Guld – hur kan det finnas uppe vid jordytan?

Guld är väldigt tungt. Rättare sagt: Guld har mycket hög densitet. En guldtacka stor som ett vanligt mjölkpaket (1 dm3) skulle ha en massa på 19,3 kg. Tänk dig att du skulle lyfta upp ett mjölkpaket av guld som är tyngre än 19 vanliga mjölkpaket!

Liksom de flesta andra ämnen har guld lägre densitet i flytande form. Det tar alltså mer plats efter att det har smält. Vi kan också vända på det och säga att samma volym guld som ovan (1 dm3) istället skulle ha en lägre massa, närmare bestämt 17,3 kg. Detta kan jämföras med bly, som är allmänt känt för att vara tungt, men som ”bara” har massan 10,66 kg per liter i flytande form.

Vi vet att ämnen med högre densitet alltid sjunker ner och lägger sig under ämnen med lägre densitet. Om man har en blandning av flytande ämnen kommer till slut de tyngre att finnas närmre botten och de lättare kommer att finnas närmare ytan.

Med tanke på att guld är så tungt, och med tanke på att Jorden (enligt evolutionister) tros ha varit en enda smält massa, så är det mycket märkligt att det överhuvudtaget finns något guld uppe vid jordytan. Guldet borde ju – tillsammans med andra tunga metaller – ha sjunkit djupt ner i Jordens inre. Men det finns ”mycket mer guld än väntat … upp till 1000 gånger mer”. Så här beskriver ett gäng forskare problemet:

”Många värdefulla ‘järn-älskande’ [siderofila] metaller, som till exempel guld, är förvånansvärt rikliga i de delarna av Jorden som vi kommer åt, med tanke på hur effektivt de borde ha avlägsnats till planetens inre då kärnan formades.”

Har forskarna kommit på någon lösning på problemet? Nja, i alla fall tycker de det. 😉 Annars skulle de förmodligen inte ha skrivit som ovan. (Se nästa inlägg: Vi berättar hellre om våra problem i perfekt än i presens) Den föreslagna lösningen på detta problem är densamma som den föreslagna lösningen på problemet med att det finns mängder av vatten på Månen: Man tror att det har förts dit med meteoriter. Guldet antas alltså ha regnat ner efter att planeten stelnat. Hypotesen grundar sig inte i att man skulle ha funnit guld i meteoriter (så vitt jag vet finns inga bekräftade fynd av det). Istället verkar detta vara en sista utväg för att förklara varför ‘there’s gold in them thar hills’, och i förlängningen för att försvara idén om att Jorden en gång varit en stor smält massa.

Nu pekar några geologer (dem som jag citerade ovan) på en klippformation i Grönland som bevis för detta meteoritregn. Då tror man kanske att de har hittat några guldmeteoriter inbyggda klipporna. Men nej, det är istället en ovanlig sammansättning av isotoper av grundämnet volfram från tiden före detta meteoritregn som får tidningarna att skriva rubriker som ”Meteorites delivered gold to Earth” (BBC) och ”Meteor Shower Rained Gold On Ancient Earth” (Huffington Post). Eftersom man funnit olika fördelning av isotoperna på olika djup i berget har man dragit slutsatsen att de senare stenarna har ”tillförts en dos av volfram, och därför också guld, från meteoriter”.

Artikeln som dessa nyheter grundar sig på har puclicerats i Nature och heter ”The tungsten isotopic composition of the Earth’s mantle before the terminal bombardment”. Andra geologer har dock påpekar att om det skett ett sådant meteoritregn med metaller vid den angivna tiden i Jordens historia, så borde sedimentärt berg från andra delar av världen och från samma tid på motsvarande vis innehålla stora mängder av dessa metaller. Men det gör de alltså inte.

Annons