RSS

En halv miljon år gamla spjutspetsar?

19 Nov

Spjutspet från ett lager som daterats till en ålder på omkring 500 000 år. Strecket längst ner motsvarar en centimeter. – Foto: Jayne Wilkins

Forskarna gläder sig över att ha funnit spjutspetsar som de menar är en halv miljon år gamla – från tiden ”långt innan den moderna människan, homo sapiens, fanns” (SR). ”Alltså tillverkade de tidiga människorna sammansatta verktyg på skaft ungefär 200 000 år tidigare än man hittills trott.” (Science)

Vi blir ständigt matade med tvärsäkra slutsatser som dessa. Det kan låta så övertygande, och man vill ju gärna tro att forskarna vet vad de talar om. Men det vore nyttigt för oss alla att ta sådana historier med en stor nypa salt och undersöka vilka fakta som egentligen ligger till grund för dessa påståenden.

Stenföremålen hittades vid Kathu Pan (KP1) i Sydafrika. ”Pan” syftar på att området ligger i en grund sänka på 0,3 kvadratkilometer som fyllts med sediment. Det översta lagret uppifrån sägs vara drygt 10 000 år gammalt, men det har inte daterats med någon dateringsmetod. Lager två har daterats till 16 500 – 10 000 år gammalt med en dateringsmetod som heter OSL. Lager tre har med samma metod givits en ålder på 291 000 år. Lager fyra har daterats både med metoderna OSL och U-Th till en ålder på 542 000 – 464 000 år. Det är i alltså i detta lager (4) som man funnit spjutspetsarna (Källa).

För den som inte vet vad OSL och U-Th är för något är det förstås väldigt svårt att säga emot dessa höga åldrar. Jag kan inte att berätta exakt hur dateringsmetoderna går till, och det behövs inte heller. Det räcker att veta något om vilka antaganden dessa dateringar bygger på för att förstå att de inte är tillförlitliga.

U-Th står för Uran-Thorium och går ut på att man mäter förhållandet mellan isotoper av dessa båda grundämnen. Vi vet att Uran-238 sönderfaller till Thorium-230 (med några mellansteg, bland annat Uran-234). Om det finns mycket Uran-238 i förhållande till Thorium-230 drar man därför slutsatsen att materialet är ungt eftersom det inte hunnit sönderfalla så mycket. Om det inte finns så mycket Uran-238 kvar i provet drar man istället slutsatsen att det är mycket gammalt. Eftersom vi kan mäta halterna med stor exakthet, och eftersom vi vet hur lång tid det tar för sönderfallet att ske, kan vi med stor tillförlitlighet räkna ut hur gamla stenarna är… OM OCH ENDAST OM vi tillåts göra en rad antaganden.

För att det ska funka måste vi först anta att vi vet startförhållandet mellan Thorium-230 och Uran-238 samt mellan Uran-234 och Uran-238. Det kan vi inte veta något om, så vi måste bara anta det. Vi måste också anta att det är ett slutet system, alltså att mängden ämnen inte har kunnat öka eller minska genom att något har kommit in eller ut. Faktiskt kan vi vara väldigt säkra på att det aldrig är ett slutet system. Som alla säkert förstår gör dessa antaganden att hela dateringsmetoden (U-Th) är mycket otillförlitlig. Oavsett hur exakt vi kan mäta förekomsten av de olika isotoperna – även om vi kan räkna varje enskild atom – så kan vi inte lita på de uträknade åldrarna på grund av de antaganden som uträkningarna bygger på.

OSL står för Optiskt Stimulerad Luminiscens och är en dateringsmetod som bygger på ännu fler antaganden. Tekniken fungerar på så vis att man belyser ett mineral så att den ger ifrån sig strålning som har lagrats inne i kristallen. Man antar att strålningen sakta har fångats upp från omgivningen och byggts upp från noll, från den dag då mineralet senast såg dagens ljus. För att beräkna åldern mäter man därför hur mycket strålning som finns i mineralets omgivning, samt hur mycket strålning mineralet självt skickar ut. Precis som med U-Th är det inget fel på själva tekniken, utan på de antaganden som ligger till grund för åldersbestämningen. Man antar nämligen hur mycket strålning som fanns lagrat i mineralet sedan tidigare. Man antar också att strålningen i omgivningen har varit konstant. Man antar dessutom att kristallen alltid har varit lika känslig och mottaglig för strålning. Alla dessa faktorer kan påverkas av vatten, värme, solljus, etc. Alltså: Antaganden på antaganden.

Varför säger man inte så mycket om alla dessa antaganden? Jo, för utan dem har man inget svar att komma med beträffande åldern på de olika proverna. Ett rättare svar när någon frågar forskarna om åldern är alltid: Vi vet inte hur gammalt det är.

Så vad tror jag som skapelsetroende om dessa spjutspetsar? Se nästa inlägg.

Annonser
 
11 kommentarer

Publicerat av på 19 november, 2012 i Geologi, Kan ålder mätas?

 

11 svar till “En halv miljon år gamla spjutspetsar?

  1. jon

    23 november, 2012 at 14:23

    Du är väldigt kritisk till vetenskapligt utförda dateringar. Men bibeln du sväljer bibelns berättelser utan minsta tveksamhet. Jag har tidigare i kommentarer visat vilken enorm osäkerhet som ligger bakom bibelns innehåll. Upp22 18-19 vittnar om de problem som ligger bakom spridningen av bibelns texter och hur innehållet förändrades efter kopistens egna syften.

     
  2. Nick B (@knickb)

    23 november, 2012 at 15:23

    ”För att det ska funka måste vi först anta att vi vet startförhållandet mellan Thorium-230 och Uran-238 samt mellan Uran-234 och Uran-238. Det kan vi inte veta något om, så vi måste bara anta det.”

    Man kan anta saker på olika goda grunder. Varför beskriver du inte vad som ligger till grund för antagandet och varför det inte skulle gälla? Har du inte förstått, eller försöker du att vilseleda? Vilket är det?

     
  3. Anders Åberg

    23 november, 2012 at 16:00

    Varför tror du att forskarna kommer fram till den ålder dom gör?
    Är dom inkompetenta?
    Är dom bedrägare?
    Är dom styrda av okända krafter?

    Om jag bara går på det du skriver, så har här använts två olika metoder och dom har tydligen gett samma svar. Olika antaganden har gjorts, sannolikt baserade på massor av tidigare erfarenheter samt publicerad och hårt granskad information.
    Vad har du för metod, och på vilket sätt är dina antaganden bättre vetenskapligt grundade än deras?

     
    • Johannes Axelsson

      23 november, 2012 at 16:02

       
      • Anders Åberg

        23 november, 2012 at 16:10

        Ok och hur har dom kommit fram till detta paradigm?
        Vetenskapen utgick ju från ett religiöst perspektiv (Newton b.la.) och har fått kämpa sig fram, ibland med risk för sitt liv till den ståndpunkt den har idag.
        Du menar att historiens alla vetenskapsmän har gjort det mot sin vilja???

         
        • Johannes Axelsson

          23 november, 2012 at 16:12

          ”ibland med risk för sitt liv”

          Vilka vetenskapens martyrer är det du då har i åtanke?

           
          • Anders Åberg

            23 november, 2012 at 19:15

            Alla tidiga vetenskapare, i princip. Alla fick dom olika hårt motstånd från kyrkan när deras rön inte stämde med maktens och religionens påbud.
            Alla kanske inte som Gallilei ställdes inför inkvisitionen, en del kanske bara brottades med sig själva och sin från barndomen djupt inrotade tro, men det intressanta, som du dessutom undviker, är ju hur dom övervann och tog sig förbi den gamla religionens världsbild, när dom såg att vetenskapen bevisade något annat, för att sedan, enligt dig då, hamna i nutidens dilemma där dom inte längre tänker själva utan bara är slavar under ett paradigm, som utesluter den ursprungliga livsåskådningen.
            Den processen framstår som en omöjlighet och kräver en fantastiskt detaljerad och bra förklaring för att inte reduceras till ett skämt.
            Hur gick vetenskapens paradigmskifte till?

             
  4. Kim Majholm

    23 november, 2012 at 16:36

    Intressant, Johannes! Jag läste lite grann av det du skrev och tänkte precis slå upp hur dateringsmetoderna fungerar, men så såg jag att du gav en förklaring lite senare. Bra gjort!

     
  5. Johnny Lilja

    23 november, 2012 at 16:47

    Och detta tror Johannes att de vetenskapsmännen helt har missat? Att de sitter och mäter utan att förstå resonemanget om ursprungshalterna?
    OK?
    Kastar in ett långt citat från utmärkta Asebeiabloggen:
    Läs gärn hela artikeln om hur dateringen fungerar:
    http://asebeia.wordpress.com/artiklar/dateringsteknik-absolut-datering/
    Specifikt då om startnivåerna:
    ”Här protesterar då kreationister ganska unisont mot att detta skulle fungera, eftersom de hävdar att vi inte kan vara säkra på mängderna av dotteristopen bly från början. Sk ”startnivåer” och man hänvisar till att bly visst kan inkorporeras i zirkoner i en smälta enligt forskning (men undlåter att nämna de extrema omständigheterna som det sker under, som på inga vägar alls är naturligt vanliga). Alltså att det skulle ha funnits massor av bly (dvs dotterisotopen) i mineralet från början som påverkar resultatet. Protesten vilar i sin enkla form på okunskap om kristallation och kompabilitet, och de mer komplexa formerna av kreationism på att man anser att extrema labbmiljöer är representativa. Att man kan se skillnad på zirkoner och zirkoner och att grundantagandet att bly inte skall finnas i kristallstrukturen fortfarande gäller struntar man i.

    Visst är det så att det kan finnas dotterisotoper kring mineralerna, som gör sk whole rock-dating meningslös i en del sammanhang, men det är alltså extremt ovanligt att det skulle återfinnas inne i kristallerna från början och de metoder vi känner till kräver extrem kemisk påverkan som går att urskilja från vanliga zirkonbildande miljöer. Därtill daterar inte geokronologer mineral som vittrat och påverkats kemiskt utifrån – utan all datering sker alltid på opåverade kristaller. Men för att minimera riskerna för en feldatering så man alltid gör många dateringar och utifrån dessa en concordiakurva som inte hade kunnat fungera om det fanns kontamination.

    With uranium-lead dating, closure of the system may be tested with a concordia diagram. This takes advantage of the fact that there are two isotopes of uranium (238U and 235U) that decay to different isotopes of lead (206Pb and 207Pb, respectively). If the system has remained closed, then a plot of 206Pb / 238U versus 207Pb / 235U will fall on a known line called the concordia. Even if samples are discordant, reliable dates can often be derived (Faure 1998, 287-290).

    Isokronlösningen på startnivåer

    För att undvika problemet med okända startnivåer av dotterisotoper används isokronmätning som totalt eliminerar ev kontamination och startnivåproblem, och den fungerar på följande sätt och är den gällande metoden idag:

    The advantage of isochron dating as compared to simple radiometric dating techniques is that no assumptions are needed about the initial amount of the daughter nuclide in the radioactive decay sequence. Indeed the initial amount of the daughter product can be determined using isochron dating. This technique can be applied if the daughter element has at least one stable isotope other than the daughter isotope into which the parent nuclide decays.

    All forms of isochron dating assume that the source of the rock or rocks contained unknown amounts of both radiogenic and non-radiogenic isotopes of the daughter element, along with some amount of the parent nuclide. Thus, at the moment of crystallization, the ratio of the concentration of the radiogenic isotope of the daughter element to that of the non-radiogenic isotope is some value independent of the concentration of the parent. As time goes on, some amount of the parent decays into the radiogenic isotope of the daughter, increasing the ratio of the concentration of the radiogenic isotope to that of the daughter. The greater the initial concentration of the parent, the greater the concentration of the radiogenic daughter isotope will be at some particular time. Thus, the ratio of the daughter to non-radiogenic isotope will become larger with time, while the ratio of parent to daughter will become smaller. For rocks that start out with a small concentration of the parent, the daughter/non-radiogenic ratio will not change quickly as compared to rocks starting with a large concentration of the parent.

    http://www.talkorigins.org/indexcc/CD/CD002.html förklarar mer om isokroner och varför den gör kreationisternas kritik meningslös.

    Game set match som man brukar säga. Det finns fler sorters kritik än orimlig kritik mot startnivåer och kontamination. En annan favorit är att fysiken kanske inte betett sig likadant genom alla tider. Problemet med sådan kreationistisk kritik är för det första att den är totalt grundlös i bevis. Det finns heller ingen vetenskapligt hållbar anledning att anta att fysiken skulle bete sig annorlunda för 6000 år sen än nu i form av accelererat radioaktivt förfall.

    Det finns inga som helst belägg för att 4.5 miljarder år kan accellereras till att ha hunnit ske inom det ungjordiska tidspannet på 6000 år. Tvärtom blir vissa saker med en accelererad fysik kring sönderfall väldigt komiskt. För om man speedar på radioaktivt förfall så måste man även speeda på värmeprocessen – dvs den oundvikliga biprodukt som vi får av radioaktivt sönderfall som står i direkt paritet med hur fort fissionen (eller för den delen fusionen) sker. Helt plötsligt skall alltså Jorden, när Adam fluktade på Eva, ha varit ett glödande extremt radioaktivt klot.”

     
    • Johannes Axelsson

      23 november, 2012 at 17:06

      Risken är att ingen kommer att ifrågasätta och ompröva de gjorda mätningarna (som är rätt gamla om jag förstår saken rätt) förrän de finner starka skäl att göra det. Det passar in i bilden så därför får det vara kvar, precis som med bananflugornas ”otrohet”.

      Den aktuella mätningen genomfördes inte ens med en isokron metod, som förresten innehåller sina egna antaganden.

       
      • Patrik B

        24 november, 2012 at 11:42

        Hej Johannes.

        Du ger ju sken av att ha en rätt bra förståelse om begränsningarna av radiometrisk datring, t.ex. så skriver du att isokronmetoden innehåller sina egna antaganden som jag antar att du dissar på något sätt. Beskriv gärna bristerna i isokronmetoden.

        Angående ditt blogginlägg så är antaganden inte gripna ur luften som du verkar tro eller insinuera. (Du antar att solen går upp imorgon, men det är ju bara ett antagande. Är det bara en orimlig gissning tagen ur luften?) För dateringen du skriver om så är antagandena grundade i kunskap om hur sediment bildas och hur strålning påverkar mineraler. Nästa samma teknik används för persondosimetri inom sjukvården så det är inte en opålitlig teknik eller gissningar om strålningens påverkan på materia. Dessa antaganden har givetvis testats dels i laboratorier och när dosimetriska metoder utvecklats, dels när metoden jämförts med befintliga säkra dateringsmetoder, annars hade man ju inte använt dem.

        Du verkar tro att forskning fungerar så att nån galenpanna till professor hittar på en idiotisk och uppenbart felaktig metod som sen helt okritiskt accepteras och används. Bara kreationister som inte är indoktrinerade i vetenskapens lögner ser igenom dessa uppenbara metoder att ljuga för massorna och hålla uppe skenet av att jorden inte är yngre än 10 000 år.

        Det är synd att du inte vågar se bristerna i din egen argumentation och ta konsekvenserna av dem. Som troende vill du väl se din guds fantastiska skapelse som den är? Tyvärr har du skygglapparna på och ser en nidbild av denna skapelse istället för att se hur fantastisk världen är.

         

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s