Detta inlägg är baserat på Dr Don Battens artikel Another major missing ”link” fails i senaste numret av Creation Magazine.
Djurgruppen Pinnipedia består av sälar, sjölejon och valrossar. I 150 år har evolutionisterna letat efter evolutionära förfäder till dessa. Man vill finna ett landlevnade däggdjur som var på väg ner i vattnet igen. Sökandet har varit utan framgång. Under årens lopp fann man visserligen över 15 000 fossil från denna grupp, men inte ett enda fossil av något landlevande djur som var på väg att utvecklas till säl, sjölejon eller valross.
De ”äldsta” fossilen (enligt evolutionisternas dateringar) från denna djurgrupp kallade man Enaliarctos. De såg ut som nutida sjölejon, men eftersom de enligt evolutionisternas tänk var äldst bör de enligt samma tänk ha varit något annorlunda och de bör ha varit förfäder åtminstone till delar av djurgruppen Pinnipedia. Länge var detta det bästa man hade att komma med. [Detta kan jämföras med hur man fantiserade om ”den äldsta pelikanen” innan man hittade ett mer fullständigt fossil som ansågs ännu äldre och väldigt lik nutida pelikaner. Se Pelikanfossil förvånar forskare. Ju mindre fullständiga fossil desto större utrymme för fantasifulla berättelser om hur djuret såg ut och levde.]
Till slut hittade man ändå ett fossil som man hävdade var en ”länk” mellan landlevande däggdjur och djurgruppen Pinnipedia. Man kallade den Puijila darwini. Släktnamnet fick den efter inuiternas ord för säl och artnamnet syftar förstås på Charles Darwin. Det finns endast ett fossilt exemplar men den väckte stor uppmärksamhet. I den högt ansedda tidningen Nature lyftes den fram som ”en morfologisk länk i evolutionen av Pinnipedia”. Richard Dawkins lovordade den i sin bok The Greatest Show on Earth (på svenska: Så gick det till) som gavs ut kort därefter:
”Puijila neatly straddles the gap between land and water in the ancestry of pinnipeds. It is yet another delightful addition to our growing list of ‘links’ that are no longer missing.”
Dawkins är känd för sitt kampanjande mot skapelsetro, och här tar han alltså i så att han spricker genom att framställa Puijila som ”ännu ett förtjusande tillägg till vår växande lista över ‘länkar’ som inte längre felar”.
Så här tänker man sig att sälarnas förfader såg ut.
Ett allvarligt misstag
Författarna till artikeln i Nature har dock gjort bort sig rejält i sin tolkning av fossilet, vilket avslöjas av Dr Carl Werner i andra utgåvan av Evolution the Grand Experiment. Fossilet Puijila är slående likt en nutida utter – särskilt av arten Lontra canadensis. Dr Werner påpekar att Puijila inte ens har något av de anatomiska drag som krävs för att klassas som ”pinniped”. Att ändå kalla den för det är lika ologiskt som att kalla flodhästar för ”valar” bara för att man tror att valar utvecklades från flodhästar, vilket en del vetenskapsmän tror.
Artikelförfattarna menar att även om Puijilas skelett i övrigt var lik den nutida uttern Lontra canadensis så var i alla fall dess kranium annorlunda. Men där kommer de faktiskt med direkt felaktiga påståenden om fossilet. De hävdar att den hade lika stora ögonhålor och samma sorts tänder som en ”pinniped”. Men det framgår tydligt av fossilet att Puijila hade mindre ögonhålor som en utter. Den hade dessutom två sorters kindtänder: främre och bakre (premolarer och molarer) och de är formade som på en utter. Djur inom gruppen Pinnipedia har bara en sorts kindtänder (formen varierar från art till art).
Det finns fler saker som gör det väldigt tydligt att Puijila darwini i själva verket var en vanlig utter. Personligen har jag svårt att förstå hur paleontologerna kunde komma fram till att det var något annat. Kanske förblindades de av sin längtan att finna en ”felande länk” för att bevisa evolutionen. Det misstaget är de i så fall inte ensamma om, för det har hänt många gånger genom åren.
Skallen hos den nutida uttern Lutra Canadensis. Lägg märke till ögonhålans form och storlek, de två sorternas kindtänder och skallens form i övrigt. Jämför med kraniet hos Puijila darwini i artikeln som publicerades i Nature (Fig 3).
Skallen hos en leopardsäl (Hydrurga leptonyx). Lägg märke till ögonhålans form och storlek, och att det bara finns en sorts kindtänder. Och då har jag ändå valt den bild som jag tyckte var mest lik uttern, jag hade till exempel kunnat välja rossälen (Ommatophoca rossii) där skillnaderna är ännu mer framträdande.
newtonbloggen 
vemvadhurvarfor
6 januari, 2013 at 15:23
(Helt off-topic, men jag hittade en frågeställning som vore intressant att höra ditt svar på: Om universum bara är ca 6000 år gammalt, hur kommer det sig då att vi kan se ljus från galaxer som är flera miljoner (till och med miljarder) ljusår bort? Borde inte tiden (i år) som ljuset behöver färdas för att nå oss motsvara avståndet (i ljusår) mellan oss och objektet som ljuset kom ifrån?
Jag länkar till blogginlägget från Steve Novella där jag hittade denna frågeställning: http://theness.com/neurologicablog/index.php/created-history/#more-5153
P.S. Jag följer fortfarande bloggen med stort intresse, men känner inte att jag längre har tid och energi att kommentera lika frekvent som förut. Jag kom bara att tänka på dig (Johannes) när jag läste om det här :))
Johannes Axelsson
7 januari, 2013 at 20:15
Ja, det är lite off-topic på just den här sidan. Jag tänker därför ge ett kort svar, men inte fortsätta diskussionen här och nu:
Jag tror inte att Gud skapade ljuset ‘in transit’. Jag tror snarare att det har gått längre tid ute i Universum än vad det har gått här på Jorden.
Om du vill veta mer om det just nu får du fråga Einstein. 🙂
vemvadhurvarfor
7 januari, 2013 at 22:55
Jag har full respekt för ditt beslut att inte fortsätta diskussionen här, off-topic som det ändå var, men jag kan inte hålla mig från att undra hur ”Jag tror snarare att det har gått längre tid ute i Universum än vad det har gått här på Jorden” går ihop med 1 Mosebok (speciellt 1:1, ”I begynnelsen skapade Gud himmel och jord.”, http://www.biblegateway.com/passage/?search=1+Mosebok+1&version=SFB).
Jag förstår som sagt ifall det inte blir någon fortsättning just här, men frågan kanske kan leta sig in på en eventuell ”att skriva-lista” 😉
Janolof
6 januari, 2013 at 15:51
Och du utgår från att medicinaren Werners tolkning av fossilen är korrektare än paleontologernas? Varför det?
Johannes Axelsson
6 januari, 2013 at 16:52
Utgår från? Det är väl snarare så att det är där det landar. Vad får dig att tro att jag utgår från att han har rätt och de har fel?
Thomas Schwartz
6 januari, 2013 at 16:04
Har författaren till artikeln i creation magazine sett kraniet eller ens en avgjutning av kraniet? Annars blir ju hela artikeln helt baserad pa de tva bilderna du länkar till samt bilden i Nature-artikeln. Dvs en ren skrivbordsprodukt..
Johannes Axelsson
6 januari, 2013 at 16:36
Det räcker med utgå från att deras egna bilder i Nature-artikeln inte ljuger för att visa att författarna har fel slutsats. Fler bilder på nutida sälar och uttrar kan sökas på nätet (det finns mängder), så att man kan se det med egna ögon. Kom ihåg att det inte bara är skallar det gäller utan även övriga skelettet. De erkänner som sagt i artikeln att det övriga skelettet liknar en utter men att skallen inte gör det … fast det gör den ju! Så hur kan de veta att det inte är en utter? Sök gärna det svaret i Nature-artikeln.
Janolof
6 januari, 2013 at 16:48
Och du utgår från att din egen tolkning av foto av fossilen är korrektare än paleontologernas som ju har tillgång till fossilen och dessutom rimligen en viss vana att jämföra fossil? Varför det?
Johannes Axelsson
6 januari, 2013 at 16:53
Åter igen, vad menar du med att jag utgår från det?
jon
6 januari, 2013 at 19:18
Johannes
Nu slingrar du dig som en orm för Janolof:s fråga. Den är rak och enkel och du som lärare borde utan problem klara av att förstå den och svara på den.
Johannes Axelsson
6 januari, 2013 at 22:05
Men det blir ju inte alls någon rak fråga om Janolof bakar in ett påstående om att jag utgår från att jag vet bättre än paleontologer. Janolof får därför gärna formulera om sin fråga utan någon sådan onödig anklagelse … om det ens var en fråga.
Janolof
6 januari, 2013 at 21:56
Du visar ju ingen som helst tveksamhet om vad som är den riktiga tolkningen. Tänker du aldrig tanken att du kanske inte har alla data, eller saknar den nödvändiga kompetensen för att göra bedömningen?
Märk väl att jag inte utgår från att artikelförfattarna har rätt. Kanske kommer andra forskare att göra andra tolkningar av fossilen och de får en annan placering i djurens släkträd. Det hör i så fall till vetenskapens normala gång.
Johannes Axelsson
6 januari, 2013 at 22:34
Om jag först bara hade läst artikeln i Nature skulle jag ha till att börja med ställt mig frågande till deras slutsatser av två anledningar:
1. Av erfarenhet vet jag att tidningen Nature och de paleontologer som publicerar där är partiska för evolutionsläran. Med andra ord utgår de från att en evolution har ägt rum. De vill gärna se en länk. Därför finner jag det klokt att ta deras påståenden med en nypa salt.
2. De nämner själva att Puijila i övrigt liknar en utter.
Jag skulle aldrig själv ha upptäckt eller misstänkt att de hade fel angående Puijilas ögonhålor och tänder, utan utgått från att den informationen stämde. Visst är det väl bra att Dr Carl Werner uppmärksammade detta fel?
Anders Åberg
6 januari, 2013 at 22:55
Om det nu är ett fel ja, det kanske finns mer i ett kranium än bara yttre likheter.
Annars, om det nu är en Utter och här har begåtts ett fel, så, om vi fortsätter hålla oss till det yttre, ser ju ändå släktskapet mellan sälar och landlevande rovdjur ut att vara synnerligen påfallande.
Frånvaron av ett fossil är iallafall ett mycket svagt argument för skapelse.
Janolof
7 januari, 2013 at 09:03
”Visst är det väl bra att Dr Carl Werner uppmärksammade detta fel?”
Och varför skulle det inte kunna vara Werners tolkning som är fel? Eller menar du att felet är så uppenbart att alla kan se det utom paleontologerna? Det skulle isåfall innebära att erfarenhet och träning minskar tolkningsförmågan och att läraryrket är en kontraproduktiv verksamhet.
Jag hade även ett inlägg förra veckan på detta tema: https://newtonbloggen.wordpress.com/2013/01/01/gott-nytt-bloggar/#comments
Lars Johan Erkell
6 januari, 2013 at 23:08
Johannes, du menar att paleontologerna ”gjort bort sig rejält” i tolkningen av fossilet Puijila och att de kommit med ”direkt felaktiga påståenden”. Som belägg för detta påstår du att de skulle hävda ”att den hade lika stora ögonhålor och samma sorts tänder som en ”pinniped””.
Var säger de så? Jag har läst igenom artikeln, och också den supplementary informationsom publicerats, och jag kan inte hitta några sådana påståenden. Kan du hjälpa mig att hitta rätt sida och rätt rad?
Du säger också att det är ”väldigt tydligt” att det rör sig om en vanlig utter. Hur kommer det sig då att den har påfallande långa fingrar och tår som dessutom är tillplattade, något som är typiskt för djur som havsuttrar och pinnipeder som har fenliknande extremiteter med simhud mellan fingrarna/tårna?
Lars Johan Erkell
11 januari, 2013 at 16:36
Ja, Johannes, nu har det gått fem dagar sedan jag frågade dig om stället i artikeln författarna skriver det du beskyller dem för. Jag frågade också om Puijilas fenliknande extremiteter. Du har inte svarat, trots att du varit aktiv både i den här tråden och på andra ställen i bloggen. Det här känns igen. Så fort det det blir svårt försvinner du.
Jag drar följande slutsats av din tystnad: du har inte läst Natureartikeln (eller bara gjort det mycket slarvigt) utan istället helt förlitat dig på något du läst i Carl Werners artikel. Jag har inte tillgång till artikeln ifråga, men med tanke på standarden på materialet på creation.com utgår jag från att Werner bluffar, och att du låtit lura dig. Det är alltså inte forskarna som ”gjort bort sig rejält”, det är det du som har gjort.