversefiering från enklaste former till människan. Är det svar på frågan?
Anders
20 februari, 2012 at 23:16
Ludvig, du får gärna förtydliga om det är i huvudsak mikroevolution eller en makroevolution som har blivit bekräftad av de vetenskapsgrenar du hänvisar till.
Ludvig Grahn
21 februari, 2012 at 00:04
Båda delarna, naturligtvis! Hur var inte det tydligt i mitt förra svar?